GENOMBROTTET
@limhamnskyrka
KYRKMAGASIN
Barn...
AV PIA MARIA ENGVALLREDAKTÖR
Våren står för dörren och vi har ljuset och värmen att se framemot under de kommande halvåret. Många tycker nog att vi alla lever upp lite extra under våren, att vi vaknar till liv efter den mörka och förhållandevis kalla vinter vi nu lägger bakom oss. Naturen vaknar och sträcker på sig, skjuter nya skott och växer så det knakar. Allt väcks ur sin linda och våren kan väl betraktas som motsvarigheten till människans barndom.
barnens rösterska bli hörda
Man växer som allra mest och suger åt sig all näring som kommer i ens väg. Barnen betraktar sin omgivning med en outsinlig nyfikenhet och levnadsglädje. I en hisnande takt lär de sig krypa, gå, prata, samt kommunicera och samspela med sin omgivning.
I den bästa av världar är deras omgivning en trygg plats med möjligheter att få uttrycka sina egna åsikter och bli lyssnade på och tagna på allvar. De ska få ha eget utrymme att växa och formas till de personligheter de är.
Men inte ens i barndomen är alla förskonade från ont. I vissa delar av världen tvingas barn växa upp i krig och svält, de får inte den utbildning de har rätt till och de kanske utsätts för övergrepp eller lämnas vind för våg att ta hand om sig själva. I Sverige har de allra flesta barn det förhållandevis bra men inte ens här blir alla förskonade från livets mörka sida. Sorg kan drabba även barn och det är inte alltid omgivningen förstår hur mycket det påverkar dem och vilken hjälp de kan behöva att hantera detta.
I det här numret gör vi ett besök på BVC, där de allra flesta barn passerar under sina första fem levnadsår. Vi tar även en titt på Barnkonventionen och hur man jobbar för att barnens röster ska bli hörda. Och så får vi en inblick i hur det kan kännas att vara på gränsen mellan barndom och ungdom och samtidigt tampas med sorgen efter att ha mist sin mamma.
. . .
Dagboken
AV BIRGITTA WESTERLUND STRELERT SJUKHUSPRÄST SUS/MALMÖ
Hej jag heter Linnea och är 15 år och livet är ett helvete! Jag är så fruktansvärt arg och förbannad men det visar jag inte utåt. Skolan går åt skogen och livet suger. Varför går man här och drar! Vad ska det tjäna till att gå i skolan när jag ändå har dåliga betyg? Innan hade jag ganska bra betyg men se’n allt hände kan jag bara inte fatta vad jag läser! Vad ska det tjäna till att plugga om jag ändå inte får bra betyg? På min skola vet ALLA att min mamma dog för två år sedan men INGEN pratar med mig om det. Själv skrattar jag och är som vanligt ytligt sett men när jag kommer hem från skolan börjar jag genast bråka med min brorsa. Han är två år äldre och går i ettan på gymnasiet. Varför skulle min mamma få cancer och dö? Hon blev sjuk, det gick ganska fort, en knöl i bröstet och sedan åtta månader efter var hon borta. Jag fattade inte hur sjuk hon faktiskt var förrän det var alldeles för sent! Jag kunde bara inte ana att det skulle gå så snabbt! Mamma hade varit sjuk innan men besegrat cancern – men den kom tillbaka. När hon sedan dog - dog hon inte av själva cancern men hon fick något som kallades sepsis. En infektion som påverkar alla organ i kroppen och de fick inte bukt med denna jäkla infektion - den slog ut hela hennes kropp. Faan vad jag hatar allt!
Mamma var vår familjs sammanhållande länk. Det har alltid varit hon som såg till att vi inte glömde matsäcken när vi var små och skulle på utflykter med skolan. Hon gick på föräldramöten och hon såg till att vi skötte vår skola min bror Pontus och jag. Det var till henne jag vände mig när mitt tjej-gäng plötsligt pratade skit om mig! Mitt tjej-gäng i skolan är egentligen rätt jobbiga men det är de kompisar jag har om jag inte vill va’ ensam! Fast jag känner mig såå ensam! Jag bråkar med Frida och Elsa för de säger att jag är sur och lätt blir arg och irriterad. Okey jag blir lättare arg och irriterad men mest är jag bara såå trött hela tiden!
Jag anstränger mig verkligen i skolan för att inte tänka på hur mycket jag saknar mamma. Pappa bara jobbar och reser på konferenser hit och dit. Han har aldrig haft tid för mig och min bror, det var mamma som alltid fanns där om vi behövde prata. Jag känner mig så jäkla ensam i min situation! Visst, Elsa har skilda föräldrar och en pappa som bor i Argentina – men han lever åtminstone även om han är väldigt långt borta!
Mat och sådant klarar vi väl själva men det är ju så mycket tråkigare att äta själv. Brorsan är nästan alltid med sina kompisar och pappa – om han inte är ute och reser med sitt jobb så kommer han nästan alltid hem sent från jobbet...
Det här är ett utdrag från en helt vanlig vardag med en tonårsflicka som mist sin mamma. Berättelsen är fiktiv men skulle kunna beskriva hur många ungdomar som mister sin mamma eller pappa har det. Linnea är en typisk tonåring som mist en förälder. Stor förändring i hemmet, svårt att koncentrera sig i skolan och dessa barn och ungdomar blir mycket lättare arga och irriterade istället för att visa att de är ledsna. För många både barn och ungdomar är det lättare att ta till ilska än att bara känna sig bottenlöst ledsna och besvikna över att livet vänts upp och ner.
INGEN FRÅGAR HUR DE VERKLIGEN HAR DET
De allra flesta pratar inte med kompisarna i skolan om just saknaden och längtan efter föräldern som dött. En del känner att skolan är en ”fristad ”där de kan vara ”den glada” men nästan alla tycker det är jobbigt också - för även om det är svårt för dem att prata med sina kompisar så behöver de få dela sin stora saknad och längtan med jämnåriga och vuxna - till exempel lärare. Tyvärr är det många barn och ungdomar som beskriver att också vuxna lärare och andra vuxnainte frågar hur de verkligen har det. Nästan alla både barn och ungdomar har inte förstått att deras förälder var så sjuk och de har inte förstått att föräldern skulle dö så snart. Många av dessa ungdomar funderar också någon gång på att ta sitt liv.
Men det finns hjälp att få! Jag som skriver heter Birgitta och är sedan 16 år tillbaka sjukhuspräst på SUS i Malmö. Jag träffar både barn och ungdomar som mist en förälder och/eller syskon i mitt arbete. Jag har både individuella samtal och samtalsgrupper. Känner du något barn eller någon ungdom som mist sin förälder och/eller syskon så har vi samtalsgrupper där barn/ungdomar och deras kvarvarande förälder får träffa andra i samma situation.
”
Jag känner mig såå ensam!
BVC— en trygg plats i en föränderlig värld
AV PIA MARIA ENGVALL REDAKTÖRPå andra våningen i Multihuset längs Övägen ligger Barnavårdscentralen inrymd sedan några år tillbaka. Många är de familjer med bebisar och småbarn som, på olika adresser på Limhamn, passerat genom denna institution genom åren och en hel del av dem har då fått möta Marie-Louise Blysa-Nilsson, som jobbat på BVC i 20 år. För de allra flesta är besöken på BVC en självklar del av livet med småbarn. Hit går man med sin nyfödda bebis och fram till dess att barnet börjar skolan och skolhälsovården tar över. Det första mötet sker dock oftast i hemmet.
— Vi träffar barnet första gången inom 1-2 veckor efter födseln men det har även hänt att familjen ringer redan dagen efter, när de kommit hem från sjukhuset, och då kanske jag är hemma hos dem redan dag tre i bebisens liv. Det är en ynnest att få komma hem och se den där lilla, lilla bebisen! Jag tycker det är så fint att få komma hem och möta familjen i sin miljö. Och har man haft en jobbig förlossning kan man behöva både ett och två hembesök. Det kan vara jobbigt att ta sig iväg ut då, konstaterar Marie-Louise.
Barnhälsovården i Sverige har sitt ursprung i en idé som spreds från Frankrike i slutet av 1800-talet. Då handlade verksamheten om att ge råd och stöd till fattiga mödrar för att öka chanserna för deras spädbarn att överleva. Man erbjöd mjölkersättning
och läkarundersökningar på bestämda tider och den första kliniken av sitt slag öppnade i Stockholm år 1901 och döptes till Mjölkdroppen, en direktöversättning av namnet på den franska rörelse den inspirerats av. Under 1920-talet förändrades Mjölkdroppen till Barnavårdscentraler och uppgiften utökades till att upplysa, undervisa och övervaka barns hälsa.
I slutet av 1930-talet kom en lag om statsbidrag till både Mödra- och Barnavårdscentralerna och målet var en allmän förbättring av barns hälsa. Även om man fortsatt väger och mäter barnen så har fokus flyttat från övervakning till mera stöttning och uppmuntran i föräldraskapet. Idag är det inte bara mammorna som kommer på besöken. Pappor och partners är väldigt engagerade i barnen, berättar Marie-Louise.
— I den här yngre generationen föräldrar tar man ett större gemensamt ansvar för familjen. Pappor och partners vill gärna ta tid med barnen och jag tror det är jättebra att man får vara den där hemmaföräldern och vara viktig där och då. Det ger en större förståelse för vad det innebär att vara hemma och för varandra, plus att man lär känna sitt barn bättre, funderar Marie-Louise. Där man förr kanske hade mer stöttning av en större familj omkring sig med mor- och farföräldrar som extra resurs i vardagen, ser man idag att många kämpar på och har det ganska tufft under de
intensivaste småbarnsåren. Ett samhällssystem som gynnar de som skaffar barn nr två inom två år, hjälper inte till att göra det enklare för familjerna.
— Det är ju inte helt ovanligt att man skiljer sig och vi brukar prata mycket om kommunikation och isynnerhet det här med 5:1 vilket innebär att man behöver fem positiva kommentarer eller komplimanger för att klara att ta emot en negativ. Detta borde vi egentligen leva efter hela livet men i ett förhållande blir man ibland trött och glömmer, allt går på rutin, funderar Marie-Louise. Om man dessutom saknar ett nätverk omkring sig så kan ensamheten bli stor. Teknisk utveckling gör att vi lätt kan kommunicera med nära och kära men den kan aldrig ersätta en famn att krypa upp i. Inte heller köpta så kallade Nannytjänster, som kanske underlättar den praktiska vardagen genom till exempel barnpassning eller hämtning på dagis, kan ersätta en närstående som man kan prata med och berätta precis hur man känner.
Det handlar om att skapa förtroende
På BVC har man ett ansvar för barnens hälsa. Det handlar inte bara om att väga och mäta, utan ser man att någon, förälder eller barn, inte verkar må bra så vägleder man dem så de kan få adekvat hjälp. Det kan handla om att till exempel hänvisa dem vidare till barnhälsovårdspsykolog. Till sin hjälp i bedömningen av hur föräldrarna mår har man mamma- och pappa/ partnersamtal. Mammasamtalet äger rum cirka två månader efter födseln och handlar främst om att fånga upp de som eventuellt kan drabbas av förlossningsdepression. Ett formulär avläses mot en skala och utifrån de svaren kan man föra ett samtal om hur man tänker, känner och upplever olika saker och helt enkelt pejla läget.
Pappa/partnersamtalet äger rum några månader senare och här använder man en mall som man utgår ifrån för att fånga upp eventuella orosmoment.
— Uppskattnigsvis hälften, kanske lite fler, kommer på detta pappa/partnersamtal men jag upplever att de allra flesta iallafall vet om att möjligheten finns, berättar Marie-Louise. Det handlar lite om hur man lägger upp det och hur tillgänglig partnern är.
De här samtalen finns även för att man tidigt ska kunna fånga upp om det finns tecken på våld i familjen. Även om en person svarar nej på en direkt fråga så finns möjligheten att man sått ett frö och att personen kanske vid nästa besök berättar att hen behöver hjälp.
— Det handlar om att skapa förtroende och att sänka tröskeln för att söka hjälp, konstaterar MarieLouise.
Nya utmaningar för dagens föräldrar handlar mycket om skärmar, stillasittande och sämre matvanor.
— Det som idag är våra större utmaningar är övervikt och fetma, säger hon. Barn rör sig mindre och det märks redan i tidig ålder. Vi pratar mycket om det här med skärmar och hur vi som föräldrar använder dem.
För barnen tar tidigt efter våra vanor, de är smarta och nyfikna! Ett annat problem idag är språkförsening som dels kan bero på att man talar flera språk i hemmet men även på att vi inte pratar och läser med och för våra barn på samma sätt som förr.
I föräldraskapet är det också en utmaning att sortera i all information på sociala medier och att inte försöka jämföra för mycket och tro att man ska behöva göra allt, jämnt. De lite större barnen behöver inte ha aktiviteter hela veckan eller stimulans jämnt.
— Man måste kunna ha tråkigt för att känna att nu är det roligt!, utbrister Marie-Louise. Att bara vara hemma tillsammans med sina barn är också underskattat idag när mycket är fokuserat kring aktiviteter både på vardag och helg.
Även om grunduppdraget för BVC egentligen inte ändrats så har ändå fokus flyttats från att bara kontrollera barnens utveckling och välmående till att fungera mycket som stöd och pepp till föräldrarna. Även rekommendationer som gäller barnen, till exempel när man börjar med smakportioner, har ändrats genom åren.
— Vi som har jobbat länge med detta, vi vet hur barn utvecklas, äter och sover. Det ändras inte och man är väl idag kanske mer lyhörd för hur familjer vill ha det och hur de är och det tycker jag är bra!, säger Marie-Louise, och fortsätter: Man ska ju inte domdera och komma med pekpinnar, det ska kännas som en trygg plats att komma till. Vi kollar att allt ser bra ut med bebisen och så får man kanske ett tips och råd om något man kan testa. Vår erfarenhet gör att vi kan sortera i sorlet och bruset av information som för en del blir en väldig stress. Man tror att man måste göra allt och då är det rätt bra att vi kan säga ”nej, det måste du inte alls”!
Från att ursprungligen startats som ett sätt att rädda liv på små bebisar som kanske annars svultit ihjäl, till att idag erbjuda uppmuntran och praktiska råd och tips till stressade och trötta föräldrar: BVC fortsätter att vara en viktig aktör för att barn och deras föräldrar ska må så bra som möjligt i en ständigt föränderlig värld.
Ett riktigt genombrott!
AV CHARLOTTA ORTIZBKA- OCH KONFIRMANDSTRATEG
FÖR LITE mer än tre år sedan blev barnkonventionen svensk lag. Detta har bidragit till att barns rättigheter stärkts och att barn i allt större utsträckning ses som individer med egna rättigheter. Barn är inte längre enbart en del av en familj eller grupp utan har ett eget värde som person och individ – en självklarhet kan tyckas men som så ofta kan det skilja mellan teori och praktik. Frågan är då vad som har hänt inom barnrätten under den tid som gått sedan barnkonventionen blev lag.
BARNKONVENTIONEN RATIFICERADES redan år 1990 men när den senare antogs som lag var det en av de viktigaste reformerna någonsin för barn i Sverige. I samband med detta uttalade regeringen att barnkonventionen är ett av de viktigaste verktygen för att säkerställa att barns rättigheter tillgodoses. Även att barns rättigheter ska beaktas vid alla avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser, mål och ärenden som rör barn. En konkret skillnad är att det nu finns domar som visar att domstolar i större utsträckning än tidigare har med barnkonventionen
i sitt resonerande samt att andra lagar i vår lagstiftning har anpassats för att säkerställa att vi följer den. Men barns rättigheter är inte tänkta att begränsas till myndighetsutövande instanser utan är här för att få verkning på alla nivåer i samhället.
I BARNKONVENTIONEN har fyra artiklar lyfts fram som vägledande principer för hur konventionen i sin helhet ska uppfattas. En av dessa tar upp att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. En annan tar upp barns rätt till delaktighet och inflytande. Barn har alltså rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som berör dem. Denna artikel blev särskilt uppmärksammad när den införlivades i barnkonventionen då det var första gången en skrivelse om barns rätt till delaktighet och inflytande förekom i ett juridiskt sammanhang. Kanske är den också särskilt relevant då det oftast inte är möjligt att beakta barnets bästa utan att barnet själv får möjlighet att säga sin mening. Artikeln är även starkt förknippad med synen på barn.
GENOM HISTORIEN har olika barnsyner framträtt, från synen på barndomen som en transportsträcka där barnet blir en fullvärdig individ först som vuxen till den mer auktoritära uppfattningen att barn gör bäst i att tiga och lyda. På senare år har synen på barn som kompetenta individer uppenbarat sig. Barndomen ses inte längre som en transportsträcka utan barn är redan fullvärdiga och kompetenta individer. Tanken att denna barnsyn har haft ett finger med i spelet när barnkonventionen växte fram ligger nära till hands. Och som en förlängning kan vi även tala om en syn på barn som rättighetsbärare.
Barn har alltså rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som berör dem.
ATT GÖRA barn delaktiga i processer och beslut som berör dem är både en möjlighet och en utmaning. En möjlighet då chansen att uppnå det förväntade resultatet ökar i takt med barnets delaktighet. Många är de tillfällen där förändringsprocesser, i verksamheter som riktar sig till barn, inte lett fram till det väntade resultatet. Lika många är de tillfällen där barn inte har getts möjlighet att säga sin mening och på så vis ökat chansen för ett resultat som utgått från barnets bästa. En möjlighet också ur perspektivet att barns delaktighet och inflytande generellt bidrar till att säkerställa barns tillgång till sina rättigheter.
EN AV utmaningarna med att ge barn inflytande är något som ofta lyfts fram av barn själva, nämligen att barnets åsikt och perspektiv inte tas tillvara. Barnet ges alltså möjlighet att säga sin mening men deras åsikt får sedan inget genomslag i beslutet eller resultatet. I sådana fall går det inte att prata om ett reellt inflytande. Det krävs en struktur med uppföljning och utvärdering för att säkerställa att barnets röst inte enbart blir en dekoration eller något som ser bra ut på pappret. Ytterligare en utmaning är att det kan krävas god framförhållning och mycket tid när barn ska göras delaktiga i processer. Barns delaktighet kan då upplevas så pass omständlig och tidskrävande att denna del i processen utelämnas vilket är något som alla i slutändan förlorar på.
EN GRUNDTANKE i ett rättighetsbaserat arbete med barn är att barn generellt står längre ifrån makt och inflytande än vuxna och därför särskilt behöver kompenseras för detta. En sådan kompensation kräver medvetna vuxna som tar ansvar för barnets tillgång till sina rättigheter. Detta gör den vuxne till skyldighetsbärare på samma vis som barnet är rättighetsbärare. Det är alltså den vuxnes ansvar att se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda och att barnets bästa beaktas vid alla beslut och i alla processer där barn berörs. Att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 bör ses som ett riktigt genombrott när det kommer till barns rättigheter. Och förutom den svenska staten så är det alla vuxnas gemensamma ansvar att se till att den efterlevs!
BARNEN AV MIKAEL GÖTH
FÖRSAMLINGSHERDE
I Limhamns kyrka förrättas det många dop under ett år. I över tusen år har det genomförts dop i vårt område även om kyrkornas utformning och placering har varierat.
Ibland är det vuxna, ibland ungdomar men oftast döper vi barn. Det är barn som ligger och jollrar, som med sitt leende får hela den församlade menigheten att le med. Det är barn som skriker och tävlar med prästen om vem som hörs mest och det är barn som sover. Oavsett humör barnet för tillfället uppvisar genomförs dopet som det var tänkt.
En bärande tanke i den kristna tron är att Gud blir en av oss genom Kristus. Att den Gud som har universum som perspektiv även delar våra vägar som människor med dess glädje, sorg och utmaningar.
Kanske var Joan Osborn något på spåret. ”What if God was one of us? Just a slob like one of us. Just a stranger on the bus. Tryin’ to make his way home?” (Joan Osborn One of us).
Vid varje dop påminns vi om att Gud är vid vår sida oavsett yttre omständigheter och samtidigt som vi påminns om det, där och då lyfter upp några som förebilder när det kommer till tro, liv och gemenskapen med Gud.
Barnen.
Varför är det så? Varför lyfter han upp barnen? Oftast när man får medaljer eller lyfts fram för att något förtjänstfullt har uppnåtts har man sprungit fortast, sjungit bäst eller satt det platsbyggda köket i snyggast vinkel. Varför lyfts någon fram som bryr sig föga, som antingen sover, skriker eller ler när släkten samlas i Limhamns kyrka? Någon som behöver ta emot av det mesta när det kommer till mat och kläder för att överleva?
Jag tänker det handlar om att allt vi har när det kommer till tro och liv får vi ta emot som en gåva från Gud. Det är enbart Gud som verkar, Gud som ger, Gud som erbjuder ett liv i gemenskap och där jag som människa blir den som får ta emot.
I grunden är detta befriande. Befrielse från att bedöma oss själva och andra som mer eller mindre, bättre eller sämre, närmre eller längre ifrån. Ett liv i frihet är svårt att hantera för oss människor och därför behöver vi något yttre som bär allt detta genom att vi döper i rent vatten, att vi påminns om att hela Gud är med och verkar genom att vi gör det i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn och att vi sedan genom livet får sätta vår tillit till att alla de löften som följer på detta bär och genom livet och bortom. Jag tänker även att är det något barnen är bra på så är det att vara sig själva. Är man sur så skriker man, är man hungrig lika så och är man trött så somnar man. Kanske handlar det om att Gud vill möta just dig och mig där vi är oss själva, bortom inlärda roller och koder, på den plats i livet som vi kallar hemma. Generationer i Limhamn har denna erfarenhet.
Lilla Genombrottet
Hej kompisar!
Nu kommer snart våren och då blir jag så sugen på att så lite frön. Jag tänkte vi alla kunde få så lite frön!
Krassefrön, som växer snabbt och man kan så på hushållspapper som man vattnar, och se’n klippa och äta på smörgås.
Solrosfrön, som man först sår i lite jord, se’n flyttar till en kruka och se’n flyttar ut i stor kruka på balkongen eller i trädgården.
Du kan också måla en pinne, som solrosen kan få lite stöd från.
Om du går till min brevlåda, som finns vid kyrkans port, kan du hämta en liten påse med krassefrön, solrosfrön och odlingsbriketter. Lycka till med odlingen!
Du får så gärna skicka en bild på dina odlingar till min kompis Charlotte! Be nå’n i familjen hjälpa dig att mejla till charlotte.engstrom@svenskakyrkan.se
Håll utkik på vår hemsida så kommer jag visa hur det går med mina odlingar!
Kram Alex
Har ni bestämt er för att gifta er?
Drop-in-vigsel
Ni behöver inte boka något i förväg. Det ni behöver ha med er är en giltig hindersprövning från Skatteverket och ringar att växla med varandra. Minst en av er ska tillhöra Svenska kyrkan.
L imhamns kyrka 6 juni kl 12-16
Konsert med Kammarorkester Öresund Vårserenad
med musik av Schubert, Arason, Geminiani, Laitinen och Straus. Lennart Fredriksson - dirigent, Christine Eggert - solist piano. I samarbete med Sensus. Fritt inträde.
Limhamns kyrka 7 april kl 15
av Lena Kahl Asketorp
Bild
Fly on the wings of love
Eurovisionkonsert
Limhamns kyrkas unga kör är med i schlagersvängen och ger en konsert med eurovisionfavoriter. Med Vox Linnaea, solister och band. I samarbete med Sensus. Fritt inträde.
Limhamns kyrka 9 maj kl 15
Barnkörskonsert
Vi i universum
En del av Kgl Musikaliska Akademiens kompositionsprojekt Ny musik för unga röster. Med Aspirantflickkören och Gosskören från S:t Petri, Barnkören och Storkören från Limhamn och musiker. Fritt inträde.
Limhamns kyrka 19 maj kl 15
HÄR FINNS VI!
LIMHAMNS FÖRSAMLING
BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn
POST Box 346, 201 23 Malmö
TELEFON 040 279480
E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se
församlingsherde och ansvarig utgivare
MIKAEL GÖTH 040 279212
vaktmästare
ROY PENDLETON 040 279468
AXEL TRUMPFHELLER 040 279164
diakon
ANGELICA SONDÉN 040 279494
assistent/kommunikatör
BODIL ROLF 040 279480
församlingspedagoger
ANDERS CHRISTENSSON 040 279490
SIGNE KÄLLSTRÖM 040 208962
LOTTA SUNEMARK 040 279495
pedagoger
ANNA BLOM 040 279756
CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493
fritidsledare
ORION SVEINSSON 040 279206
husmor
HELENE NILSSON 040 279168
musiker
MARGARETA HAKSTEN 040 279472
SAMUEL SASSERSSON 040 279366
MARIA WALLIN 040 279387
övriga präster
MARIE DARTE 040 279116
MIA HJERTQUIST 040 279483
EMMA LJUNGBERG 040 279436
SYLVIA ROSKVIST 040 279331
redaktör
PIAMARIA ENGVALL 040 279081
redaktion
PIAMARIA ENGVALL, MIKAEL GÖTH,
BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER
layout
BODIL ROLF
illustrationer
AXEL TRUMPFHELLER
Du hittar aktuella tider för gudstjänster och mötesplatser på vår webb limhamnskyrka.se