SUCCÉ MÖTER
Sissela Benn
”Lär känna dig själv och glöm sedan”
Sissela Benn är komikern och skådespelaren som med sin udda men roliga humorkaraktär Filippa Bark delade sveriges melodifestivalstittare i två läger, älskad - hatad. Nu är Sissels tillbaka i TV-rutan i en ny roll som den minst sagt excentriska diakonissan Ylva i ”Halvvägs till himmelen”. Den för tillfället föräldralediga småbarnsmamman kommer att göra nya komikeruppdrag i höst på hemmaplan i Malmö. I komediserien ”Halvvägs till himmelen” som sänds på TV4 kämpar kyrkoherden Albin (Johan Glans) för att modernisera den lilla församlingen i en skånsk landsbygdskyrka. Till sin hjälp har han haft diakonissan Fanny som han har en relation med. Men när hon tar chansen till ett utlandsjobb blir hennes tjänst ledig och Ylva kommer in i bilden i stället, som en frisk fläkt, glad men lite lätt arbetsskygg. – De ringde och frågade om jag ville vara med och göra rollen som diakonissa. Det kändes helt rätt för mig att få spela in hemma i Skåne. Annars har jag mest jobbat och slitit på andra håll i landet, med melodifestivalen bland annat. Eftersom jag är småbarnsförälder kändes det skönt att få jobba hemifrån, det passade perfekt, berättar Sissela Benn. Det går inte så bra för Ylva på nya jobbet eller gör det det? – Haha, nej, fast jo! Det går nog bra för henne för det tycker hon själv! Hon är
SID 16
väldigt naiv och oskuldsfull och det gör henne lite dråplig fast hon störs inte av det så mycket för egen del. Där har hon drag som hon delar med din tidigare rollfigur, Filippa Bark? – Ja, exakt, Väldigt dålig självinsikt till exempel. Är det en bra eller dålig egenskap tycker du? – Jag tycker det kan vara ganska skönt. Jag själv till exempel skulle kanske behöva lite mindre självinsikt ibland. Det är väl bra att kunna se sig själv utifrån men inte hela tiden. ”Lär känna dig själv och glöm sedan”, brukar jag säga. Är det som är hemligheten bakom framgången med Filippa Bark? Att man kan identifiera sig och längta efter den där oskuldfulla uppriktigheten? – Delvis tror jag nog det. I just det att hon tar för sig och inte alls spelar
efter några speciella regler. Hon uppför sig inte som hon ska och det kan vara väldigt befriande, överraskande och underhållande. Hon kan vara fruktansvärt gullig men samtidigt otrevlig och det är svårt att sätta fingret på det. Men jag tror att hon visar sig sårbar samtidigt som hon liksom kämpar för att bli älskad för den hon är. Jag tror att alla kan känna igen sig i det. Hon blottar saker som när hon inte är glad eller när hon tycker något är orättvist. Hon vill vara populär och omtyckt och hon kräver att få bli det. Det är intressant att så många som inte verkade förstå att Filippa Bark är en karaktär du spelar. Filippa är rolig samtidigt som hon ibland är så pinsam att man nästan vill gömma sig bakom skämskudden för hon säger så socialt olämpliga saker, även om de är ärliga. Kan det vara så att många som inte gillar henne är osäkra och har svårt att processa det hon säger för att det känns så fel för dem? – Ja, jag tror att humor kan vara en smaksak och om det är en karaktär handlar det om att förstå och tycka om den. Väldigt mycket av kritiken under melodifestivalen handlade om att det bröt av i formatet, Filippa stod ut för mycket. Det blev som en egen show i showen där vi inte tog så mycket hänsyn till att
lyfta fram den gamla vanliga ”härliga och varma” schlagerstilen. Det var nog mest det som väckte så starka reaktioner. Har du tänkt göra mer Filippa Bark? – Ja, nu närmast ska jag göra ett inhopp i en barngala på Sparbanken Arena i Malmö den 12 november. Hur fungerar konceptet på barngrupper? Är det så att ju äldre du själv blir och ju mer du går in i din egen vuxenvärld, desto svårare blir det att spela Filippa Bark, tonåringen? – Det som gillar henne gör det i alla åldrar. Fast jag specialskriver manus så igenkänningsfaktorn stiger beroende på vilken situation man jobbar i. Jag måste absolut utveckla karaktären så att den hänger med, jag började göra den när jag var 23 år, när det inte var så långt tillbaka till att vara tonåring själv. Nu börjar det kännas lite annorlunda, skrattar Sissela som fyllt 36.
Fortsättning på sidan 18