Västerviks församling

Västerviks församling

Postadress: Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik Tfn: 0490-842 00 (växel) E-post: vastervik.forsamling@ svenskakyrkan.se Svenskakyrkan.se/sodratjust

Kontaktinformation: Kyrkoherde: Karin Björk, 0490-842 61 Församlingsrådets ordförande: Lena Folckner, 070-677 82 51 Församlingspräster: Anette Lindblom Franzén, 0490-842 81 Mikael Eriksson, 0490-842 75 Britt Alf, 0490-842 14 Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98 Therése Andersson (föräldraledig) Ingrid Bergman (sjukhuspräst), 0490-842 04 Eva-Maria Heedman (sjukhuspräst), 0490-842 25 Annsofi Arenander, 0490-842 67 Diakoner: Eva Byström, 0490-842 32 Clara Lundén, 0490-842 07 Ulrika Hamrén, 0490-842 62 Anna Ekelund, 0490-842 77 Musiker: Elisabeth Ingelberg, 0490-842 30 Peter Alrikson, 0490-842 34 Linnea Jonasson, 0490-842 08 Sara Andersson, 0490-842 09 Kyrkogårdsförvaltningen: 0490-842 06, sodratjust. kyrkogarden@svenskakyrkan.se

Ensam och tillsammans

Mitt hus i skogens bryn drömde jag länge om och när jag flyttade tillbaka till Småland efter många år i storstaden så blev min dröm besannad. Här är skogen tätt inpå och en kvarndamm bredvid och bakom kullen är Vena mosse med stora fält.

Nu när jag efter sjutton år som präst i Vena och Aspelands pastorat har börjat arbeta i Västervik och Södra Tjust så är det många som undrar hur jag ska orka köra den sju mil långa vägen till jobbet men jag tror nog att det ska gå bra. Jag arbetar halvtid så det blir ju inte varje dag jag åker. Det har varit så roligt den här första tiden med spännande möten och samtal, att få fira gudstjänst i den vackra S:t Petri kyrka, att få döpa barn på Lysingsbadet och kunna gå på stan och ta en fika. Det är givande och roligt men efter en hel dag är jag helt slut av alla nya människor och av att lära mig allt nytt om hur allt fungerar. Då är det skönt att komma hem till mitt lilla hus där tystnaden råder och bara katterna och hönsen behöver min uppmärksamhet.

Att vara ensam är ju dubbelt, det finns den sköna ensamheten. Den utan krav som kan vara tyst eller inte, den man väljer och som vi människor har olika behov av. Sedan finns det den andra ensamheten, den vi inte väljer, som inte är vilsam utan ofta ångestfylld och ledsen. Jag tycker om att vara tillsammans med människor men jag har också ett stort behov av att vara ensam och det är väl därför jag bor som jag gör. Det passar inte alla att bo ensam i skogen men efter en full dag i Västervik kommer jag nu hem till tystnaden och mörkret. Stjärnorna som lyser upp himlen och de enda ljuden kommer från naturen runt omkring mig. Då kan jag smälta alla intryck och vila ut. Att få lära känna min nya församling och möta alla människor och känna gemenskap och tillhörighet är något jag ser fram emot. Det ska nog gå bra att köra mellan staden och mitt hus i skogens bryn för båda ger mig energi, att vara tillsammans och att vara ensam. Psaltarens ord ger mig kraft: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Psaltaren 23:1-3

/Annsofi Arenander, vik. församlingspräst

Terminsstarter Västerviks församling

 Måndag 14/1 Öppen förskola Elvan för barn 0-6 år. Juniorer Andreas.

 Tisdag 15/1 Barnkören på Johannesgården. Nikolaikören.

 Onsdag 16/1 Öppen förskola på Nikolai. Barnkör Nikolai. Kyrkis på Andreas. Johanneskören.

 Torsdag 17/1 Öppen förskola Elvan för barn 0-1,5 år. Andhämtning. Petri kyrkokör. Sacre kör. Barnkören i Andreas kapell.

 Tisdag 22/1 Café Andreas med andakt, fika, lotteri och god gemenskap.

Missa inte terminstarten! Läs mer på vår webb.

Fullständiga datum och tider hittar du på www.svenskakyrkan.se/sodratjust

Centrumgruppernas Julförsäljning av lotter, handarbeten med mera

2 dec från kl 12.00

Församlingshemmet, Båtmansgatan Västervik Varmt välkommen!

Gudstjänster & konserter

Söndagar kl 11.00 Högmässa, S:t Petri kyrka. Onsdagar kl 08.30 Mässa, S:t Petri k:a. Torsdagar kl 18.00 Kvällsmässa, S:t Petri kyrka.

12/1 kl 15.00 Julgranssväng S:t Nikolai kapell.

13/1 kl 15.00 Gudstjänst med julgranssväng S:t Andreas kapell.

26/1 kl 17.00 Lördagsmusik, S:t Petri k:a. ”Trois chorales”, CarlHenrik Fernandi, saxofon och Markus Wargh, orgel.

27/1 kl 17.00 Mässa, S:t Johannes kapell.

3/2 kl 17.00 Gudstjänst, S:t Andreas kapell

9/2 kl 17.00 Lördagsmusik, S:t Petri k:a. Meditativ kammarjazz med Holmgren, Bergström och Jormin trio.

24/2 kl 17.00 Musikgudstjänst, S:t Johannes kapell.

Kalendarium för advent och jul hittar du på sidan 19-21.

Med reservation för ev. ändringar.

Tipsa oss vad du vill läsa om: sodratjust.andrum @svenskakyrkan.se

inte om bekanta, utan om riktiga vänner. Vi har hållit ihop sedan dess och i samband med Elles jordfästning så minns jag några meningar alldeles särskilt: ”Vi ställer upp för dig och vi släpper dig aldrig.” Ett enormt stöd.

Men det allra största stödet har jag haft i mina båda döttrar. På alla sätt. Det praktiska med flytten och allt annat som måste ordnas. På så sätt tror jag knappast att någon haft bättre förutsättningar än jag att klara detta. Alla praktiska göromål har förresten också inneburit en slags hjälp för mig eftersom det tvingade mig att hålla igång.

Fanns det någon gång en vilja, eller önskan, om att isolera sig? Bara få vara ifred? – Nej, det är främmande för mig. Det går inte. Jag behöver människors stöd och det har jag fått i rikt mått. Vidare så var jag med vid träffar som anordnades av kyrkan. Tre träffar för nyblivna änkor och änklingar under året. Mycket värdefullt och dessutom trevligt. – Att bli ensam har inneburit ett nytt liv som jag har lite svårt att definiera. Jag kommer att tänka på min mamma som efter en tid beskrev sin ensamhet med ”Det klingar av”. Det klingar av. Jag tackar Gud för de bästa av föräldrar, som Geijer skrev. Men man glömmer ju ingenting. Sorgen och saknaden finns ju hela tiden där.

Nils-Olof Berg.

Foto Malin Ekberg

Att bli ensam

Den 24 september 2017 kom så dagen som Nils-Olof Berg visste var oåterkallelig. Elle, hans hustru sedan 50 år, orkade inte längre stå emot den svåra sjukdomen utan lämnade jordelivet.

Jag vill inte vara ensam, säger Nils-Olof. När jag träffade Elle så var jag inne i en mörk period i livet. Motgångar och svårigheter. Men hon blev min stora kärlek och jag vill tacksamt säga att vi hade ett lyckligt äktenskap som varade i hela 50 år. Under den sista tiden vårdade jag min hustru hemma med god hjälp av hemtjänstens fantastiska personal. Den sista månaden var Elle inte riktigt kontaktbar och trots att jag var förberedd så blev slutet chockartat för mig.

Under den här perioden, för ungefär ett år sedan, bytte du även bostad. Hur kändes det, mitt i allt annat? – Det var en svår tid, naturligtvis. Men redan 2011, när Elle och jag flyttade till Västervik, fick vi en vänkrets, mycket tack vare Elles härliga och öppna sätt. Det handlar /Peter Alrikson

Varför sorgegrupp?

Att förlora en nära anhörig är en av de mest genomgripande upplevelser man kan få vara med om. Sorg, ilska och vanmakt rasar och man vet ibland inte vart man ska ta vägen. En sak kan vi vara säkra på – föds vi så kommer vi också en gång att dö. Så enkelt och så komplicerat är livet. Svårast är det kanske för den som förlorat sin livskamrat. Sorg är något personligt och individuellt. Vi reagerar olika och vid olika tidpunkter – vi befinner oss i olika faser: chockfasen, faktafasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Västerviks församling har sedan många år erbjudit stöd i form av sorgegrupper/samtalsgrupper för dem som mist sin partner. Sorgegrupper kan läggas upp på olika sätt – vi har valt ett enkelt koncept. Det viktiga är att få träffas och utbyta tankar och erfarenheter och att äta något tillsammans eftersom det ofta är så tråkigt att äta ensam. Deltagarna bjuds in en tid efter begravningen och träffas tre gånger med några veckors mellanrum. Samlingarna anpassas lite efter bland annat årstider och högtider. Man är även välkommen att besöka Fredagsträffen som är en aktivitet för dem som har blivit ensamma.

Varför kan det då vara bra att delta i en sorgegrupp? Lis Carlander skriver i sin bok Gråt med dem som gråter att målet med samtalsgrupper om sorg kan sägas vara att bereda plats för människor att tillsammans reflektera över sorg i allmänhet och sin egen sorg i synnerhet. Genom att spegla sig i andra människor i en liknande situation kan den sörjande se att mycket av det som hon funderat över, om det är normalt eller inte, är sådant som andra sörjande också upplever. På så vis kan församlingens arbete bidra till att människor vågar sörja och därmed också fortsätta att leva.

I Hjalmar Gullbergs dikt ”Människors möte” står det: ”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så”.

/Britt Alf