Antibiotikaresistens – ett globalt hot

Sverige kan bidra med goda exempel på att friska djur inte behöver antibiotika. Foto: Africa Studio/Shutterstock

Övningen besöktes av (från vänster) Helena Jonsson, landshövding, Fredric Jonsson, beredskapsdirektör, länsstyrelsen, Kurt Lindberg, länsstyrelsen och Göran Johansson, landshövdingens make.

Polisinspektör Anders Leicht visar kartan för SBS-medlemmarna Linda Lennartsdotter och Susanne Lingmerth inför övningen i eftersök. Foto: Joacim Törnblom

Vi har ingen tid att förlora. Den nuvarande globala situationen med utbredd antibiotikaresistens (AMR) är skrämmande. En arbetsgrupp inom FN har tagit fram rekommendationer för att motverka hotet. Rekommendationerna bearbetas nu inom FN-systemet.

★ Var tredje minut dör ett barn av resistenta bakterier. Årligen dör omkring 214 000 nyfödda av blodförgiftning (sepsis) och drygt 445 000 barn under fem år av lunginflammation eftersom det saknas fungerande antibiotika. För att lösa problemet behövs ett globalt samarbete. Handel med djur och livsmedel är en stor spridningskälla för antibiotikaresistens. Även inom växtodling används mycket antibiotika, ibland dolt bakom begreppet ”agrokemikalie”. Som första land i världen förbjöd Sverige 1986 användning av antibiotika som tillväxtbefrämjare inom djurproduktionen. Inom EU kom ett sådant förbud först 2006. God djuromsorg, förebyggande djurhälsoarbete, restriktiv antibiotikaanvändning och hållbara produktionsmetoder har gjort att vi i Sverige har ett bättre läge vad gäller antibiotikaresistens hos våra djur än de flesta andra länder. Vi har också ett bra samarbete i denna fråga mellan näringen, myndigheter, veterinärer, konsumenter och beslutsfattare.

Ett bra smittskyddstänk är viktigt. Vi måste hålla smittor borta från vårt land och smittsäkra våra gränser. Det värsta framtidsscenariet, om problemen med antibiotikaresistens fortsätter, är att vi inte kommer att ha någon livsmedelsproduktion eller tryggad livsmedels - säkerhet och inte heller någon fungerande sjukvård för människor och djur. Sverige bör kunna bidra till det globala arbetet med goda exempel och vår långa erfarenhet av att friska djur inte behöver antibiotika.

Christina Arosenius

Foto: Cristina Conti/Shutterstock

Djuret kan höra sin ägare hela tiden tills det somnar och ägaren kan gärna stå vid djurets huvud, klappa och prata med det under tiden.

Att ta farväl av en älskad vän

Text: Louise Ribbing

Så är det dags för den stund som förr eller senare drabbar de flesta djurägare. Efter en förhoppningsvis lång och trogen tid tillsammans är det dags att ta farväl av det älskade sällskapsdjuret. Men hur – och vad händer sedan?

★ Det är på djursjukhusen och djurklinikerna som flest djurägare får veta att deras sällskapsdjur är så sjukt eller i ett sådant tillstånd att det bästa är att låta det somna in.

– Det är ett svårt besked att ge, säger Sandra Douglas, chefsveterinär på Anicura.

– En del förstår direkt, men många gör inte det – och det är inte konstigt. Det finns lika många reaktioner på den här typen av besked som det finns människor. Jag måste alltid göra en bedömning av hur jag ska presentera beskedet och vilka ord jag ska välja. Särskilt om det är barn med vid tillfället.

Att smälta beskedet Enligt lagen får djur inte utsättas för onödigt lidande. Däremot kan ägaren behöva smälta beskedet och det kan ta olika lång tid för olika personer. En del vill ta med djuret hem först för att kunna ta ett ordentligt farväl, eller ägna några extra timmar med det på kliniken. – Djurets tillstånd avgör, men om det är möjligt att ge ägaren den tid som behövs för att kunna fatta beslutet så gör vi allt för att tillgodose det. Vi försöker alltid att möta ägarna i deras situation och göra det till ett så fint minne som möjligt för dem. De ska känna att de fattade rätt beslut och att det gick rätt till. Det är bättre för sorgeprocessen, säger Sandra Douglas. ningen i rummet dämpas och det blir en lugn stund tillsammans för djuret och ägaren. Det lugnande medlet behövs egentligen inte eftersom det är narkosmedel som används för att avliva djur. Däremot gör det att djuret är rofyllt och stilla när man sätter den kateter som avlivningsmedlet ges i.

– I vissa fall kan det vara bättre att inte ge lugnande medel, exempelvis om djuret har andningsbesvär. Då är det viktigt att vi informerar ägaren om vad vi gör och varför. Det ska inte finnas några frågetecken efteråt kring hur allt har gått till, säger Sandra Douglas.

Rofyllt och stilla När tiden är inne för själva avlivningen får djuret först ett lugnande medel så att det slappnar av och blir trött. Belys

Djuret kan höra ägaren Avlivningsvätskan är ett potent narkosmedel. Djuret somnar in, slutar att andas och till slut stannar hjärtat. Det he

”Det är mycket skonsamt och går till på samma sätt som när djuret ska sövas för en operation – fast i det här fallet vaknar inte djuret igen.

la går fort – runt en halv till en hel minut. Djuret kan höra sin ägare hela tiden tills det somnar och ägaren kan gärna stå vid djurets huvud, klappa och prata med det under tiden. Det är mycket skonsamt och går till på samma sätt som när djuret ska sövas för en operation – fast i det här fallet vaknar inte djuret igen.

– Djurägaren drabbas ofta av en overklighetskänsla. Ena sekunden är djuret där, den andra är det borta. ”Är du verkligen säker?” är en vanlig fråga. Jag lyssnar alltid på hjärtat och kontrollerar att djuret är dött. Djur stänger inte ögonen när de somnar in. Sådant är viktigt att förklara, särskilt för barn, säger Sandra Douglas.

När det är över Efter att djuret har somnat in vill vissa djurägare iväg så fort som möjligt medan andra vill stanna kvar.

– De flesta går inom trettio minuter men en del tycker att det känns jobbigt att lämna djuret. Ibland ber de oss att hålla det sällskap för att de ska klara av att gå. Ibland vill de ta med kroppen hem. I såna fall är det viktigt att de får veta att kommunen har regler och restriktioner för nergrävning av kroppar. Djurägaren behöver kontrollera det på egen hand.

Kremering De flesta djurägare väljer att kremera djuret och då tar kremeringsföretaget vid. Ett sådant är Mälardalens Smådjurskrematorium som startades 2010 av Martina Weber och Daniel Jonsson. Syftet var att skapa ett helt etiskt fokuserat, och numera även grönt, krematorium. Sedan 2018 eldar de inte med fossila bränslen utan med rapsolja, Foto: Mälardalens Smådjurskrematorium

Mälardalens Smådjurskrematorium i Västerås har även en minneslund där man kan sprida sitt djurs aska.

RME. De har avtal med ett 40-tal kliniker och sjukhus i Mälardalen och tar över när veterinären har avlivat djuret. – Vi hämtar djuret vid sjukhuset eller kliniken och vi är alltid två personer för att kunna bära det på bår. Vi är alltid oerhört noga med märkningen av djuret och dubbelkollar dels när vi hämtar djuret, dels när vi kommer fram till oss, säger Daniel.

Enskild eller allmän På kliniken får djurägaren ta ställning till om de vill ha enskild kremering eller inte. Vid enskild kremering är det bara ett djur som hanteras. Ugnen städas ren inför nästa användning så att ingen annans aska hamnar i urnan. Sedan levereras urnan till kliniken där ägaren kan hämta den för askspridning eller gravsättning.

Om ägaren väljer allmän kremering så sker den tillsammans med andra djur. Hos Mälardalens Smådjurskrematorium sprids sedan askan i en närliggande minneslund.

– Det var något som vi ville ha från starten. Djurägarna ska kunna komma hit när som helst och askan kommer aldrig att hamna någon annanstans. Det är svårt att uppskatta hur många som besöker minneslunden men en allhelgonahelg räknade vi till 300 ljus. Så visst har den ett stort värde för många, säger Daniel.

Både Sandra Douglas och Daniel Jonsson understryker att djuret hela tiden behandlas med största respekt, även efter avlivning.

– Vi som jobbar med djursjukvård är själva stora djurvänner och de allra flesta har egna djur. För oss är det mycket viktigt att detta sista farväl – som ju är väldigt svårt – blir ett fint minne, säger Sandra Douglas. 

Sandra Douglas, chefsveterinär på Anicura, får ibland frågan om man kan få en pälsbit eller ett tassavtryck till minne av sitt djur. ”Många lämnar även djurets favoritleksak, filt, teckningar eller brev med djuret.” Foto: AniCura

Hilda tittar till djuren som är på bete.

Att gosa med kalvarna ingår i de dagliga sysslorna.

Möt Hilda Ingvarsson, köttbonde från Eksjö

Jag träffade Hilda Ingvarsson för att prata om hennes jobb och hur en dag kan se ut. Hilda är uppvuxen på familjegården där hon i dag jobbar. Tidigare var det en mjölkgård, men för några år sedan gick de över till dikor och stutuppfödning.

Text: Linda Holm Foto: Privat

Vad gör du en dag på jobbet? – Jag börjar dagen med att mata djuren, städa ladugården och kolla så djuren mår bra samt att det ser fräscht ut överallt. Jag gosar massor med kalvarna – det skulle jag nog kunna göra hela dagarna om jag kunde, haha!

– När jag är klar i ladugården åker jag ut med traktorn och kollar djuren som är på bete. På sommaren blir det extra mycket traktorkörning när markerna brukas.

På vintern är det mer underhåll av lokaler, maskiner och planering för våren. Vi har även en del skog som ska skötas och planeras.

Just när den här intervjun genomförs föds årets första kalv och det glittrar av glädje i Hildas ögon.

Vad är det bästa med ditt jobb? – Att jobba med djur och dessutom kor som är mitt favoritdjur. Jag är lite extra förtjust i kalvarna. I dag föddes årets första kalv och jag längtar ut till ladugården! Finns det något mysigare och gulligare?

Jag får även vara en del av svenskt jordbruk och livsmedelsproduktion. Det är otroligt häftigt! Jobbet är väldigt variationsrikt och ingen dag är den andra lik.

Finns det något som är mindre kul med ditt jobb?

– Ja, faktiskt. Ibland kan det vara lite ensamt eftersom jag ofta är ensam i ladugården eller i traktorn. Men jag har gott om familj och vänner att umgås med efter jobbet. Så det funkar bra ändå!

Har ni några andra djur på gården?

– Ja, vi har hästar, höns och katter också.

Morgonpromenad till betet.

KOQUIZ

1. Hur många magar har en ko? 2. Hur mycket bajsar en ko per dag? 3. Vad är en kviga?

Rätta svaren hittar du på sidan 17. Illustration: Prawny/Pixabay

ORDLISTA Köttbonde – Bonde som föder upp köttdjur. Mjölkgård – Gård med mjölkproduktion.

Stutuppfödning – Uppfödning av kastrerade tjurkalvar från mjölkproduktion.

Dikor– Kalven fortsätter gå med kon och diar kon.

Bete – Hage där korna kan gå och äta grönfoder. Kalv – Kossans unge.

Bruka mark – Skötsel av gårdens mark, till exempel odling eller markbearbetning.

Avbytare – En typ av vikarie inom jordbruket.

Har du några andra intressen? – Jag spelar fotboll och umgås med vänner. Att bo och jobba på gården blir det intresse som tar majoriteten av min tid.

Har du tips till någon som vill jobba med kossor?

– Sök jobb på olika gårdar och var beredd på att det kanske ligger en bit bort. Att jobba som avbytare kan vara en bra början. Beroende på ålder kan du gå på naturbruksgymnasium, yrkeshögskola eller på universitet. Det beror lite på vad du vill göra också.

Är du en ung djurbonde och vill ställa upp i en intervju? Hör gärna av dig till linda.holm@svenskablastjarnan.se

Korsord

Alla bör vara så pass väl förberedda att de klarar sig i ett par dygn vid en kris, utan samhällets hjälp. Men vad är extra viktigt att ha hemma vid en kris? Lös vårt korsord så får du veta.

Illustration: Thomas Fröling

Välj bland orden i rutan. ficklampa filt torrvaror vattenflaska konserv batterier sovsäck mössa handsprit stormkök pengar medicin stearinljus värmeljus kattmat mynt radio tändstickor vantar fotogenlampa Rätta lösningen finner du på sidan 17