Tidningen Succé Nr 05/06 Maj/Juni 2019

Page 3

KRÖNIKAN

Att anta utmaningarna i livet ”Henne har du fått för dina synder”. Det har min mamma fått höra många gånger. Till mig har du aldrig kunnat säga ”det klarar du aldrig” eller var still. En gång som barn fastnade jag med fötterna mellan ribborna på köksstolen. Jag undrar om det var enda gången jag faktiskt satt still en längre stund. Min mamma och mormor fick till slut bryta sönder stolen för att få loss mig. MITT LIV HAR alltid varit fullt av fart och utmaningar. Saker att överkomma och bevisa. Först och främst för mig själv. Ett bra exempel på detta är när jag bestämde mig för att göra en tjejklassiker för några år sedan. Galen som jag är så stod jag på ett par längdskidor första gången dagen innan det stora loppet. Ingen trodde nog att jag skulle klara de där 3 milen. I en backe efter Högsberg stod jag på huvudet rejält och skrapade upp en del av ansiktet. Jag blev så arg! På skidorna, såklart… Trots att jag slog mig blålila, var jag så envis att jag tog mig över målsnöret i Mora. Jag klarade hela klassikern trots många motgångar längs vägen. Vem har sagt att man måste göra det snyggt? Huvudsaken är att man gör det på sitt sätt. Fast ibland testas man på sätt man kanske inte hade räknat med.

2015 är ett sådant tillfälle. Jag satt i det där klassiska väntrummet på sjukhuset. Jag och min bästa kompis skulle dagen efter åka till Köpenhamn tillsammans med min bror och hans sambo dagen efter. Vi skulle gå på julmarknad på Tivoli, bo på hotell, äta och dricka gott. Jag var mitt i livet och skulle bara få veta provsvaren på det där i halsen. Jag var 27 år gammal när jag fick min cancerdiagnos. Två veckor senare hade jag bestämt mig för att bestiga Kebnekaise, Emelie min bästa kompis fick äran att få följa med. Jag kan ju inte bara sitta och tycka synd om mig själv, ”det hjälper ingen” tänkte jag. Att fortsätta jobba heltid som vanligt var mitt sätt att försöka agera som att allt var okej. Att planera resan blev mitt sätt att tänka på annat än jobb och cancer. Jag älskar utmaningar. Är det inte att tvinga mig åka längdskidor i tre mil så är det att bestiga berg. I mitten av juni 2016 packade vi in alla våra saker i bilen. Våren hade varit tuff, jag hade opererats och genomgått strålningsbehandlingar. När vi började resan var jag ännu inte tumörfri och med mig hade jag ett mindre apotek. DEN 4:E DECEMBER

sammanlagt tio dagar i en liten bil tog oss genom hela Sverige. VÅR RESA PÅ

ANNIE GOTTFRIDSSON YRKE: Lärare, undervisar

just nu i en härlig trea.

Innan vi fyra dagar innan midsommar parkerade bilen i Nikkaluokta och började vår vandring. Två mil senare var vi vid Kebnekaises fjällstation och det blåste och regnade snöblandat. Vi såg garanterat ut som två dränkta katter. Vi kom aldrig upp på Kebnekaise den gången. Det var snöstorm och vi fick vända en bit från toppen. ”Midsommarfirande inställt på grund av snö” stod det på en skylt utanför Ica-affären i Kiruna när vi skulle köpa tröstmat. Only in Kiruna. Vi ville ändå göra resan till Kiruna minnesvärd och bokade därför in oss på en rundtur i gruvan. Min mamma har många gånger sagt att hon aldrig skulle våga ge sig ner där med tanke på hennes skräck för att bli levande begravd. I gruvan berättade guiden om överlevnadsstrategier vid brand eller annan fara. I mitten av berget fanns nämligen ett skyddsrum som man bara gick in i vid allvarlig olycka. Så när vi efter fikan blev ombedda att gå in i detta rum tyckte vi det var ett elakt skämt att dra. De berättade att det brann i gruvan och att vi därför måste stanna här. Jo men visst, eller hur, tänkte vi. När vi två timmar senare blev hämtade med bussen och kom upp ur gruvan förstod vi allvaret. Hela gruvan hade tömts och vi möttes av flera tusen arbetare som satt utanför gruvan i väntan på vad som skulle ske. Folk i bussen applåderade när vi möttes av ljuset ovan jord. När min mamma fick veta om vår resa under jord, trodde jag på riktigt att hon dog i telefonen. JAG ÄR ÄN idag inte ”cancerfri”. Men jag lever fortfarande varje dag på gränsen. Om någon säger ”Det klarar inte du”, då bevisar jag mer än gärna motsatsen. På mitt alldeles egna eller något annat sätt. Som lärare i grundskolan diskuterar vi ofta hur man kan övervinna svårigheter, vikten av att tro på sig själv och inte glömma bort att utmana sig själv. Våga testa, prova, misslyckas och växa. Det är så jag levt och lever; varje dag är en ny utmaning. Ibland är utmaningen att lämna sängen på morgonen, ibland är den att ta sig över mållinjen i Mora på längdskidor, bestiga berg, besegra cancer eller vad har du för utmaning? Vilka äventyr och utmaningar väntar dig?

VÄRDE CA 2000 KR

NU FÅR DU SOMMAREN PÅ KÖPET Vi väntar på dig, vad väntar du på?

INTRESSE: Tävla och träna med

min hund, James Bond som kom in i mitt liv när jag var mitt uppe i min cancerbehandling. På många sätt blev han min räddning. MOTTO: ”Du kan mer

än vad du tror”.

LÄS MER PÅ WELLNESSTUDIO.SE SID 3