Porträttet

Susanne Lönn upplever att många på landet är oroliga för kyrkans framtid.

Foto Annelie Lockneman

”Kyrkan är i mig”

Jag träffar Susanne Lönn i Blackstads församlingshem. Här har hon varit aktiv sedan barnsben; övat i barnkören, i kyrkokören och bryggt många kannor kyrkkaffe. Som liten bodde hon i Hultserum några kilometer från Blackstad och fick alltid följa med på tidiga julottor i kyrkan. – Då kunde vi få höra domedagspredikningar och hierarkin var stor. Tack och lov är det inte så nu! Idag känner jag trygghet, värme och glädje när jag går in i kyrkan. Här ska man få vara som man är.

Susanne blev tillfrågad om att bli kyrkvärd i Blackstad för några år sedan. – Ja, det var innan jag fyllde femtio. Det var ett av kriterierna, att man skulle vara yngre än det, skrattar hon. Man tyckte det behövdes föryngring. Det är viktigt att alla som kommer känner sig välkomnade och där har vi som kyrkvärdar en viktig uppgift.

När Södra Tjusts pastorat bildades 2014 blev Susanne aktiv i kyrkorådet, kyrkofullmäktige och kyrkogårdsutskottet. – Det var mycket intressant! Särskilt arbetet i utskottet som ansvarar för begravningsväsendet. Tyvärr gick det till slut inte att kombinera mitt jobb med så många uppdrag i kyrkan.

SUSANNE LÖNN BOR: Grönhult, Blackstad. FAMILJ: Make, tre barn, fyra barnbarn. AKTUELL SOM: Kyrkvärd och förtroendevald i Hallingeberg-Blackstads församling.

Susanne har jobbat inom äldreomsorgen större delen av sitt yrkesverksamma liv. Nu arbetar hon på kommunens Nattpatrull, en hemtjänst nattetid. – Ska jag vara med i något vill jag göra det fullt ut till hundra procent och vara ordentligt påläst. Men helt har jag ju inte släppt det. Nu är jag istället med lokalt, i församlingsrådet, berättar hon.

Hallingeberg-Blackstads församling har varit och är en sjungande församling. Här är sången och musiken pulsen till stor del. Det som också utmärker församlingen är samarbeten med andra aktörer och föreningar. – Jag minns särskilt ett samarbete med Blackstads skola. Idén fick jag från ett radioprogram. Vi döpte projektet till ”Min Gud” och barnen fick i religionsundervisningen måla sin bild av Gud. Konstverken ställde vi sedan ut i kyrkan och bjöd in till vernissage.

Under våren ska församlingen tillsammans med Blackstad Idrottsförening anordna ett lopp från kyrkport till kyrkport. Självklart vill vi vara del av det! – Jag upplever att många här på landet är oroliga för kyrkans framtid. Det kommer kanske inte alltid så många på gudstjänsterna, men jag tänker att vi behöver släppa det. Vi bör inte stirra oss blinda på antalet människor. Vi är ju kyrka hela tiden! Kyrkan som byggnad är ett vackert skal, men kyrkan är i mig, i mitt hjärta. Men jag tror också att i teknikens framfart behöver människor komma tillbaka till ro och stillhet. Till eftertanke, sång och musik, och då är det viktigt att vi finns kvar. Blackstads kyrka genomgår just nu en omfattande renovering. Tänk, så bra det kommer att bli när den är klar. Jag ser positivt på framtiden! avslutar Susanne med ett stort leende.