Hemma hos de musicerande skogsägarna

Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Skogsbruk till tonerna av fiol

En gång i tiden drevs Näs gård utanför Ludvika av Gunnar Moréns farmor och farfar. Det var en levande gård med kor och hästar. Skogsbruket sköttes med häst och släde. Sedan 1992 har Gunnar och EvaHelena Morén utvecklat gården och skogsbruket, samtidigt som de varit deltidsmusiker. Helena som violinist och fiollärare, Gunnar som violinist i bland annat Östen med resten.

Hon blockerar min väg, tittar uppfordrande på mig, mäter mig med blicken och bestämmer sig sedan för att jag är okej och kommer fram och nosar på mina ben. En röst från köket ropar Miras namn och den lilla spanska vattenhunden pilar ut i köket.

Eva-Helena far förbi med mössan i handen och hojtar att hon går ut i stallet. Det råder ingen tvekan om att hon är ett riktigt energiknippe med många järn i elden. Gunnar å andra sidan ger ett lugnt intryck när han häller upp kaffet. Ovanpå skåpen står en lång rad av mässingsklockor i olika storlekar. – De där klockorna satt på arbetshästarna i skogen förr i tiden. Varje klocka har sin klang, så man kunde höra var de befann sig, berättar Gunnar och slår sig ner och tar samtidigt upp mobiltelefonen och visar mig sin skogsbruksplan. Det är slående vilken utveckling skogsbruket har genomgått på några sekel.

Gården har gått i arv och vuxit med tiden. På 70-talet byttes det skiften, så att det blev mer samlat och idag utgör fastigheten 300 hektar. – Jag köpte gården av min far 1992 och löste ut min syster som inte var intresserad. Jag hade ju bott på gården under min uppväxt, så det här var hemma för mig. Min far och mina farföräldrar hade bedrivit ett aktivt jordbruk, men det avvecklades med tiden. Runt år 2000 sålde jag av jordbruksmaskinerna och behöll bara lite spannmålsproduktion. Idag ser vi till att ha eget hö, men det är inte mer än så, berättar Gunnar.

Fiolspel förde dem samman

År 1992 var också året då Gunnar och EvaHelena träffades. Den gemensamma nämnaren var fiolspel. EvaHelena spelade violin i Bergslagens kammarsymfoniker och Gunnar spelade i andra sammanhang. Gunnar har varit deltidsmusiker under många år och tidvis arbetat som musiklärare. Efter tjugo år spelar han fortfarande med Östen med resten. Ett namn som Lasse Berghagen för övrigt givit dem under en spelning i Stockholm. Det blir inte så mycket spelande hemma, men ibland tar Gunnar och EvaHelena fram fiolerna. – Det blir någon duett och så har de Moréns kvintett ihop – med bas, gitarr, trummor och fiol, säger Gunnar och EvaHelena fyller i: – Vi har mycket gemensamt och vi har kul tillsammans i vardagen. Jag fick lov att gå i pension lite tidigare för att hinna med allt jag vill göra på gården, säger Eva-Helena som jobbar som violinist och

Gunnar växte upp på gården och köpte den av sin pappa 1992.

musiklärare. Det märks att de trivs tillsammans och att gården är något de utvecklar tillsammans. – Vi är uppvuxna på 60talet, så vi gick väl in i det här utifrån invanda mans- och kvinnosysslor, men det har vi ändrat på. Jag tycker om att lära mig nya saker och vill kunna utföra det på egen hand. Jag har snickrat staketet till hästhagen och inrett hela sadelkammaren. Den gången hade jag inte ro att vänta på att Gunnar skulle komma hem från en spelning, så jag satte igång själv. Jag sågade i solosågen och snickrade och insåg att jag var bra på det, säger Eva-Helena. – Och jag har lärt mig att laga mat, vi delar på allt, fyller Gunnar i och båda förtydligar vikten av att inte fastna i de traditionella rollerna.

Hjälp med skogen

Vi återgår till att prata om skogen. – Jag har aldrig varit verksam i skogen på samma sätt som tidigare generationer, utan köpt in skogliga tjänster. Jag har en äldre skotare som jag kan använda som kombimaskin. Jag gör lite gallring för att det är roligt att hålla på. Idag har jag tid att finlira lite, exempelvis med krångliga bestånd som är svåra att leja bort. Det jag gör sker utan brådska så jag kan vara noggrann. Det är rofyllt. För de större arbetena anlitar jag duktigt folk, det blir bäst så. För mig har det varit viktigt med en bra virkesköpare. Jag tog inte bara över pappas gård, jag tog även över hans virkesköpare, skrattar Gunnar och fortsätter:

Eva-Helena är den stora hästentusiasten, hennes häst Mona ska bli brukshäst och de ligger i träning.

– Periodvis har vi mycket kontakt och då inte enbart när det är virkesaffärer. Jag kan fundera över något och behöver råd, vad jag ska spara och vad jag ska ta bort. Då kommer han och vi kikar tillsammans. Jag vill ha med folk att göra som jag litar på, så jag jagar aldrig offerter eller nappar på erbjudanden. Vi har haft Stora Enso i alla tider.

Gunnar har sin skogsbruksplan i fickan. Gör han egna åtgärder meddelar han virkesköparen, han vet att det går att göra digitalt men föredrar den personliga kontakten. Eftersom flera bestånd hade markeringen ”inventering”, så har han varit runt och kollat. Han konstaterade att några bestånd var avverkningsbara. – Vissa bestånd har stått lite för länge, de är dags att ta ner, genom åren har vi klarat

Gunnar och Eva-Helena Morén

Bor: Nås gård, utanför Ludvika i Dalarna. Gör: Äger skog och arbetar som deltidsmusiker.

”Jag tycker om att lära mig nya saker och vill kunna utföra det på egen hand. Jag har snickrat staketet till hästhagen och inrett hela sadelkammaren”, säger Eva-Helena.

oss bra från stormar, bränder och barkborreangrepp, säger han.

Mestadels finns gran på fastigheten, med tall som god tvåa, men Gunnar drar allt mer åt löv. – Det är vackert med björkskogar. Jag har tagit bort gran på vissa platser för att ge plats åt tall, men jag jobbar för mer blandskog. Granen är känsligare om det blir varmare klimat och den brinner som sjutton, säger han och refererar till den stora branden i Västmanland för några år sedan när röken nådde ända till Ludvika. Han har haft mindre bränder på sina marker men det har gått bra.

Bondgård blev hästgård

Hästarna kom in på gården för sex år sedan. Deras gemensamma dotter hade ridit sedan barnsben och haft sin häst i ett annat stall. Ladugården som rymde flera tidsepoker tömdes på hästsaker ända från 1800talet och Gunnar fick tag på några begagnade boxar. Dotterns häst flyttade in och snart även en

Hästarna Turbo och Emir är två av fyra hästar som hyr stallplats på gården.

Gården har gått i arv och vuxit med tiden. På 70-talet byttes det skiften, så att det blev mer samlat och idag utgör fastigheten 300 hektar.

Gunnar brukar själv gallra och tycker om att göra det utan brådska för att vara noggrann. Men de större arbeterna anlitar han folk för, säger han.

hyresgäst. Sedan skaffade Eva-Helena häst och med familjens två hästar och fyra hästar som hyr stallplats så finns nu sex hästar på gården. EvaHelena är den stora hästentusiasten, hennes häst Mona ska bli brukshäst och de ligger i träning. – Jag hittade tio kälkar från 40talet efter Gunnars farfars hästar Dick och Frej. Det har funnits många bra hästsaker att ta tillvara, exempelvis en vacker gammal vagn som man åkte till kyrkan med i början av 1900-talet. Tanken är att Mona ska bli en duktig brukshäst och hjälpa till på gården, bärga hö och ploga snö, säger EvaHelena.

Det de uppskattar mest med sitt nuvarande liv är att varje dag får vara nära naturen och djuren. Att verkligen hinna se årstiderna och ha friheten att kunna spela, utan att behöva passa arbetstider. – Vi jobbar jämt, men det är aldrig jobbigt. Det finns alltid nya projekt att ta tag i och vi har alltid fullt med folk på gården, säger EvaHelena.

Om Eva-Helenas intresse är hästar, brinner Gunnar för helt andra hästkrafter. – Jag är uppvuxen med traktorer och maskiner, jag går verkligen igång på motorer. Jag såg en så fin begagnad traktor nyligen som jag funderar på. Traktorer kan man aldrig ha för många av, konstaterar Gunnar och Eva-Helena slår dövörat till. Detaljer runt traktorer kan hon få mer än nog av.

Så hur ser du på nästa generation?

– EvaHelena har två barn och vi har en gemensam dotter. Jag vill inte pracka på henne gården, hon ska gå sin egen väg. Förr låg det outtalat i luften att barnen skulle ta över en gård. Det sades aldrig rent ut, det var så självklart. Visst funderade jag en del innan jag bestämde mig, jag var ju också musiker. Med yrkeslivet bakom mig var det rätt beslut. Skogen har alltid varit min bas och det har på sätt och vis möjliggjort att jag kunnat ägna så mycket tid åt musik. Idag bestämmer både jag och Helena över våra dagar, det känns lyxigt. Ibland är det en mental utmaning att lämna skogen för att jag är mitt uppe i något. Det är lite motstånd i att hoppa i finkläderna och åka på en spelning, även om det är kul när jag väl är där. Att ställa om från musik till skog är däremot inga problem. Båda delarna ger energi och jag är tacksam att jag kan kombinera dem, avslutar Gunnar.

”Jag är uppvuxen med traktorer och maskiner, jag går verkligen igång på motorer. Jag såg en så fin begagnad traktor nyligen som jag funderar på. Traktorer kan man aldrig ha för många av.”

Vem känner du som vill ha skogsinspiration?

Har du barn, barnbarn eller en vän som skulle vilja ha inspiration och kunskap om skogsägande och att bruka skog?

Tipsa någon du känner genom att fylla i formuläret för att starta prenumerationen. Det är helt kostnadsfritt!

Till formuläret:

Skogsnära kommer ut tre gånger per år och innehåller spännande möten med experter och skogsägare som varvas med fördjupande artiklar om skogsskötsel, forskning och massor av förnybara produkter och material från skogen.

Foto Anders Bergön Tema

Sidan 23–38

Produkter från din skog

Trä i höghus, asfalt och kläder. Användningsområdena med skogen som råvara växer sig allt större. Men vad betyder det för klimatet egentligen?

I detta nummer fördjupar vi oss i forskning, innovation och framtidsspaningar om skogens produkter och deras betydelse för miljön.

Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Maria Saxe, hållbarhetschef, Stora Enso Skog

Vad gör skogen för klimatet egentligen?

Skogsindustrin har kritiserats i media för att släppa ut mer koldioxid än all annan industri och trafik i Sverige tillsammans. Samtidigt lyfts skogen som Sveriges lösning på klimatkrisen. Vad stämmer och hur ligger det till med det svenska skogsbruket?

När skog avverkas frigörs koldioxid ur marken och när man förbränner trä eller pappersprodukter släpps det också ut koldioxid. Samtidigt ökar skogen i volym i Sverige och binder in mer koldioxid än dessa utsläpp tillsammans. Totalt bidrar svenskt skogsbruk med en nettoinbindning motsvarande nästan 40 miljoner ton koldioxid per år. Dessutom gör skogsindustrin en stor insats för klimatarbetet genom att tillverka produkter av trä som kan ersätta fossilbaserade produkter. Maria Saxe är hållbarhetschef på Stora Enso Skog: – Förutom att skogen utgör en total kolsänka, så utvecklar vi hela tiden nya produkter som kan ersätta de fossila. Några exempel är biokomposit som ersätter plast, förpackningar till livsmedelsindustrin och korslimmat trä som kan ersätta cement. Vi har i vår mission att ersätta fossilbaserade material. Många av de produkter vi tar fram är förnybara, återvinningsbara och komposterbara. Man måste se till hela livscykeln, säger Maria.

Perspektiv

Skogsbolagen har kritiserats för att skapa kalhyggen och därmed bidra till koldioxidutsläpp. Maria menar att det är en fråga om perspektiv. – Med en avverkning blir det ett tillfälligt koldioxidutsläpp, men vi behöver ha ett längre perspektiv. I Sverige är vi noga med att återbeskoga, så är det inte i alla länder. I Sverige har vi en ökande skogsvolym, vi har en nettoinbindning av koldioxid i skogen, säger Maria och fortsätter: – Vissa menar att vi ska låta skogen stå orörd i minst tio år. De har rätt i att skogen skulle binda in mer koldioxid, men vad skulle vi göra produkter av? Om inte vi tillhandahåller produkterna, kommer de produceras i andra länder med större ekologiskt fotavtryck. Vi behöver ha ett helhetsperspektiv. Det bästa för klimatet vore om vi kunde sluta använda fossilbaserade produkter, men med nuvarande utveckling kan vi trots allt ersätta mycket, säger Maria och fortsätter: – En kritik handlar om hotet mot biologisk mångfald, där vissa arter upplevs hotade av dagens skogsbruk. Vi tar naturhänsyn i allt vi gör och vi har en utbildande roll till våra privata skogsägare i vad naturhänsyn innebär. Det finns skog som är ren produktionsskog, där tar vi generell miljöhänsyn enligt Stora Ensos nivå för att öka skogens motståndskraft och den biologisk mångfalden. I andra änden av skalan finns områden med mycket höga naturvärden, exempelvis nyckelbiotoper som vi aldrig avverkar. Sedan finns något mitt emellan, skog med vissa naturvärden, exempelvis naturvärdesträd eller hotade arter som man kan bruka skonsamt. Här jobbar vi tillsammans med skogsägaren för att hitta en lämplig hänsynsnivå, avslutar Maria Saxe.

”Vi tar naturhänsyn i allt vi gör och vi har en utbildande roll till våra privata skogsägare i vad naturhänsyn innebär”, säger Maria Saxe, hållbarhetschef på Stora Enso. Här är hon på skogsutflykt med sin dotter.

Kol i skogen –1,5

Kol som tillfälligt lagras i produkterna

Utsläpp i hela värdekedjan –2,6 +10,5

Substitutionseffekten

–17,9

Klimatpåverkan –11,5 Mt CO2

Stora Enso bidrar till att lagra mer kol än man släpper ut, enligt en färsk rapport.

Stora Ensos koldioxidutsläpp

Forskningsprojekt med SLU, har gjorts på hur mycket koldioxid Stora Enso släpper ut och tar upp. Ser man till hela kedjan inklusive inbindning och substitionseffekten*, så hamnar siffran på –11,5 miljoner ton reducering av koldioxidutsläpp. Läs mer om detta på sidan 34–35.

* Substitutionseffekten – Ett mått på hur mycket koldioxidutsläpp som undviks genom att använda förnybar råvara istället för fossil.