SUCCÉ MÖTER
FOTO AXEL PERSSON
Oscar Magnusson
Länge leve Sven-Ingvars
Vi har medlemmar som varit med i 20 år. Det fortsätter precis som vanligt, fast pappa och flera andra är borta ur tiden. Det finns en symbolik, vi har gjort det här tusen gånger men det är första gången vi släpper den här plattan och framför just de här nya sångerna. Det är lika många som fortfarande handlar på IKEA fast Ingvar Kamprad kastat in handduken, säger Oscar som en jämförelse. Om vi inte aktivt hade fortsatt att spela och känt att den här musikskatten är värd att finnas i rummet för levande musik, då hade jag kanske på något sätt bara fått axla rollen som en förvaltare av ett arv som bara är varumärkeskopplat. För mig är det extra viktigt att göra det här så bra som möjligt och att vi har kul på vägen.
Jag kom in med ett utanförperspektiv också genom att jag hade upplevt bandet utifrån sedan barnsben. Jag hade sett vad publiken såg och kan nog på rak arm säga att jag lyssnat på bandet live flest gånger av alla. Kunde se det dramaturgiska, hur det ska pendla i intensitet och känslouttryck för att passa en publik bäst, eftersom jag varit en del av den. Minns 50-årsturnén, folk var som galna. Jag tyckte jag fick ett kvitto på att de små justeringarna jag hade fått vara med att tycka till om fungerade. Det är Sven-Ingvars signum, att har man låtar som rullat i 60 år måste man titta framåt och vrida lite på hur man levererar dem för att göra det intressant. Inte minst för sin egen skull, så att man inte bara slentrianmässigt står och river av dem. Spelar man ”Börja om från början” för miljonte gången kan man alltid hitta en ny twist, en annan vinkel. Vissa låtar har genomgått hela metamorfoser, från visa till rock till pop och åter till visa. Utmaningen ligger i att bredda och berätta en djupare historia.
När du klev in i bandet 2006, vad tog du med dig och vad tillförde du Sven-Ingvars? – Jag kom in som hungrig ungdom, skrattar Oscar. Jag var 26 år och hade lyssnat mycket på både Guns N’ Roses, Tom Petty och George Harrison men också mycket svensk visa som till exempel Cornelis och Olle Adolphson. Förutom att jag kunde hela Sven-Ingvars katalog naturligtvis.
Upplever du att Sven-Ingvars därigenom även har breddat sin publik? – Det har aldrig varit ett självändamål. ”Rör vid mig igen” är en nutida singel som är skriven av Björn Olsson, Håkan Hellströms ständiga vapendragare. Peter LeMarc och Nicklas Frisk är två andra duktiga artister som vi samarbetat med på skivan, jag har valt med omsorg på smörgåsbordet. Egentligen är det en
”Ingenting är som förut, allt är som vanligt”! Så lyder titeln på Sven-Ingvars senaste album som släpptes tidigare i höst - 20 år sedan sist . Flera medlemmar har passerat revy genom åren, det är nu två år sedan den folkkäre Sven-Erik Magnusson gick bort. Bandet har genomgått många förändringar. Skivan som nyligen släppts är den första där inte en enda av originalmedlemmarna från start 1956 finns med, ändå är mycket sig likt. Idag är det Oscar Magnusson som är den drivande frontfiguren i Sven-Ingvars, tillsammans med sina bandmedlemmar för han den svenska visskatten vidare. Oscar är gitarrist och son till Sven-Erik Magnusson samt medlem i Sven-Ingvars sedan 2006. Efter sin pappas bortgång 2017 tog Oscar året därpå med sig bandet ut på turné, ”Länge leve Sven-Ingvars”! Den nya skivan är ett resultat av en idé som föddes redan när Sven-Erik var i livet, nu när den äntligen är här och har fått ett väl mottagande. Singeln ”Rör vid mig igen” har spelats flitigt i radiokanalerna. och vårdas ömt i kombination med nytändning och spelglädje. – Titeln på skivan är så djup man gör den till. Jag sitter uppe på nätterna och skriver musik och filosoferar, så plötsligt damp det ner. Vad är det som är sig likt och var ligger förändringarna? Svaret är att det funkar. Bandet lever kvar, folk kommer till våra spelningar och tar oss till sig. Det är tiden som har format Sven-Ingvars till det band det är idag. VARUMÄRKET ÄR VIKTIGT
SID 16
slags tidlöshet som jag har velat ska prägla låtarna. Jag tycker att deras kompositioner och konstnärskap står för det. Visst kan vi se att vi har fått en yngre publik som reagerar och inte ser Sven-Ingvars som ett dansband, det har jag heller aldrig gjort. Endast ett par gånger på platta har Sven-Ingvars gått ut ur studion (KMH, Stockholm), där resultatet har blivit ett likartat sound, det sound som dansbandsmusik är för mig. Det var som en liten fabrik, allt lät likadant. Vad gör du när du inte arbetar med musiken? – Då är jag med familjen, lever vardagsliv, tar grabben med mig under en vab-dag och passar på att slänga kartonger och skräp på tippen. Annars håller jag faktiskt på med konst i annan form också. Jag driver Värmlands största privata konsthall, det heter ”Sliperiet”. Jag har alltid varit intresserad av konst. Man gör sina val i livet, när jag var 15 år valde jag musiken, jag kunde lika gärna valt penslarna och målarduken, eller skulptur. Det är en passion jag har, storleksmässigt spårade det ur för flera år sedan,skrattar Oscar.
Fortsättning på sidan 18