REPORTAGE: Brottsbekämpande hästar

Brottsbekämpande hästar

Polishästar har patrullerat storstäderna i snart 140 år. Det är något visst med att använda hästar inom polisyrket. De inger både respekt, lugn och nyfikenhet på gatorna. Att poliserna dessutom får en överskådlig vy från hästryggen gynnar dem på flera sätt. Hur blir man polisryttare och hur tränas polishästarna till att bli lugna, modiga och trygga individer? Följ med tidningen Blå Stjärnan på besök hos polisrytteriet i Stockholm.

TEXT: PAOLA SQUASSINA

Att stiga in i polisstallet en torsdagsförmiddag är lika med att välkomnas av ett femtontal nyfikna hästar med pigga blickar och öronen framåt. Kajsa Jansdotter är ridande polis på polisrytteriet sedan fem år tillbaka och bekräftar det första intrycket – Våra hästar är väldigt sociala, intresserade och samarbetsvilliga. De vill alltid vara med där det händer och gillar att stå i centrum. Det är därför de passar så bra som polishästar, ler Kajsa. Hon öppnar boxdörren till en brun häst med bläs som står och tuggar nöjt på sitt hö. När han ser Kajsa avbryter han sitt ätande för att komma fram och hälsa. – Det här Hazzel, en av mina ansvarshästar. Han är ganska ny här och under utbildning tillsammans med de mer erfarna hästarna. Vi har ganska långa invänjningsperioder beroende på häst innan de får gå ut i skarpt läge, säger Kajsa.

Polisrytteriet inrättades år 1884 med uppdraget att avvärja sammandrabbningar, oroligheter och demonstrationer. Till en början hade polisrytteriet 10 hästar och 8 poliser. 1965 förstatligades polisen och polisrytteriet utökades till att finnas i de tre största städerna, Stockholm, Göteborg och Malmö. På den tiden fanns det 47 polishästar och 32 polisryttare bara i Stockholm, något som har minskat över tid. Numera finns det 25 polishästar och runt 20 polisryttare i Stockholm. Stockholms polishästar står i samma stall som Försvarsmaktens hästar och de har en del samarbete när det kommer till ridövningar i stan och till den beridna vaktparaden.

Idag ingår polisrytteriet i en av polisens metoder som heter Särskild polistaktik (SPT). Ridande poliser, polisryttare, finns ofta på plats vid fotbollsmatcher och

demonstrationer där det samlas mycket folk. Hästarna går vanligen i täten eller på sidorna av exempelvis ett demonstrationståg för att skydda de som demonstrerar. Eller vice versa, skydda allmänheten om demonstrationståget skulle bli våldsamt. Polishästarna används också vid eskorter av korteger som statsbesök, högvakter och kungliga högtider.

”Många har respekt för hästarna och backar naturligt när de ser dem”

2020 BLEV ETT ANNORLUNDA ÅR

Som för många andra så innebar pandemin en förändrad vardag även för polisrytteriet. De omfattande restriktionerna tillät och tillåter inte folksamlingar, vilket har gjort att polisrytteriet inte har kunnat utföra sina normala uppdrag. Vilket är på både gott och ont. – Det är förstås skönt att det inte har varit stökiga situationer. Å andra sidan brukar våra hästar ha en lugnande inverkan när det kommer till större sammankomster. Många har respekt för hästarna och backar naturligt när de ser dem, säger Kajsa.

Istället har polisrytteriet fokuserat på fortsatt miljöträning av hästarna, fler patrulleringar på stan och i närförorter. Utöver alla träningstillfällen så får hästarna en stor variation i sitt arbete. Förutom daglig utevistelse får de växla mellan dressyr- och markarbete, hoppning och långa uteritter i Lill-Jansskogen. Polisryttarna rider för behöriga instruktörer och efter årsskiftet anställdes även en hippolog som helt ska ansvara för hästarnas välmående.

FOTO: PRIVAT

Ett starkt vänskapsband och förtroende växer fram mellan polisryttare och häst. Foto: Jessica Skogsberg

”Vi behöver och letar efter hästar som inte har nära till flykt, utan tvärtom, är nyfikna på när något oväntat dyker upp eller inträffar”

– Våra hästar är våra kollegor. Det är jätteviktigt för oss att de gillar sitt arbete och är glada, därför gör vi alla vårt bästa för att de ska trivas, säger Kajsa.

Förutom de ridande poliserna består polisrytteriet av ett antal hästskötare som tar hand om de dagliga sysslorna, såsom fodring, in- och utsläpp, mockning, persedelvård och hästskötsel. Även hästskötarna motionsrider hästarna när det behövs.

HUR GÅR TRÄNINGEN TILL?

Inne i ridhuset pågår träning för några av de nya polishästarna. Det finns en gigantisk orange pilatesboll utplacerad i mitten, stora flaggor och presenningar. Hästarna ser lugna ut när de passerar bollen, de flesta är mestadels nyfikna. – Vi brukar ha med en erfaren häst när vi tränar de oerfarna. Den hästen blir som ett dragplåster för den mer oerfarna hästen och tillsammans med ryttarens positiva uppmuntran brukar de flesta våga mer än man tror, säger Kajsa.

Att träna polishästar innebär en noggrann studie i hästens kroppsspråk. Oftast står en av poliserna på backen med flaggor, trummor eller andra utmanande attiraljer och tittar på hästarnas reaktion när de närmar sig det okända. De tittar efter spänningar i halsen, öronens placering och uttryck i ögonen. Även polisryttaren på ryggen har ett stort ansvar. Det är viktigt att inge en trygg och avslappnad signal till hästen. Genom att ge mycket klappar och uppmuntran och samtidigt vara noga med att vara avslappnad får man en lugn häst. – Ja, det är mycket att tänka på men det är också det som är kul! Våra hästar litar så mycket på sina ryttare och sina medhästar. Vi som sitter på hästryggen måste alltid inge ett lugn även om vi befinner oss i en stökig situation, säger Kajsa.

Dagens ekipage av polishästar och polisryttare sköter sig utomordentligt. Alla hästar nosar nyfiket på den stora orangea bollen och några vill sparka på den. Den fem meter långa presenningen blir knappt märkbar när häst efter häst spatserar lugnt på den. När de stora tvåmetersflaggorna viftas framför huvudena är det knappt någon som ägnar dem uppmärksamhet. När Kajsa sedan provar att täcka över hästarnas huvuden med flaggorna är det ingen som reagerar märkbart, ja, förutom en häst då. Han följer flaggan lekfullt när den tas bort och vill nagga tag i den för att undersöka den närmare. Hela tiden får hästarna positiv uppmuntran av sina polisryttare. Övningarna varvas med att hästarna får jogga runt i trav eller en lugn galopp på fyrkantsspåret, bara för att tan-

FOTO: JONAS BERG

keverksamheten ska få sig en paus. Det är imponerande hur pedagogiska polisryttarna är med polishästarna.

VILKA BLIR POLISHÄSTAR?

Att få jobb som polishäst kräver ett stabilt, nyfiket och modigt sinne. Polisrytteriet köper bara in valacker i alla färger förutom skimmel och skäck. Det är för att hästarna inte ska sticka ut i mängden och kunna bli punktmarkerade av eventuella stenkastare. Utöver färgerna söker poliserna inte efter några gångartshästar, det viktiga är att de är viktbärande, robusta och hållbara individer med ett positivt psyke. När polisryttarna provrider potentiella polishästar brukar de testa deras flyktbenägenhet för att avgöra om de kan tänkas passa som polishäst. Då tar de med sig presenningar och flaggor. – Hästar är flyktdjur och har nära till sin flyktinstinkt. Vi behöver och letar efter hästar som inte har nära till flykt, utan tvärtom, är nyfikna på när något oväntat dyker upp eller inträffar, säger Kajsa.

Varför hästarna måste vara viktbärande beror delvis på polisryttarnas utrustning som väger omkring 25 kilo extra utöver ryttarens vikt. Hästarna har broddar på sig året runt. Att skritta på asfalt kan bli väldigt halt om det regnar eller är riktigt varmt. Att jobba på asfalt kräver successiv invänjning och det är polisrytteriet noggranna med att hästarna får.

På frågan om Kajsa saknar att vara ute i skarpt läge ler hon lite finurligt innan hon svarar. – Jo, men det är klart att jag kan sakna det. Det tror jag även hästarna gör! Tillsammans gör vi verkligen stor skillnad därute och det är det som är det roliga med jobbet.

Just nu har polisrytteriet i uppdrag att närvara kvällstid vid olika torg i närförorter som är speciellt utsatta. Det är tydligt att hästarna har en avväpnande effekt, för det är många som står på kö och vill klappa och gosa med hästarna. – Jag minns speciellt ett tillfälle när en man kom fram och tog tag i min hästs överläpp för att titta på tänderna. Efter en snabb titt vände han sig mot mig och frågade om hästen var åtta år. Och det var han ju, hästen alltså. Då visade det sig att mannen hade haft ett avelsstuteri i sitt hemland Syrien, säger Kajsa.

HUR BLIR MAN POLISRYTTARE?

Många drömmer om att bli polisryttare från barnsben. Det var även Kajsas dröm. Hon har ridit i nästan hela sitt liv och haft egen häst lika länge. Efter gymnasiet gjorde Kajsa lumpen som beriden insatssoldat på Kavallerikasernen (K1) och därefter sökte hon in till Polishögskolan med inställningen att bli polisryttare. Efter en tvåårig utbildning och två års yttre tjänst fick hon äntligen sitt drömjobb på polisrytteriet. Och även om hon bor en timmes bilresa utanför Stockholm älskar hon sitt jobb. – Det är den perfekta mixen, polisarbete till häst. Det är otroligt utvecklande att jobba med hästarna och jag blir varm i hjärtat varje dag av att få jobba med dessa modiga individer, avslutar Kajsa.

Polisekipaget Kajsa Jansdotter och Hazzel. Foto: Paola Squassina