Historia

Den kontroversielle kyrkoherden i Blackstad

Trots att han var präst i en mindre landsbygdsförsamling för snart 400 år sedan är han ganska känd. Philippus Bononius blev kyrkoherde i Locknevi och Blackstad pastorat den 1 maj 1635 och tjänstgjorde där nästan ända fram till sin död 1669.

TEXT: Eva Johansson

Att han fortfarande är ganska känd beror både på att han var en omstridd präst på sin tid och på hans ursprung på moderns sida. Hans far var kyrkoherden Bonde Holstensson i Furingstad öster om Norrköping. Fadern dog 1605, när Philippus var tolv år gammal. Samma år som Philippus föddes 1593 var hans far med på det stora kyrkomötet i Uppsala. Philippus mor var Sigrid Laurin. Hennes far var den omtalade slottsfogden Lars Olofsson på Stegeborg vid Söderköping, gift med Helena Johansdotter. Lars Olofsson påstås av många komma från Skottland och släkten MacLaren där men senare forskning har visat att det inte stämmer. Lars Olofsson tog sig namnet Laurin och anses som stamfader för den stora släkten Laurin med många kända personer.

Philippus fick studera och prästvigdes 1620. Samma år blev han hovpredikant hos Pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg, far till Karl X Gustav. Philippus morfar slottsfogden var då död sedan länge. Johan Isak Håhl skriver i herdaminnet för Linköpings stift att Philippus var "mycket munter och ställde till åtskilliga upptåg för att roa den mjältsjuke Pfalzgreven".

Philippus yngre bror Christoffer blev också präst, en än mer kontroversiell sådan. Två gånger avsattes han från sin prästtjänst efter att ha smädat biskopen, som han kallat skälm.

Efter tio år i grevens tjänst blev Philippus komminister hos sin morbror Laurentius Laurinus d ä som var kyrkoherde i Häradshammars och Jonsbergs pastorat. 1634 blev han själv kyrkoherde i Locknevi och Blackstad. Där gjorde han sig ovän med församlingsborna. Den 7 juni 1640 tog domkapitlets konsistorium upp ett klagomål från tre bönder i Blackstad. De klagade på att kyrkoherden inte hållit gudstjänst som han skulle både under påsken och pingsten utan att han i stället varit i Västervik och druckit.

Dopfunten som Helena Philipsdotter och hennes make Johan Axelsson Bohm skänkte till Blackstad kyrka finns ännu kvar och används. Foto: Manne Hofrén 1946. Bildkälla: Kalmar Läns Museum.

Dessutom skulle han ha struntat i den bänkordning som församlingsborna i Blackstad sedan gammalt hade bestämt och i stället tvingat flera kvinnor att sitta där de inte skulle, genom att hota dem med käpp. Det var viktigt var i kyrkan var och en fick sitta. De förnämsta satt längst fram och längst ut mot mittgången.

Han skulle också ha utelämnat några drängar vid utskrivningen av soldater plus att han skrutit med att han kunde muta biskopen med ett par oxar för att blir prost. Kyrkoherden nekade till anklagelserna och något straff verkar inte ha utdelats. Prost blev han också så småningom men om några oxar var inblandade i utnämningen vet vi inte.

Strax före 1620 gifte Philippus sig med köpmansdottern Margareta Edvardi (Edvardsdotter) från Söderköping. Med henne fick han minst fyra barn.

Äldste sonen Edvard studerade men valde inte prästbanan utan blev kunglig tjänsteman. Först kanslist och diplomat, senare statssekreterare och kansliråd. För sina insatser och sin duglighet adlades han 1657 och tog namnet Ehrensteen.

Dottern Margareta gifte sig med befallningsmannen Lars Andersson på Ankarsrum och efter hans död med Petrus Laurentii Arenander som efterträdde sin svärfar som kyrkoherde i Locknevi och Blackstad 1668. Sonen Erik blev militär och gifte sig med prästdottern Brita Reitz från Gladhammar men stupade i Polen 1656 innan de fått några barn. Philippus Bononius förekommer i en

Porträttet av Philippus Bononius finns i Österåkers kyrka. Det hänger på en svårfotograferad plats. Foto: Cecilia Ramäng

arvstvist i Tjust härads dombok 1658 där han utkrävde ett arv på 17 daler efter sin son Erik.

Dottern Helena gifte sig med ryttaren Johan Axelsson Bohm vid Smålands regemente, född i Trästad i Blackstad. Han gjorde militär karriär och blev till slut ryttmästare innan han stupade i Landskrona 1677. Sönerna adlades Ehrenmarck. Samma år som Helena dog på Trästad 1671 skänkte de en dopfunt i röd kalksten till Blackstad kyrka med sina namn inristade. Den används fortfarande. Efter hustrun Margaretas död gifte Philippus om sig med Anna Eriksdotter och de fick troligen två gemensamma barn. Philippus Bononius levde till 1669, då han dog i Locknevi. Han var kanske sjuklig på slutet av sin levnad eftersom mågen utsågs till kyrkoherde redan året innan.

Det är Philippus morbror Laurentius Laurinus d ä som gett upphov till psalmen "I himmelen, i himmelen" som ännu är i bruk. ■

Ge oss livet tillbaka

Påskmust, sill, marsipankycklingar och ägg i alla dess former. Påskbuffén närmar sig med allt som du och jag tycker är gott att få smaka på. Den här påsken längtar vi nog ännu mer än tidigare påskar efter våra nära och kära. Vi längtar efter att få skratta tillsammans igen när vi målar äggen och bli tokiga tillsammans när vi inte hittar de gömda godisäggen från den luriga haren. Vi längtar bort från skärmarna till kramarnas påsk.

Kanske är det så att påsken inte bara handlar om vad som hände för 2 000 år sedan utan också om påskarna i ditt och mitt liv. Tänk dig alla känslor i skärtorsdagsnatten när Jesus äter sin sista middag tillsammans med vännerna. Där finns Petrus tvivel och kamp. Där finns kvinnorna som är osynliga och namnlösa, de som endast får lov att existera i bakgrunden. Judas besvikelse och ångest. Genom livet känner vi igen varenda en av de här känslorna. Att kämpa med tvivel på sig själv, på andra eller på något större som du kanske kallar för Gud. Att få stå i skuggan och inte vara med för att du har fel kön, fel sexualitet eller vilket fack någon nu satt dig i. Att nästan drunkna i ångesten över att bli sviken eller svika.

I långfredagens ångest känner sig Jesus helt övergiven och ensam. Uppspikad och dödad på ett kors på grund av ett budskap som kastade omkull hierarkier och visade den lilla människans potential. I ditt och mitt liv är det kanske när någon vi älskat tagits ifrån oss genom döden, när en relation tagit slut eller i ett övergrepp som vi befunnit oss i långfredagens becksvarta mörker. När allting rasat och ingen väg ut finns.

Påskaftonen är ett enda stort tomhetens rum för Jesus vänner. Deras älskade vän som hade gett så mycket hopp var bara borta. Där väntade de med ett andetag i taget på att få gå till graven nästa dag efter sabbaten och ta hand om hans kropp. Kanske känner du igen påskaftonens stora tystnad och tomhet från olika perioder i ditt liv. Bortom all kontroll sitter vi där och väntar. Alla frågor river och sliter. Varför? Vad ska jag göra nu? Hur ska jag orka? Det bränner, skaver och blöder i ensamhetens tomrum. Men precis som vännerna för 2 000 år sedan så hittar vi inga svar. I livets påskaftnar finns bara en längtan efter en närhet som bär. Enligt Spotify lyssnade jag väldigt mycket på Håkan Hellströms låt Tillsammans i mörker under 2020. En låt som passar fint som soundtrack i långfredagens mörker och påskaftonens tomhet. Här är några rader:

Vad fick dig att tro att du att du var ensam? Jag följer dig utför, tillsammans i mörker. Jag har också varit där. Och om du skadar dig själv, så skadar du mig med. Du är min värld.

Till slut kommer påskdagen och några kvinnor är på väg till graven för att göra iordning hans kropp. Med trötthet, sorg, saknad och tårar, som vi alla som förlorat någon nära känner igen, så möter de en tom grav. ”Var inte rädda. Gå och berätta om Jesus” får de med sig. Kanske är det viktiga inte om eller hur Jesus lever igen. Det stora för mig är att några kvinnor i ett patriarkalt samhälle blir de första apostlarna eller budbärarna som sprider Jesus kärleksbudskap vidare ut i världen. Ett ljus tändes i deras mörker och tomheten vändes till närvaro. Ur det döda växte allt till liv igen och glada fortsatte de att berätta om att vi inte är ensamma i mörkret. Att det finns någon som bär igenom tomheten. Att den gränsöverskridande och villkorslösa kärleken gäller dig, mig och alla. Från våra påskar i våra liv vet vi också att det kommer en påskdag när allting kanske inte är bra igen men det är i alla fall annorlunda och liv börjar spira igen. Det kan vara en alldeles grå torsdag, en bitande frostig eftermiddag i december eller en kväll i juli när du fått känna ljuset värma kroppen tillbaka ur ensamhetens och ångestens långfredag. När du fått ropa Glad påsk! ■

Patrik Hellberg Präst i Västervik