__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

FESTEN

Avesta Art 2019


Innehåll / Contents Förord / Preface 4 FESTEN (The Celebration) 6 Jacob Dahlgren 8 Natasha Dahnberg 12 Maider López 16 Joana Vasconcelos 22 PRESENTEN (The Gift) 26 Fagersta, Nora och Smedjebackens kommun / Municipality 28 Torbjörn Grass 30 Verkförteckning / List of Works 32 Verket / Verket 35 Konsten / The Art 36 Kreativt lärande / Creative Learning 37

2


3


Preface

Förord

Avesta -100 Years

Avesta 100 år Margaret Johnson och Anna Maria Elowson deltog i festmiddagen när Avesta inträdde bland städers stånd 1919. Två kvinnor bland ett tusen samlade – sådan var bordsplaceringen vid det som beskrevs som ”Dalarnas största gästabud”. Generalkonsuln bjöd furstligt och middagen intogs i järnverkets då nybyggda gjuteri. Bland verkets anställda och alla inbjudna hedersgäster var samtliga män. Det var tidens rådande norm. Till skillnad från kvinnorna hade barnen en given roll vid Avestas invigning som stad 1919. Sexhundra barn paraderade med fanor kring torget, där ceremonin gick av stapeln. När Avesta nu firar 100 år är barnen påtagligt delaktiga. Med inspiration av konstnär Jacob Dahlgren har 150 barn tagit fram motiv till nya flaggor som pryder stadsrummet under hela vår jubileumssommar. Färg, form och fantasi! Industri och innovation var kraftkällor för Avestas tillblivelse och framväxt. De var viktiga komponenter för stadsprivilegierna både 1641 och 1919, och de är alltjämt bärande för vår bygd. Sedan ett kvarts sekel är även kulturen en motor för Avestas utveckling och framtidstro. När stålproduktionen hade flyttat till ny plats, tog kulturskiftet över i den anrika industrimiljön. Avesta Art tillför samtidskonstens hetta, och hela Verket lever genom lärande, lek, skapande och kulturevenemang. Avestas innovativa arbete med industrihistoria är internationellt prisbelönt. Mer än en halv miljon människor har kommit på besök – hittills. Nu tar Avesta sats ur industrihistorien och lockar till nya framtidssatsningar. Här är naturtillgångar, världsledande industrier, it-modernitet och konst alla betydelsefulla resurser. Kenneth Linder, Enhetschef Verket/Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Kulturchef i Avesta kommun

Margaret Johnson and Anna Maria Elowson participated in the banquet when Avesta officially became a town in 1919. Just two women among the one thousand attendees at what was called “Dalarna’s biggest feast”. The consul general gave the guests a royal welcome and the banquet was held in the ironworks’ then newly built foundry. All the ironworks employees and all the guests of honour were men. These were the prevailing norms of the time. Unlike the women, the children had a given role in Avesta’s inauguration as a town in 1919. Six hundred children paraded with banners around the square where the ceremony was held. As Avesta now celebrates its 100th anniversary, the children are once again playing a big role. Inspired by artist Jacob Dahlgren, 150 children have designed new flags that will adorn the town centre throughout our centenary summer. Colour, design and imagination! Industry and innovation powered Avesta’s birth and growth. They were important components in the town being granted rights in both 1641 and 1919, and they are still fundamental to our district. For the past quarter-century, culture has also been an engine for Avesta’s development and belief in the future. When steel production moved to a new location, culture took over in the traditional industrial environment. Avesta Art adds the heat of contemporary art, and all of Verket teems with life through learning, play, creation and cultural events. Avesta’s innovative work with industrial history has won awards internationally. More than half a million people – and counting – have visited Verket. Avesta is now branching out from its industrial past and attracting new investments for the future. Natural resources, world-leading industries, IT modernity and art are all significant assets here. Kenneth Linder, Director of Verket and Avesta Art Ing-Marie Pettersson Jensen, Cultural Director, Municipality of Avesta

4


5


FESTEN Det finns många slags fester som på olika sätt är rotade i vår historia och är en del av vår samtid: bröllop, festivaler, födelsedagar, gravöl, halloween, skördefest, taklagsgille med flera. Fester som i grunden skapar möten mellan människor. Fester som är förknippade med naturens, samhällets och livets olika cykler och riter. I år är det hundra år sedan Avestas stadsrättigheter firades med en högtid i kyrkan och en efterföljande middag. Av de tusen särskilt inbjudna gästerna var två kvinnor. Denna anmärkningsvärda krock mellan firandets glädje och exkludering är den curatoriska utgångspunkten för Avesta Art 2019. I utställningen FESTEN finns flera konstverk som vid en första anblick bländar med sina starka kulörer, storskalighet och samtida uttryck. Men efter ett tag sjunker konsten in i byggnaden och blir en del av den mångbottnade och komplexa miljö som en institution för industrihistoria, lärande och samtidskonst är. Jacob Dahlgrens projekt No Conflict No Irony (I Love the Whole World) är inspirerat av sportens värld. Det startade i Edinburgh för sex år sedan, och under det gångna året har det rört sig vidare till Avesta. Den 100 meter långa bannern och fem nya flaggor visas i och utanför entrébyggnaden. I de textila verken sträcker sig individens och kollektivets identitet och kamp utanför sportens arena och får nya betydelser omgärdade av Rosthusets mörka slaggsten. Deltagande och medskapande är centralt i flera av Dahlgrens verk. Under våren har Svenska kyrkans verksamhet S:t Mary i Krylbo medverkat genom sömnad av de nya flaggorna och 150 skolbarn i Avesta kommun har deltagit i workshops som inspirerats av processen bakom bannern. Fester är djupt förknippade med människors kulturella och religiösa

identitet – med generositet, gästfrihet, nätverkande, förhandling, föreställning, representation och status. I Natasha Dahnbergs installation Sista middagen är festen redan över. Hennes långa bord är öppet för tolkningar av vad som utspelat sig omkring det: under jubileumsmiddagen för hundra år sedan, under våra barndoms middagar, eller vid köksbordet i går kväll. I Sista middagen möter förberedelsernas omsorg förlusten över händelser och relationer som oåterkalleligen förändrats. Parallellt med förberedelserna av FESTEN har #metoo-rörelsens svallvågor blottlagt maktstrukturer och övergrepp – och i Sverige inte minst förändrat hur vi ser på festernas fest: Nobelfesten. Ett direktsänt skådespel på gränsen mellan fiktion och verklighet. I FESTEN är Maider López videoverk (Telón.) i ständig rörelse, i ständig förändring. Kuliss och ridå sammanblandas i nya kompositioner och utställningsrummet blir både scen och publikplats. Med Joana Vasconcelos Tutti Frutti får utställningen en smak av fest och sommarlov. Glassens magiska skala och de färgglada leksakerna tar plats i den råa industrimiljön. Skulpturens croissanter, bär och frukter av plast leder tankarna till hur det fossila samhället och vår matkonsumtion påverkar naturen. Men också till hopp och glädje över vårens världomspännande demonstrationer för att rädda klimatet; över barnens kamp för att rasera de sandslott som människan byggt under århundraden. Verket delar titel med Little Richards stora hit ”Tutti Frutti”, som är en av rockhistoriens mest banbrytande låtar om fri sexualitet, etnicitet och uppror. Många har varit delaktiga i att förverkliga FESTEN. Ett varmt tack till alla konstnärer och medarbetare – tack för ert förtroende, det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med er! Linda Wallenberg, curator

6


FESTEN (The Celebration) There are various types of celebrations in different ways rooted in history and part of our present time: weddings, festivals, birthdays, funerals, Halloween, harvest festivals, topping-out parties, etc. Celebrations that are essentially about bringing people together. Celebrations associated with the cycles and rites of nature, society and life. One hundred years ago this year, Avesta was granted a town charter and this event was celebrated with a ceremony in the church followed by a dinner. Among the one thousand specially invited guests, only two were women. This remarkable clash between the joy and exclusion of the celebration is the curatorial outset for Avesta Art 2019. The FESTEN exhibition contains several artworks that at first glance dazzle with their strong colours, large-scale and contemporary expressions. But after a while, the art settles into the building and becomes a part of the multifaceted and complex environment of an institution for industrial history, learning and contemporary art. Jacob Dahlgren’s project No Conflict No Irony (I Love the Whole World) was inspired by the world of sport. It started in Edinburgh six years ago and over the past year the project made its way to Avesta. The 100-metre-long banner and five new flags are on display inside and outside the entrance building. In the textile works, individual and collective identity and struggle stretch beyond the sports arena and take on new meanings among the dark cinder blocks of Rosthuset (the roasting house). Participation and co-creation are central in many of Dahlgren’s works. During the spring, the Church of Sweden’s S:t Mary creative workshop in Krylbo contributed to the work by sewing the new flags, and 150 schoolchildren in Avesta Municipality participated in workshops inspired by the process behind the banner. Celebrations are deeply associated with people’s cultural and religious identities – with generosity, hospitality, networking, negotiation,

performance, representation and status. In Natasha Dahnberg’s installation The Last Dinner, the celebration is already over. Her long table is open to interpretation of what has taken place around it: during the anniversary dinner a hundred years ago, during the dinners of our childhood, or around the kitchen table last night. In The Last Dinner, an encounter occurs between attentive preparation, and the loss of events and relationships that have irrevocably changed. Concurrently with the preparations for FESTEN, the backwash of the #metoo movement have exposed power structures and abuse – and in Sweden changed how we look at the party of all parties: The Nobel Banquet. A live-broadcast drama on the border between fiction and reality. In FESTEN, Maider López’s video work (Telón.) is in constant motion, in constant change. Backdrop and curtain blend new compositions and the exhibition space becomes both stage and audience parterre. With Joana Vasconcelos’s Tutti Frutti, the exhibition gets a taste of parties and summer holidays. The magical scale of the ice cream cone and the colourful toys fill the raw industrial space. The sculpture’s plastic croissants, berries and fruits evoke thoughts on how use of fossil fuels and food consumption affect nature. But it also brings hope and joy over this spring’s worldwide demonstrations to save the climate; the children’s ambition to destroy the sand castles that humans have been building for centuries. The artwork shares title with Little Richard’s big hit Tutti Frutti, which is one of rock history’s most ground-breaking songs about free sexuality, ethnicity and rebellion. Many people have been involved in making FESTEN possible. A heartfelt thank you to all artists and co-workers – thank you for your confidence. It has been wonderful working with you! Linda Wallenberg, Curator

7


Jacob Dahlgren Med starka färger och djärva mönster tar det hundra meter långa baneret kommandot i hyttans ståtliga rosthus. Traditionsrika är människors tåg med baner i täten: I krig. För fred. I kamp för människovärde och rättvisa. Inför ödesmättade vägval. I festliga firanden. No Conflict No Irony (I Love the Whole World) (Ingen konflikt, ingen ironi / Jag älskar hela världen) är resultatet av en serie workshops som Jacob Dahlgren genomförde i Edinburgh 2013. I projektet medverkade två skotska konstnärer och flera grupper med både barn och vuxna. Inspiration kom dels från invigningsceremonier vid stora idrottsevenemang, dels från sporters förmåga att skapa samspel och förståelse mellan människor även där talade språk och kulturer bildar barriärer. Här är det barn som tar till orda – i kompositioner som de, bild för bild, gemensamt har skapat och som sedan fogats samman till praktfull helhet av en grupp sömmerskor. Konstnären Jacob Dahlgren vågade släppa taget om banerets mönster och blev istället det stora konstprojektets ledare. - Bilderna blev andra – och bättre – än jag hade föreställt mig. Det som barnen, sömmerskorna och vi konstnärer åstadkom tillsammans, hade omöjligen blivit så bra om det hade gjorts av en enda person. Arbetet med No Conflict No Irony (I Love the Whole World) kröntes med en manifestation där alla medskapare bar baneret runt en idrottsarena och upp på ett berg i utkanten av Edinburgh. Därefter har verket visats i Finland och Tyskland, nu för första gången i Sverige. Helt nya är flaggorna som slår i vinden utanför Avesta gamla järnverk – och de som hänger på hel stång inne i rosthuset. Jacob Dahlgren har skapat de abstrakta mönstren med ledning av rörelser och spel i sin familj. Hur människor interagerar med varandra och sin omgivning är en bärande konstnärlig idé. För Avesta ger flaggorna festlig uppmärksamhet till 100-årsjubileet och dess berättelser om hur människor med olika erfarenheter och från olika

8

länder har skapat dagens Avesta. Ännu en dimension av gränsöverskridande samverkan finns i själva flaggsömnaden som har skett av kristna och muslimska kvinnor och män, engagerade i skaparverkstaden S:t Mary hos Svenska kyrkan i Krylbo. Jacob Dahlgrens metod att göra barn delaktiga i skapandet har satt sin prägel på Avesta Arts pedagogiska arbete under våren. Resultatet är ett flaggspel som under sommarmånaderna finns i stadsmiljön när Avesta firar 100 år. Jacob Dahlgrens konstnärliga arbete fångar sammanhang mellan det abstrakta och det sociala i vardaglig verklighet. Hans verk The Wonderful World of Abstraction (Abstraktionens underbara värld), 2010, är en omtumlande upplevelse för alla som tar mod till sig att stiga in i det, i Sverige visat i Konstfrämjandets vandringsutställning ”Ta plats!”. Tjugofem kvadratmeter är fyllda med tätt hängande fyra meter långa sidenband som mjukt smeker kroppen. Konstverket tar emot alla – här fordras inte syn, inte hörsel, inte rörelsemöjlighet. Här är alla lika trygga – och vilsna. Genom verket rinner tillförsikt från skyn. Runt om i världen medverkar Jacob Dahlgren i konstprojekt, i utställningar och med verk i offentliga miljöer. Abstrakta motiv, ofta i starka färger och med ränders rytm och repetition, uttrycks i baner, flaggor, golv, skulpturer, på väggar eller i manifestationer där många människor medverkar. Samspelet med publiken är ett signum i hans konst. Själv klär han sig varje dag i en ny randig tröja och ser sig som en geometrisk målning, på väg i världen. Mer än tusen tröjor bildar verket Peinture Abstraite (Abstrakt målning).

Jacob Dahlgren är född 1970, utbildad vid konsthögskolan i Stockholm och bosatt i Stockholm. 2007 representerade han Sverige vid konstbiennalen i Venedig och hans verk finns i en rad offentliga miljöer och museer.


9


10


Jacob Dahlgren With strong colours and bold patterns, the hundred-metre-long banner takes command in the foundry’s stately roasting house. History is full of progressions led by people with banners: In war. For peace. Fighting for human dignity and justice. Before fateful choices. In festive celebrations. No Conflict No Irony (I Love the Whole World) is the outcome of a series of workshops conducted by Jacob Dahlgren in Edinburgh in 2013. Two Scottish artists and several groups of adults and children participated in the project. Inspiration came both from opening ceremonies at big sporting events, and from the ability of sports to create interplay and understanding between people even when languages and culture form barriers. Here, it is children who lead the way – jointly creating compositions, image by image. The banner was then stiched together into a magnificent whole by a group of seamstresses. Artist Jacob Dahlgren dared to let go of the banner’s patterns and instead he became the artistic director of the project. “The pictures were different – and better – than I had imagined. What the children, the seamstresses and we artists achieved together, would never have been as good if it was created by a single person.” The work with No Conflict No Irony (I Love the Whole World) culminated in a demonstration with

all the participants carrying the banner around a sports arena and up a mountain on the outskirts of Edinburgh. The work has since been exhibited in Finland and Germany, and now for the first time in Sweden. The flags waving outside the old ironworks in Avesta – as well as those hanging at full mast in Rosthuset (the roasting house) – are completely new. Dahlgren created the abstract patterns with the guidance of movements and games in his family. How people interact with each other and their surroundings is a fundamental artistic concept. For Avesta, the festive flags bring attention to the 100th anniversary celebrations and how people with different experiences and from different countries have created today’s Avesta. Another dimension of this transboundary cooperation can be found in the stitching of the flags themselves, which were sewn by Christian and Muslim women and men at the S:t Mary creative workshop at the Church of Sweden in Krylbo. Dahlgren’s method of involving children in the creative process made its mark on Avesta Arts’ educational outreach work during the spring, resulting in the countless flags flying in the city centre during Avesta’s centenary celebration. Dahlgren’s artistic work captures the connection between the abstract and the social in everyday life. His work The Wonderful World of Abstraction, 2010, is a tumultuous experience

for all who dare to step into it. In Sweden, the work was shown in the Swedish Society for the Promotion of Art’s travelling exhibition "Ta plats!" (Take your places!). Twenty-five square metres filled with tightly packed, four-metre-long hanging silk ribbons that gently caress the body. The artwork accommodates everyone, regardless of sight, hearing or movement ability. Here, everyone is equally safe – and lost. Through the work, assurance comes from above. Around the world, Dahlgren is involved in art projects, in exhibitions and with works in public spaces. Abstract subjects, often in strong colours and with the rhythm and repetition of stripes, are expressed in banners, flags, floors, sculptures, on walls or in demonstrations involving numerous people. Interaction with the audience is a distinguishing aspect of his practice. He dresses in a different striped shirt every day and sees himself moving through the world as an abstract painting. More than a thousand shirts form the work Peinture Abstraite (Abstract Painting).

Jacob Dahlgren was born in 1970, educated at the Royal Institute of Art in Stockholm and lives in Stockholm. In 2007, he represented Sweden at the Venice Art Biennale and his works are exhibited in a number of public spaces and museums.

11


Natasha Dahnberg I det gamla järnverkets mäktigaste sal har Natasha Dahnberg dukat till fest. Ståtligt sträcker sig långbordet nära trettio meter in i valsverkshallens dunkel. Vita dukar och vita servetter med linets skimrande lyster bjuder skarp kontrast till det råa och rustika som industribyggnaden förmedlar. Konstnären menar att måltiden förenar alla människor, men den tar sig olika uttryck i olika kulturer och i olika klasser. Måltiden handlar om mer än att stilla hunger. Kring bordet spirar samtal, här byggs relationer. I Avesta Art, i skärningspunkten mellan industrihistoria och samtida kultur, tillför Natasha Dahnbergs verk Sista middagen, 2019, även perspektiv på det manliga och det kvinnliga. I järnverkets glansdagar var industrin männens domän. Kvinnorna arbetade hårt, med andra sysslor, inte minst för hem, hushåll och boskap. Linet odlades, bråkades, skäktades, spanns och vävdes till brukstextilier för säckar, kläder, dukar och lakan. I nästan alla hem finns spår av den skatt som kvinnor mödosamt skapade. Natasha Dahnberg beskriver vitt som oskuldens färg. När livet fortgår, blir det ofrånkomligt fler färger. Vitt är också kittet – det som håller samman, precis som måltiden. Linneservetterna i Avesta Art är redan använda. Måltiden är över, uppbrottet ett faktum. Gästerna har rest sig från bordet. Nonchalant kastade – eller omsorgsfullt hopvikta – dröjer servetterna kvar. På den långa vita duken bär fläckar och veck berättelser om det som har förevarit. Det dukade festbordet gömmer fler hemligheter än gästernas minnen. Hisnande är upptäckten som blir möjlig först på nära håll. Både servetter och dukar är skapade av sköraste porslin. Objekt efter objekt har konstnären själv manglat porslinsleran mot en linneservett – och vunnit trovärdighet i mönster och struktur. Dukens draperingar är formade enligt inspiration från äldre konst i Italien. Installationen

12

i Avesta Art blir därmed även ett uttryck för trompe l´oeil – den konsttradition som sedan antiken skapar synvillor och som, översatt från franskan, kallas att lura ögat. Natasha Dahnberg, som är född och uppvuxen i Moskva, har med sig den ryska traditionen där påskens måltid är årets största. Borden dukas vackert och till lekamlig spis serveras härliga bröd, söt ost och färgade ägg. Med rötter i Kristus sista måltid lyckades den ortodoxa seden övervintra under hela sovjettiden. Sista middagen är ett led i Natasha Dahnbergs studie av separationen som en process som genomsyrar existensen på alla nivåer, från det globala till det djupt personliga. Döden är ett oåterkalleligt uppbrott som hon har belyst i en performance Caro vera infirma (Var riktigt svag), 2016, i den museala anatomiska teatern Gustavianum i Uppsala. Där iscensatte hon en obduktion som prövade frågor om etiska gränser för livet och döden. Hon förmedlade sin egen undran om forskare – och konstnärer – drivs av humanism eller nyfikenhet. I Avesta Art visas även videoverket Gråt inte över spilld mjölk, 2013. Omsorgsfullt förberedes både en kaffebjudning och dödsskjutningar, och när de parallella handlingarna skär varandra blir plötsligt vår tids terrorhot dramatiskt påtagliga. Konstverket ställer smärtsamma frågor om vad som händer när tillvaron hastigt och oväntat förändras i grunden.

Natasha Dahnberg är född 1969, bosatt i Uppsala och utbildad vid Moscow State Pedagogical University. Hon har arbetat med konst sedan barnaår och var ung vuxen när sovjetstaten rämnade och synen på konst vidgades. Genom kärlek kom hon till Sverige och har nu verkat här som konstnär i snart tjugo år. Verket Gatumusikanter, vid Uppsala konserthus, är ett av hennes permanenta verk i offentlig miljö.


13


14


Natasha Dahnberg In the most impressive hall of the old ironworks, Natasha Dahnberg has set the table for a party. A table stretches nearly 30 metres across the shadowy hall that was once a rolling mill. The white linen tablecloths and serviettes glisten in sharp contrast to the raw and rustic walls of the old industrial building. The artist believes that meals bring people together, but their shape and form varies in different cultures and different classes. Eating is not just about satisfying hunger. Around the table, conversation flourishes and relationships are built. At Avesta Art, in a meeting point between our industrial past and contemporary culture, the masculine and the feminine also meet in Natasha Dahnberg’s work The Last Dinner, 2019. In the heyday of the ironworks, the factory floor was the domain of men. Women worked hard, but often at home with household chores or looking after cattle. Flax was grown, threshed, winnowed, retted and woven into textiles for sacks, clothing, cloths and sheets. In almost every Swedish home, there are remnants of these treasures that women meticulously made. Natasha Dahnberg describes white as the colour of innocence. As life progresses, inevitably the number of colours in our palette increases. White is enduring – the colour that unites, just like a mealtime.

The linen serviettes at Avesta Art have been used. The meal is over, and everyone has left the table and departed. Nonchalantly discarded or carefully folded, the serviettes are left behind. The long white tablecloth with its stains and creases bears witness to what has taken place here. The table setting is not all that it seems. As you get closer, you discover to your surprise that the serviettes and cloths are made of the most delicate porcelain. One object after another has been made by pressing porcelain clay against a linen serviette to give a good representation of the pattern and structure. The drapes of the cloth are inspired by Italian art. Indeed, the installation at Avesta Art is an example of trompe l’oeil (French for “deceive the eye”) – the art tradition that has created visual illusions since antiquity. Natasha Dahnberg was born and raised in Moscow, and she is steeped in the Russian tradition where Easter dinner is the biggest mealtime celebration of the year. Tables are beautifully laid and the meal is served with sweet cheese, painted eggs and delicious bread. With its origins from the last supper of Christ, this orthodox tradition was kept alive throughout the Soviet period. The Last Dinner is part of Natasha Dahnberg’s study of separation as a process that permeates our existence at all levels, whether at the global

level or on a personal plane. Death is a point of no return which she has highlighted in a performance called Caro vera infirma (Show your weaknesses), 2016, in the Anatomical Theatre at Museum Gustavianum in Uppsala, Sweden. She portrayed the dissection of a body to test where the ethical boundaries go between life and death. She pondered on whether researchers – and artists – are motivated by humanism or curiosity. At Avesta Art, you can also see the video Don’t Cry Over Spilled Milk, 2013, in which careful preparations are made for both coffee with friends and for a deadly shooting. When both these events are juxtaposed, present-day terror threats become dramatically tangible. The film asks some painful questions about what happens when our everyday lives are unexpectedly shot to pieces.

Natasha Dahnberg was born in 1969, lives in Uppsala and trained at the Moscow State Pedagogical University. She has created art since childhood, and she was a young adult when the Soviet Union collapsed and artistic freedom opened up. Love brought her to Sweden, where she has been working for almost 20 years. The work Gatumusikanter (Street Musicians) outside Uppsala’s concert hall is one of her permanent public artworks.

15


Maider López Teaterscenen blir blickfång som drar besökaren till sig. Röda, gula, blå och gröna ridåer skiftar plats, väcker förväntan om framträdande. Kanske ska Avesta 100 år manifesteras här, med tal och skådespel. Nära scenen är det istället maskineriets egna ljud som talar – mekaniskt, med rytm relaterad till ridåernas rörelser. Själva scenografin spelar huvudrollen. De färgstarka ridåerna möter varandra i ett oförutsägbart flöde, där varje scen tar gestalt genom sin unika färgkombination. Ridåerna har upphört att vara de som avgränsar ett framträdande. De är dramat. Maider López konstnärliga arbete handlar ofta om mötesplatser, och teaterscenen i Avesta Art är en sådan mötesplats. Verket heter (Telón.) (Ridå) och är ett videoverk från 2015. Utöver mötet med konstverkets vackra, mångskiftande färgspel, kan besökaren både tänka in andra aktörer på scenen och samtala med övriga besökare som samtidigt ser verket. I slumpmässiga möten kan oanade och svindlande perspektiv öppnas. I Avesta Art finns därtill mötet med industrihistorien som ramar in konsten. Det finns grundvärderingar och sedvänjor som styr hur vi människor beter oss gentemot varandra, ofta kulturellt betingade, ibland allmänmänskliga. Byggnaderna, torgen, trafiklederna, naturen och mycket annat skapar scener för våra liv. Maider López söker sig under skinnet på våra antaganden och konventioner. Med sin konst vill hon få oss att se på oss själva – och våra beteenden och föreställningar – med nya ögon. I andra verk har Maider López undersökt hur rum eller utomhusmiljöer påverkar hur människor uppfattar konst och interagerar med varandra. Gallerirummets vita väggar kan isolera konstverken från verkligheten som alltid är mer mångskiftande. För att utmana bilden av hur och var vi möter konst, har hon ibland skruvat till rummen med instabila golv eller flyttade väggar. Här i Verket i

16

Avesta behövs inte det. Att se (Telón.) i dialog med martinverkens magi, blir därför en påminnelse om Avesta Arts signum: Konstens samspel med industriminnena och tillgängligheten för alla. Som Bo Degerman, kulturchef vid Dala Demokraten, skrev: ”Här blir man delaktig av konsten. Hyttan är som en god mor. Hon tillåter inte utanförskap.” Maider López arbetar också i direkt samspel med naturen. Verket Archipelago (Skärgård), 2019, har hon iscensatt i Avesta, i Dalälvens vidsträckta vattensystem, där en grupp människor får varsin sten att stå på. Det är ett performativt projekt som genomfördes i maj, påverkat av väder och vind, där konstnären medvetet gör naturen till medskapare av verket. Här finns ödmjukhet inför naturens starka krafter som rår över människans initiativ och planer. Här öppnas djupt mänskliga frågor om varje individs plats i samhället – och om vad som hindrar och vad som möjliggör samverkan med andra människor. I Avesta Art kommer Archipelago till uttryck som fotografi. I sin förlängning rör verket vid den största utmaningen av alla: Mänsklighetens överlevnad på den här planeten. Endast utveckling som sker i samklang med naturen kan hålla i längden. Ofta involverar Maider López andra människor att vara delaktiga både i konstnärlig process och i själva verket. Hon inbjuder till dialog. Verken främjar tanke och handling. I en performance engagerade hon invånarna så att deras stad kunde fotograferas utan att kommersiella skyltar kom i bild – människorna själva, deras blommor, tårtor och paraplyer blev staden.

Maider López är född 1975 i Spanien, bosatt i San Sebastián och utbildad vid Faculty of Fine Arts i Bilbao samt Chelsea College of Arts i London. Hon arbetar med konstprojekt och utställningar över hela världen.


17


18


Maider López The theatre stage is the centre of attention for the audience. Red, yellow, blue and green curtains change places, raising expectations of someone making an entrance. Maybe a show will be put on to mark Avesta’s centenary, with speeches and performances. But instead it is the sound of the machinery that can be heard – with a mechanical whirring marking the movement of the curtains. The scenography has the starring role here. The curtains interact with each other in an unpredictable flow, creating unique colour combinations each time there is a change. The curtains do not fall to curtail the performance but instead become the unfolding drama itself. The works of Maider López are often about meeting points, and the theatre stage at Avesta Art is one such point. This particular work of art is called (Telón.), which is Spanish for curtain. It is a video work from 2015. Apart from encountering the work’s beautiful shifting play of random colours, spectators may be inclined to think of other actors on the stage or discuss the work with others in the audience. Random meetings like this can open up new perspectives. And at Avesta Art, the historical industrial setting adds another backdrop for framing this video work. Basic values and habits govern how humans behave, often determined by cultural factors

or by universal factors we all have in common. Buildings, squares, roads, and nature set the scene for our lives. López scratches below the surface of our assumptions and conventions. In her practice she makes us see ourselves – and our actions and ways of thinking – in a new light. In other works, López has investigated how spaces and environments influence the way people perceive art and interact with each other. The white walls of the gallery can isolate art from a multifaceted reality. In order to challenge how and where we meet art, she has sometimes distorted gallery rooms using shifting floors or displaced walls. However, this is not necessary at Verket in Avesta. Seeing (Telón.) here in conjunction with the magical ambience of the Martin hearth works serves as a reminder of what makes Avesta Art special: the juxtaposition of art and industrial heritage in a place accessible to everyone. As Bo Degerman, an art critic, wrote in the local newspaper Dala Demokraten, “Here you become part of the art. The ironworks is like a good mother. She does not allow exclusion.” López also works in unison with nature. The work Archipelago, 2019, has been created especially for the exhibition in Avesta. In the broad span of Dalälven (the Dala River), a group of people are each given a rock to stand on. This performative art work took place in early

May. Braving the weather and wind, the artist has deliberately let nature be a co-creator of the work. Humility is needed when facing the forces of nature that can disrupt the best-made plans. It awakens deep human questions about the place of each individual in society – what prevents and what facilitates cooperation. At Avesta Art, Archipelago has been captured for posterity through photography. Looking at the work from a wider perspective, it deals with the greatest challenge of all: our survival on this planet. Only development that takes place in harmony with nature will be sustainable in the long run. López often invites other people to participate in both the artistic process and the work itself. She initiates a dialogue. Her art acts as a catalyst for thought and action. In one performance, she invited the inhabitants of a city to be photographed making the advertising disappear. The city was portrayed through the people themselves, their flowers, their cakes and their umbrellas.

Maider López was born in 1975 in Spain and lives in San Sebastián. She was educated at the Faculty of Fine Arts in Bilbao and at the Chelsea College of Arts in London. She works with art projects all over the world.

19


20


21


Joana Vasconcelos Läckert lockande lyser den gigantiska glasstruten i hyttsalen. Festen firas förstås på många sätt, och glass blir ofta pricken över i, vid måltider och i glad gemenskap. Glasskulornas färger signalerar olika smaker – och minnen strömmar till. Vårens första glasstrut. Barnaårens önskningar. Samtalen i solen. Joana Vasconcelos verk Tutti Frutti, 2011, är en välkommen gäst när Avesta ställer till med fest. Jubileumsfesten inbjuder alla i alla åldrar, och i mötet med Tutti Frutti bubblar nog glädje i varje besökare. Här växer vår egen glasstrut – vår egen ganska vardagliga erfarenhet – till magnifik konst. Inför glasstruten är vi alla lika, både barnet och flotta-middagars-gäst känner igen njutningen av glasskulor, serverade i strut av kex. Skulpturen i Avesta Art får färg av formar som barnen bakar sandkakor med på stranden. Jordgubbar, äpplen, päron, björnbär och gifflar, i blänkande plast, repeteras och ger en djupare innebörd till konstverket. Konsumtionen av massproducerade varor, tillverkade av fossila material, är ett av de största hoten mot livet på jorden. Mikroplaster förändrar världshaven och dess levande organismer. I nästa steg påverkas människans livsbetingelser. Den oskyldiga glassen blir en väckarklocka för våra egna val, där plast, polyester och annat fossilt nästan alltid kan ersättas av naturnära hållbara alternativ. Tutti Frutti representerar ett av Joana Vasconcelos konstnärliga uttryck. Här tar hon tillvara det alldagliga, något som vi alla delar, och låter det ta gestalt i stort format. Andra exempel är ofantliga tekannor, på plats bland annat i Armenien och Sydkorea, en kolossal damsko i varuhus i London och ett hjärta i skyn i Paris. Vid första anblicken är det glad konst, inte helt främmande från kitsch och popkonst. Så svindlar tanken. Blicken både stannar och glider vidare. Verkens stålkonstruktioner bildar meditativa

22

mönster, intressanta i sig, och har därtill genomsiktlighet som sätter motivet i samband med omvärlden. Andra verk bjuder besökaren att stiga in i oförutsägbara, omtumlande världar. Så var det vid konstbiennalen i Venedig 2013 där Joana Vasconcelos verk Trafaria Praia var ett helt fartyg. Under däck öppnade sig ett sjunket paradis – eller kanske ett magiskt universum – där livet prunkade i slingrande växter, pulserande organismer och klotformade planeter. Världen skimrade i blått, ackompanjerat av tusentals glittrande ljuspunkter. Hela tillvaron ställdes på sin spets; kan livet överleva, kan mänskligheten kraftsamla för att värna ekosystemen som skapar förutsättningar för liv? Avesta Art är Joana Vasconcelos andra medverkan i Sverige. Härom året deltog hon i Nationalmuseums utställning ”Barockt” som museet, med då stängd huvudbyggnad, visade i Kulturhuset i Stockholm. Hennes skulptur Perruque (Peruk), 2012, med intarsia, guldornament och peruker blev där en sinnebild för det som barocken förknippas med, samtidigt som den ställde vår samtids frågor om identitet och makt. Joana Vasconcelos konst undersöker vår egen tid. Hon arbetar mångsidigt och mångbottnat, ofta med anknytning till frågor om identitet – genus, klass, etnicitet. Utgångspunkt är alltid en tanke – först i nästa steg väljer hon material, uttryckssätt och skala. Hennes strävan är att konsten ska lyfta oss från det vardagliga till universella prövningar och möjligheter.

Joana Vasconcelos är född 1971 och bosatt i Lissabon. Genom både utställningar och permanent konst verkar hon i många länder. Hon ställer ut i världens främsta museer och hade 2018 en stor retrospektiv utställning i Guggenheim Museum Bilbao.


23


24


Joana Vasconcelos The giant ice cream cone gleams enticingly in the smelting house. A party can be celebrated in many ways, but ice cream comes way up on the list of best treats in the company of good friends. The colours of the scoops of ice cream indicate different flavours – and bring back memories. The first ice cream of spring. A childhood delight. Conversations in the sunshine. Joana Vasconcelos’s work Tutti Frutti, 2011, is a welcome guest at the party in Avesta this year. The centenary celebrations invite guests of all ages and seeing Tutti Frutti will likely put a smile on every visitor’s face. An ice cream cone elicits the same response whether you are a child or a seasoned gourmet: you melt with anticipation. And here, the cone – the manifestation of our own rather mundane everyday experience – grows to become magnificent art. This sculpture at Avesta Art draws its colours from the moulds that children use on the beach to make shapes out of sand. Shiny plastic strawberries, apples, pears, blackberries and croissants in their hundreds contain a deeper meaning in this work of art. The consumption of mass-produced goods derived from fossil fuels is one of the greatest threats to our planet. Microplastics pollute the seas and aquatic life. The natural consequence is that humans will also be affected. This innocent-looking ice

cream acts as a wake-up call about the choices we make. After all, plastic, polyester and other materials made from fossil fuels can almost always be replaced by more natural sustainable alternatives. Tutti Frutti is typical of one of Vasconcelos’s artistic expressions, in which she takes everyday objects we are all familiar with and lets them take on a new form in a large format. Other examples are giant teapots displayed in Armenia and South Korea, a huge woman’s shoe in a department store in London and a heart up in the sky above Paris. At first sight, the artworks are light-hearted, not unlike kitsch or pop art. Then thoughts rush through your head, and the eye both wanders and lingers. The steel frames of the works form meditative patterns, while the transparency of the structures put the subject in relation to its surroundings. Other works invite the visitor to walk into unpredictable, thought-provoking worlds. This was the case during the Venice Art Biennale in 2013 where Vasconcelos’s work Trafaria Praia consisted of a whole boat. Below deck, a sunken paradise was to be found – or maybe a magical universe – where life flourished with writhing plants, pulsating organisms and spherical planets. The world shone with a blue hue bedecked with thousands of small glittering lights. Our very

existence was in question. Can life survive? Can humankind muster the strength to preserve the ecosystems that are the prerequisites for life? This is the second time Vasconcelos’s work is exhibited in Sweden. A few years ago, she participated in the Swedish National Museum’s exhibition on Baroque art, which took place at the Stockholm House of Culture. Her sculpture Perruque (Wig), 2012, with inlays, golden ornaments and wigs became an extravagant symbol of the Baroque period while also addressing contemporary questions about identity and power. Vasconcelos’s art explores modern themes. Her work is multifaceted and profound, often exploring identity in terms of gender, class and ethnicity. Starting with an idea, she then chooses the material, the form of expression and the scale. She strives to make art that raises us above the mundane to face universal challenges.

Joana Vasconcelos was born in 1971 and lives in Lisbon. She works with permanent installations and exhibitions at leading art museums and biennales worldwide. In 2018 she had a major retrospective exhibition at the Guggenheim Museum Bilbao.

25


PRESENTEN Sedan Avesta Art startade 1995 har flera av konstverken som visats också blivit en del av Verkets och Avesta kommuns konstsamling. I årets Avesta Art lyfts samlingen fram tillsammans med verk från tre andra kommuner. I utställningen visas ”presenter” i form av inlån från Fagersta, Nora och Smedjebackens kommuns samlingar av offentlig konst. Presenter som ger sammanhang både till Verkets och konstens historia genom de inköp som kommunerna gjort under 1900-talet och framåt. De fotografier, grafiska blad, memorabilia, målningar, skisser, skulpturer och teckningar som visas i PRESENTEN är en del av kommunernas så kallade löskonst-samling. Konstverk som annars finns i kommunernas arkiv och i offentlig miljö som bibliotek, fritidslokaler, skolor och vårdmiljö samt i kontors- och mötesrum. Flertalet verk i samlingarna är från 1900-talets andra hälft. I Avesta, Fagersta, Nora och Smedjebackens kommun finns konstverksamheter som visar samtidskonst och konsthantverk i unika kulturhistoriska miljöer: Bryggeriet i Nora, Konsthallen MEKEN i Smedjebacken, Skulpturparken i Ängelsberg och Verket i Avesta. De ingår tillsammans med ytterligare fyra verksamheter i Region Dalarna, Region Västmanland och Region Örebro län i samarbetet Konstrum Bergslagen. Utifrån detta nätverk har en kommun från varje region tillfrågats om att medverka i PRESENTEN. I Avesta Arts samarbete med Fagersta, Nora och Smedjebackens kulturtjänstepersoner har konstverk som på olika sätt förhåller sig till den gemensamma industrihistorien valts ut: motiv med bruksmiljöer, människor i arbetsliv och under fritid, samt konstnärskap som är betydelsefulla för den lokala och regionala konstscenen. I PRESENTEN lyfts dessa konstverk fram ur arkiv och från olika offentliga miljöer i Bergslagen och finner en ny gemensam plats, sammanhang och publik i Verket. I PRESENTEN ingår även Järnkväden, ett nytt ljudkonstverk av kompositör och musiker Torbjörn Grass, som bjudits in särskilt till jubileumsåret. Hans interaktiva ljudverk Opera Tactile, är en del av konsten i Verket sedan 2010. Med Järnkväden får han Verkets, både vardagliga och säregna, objekt och rum att vibrera. Det har varit en spännande resa med djupdykningar in i konstarkiv och inventeringslistor och in i en ny värld av ljud. Varmt tack Torbjörn Grass och Fagersta, Nora och Smedjebackens kommun för ett gott samarbete och för era presenter! Linda Wallenberg, curator

26


PRESENTEN (The Gift) Since the start of Avesta Art in 1995, many of the artworks exhibited have become part of the collection of Verket and Avesta Municipality. This collection is brought into light in this year’s Avesta Art, along with works from three other municipalities. The exhibition will showcase “gifts” in the form of loans from the public art collections of Fagersta, Nora and Smedjebacken municipalities. Gifts that give context to the history of Verket and to art history – through the purchases of art made by the municipalities during the 20th century and beyond. The photographs, original prints, memorabilia, paintings, sketches, sculptures and drawings exhibited in PRESENTEN are part of the travelling collections of the municipalities. Artworks that normally reside in the municipalities’ archives and in public buildings such as libraries, recreation centres, schools, hospitals, offices and conference rooms. Many of the works in the collections are from the second half of the 20th century. In Avesta, Fagersta, Nora and Smedjebacken, there are art societies and other organizations that exhibit contemporary art and crafts in unique cultural history environments: Bryggeriet in Nora, Konsthallen MEKEN in Smedjebacken, Skulpturparken in Ängelsberg and Verket in Avesta. These and four other organizations in Region Dalarna, Region Västmanland and Region Örebro County form the art network Konstrum

Bergslagen. One municipality from each region in this network has been asked to participate in PRESENTEN. Avesta Art collaborated with cultural representatives from Fagersta, Nora and Smedjebacken to select works of art with a connection to our shared industrial heritage: subjects containing industrial mill environments, people at work and leisure, and artistic endeavours of importance to the local and regional art scene. In PRESENTEN, these artworks have been pulled from archives and from various public spaces in the Bergslagen area to find a new shared location, context and audience in Verket. PRESENTEN also includes Järnkväden (Ode to Iron), a new sound piece by Torbjörn Grass, who was specially invited to participate in the centenary exhibition. His interactive sound work Opera Tactile, has been part of Verket’s permanent collection since 2010. With Järnkväden, Grass makes Verket’s objects and spaces – both ordinary and unique – vibrate. It has been an exciting journey and in-depth mining of art archives and inventory lists, and into a new world of sound. Warmest thanks are due to Torbjörn Grass and to Fagersta, Nora and Smedjebacken municipalities for great collaboration and for your gifts! Linda Wallenberg, Curator

27


Nora kommun

Smedjebackens kommun

I ett av rummen på Kransplan lyfts två konstnärskap från Nora kommun fram: Anne-Charlotte Nordahl och Ragnhild Nordensten. Anne-Charlotte Nordahl (By, f. Telegin, 1940-98) arbetade mest med teckning och akvarell men i PRESENTEN visas en serie naivistiska reliefer i keramik. Utöver sitt konstnärskap var Nordahl djupt engagerad och verkade för att människor i glesbygd skulle bli aktiva inom slöjd och hantverk. Ragnhild Nordensten (1888-1951) var målare, grafiker och tecknare. Hon är en av sin tids främsta skildrare av människor och miljöer i gruvor och tung industri. Hennes konstnärskap har i likhet med många kvinnor i konsthistorien lyfts fram mer de senaste åren. I PRESENTEN visas skissen till en väggmålning (från 1939) i samlingssalen på Tullbackagården i Nora, samt en akvarell som skildrar arbete i bruksmiljö. På en vägg intill glöder en målning av Bo Ek ur serien Arbetets målningar, 2004, som annars är permanent placerad i Verkets inlevelsemuseum. Tomas Nordbergs Ett stycke tid visades i den första Avesta Art 1995. Den flammande och sköra installationen har i PRESENTEN tagit plats tillsammans med flera inlånade verk i ett av gavelrummen på Kransplan. Henk Brass brutala Ordförandeklubba har lånats ut från det som tidigare var Kultur- och fritidsnämndens sammanträdesrum i Nora. Konflikter och spänningar briserar i skulpturen Byaslagsmålet av Rune Johansson. Speglingar är ett målat självporträtt – sett genom ett raster i form av en QR-kod – av Fredrik Johansson Marle från 2014. Tillsammans väcker konstverken tankar kring demokrati, genus och klass; genom historien och in i det samtida digitaliserade samhället.

I rummet på Kransplan där ljuset silar in genom stora sotade fönster visas inlån från Smedjebackens kommun. Utgångspunkt för valet av verk är en donation med konstnären Johan Ahlbäcks memorabilia (av Mats Persson, 2018). Delar av donationen, som nu visas för första gången, och några verk av Johan Ahlbäckspristagare skapar tillsammans ett ramverk: ”Arbetare, arbetsliv”. I montrar presenteras materialet samt visas konstverk av tre pristagare som finns i kommunens samling. Deras verk frångår de arbetslivsskildringar av traditionellt manliga yrken och tung industri som kommunernas samlingar så ofta präglas av. Julie Leonardssons bilder från 1980-talet skildrar en förändringstid inom den tunga industrin, Ulla Wennerbergs träsnitt Det omöjligas konst från 1988 skildrar en kvinna som städar, ett yrke som då var ett av de vanligaste yrkena bland kvinnor, och i Ulla Zimmermans två verk påminns vi om kampen för bättre arbetsvillkor inom vården.

-Två konstnärskap och maktstrukturer

28

-Arbetare, arbetsliv

Fagersta kommun

-Bruksmiljöer och det dokumentära En våning ner, på Mellanplan, fortsätter PRESENTEN och verken från Fagersta kommun har i första hand motiv som skildrar olika bruks- och livsmiljöer. Claes Ahlberg (1875-1946) var verkstadsarbetare, musiker, fotograf och konstnär. Ahlberg började fotografera tidigt och han tog flera av sina fotografier med en kamera han byggt själv under 1890-talet. Hans bilder skildrar människor, miljöer och händelser i Fagersta och i utställningen visas både en målning och en serie fotografier från Fagersta kommuns arkiv. Den dokumentära tonen fortsätter med tre grafiska verk av Julie Leonardsson, Bert Olls och Lars Östling. På samma våningsplan finns Verkets permanenta installation Vita frun – Kjell Engmans narrativa verk med glas, ljud och ljus från 2006. I PRESENTEN uppstår ett sällsamt möte mellan det dokumentära och myten, sägnernas magi.


Nora Municipality

Smedjebacken Municipality

One of the rooms on the fourth floor showcases the work of two artists from Nora: Ann-Charlotte Nordahl and Ragnhild Nordensten. Ann-Charlotte Nordahl (By, née Telegin, 1940-98) worked mostly with drawings and watercolours, but in PRESENTEN, a series of naïve ceramic reliefs are on display. In addition to her art, Nordahl was also deeply involved in efforts to engage people in rural areas in arts and crafts. Ragnhild Nordensten (1888-1951) was a painter, graphic artist and illustrator. Nordensten was one of the foremost depicters of her time of subjects relating to mining and heavy industry. Her work, like that of many women in art history, has received greater attention in recent years. Nordensten’s 1939 sketch for a mural in the assembly hall of Tullbackagården in Nora and a watercolour depicting work in an industrial mill are exhibited in PRESENTEN. A painting by Bo Ek radiates from a nearby wall, taken from the series Arbetets målningar (Work’s Paintings), 2004, which is otherwise permanently on display in a different part of Verket. Tomas Nordberg’s Ett stycke tid (A Piece of Time) was exhibited in the first Avesta Art in 1995. In PRESENTEN the flaming and fragile installation is placed alongside several borrowed works in one of the gable rooms on the 4th floor. Henk Brass’s brutal Ordförandeklubba (Chairman’s Gavel) is on loan from the former conference room of the Office of Culture and Recreation in Nora. Conflicts and tensions explode in the sculpture Byaslagsmålet (Village Scuffle) by Rune Johansson. Speglingar (Reflections) is a painted self-portrait – viewed through the screen of a QR-code – by Fredrik Johansson Marle from 2014. Together, the works trigger reflections on democracy, gender and class; through history and into our contemporary digitized society.

On the fourth floor, in the room where the light seeps in through large soottinted windows, loans from Smedjebacken Municipality are shown. The selection of works on display here began with a donation (by Mats Persson in 2018) of memorabilia from the estate of the artist Johan Ahlbäck. Parts of this donation, which are now on display for the first time, along with works by Johan Ahlbäck Award laureates, create the framework: “Workers, working life”. The material is presented in display cases along with the artwork of three laureates from the municipality’s collection. Their work deviates from the depictions of traditionally male professions and heavy industry that so often characterize the municipalities’ collections. Julie Leonardsson’s images from the 1980s capture a time of transformation in heavy industry; Ulla Wennerberg’s 1988 woodcut Det omöjligas konst (The Art of the Impossible) depicts a woman working as a cleaner, one of the most common women’s professions of that time, and in Ulla Zimmerman’s two works, we are reminded of the battle for better working conditions in health care and caring professions.

- Two artists practices and power structures

- Workers, working life

Fagersta Municipality - Industrial mill environments and the documentary

One level down, on Floor 3, PRESENTEN continues with works from Fagersta, primarily with subjects depicting different mill and living environments. Claes Ahlberg (1875-1946) was a mechanic, musician, photographer and artist. Ahlberg began his life as a photographer early and took several of his photographs with a camera he built himself in the 1890s. His pictures depict people, environments and events in Fagersta and the exhibit includes both a painting and a series of photographs from the archives of Fagersta Municipality. The documentary tone continues with three graphic works by Julie Leonardsson, Bert Olls and Lars Östling. Located on the same floor is Verket’s permanent installation, Vita frun (The White Wife) – Kjell Engman’s 2006 narrative work with glass, sound and light. PRESENTEN offers a rare encounter between the documentary and the myth, the magic of legends. 29


Torbjörn Grass

30

I utställningsrummet trängs kakburkar med pianosträngar och granatskadade pansarplåtar. Metallföremålen tronar på podier av trä och med hjälp av datastyrda impulser och kinesiska magneter skapas ett ljudande rum där tingen sjuder av det förgångna. Med sitt nya verk Järnkväden tar tonsättaren Torbjörn Grass avstamp i industrialismens emellanåt mörka historia och låter järnverkets artefakter spela tillbaka rakt in i samtiden. Torbjörn Grass menar att vår romantiserade bild av industrialismens monument behöver nyanseras. Inte minst arbetsförhållanden kring järnverken har varit en tragedi för många människor. En av utgångspunkterna i Grass arbete är att åter blåsa liv i döda fragment från vårt förgångna, för att sammanfoga ett nytt här och nu. Torbjörn Grass finns sedan tidigare representerad i Verkets samling med det interaktiva ljudverket Opera Tactile, 2010. Även om Järnkväden är ett helt fristående verk så finns det ett tydligt släktskap

i sättet att arbeta. Grass, som ofta undersöker förhållandet mellan det mänskliga och det maskinella, låter den suggestiva miljön bli en del av verket. Denna transhumanistiska lek har resulterat i ett verk som både är visuellt och audiellt. Hans intresse för sceniska uttryck har sedan länge fått honom att bygga musikaliska rum och i Järnkväden har han använt sig av sin egen uppfinning: grassofonen. Verket är noga komponerat och datastyrt, till skillnad från Opera Tactile, och grassofonen skickar impulser mätta i millisekunder till små magneter fastsatta på föremålen. Dessa korta av- och påsignaler får metallen i tingen att svänga och skapa ett brett register av toner. Järnkväden ingår i utställningen PRESENTEN och delar av den stora ljudinstallationen letar sig upp till både Krans- och Mellanplan. I luftrummet mellan kulturarv och samtid sprider verket nytt ljus och ljud över den gemensamma industrihistorien och skrotresterna sjunger sina kväden för den som vill lyssna.

In the exhibition room, biscuit tins mingle with piano strings and shrapnel-damaged armour plate. The metal objects are placed on wooden podiums and computer-controlled impulses and Chinese magnets create a soundscape in the room where the objects pulsate with the past. With his new work Järnkväden (Ode to Iron), composer Torbjörn Grass takes his point of departure in the sometimes dark history of industrialism and sends the industrial artefacts reverberating straight into the present. Grass believes that our romanticized image of industrialism’s monuments needs to be more nuanced. Working conditions, not at least in ironworks, were tragic for many people. One of the key ambitions of Grass’s work is to blow life back into dead fragments from our past in order to fuse them into a new here and now. Torbjörn Grass is already represented in Verket’s permanent collection by the 2010 interactive sound art piece Opera Tactile. Although Järnkväden is a completely independent work, there is a clear kinship in terms of

method. Grass, who often explores the relationship between the human and the mechanical, lets the suggestive environment become part of the work. This transhumanist play results in a work that is both visual and audial. His interest in scenic expressions has long inspired him to build musical spaces and in Järnkväden, he makes use of his own invention: the grassophone. The work is carefully composed and computerized, unlike Opera Tactile, and the grassophone sends impulses measured in milliseconds to small magnets attached to the objects. These short on-andoff signals make the metal in the objects oscillate, creating a wide range of tones. Järnkväden is part of the PRESENTEN exhibition and parts of the large sound installation find their way up to the third and fourth floors. In the realm between cultural heritage and the present, the work sheds new light and sound on our common industrial past, and the bits of scrap metal serenade anyone who wishes to listen.


31


Verkförteckning / List of Works FESTEN (The Celebration) JACOB DAHLGREN

f/b 1970 Foto sid/photo page 9, 10

No Conflict No Irony (I Love the Whole World), 2013.

100 meter lång banner av handsydda tygflaggor (100-metre-long banner of hand-sewn fabric flags) No Conflict No Irony (I Love the Whole World), 2013

Videoverk (Video work) Foto sid/photo page 3,10 No Conflict No Irony (I Love the Whole World), 2019

Fem stycken handsydda tygflaggor (Five hand-sewn fabric flags)

NATASHA DAHNBERG

f/b 1969 Foto sid/photo page 1, 13, 14, 20 Sista Middagen (The Last Dinner), 2019 Jord, kaffe, målad MDF, porslinslera (Soil, coffee, painted MDF, porcelain clay) Foto sid/photo page 14, 21 Gråt inte över spilld mjölk (Don’t Cry Over Spilled Milk), 2013 Videoverk (Video work)

MAIDER LÓPEZ

f/b 1975 Foto sid/photo page 17, 20 (Telón.) (Curtain.), 2015 Videoverk (Video work) Foto sid/photo page 18 Archipelago, 2019 Fotografi (Photography Therese Asplund

32

JOANA VASCONCELOS

FREDRIK JOHANSSON MARLE

f/b 1971 Foto sid/photo page 20, 23, 24, 40 Tutti Frutti, 2011 Stålkonstruktion, sandformar av plast / Plastic sand moulds, stainless steel

f/b 1972 Foto sid/photo page 34 Speglingar (Reflections), 2014 Akryl på duk (Acrylic on canvas)

PRESENTEN (The Gift)

f/b 1923 - 2008 Foto sid/photo page 34 Byaslagsmålet (Village Scuffle) Skulptur (Sculpture)

CLAES AHLBERG

f/b 1875 - d 1946 Okänd titel, föreställande byggnaden Fruhem i Fagersta (Title unknown, depiction of the building Fruhem in Fagersta), 1928 Gouache på papper (Gouache on paper) Bildspel m. fotografier och teckningar från Fagersta med omnejd, (Slide show photographs and drawings from Fagersta with surroundings), 1880-1946

JOHAN AHLBÄCK

f/b 1895 - d 1973 Foto sid/photo page 28 1921-1974 Memorabilia, skisser (Memorabilia, sketches)

HENK BRASS

f/b 1935 Foto sid/photo page 34 Ordförandeklubba (Chairman’s Gavel) Trä, koppar, färg (Wood, copper, paint)

TORBJÖRN GRASS

f/b 1953 Foto sid/photo page 31 Järnkväden (Ode to Iron), 2019 Magneter, funna metallobjekt, trä (Magnets, found metal objects, wood)

RUNE JOHANSSON

JULIE LEONARDSSON

f/b 1943 Okänd titel (Title unkown), 1986 Grafik (Original print) Okänd titel (Title unknown), 1986 Litografi (Lithograph) Förhandling (Negotiation), 1986 Litografi (Lithograph)

ANN-CHARLOTTE NORDAHL

f/b 1940 - d 1998 Foto sid/photo page 33 Smedjan 1, Stinsen 2, Vattenhjulet 1, Sågen 2, Kvarnen 2, Hyttan 1, Rallaren, Gruvan 2, Sågen 1, Milan 1, 1974 (The Forge 1, The Stationmaster 2, The Waterwheel 1, The Saw 2, The Mill 2, The Smelting House 1, The Navvy, The Mine 2, The Saw 1, The Kiln 1) Keramik (Ceramic figures)


RAGNHILD NORDENSTEN

f/b 1888 - d 1951 Martin-toppning (Martin Topping), 1946 Akvarell på papper (Watercolour on paper) Okänd titel, Förslag till väggmålning Domsalen i Nora rådhus (Title unknown, suggestion for wall painting Court Room in Nora City Hall) 1939 Akvarell på papper (Watercolour on paper)

BERT OLLS

f/b 1923 - d 2013 Gamla bruksmiljön i Skinnskatteberg (Old Works in Skinnskatteberg), 1968 Grafik (Original print)

ULLA ZIMMERMAN

f/b 1943 27.1.93, 1993 Gouache på papper (Gouache on paper) 7.10.92, 1992 Gouache på papper (Gouache on paper)

ULLA WENNBERG

f/b 1948 Foto sid/photo page 26 Det omöjligas konst (The Art of the Impossible), 1988 Träsnitt (Woodcut)

LARS ÖSTLING

f/b 1947 Masugn (Blast Furnace), 1992 Grafik (Original print) Övriga Fotografier Foto sid / photo page 34, 35 Tomas Nordberg, Ett stycke tid (A Piece of Time), 1995 Foto sid / photo page 37,38 Process, Festens pedagogiska projekt (Festen's educational project)

33


34


Verket

Verket

I Bergslagen har malm brutits och järn framställts i århundraden. I slutet av 1800-talet börjades det framställas järn med låg kolhalt – stål – i stor industriell skala. I denna expansiva tid byggdes ett av Sveriges första storjärnverk i Avesta. I mer än 60 års tid var detta järnverk bygdens största arbetsplats. I mitten av 1900-talet behövde tekniken utvecklas och industriområdet byggas ut. De nya Södra Verken byggdes på ett fält söder om Avesta och produktionen flyttades successivt dit. Efter att lokalerna i det gamla industriområdet hade stått övergivna i decennier kom de 1986 i Avesta kommuns ägo och en varsam renovering påbörjades. Området döps nu till Koppardalen. Genom en målmedveten satsning har det gamla järnverket blivit en säregen utställningshall och ett prisbelönt inlevelsemuseum. Verket ger inte bara kunskap om järnets väg från malm till stål, det ger också en unik historisk inblick i människors villkor och samhälle som vi nu lämnat bakom oss. Med hjälp av teknik och samtidskonst görs vår historia gripbar.

Ore has been mined and iron produced in Bergslagen for centuries. At the end of the 1800s, large-scale industrial production of iron with a low carbon content – steel – began. In this expansive time, one of Sweden’s first major ironworks was built in Avesta. For more than sixty years, this ironworks was the district’s largest workplace. In the mid-1900s, the technology needed to be developed and the industrial area expanded. The new Södra Verken (Southern Ironworks) was built on a field south of Avesta, and production was gradually relocated there. After sitting abandoned for decades, the buildings in the old industrial area came under the ownership of Avesta Municipality in 1986, and cautious renovations began. The area was renamed Koppardalen. In a purposeful effort, the old ironworks was transformed into a very special exhibition hall and an awardwinning experiential museum. Verket not only provides knowledge about iron’s path from ore to steel, it also offers a unique historical glimpse into people’s lives and a society we have now left behind. Through technology and contemporary art, our history becomes understandable and tangible.

- ett kulturhistoriskt industriarv av riksintresse

– a cultural and industrial heritage of national interest

35


Konsten

The Art

Avesta Art

Avesta Art

Avesta Art har placerat Avesta på konstens karta. År 1995 hölls den första utställningen med internationell samtidskonst i Verket och mottagandet från både konstnärer och besökare var omedelbart, stort och positivt. Gensvaret för samtidskonsten har inspirerat Avesta kommun att långsiktigt driva en verksamhet som speglar och tydliggör industrihistorien. Det är just relationen mellan industrihistoria och samtidskonst som är grunden för Avesta Art. Varje sommar mellan maj och september visas utställningar med ett nytt tema. Mellan år 1995 och 2018 har 245 konstnärer medverkat i Avesta Art. Konstnärerna är verksamma både i Sverige och internationellt, och arbetar i olika material och tekniker.

Avesta Art has put Avesta on the art map. Verket’s first exhibition of international contemporary art was held in 1995, and the reaction from artists and visitors alike was immediate, enormous and favourable. This response to contemporary art inspired Avesta Municipality to embark upon long-term initiatives that reflect and clarify our industrial past. It is this relationship between industrial history and contemporary art that is the foundation for Avesta Art. Exhibitions are held every summer between May and September, with new themes each year. From 1995 to 2018, a total of 245 artists participated in Avesta Art. The artists are active both in Sweden and abroad, and they work in different materials and techniques.

Samlingen - Verkets permanenta konst De flesta konstverken i samlingen har kommit på plats och blivit kvar genom Avesta Art, andra har donerats eller köpts in för placering i Verket. Den permanenta konsten är mångsidig: installationer, videoverk, måleri och interaktiva verk. Gemensamt för konsten är att den är integrerad i Verkets industrihistoria och miljö. I den permanenta samlingen ingår verk av bland andra Bo Ek, Kjell Engman, Torbjörn Grass, Arijana Kajfes, Sonja Nilsson, Tomas Nordberg, Lennart Rodhe och av Björn Lövin i Björn Lövins galleri. Under Avesta Art 2019 visas även Untitled, 2018, av Markus Kåhre och In the Blink of an Eye, 2017, och videoverket Run away from me now, 2018, av OLEK.

36

The collection – Verket’s permanent art Most of the artworks in the collection have been brought in and remained in place through Avesta Art. Others have been donated or purchased for placement in Verket. The permanent art is multifaceted, including everything from installations, video works and paintings to interactive works. But what all the artworks have in common is that they are integrated into Verket’s industrial history and environment. The permanent collection contains works by artists such as Bo Ek, Kjell Engman, Torbjörn Grass, Arijana Kajfes, Björn Lövin, Sonja Nilsson, Tomas Nordberg and Lennart Rodhe. Avesta Art 2019 also includes Untitled, 2018, by Markus Kåhre, as well as In the Blink of an Eye, 2017, and the video work Run Away from Me Now, 2018, by OLEK.


Kreativt lärande

Creative Learning

Historia, matematik, naturvetenskap och konst är Verkets pedagogiska grundpelare. När dessa fyra kombineras med informationsteknik och nytänkande elevaktiv pedagogik öppnas dörrar för spännande möjligheter. Genom sin unika lärandemiljö – industrimiljön och Corneliussalen med Bagdad – och genom sin pedagogiska kompetens har Verket blivit ett nav i kommunens och regionens utveckling för lärande i skolan. Syftet är att sätta både elever och pedagogers kreativa förmåga i förgrunden och att väcka lusten till att lära. Lärandet bygger på inlevelse, kommunikation, undersökning, experiment samt reflektion och redovisning.

History, mathematics, science and art are the educational pillars of Verket. When these four are combined with information technology and innovative pupil-engaged teaching and learning, the doors are opened for exciting possibilities. Through its unique learning environments – the industrial surroundings and Corneliussalen (the Educational Centre) with Bagdad – and through its educational expertise, Verket has become a hub for the development of learning in the municipality’s and the region’s schools. The aim is to focus on the creative abilities of both pupils and educators and to spark the desire to learn. Learning is based on insight, communication, exploration, experimentation, reflection and reporting.

FESTENS pedagogiska projekt För att fira in jubileumsåret bjöds Avesta kommuns andraklassare in att delta i ett konstpedagogiskt projekt. Tidigt under våren skapade barnen storskaliga kollage inspirerade av konstnären Jacob Dahlgrens konstverk No Conflict No Irony (I Love the Whole World). Under workshoparna fick barnen undersöka geometriska former med kropp och rörelse, samt skapa färgstarka kollage av papper tillsammans. Delar av barnens kollage scannades sedan in och trycktes upp till 200 flaggor som under sommaren sprider feststämning i Avesta centrum. Under Avesta Arts utställningsperiod kan besökarna skapa egna kollage med inspiration av Jacob Dahlgrens konstverk i Familjeverkstaden. Verkstaden finns i Verkets entrébyggnad, Rosthuset.

FESTEN’s educational project To celebrate the centenary, second-grade pupils in Avesta Municipality were invited to take part in an educational art project. Early this spring, the children created a large-scale collage inspired by the artist Jacob Dahlgren’s work No Conflict No Irony (I Love the Whole World). During the workshops, the children explored geometric shapes with their bodies and movement and created colourful paper collages together. Parts of the children’s collages were then scanned and the images printed onto 200 flags that will spread a festive atmosphere in Avesta’s city centre this summer. During Avesta Art’s exhibition period, visitors can create their own collages inspired by Jacob Dahlgren’s artwork in the Family Workshop, located in Verket’s entryway building, Rosthuset.

37


38


Ett särskilt tack vill vi rikta till / We would like to extend a special thanks to

FESTEN (The Celebration) & PRESENTEN (The Gift)

Konstnärerna / The Artists

Curator: Linda Wallenberg Assistant curator: Sofie Johansson, Martina Lindgren Ljussättning / Lighting: Peter Abrahamsson, Magic Sound Ljud och Ljus AB Chefstekniker / Cheif technician: Hans Nilsson, AB Avesta Smide Medarbetare / Co-workers: Malin Andersson, Helena Bergström, Malin Björklund, Sussie Carlzon, Carl Eric Dahlberg, Helen Ersbacken, Lars Fransson, Caroline Gustafsson, Johan Hagman, Anders Hägglund, Lena Jonsson, Adil Mirsalik, Carola Nilsson Ledningsgrupp / Executive group: Kenneth Linder, Ing-Marie Pettersson Jensen, Linda Wallenberg

Andréhn-Schiptjenko Atelier Joana Vasconcelos Espacio Mínimo Ateljé Linslusen och fotograf Tord Saxin Avesta Text & Dekor, ATD Bruksmuseet Johan Ahlbäckstiftelsen Köttinspektionen Sjöviks folkhögskola S:t Mary, By-Folkärna Pastorat, Svenska kyrkan Stratos Cinema STUART Reklambyrå & Print Avesta Arts guider Medverkade Archipelago Johan och Karin Hörnström Åke Mossberg Andreas Pettersson Peter Nyblom Henrik Thomke Samarbetspartners, bidragsgivare och sponsorer / Partners, financial support and sponsors

Fagersta kommun Nora kommun Smedjebackens kommun Region Dalarna, kultur och bildning Statens kulturråd Arbetsförmedlingen Avesta Avesta smide Avesta tidning/Dalarnas tidning Annonsbladet Karl Hedin Per Kvadrat Best Western Star Hotel Cramo

Jubiléumsprojekt / Anniversary project Järnkväden Projektledare / Project manager: Kenneth Linder Konstprojekt med skolbarn i Avesta kommun / Art project with school children in Avesta Municipality:

Arbetsgrupp / Team: Malin Andersson, Ann Björklund, Malin Björklund, Sofie Johansson, Martina Lindgren Medverkande skolor / Participating schools: Bergsnässkolan, By skola, Fors skola, Karlbo skola, Marcusskolan, Nordanö skola, Åvestadalskolan Flaggor / Flags No Conflict No Irony (I Love the Whole World): Sömnad / Sewing: Dalal Al Dabbas, Lena Blom, Gertrud Bock, Ann-Sofie Hillborn, Ulrika Hägg, Ingalill Larsson, Hoda Ousian, Kawthar Seddick, Zina Toma, Alexander Wedberg Katalog / Catalogue

Redaktör / Editor: Linda Wallenberg Grafisk formgivning / Graphic design: Åsa Horn, STUART Reklambyrå & Print Texter / Texts: Kenneth Linder & Ing-Marie Pettersson Jensen, Martina Lindgren sid 30, Karin Perers sid 8-25, Linda Wallenberg sid 28-29 Korrekturläsning / Proofreading: Lars Åke Everbrand, Hanne Ivarsson, Sofie Johansson, Martina Lindgren, Linda Wallenberg Översättning / Translation: Chris Kleinman, Highway 1 Communications Foto / Photo: Therése Asplund, Atlejé Linslusen, (Sid / page 17: Still (Telón.), Maider López) Omslag / Cover: Framsida / Front: Sista middagen, Natasha Dahnberg , Baksida / Back: Tutti Frutti, Joana Vasconcelos, Fotograf: Therese Asplund, 2019 Tryck / Print: STUART Reklambyrå & Print Papper / Paper: Omslag, Amber Graphic 200 gr, inlaga Amberg Graphic 120 gr Upplaga / Edition: 3000 ISBN: 978-91-985516-0-0 © Kultur Avesta, Avesta kommun

2019

39


40

Profile for STUART REKLAM

Avesta Art 2019  

Årets utställning på Avesta Art, Verket, 2019

Avesta Art 2019  

Årets utställning på Avesta Art, Verket, 2019