Arbetsträning på Johannesgården

Diakon Anna Ekelund ser tydligt hur arbetsträningen är till nytta.

”Det behövs fler platser för alla”

En viktig uppgift för kyrkan är att hjälpa människor som har det svårt på olika sätt – det kallas diakoni. På Johannesgården i Västervik får personer som är sjukskrivna eller av annan anledning är en bit ifrån arbetsmarknaden chansen att komma tillbaka genom att få arbetsträning. Andrum talade med en kvinna som inte vill framträda med namn eller bild – vi kan kalla henne ”Magdalena”.

– Jag började för ett drygt år sedan här. Vi har mest jobbat i trädgården, och det har varit allt från frösådd, omplantering, kompostering, till ogräsrensning. Vi har snickrat fågelholkar, bihotell, och odlingslådor. Vi har gjort så mycket! Och så har jag varit ute i Hjorted, på prästgården där. Där har vi rensat upp, planterat äppelträd, kryddväxter, och gjort rabatter. Där har det funnits att göra. Det är ett fantastiskt hus - stort och mäktigt och med en härlig atmosfär. Det har känts jättefint att få jobba där, säger Magdalena.

Magdalena har en professionell bakgrund som terapeut och inom psykiatrin. Men till slut blev det för mycket och arbetet tog över.

De ansvariga för arbetsträningen är församlingspedagog Malin Sjödén och diakon Anna Ekelund. De ser tydligt hur arbetsträningen är till nytta. Och Magdalena är väldigt glad över gemenskapen med Malin och Anna. – Malin har så mycket kunskap att dela med sig av. Och så är hon så entusiastisk, det smittar av sig. Och jag är intresserad av trädgård.

Magdalena tränar oftast cirka 10-12 timmar i veckan, uppdelat på 2-3 dagar. Det passar henne bra. Hon är sjukskriven och har varit det länge, så då blir det bra att kunna öka arbetstiden i lagom takt.

Anna Ekelund berättar att många som kommer till arbetsträningen i Johannesgården står väldigt långt från arbetsmarknaden. – Det handlar om att testa vilken förmåga man har, vad man orkar, hur mycket instruktioner man kan hantera. Och så genom stöttning ta sig lite närmare ett vanligt arbete. Om man fick önska skulle arbetsgivare överlag bli bättre på att visa tilltro till den enskilde individens förmåga och kompetens. Samtidigt se att vi måste få vara människor. Alla har vi toppar och dalar.

För närvarande har Johannesgården arbetsträning tre dagar i veckan och max fyra personer åt gången. Man kan inte komma direkt till Johannesgården, utan blir rekommenderad dit, oftast av Arbetsförmedlingen. Så det är en ganska liten skala - men varje person är viktig och om det går att hjälpa någon så är det något att vara mycket glad för.

Innan en ny person kommer till Johannesgården träffas man för ett samtal och ser om det finns möjlighet att fungera bra med den grupp som redan finns på plats. – De personer som kommer måste också passa in i arbetet här, eftersom vi har flera olika arbetsuppgifter.

Anna ser arbetsträningen som en viktig uppgift för kyrkan. Samhället har blivit ganska hårt, ganska pressat. De som ”faller vid sidan” har ofta ingen bra plats att ta vägen. Då behövs Johannesgården. – Vi hade en kvinna som fysiskt inte orkade nånting, inte klarade nånting. Hon började med att komma hit när vi hade kafé, och var med och var social med gästerna. En uppgift som passade just henne och något att börja med för att sedan i lugn takt öka arbetstid och ansvar. Sådana här platser behövs och det är viktigt att vi som kyrka är med och skapar dem. ■

”Det är viktigt att det finns någon som går runt och ser alla som är där, pratar med dem.”

Vad hade Jesus gjort?

Karina Nahlbom är prästen som har bott i USA, inte har något emot att mocka hästbajs och som brinner för att möjliggöra för andra. Sedan några månader tillbaka är hon arbetsledare för ett tjugotal anställda i Västerviks församling.

TEXT: Malin Ekberg FOTO: Nathalie Chavez

Familjen, tron och hästarna är en stor del av mitt liv, berättar Karina när vi ses i Kyrkans hus en ganska regnig och grå dag i januari. Karina har hunnit jobba på sin nya tjänst ett par månader men starten på tjänsten blev inte riktigt som hon hade hoppats på. Det beror förstås på den Corona-pandemi vi befinner oss i.

– Jag hade sett fram emot att göra verksamhetsbesök, träffa församlingsbor och församlingsråd, helt enkelt sätta mig in i verksamheten och lära känna människorna här. Men så har det inte riktigt blivit. Det har varit ganska märkligt att börja en ny tjänst mitt i en pandemi.

Men vi tar det från början. Karina föddes i Norrköping, men har sedan dess bott på flera olika platser. Bland annat i både England och USA. – Vi flyttade till USA tack vare min mans dåvarande arbete. Vi bodde i Pennsylvania där vi hade en hästgård, samtidigt som min man Mats arbetade och jag, under en period, pluggade teologi. Efter fem år i USA skulle företaget min man arbetade för flytta till en annan stat och då bestämde vi oss för att flytta tillbaka till Sverige. Flyttlasset gick till Östergötland där de byggde en hästgård och där bor Karina och hennes man fortfarande kvar.

Det var efter flytten tillbaka till Sverige som hon påbörjade sin prästutbildning och hon prästvigdes 2012. Efter det har hon arbetat bland annat i Norrköpings pastorat och nu senast i Norra Tjusts pastorat. – Jag har aldrig lämnat mitt kära Linköpings stift, säger hon med ett skratt.

När tjänsten som arbetsledare i Västervik blev ledig tvekade hon inte att söka. – Jag tycker om att arbeta administrativt och jag gillar ordning och reda. Att få chans att möjliggöra och försöka göra det så smidigt som möjligt för andra i deras arbete, det tycker jag om. Sedan har jag faktiskt rötter härifrån. Min pappa är född i Västervik och bodde bland annat på Hamngatan i sin barndom. Jag har ibland varit på besök här under sommaren, men nu ska det bli roligt att lära känna staden på riktigt.

I veckorna bor Karina i en övernattningslägenhet i Västervik. Det var viktigt att komma nära arbetslaget och arbetsplatsen berättar hon. – Jag vill vara närvarande och tillgänglig.

Vi kommer in på kyrkans framtid och hur hon tänker kring kyrkans plats i samhället. – Jag tycker att det är viktigt att visa att kyrkan är en resurs att räkna med. Kyrkan behövs och vi behöver samarbeta med andra aktörer i samhället. Det här är något jag tycker Södra Tjusts pastorat är väldigt bra på och jag ser fram emot att få vara en aktiv del av det arbetet. Jag brukar tänka ”What would Jesus do?” och det är något jag har med mig i situationer jag ställs inför – vad skulle Jesus göra? Förhoppningsvis återgår vi snart till ett lite mer vanligt liv där vi kan träffas och ha verksamheter som vi brukar.

– Jag längtar till att vi startar upp våra verksamheter igen och jag får en chans att lära känna församlingen på riktigt, avslutar Karina. ■

Namn: Karina Nahlbom.

Familj: Man och två vuxna söner med familjer.

Bor: På en hästgård i Gusum, Östergötland.

Favoritcitat från bibeln: Johannesevangeliet kapitel 14:1: "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig”. Ett citat som på lite olika sätt återkommit flera gånger under mitt liv och betyder mycket för mig.