Avesta Art 2021

Avesta Art

2021

Innehåll / Contents Re: 5 Tomas Colbengtson

8

Pia Ingelse 10 Anna Lidberg 12 Mårten Medbo 14 Elisabeth Moritz 16 Folkhemmets design 18 Designing the Swedish People’s Home 21 AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897

24 27

Verkförteckning / List of Works

34

Fakta / Facts 39

Avesta Art 2021 3

4

Avesta Art 2021

Re: Re: är temat som välkomnar till Avesta Art 2021. Re: som i gensvaret när tankar delas i dialog via e-post. Re: som i renässans – förnyelse, pånyttfödelse. Rekommendation rymmer också sitt ”re” – kanske har just du fått rådet att besöka Avesta Art. Vare sig du är ny eller återkommen besökare hälsar vi dig varmt välkommen!

Re: är den latinska förstavelsen för åter, tillbaka. I årets Avesta Art blir det påtagligt genom att vi återknyter – eller öppnar ny – bekantskap med aquanauterna och välbekanta hushållsföremål i Folkhemmets design.

Re: återfinns i begrepp som reflektion och relation. Att reflektera, se tillbaka, och ta sig an samtiden genom historien, förenar årets nya medverkande konstnärer. Vårt nu som en tid i förbindelse med både förr och framtid, berörs i verken – oavsett om de rör personliga historieskrivningar, det egna skapandet eller större samhälleliga sammanhang. Ett av verken är till och med i bokstavlig bemärkelse en reflektion; en vattenspegling som dansar på och mellan bruksväggarna.

Reflektion rymmer en kärna av strävan efter förståelse – och där gror ett frö till utveckling. ”Känn dig själv” fanns ristat vid Oraklets tempel i Delfi i antikens Grekland. För filosofen Sokrates var reflektionen och självkännedomen inte något lättvindigt, snarare en nödvändig förutsättning för ett ansvarsfullt liv, i gemenskap med andra. I reflektionen kläds egna eller andras erfarenheter och känslor i ord – eller som här i Avesta Art i konstnärlig form. Samband mellan orsak och verkan kan därmed bli tydligare. Tankemönster och värderingar som ligger till grund för skeenden och ageranden träder fram.

Re: finns även i det ord som sedan mer än ett år är pandemins följeslagare: Restriktioner. I april 2020 stod vi inför den brutala sanningen att Avesta

Art kanske inte alls skulle kunna öppnas till sommaren. Restriktionsturbulensen var total, sedan möjliggjordes besök av maximalt femtio personer. I hast ordnades bokningssystem och i maj kunde vi öppna portarna för noggrant räknade, ofta förbokade, besökare med begränsad tid i Avesta Arts 6000 kvadratmeter stora lokal.

Avesta Art 2020 fick stort och positivt genomslag i media. Recensionerna var lysande – och lockande. I pandemins tid hägrade landets egna besöksmål, och dag efter dag slog besökstalet i taket. När vi summerade konstsommaren 2020 hade vi sagt nej till tusentals personer. Andra hade avstått från att ens fråga om entré, därför att resandet i sig kunde medföra hälsorisker.

Med två av de största installationerna i Avesta Arts kvartssekellånga historia – AQUANAUTS och Folkhemmets design – växte idén om Re: fram: Att låta konstverken återkomma och visas ännu en sommar. Att skapa en andra chans för den stora publik som inte hade fått plats. Att ge återvändare möjlighet att upptäcka fler dimensioner. Och att samtidigt bjuda in nya medverkande konstnärer till det magiska mötet mellan konst, fantasi och industrihistoriens suggestiva salar.

Re: är – i sanningens namn – Avesta Arts signum. Storjärnverket, som en gång symboliserade industrialismens språng in i framtiden, får nytt liv genom konsten. Mäktiga ugnar och byggnadens skimrande slagg gör konsthallen unik i sin art. I den renässansen tar vi avstamp, när vi öppnar de bastanta portarna till Avesta Art 2021. Välkommen in!

Ing-Marie Pettersson Jensen, kulturchef i Avesta kommun Kenneth Linder, museiintendent, Verket och Avesta Art Charlotte Wells, curator, Avesta Art

Avesta Art 2021

5

Re: Re: is the theme of Avesta Art 2021. Re: as in the “reply” or “regarding” line when thoughts are shared in email conversations. Re: as in renaissance, renewal, rebirth. Recommendation also contains a “re” – perhaps it was precisely a recommendation that brought you here to Avesta Art. Whether you are a new or returning visitor, we wish you a warm welcome!

Re: is a prefix from the Latin ablative for “again, back”. In this year’s Avesta Art, this is manifested in our re-connecting – or making new connections – with the Aquanauts and well-known household items in Designing the Swedish People’s Home.

Re: is found in concepts such as reflection and relation. Reflecting, looking back, and taking on the present unites this year’s new participating artists. Our now as a time in connection with both the past and the future, is touched upon in their works – whether these concern personal historiographies, their own artistic creation, or greater societal contexts.

One of the works is even a reflection in the literal sense – a water reflection that dances on and between the walls of the ironworks.

Reflection contains a core of our striving for understanding – and in this core resides a seed for progress. “Know thyself ” was etched into the temple of the Oracle of Delphi in Ancient Greece. For the philosopher Socrates, reflection and self-awareness were not to be taken lightly, but rather vital prerequisites for leading a responsible life, in fellowship with others. In reflection, our own or others’ experiences and feelings are clothed in words.

Or, as here in Avesta Art, in artistic form. The relationship between cause and effect can thereby become clearer. Thought patterns and values that form the basis for events and actions emerge.

Re: is also found in the word that has accompanied the pandemic for more than a year now: restrictions. In April 2020, we were facing the brutal truth that Avesta Art might not be able to open at all that summer.

Yet in the midst of the restriction turbulence, the possibility of opening for

6

Avesta Art 2021

a maximum of fifty visitors suddenly materialized. A booking system was hastily arranged and in May, we were able to open our doors for carefully counted, often pre-booked, visitors for time-limited visits in Avesta Art’s 6,000 m2 premises.

Avesta Art 2020 received enormous and positive coverage in the media. The reviews were glowing – and enticing. During the pandemic, the country’s own attractions were captivating, and day after day, the visitor limits were reached. When we added up the figures for the 2020 art summer, we found that we had turned away thousands of people. Others had refrained from even requesting entrance, since travelling in itself could pose health risks.

With two of the biggest installations in Avesta Art’s quarter-century history, AQUANAUTS and Designing the Swedish People’s Home, the idea for Re: began to emerge: To let the artworks return and be shown for another summer. To create a second chance for the large audience that could not be accommodated. To give returning visitors the opportunity to discover further dimensions. And at the same time, to invite new participating artists to the magical encounter between art, fantasy and the suggestive halls of industrial history.

Re: is – if truth be told – Avesta Art’s distinguishing mark. The great ironworks, which once symbolized industrialism’s great leap into the future, is given new life through art. The powerful furnaces and the shimmering slag make the art gallery unique among its kind. We take this renaissance as our springboard as we open the sturdy doors to Avesta Art 2021. Welcome inside!

Ing-Marie Pettersson Jensen, Cultural Director, Municipality of Avesta Kenneth Linder, Head Curator, Verket and Avesta Art Charlotte Wells, Curator, Avesta Art

Avesta Art 2021 7

Tomas Colbengtson Kammaren på masugnarnas mellanplan omsluter oss förtroligt. Här stiger vi in i en människas medvetande, in i själva hjärnan. Det är samiska erfarenheter som blottläggs. Poetiskt – och samtidigt obevekligt – blir vi delaktiga i skeenden som under hundratals år var den svenska statens förtryck och förminskande av ursprungsfolkets liv. − Med min konst vill jag synliggöra människor som under sekel osynliggjordes genom den statliga politiken för försvenskning, säger Tomas Colbengtson. Själv är han same, från det sydsamiska området.

En flicka i traditionell samisk dräkt ser försynt på oss. Det kunde ha varit Tomas mormor. Genom skolan förbjöds hon att tala sina föräldrars språk.

Hennes kropp utsattes för rasbiologiskt motiverade mätningar och studier.

Hade hon drömmar om högre studier, var hon tvungen att dölja sin samiska identitet. Universiteten var inte öppna för samer. Tomas egen mormor berättade aldrig om detta – varför denna tystnad, undrar han nu. Var det smärta eller skam som fick de äldre generationerna att tiga?

En kvinna möter oss i västerländska kläder. Även hon är same – en av de samer som på 1800-talets slut flyttades till Alaska för att lära deras ursprungsbefolkning renskötsel. Hon bär sitt barn i en samisk vagga – och blir därmed även en sinnebild för de många samer som idag, med starka rottrådar i sin egen kultur, lever urbana liv.

Konstinstallationen i Avesta Art stannar inte vid minnen, lagrade i hjärnan.

Här finns också gestaltningar av hjärnan – som glasskulptur och i grafik – som uttrycker den tudelning som det samiska folket erfar: − Kolonisationen av samernas land – och bildandet av nationalstater – skapade kluvenhet på flera sätt, säger konstnären. Individ och folk klövs

The chamber on the third floor embraces us familiarly. We step into a human subconscious, into the brain itself. The experiences of the Sámi are laid bare before us. Poetically – and yet relentlessly – we become participants in the Swedish state’s centuries-long oppression of its indigenous people.

“With my art, I want to give voice to those who were made voiceless for centuries through the government policy of Svensification,” says

8

Avesta Art 2021

mellan den egna historien och storsamhällets diktat om underdånighet och anpassning. Familjer och landskap klövs av landgränser. Det traumat har ännu inte läkt. Gränsdragningen skär som en kniv genom alla samers liv, oavsett om vi bor i Sverige, Norge, Finland eller Ryssland. För att parera staternas påfund och pålagor, har vi blivit överlevnadsexperter och diplomater.

Precis som hjärnans två halvor står i förbindelse med varandra, bildar samernas land Sapmi – nationsgränser till trots – en sammanhållen enhet.

Språk är förstås bärande för identitet. Konstnären ser de samiska språken som sprungna ur marken – ord, formade av naturens och landskapens många skiftningar. Ibland finns samiska spår i namnen på fjäll, sjöar och byar – annars är storsamhällets namn missuppfattningar eller påhitt. Sedan samiska förvaltningsområden infördes i Sverige, presenteras ortsnamn på både aktuellt samiskt språk och svenska – men inte ens i vår egen tid möts det samiska alltid med respekt. Skyltar med samiska namn vandaliseras.

Ursprungsfolkets rättigheter ifrågasätts.

Tomas Colbengtsons konst har i snart trettio år förmedlat samiska erfarenheter. Hans skulpturer, målningar och grafiska verk – ofta tryck på plåt – har visats på fjäll, vid floder, i konsthallar och gallerier, i Sapmi, Norden och övriga Europa, i Nordamerika och i Japan. Hans bild av samers liv är inte, i bildlig bemärkelse, svart-vit. Här finns möten mellan kulturer.

I Avesta Art tronar trumman Solens barn med viktiga förgrundsgestalter som har tydliggjort de unika värdena i samisk kultur och bidragit till återupprättelse av samiskt liv.

Tomas Colbengtson är född 1957 i Björkvattnet, Tärnaby. Han är utbildad vid Konstfack, där han nu är adjunkt i grafik.

Tomas Colbengtson, himself Sámi from the southern Sápmi region.

A girl in traditional Sámi dress looks cautiously out at us. It could have been the artist’s own grandmother – forbidden to speak her parents’ language, exposed to scientific racism-motivated measurements and studies, denied entry to university. His grandmother never talked about this.

Why this silence, he wonders now? Was the quiet of the older generations due to shame – or pain?

Here, a woman in Western dress carries her child in a Sámi cradleboard, becoming a symbol for the many Sámi who today, with strong roots in their own culture, live urban lives. There, the drum Solens barn (Children of the Sun) reigns with prominent figures in Sámi culture who have helped restore the Sámi way of life.

The installation in Avesta Art does not stop at the memories stored in the heart. Here are also depictions of the brain – as a glass sculpture

and in graphics – that express the dichotomy of the Sámi experience.

“The colonization of the Sámi lands – and the formation of nation-states – created a duality,” says the artist. “Individuals and peoples were torn between their own stories and the submission and adaption dictated by society. Families and landscapes were divided by country borders.

This trauma has not yet healed.”

Colbengtson’s art has been conveying the Sámi experience for nearly thirty years. His sculptures, paintings and graphic works – often printed on sheet metal – have been exhibited on mountains, next to rivers, and in galleries in Sápmi and in the Nordic countries, North America, Japan and Europe.

Tomas Colbengtson was born in 1957 in Björkvattnet, Tärnaby. He studied at Konstfack

University of Arts, Crafts and Design, where he is now a lecturer in graphic arts. For ten years, he was Resident Artist at the KTH Royal Institute of Technology in Stockholm. All of the works exhibited in Avesta Art are newly created for the exhibition.

Avesta Art 2021 9

Pia Ingelse Här, där järnet en gång rann i vitglödande strömmar, skapar konsten ny hetta.

Avesta Art som fenomen är ett uttryck för årets tema Re:. De imponerande industrisalarna används ånyo, nu som konsthallar av unik art. Obevekligt finns en relation mellan samtidskonsten och järnverkets starka egna uttryck med skimrande slagg, rostiga järnformationer och arkitektonisk skönhet.

Pia Ingelses mäktiga målningar tillför ännu ett Re:. Med motiv inspirerade av konsthistorien för hon oss till ett gränsland mellan repetition och reflektion. Välkända verk av tidigare generationers målare återspeglas, i Pias egna tolkningar, som på en och samma gång är fria och omsorgsfullt trogna.

– Ett konstnärsstipendium förde mig till Grez-sur-Loing utanför Paris, den by som vid 1800-talets slut blev samlingsplats för konstnärer från olika länder och en ögonöppnare för då nydanande måleri. Det blev som ett möte med konstnärer som långt före mig vistats här: Carl Larsson, hans blivande hustru Karin Bergöö, August Strindberg och många fler. Miljöerna och minnena invaderade mig, väckte lusten att söka djupare. Betydelsefulla blev också besöken i Paris och mötet med konstnären Édouard Vuillards verk i konstmuseet Petit Palais.

För Pia Ingelse öppnade månaden i Grez och Paris det nya kapitlet i hennes måleri, det retrospektiva, där konst från sekelskiftet 1900 är kraftkälla för både motivval och uttryck. Hemkommen till Gotland sökte hon sig till Brucebo, ett gotländskt konstnärshem från år 1900, format av Carolina Benedicks Bruce och William Blair Bruce som hade mötts i Grez 1885. Pia Ingelse är själv gotländska, med förtroendet att tillhöra styrelsen för museistiftelsen som äger och driver Brucebo. I välbevarade Brucebo fann hon interiörer som bildar scenografi till konstverk som hon själv nu tolkar i nya egna verk.

Pia Ingelse’s powerful paintings add yet another Re: to the theme of this year’s Avesta Art. With motifs inspired by art history, the artist brings us to a borderland between repetition and reflection. Well-known works by painters of previous generations are reproduced in Ingelse’s own interpretations, which are at once both free and carefully faithful.

“An artist scholarship brought me to Grezsur-Loing outside Paris, the village that in the

10

Avesta Art 2021

Pia Ingelse presenterar fem stora nya målningar i Avesta Art. Kraftfältet mellan erfarenheterna från Frankrike och Avesta Arts tema Re: frigjorde en makalös kreativitet.

– Jag målar nio timmar om dagen, sju dagar i veckan, säger hon i intervjun inför den här katalogtexten.

Med inspiration från Vuillards målningar L'Intimité (Intimiteten) och La Musique (Musiken) ur serien Personnages dans un intérieur (Karaktärer i en interiör, 1896) för hon nu betraktaren in i ett hems ombonade och förtroliga miljö. Här råder en annan tid, här finns stämningar och dramer att tyda.

Grez representerar en brytningstid i konsten – en opposition mot förhärskande ideal med historiska skildringar och dramatisk natur. Här odlades friluftsmåleri med fångade ögonblick och vardagsnära motiv.

Till samma opposition, men i andan av expressionism och bejakande av känslouttryck, hörde den norske konstnären Edvard Munch. I Pia Ingelses tolkning visas Munchs verk Pubertet (1894-95). En pojke har intagit flickans plats. Sängen och tubsockorna signalerar en annan tid. Samma är dock tonåringens ängsliga blick, ljusspeglingen och skuggan som bildar ett monster.

I Avesta Arts Re: finns också Pia Ingelses tolkning av Nils Dardels Den döende dandyn (1918).

Pia Ingelse har verkat som konstnär i årtionden. Hon målar, arbetar med scenografier, kostymer och konst till offentliga miljöer och har verkat som konstkonsult för Region Gotland. Hon är född 1967 i Visby och utbildad vid Gotlands Konstskola och Ålsta folkhögskola.

late 1800s became a gathering spot for artists from different countries and a revelation for that era’s ground-breaking painting,” says the artist. “Being there was like meeting with the artists who lived there then.”

Ingelse’s time in France, immersed in late 19th century art, opened a new chapter in her painting – the retrospective. Inspired by the era’s en plein air painting, captured moments and everyday subjects, as well as notable

artists such as Carl Larsson, Karin Bergöö, Édouard Vuillard and Edvard Munch, she returned home to Gotland and the Brucebo artists’ estate, where she found interiors that served as scenes for the art she now interprets in her own works.

Ingelse is presenting five new paintings at Avesta Art. The forcefield between her experiences in France and Avesta Art’s Re: theme unleashed remarkable creativity.

“I paint nine hours a day, seven days a week,” she says.

Inspired by Vuillard’s paintings L'Intimité (Intimacy) and La Musique (Music) from the series Personnages dans un intérieur (Figures in an Interior, 1896), she now brings the viewer into the cosy and intimate environment of a home – the home of another time, with other moods and dramas to interpret.

In another work, we see Inglese’s interpretation of Munch’s 1894-95 work Pubertet (Puberty). A boy has taken the girl’s place. The bed and tube socks signal another time. What is the same, however, is the teenager’s anxious look, and the reflections of light and shadow that form a pattern.

Nils Dardel’s 1918 Den döende dandyn (The Dying Dandy) is interpreted in another painting.

Pia Ingelse has worked as an artist for decades. She paints, works with set design, costumes and art for public environments, and has worked as an art consultant for Region Gotland. She was born in 1967 in Visby, studied at Gotlands Konstskola and Ålsta Folk High School, and serves on the board of directors for the Brucebo museum foundation.

Avesta Art 2021 11

Anna Lidberg Där martinugnarna en gång förlöste stål från spröda egenskaper, bjuds vi in i en sal för oroliga människor. Här får vi stiga in – precis som vi är – med vår vånda och skörhet.

I själva verket är det som att stiga ut i naturen, ut i det svenska skogrika landskapet. Tallars silhuetter, bågformade granklädda berg, fåglars rörelser och en vemodig himmel omsluter, bildar ett rum för andlighet. Sköna melodier ackompanjerar i en fyrdelad komposition som förmedlar både harmoni och sorgsenhet. Här kan den oroliga själen finna ro – och kanske mod att verka för hållbara alternativ till det som föröder tillit och livsförutsättningar.

Hot, som kan vara rötter till vår oro, gör sig påminda: Antibiotikaresistens.

Fascism. Klimatkatastrof. Demens. Hemlöshet.

Utsikter mot undergången är titeln på Anna Lidbergs nästan kyrkliga rum.

Verket tar sin utgångspunkt i rädslor som konstnären själv erfar. Här ska besökaren känna sig sedd, förnimma att oro delas av många, få utrymme för eftertanke – och börja vända vanmaktskänsla till agerande. Rummet är både rofyllt och ödesmättat. Här finns allvaret, musiken har drag av science fiction, men vyerna som visas förmedlar inga tecken på civilisationens kollaps.

– Jag vill att människor ska mötas i sin oro, säger Anna Lidberg. Trots att oron hos olika personer har olika bevekelsegrunder, finns gemensamma nämnare. Oro gör oss onyanserade och oförnuftiga. Även om vi inte alls delar synen på vad som hotar, kan vi leva oss in i hur ängslan sätter sin prägel på tankar och liv. Att ta uppriktig rädsla på allvar, kan visa vägen till att söka mera kunskap och ge hopp om lösningar. När vi ser varandras oro, kan vi hejda varandra från förenklade slutsatser, från att skylla på andra, från att hata.

Före pandemin talade vi så litet om oro. Nu får oron ta plats. Behoven av

Utsikter mot undergången (Conceptions of Ruin) is the title of Anna Lidberg’s multimedia exhibition, an almost church-like space that invites our troubled souls to enter and find peace – and perhaps also the courage to work for sustainable alternatives to that which threatens and destroys.

In the work, a forested landscape topped by a melancholy sky envelops us. Beautiful melodies in a four-part composition convey

12

Avesta Art 2021

krishantering och beredskap lyfts fram. I bästa fall kan erfarenheterna bli till bred nytta, efter pandemin.

I annan del av det gamla järnverket väntar Anna Lidbergs Okeanides – en installation om vattnets dubbla natur som avgörande för allt liv på vår planet och samtidigt med kraft att döda liv och skapa förödande översvämningar.

I grekisk mytologi var okeaniderna vattennymfer. De var tre tusen döttrar till Okeanos och Tethys som i sin tur var barn till himlen och jorden. Okeaniderna var skyddsväsen för vatten, i alla dess former. Anna Lidberg har gjort sig till härskare över vattnet – i en digital tredimensionell vattensimulator har hon styrt vinden, solen och molnen och därmed deras påverkan på vattnets rörelser, med förnimmelse av delaktighet i något större än människans eget liv. Annas skapande skedde i nära samspel med en tonsättning av Jon Ekström.

Okeanides rör vid tillvarons helhet och vid oss som människor: – Vattnet är del av naturen – något större än vi själva, betryggande, men ofta även otämjbart. Vatten tar sig så många olika uttryck – allt från spegelblanka ytor till dramatiska vågor och rykande ånga. Vattnet ger liv och kan förgöra liv. Det här är egenskaper som känns igen i människans olika sidor, både som individer och när vi kommer samman som kollektiv.

Anna Lidberg är född 1984 i Skoghall och nu verksam i Stockholm.

Hon är utbildad vid Konstfack och arbetar med videoinstallationer, objekt och offentliga gestaltningar, bland annat vattenanknutna verk i en skola i Göteborg och en park i Haninge.

Jon Ekström är född 1983 i Karlstad, verksam i Stockholm. Han komponerar musik genom enmansprojektet Dödsvarg och spelar i bandet Slutavverkning.

both harmony and sadness. Threats make themselves felt in a room that is both peaceful and fateful. Here, the visitor should feel seen, know that their worry is shared by many, find space for reflection, and begin to turn feelings of powerlessness into action.

“Even if we have very different views on what poses a threat, anxiety touches us all,” says the artist. “It makes us simplistic and irrational. Taking genuine fears seriously can

show the way to seeking more knowledge and provide hope for solutions. When we come together in our anxiety, we can stop each other from making simplified conclusions, from blaming others, from hating.”

“Before the pandemic, we talked so little about anxiety. Now anxiety can take its place.

Hopefully, our experiences can bring widescale benefit.”

In another part of the old ironworks, we meet Lidberg’s Okeanides – an installation about the dual nature of water that touches on the entirety of existence and on us as human beings.

The Okeanides of Greek mythology were water nymphs and protectors of water in all its forms. In the work, Lidberg controls the wind, sun and clouds, and thereby their impact on water’s movements, in a three-dimensional water simulator.

“Water is part of nature – something greater than us, comforting, but often also untameable,” says Lidberg. “Life-giving but with the potential for destruction. These are qualities that can be recognized in human beings as well, both as individuals and when we come together in the collective.”

Anna Lidberg was born in 1984 in Skoghall and now works in Stockholm. She studied at Konstfack University of Arts, Crafts and

Design and works with video installations, objects and public artworks.

Jon Ekström was born in 1983 in Karlstad and now works in Stockholm. He composes music through the one-man project Dödsvarg and plays in the band Slutavverkning. The artist and composer collaborated closely on both of the works exhibited at Avesta Art.

Avesta Art 2021 13

Mårten Medbo I rosthusets eget laboratorium pågår en undersökning. På den långa arbetsbänken väntar insamlade material på analys, identifiering och klassificering. Redan dokumenterade formationer presenteras, systematiskt hängda på vägg. Forskaren själv tycks vara ute på expedition, för att göra nya fynd som kan bringa klarhet i kartläggningen.

Morfologi är ämnet för studien. Det handlar om läran om former – i många olika bemärkelser. Objekten både lockar och skrämmer. I vilken vetenskap hör formerna hemma? Är det organ ur kroppar, organismer ur växtriket eller gestaltningar av tillvarons minsta beståndsdelar inom kemi eller fysik?

Rör det sig om helt nyfunna formeringar som inte kan sorteras i fack, utan spränger alla – hittills – kända gränser?

Mårten Medbo skapar objekt som vagt påminner om olika kända företeelser. Konstnärligt finns de i gränslandet mellan det figurativa och det abstrakta. Här förmedlas skönhet och gåtfullhet, men kanske även känsla av äckel. Konsten ger impulser som sätter tankar i rörelse. Varje betraktare blir fri att associera – att tolka och lägga till. I Mårtens eget huvud väcks frågor om hur vetenskapliga resultat värderas och hanteras.

– Vi människor tar oss rättigheter på naturens bekostnad, konstaterar han. Vi gör oss till härskare i en naturens hierarki, där vi föröder förhållanden som i själva verket ger oss förutsättningar att leva på Jorden. Klimathoten är tydliga exempel.

Mårten Medbo är i grunden keramiker med lång erfarenhet av att dreja.

Han är utbildad vid Konstfack och den förste i Sverige att nå doktorsgrad inom konsthantverk. Han disputerade 2016 med avhandlingen Lerbaserad erfarenhet och språklighet vid Högskolan för Design och Konsthantverk vid Göteborgs universitet. Det finns något bortom det ordburna språket, menar

In the laboratory of the old ironworks, an investigation is under way. On the long counter, collected materials await analysis, identification and classification. Already documented specimens hang systematically on the wall.

The objects both attract and frighten. Are they body organs? Plant organisms? Models of atomic structures? Or are these completely new entities that cannot be categorized, but break all – hitherto – known boundaries?

14

Avesta Art 2021

Mårten. Även föremålen bär sina språk, och vi människor läser dem med våra händer, ögon och minnen.

För ett tiotal år sedan var Mårten Medbo med och sprängde vallen mellan konsthantverk och konst. Hans verk visas sedan dess i gallerier och konsthallar, i Sverige, New York, Paris och andra städer.

– Just nu har jag satt en ram för mitt konstnärliga arbete, berättar han. Alla verk måste vara drejade. Det finns en unik spänst i former som är drejade – ett uttryck som inte kan skapas på annat sätt.

Konstnärens drejade kulor, klasar och kupiga objekt förs samman till unika verk. Med den största respekt för krukmakarens värdefulla arbete, låter han drejade former hitta bortom bruksföremålen.

– Drejning är ett kvalificerat och mödosamt arbete som fordrar gedigen kunskap och ständig träning. Det är ett hantverk som inger förtroende. Min erfarenhet från drejskivan blir en tillgång i formandet av skulpturer och gör mitt tilltal personligt.

Mårten Medbo värjer sig inför föreställningen att krukmakarens arbete skulle vara ofritt. Ofta är det repetitivt, och det i sig kan frigöra skaparkraft, snarare än att begränsa. Frestande nära ligger samtalet om den fria samtidskonsten verkligen är så fri. Förväntningar, trender och marknad ger alltid en styrning. För Mårten själv betyder möjligheten att ställa ut även i konstens traditionella finrum – gallerier och konsthallar – att han samtidigt kan delta i flera matcher, verka som både konsthantverkare och konstnär. I år fullföljer han en konstnärlig gestaltning på den nya simhallsbyggnaden i Enköping.

Mårten Medbo är född 1964 i Järfälla, har arbetat i egen ateljé på Gotland och är nu verksam i Sjöholms gamla skola i Katrineholm.

Mårten Medbo creates objects that are vaguely reminiscent of various known phenomena. Artistically, they are in the borderland between the figurative and the abstract. They convey both beauty and enigma, and perhaps also a feeling of disgust.

The viewer is free to make associations – and to question how we handle and value scientific findings.

“We humans take liberties at nature’s expense,” says the artist. “We make ourselves rulers in a hierarchy of nature, destroying the conditions that actually make it possible for us to live on Earth.”

Medbo is a ceramist with extensive experience in creating ceramic art. He studied at Konstfack University of Arts, Crafts and Design and the University of Gothenburg and is the first in Sweden to earn a PhD in crafts.

A decade ago, he was part of the wave that tore down the embankment between art and craft.

“Right now, I’ve set a framework for my art,” he says. “All of my works have to be turned on the wheel. There is a unique resilience in shapes that are turned – an expression that cannot be created in any other way.”

The artist’s turned spheres, clusters and rounded objects are brought together in unique works. With the greatest respect for

the potter’s valuable art, he lets turned shapes find their way beyond household utility.

“Turning is skilled and difficult work that requires genuine knowledge and continuous practice. It is a craft that instils confidence. My experience from the potter’s wheel is an asset in my sculpting and gives me a personal appeal.”

Medbo rejects the notion that the potter’s work is not free. Often it is repetitive, and that in itself can unleash creative power, rather than

limit it. For him, the opportunity to exhibit in even the most elite galleries opens two worlds to him – that of both artisan and artist.

Mårten Medbo was born in 1964 in Järfälla and now lives and works in Katrineholm. His works are exhibited in galleries across the globe.

Avesta Art 2021 15

Elisabeth Moritz Skira som spetsar skimrar verken i det gamla järnverkets mörka rymd.

Illusoriskt glider bilder in i varandra på stora genomsiktliga ark. När blicken får fäste träder foton fram – foton från ett familjealbum.

Postmemory #2 heter Elisabeth Moritz installation i Avesta Art. Verken åskådliggör ett förflutet som inte är konstnärens eget, men som djupt präglar henne. Termen postmemory kommer från litteraturforskaren Marianne Hirsch som uppmärksammar hur barn i tre – fyra generationer påverkas av sina äldre släktingars traumatiska minnen, även när de är gömda i tysthet.

Elisabeth Moritz är född i Sverige och har sina rottrådar i Tyskland. Fotona för henne tillbaka till familjens tyska historia. Med början i tiden för första världskriget och fram till 1960-talet bearbetar hon berättelser som bilderna bär.

Fokus finns i nazi- och krigstiden. Historiska landskap växer fram. Här finns spår av tidens anda, men framför allt av den vardag som människorna försökte att upprätthålla. Detta i en tid då andra människor – i samma land, i samma lokalsamhälle – förföljdes och mördades.

Istället för att, som vi vanligtvis gör, blicka tillbaka mot gången tid, vänder konstnären på perspektivet. I installationen är vi mitt i det förflutna.

Människorna på bilderna kommer oss nära. Vi blir ett med dem. Med det perspektivet kan vi se på oss själva och hur vi lever på som vanligt, trots oroväckande tecken i vår egen samtid.

I Postmemory #2 möter familjescener – barn som leker, mor med barn – men också foton från krig och flykt. Elisabeth Moritz familj var på den sida där förövarna fanns men inte aktiva i det som skedde. De – som så många andra – försökte att ta sig själva och familjemedlemmarna oskadda genom diktatur och krig. De fruktade för sina liv. Männen kallades till fronten – pojken som långt

Like giant sheets of lace, the images glide into one another in floating, gossamer arcs. As we draw closer, we see that they are photographs – of families, children playing, everyday lives. But also of war, escape, and Nazism.

In Postmemory #2, Elisabeth Moritz brings us into a past that is not the artist’s own, but which has left a deep mark on her. Born in Sweden to German immigrants, Moritz processes the stories and trauma of her

16

Avesta Art 2021

senare blev Elisabeths pappa var bara femton år när han tvingades ut i kriget.

Familjen flydde bomberna. Skräcken för angiveri präglade människorna.

– Varför insåg inte de många människorna att samhället steg för steg slets isär, att medmänniskor buntades ihop till grupper som misstänkliggjordes och efterhand fråntogs allt, skickades till koncentrationsläger och industriellt organiserade mord?

– Till stor del var det på grund av den stora passiva massan som förintelsen kunde ske. Steg för steg förändrades tiden och människorna med den. Även de som inte var direkta förövare, blev därmed en del av det som skedde.

– Frågan om den gradvisa förskjutningen i ett samhällsklimat är återigen aktuell. Med facit i hand borde vi kunna förstå konsekvenserna av att inte i tid se tecknen på att demokrati och mänskliga värden undergrävs.

– Det sker en glidning i värderingar också i vår tid. Idag talar vi inte om raser, utan om främmande kulturer. Segregationen i samhället skapar åtskillnad.

Delar av befolkningen misstänkliggörs och utsätts för trakasserier. Nynazister marscherar i svenska städer. Små förändringar i ordval påverkar både samtalet och samhället.

Själva arbetsprocessen är en viktig del av de färdiga verken. Konstnären viker, skär med skalpell och vecklar ut. Det är ett skärande genom tystnaden, skammen och den förenklade berättelsen – mot klarhet och en komplexare syn. Bilden avidentifieras och blir allmängiltig. Fotot finns kvar och bär samtidigt genom utsnitten konstnärens kommentarer. Blicken riktas mot den väsentliga – men kanske för många dolda – verkligheten.

Elisabeth Moritz är född 1956 i Lund, utbildad vid konstakademin i Paris och medverkar nu i utställningar runt om i Europa.

ancestral history in Germany through family photos taken before, during and after WWII. A time in which her family, like many others, were trying to survive through dictatorship and war – in fear of bombs, of informants, of being forced to fight – yet carrying on with their daily lives. But all the while, people in their own country, their own communities, were being persecuted and murdered.

“Why didn’t all those people see that their

society was being gradually ripped apart, that their fellow human beings were being grouped, vilified, stripped of everything they had, and sent to concentration camps and industrialized murder?” wonders the artist.

“The Holocaust was possible largely because of the passive masses. Step by step, times changed and the people with them.

Even those who weren’t directly perpetrators thereby became part of what happened.”

In her installation, Moritz shifts our perspective. Instead of just looking back on history, we enter the past, become one with the people in the pictures. From this perspective, we can see ourselves – and how we just carry on as usual despite disturbing signs in our own time.

“The question of a gradual shift in a societal climate is once again relevant. With this past behind us, we should be able to understand

the consequences of being too late to see the signs of democracy and human values being undermined.”

The artist’s working process is an important part of her completed works. She folds, makes cuts with a scalpel, and unfolds. It is a cutting through the silence, the shame and the simplified story – towards clarity and a more complex view. The image is de-identified and becomes universal. The photograph remains

and yet bears the artist’s commentary through the cut-outs. Our gazes are directed at the essential – but perhaps for many of us hidden – realities.

Elisabeth Moritz was born in 1956 in Lund, studied at the Beaux-Arts de Paris and now exhibits throughout Europe.

Avesta Art 2021 17

Folkhemmets design Rostfritt stål – i sköna former för god hälsa

Skimrande stål – högt upp på masugnens krona. Bländande blixtar från glänsande gods. Med Avesta Art gör det rostfria stålet sin entré i den gamla hyttan.

Just här, i masugnens glupska gap, störtade malm, träkol och kalk ned för att i 1600-gradig hetta frigöra vitglödande järn. År 1874, när den första masugnen blåstes på, låg Avesta järnverk i frontlinjen för storskalig industrialism. Exakt femtio år senare var den moderniteten för alltid förbisprungen. I en annan del av järnverket togs då ett enastående utvecklingssprång. Metallurgen Bo Kalling lyckades framställa rostfritt stål som var både syrabeständigt och svetsbart. På kort tid erövrade Avesta järnverk en världsledande marknadsposition.

När Avesta Art lägger lock på den ålderdomliga masugnen blir den en konstscen, i gränslandet mellan design, teknik- och kulturhistoria och konstnärlig gestaltning.

– Rostfritt stål revolutionerade livet i både hem och offentlighet. Så länge människan har kunnat framställa järn, har hon också kämpat mot rosten.

Det rostfria stålet är underhållsfritt och håller i längden. Den som berättar är Thomas Lindblad, samlare, designhistoriker och folkbildare. Med samma fokus på materialet som på form och funktionalitet, visar han en exposé över rostfria brukstings segertåg i hem och värld.

– Redan år 1925 börjar svenska företag tillverka vardagsvaror av rostfritt stål. Stockholmsutställningen 1930 blir ett genombrott för

18

diskbänkarna. Rostfria kärl och bestick till matbordet kallas först silverstål, och när kronprinsparet gifter sig 1932 är rostfria kastruller och fat en officiell bröllopsgåva. Företagen engagerar konstnärer och formgivare för att designa bruksföremål, och nya kastruller recenseras i de stora Stockholmstidningarna. Den som vill imponera på vännerna, serverar kaffet direkt ur en rostfri panna.

– Sverige är stolt över det rostfria, och de rostfria bruksföremålen blir massvaror som når de många hemmen. Det är ett hygieniskt material som dessutom genom enkel hantering frigör mängder med tid som dessförinnan hade gått till att torka, putsa och på andra sätt vårda rostande stål eller nysilver och silver. Kooperationens provkök, Hemmens forskningsinstitut och Svenska Slöjdföreningen som alla förespråkar enkelhet och funktionalism lovprisar det rostfria stålet.

Den blänkande samlingen av föremål i Avesta Art blir en berättelse om folkhemmets framväxt. Nästan alla besökare kan känna igen något. Enkla bruksting. Praktiska redskap. Kaffepannor. Moderna kastruller. Bestick.

Förstås finns här verk från Avesta, ofta stämplade med dalpilar: Baljor, hinkar och köksredskap. Inte i något annat land har rostfritt blivit en så självklar del av vardagen som i Sverige. De stiliga sakerna samspelar med installationens stora ark av rå plåt. Olika ytor ger olika ackompanjemang – bjuder mera blänk eller bildar kärv kontrast. För gestaltningen svarar Tove Alderin.

Aluminium 5104 – på upptäcktsfärd i metall Vid nästa masugn skapar aluminium magi. Med metallen själv som medium – och musik som förståelsebringande faktor – utforskas aluminiumets inre struktur och minsta beståndsdelar. Aluminiumatomerna formar sig som kuber, sammanlänkade i repetitiva gallerverk, där ytskiktet relaterar till tre inre dimensioner. Tove Alderin översätter materialets fysikaliska egenskaper till en symfoni. Tunna flak av aluminium är utforskade i ett ljudverk, där Thomas Lindblads och Torbjörn Lenskogs storslagna samlingar bildar orkester. Ljudverket är skapat av Tove Alderin tillsammans med musikern Gustav Löwenhielm, och deras undersökningar är dokumenterade i filmer med Tove själv och Lisa Andrén som fotografer.

Här, närmast himlen i den gamla järnhyttan, ger aluminium klang från andra sidan av Dalälven. Om Avesta, söder om älven, 1924 gav genombrott för rostfritt stål, svarade Månsbo, på älvens norra nipa, 1934 med att starta Sveriges första aluminiumverk.

Aluminium är en av planetens vanligaste metaller. Den är mjuk, rostar inte, är stark i legeringar och otroligt lätt. Täthet och styvhet mäter ungefär en tredjedel av stålets. Redan på 1800-talet identifierades aluminium som ett av jordens grundämnen. Kostsamma, men nyttiga, bruksföremål av aluminium blev de första alternativen till kärl av gjutjärn och koppar.

Under andra världskriget hyllas aluminium för sin betydelse i både krigsoch fredstid. ”... det till vikten lätta kan innehålla starka, hållfasta och beständiga kvaliteter”, skrivs det. Tunn folie, kapsyler, burkar, bussar, broar, skyskrapor och flygplan, allt går att göra i aluminium. Men metallen har sina aber – i energiåtgång när den renframställs och för hälsan vid ihärdig användning av kokkärl. Aluminiumframställningen i Månsbo upphörde 1991. Idag finns endast återvinning kvar i Sverige och den sker utan stor energianvändning.

– Mänskligheten delar ansvaret att upprätthålla balansen i biosfärens ekosystem och minska exploateringen av råvaror i marken. Här är metallåtervinning en värdefull cirkulär åtgärd, säger Tove Alderin. Vi människor är en del av den planetära helheten.

Aluminium 5104 kommer från återvunnen aluminium och ska sedan, när verket har gjort sitt, energiåtervinnas. Gränges som är globalt ledande inom aluminiumteknik, -tillverkning och -innovation stödjer projektet med aluminiumfolie.

Med Thomas Lindblads och Torbjörns Lenskogs samlingar av aluminiumalster i Aluminium 5104 fortsätter berättelsen om folkhemmet – och dess material och former som skapade helt nya förutsättningar för god hygien, hälsa och smidigt hushållsarbete.

För orten Avesta blir Avesta Art en försoning mellan två material – och två företag – som i årtionden tävlade med varandra. I det svenska folkhemmet gick rostfritt vinnande ur striden. I hem och kök på andra håll i Europa och världen har aluminium ännu en stark roll.

Plasten – det nyaste moderna materialet En explosion av färger bjuder behaglig kontrast till skimrande rostfritt och milt gråmelerat aluminium. Vid den tredje – och mittersta – masugnen fullbordas exposén i 1900-talets viktiga material. En magnifik installation av färgsprakande plastföremål reser sig. Verket är nytt i Avesta Art 2021 och ackompanjerar materialen som tog plats i utställningen i fjol.

– Plastens intåg blev en tredje revolution av hemarbetet, säger Thomas Lindblad, som även här ställer sin samling till förfogande för visning, konstnärligt gestaltad av Tove Alderin.

– Hinkar, handfat och baljor av plast är lätta att bära. De är inte tunga som ting av trä, koppar eller plåt. De skramlar inte, de är mjuka och tåliga.

– Plaståldern inträder på allvar efter andra världskriget. Före kriget, i plastens barndom, var materialet hårt. Bakelit var en sådan plast, mörk i tonen, med färgförändring när den pressades och risk att ge bismak i kökskärl. Under kriget utvecklades oljebaserade plaster. Kriget i sig drev på behovet av smidiga material för att isolera elkablar, utrusta radarstationer, förnya fallskärmar och mycket annat.

– Det stora genombrottet för plast som vardagsmaterial kommer på 1950-talet. I samspel mellan formgivare och tillverkare utvecklas bruksföremål för hemmen: Måttsatser, tillbringare, citronpressar, diskborstar.

Plastade kartonger förnyar dramatiskt förmedlingen av mjölk. Genomsiktlig plast gör livsmedlen lockande i de framväxande snabbköpen.

– Ja, plasten tar sig upp på matborden, blir tallrikar, glas och bestick.

Precis som i Avesta Art tillför plasten nya färger – klara, glada färger som påtagligt förnyar. Stig Lindberg formar 1953 en citronpress som – i rött eller gult – blir ett utropstecken i nästan alla kök som då ofta var blekt färgsatta.

Avesta Art 2021 19

Den nya etenplasten är också billig. Av en enda form kan hundratusentals objekt tillverkas. Aluminium, rostfritt, porslin och glas kan inte konkurrera.

Alla gamla material får stryka på foten.

– Plasten blir tyg, inte minst som nylon och polyester. ”Wash and wear”, tvätta och bär, blir mottot och därmed kan strykjärnet ställas på hyllan.

Plasten blir betydelsefull i sjukvård och i tillverkning av bilar, elektronik och mycket, mycket annat.

– Nu är vi medvetna om plastens miljömässiga baksidor. Oljan är ett ändligt fossilt material, och när plaster bränns sprids koldioxid som späder på klimathoten. Återanvändningen av plaster behöver skalas upp. Med ny teknik skapas också nya material, med plastens goda kännetecken, och samtidigt miljöanpassade. Förnybara råvaror kommer från trädens inre beståndsdelar; cellulosa och lignin. Vi får plastens egenskaper, i nya hållbara material från naturen. Allt som görs av olja, kan göras av skog blir lösenord.

Thomas Lindblad är född 1944. Han är kulturhistoriker, folkbildare, författare och sedan tjugofem år samlare av 1900-talets moderna bruksföremål. Föremål ur hans rika samlingar av rostfritt, aluminium och plast har hittills resulterat i trettiofem utställningar. I grunden är han fil.mag. och adjunkt vid Waldorfska gymnasieskolan Kristofferskolan i Bromma.

Tove Alderin är född 1971 och utbildad vid KADK The School of Design and Architecture i Köpenhamn, där hon har en Master of Fine Arts.

Hon är konstnärlig ledare för studion TAS. Aluminiumföremål härrör även ur Torbjörn Lenskogs samlingar av modern bruksdesign som 2005 lade grunden till Formens Hus i Hällefors.

Formens Hus lades ned, och samlingarna som då hade förvärvats av museet skingrades.

20

Avesta Art 2021

Designing the Swedish People’s Home Stainless steel – in lovely shapes for good health At its inception in 1874, Avesta ironworks was at the forefront of large-scale industrialism. Fifty years later, in another part of the ironworks, an outstanding evolutionary leap was taken.

Metallurgist Bo Kalling succeeded in producing stainless steel that was both acid-resistant and weldable. In a short time, Avesta ironworks captured a world-leading market position.

“Stainless steel revolutionized life, both at home and in the public sphere,” says Thomas Lindblad, collector, design historian and educator. “As long as people have been able to produce iron, we have also been fighting rust, but stainless steel is maintenance-free and lasts for a long time.”

“Swedish companies begin in 1925 to make everyday items out of stainless steel. Companies commission artists and designers to design household items, and new pots are reviewed in the big Stockholm newspapers. Anyone wanting to impress their friends serves coffee directly from a stainless steel kettle.”

Sweden is proud of its stainless steel. It’s hygienic, domestically produced and easy to care for, and all this makes it a perfect symbol for the political concept just starting to take shape in Sweden at this time – the People’s Home (Folkhemmet). Like a good family, everyone in the People’s Home – a poetic name for the Swedish welfare state – contributes and everyone takes care of each other. Functionalism, efficiency

and simplicity are key to achieving this goal, and stainless steel household items meet all three requirements.

In no other country has stainless steel become such an obvious part of daily life as it has in Sweden. The shiny collection of items in Avesta Art, in an exhibit designed by Tove Alderin, tell a story of the emergence of the People’s Home Simple, everyday objects. Practical tools.

Coffee kettles. Pans. Cutlery. Buckets. There are works here from Avesta too, of course, often stamped with the Dalarna coat of arms. The stylish objects interact with the installation’s large arc of raw sheet metal. Different surfaces give different accompaniments – offer more shine or create stark contrast.

Avesta Art 2021 21

Aluminium 5104 – an expedition in metal At the next blast furnace, aluminium creates magic. Tove Alderin translates the material’s physical properties into a symphony. Thin sheets of aluminium are explored in a sound piece in which Thomas Lindblad's and Torbjörn Lenskog's magnificent collections form orchestras. The sound piece was created by Tove Alderin in collaboration with musician Gustav Löwenhielm, and their explorations are documented in films shot by Tove herself and Lisa Andrén.

Here, closest to the sky in the old ironworks, aluminium rings out from the other side of the Dalälven river. If Avesta, south of the river, made a breakthrough for stainless steel in 1924, Månsbo, on the northern riverbanks, answered in 1934 by starting Sweden’s first aluminium works.

22

Avesta Art 2021

Aluminium is one of the planet’s most common metals. It is soft, durable, amazingly lightweight and it doesn’t rust. But the metal has its drawbacks as well – in energy use during production and for health when aluminium pots and pans are used too often. Aluminium production in Avesta stopped in 1991. Today, only recycling remains in Sweden and that is done without great use of energy.

“Humankind shares the responsibility of maintaining the balance in the biosphere’s ecosystems and reducing the exploitation of raw materials in the earth. Metal recycling is a valuable cyclical measure,” says Tove Alderin.

Aluminium 5104 comes from recycled aluminium and will later, when the work has

served its purpose, be energy-recovered. Gränges, a global leader in aluminium engineering, manufacturing and innovation, has supported the project with aluminium foil.

With Aluminium 5104, the story of the People’s Home – and its materials and forms that created entirely new conditions for good hygiene, health and efficient household work – continues.

For the town of Avesta, Avesta Art becomes a reconciliation between two materials – and two companies – that competed with each other for decades. In the Swedish People’s Home, stainless steel emerged victorious from the battle. In homes and kitchens in other places in Europe and the world, aluminium still has a strong role.

The newest modern material An explosion of colours offers a pleasing contrast to glittering stainless and mottled grey aluminium. A magnificent installation of brilliantly coloured plastic objects rises up before us from the centre blast furnace. The work, an exposition of the pre-eminent materials of the 20th century, is new for Avesta Art 2021 and serves as an accompaniment to the materials from last year’s exhibition.

“The entry of plastic heralded a third revolution in housework,” says Thomas Lindblad, who is once again making his rich collection available for exhibit and the artistic designs of Tove Alderin.

“Buckets, sinks and tubs made of plastic are easy to carry. Unlike wood or metal objects, they aren’t heavy. They are soft and durable, and they don’t rattle.”

“The plastic age makes its grand entrance after World War II. Oil-based plastics are developed.

The war itself drives up the demand for flexible materials to insulate electrical cables, equip radar stations, repair parachutes and much more.”

“The big breakthrough for plastic as an everyday material comes in the 1950s. Designers and manufacturers collaborate on the development of household utility goods – measuring spoons, jugs, dish brushes. Plastic-coated cartons bring a drastic change in how milk is transported and consumed.

Transparent plastic makes food attractive in emerging supermarkets.”

“Plastic makes its way up onto the dinner table, as plates, cups and cutlery. Just as in Avesta Art, plastic brings new colours – bright, cheerful colours that bring profound renewal. In 1953, Stig Lindberg designs a lemon squeezer available in red or yellow that adds a brilliant splash of colour to the rather drab kitchens of the time.

The new ethylene plastic is also inexpensive.”

“Hundreds of thousands of objects can be manufactured from a single mould. Aluminium, stainless, porcelain and glass just can’t compete.

The old materials have to give way for the new.”

“Plastic finds its way into fabrics such as nylon and polyester. ‘Wash and wear’ is the era’s rallying cry and flat irons are shelved. Plastic becomes important in healthcare and in the manufacturing of cars, electronics and much, much more.”

“Today, we are aware of the environmental drawbacks of plastic. Oil is a finite fossil material, and when plastic is burned, it emits carbon dioxide and intensifies climate change. The reuse of plastics needs to be scaled up. New technology also brings new materials that have the good qualities of plastic, yet are also environmentally friendly. Renewable raw materials come from the inner parts of trees, from cellulose and lignin.

We get the properties of plastic, but in new and sustainable natural materials. What we’re learning is that everything we used to make from oil can be made from the forest instead.”

Thomas Lindblad was born in 1944. He is a cultural historian, educator, author and, for the past twenty-five years, collector of modern household and utility items from the 20th century. Objects from his rich collections of stainless steel, aluminium and plastic have resulted in thirty-five exhibitions to date. He holds a Master of Arts and has a background as lecturer at the Waldorf upper-secondary school Kristofferskolan in Bromma.

Tove Alderin was born in 1971 and holds a Master of Fine Arts from the KADK School of Design and Architecture in Copenhagen. She is artistic director of the TAS studio.

Avesta Art 2021 23

AQUANAUTS - Expeditionen till Siljansringen 1897 Det gamla järnverkets mäktigaste sal – den sjuttio meter djupa hallen där martinugnar hördes väsa och valsverk rullade – öppnas nu för en omskakande världsnyhet. För första gången någonsin presenteras en hittills okänd forskningsexpedition – och forskarnas egendomliga fynd.

På 1890-talet befinner sig Västvärldens människor i korsdraget mellan uråldrigt präglade agrarsamhällen och en ny modern, högindustrialiserad och urban tid. Forskarnas intressen går i båda riktningarna. Möjligheter till massproduktion börjar förbättra vardagsvillkoren för de många människorna.

Men samhällsförändringarna är stora och som en reaktion dras författare och konstnärer i vårt land i romantisk riktning. Folkbildning – med ideal om allas växande och goda vardagsvillkor – ger nerv i debatten. Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Karin och Carl Larsson och Ellen Key är några av de tongivande. I Avesta järnverk pulserar produktionen – verket är ännu ungt och under utveckling.

I den här tiden genomförs en, alls inte omtalad, forskningsexpedition till Siljansringen i Dalarna. Året är 1897 när två unga forskare, Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren, med varsin specialitet, beger sig till Skålberget, nordost om Rättvik. Beata är paleontolog och därmed inriktad på att studera rester av förhistoriskt liv och hur forna epokers organismer utvecklades och samspelade med både varandra och sin samtida miljö.

Inga-Lisa är geolog och läser i berg- och jordarter hur landskapet har formats och förändrats genom årmiljoner.

Vad som hände Beata och Inga-Lisa är höljt i dunkel. Genom en anonym försändelse till Ontologiska Museet i Stockholm har deras kvarlåtenskap

24

Avesta Art 2021

blivit känd och premiärvisas nu i Avesta Art. Det var Olof Hedengren, intendent vid museet, som tog emot koffertar och trälådor som visade sig innehålla kvinnornas dagboksanteckningar, kamera, filmrullar och därtill förbluffande fynd med anor från tiden då Siljansringen kom till.

– Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens rön omkullkastar hela den etablerade forskningen om människans förhistoria, säger Olof Hedengren.

Deras upptäckt relateras till Siljansringen som skapades för 377 miljoner år sedan. Siljansringen bildades när en – i diameter – fem kilometer stor himlakropp störtade ned i jordskorpan. Meteoritnedslaget gav upphov till nya mineraler och besynnerliga bergarter.

– Homo Aquatis – eller enklare uttryckt, aquanauter – är forskarnas häpnadsväckande upptäckt. Det är en förhistorisk människovarelse som ingen tidigare har anat eller funnit spår efter. Allt tyder på att stoftet kring meteoriten förenades med planetens vatten och att nya organismer skapades – och ur dem en ny människoart. Forskarnas portfolio, herbarium, fotografier, filmer och autentiska fynd gör berättelsen tydlig och trovärdig.

I en forsande bäck fann forskarna ett kranium som visar både människans drag och snäckans form. Väl ute i skogen såg de en silverglänsande varelse röra sig vid vatten i månljus. Det var alltså inte fråga om en utdöd art. Homo aquatis levde. Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren kunde studera deras liv – och fann en mänsklighet buren av kärlek och värme. Individerna var på en och samma gång gränslösa och aktningsfulla. Cirkeln var deras symbol – rund som månen och ögats iris.

Avesta Art 2021 25

Avesta Art och Verket visar nu både märkliga, verkliga förhistoriska ting och replikor av mänskliga varelser och föremål, formade enligt forskarnas ritningar. I järnverkets dunkel gnistrar kroppars beklädnad på människosläktingar som vi aldrig förr har kunnat drömma om: Här möter, i naturlig storlek, Testa Ostreae med sitt ostronglimmande skinn, barkklädda Detractisque corticibus, Paleoris alba, skimrande av vitbleka musslor, till synes bladskrudade Nigrum folium och Cochlea bruneis beklädd som med strandens snäckskal. Alla tillhör de familjen Homo aquatis. Historiens vingslag stannar inte vid järnframställningens 1890-tal. Nu för de oss till himlavalvets befruktning på jorden – och till Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens modiga verkan i Siljansringens rundning år 1897.

Vad som hände de två unga forskarna vet som sagt ingen. Dagboken berättar att de kom att leva nära aquanauterna. De förundrades inför – och beundrade – deras gränsöverskridande identitet, samlande omsorg om befruktade ägg och sedan gemensamma vårdnad av alla barn. Själva blev de kära i varandra.

Aquanauterna fanns – och finns? – tack vare samspelet med Siljansringens unika geologi. När industrialismen ville ta mineralerna i anspråk, ställdes gläfsande gruvdrift mot boplatser sedan urminnes tider. Den sista dagboksanteckningen skrivs 14 augusti 1897.

Aquanauterna är på väg att fly – för att försöka finna en fristad någon annanstans. Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren väljer att följa med dem. ”Vad komma eftervärlden att finna? Vad komma att ske? Adjö!” står att läsa. Orden tycks vara skrivna i hast.

Den anonyma donationen till Ontologiska Museet ger inte gåtans lösning. Fossilerade fynd, artefakter, sparade dofter, akvariet med yngel och forskarnas faktanoteringar är bara några ledtrådar. Filmen från Expeditionen till Siljansringen 1897 slutar i flödande vatten och ljus – som en predikan om paradiset, den dag människan förstår att allt levande på vår planet hör samman.

26

Avesta Art 2021

AQUANAUTS - Expeditionen till Siljansringen 1897

The old ironworks’ most formidable chamber – the seventy-metre-deep hall where the openhearth furnaces hissed and the rolling mills turned – opens now for a shocking world premiere. For the first time ever, a hitherto unknown research expedition is presented, along with the researchers’ peculiar and remarkable findings.

In the 1890s, the people of the Western World stood at the crossroads between ancient agricultural societies and a new and modern highly industrialized and urban era. The interests of researchers ran in both directions.

The possibilities of mass production begin to improve daily living conditions for many people. But the societal changes are great and in response to this, the writers and artists in Sweden are drawn in a romantic direction.

Education for the masses – with the ideal of growth and good living conditions for the general population – strikes a nerve in public debate, with key figures such as Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Karin and Carl Larsson and Ellen Key setting the tone. In the Avesta ironworks, production pulses – the Works are still young and under development.

Expedition to the Siljan Ring 1897

At this time, a research expedition embarks – quite unnoticed – to the Siljan Ring in Dalarna.

The year is 1897 when two young scientists, Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren, each specialized in a different field, head out to Skålberget, northeast of Rättvik. Beata is a palaeontologist and thus studies the remains of prehistoric life and how the organisms of ancient epochs evolved and interacted both with each other and with their contemporary environments. Inga-Lisa is a geologist and reads in rocks and soils how the landscape was formed and changed through millennia.

What happened to Beata and Inga-Lisa is shrouded in mystery. Through an anonymous shipment to the Museum of Ontology in Stockholm, their legacy has become known and is now being presented for the first time at Avesta Art. It was Olof Hedengren, curator of the museum, who received the suitcases and crates that proved to contain the women’s journals, a camera, rolls of film and other astounding finds dating to the inception of the Siljan Ring.

“Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren’s findings refute all established research on human prehistory,” says Olof Hedengren. “Their discovery is related to the Siljan Ring, which was

formed 377 million years ago when a celestial object five kilometres in diameter crashed into the Earth’s crust. The meteorite strike gave rise to new minerals and peculiar species of rock.”

“Homo aquatis, or Aquanauts, was the researchers’ astonishing discovery. This is a prehistoric human being whose existence no one has previously imagined or found traces of. Everything indicates that the dust around the meteorite combined with the planet’s water to form new organisms, and that from these, a new species of human evolved. The researchers’ portfolio, herbarium, photographs, films and authentic finds make the story clear and credible.”

In a rushing stream, the researchers found a cranium exhibiting both human features and the shape of a shell. In the depths of the forest, they saw a silvery creature move near the water in the moonlight. This was thus not an extinct species.

Homo aquatis lived. Beata Gardelius and IngaLisa Blomgren were able to study their lives, and found a humanity borne by love and warmth.

The individuals were at once both uninhibited and respectful. The circle was their symbol – round like the moon and the iris of the eye.

Avesta Art 2021 27

Avesta Art and Verket now exhibit both extraordinary real prehistoric objects and replicas of human beings and objects reproduced according to the researchers’ drawings. In the shadows of the ironworks glisten the body coverings of human relatives we could have never dreamt of. Here, we meet, in natural size, Testa ostreae with its oyster-glimmering skin, bark-clad Detractisque corticibus, Paleoris alba with its shimmering of pale mussels, the seemingly leaf-decked Nigrum folium, and Cochlea bruneis, attired as if wrapped in a sheath of seashells. They all belong to the family Homo aquatis. The wings of history do not stop with the ironmaking of the 1890s. They now bring us to the conception of the heavenly vault on Earth – and to Beata Gardelius and Inga-Lisa

28

Avesta Art 2021

Blomgren’s daring work in the swell of the Siljan Ring in 1897.

As stated, no one knows what happened to the two young researchers. Their journal tells us that they came to live closely with the Aquanauts.

They marvelled at – and admired – their transboundary identity, collective care of fertilized eggs and communal rearing of all children. They themselves fell in love with each other.

The Aquanauts lived – and still live? – thanks to the interaction with the Siljan Ring’s unique geology. When industrialism wanted to exploit the minerals, the yelp of mining was set against homes that had existed since time immemorial.

The last journal entry was written on 14 August 1897. The Aquanauts are about to flee – to try to find a sanctuary somewhere else – and Beata

Gardelius and Inga-Lisa Blomgren have decided to follow them. “What will the afterlife hold?

What will come to pass? Goodbye!” the entry reads. The words seem to have been written in haste.

The anonymous donation to the Museum of Ontology does not provide an answer to this riddle. Fossilized finds, artefacts, tracked scents, the aquarium containing spawn, and the researchers’ factual notes give us just a few clues. The film from the 1897 expedition to the Siljan Ring ends in a flood of water and light – like a sermon on paradise, the day humans understand that all life on our planet is connected.

Konstnärlig gestaltning AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 är gestaltad av en grupp konstnärer och andra yrkesutövare som med stor varsamhet har tagit sig an kvarlåtenskapen från forskarna Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren.

Arkeologiska lämningar, artefakter, teckningar, dagboksanteckningar, fotografier, filmer och insamlade doftspår är grunder för presentationen som ger inblick i en tidigare helt okänd förhistoria för mänskligheten. Även själva existensen av forskningsexpeditionen tystades ned i sin samtid – troligen därför att gruvbolaget som exploaterade mineralerna vid Siljansringen inte ville fläckas ned som marodörer.

Historiska fakta bekräftar nu att där fanns en kvardröjande koloni från en förhistorisk civilisation som år 1897 drevs på flykten. Eftersom aquanauternas liv är så starkt förknippat med de unika levnadsbetingelser som skapas i samspel mellan Siljansringens bergarter och flödande vatten, råder stor osäkerhet om de någon annanstans kunde finna en ny fristad. Den som har kunskaper i ämnet – eller själv har iakttagit dem – är välkommen att vända sig till Ontologiska Museet. Museet arbetar med inriktning på själva varandet – hur världen och tingen är beskaffade, och vilka deras väsensbetingande drag är.

Konstnärlig ledare för utställningen är Pompe Hedengren, utbildad vid Konstfack och sedan årtionden verksam inom bildskapande för svenska kulturinstitutioner. En allra första tolkning av Aquanauts gjordes sommaren 2018, i en föreställning i och över Stockholms Ström, under Stockholms Kulturfestival. Där medverkade konstsimmare, cirkusartister och kanotister i en totalupplevelse som under fem kvällar sågs av 100 000 människor. I Avesta Art och Verket visas nu den första fullödiga presentationen av Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgrens märkliga upptäckter.

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 fick stor uppmärksamhet i media under sommaren 2020. De många positiva recensionerna gjorde utställningen till en publikmagnet med följd att Avesta Art 2020 dag efter dag slog i det besökstak som pandemirestriktionerna ställde krav på.

Våren 2021 nominerades AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 till det nationella priset Årets utställning.

Priset avser den utställning som under året bäst har bidragit till att utveckla utställningsmediet i Sverige. Det utdelas av Forum för utställare vid Svenska Museers vårmöte. AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 vann inte, men lyftes ärofyllt fram som en av tre finalister.

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 Konstnärlig ledare och regissör, skulpturer, scenografier och historiska teckningar: Pompe Hedengren Historiska fotografier och filmer: Sara Mac Key Historiskt textmaterial: Olof Hedengren Intendent Paleontologiska Museet: Gertrud Ekman Öhrn Amanuens Geologiska Institutet: Carina Kraft Thomassen Historiska dofter: Karolina Stockhaus Historiska klädedräkter: Kicki Ilander Grafström Historiskt hår och mask: Sofia Lewandrowski Konstruktion av ljuslådor: Alexandra Friberg och Douglas Widerström Filmning av replikor och extramaterial: Carl Thorborg och Peter Hoelstad Aquatiska forskare: Anna Sommansson, Elin Mellqvist, Petter Hydén, Elric Sauze, Helga Stensson, Kaisa Fexe, Linda Sjöberg Thelenius, Jonas Beckman, Henrik Lundgren, Sara Strandlund och Maria Strandlund Berättarröst: Hedda Stiernstedt Klippning: Johan Björnsrud Dinoflagellater: Jonas Johansson Musik: Lasse Sander Ljud: Mats Blomberg.

Redigeringssupport: Samuel Voigt Lind Tekniker: Hans Nilsson och Björn Olsson Ljussättning: Peter Abrahamsson Avesta Art 2021 29

30

Avesta Art 2021

Avesta Art 2021 31

Artistic rendition AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 (AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897) is the work of a group of artists and other professionals who have, with great care, taken charge of the legacy of Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren. Archaeological remains, artefacts, drawings, journal entries, photographs, films and collected scent tracks form the foundation of the presentation, which provides a glimpse into a previously unknown prehistory of humankind. Even the research expedition itself was silenced in its own time – likely because the mining company exploiting the minerals at the Siljan Ring did not want to be painted as marauders.

Historical facts now confirm that a lingering colony from a prehistoric civilization was driven out from the site in 1897. Because the Aquanauts’ lives are so strongly linked with the unique living conditions created in the interaction between the rocks and flowing waters of the Siljan Ring, it is highly uncertain whether they would have been able to find a new sanctuary elsewhere. Anyone with knowledge on this subject – or who has personally observed them – is urged to contact the Museum of Ontology.

The museum works with a focus on the very nature of being – on what constitutes the world and things and what their essential attributes are.

The artistic director of the exhibition is Pompe Hedengren, who studied at the University of Arts, Crafts and Design and has been designing for Swedish cultural institutions for decades. The story of the Aquanauts was interpreted for one of the very first times in the summer of 2018, in a performance in and above the waters of Stockholms Ström during the Stockholm Culture Festival. Synchronized swimmers, circus artists and canoeists performed for five nights in a full-sensory experience viewed by 100,000 people. Beata Gardelius and Inga-Lisa Blomgren’s remarkable discoveries are now being presented in full for the first time at Avesta Art and Verket.

AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 received a lot of media attention during the summer of 2020. The many positive reviews attracted huge interest in the exhibition, and day after day, Avesta Art 2020 had to turn away visitors as it hit the limits set by the pandemic restrictions. In spring 2021, AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 was nominated for the Swedish Exhibition of the Year award. The award recognizes the exhibition that has best contributed to the development of the exhibition medium in Sweden that year. It was presented by the Forum for Exhibitors at the Swedish Museums Association’s spring conference. AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 didn’t win, but was highly honoured as one of the three finalists.

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 Artistic director and director, sculptures, sets and historical drawings: Pompe Hedengren Historical photographs and films: Sara Mac Key Historical text material: Olof Hedengren Curator, Museum of Palaeontology: Gertrud Ekman Öhrn Research Assistant, Geological Institute: Carina Kraft Thomassen Historical scents: Karolina Stockhaus Historical costumes: Kicki Ilander Grafström Historical hair and masks: Sofia Lewandrowski Construction of light boxes: Alexandra Friberg and Douglas Widerström Filming of replicas and extra material: Carl Thorborg and Peter Hoelstad Aquatic researchers: Anna Sommansson, Elin Mellqvist, Petter Hydén, Elric Sauze, Helga Stensson, Kaisa Fexe, Linda Sjöberg Thelenius, Jonas Beckman, Henrik Lundgren, Sara Strandlund and Maria Strandlund Narrator: Hedda Stiernstedt Editing: Johan Björnsrud Dinoflagellates: Jonas Johansson Music: Lasse Sander Sound: Mats Blomberg.

Editing support: Samuel Voigt Lind Technicians: Hans Nilsson and Björn Olsson Lighting: Peter Abrahamsson Avesta Art 2021 33

Verkförteckning / List of art COLBENGTSON, TOMAS

INGELSE, PIA

MORITZ, ELISABETH

Aajla-hjärna (2021) Överfångsglas Aajla Brain (2021) Overlay glass

Ynglingasaga (2020) Olja på duk Ynglinga Saga (2020) Oil on canvas

Syd- och Nordsamisk hjärna (2021) Överfångsglas South and North Sámi Brain (2021) Overlay glass

Dandy (2020) Olja på duk Dandy (2020) Oil on canvas

Postmemory #2 (2021) Installation. Cut-outs. Pigment Ink Print av foto Postmemory #2 (2021) Installation. Cut-outs. Pigment ink prints of photographs

Hjärnbok (2021) Screentryck på rostfri plåt Brain Book (2021) Screen print on stainless steel

Brucebosviten: Brucebo Suite:

Solens barn (2021) Screentryck på duk, metallringar, läder Children of the Sun (2021) Screen print on canvas, metal rings, leather

L’ Intimité (2021) Olja på duk Intimacy (2021) Oil on canvas

f/b 1957 Foto sid/photo page 9, 38

Puberteten (2021) Olja på duk Puberty (2021) Oil on canvas

Samisk erfarenhet (2021) Screentryck på plexiglas Sámi Experience (2021) Screen print on plexiglass

La Musique (2021) Olja på duk Music (2021) Oil on canvas

En flicka från Jokkmokk (2021) Screentryck på plexiglas A Girl from Jokkmokk (2021) Screen print on plexiglass

LIDBERG, ANNA

Sápmie (2021) Screentryck på plexiglas Sápmie (2021) Screen print on plexiglass Defaced (2021) Screentryck på plexiglas Defaced (2021) Screen print on plexiglass Baernie (2021) Screentryck på rostfri plåt Baernie (2021) Screen print on stainless steel Alaska tjidtjie (2021) Screentryck på rostfri plåt Alaska tjidtjie (2021) Screen print on stainless steel Vaapsten (2021) Screentryck på rostfri plåt Vaapsten (2021) Screen print on stainless steel Please Do Not Speak Eskimo (2021) Vinyl på rostfri plåt Please Do Not Speak Eskimo (2021) Vinyl on stainless steel

34

f/b 1967 Foto sid/photo page 11, 38

Avesta Art 2021

f/b 1984 Foto sid/photo page 7, 13 Okeanides (2020) Videoinstallation och musik, 42 minuter.

Musiken är komponerad av Jon Ekström.

Okeanides (2020) Video installation and music, 42 minutes.

Music composed by Jon Ekström.

Utsikter mot undergången (2017-2021).

Installation med ljud, ljus, video och objekt.

Musiken är komponerad av Jon Ekström.

Conceptions of Ruin (2017-2021). Installation with sound, light, video and objects.

Music composed by Jon Ekström.

MEDBO, MÅRTEN f/b 1964 Foto sid/photo page 3, 15

Morfologi 1-17 (2021) Keramik, drejat och sammansatt stengods Morphology 1-17 (2021) Ceramics, turned and assembled stoneware

f/b 1956 Foto sid/photo page 1, 17, 38

Elisabeth Moritz Postmemory #3 Hjortnäs Handel Galleri Sommargalleri för samtidskonst Elisabeth Moritz ställer ut även i Hjortnäs, mellan Leksand och Tällberg, under sommaren 2021.

Utställningen pågår 26 juni – 29 augusti. Öppet i juni-juli onsdag-söndag kl. 12-17 samt i augusti fredag-söndag kl. 12-17. www.kallur.org Elisabeth Moritz Postmemory #3 Hjortnäs Handel Galleri Summer gallery for contemporary art Elisabeth Moritz is also exhibiting in summer 2021 in Hjortnäs, located between Leksand and Tällberg.

The exhibition runs from 26 June to 29 August.

Open in June and July from Wednesday to Sunday 12pm–5pm, and in August from Friday to Sunday 12pm–5pm. www.kallur.org

AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 / AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 HEDENGREN, POMPE

f/b 1969 Konstnär och konstnärlig ledare för team, presenterat på sid. 29 Artist and artistic director for the team, presented on page 33 AQUANAUTS – Expeditionen till Siljansringen 1897 AQUANAUTS – Expedition to the Siljan Ring 1897 Foto sid/photo page 24, 25, 26, 28, 30, 31, 32 Sju skulpturer 195 cm höga. Stående och sittande. En skulptur 85 cm.

Seven sculptures 195 cm tall. Standing and sitting. One sculpture 85 cm.

Skulptur av kranium 20 x 20 cm, stengodslera Sculpture of cranium 20 x 20 cm, stoneware clay Scenografi över forskarnas arbetsbord, i samarbete med Stina Wirsén.

Scenic design of the researchers’ workbench in collaboration with Stina Wirsén.

Scenografi med embryon i ett 400-liters akvarium.

Scenic design with embryos in a 400-litre aquarium.

Regi av kortfilm som visas på den stora duken.

Production of short film shown on the large screen.

”Detractisque corticibus” konstruerad av bark “Detractisque corticibus” constructed of bark

6 korta filmer projicerade på slöjor 6 short films projected on cloth panels 6 st blyertsteckningar i 50 x 70 cm, placerade i varsin 70 x 90 cm ljuslåda, specialgjord i trä med glasram.

Six 50 x 70 cm pencil drawings. Each placed in its own 70 x 90 cm lightbox specially made of wood with a glass frame.

En historisk inspirationsvägg med ett 40-tal gamla bilder.

A historical inspiration wall with over 40 old pictures.

”Nigrum folium” konstruerad av svarta blad “Nigrum folium” constructed of black leaves

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

”Testa ostreae” konstruerad av ostronskal “Testa ostreae” constructed of oyster shells ”Cochlea brunneis” konstruerad av snäckskal “Cochlea brunneis” constructed of seashells ”Paeloris alba” konstruerad av musselskal “Paeloris alba” constructed of mussel shells

”Animantis Ramusculi” konstruerad av kvistar “Animantis Ramusculi” constructed of twigs ”Conchea Hyacinthum” konstruerad av blåmusslor “Conchea Hyacinthum” constructed of blue mussels

Artefakter i samarbete med Jonas Hagström på Paleontologiska avdelningen.

SWEDISH MUSEUM OF NATURAL HISTORY

Artefacts in collaboration with Jonas Hagström at the Department of Palaeontology.

MAC KEY, SARA

f/b 1974 18 svartvita fotografier i format 230 cm x 165 cm.

Filmfoto till alla filmerna i utställningen.

18 black-and-white photographs in 230 cm x 165 cm format.

Cinematography for all the films in the exhibition.

HEDENGREN, OLOF

f/b 1939 Den historiska texten till hela berättelsen om ”Expeditionen till Siljansringen 1897” The historical text for the entire story of “Expedition to the Siljan Ring 1897”

WALLMAN, JULIA

f/b 1993 Bärbar dräkt i tyg av arten Graphoderus bilineatus. Med taggig sköld bakom huvudet.

Wearable fabric suit of the species Graphoderus bilineatus. With spiny shield behind the head.

HOELSTAD, PETER

f/b 1971 Film på svart bakgrund med silvrig aquanaut Film on black background with silvery Aquanaut

THORBORG, CARL

f/b 1987 Fotografier och filmer på de olika skulpturerna Photographs and films of the various sculptures www.aquanauts.se www.ontologiskamuseet.se

Barn till ”Conchea Hyacinthum” konstruerad av blåmusslor Child of “Conchea Hyacinthum” constructed of blue mussels Avesta Art 2021 35

FOLKHEMMETS DESIGN/ DESIGNING THE SWEDISH PEOPLE’S HOME LINDBLAD, THOMAS

f/b 1944 Designhistoriker / Design Historian

ALDERIN, TOVE f/b 1971 Konstnär / Artist

Rostfritt stål – i sköna former för god hälsa Foto sid 18, 21, 37 Etthundrafemton rostfria föremål av kända och okända designers.

Därtill bestick.

Objektslista finns i utställningen.

Ur Thomas Lindblads samling.

Gestaltning: Tove Alderin Stainless steel – in lovely shapes for good health Photo page 18, 21, 37 One hundred and fifteen stainless objects by well-known and unknown designers.

Also a collection of cutlery.

The exhibition includes a list of objects.

From Thomas Lindblad’s collection.

Exhibition design: Tove Alderin

36

Avesta Art 2021

Aluminium 5104 Foto sid/photo page 19, 22, 36 Installation / ljudverk Installation / sound piece Aluminiumföremål ur Torbjörn Lenskogs och Thomas Lindblads samlingar.

Aluminium objects from Torbjörn Lenskog’s and Thomas Lindblad’s collections.

Aluminiumplåt 0,03 mm, aluminiumvajer, vajerlås, aluminiumljud och vatten.

Aluminium sheet 0.33 mm, aluminium wire, wire locks, aluminium sound and water.

Ljudarrangemang / performance av Tove Alderin och Gustav Löwenhielm.

Aluminiumplåtar av varierade storlekar och tjocklekar, vatten samt aluminiumföremål från samlingarna.

Sound arrangement / performance by Tove Alderin and Gustav Löwenhielm.

Aluminium sheets of varying sizes and thicknesses, water, and aluminium objects from the collections.

Filmer / Films: Tove Alderin och Lisa Andrén.

Aluminiumets inre struktur avspeglar sig som mekaniska ljudvågor. Ljudvågornas hastighet genom materialet skapar molekylära förtätningar och förtunningar som ger olika klang. Tillsammans med platsens egna materiella transmission, söker den totala ljudupplevelsen ge tillbaka platsen det ljud som har tystnat.

The inner structure of the aluminium is reflected as mechanical sound waves. The speed of the sound waves through the material creates molecular compressions and rarefactions that produce different sounds. Combined with the site’s own material transmissions, the total sound experience seeks to give the site back its silenced sounds.

Plast – det nyaste moderna materialet Foto sid 4, 20, 23, 37 Installation Plastföremål ur Thomas Lindblads samling.

Gestaltning: Tove Alderin Ett hundra exempel på massproducerade bruksföremål av plast som förändrade vår värld. Svensk plastdesign från perioden 1950-1970 som var plastens guldålder. Fabrikerna tävlade om kunderna, och produkterna utvecklades och granskades i samarbete med husmorsorganisationer och provkök.

Vissa föremålstyper från förr behölls, men gjordes från och med nu i plast. Samtidigt utvecklades nya produkter som tidigare inte hade existerat och som kunde förverkligas tack vare plastmaterialen. Färg, form och funktion fick ny innebörd.

developed that had not previously existed but which are now possible thanks to plastic. Colour, form and function take on new meaning.

The oil-based thermoplastics made it possible to injection-mould objects in just seconds – as opposed to the several minutes formerly needed for compression-moulding. From the coolest turquoise to the warmest fire-orange, what gives plastic its finesse is that you can get any colour you want just by pouring toner into the mixture. The colour isn’t only on the surface either, but instead permeates the entire material.

Med de oljebaserade termoplasterna blev det möjligt att på några sekunder formspruta föremål i stället för att som tidigare formpressa, vilket tog flera minuter.

Från svalaste turkos till varmaste brandgul – finessen med plast är att det bara är att hälla färgpulver i massan så får plastprylarna önskad kulör. Färgen genomtränger hela materialet, den sitter inte bara på ytan.

Plastic – the newest modern material Photo page 4, 20, 23, 37 Installation Plastic objects from Thomas Lindblad’s collection.

Exhibition design: Tove Alderin One hundred examples of mass-produced plastic household goods that changed our world. Swedish plastic design from 1950 to 1970, the Golden Age of Plastic. The factories competed for customers, and the products were developed and reviewed in collaboration with housewife organizations and test kitchens. Some objects from the past remain, but are made of plastic from now on. New products are Avesta Art 2021 37

38

Avesta Art 2021

Avesta Art 2021 arrangeras av Avesta kommun / organized by the Town of Avesta

Utställning / Exhibition Curators: Charlotte Wells, Kenneth Linder Tove Alderin för Folkhemmets design / for Designing the Swedish People’s Home.

Pompe Hedengren för Aquanauts – Expeditionen till Siljansringen 1897 / for Aquanauts – Expedition to the Siljan Ring 1897

Särskilda tack vill vi rikta till / We would like to extend our special thanks to Konstnärerna / The Artists

Ljussättning, teknik/ Lighting: Peter Abrahamsson, Magic Sound Ljud och Ljus AB

Torbjörn Lenskogs samling / Torbjörn Lenskog’s collection Naturhistoriska Riksmuseet / Swedish Museum of Natural History Ateljé Linslusen STUART Print & Reklambyrå Hjortnäs Handel Galleri, Agneta Kallur

Byggnation / Construction Aquanauts: Hans Nilsson Snickeri / Carpentry: Jonas Engström, Pacora Medarbetare / Co-workers: Malin Andersson, Ann Björklund, Malin Grimfeldt, Sussie Carlzon, Karl Erik Dahlberg, Helen Ersbacken, Lars Fransson, Lena Jonsson, Carola Nilsson, Johanna Sandvik, Viktor Ärlemalm Hagsér

Samarbetspartners, bidragsgivare/ Partners, financial support

Guider / Guides: Lars Åke Carlsson, Anders Hägglund, Marianne Rung, Gunilla Berglund, Lea Malmivirta, Ingabritt Widholm, Sara Persson, Britt-Marie Axelsson, Kerstin Bohlin, Solweig Palm, Eva-Lena Bard

Region Dalarna, Kultur och bildning / Culture and Education Statens kulturråd / Swedish Arts Council Arbetsförmedlingen Avesta / Swedish Public Employment Service, Avesta Avesta Tidning Annonsbladet AB Karl Hedin Bygghandel Per Kvadrat AB Best Western Star Hotel Outokumpu Press Plate AB

Ledningsgrupp / Executive group: Kenneth Linder, Charlotte Wells, Ing-Marie Pettersson Jensen

Katalog / Catalogue

Truckservice AB Avesta Text & Dekor, ATD TransArt AB Pacora Bygg AB Restaurang Koppardalen Avesta Vandrarhem, Älvbro Städenheten, Avesta kommun Gränges AB Akriform Plast AB Big Image Brunnbäcks Herrgård Gröna Magsinet, Krylbo

Information www.verket.se

2021

verket@avesta.se

0226 64 51 62, +46 226 64 51 62

Redaktör / Editor: Karin Perers Grafisk formgivning / Graphic design: Åsa Horn, STUART Print & Reklambyrå Texter / Texts: Karin Perers med förord av / with preface by Kenneth Linder, Ing-Marie Pettersson Jensen, Charlotte Wells Översättning / Translation: Chris Kleinman, Highway 1 Communications Korrekturläsning / Proofreading: Lars Åke Everbrand, Annie Cederbom, Thomas Nyberg Foto / Photography: Therése Asplund, Ateljé Linslusen Foto / Photography: Sara Mac Key sida / page 24, 25 Omslag / Cover: Framsida / Front: Detalj/Detail: Postmemory #2, Elisabeth Moritz Fotograf / Photographer: Therése Asplund, 2021 Baksida / Back: Verket, Fotograf / Photographer: Therése Asplund, 2020 Tryck / Print: STUART Print & Reklambyrå Papper / Paper: Arctic Volume White 250 g, Arctic Volume White 130 g Upplaga / Edition: 3000 ex ISBN: 978-91-985516-3-1 © Kultur Avesta, Avesta kommun

HJORTNÄS HANDEL

.

gal leri

2

3

Avesta Art 2021 39

2021

40

Avesta Art 2021