Tips

Bedjande-&-sökande

I svenskt språkbruk utgår vi ofta från en ganska polariserad syn när vi talar om människors tro: antingen är du troende eller så är du det inte. Antingen är du frälst eller så är du det inte. Men detta polariserade språkbruk stämmer nog inte så bra med hur människor, åtminstone i Sverige, egentligen uppfattar saken.

TEXT: Utdrag ur boken ”Finna bönen som redan finns” av Martin Modéus. Verbum 2020. FOTO: Zandra Erikshed ILLUSTRATION: Freepik.com

Människan är mycket mer än dessa enkla kategoriseringar, och det kommer snabbt fram när man börjar samtala på djupet med varandra. Många bär på ambivalens när det gäller tron. Inte minst eftersom den ofta presenteras på detta polariserade sätt. Man kan inte identifiera sig som ”troende” eftersom det uppfattas som en rätt rigid hållning. Samtidigt finns en relation till det andliga någonstans inom en.

”Religiositet” eller ”tro” är dessutom mycket mer än det som finns i huvudet. Det omfattar mängder av handlingsmönster, sånger, traditioner, danser – och mycket annat. Tro har minst lika mycket med kroppen som med tanken att göra.

Det polariserade tänkesättet överensstämmer inte heller med vårt sätt att fungera som människor. Människor provtänker, längtar och hoppas, ser möjligheter och blir besvikna. De allra flesta har en klok respekt för tillvarons komplexitet och ryggar för tvärsäkra svar, vare sig de är av ateistisk eller av religiös natur.

Ett viktigt uttryck för Martin Luther för att förstå människans komplexitet, var begreppet simul, som ungefär betyder på en gång. Människans storhet och utsatthet, hennes vilja och hennes oförmåga, hennes förmåga att förstå och hennes oförmåga att överblicka – allt detta är helt enkelt för komplext och dubbelt för att vi ska kunna fånga det i enkla sanningar. På en gång syndare och rättfärdiggjord – simul justus et peccator – är ett av de mer kända uttrycken för detta i luthersk teologi. Det återspeglar en hel tankevärld hos Luther.

För min del använder jag allt oftare uttrycket bedjande-och-sökande med bindestreck emellan, som ett alternativ till det klassiska uttrycket ”troende”. Skälet är att ”troende” kan uppfattas som ett ganska statiskt begrepp. Det för dessutom åtminstone mina associationer åt det intellektuella hållet.

Detta sätt att uttrycka sig är ett försök att skapa andra bilder av hur vi som människor och mänsklighet samlas kring Gud. Att se människan som en bedjande och sökande varelse fångar in en del av vad det är att vara en religiös människa i 21:a århundradet. Inte det ena eller det andra utan både och. Simul. I djupet är vi nog, på många plan, mest undrande inför livets mysterier.

Det diffusa gränslandet mellan bedjare och sökare låter oss ana likheten mellan orden, och att den tysta och osynliga bön som boken handlar om hör lika mycket hemma i båda områdena.

Både ordet bedjande och ordet sökande handlar ju om hur människan sträcker sig bortanför det synliga eller djupare in i det. När livet möter oss eller drabbar oss så sträcker vi oss efter sammanhang och förståelse bortanför eller djupare in i det gripbara och vardagliga. Kanske växer det fram en aning om att livet är rotat i Gud.

Ibland säger vi att vi ber, ibland att vi söker. Förmodligen gör vi båda delarna. Och vad vi kallar det kanske egentligen kvittar.

Kanske är det nyttigt att den som i dag upplever sig som bedjande stärker sin identitet som sökande och att den som trott sig ”bara” vara sökande också upptäcker sig vara mer bedjande än man trodde.I många avseenden är tillvaron helt obegriplig. Livet går inte ihop. Att hoppas på att det i kaos finns en Gud kan vara en vila. Det kan också vara en kamp, en kamp vi ibland vinner och ibland förlorar. Ibland väljer vi att leva som om vi hade tro, trots att allt tycks peka åt annat håll. Ibland väljer vi att leva som om vi inte hade en tro, trots att något inom oss viskar motsatsen.

Med uttrycket bedjande-och-sökande kanske det går att släppa några av stämplarna jag sätter på mig själv och stämplarna som vi sätter på varandra. Fokus blir mindre på att försöka definiera varandra eller oss själva. Det handlar nu mer om riktning. Hur jag sträcker mig. Hur jag vågar hoppas. Med detta försöker jag också släppa taget om min egen tro och titta utanför mig själv. Erfarenheter från själavårdens område visar att det är lätt att fastna i att titta på sin egen tro och ta tempen på den. Då skärmar tron av mig i stället för att hjälpa mig att sträcka mig utåt. Människan blir självupptagen. Bönen kan hjälpa mig ut ur denna instängdhet, öppna fönstret och göra det lättare att andas.

Andrum frågade tre personer: Är du orolig för coronaviruset?

Julia Lifberg, 17 år: – Det är klart att jag är orolig, men jag tror att vi kommer ta oss igenom det, tillsammans.

Leo Hagelin, 14 år: – Ja. Med tanke på att det kanske kommer en andra våg där dödligheten går i taket.

Leo Bovinder, 14 år: – Är inte speciellt orolig. Det är bra att vi inte sprider viruset vidare. Men det blir så upphetsat just nu och egentligen dör väl fler av en vanlig influensa.

MOCKARUTA OCH DRÖM

TVIVELAKTIGA

MOT MARKEN

FLUOR SARDONISK

PRESSADE BARRVÄXT ESTETISKT OMDÖME SLUTORD MASSA MED OST KRUKA SJÄLAVANDRING

GEMAKEN KRÖKA

BÖNPRODUKT UPPRIKTIG

SCHWARZENEGGERS RÄCKA

VEN

OXUDDE 1306

MILITÄRA STÖDJE-

PUNKTER TSARFRUAR UN HOS OSS

GRACIL DRYCKER GJORDA PÅ BLAD ANKEL VÄGLEDARE ARTROS

MILJONER PÅ EN STOR EN

NOTERA ÄR FINFÖRDELAT A4 GNAGARE KNALL

BAKAS DET I GAMMAT UPPREPNING

GLOSA

ÄGNAT SIG ÅT SPÅDOM

ÄR EN STACKARE KAN ARVSFAKTOR

TÄNKER INTE PÅ ANDRA

BARNPYSSEL

Finn fem fel! Hitta de fem saker som skiljer de två bilderna åt. 1 vinnare av pysslet får en barnbok. Ange din ålder när du skickar in lösningen.

SKICKA DIN LÖSNING TILL:

Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se Senast: Vi behöver din lösning senast 31/3 2020

Vinnare förra numret: 1:a pris: Ulf Petersén, Västervik 2:a pris: Joakim Lundin, Norrköping 3:e pris: Britt Rosenqvist, Västervik Barnpyssel: Harry Shepherd,Västervik Illustration: freepik.com