Nytt & Blandat

Klimatförändringar kan slå hårt mot kött- och mjölkproduktionen. Foto: Nikola Johnny Mirkovic/ Unsplash

Svensk animalieproduktion sårbar för kriser

Den svenska animalieproduktionen är mycket sårbar för kriser orsakade av klimatförändringar, som långvarig torka och översvämningar. Det visar en rapport som tagits fram i samarbete mellan flera tunga instanser.

Klimatkrisen ses som en av vår tids viktigaste frågor. Men hur påverkar sådant som värmeböljor, översvämningar, stormar och skogsbränder den svenska produktionen av livsmedel från djur, som mjölk och kött? Det undersöks i ”Klimatanpassning av svensk animalieproduktion – säkrare tillgång på livsmedel under en kris”. Rapporten har tagits fram i samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Jordbruksverket.

”JUST IN CASE” SNARARE ÄN ”JUST IN TIME”

Rapportförfattarna konstaterar att Sverige har en låg självförsörjningsgrad av animaliska produkter och att vi är starkt importberoende för att kunna ha tillräcklig tillgång av sådant som foder, mediciner, konstgödsel och reservdelar. Det gör att vårt lands animalieproduktion är mycket sårbar för effekterna av olika kriser, till exempel de som orsakas av klimatförändringar. Sådant som värmeböljor, stora översvämningar och skogsbränder kan få förödande effekter och till exempel leda till foderbrist och att el och transporter inte fungerar. En klimatorsakad kris kan också leda till ”parallella kriser”, som handelsrestriktioner och sjukdomsutbrott. Enligt rapporten är ”flertalet aktörer medvetna om sårbarheterna” men att de ofta inte har kapacitet att hålla uppe produktion om de drabbas av en allvarlig kris. – Oavsett kris så måste livsmedelsförsörjningen fungera. Vi borde gå från ”just in time” till “just in case”. I stället för att reagera borde vi vara proaktiva så att vi kan hantera krisen när den väl är här, säger Ann Albihn, forskare vid SVA och SLU och huvudförfattare till rapporten, till slu.se.

POLITISKA BESLUT BEHÖVS

Rapporten kommer fram till att det behövs politiska beslut för ökad lagerhållning av olika varor och för en mer regelbunden översyn av sådant som elnät, vägar och IT-system. Bidragssystem och regelverk som påverkar gårdars arbete bör ses över, då ökad lönsamhet och konkurrenskraft ger andra förutsättningar att investera i sådant som reservkraft och stallar. Det ger också en ökad möjlighet att hålla större lager av till exempel foder. Rapportförfattarna vill även att sårbarheten i det så kallade mellanledet ska minska. Ett sätt att göra det på är att öka spridningen i landet av slakterier och mejerier, som idag är få och ojämnt geografiskt fördelade. Man föreslår också att krisplaner tas fram för alla animalieproducenter och på en större regional nivå.

SVERIGE BEHÖVER BEREDSKAPSLAGER AV MEDICIN TILL DJUR

Sverige behöver bygga upp ett beredskapslager av medicin till djur och se till att vi kan tillverka vissa läkemedel och vaccin i landet för att klara av svåra kriser. Det kommer Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, fram till i en gemensam rapport.

I november 2020 gav regeringen Jordbruksverket och SVA i uppdrag att ”bedöma nationella försörjningsbehov avseende djurens hälso- och sjukvård vid en kris eller vid höjd beredskap och då ytterst i krig”. I en rapport som presenterades i slutet av juni konstaterar de två myndigheterna att djurs hälso- och sjukvård är viktiga för totalförsvaret, speciellt för att säkra tillgången till livsmedel vid en kris men också för tjänstedjur och sällskapsdjur i det civila försvaret. Jordbruksverket och SVA vill därför bland annat att Sverige bygger upp ett beredskapslager av medicin till djur och att vi kan producera en del läkemedel och vaccin i landet. De poängterar även att det är viktigt att säkerställa att handel fungerar även vid en kris eller krig.

FOTO: LASSE MØLLER / UNSPLASH

35 procent av svenskarna är rädda för att möta varg i naturen. Foto: Pixabay

Mer acceptans men större rädsla för stora rovdjur i Sverige

En majoritet av svenskarna tycker att vilda rovdjur ska få leva i hela landet. Samtidigt har rädslan för dem ökat och de flesta anser att det är okej att jaga björn, järv, lodjur eller varg som söker sig till tätbefolkade områden eller ger sig på tamdjur. Det visar Sveriges lantbruksuniversitets, SLU, senaste undersökning om våra attityder till stora rovdjur.

2004 var första gången SLU undersökte vad svenskarna tycker om vilda rovdjur. Nu i somras kom den fjärde upplagan av rapporten ”En attitydundersökning om stora rovdjur och rovdjursförvaltning”, som bygger på enkätsvar insamlade förra året från människor i elva av landets län, från Kronoberg till Norrbotten. Vid de tre första undersökningstillfällena (2004, 2009 och 2014) ingick björn, lodjur, järv och varg; i den senaste undersöks även attityderna till kungsörn. SLU har gjort granskningarna i samarbete med Umeå universitet och Lunds tekniska högskola.

HÖGRE ACCEPTANS FÖR JAKT

De senaste decennierna har allt fler svenskar börjat anse att stora vilda rovdjur ska få leva i hela Sverige, detta trots att de flesta av dessa har ökat i antal och utbredning. Samtidigt har rädslan för vilda rovdjur ökat – exempelvis angav 53 procent 2020 att de är rädda för att möta en björn när de är ute i naturen, jämfört med 43 procent 2004. För varg har siffran stigit från 25 procent 2004 till 35 procent 2020. Det finns också en högre acceptans, en klar majoritet av de svarande 2020, för att jaga björn, järv, lodjur eller varg om de söker sig till tätbefolkade områden eller ger sig på tamdjur.

STORA REGIONALA SKILLNADER

Attityderna till vilda rovdjur kan skilja sig ganska stort åt om man jämför olika län. En tumregel är att ju närmre inpå sig man har djur som varg och björn, desto mer negativ är man till dem. Till exempel finns betydligt lägre acceptans för att varg finns i hela landet i Dalarna (54 procent) jämfört med Stockholm (79 procent). I Gävleborg vill nästan en av fyra att det nationella målet för hur många vargar som ska finnas i Sverige (170-270 stycken) bör minska mycket, jämfört med bara fyra procent i Stockholm.

NÅGRA RESULTAT FRÅN 2020 ÅRS UNDERSÖKNING

• En majoritet av de svarande anser att de mål regeringen har satt upp för hur många björnar (1 100-1 400), lodjur (700-1 000), järvar (500-600), vargar (170-270) och kungsörnar (300) som ska finnas i Sverige är acceptabla. Andelen som vill att siffrorna ska vara högre ligger på mellan 20 procent (björn) och 42 procent (kungsörn) medan mellan två procent (kungsörn) och 16 procent (varg) vill att beståndet ska vara mindre. • 87 procent tycker att det är viktigt att

Sverige efterlever de avtal som finns om bevarandet av stora rovdjur. • En klar majoritet är positiva till att det finns björn, lodjur, järv, varg och kungsörn i Sverige. • 57 procent tycker att människors rätt att döda rovdjur för att skydda sina egna djur ska utökas.

Fågelinfluensa slog till mot Sverige 2020. Foto: Alexas Photos / Pexels

Trots flera smittutbrott: god svensk djurhälsa 2020

Förra året hade Sverige utbrott av fågelinfluensa, en allvarlig salmonellatyp som inte funnits i landet på över 40 år hittades hos vildsvin och tamgrisar och det var omfattande smittspridning av Sars-CoV-2, viruset som orsakar covid-19, på svenska minkfarmer. Trots det visar statistik att hälsoläget var gott hos svenska djur 2020.

Rapporten “Surveillance of Infectious Diseases in Animals and Humans in Sweden” görs av Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i samarbete med Folkhälsomyndigheten och Livsmedelverket. Den ges ut en gång om året och redogör för övervakningen av djursjukdomar och zoonotiska smittämnen (en zoonos är en sjukdom som på ett naturligt sätt kan spridas mellan djur och människor) i Sverige. Rapporten för 2020 visar att djurhälsoläget i Sverige var fortsatt bra förra året. Den tar också upp två ämnen som inte funnits med tidigare. Dels SarsCoV-2, som hittades hos svenska minkar för första gången i oktober 2020. Dels salmonella choleraesuis, en salmonellatyp som utrotades i Sverige i slutet av 1970-talet, men som nu är tillbaka och som upptäcktes hos svenska vildsvin och tamgrisar förra året. – Utbrottet hos gris var det första på 40 år och kunskap om smittläget hos vildsvin behövs för att få en bättre förståelse för hur och när smittan introducerats i landet, för risken för nya utbrott hos gris och för möjligheten att vidta förebyggande åtgärder, säger Karl Ståhl, statsepizootolog på SVA, till myndigheten hemsida.