Tema gudstjänst kyrka i förändring

Kyrka i förändring

Vid en ytlig blick kan tyckas att Svenska kyrkan ser ut som den alltid gjort. I gudstjänsten läses samma texter, samma psalmer sjungs och gudstjänsten ser väl ungefär likadan ut som längre tillbaka. Kyrkorummet, ja det är väl ungefär som det alltid varit. Till det yttre kan tyckas att lite har förändrats i Svenska kyrkan över tid.

Ändå är det så att kyrkan står i ständig förändring och utveckling sker på olika plan. Det vi tyckte hände alldeles nyss, att kyrkan skildes från staten, ligger redan nästan 20 år tillbaka i tiden. Det var en stor förändring och skilsmässan gav anledning att fundera över vår identitet i en ny tid. Förändringar sker och nytt införlivas i kyrkans liv och efter en tid ser vi det ”nya” som något självklart.

Från mitten av 1900-talet och framåt har stora förändringar skett inte minst genom påverkan från andra kyrkor. Ekumeniska kontakter har inneburit att vi tagit till oss nya tankar kring gudstjänst, kyrkorummets utsmyckning och inte minst kyrkoårets olika färger som bland annat är tydligt i de liturgiska kläderna som prästen bär. Vid jämförelse kan sägas att kyrkorummen i början av 1900-talet var betydligt mera avskalade än vad som är fallet idag. prästen Gunnar Rosendal i Osby och som verkade som präst från 1920-talet och många år framåt. Han skrev ett antal böcker om kyrklig förnyelse och förespråkade

bland annat att nattvarden skulle firas varje söndag utifrån tanken att: ”Nattvardsfirandet i högmässan måste bli alla kyrkoförsamlingarnas centrum”.

Så blev Gunnar Rosendal tillsammans med flera andra, föregångare på detta område och det vi senare benämnt som nattvardsväckelse.

Idag finns många tillfällen att fira nattvard och inte endast i söndagens huvudgudstjänst, också den enklare kvällsmässan är vanlig i många församlingar. Motivet att fira nattvard har också förändrats. Förr var boten med noggrann förberedelse genom skriftermål det främsta motivet. Idag kan väl sägas att gemenskapsmotivet framträder starkt.

En av de som talat varmt för ökat nattvardsfirande är förre biskopen i Linköpings stift, Martin Lind. Han återkom ofta med uppmaningen till församlingarna i stiftet att fira söndaglig mässa. Biskop Martin Lind talade ofta om den folkliga mässan och att generöst bjuda människor till nattvardsbordet.

Det vi idag också ser som självklart är de många brinnande ljusen i våra kyrkor. I början av 1900-talet fanns inte ens ljus på altaret. Idag eldas det mycket ljus och inte minst ljusbäraren har blivit en uppskattad möjlighet för en stunds bön och eftertanke. Det som också kan tillskrivas som positiva förändringar är lekmännens betydelse. Idag är det många som hjälps åt inför och under gudstjänsten med textläsningar, förbön, evangelieprocession och utdelande av nattvard. Vi tycker det är självklart men det har inte alltid varit så.

Foto Shutterstock

”Kyrkorummen i början av 1900-talet var betydligt mer avskalade än vad som är fallet idag. Då fanns inte ”ens ljus på altaret.

KENTH BJÖRK