Närvaro
AV PIA MARIA ENGVALL REDAKTÖR
Ihögsommarvärme och semestertider finns det ofta höga förväntningar på att kunna stanna upp och njuta av sin lediga tid och umgänge med familj och vänner. Att verkligen känna in värmen, vågornas kluckande, blomdoft, fågelkvitter och långa ljusa kvällar med vackra solnedgångar. Att vara aktivt närvarande. Men närvaro kräver mer än att bara befinna sig fysiskt på en plats. Det bygger på att vara mentalt och känslomässigt investerade i stunden och att senare kunna gå tillbaka och reflektera över sina upplevelser. Det ställer med andra ord ganska stora krav på individen för att lyckas.
vi är närvarande men samtidigt frånvarande
Det finns till och med kurser, föreläsningar och hjälpsamma appar som sägs kunna lära oss hur vi ska vara närvarande i våra egna liv. Kanske har kraven på att vara närvarande här och nu blivit för höga? Kanske den avslappnande effekten av att vara närvarande i stunden, hotas av att istället bli en stressfaktor i sig?
Digitaliseringen har tagit över vårt samhälle och det är få ytor som är fria från skärmar, inloggningskrav, och registrering av personliga uppgifter. Samtidigt som kravet på vår fysiska närvaro på arbetsplatsen, banken, butiken eller till och
med vårdcentralen minskat, har vår mentala frånvaro från omgivningen ökat.
På bussen sitter nio av tio och scrollar på sin telefon och på kvällspromenaden eller joggingrundan sitter hörlurarna i öronen. Möjligheten till spontana möten och samtal mellan för varandra okända personer minskar radikalt när skärmar och hörlurar kommit i vägen. Man kan undra hur det påverkar våra mänskliga relationer, när vi är närvarande men samtidigt frånvarande?
Nu när det gått några år, kan vi blicka tillbaka och se hur vi under pandemiåren verkligen sattes på prov vad gällde påtvingad frånvaro från varandra. Vi fick inte lov att mötas varken i hemmen, på jobbet eller i nöjeslivet och allting ställdes på sin spets på sjukhusen där våra nära och kära var tvungna att lämna oss utan möjlighet till ett fysiskt avsked. Så länge vi minns dessa år och hur negativt påverkade vi blev av frånvaron av umgänge, kommer vi kanske ändå att kunna njuta lite extra av att få vara närvarande tillsammans i sommarvärmen.
ATT VÅGA TRO ATT LIVET BÄR
INTERVJU MED SANNA-LEENA RINNE, SJUKHUSKURATOR
NÄRMARE VAR femte barn i Sverige lever med en ensamstående förälder. Det är en rätt hisnande siffra och anledningen till att barnen har endast en förälder kan givetvis variera. Inräknat i denna statistik finns barn som lever växelvis hos skilda föräldrar, men även dödsfall kan ge upphov till denna situation. En som träffat många barn med en avliden förälder är Sanna-Leena Rinne, legitimerad sjukhuskurator som jobbat många år på den palliativa enheten i Malmö där man lägger stort krut på att ta hand om familjer med minderåriga barn som förlorat eller står inför att förlora en förälder.
“MAN TROR lätt att barnets liv blir förstört, att det är extremt skadligt att förlora en förälder till döden, säger Sanna-Leena. “Det är visserligen en traumatisk händelse i barnens liv men det betyder inte att det behöver leda till sämre livskvalitet på något sätt”. Hon menar att det finns andra vuxna omkring de här barnen som kan gå in och stötta, även om de givetvis aldrig kan ersätta den förlorade föräldern. Det kan vara lärare, fritidspersonal, eller kompisars föräldrar som kan fylla ett annat syfte och ge stöd i en situation där barnet känner sig utsatt. Förr, när vi levde i gamla tiders bysamhälle, var det naturligt att det fanns många vuxna runt ett barn men nuförtiden stänger vi in oss i mindre familjeenheter där vi inte känner eller umgås med till exempel våra grannar och då blir situationen mer skör när ett trauma inträffar.
FÖR ATT hjälpa barnen att bibehålla en form av relation till den som saknas bör vi prata om den som dött. Barn är oftast inte rädda för att prata men de kan uppfatta signaler från de vuxna att det inte är okej att prata om den som gått bort, för att de vuxna blir ledsna. “Vuxna har ett ansvar där, att visa att det är okej att bli ledsen, att det inte är skadligt i sig”, säger Sanna-Leena. I takt med att barnet växer förändras sorgen och saknaden och man kan mer och mer förstå vidden av vad man gått miste om. Vid milstolpar i livet som konfirmation, student, bröllop och när man själv så småningom får barn, börjar man förstå sin förlust utifrån nya perspektiv. På detta sätt lever man hela tiden med sorgen och man behöver redan från början få hjälp att förstå att både glädje och sorg kan och får finnas sida vid sida.
SANNA-LEENA ANSER att det viktigaste en förälder kan göra för ett barn, och detta gäller alla, inte bara de som gått igenom ett trauma, är att våga visa att livet inte alltid är lätt. Man måste våga prata om det som är sorgligt och svårt så att det inte kommer som en överraskning. Att visa att det inte finns en skam i att man kanske inte alltid klarar av allt, att man kan och får må dåligt för det tillhör också livet. “Vi måste nånstans skapa lite mer av en regnbåge av känslor, för det är trots allt omöjligt att gå igenom livet utan att råka ut för sorg eller trauman, även om vissa kanske förskonas från detta ända upp i vuxen ålder”, betonar Sanna-Leena.
SOM NÄMNDES i inledningen är det inte endast dödsfall som är orsaken till att barn lever i hushåll med en frånvarande förälder. Det kan även handla om psykisk ohälsa, missbruk eller våld och här kan traumat skapa mer långtgående konsekvenser hos barn som upplevt detta. Även föräldrar som valt att lämna sina barn och sin partner kan skapa sår som är mer svårläkta, menar Sanna-Leena. “Det är värre än en död förälder. Det låter kanske konstigt men det skapar en helt annan dynamik där det kan finnas ansvarskänslor, skuldkänslor, och otrygghet som är så oerhört stora. Den psykiska frånvaron tar inte slut, det finns ingen punkt när det över, den bara pågår och pågår och det finns en maktlöshet i det för barnet”. I barnen värld är de centrum för allt som händer och när en förälder väljer att lämna familjen eller försvinner in i psykisk ohälsa eller missbruk, drar barnet slutsatsen att det är hens fel. Detta kan skapa anknytningsproblem och även psykisk ohälsa hos barnen i framtiden.
En tillit och en tro på sig själv
“NÄR MAN jobbar med barn som drabbats av trauma pratar man om riskfaktorer, men också skyddsfaktorer,” berättar Sanna-Leena. Skyddsfaktorer kan vara intelligens, förmåga att sätta ord på sina känslor, trygga vuxna, god eller stabil ekonomi, syskon, far- och morföräldrar, kusiner eller andra familjenätverk, samt avsaknad av sjukdomar är bara några faktorer som nämns och som tillsammans kan hjälpa ett barn att bygga upp det som inom psykiatrin kallas “resiliens”. Att ha ett fritidsintresse där man är bra på något, eller att lyckas i skolan, trots det man varit med om, är också exempel på detta. I förlängningen kan resiliens leda till att man utvecklar en förståelse för att det går att överleva svåra händelser, att man kan få en stark känsla av att livet bär. Det här i sin tur kan hjälpa en längre
fram att klara av andra svårigheter, att man bygger upp en tillit och en tro på sig själv och sin förmåga att man klarar detta. Men Sanna-Leena vill samtidigt betona att det inte handlar om att hitta en silverkant i allt. “Det ska man absolut inte för det finns verkligen inte en silverkant i allt. Att inte blunda för det som inte är bra men nånstans skifta fokus och acceptera att båda sakerna kan finnas samtidigt, både glädje och sorg”, säger hon och fortsätter: “Jag är personligen lite mot det här pepp-pratet som finns mycket nu i samhället. Nu ska man “rycka upp sig” och “gå vidare” och “se mot framtiden”. Jag tänker att man måste bearbeta det som finns för att kunna bära det som komma skall.
Man måste bearbeta det som finns
MYCKET I vårt samhälle idag handlar om att visa upp sin framgång, man ska vara lyckad och vacker och mycket av allt! Det är så viktigt att förankra barnen i verkligheten, inte skrämma dem, men att livet bakom de här glansiga sociala medier bilderna ser inte ut så här! Alla tar bild på sin fantastiska maträtt på bordet men de tar inte bild på diskbänken bakom. Hur ser det ut där? Det visar bara en liten liten bråkdel av våra liv utåt. Det som döljs, det är det man måste prata om! Så det finns en förståelse för mångfalden som finns inom en människa”. På det viset kan vi visa att livet för det mesta består av vardagen men också av händelser som påverkar oss negativt; att vi kan bli ledsna, arga och känna hopplöshet men det betyder inte att det alltid är så. Vi kan ingjuta hopp om att framtiden kan bli bättre, men samtidigt inte tiga ihjäl det svåra.
Barn är oftast inte rädda för att prata
Hur skyddar vi sanningen när demokratin hotas? Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria, sa Jesus. Men det är lättare sagt än gjort. För vi lever i lögnens tid – i alla fall om man frågar filosofen och debattören Åsa Wikforss –och det får konsekvenser för demokratin.
— Politiker har i alla tider använt sig av lögnen för att dölja obekväma sanningar. Men förr kunde demokratier hantera det genom att medier granskade makten och avslöjade lögnerna. Och när de skedde trodde människorna på avslöjandena och fördömde lögnaren.
Det här är nu satt ur spel, då många får sin information från alternativa källor istället för redaktionella medier med faktakoll och ansvariga utgivare.
— Många nås inte ens av faktakontroller, bruset är så stort. Och de som gör det viftar ofta bort det som en produkt av ”folkets fiender”. Även om man förstår att det är en lögn, tycker man ofta att det är okej, så länge det är den egna sidan som ljuger. Det händer i ett polariserat samhälle, säger hon.
Vi träffar Åsa tillsammans med Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga, för att samtala om hoten mot demokratin – och hur vi alla kan hjälpas åt att skydda den.
— Demokratin behöver erövras av varje generation. Det vi tar för givet idag kan vara borta imorgon, säger Åsa.
Många av oss har tagit demokratin för självklar, en grundstomme i vårt svenska samhälle. Länge gick det också framåt för de liberala demokratierna, men sedan några år tillbaka har utvecklingen vänt. Mer än dubbelt så många länder rör sig nu i en autokratisk riktning (autokrati = envälde) jämfört med de som går mot ökad demokrati. Och 71 procent av världens befolkning lever i en autokrati visar den senaste demokratirapporten från V-dem institutet vid
Göteborgs universitet.
— Och det är inte bara nya demokratier som tycks sköra, utan även väletablerade undermineras, säger Åsa.
varför demokratin är viktig
Men spelar det någon roll? Ja, det spelar enorm roll och vi måste prata mer om varför demokratin är viktig innan den nedmonteras, uppmanade Åsa och Mårten Wikforss för något år sedan i boken ”Därför demokrati.”
— Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut. Just mina föräldrar hade turen att bo i Sverige, men de såg ändå vad fascismen gör med människor och länder, och förde kunskapen vidare till sina barn. Men andra världskriget är länge sedan nu och idag kan många ungdomar inte riktigt svara på varför fascism är så farligt, säger Åsa.
SANNING OCH DEMOKRATI
INTERVJU MED ÅSA WIKFORSS, FILOSOF OCH DEBATTÖR
OCH CLARA OLSSON, ORDFÖRANDE SVENSKA KYRKANS UNGA
— Vi unga växer också upp i en tid då det finns många saker att oroa sig för, som klimatförändringar, krig och ekonomisk utsatthet. Och man orkar inte att oroa sig för allt, utan ser till sin egen personliga trygghet först, säger Clara. – Ja, och där ser auktoritära krafter sin chans. Otrygghet och rädsla är känslor de här krafterna göds av. Därför vill de gärna förstärka intrycket av otrygghet för att sedan kunna säga ”vi lovar ta i med hårdhandskarna, det är bara vi som kan fixa det här”, säger Åsa.
Så vad ser ni som demokratins främsta fördelar?
— Demokratin inger hopp, den är en möjlighet för människor att få tänka på och jobba för en bättre framtid, säger Åsa.
världen skulle bli öppnare och friare
Hon menar att också kyrkan kan spela en viktig roll i att kanalisera det hoppet. I en värld där människor allt oftare möts av budskapet att det inte finns något kvar att kämpa för, säger kyrkan: Det gör det visst!
— Det knyter an till en av demokratins grundläggande idéer, insikten ”vi kan ha fel”. När det inte blir bra kan vi i en demokrati ändra kurs. Politiker som inte gör bra ifrån sig röstar vi bort. Det finns ett ansvarsutkrävande. Och det hänger såklart samman med hoppet om ett bättre samhälle, säger Åsa.
Men framförallt, påtalar hon: Demokratier krigar inte med varandra och det har aldrig varit svältkatastrof i en demokrati. Folkhälsan förbättras liksom välstånd och jämställdhet, medan spädbarnsdödligheten sjunker. Och så vidare. — Demokratier är inte perfekta, men alternativet har genom historien medfört betydligt större lidande, säger Åsa.
Men om demokratierna är så himla bäst, varför då denna tillbakagång? Vad hände? Självklart har många faktorer spelat in, men de populistiska och högerextrema partierna började växa sig starka kring 2010, ungefär samtidigt som de smarta telefonerna kom och sociala medier tog fart. Ett tag fanns det en stor optimism kring detta, det pratades om att det skulle leda till en demokratisering av kunskap, världen skulle bli öppnare och friare, men istället möjliggjorde det för en flodvåg av fejkade nyheter och lögner. Nu riskerar det bli ännu värre.
— Med AI är det inte bara lätt att massproducera fejkade bilder och nyheter, tekniken kan också användas för att övertyga via chattar. Och algoritmerna på plattformarna premierar det som får oss att stanna, vilket inte är den sansade sanningen, utan det sensationella som skapar rädsla och ilska. Demokratiskadliga aktörer har lärt sig utnyttja detta, säger Åsa.
Är ni unga rustade för det här? Ni som ändå vuxit upp med sociala medier.
— Nja, i skolan får vi visserligen lära oss mycket om källkritik, men sättet man jobbar på gör att källkritik upplevs som tråkigt och jobbigt snarare än intressant, viktigt och relevant. Man förstår inte riktigt varför det är så viktigt även i vardagen, säger Clara.
det var ju bara ett litet skämt
Men en liten lögn här och där, bidrar det verkligen till att välta ett helt system?
— Nej, men detta görs systematiskt för att skapa en alternativ världsbild. Det gör källkritik omöjlig, avsändaren behöver inte ta ansvar, och genom många olika konton skapas intrycket att budskapet kommer från flera, oberoende källor, vilket gör det lättare att tro på, säger Åsa.
— För unga är humor och satir en viktig inkörsport. Och ofta avfärdar man saker som ”det var ju bara ett litet skämt” fast att man kanske steg för steg förändrar folks åsikter, säger Clara.
fritt från hot och hat
Vad kan vi som vill värna demokratin göra?
— Det är svårt, men försök vara källkritisk så att du inte för falska budskap vidare, säger Clara. — Ja, om du delar något vidare får du för sjutton gubbar vara säker på att det kommer från en pålitlig källa, det är ett ansvar vi alla har. Och bete dig väl. Vi behöver ett offentligt samtal som är öppet för olika infallsvinklar, fritt från hot och hat, så att olika grupper vill och vågar komma till tals, säger Åsa.
— Jag återgår till tron och hoppet, det är viktigt att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra, säger Clara.
Om en vän, kollega eller granne tror på och sprider desinformation, vad kan jag göra då?
— Om du vill nå fram kan du inte vara föraktfull (även om du känner förakt för åsikten). Du måste försöka skapa en dialog, visa respekt för personen som människa och sedan försöka vidga hens bild och kunskaper. Det är inget som görs i en handvändning utan är ett långsiktigt åtagande, säger Åsa.
Att delta i civilsamhället – och stärka det – är också en bra motståndshandling. Där civilsamhället exempelvis kan vara innebandyklubben, ett bildningsförbund, Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Svenska Freds… — Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle – ett starkt civilsamhälle kan mobilisera många människor, säger Åsa.
— Civilsamhället är också som ett demokratiskt mikrokosmos, där du får se hur demokratin fungerar från idé till handling. Många upplever att de saknar förmåga att påverka samhället eller att göra sin röst hörd, vilket får en att tvivla på demokratin. Men i din förening eller församling kan du se hur processen fungerar. Vi tar tillvara på allas tankar och åsikter för att kunna fatta bra beslut. Ja, du får träna demokrati i vardagen, säger Clara.
det är ett
ansvar vi alla har
Det finns en röd tråd genom mitt liv som tvinnas ihop med den tråd som sträcker sig genom min bibel från pärm till pärm och som i sin tur tvinnas ihop med kyrkans tro och liv och som i sin tur tvinnas ihop med troende människors erfarenhet genom historien. Det är erfarenheten om löftet av Guds närvaro i mitt och andras liv. En erfarenhet som många har men få kan sätta ord på.
Jag erfar mig anad
AV MIKAEL GÖTH FÖRSAMLINGSHERDE
Närvarons spektra är nog lika brett som det finns tid och människor. Jag läser om Paulus som sitter fängslad väl medveten om sin förestående avrättning och som sitter och skriver på sina brev och till slut blir helt överväldigad över det faktum att det inte finns något, absolut ingenting, som kan skilja honom från Guds kärlek genom Jesus Kristus. Han går igenom och försöker lista allt tänkbart, krafter i höjden, krafter i djupet, änglar och demoner, yttre omständigheter och inre trångmål och som till slut landar i svaret på frågan vad det finns för något som kan skilja honom från Guds kärlek. Ingenting.
Andra bär på annan erfarenhet. Per Lagerkvist skriver i sin sista diktsamling Aftonland ”Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro? Som uppfyller hela världen med din frånvaro?”.
Den för Pär obegriplige Guden som inte finns men som ändå inte lämnar honom ifred. I en annan text blir känslan av övergivenhet än tydligare ”Vem gick förbi min barndoms fönster och andades på det, vem gick förbi i den djupa barndomsnatten, som ännu inte har några stjärnor. Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan, på den immiga rutan, med det mjuka av sitt finger och gick vidare i sina tankar. Lämnade mig övergiven för evigt…”. Förunderligt skrivet av en som ändå kallade sig Guds skrivbiträde på jorden. Men när religionspsykologen Owe Wikström ser tillbaka på sin akademiska karriär och familjeliv i boken Gliporna i minnets korridorer så landar han i ett kort konstaterande. ”Jag erfar mig anad”.
Var skall man börja om man ger sig ut för att försöka sätta ord på närvaroserfarenheten av den som uppehåller hela skapelsen, mig och mitt liv inkluderat? Är det ens möjligt utan att gå vilse i det som varit, det man längtar efter, i det som är och det som aldrig blir? Kanske handlar det om att som i så mycket annat, börja där man står och i den man är. Vanligtvis för att kunna ta ett andra steg måste man ta ett första. Sen kan det kanske kvitta om det är ett spektakulärt steg eller inte.
Ibland kan man förundras över det paradoxala att sätta sin tillit, vila i förtröstan och bygga sitt liv på något som är så absolut och samtidigt så ogripbart. Psalmboken är full av texter som speglar människors erfarenhet av detta med ord som ”djup och klar, dold men uppenbar” och ”allt det dolda uppenbart”. Andra, som exempelvis skomakaren i Helsingborg, Hjalmar Ekström, beskrev just den vandringen med orden ”Hädanefter blir vägen väglös” och Gunnel Vallquist är inne på liknande spår i boken Till dess dagen gryr; ”vet man inte var man sätter foten, vet ingenting mer än att Rösten har kallat, och att det finns de som gått före”.
Kanske är det ändå så att tro skapar tillit, tillit skapar förtröstan och förtröstan skapar hopp. För om Paulus till slut landar i att det inte finns något som kan skilja honom från Guds kärlek kan han ändå skriva i samma text att ”I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?”.
KYRKOVAL
Svenska kyrkan är demokratiskt uppbyggd. Den 8–21 september 2025 är det kyrkoval. Om du fyllt 16 år och är medlem kan du påverka kyrkan genom din röst.
Vad röstar jag till?
I kyrkovalet kan du välja till tre nivåer:
Lokalt – val till kyrkofullmäktige
Du väljer till kyrkofullmäktige i den församling eller det pastorat där du bor. Kyrkofullmäktige bestämmer ramarna för den verksamhet som finns nära dig. Till exempel vilken verksamhet församlingen ska ha för barn, unga och äldre, eller hur musiklivet ska se ut. (Vit valsedel)
Regionalt – val till stiftsfullmäktige
Svenska kyrkan är indelad i 13 stift. Stiftsfullmäktige är stiftets högsta beslutande organ. Stiftens uppgift är i första hand att stötta församlingarna i deras verksamhet och förvaltning. Ska till exempel en kyrka renoveras kan stiftet bidra med kompetens inom fastighetsområdet. (Rosa valsedel)
Nationellt – val till kyrkomötet Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötets 251 ledamöter beslutar om kyrkans gemensamma och övergripande frågor. Allt från hur kyrkan ska arbeta med klimatfrågan till vilka psalmer som ska finnas i psalmboken. (Gul valsedel)
Så här röstar du Förtidsröstning är möjlig i hela landet 8–21 september 2025. I Limhamn kan du förtidsrösta i församlingshuset vid Limhamns torg. Brevröstning med post eller bud gör det möjligt att rösta för den som inte själv kan ta sig till vallokalen eller befinner sig utomlands.
Budrösta genom att hämta ett brevröstningspaket på expeditionen.
På valdagen den 21 september 2025 röstar du i den vallokal som står på ditt röstkort. Du får hem röstkortet några veckor före valet. Viktigt:
Ta med ditt id-kort!
Vad röstar jag på?
I kyrkovalet röstar du på nomineringsgrupper. På valsedeln är det tillåtet att göra tre personkryss. Du kan se vilka grupper och kandidater som ställer upp på svenskakyrkan.se/kyrkoval
Information på andra språk
Här finns information om kyrkovalet på olika språk: svenskakyrkan.se/kyrkoval/other-languages
Om Svenska kyrkan
Svenska kyrkan är Sveriges största trossamfund med 5,5 miljoner medlemmar. Till den kristna trons grunder hör omsorgen om hela skapelsen. Det innebär att Svenska kyrkan bär ett engagemang för människans värde och värdighet och för ett hållbart klimatarbete.
Som medlem är du del av en gemenskap som skapar glädje, fördjupning och sammanhang. Exempelvis genom dop, bröllop eller andra gudstjänster, öppen förskola, barn- och ungdomsverksamhet, körer och konserter.
Du är med och stödjer kyrkans sociala arbete för människor i utsatthet, ensamhet och sorg. Du bidrar också till att bevara ett stort kulturarv i form av byggnader, föremål och traditioner.
Lilla Genombrottet
Hej alla barn, Alex här!
Idag tänkte jag berätta om något spännande som både är och inte är… Jo, det liksom är något som ibland är i fast form och ibland i flytande form…. Låter konstigt, eller hur, och har ett konstigt namn; Oobleck!
Du kan ta hjälp av en vuxen och enkelt göra din egen Oobleck! Såhär gör du:
Du blandar en del vatten och 1,5 delar majsstärkelse. Vill man ha lite mer spektakulär Oobleck blandar man i några droppar karamellfärg i vattnet. Se vad som händer när du kramar det, låter det ligga stilla i handen, eller lägger det i ett glas en stund.
Du hittar många roliga idéer på nätet om hur ni kan experimentera med detta Oobleck, som är fast eller inte, flytande eller inte. Men kom ihåg — när du lekt klart så släng ditt Oobleck i papperskorgen. Försök INTE att hälla ut det i avloppet eftersom det kan orsaka stopp!
Oobleck, det fantastiska, overkliga och roliga icke-newtonska vätskan (eller slimet, som man enklare kan beskriva det som) fick sitt namn från barnboken ”Bartholomew and the Oobleck” av Dr Seuss. En bok om en uttråkad kung som bad sina magiker att hitta på något nytt och spännande. Det blev en storm av något grönt och klistrigt som föll från himlen ner över hela kungens rike och orsakade kaos.
Barnens kyrkoval
Kom och rösta i kyrkovalet och låt ditt/dina barn ta del av det som är en del av vår demokrati, vår rösträtt. Alla barn får möjligheten att rösta fram den bild (symbol) som de tycker mest om.
Alla barn har rösträtt!
Vid Limhamns församlingshus vid Limhamns torg finns det åtta duvor som du får leta reda på. Duvan står för fred och frihet och finns också med när man läser bibeln.
Duvorna som du ska hitta bär på symboler som kan vara viktiga i livet. Vilken symbol tycker du mest om?
När händer det?
söndag 21 september mellan kl 14 och 17
Kyrknalle Alex tar emot din röst!
Konfirmand 25/26
Du som börjar åttan till hösten - nu är det din tur. Välkommen att anmäla dig till konfirmation! I Limhamn finns grupper alla dagar i veckan - utom söndag. Och det finns massor av alternativ i Malmö. Gå till anmälningsportalen på webben och anmäl dig till den dag som passar dig bäst!
Följ med på ett riktigt äventyr! Här får du utforska frågor om tro, livet och vem Gud är. Tillsammans funderar vi på livets stora frågor genom upplevelser, lek, samtal och en resa till Berlin. I Limhamn samlas många ungdomar, så under din tid som konfirmand får du ett fantastiskt tillfälle att lära känna nya kompisar.
Vi vet att det är många intressen som det ska tas hänsyn till. Om du inte är säker på vilken dag du vill gå - anmäl dig till en av dagarna och hör av dig till oss om du behöver ändra dag. Du når oss lätt genom att ringa eller skicka ett mejl. Hoppas vi ses till hösten!
svenskakyrkan.se/konfirmation/hittakonfirmation/sok
HÄR FINNS VI!
LIMHAMNS FÖRSAMLING
BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn
POST Box 346, 201 23 Malmö
TELEFON 040 279480
E-POST namn.namn@svenskakyrkan.se
församlingsherde och ansvarig utgivare
MIKAEL GÖTH 040 279212
arbetsledande församlingspedagog
CHARLOTTA ORTIZ 040 279049
vaktmästare
ROY PENDLETON 040 279468
AXEL TRUMPFHELLER 040 279164
assistent/kommunikatör
BODIL ROLF 040 279480
församlingspedagoger
SIGNE KÄLLSTRÖM 040 208962
LOTTA SUNEMARK 040 279495
MIKAEL YNGHED 040 279288
pedagoger
ANNA BLOM 040 279756
CHARLOTTE ENGSTRÖM 040 279493
fritidsledare
ORION SVEINSSON 040 279206
husmor
EVA HARTLER 040 279010
musiker
MARGARETA HAKSTEN 040 279472
EMMA LINDSTRÖM 040 279067
MARIA WALLIN 040 279387
övriga präster
EMMA LJUNGBERG 040 279436
STELLAN PONNERT 040 279014
SYLVIA ROSKVIST 040 279331
GUNHILD WINQVIST HOLLMAN 040 279209
redaktör
PIAMARIA ENGVALL 040 279081
redaktion
PIAMARIA ENGVALL, MIKAEL GÖTH, CHARLOTTA ORTIZ, BODIL ROLF OCH
AXEL TRUMPFHELLER
layout
BODIL ROLF
illustrationer
AXEL TRUMPFHELLER
Du hittar aktuella tider för gudstjänster och mötesplatser på vår webb limhamnskyrka.se
