Tema gudstjänst kvällsmässa i S:t Petri kyrka

Kvällsmässa i S:t Petri kyrka

- ett litet rum i det stora rummet

Peter Alrikson, kyrkomusiker

Anette Lindblom Franzén, komminister – Egentligen kan man lite själviskt säga att jag sökte en rastplats för egen del. Om det känns angeläget för en själv brukar man inte vara ensam om den känslan.

Så beskriver Peter Alrikson, kyrkomusiker i Västerviks församling, det behov som ligger bakom starten för torsdagarnas kvällsmässor i S:t Petri kyrka i Västervik.

Det var under hösten 2018 som Peter tillsammans med Anette Lindblom Franzén, arbetsledande komminister i Västerviks församling, drog igång möjligheten att besöka S:t Petri kyrka på torsdagskvällarna. – Det blev snabbt en kärna av människor som kom. Det underlättar för ens arbete och är väldigt roligt. Det är en avslappnad stämning. Vi sitter nedanför kortrappan tillsammans, men några människor har valt att sitta vid sidan om eller långt ner i kyrkan, det får man avgöra själv. För min del som håller på med förkunnelse, blir det som ett pågående samtal och jag kan haka i det vi pratat om vid tidigare träffar, säger Anette.

Både Anette och Peter menar att kvällsmässorna har blivit ett sammanhang där de kan vila bland andra arbetsuppgifter. – Kvällsmässorna genomsyras av kravlöshet och hur många människor som kommer är oviktigt. Det är inte det som är prio ett, även om det naturligtvis är roligt om det kommer människor, säger Peter.

Anette beskriver mässan som en enklare mässa som brukar ta ungefär 25-30 minuter. – På kvällsmässorna kommer vi närmare varandra vilket underlättar i kommunikationen mellan oss som är där. Det var en önskan som vi hade med oss redan i starten, att träffarna skulle vara närmare, utan att för den sakens skull behöva bli privata. Det finns en öppenhet att få plats på det sätt man själv önskar och vill, säger Anette.

En del människor stannar kvar efteråt för att umgås och prata, men inte alla. Man är delaktig på det sätt man själv vill. – Jag ser fram emot torsdagarna hela veckan och många av våra besökare har uttryckt samma sak, de tycker om att komma dit, avslutar Anette.

/Malin Ekberg

MORGONMÄSSA På onsdagar kan du börja dagen med morgonmässa både i S:t Petri kyrka i Västervik och i Hjorteds kyrka. Det är morgonmässa varje onsdag 08.30 i S:t Petri kyrka och varannan onsdag klockan 08.30 i Hjorteds kyrka. Respektive mässa varar cirka 30 minuter. Det finns möjlighet att ta en kopp kaffe både innan och efter mässan. Vårterminens morgonmässor: Västervik: 6/3 (Askonsdagsmässa), 13/3, 20/3, 27/3, 3/4, 10/4, 17/4, 24/4, 8/5, 15/5, 22/5, 29/5 och 5/6. Hjorted: 6/3, 20/3, 3/4, 17/4, 15/5 och 29/5.

Roger Appelqvist besöker gärna kvällsmässan i S:t Petri kyrka

Roger, du har varit körsångare i 50 år och gudstjänstvärd i ungefär 5 år. Hur skulle du beskriva torsdagens kvällsmässa utifrån din långa erfarenhet? Egentligen gick jag nog dit av nyfikenhet första gången men enkelheten tilltalade mig direkt. Några enkla psalmer och en betraktelse som vi sedan kan sitta kvar och prata kring efteråt. Det uppskattar jag. Sedan väljer vi psalmer själva, åtminstone till viss del.

Vilken roll tycker du att placeringen i kyrkan spelar? Vi sitter på stolar framme i koret och inte nere i bänkarna. Närheten blir ju mer påtaglig och vi ser och hör varandra bättre, både vi som är besökare och de som leder på olika sätt. Den här känslan av närhet tror jag försvinner lite om vi skulle vara många fler. Det finns ett särskilt värde i det lilla formatet.

Finns det inslag i kvällsmässan som du skulle vilja plocka in i kyrkans ”vanliga” gudstjänst, alltså den på söndagarna? Söndagens högmässa är större i

formatet. Vi sitter ”mer utspridda i det stora kyrkorummet och då är det svårt att få till riktigt samma känsla av närhet. Men skönheten och variationen finns även där. Samtidigt, eftersom jag ofta är gudstjänstvärd eller körsångare i högmässan blir det också mer praktiska saker att hålla

reda på för egen del. Det är enklare att vara närvarande när jag bara kan sitta ner. Min frikyrkliga bakgrund kanske också gör att jag känner mig hemma i det enkla? Annars hade jag nog min största upplevelse i det här sammanhanNärheten blir mer påtaglig och vi ser och hör get när jag satt ensam i en kyrka och organisten varandra bättre, både vi som spelade stillsam är besökare och de som musik från läktarorgeln. Det gick rätt in och jag kände en fördjupning av allt. Så en gudstjänst kan verkligen se ut på många olika sätt. ROGER APPELQVIST ”leder på olika sätt /Peter Alriksson

Andrum frågade Linda Åhman, egenföretagare i restaurangbranschen, om hennes relation till Svenska kyrkan. “Kyrkan finns där som en ryggrad”

Mitt första minne av att ha gått in i en kyrka, berättar Linda, har jag från 10-årsåldern då jag var på Pingstkyrkans sommarläger i Västrum. Vi besökte då Västrums kyrka och jag minns att jag tyckte den var väldigt vacker och att det var rogivande att vara där. Annars är det väl så att man är medlem av tradition, att det liksom följer med en i livet. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå ur Svenska kyrkan, det skulle kännas väldigt fel. Det har exempelvis varit helt självklart för mig att döpa mina barn i kyrkan.

För mig är kyrkobyggnaden en plats för lugn och rekreation, ett ställe där det alltid finns utrymme för alla och envar, där man inte behöver prestera eller leva upp till något för att känna att man hör dit. Jag förlorade min mamma ganska nyligen, och då betydde kyrkan väldigt mycket. Det kändes väldigt fint att gå i gudstjänsten när tacksägelsen lästes upp och jag sa till mina anhöriga att man borde göra detta oftare, det behövs ju egentligen ingen direkt anledning. Jag känner en trygghet när jag är där.

Jag är inte någon aktiv medlem, men kyrkan finns där som en ryggrad och jag ser det som en självklarhet att gå dit på dop, vigslar, begravningar och konfirmationer. Jag ser mig själv som kristen, jag har absolut en gudstro. Tvivlar gör vi alla ibland. Min gamla farmor, som var kristen och mer aktiv kyrkobesökare, sa alltid att det är av prövningar vi blir starkare. Det finns alltid en mening med det som sker även om det ofta är svårt att se den direkt.

Gudstjänsten som församlingens puls

Allt som lever har en puls. Pulsen visar att blodet rinner i ådrorna genom kroppen och håller den levande. Ofta är pulsen något vi inte tänker på, den bara finns där. När allt är bra pulserar den på stadigt och lugnt, utan att göra mycket väsen av sig. Ibland är den lite oregelbunden och fladdrig, eller ansträngd och bultar häftigt i tinningarna.

Vad händer då om vi tänker att gudstjänsten är församlingens puls? Då är gudstjänsten något som finns och håller församlingen levande. Utan gudstjänst ingen församling. Normalläget är att gudstjänstlivet pulserar lugnt och stadigt. Det kan vara många eller få som samlas, pulsen finns där ändå. I bibelordet, sångerna, bönerna, brödet och vinet möter vi Gud. Om Gud är hjärtat så går pulsen genom Gud och ut i skapelsen så att allt får liv. Kanske det ibland är så stilla i gudstjänsten att pulsslagen, att Gud, kan höras och förnimmas av dem som är där.

Ofta leds gudstjänsten av präst och musiker, ibland av någon ideell person, med stöd av de anställda. Kommer det inte så många och deltar i gudstjänsten så pågår ändå bönen för det lokala samhället och för världen tack vare dem.

Några gånger per år spänner man krafterna till en stor satsning och pulsen går upp. Körer, unga och äldre bidrar och det är fest och högtid. Det kan också vara dopfester och drop-in-vigslar. Och sedan åter till normalläget – den stadiga, lugna pulsen, där relationerna är viktigare än gudstjänstens form. I den goda gudstjänsten är det lätt att andas, lätt att känna att jag får vara som jag är, utan att pressa in mig i någon mall Biskop Martin Modéus

för att duga. I den goda gudstjänsten bemöter vi varandra med värme och respekt. Min erfarenhet är att barnens närvaro hjälper de vuxna att slappna av och relatera till allt som händer i gudstjänsten. Det är gott att samlas över åldersgränserna. Musiken har också en förmåga att nå djupt in i oss människor och kan öppna rum som annars är tillslutna i vardagslivet.

Ibland kan gudstjänst-pulsen kännas oregelbunden och fladdrig. Till vilken nytta har vi gudstjänst egentligen? Det kan kännas missmodigt att tillhöra den lilla skaran som kommer till kyrkan. Då kan man behöva påminna sig om att det är Gud som är hjärtat, som håller pulsen i gång och gör kroppen levande – inte våra ansträngningar. Människans ansvar är att inte hindra den livgivande pulsen från att göra sitt jobb. Traditionen i kyrkan har försökt bevara den. Utifrån det kan varje församling frimodigt söka den puls som fungerar just där, just nu i den här tiden.