__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

C NS

RG

A

AN

HANDBOK

ION I FINL

SPEK

AT

NINGSBRA

CENTRALO

IS

DD

NS

N

HE

D

SPEK

Brandsäkerhetsguide för kyrkor


C NS

A

AN

HANDBOK

ION I FINL

SPEK

AT

NINGSBRA

RG

IS

DD

CENTRALO

N

H

S EN

D

SPEK

2

SPEK handbok är en serie böcker om brandsäkerhet i fastigheter. Serien utges av Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. Du kan ladda ner guiderna från www.spek.fi/oppaat. ISBN Elektroniskt: 978-951-797-668-8


Innehållsförteckning Förord.....................................................................................................5 1. Till läsaren.......................................................................................7 2. Kyrkor som kulturhistoriska byggnader och som en del av den andliga traditionen...........................................................................9 3. Brandskyddets uppgifter och räddningsplan................................. 11 3.1. Försäkring.............................................................................................................. 12

4. Personalens agerande...................................................................13 4.1. Förstahandssläckning......................................................................................... 14

5. Förutsättningar för brandskydd..................................................... 17 5.1. Brandens olika faser och släckning.................................................................. 17 5.2. Kartläggning av risker och vidtagande av åtgärder....................................... 18 5.3. De vanligaste brandriskerna i kyrkorna............................................................ 19 5.4. Byggnadens läge.................................................................................................. 20 5.5. Tekniska risker ..................................................................................................... 21 5.6. Funktionella risker................................................................................................ 25 5.7. Användning av byggnaden.................................................................................. 25 5.8. Bygg- och reparationsarbeten ........................................................................... 26 5.9. Brandkåren............................................................................................................. 27

6. Elsäkerhet och åskskydd...............................................................29 6.1. Elinstallationer....................................................................................................... 29 6.2. Termografi av elanläggningar............................................................................ 32 6.3. Värmeanordningar................................................................................................ 32 6.4. Planering och installation av åskskydd............................................................ 34 6.5. Ventilationsanordningar...................................................................................... 34

7. Skadegörelse och anlagda bränder...............................................35 8. Brandtekniska anordningar............................................................36 8.1. Brandskyddsteknik............................................................................................... 36 8.2. Planering och anskaffning av anläggningar.................................................... 37 8.3. Ändamålsenlig brandskyddsteknik .................................................................. 39 8.4. Hur förhållandena påverkar brandskyddet ..................................................... 39 8.5. Estetik vid installation.......................................................................................... 41 8.6. Brandlarm............................................................................................................... 41 8.7. Släckanläggningar................................................................................................ 48 8.8. Släckanläggningens vattenförsörjning............................................................. 51 3


9. Anläggningens underhåll...............................................................53 9.1. Säkerställande av funktionsdugligheten.......................................................... 53 9.2. Anläggningens skötare........................................................................................ 54 9.3. Underhållsprogrammet....................................................................................... 54 9.4. Anläggningens service........................................................................................ 54 9.5. Serviceavtal............................................................................................................ 55 9.6. Servicearbetets metoder och säkerhet............................................................ 55 9.7. Behov av uppgradering och modernisering..................................................... 56

10. Säkerhetssystem...........................................................................57 10.1. Områdesövervakning........................................................................................... 57 10.2. Kameraövervakning............................................................................................. 58 10.3. Byggnadstekniskt inbrottsskydd i kyrkor......................................................... 58 10.4. Nyckelsäkerhet...................................................................................................... 58 10.5. Inbrottslarmsystem.............................................................................................. 59 10.6. Planering av systemet......................................................................................... 62 10.7. Installation.............................................................................................................. 63 10.8. Användning och service...................................................................................... 63

11. Exempelfall................................................................................... 64 11.1. Borgå domkyrka.................................................................................................... 64 11.2. Ylivieska.................................................................................................................. 66 11.3. Nivala...................................................................................................................... 67 11.4. Kiihtelysvaara........................................................................................................ 67

12. Källor och tilläggsinformation...................................................... 69 12.1. Förordningar och tillgängliga anvisningar....................................................... 69

Bilaga: Utveckling av brandsäkerhet i kyrkor – förebyggande brandskydd....................................................................................................72

4


Förord De kyrkliga byggnaderna representerar vårt äldsta byggnadsarv och är en betydande del av vårt lands kulturhistoria. Kyrkor har också en speciell ställning i det finska landskapet, både bildligt och bokstavligt. Betydelsen för den lokala identiteten är stor, liksom för de många personliga minnen som är förknippade med dem. Många av kyrkorna är också en del av vår nationella identitet. Således är det alltid om en stor förlust om en kyrka skadas eller förstörs i en brand. Det handlar inte endast om en byggnad, utan om en värdegrund på ett bredare plan, från individnivå till samhället som helhet. Därför är det hela samhällets uppgift att skydda det kyrkliga byggnadsarvet från bränder. Mordbränder som drabbat kyrkor har alla väckt bestörtning och skakat hela landet. St. Olavs kyrka i Tyrvää antändes en söndag i september 1997, taket på den medeltida kyrkan i Borgå våren 2006, Gruvsta kyrka i Vanda 2006, Ylivieska kyrka påsken 2016 och Kiihtelysvaara kyrka hösten 2018. Branden i katedralen Notre Dame i Paris berörde i sin tur hela Europa våren 2019. Kyrkors symbolvärde gör dem mer mottagliga för förstörelse än andra byggnader, deras dyrbara artefakter drar till sig tjuvar och dessutom uppstår skador och risksituationer i samband med naturfenomen, olika reparationer och annat arbete. Det som en gång skadats är omöjligt att återställa och inte ens den bästa kopian kan ersätta de värden som gått förlorade. Det är nödvändigt att vara förutseende och förebyggande, men samtidigt måste det finnas en beredskap att handla i risksituationer. En kyrkas brandsäkerhet utgör en helhet, som sträcker sig från kartläggning av riskerna till handling i risksituationer, och omfattas av såväl funktionella som tekniska lösningar. Brandsäkerhet kräver fortlöpande underhåll, uppdateringar och modernisering även i kyrkor. Alla som är delaktiga i planering, beslut eller underhåll gällande brandskydd bör ständigt utveckla sin kompetens för att kunna svara på förändringar i omständigheter, miljö och teknik. Den här brandsäkerhetsguiden för kyrkor innehåller den senaste informationen om brandskydd av kyrkor och andra kyrkliga byggnader. Den redogör också för olika brandsläckningsalternativ som dagens teknik har att erbjuda. Handboken riktar sig i första hand till församlingarna. Anvisningarna är utarbetade av Museiverket, kyrkostyrelsen, Finans Finland och Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. Lauri Lehto, Ilpo Leino, Jarmo Majamaa och Juha Hassila vid Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland har medverkat i skrivarbetet. Fotografierna är tagna av Tuomas Koskialho, Juha Hassila och Jari Pouta vid Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. Projektets styrgrupp bestod av representanter från SPEK, Finans Finland, kyrkostyrelsen och Museiverket. Ett varmt tack till både skribenter och medlemmar i styrgruppen: 5


Olli Hakli, specialplanerare, Museiverket Elisa Heikkilä, specialforskare, Museiverket Martti Jokinen, expert Kristiina Koskiaho, överarkitekt, kyrkostyrelsen Lauri Lehto, säkerhetsexpert, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland Ilpo Leino, äldre expert, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland Petri Mero, ledande expert, Finans Finland Antti Pihkala, överarkitekt, kyrkostyrelsen Saana Tammisto, kulturarvsexpert, kyrkostyrelsen

Å Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland rf:s vägnar, Karim Peltonen, direktör

6


1. Till läsaren Brandsäkerheten i kyrkor utgör en helhet, med kartläggning av brandrisker, planering av brandskydd och räddning, samt av brandskyddsanläggningar och val som förknippas med dem. Målet är att skydda personer och egendom från brand. Helheten kan vidare delas in i konstruktioners brandsäkerhet, brandlarmssystem, utrymningsvägars funktioner, samt olika anordningar för släckning och inbrottssäkerhet, jämte deras underhåll. I säkerhetsbegreppet ingår säkra arbetsmetoder och säker hantering av material, i synnerhet vid reparations- och ändringsarbeten. Välstädade inomhus- och utomhusområden är också en del av brandsäkerheten. Ett händelseförlopp som leder till brand kan ofta stoppas av människor: om den begynnande branden upptäcks tidigt, kan personen på plats förhindra att den hotfulla situationen utvecklas, genom att släcka elden med en handbrandsläckare. Brandskyddsteknik är till hjälp när elden inte kan släckas omedelbart. Utgångspunkten för den här handboken är att läsaren förstår betydelsen av proaktivitet och planmässighet i ovanstående säkerhetsfrågor. Först och främst måste man förstå kyrkornas särart och betydelse, samt brandskyddets inverkan när skador och olyckor ska förhindras. Alla som är delaktiga i planering, beslut eller underhåll gällande brandskydd bör ständigt utveckla sin kompetens för att kunna svara på förändringar i omständigheter, miljö och teknik. En kyrkas livscykel är mycket lång jämfört med livscykeln hos en enskild teknisk lösning. Kyrkornas brandsäkerhet kräver fortlöpande underhåll, uppdateringar och modernisering. Den här handbokens anvisningar är utarbetade för församlingarna av Museiverket, kyrkostyrelsen, Finans Finland och Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. Handboken innehåller den senaste informationen om brandskydd av kyrkor och andra kyrkliga byggnader. Den ger också information om vilka brandsläckningsalternativ den moderna tekniken har att erbjuda. När församlingen gör upp en plan för bättre brandsäkerhet, lönar det sig att utnyttja en så bred expertis som möjligt. En styrgrupp, koordinerad av SPEK, grundades 3.9.2018 för utarbetandet av handboken. I gruppen ingick experter från SPEK, samt representanter för Finans Finland, kyrkostyrelsen och Museiverket.

7


Lauri Lehto, Ilpo Leino, Jarmo Majamaa och Juha Hassila vid Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland har medverkat i skrivandet. Fotografierna är tagna av Tuomas Koskialho, Juha Hassila och Jari Pouta vid Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland samt av Tapani Uusikylä från Ylivieska. Medlemmar i styrgruppen: • Olli Hakli, specialplanerare, Museiverket • Elisa Heikkilä, specialforskare, Museiverket • Martti Jokinen, expert • Kristiina Koskiaho, överarkitekt, kyrkostyrelsen • Lauri Lehto, säkerhetsexpert, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland • Ilpo Leino, äldre expert, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland • Petri Mero, ledande expert, Finans Finland • Antti Pihkala, överarkitekt, kyrkostyrelse • Saana Tammisto, kulturarvsexpert, kyrkostyrelsen 

8


2. Kyrkor som kulturhistoriska byggnader och som en del av den andliga traditionen Varje kyrka är värdefull för sin församling. Många av våra kyrkor är en del av vår nationellt betydelsefulla kulturegendom. De är unika både som byggnader och till sin inredning. Kyrkligt byggande har pågått från medeltiden ända till dags dato. Kyrkorna är alltid byggda med omsorg och för lång tid framåt. De är regionalt unika och de har en viktig roll som imageskapare för sina orter. Kyrkorna är en del av vår livsmiljö oavsett hur aktivt var och en av oss besöker dem. De är vårt kulturarv och därför viktiga att bevara för efterkommande generationer. Många församlingars kyrka är ofta den andra, tredje eller till och med fjärde kyrkobyggnaden på samma plats. Bränder har förstört kyrkor också under de senaste åren. I bränderna har kulturhistoriskt betydande byggnader och en hel del egendom förstörts. Kyrkorna är dessutom ovärderliga på ett känslomässigt plan. Då kyrkliga byggnader förstörs i brand är skadorna betydande och oåterkalleliga; därför måste bränder förhindras. Det kräver att diverse skyddsåtgärder planeras och verkställs. När säkerheten planeras bedöms varje kyrka individuellt, med hänsyn till kulturhistoriska, estetiska, tekniska och ekonomiska aspekter. ÅTGÄRDER: • Uppgörande av exakta ritningar av kyrkan rekommenderas, så att byggnaden eller

en del av den kan rekonstrueras vid behov. • Det är viktigt att fotografera kyrkan noggrant, eftersom fotografierna kompletterar

ritningarna. • En lista över kyrkans föremål ska finnas till hands och hållas uppdaterad. Listan är

enklast att göra genom att uppdatera en gammal inventarieförteckning från kyrkans arkiv. Samtidigt granskas och fotograferas föremålen. Det lönar sig också att kontrollera att föremålen förvaras ändamålsenligt. Det kan göras t.ex. i samarbete med en kulturarvsexpert från kyrkostyrelsen.

Många kyrkor förfogar över nationellt betydelsefulla konstverk eller annan kulturegendom, för vilka det bör finnas en hanteringsplan för risksituationer. Konstruktioner, föremål och målningar som först blir blöta vid släckning och sedan torkas snabbt kan förstöras. Evakuering av föremål är något man med fördel kan öva i praktiken.

9


ÅTGÄRDER: • Räddningsverkets släckningsarbete planeras tillsammans så att släckningen så lite

som möjligt skadar föremålen och konstruktionerna. • Församlingen utarbetar en räddningsplan i samråd med räddningsverket. Planen ska innefatta eftervård av byggnaden och föremålen. • Eftervård innebär akut behandling av konstruktioner och målningar. I vissa fall behöver föremålen torkas långsamt, i andra fall med frystorkning. • För eftervården av föremålen behövs en kontaktperson som t.ex. är konservator och för konstruktionerna en byggnadskonstruktör som är insatt i området.

Kyrkor betyder något för var och en av oss: lokalt eller nationellt, andligt eller historiskt.

10


3. Brandskyddets uppgifter och räddningsplan Brandskydd av kyrkliga byggnader förutsätter planering, samt delegering av uppgifter till ansvarspersoner. Brandsäkerhetsstrategi innebär att kartlägga brandrisker och göra upp planer för att minska och kontrollera dem, samt att forma organisationen för att förbättra brandsäkerheten och för händelse av brand. Det här är förebyggande brandskyddsåtgärder som upprätthåller och förbättrar byggnadens personsäkerhet, samt skyddar egendomen och kulturarvet. Riskanalysen och räddningsplanen utgör strategins centrala delar. Riskanalysen redogör för byggnadens funktionella, tekniska och specifika risker. Utgående från riskanalysen utarbetas räddningsplanen, som ska granskas i samråd med räddningsverket. Räddningsplanen redogör för riskanalysens slutsatser, byggnadens säkerhetsarrangemang, anvisningar och andra nödvändiga åtgärder (för exakt definition, se 15 § 2 mom. i räddningslagen 379/2011). Räddningsplanen innefattar också en redogörelse över byggnadens utrymningsvägar, åtgärder för service och underhåll av brandsäkerhetsutrustningen, samt personalens beredskap i risksituationer. Arbetet med att förbättra brandsäkerheten börjar med riskanalysen och räddningsplanen. Utifrån dem planerar man åtgärderna och uppskattar kostnaderna. Varje kyrka ska ha en person som ansvarar för brandsäkerheten. Ansvarspersonen utarbetar räddningsplanen, som ska beakta krav som ställs av räddningsverket, försäkringsbolaget, planerare och andra experter. När det gäller byggnads- eller kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska myndigheter som svarar för kulturmiljöfrågor kontaktas.

Räddningsplanen för kyrkliga byggnader ska innehålla: • detaljerad plan för evakuering av människor och betydande föremål samt • • • •

konstverk instruktioner för hur man förstahandssläcker, brandlarmar och undviker följdskador information om hur brandkåren kommer in i byggnaden och var vattenförrådet ligger information om i synnerhet sådana delar av byggnaden, där det finns stor risk för brand information om vem som är byggnadens innehavare och användare samt om vilka uppgifter som är på brandmännens ansvar och vilka handlingsmöjligheter de har.

11


I kulturhistoriskt betydande byggnader: • inventeras värdefulla delar av byggnaden, samt målningar, konstverk och föremål.

Kyrkans detaljerade inventarieförteckningar kan användas som underlag. Kyrkostyrelsens kulturarvsexpert kan ge råd och tilläggsinformation. Den här förteckningen bifogas utrymningsplanen, som är uppgjord i samråd med räddningsverket. Planen ska tydligt ange i vilken ordning föremålen ska räddas, metoder för lösgöring och saker som ska beaktas vid hantering av föremålen • fastslås ett ändamålsenligt och säkert förråd dit föremålen placeras.

Räddningsplanen ska granskas årligen och räddningsmyndigheterna informeras om ändringar. Planen ska testas med praktiska övningar och vid behov ändras.

3.1. Försäkring Församlingen har sällan möjlighet att helt undvika risker för skador. En riskhanteringsmetod är därför att försäkra kyrkobyggnaden på rätt sätt. Eftersom församlingar och kyrkor är mycket olika måste försäkringarna anpassas efter behovet. Försäkringsbolagens skyddsanvisningar omfattar krav på skydd av kyrkor. Skyddsanvisningarna är en del av försäkringsavtalet och är bindande för försäkringstagaren. Att följa dem är viktigt eftersom underlåtenhet att följa skyddsanvisningarna kan påverka ersättningen. Tekniska lösningar som påverkar brand- och brottssäkerheten, såsom automatiska släckanläggningar, inbrottslarm och kameraövervakning, minskar risken för skador. Skaderiskens omfattning påverkar innehållet i försäkringsavtalet.

12


4. Personalens agerande De anställda är nyckelpersoner för församlingens säkerhet. Alla som rör sig i kyrkan iakttar miljön och meddelar om brister så att de kan åtgärdas. Vid behov kontaktas räddningsverket. Det ska helst finnas ett schema över nyckelpersonerna med deras kontaktuppgifter, ställning samt uppgift i brandskyddet och brandsituationer. Brandinstruktioner kan utarbetas för den kyrkliga byggnaden, utgående från arbetsfördelningen. Dessa kan innehålla: • lokalernas ordningsregler • maximalt tillåtet personantal i byggnaden • utrymningsvägarnas placering • placering av utrustning för förstahandssläckning • kontaktuppgifter till ansvarspersoner inom församlingen och brandkåren • instruktioner för hur man brandlarmar.

Varje anställd som arbetar i kyrkobyggnaden måste bekräfta med sin underskrift att hen har läst brandinstruktionerna. Nya anställda introduceras genast i kyrkans brandskydd. Kontaktuppgifter till ansvarspersoner måste också finnas tillgängliga. Varje anställd ska också vara aktiv med att utveckla den teknik som används. Här är det bra att ta hjälp av anläggningarnas underhållsprogram samt personalens introduktionsplan. Alla ska erbjudas möjligheten att bekanta sig med frågor som påverkar brandsäkerheten. Ett proaktivt handlingssätt och vaksamma observationer stödjer anläggningens funktion och förebygger risker som beror på dess sårbarhet. Grundläggande förutsättningar för hantering av helheten är att regelbundet övervaka säkerheten och att hålla räddningsplanen uppdaterad. Hela personalen måste utbildas och tränas regelbundet för beredskapsläge. Personalens kompetens garanterar också att brandsäkerhetsutrustningen kommer till största möjliga nytta. Genom att öva utrymning och räddning känner de anställda till sin egen roll och kan agera rätt i en brandsituation. Vissa brandövningar är bra att hålla med endast församlingens anställda och vissa också med allmänheten, som t.ex. konfirmander. Övningarna ska meddelas deltagarna på förhand och omständigheterna ska vara så verkliga som möjligt. Utrymningsövningar med en stor grupp människor avslöjar hur bra utrymningsvägarna fungerar och om det finns tillräckligt av dem. Vid evenemang med många människor under stora kyrkliga helger kan det finnas behov för extra personal och att hålla sådana dörrar öppna, som vanligtvis är stängda. Tillfälliga informationstavlor kan också ställas fram. Specialarrangemang kan behövas för personer med nedsatt rörlighetsförmåga, t.ex. en egen, personlig assistent. Ytter13


dörrar ska ha ramper om utgången sker via trappor. Extra försiktighet krävs med levande ljus. Eld får inte lämnas utan uppsikt. I händelse av brand ska personalen ha kontroll över situationen även om besökarna grips av panik. Vid brand ska allmänheten lugnt ledas ut ur byggnaden för att undvika att panik utbryter. DE ANSTÄLLDA SKA VARA MEDVETNA OM ATT EN VÄLSTÄDAD OMGIVNING ÄR EN DEL AV BRANDSÄKERHETEN.

• Alla delar av byggnaden ska städas, hållas rena från damm och fria från föremål

som ökar brandbelastningen. • Elapparater ska rengöras. • Garderober, sällan använda rum, orgelläktaren och särskilt orgeln och klockstapeln

är särskilt riskfyllda platser som också ska hållas välstädade. • Kyrkans vindsutrymme ska också hållas rent och välstädat. En betydande brandrisk på vinden är fågelbon, föremål och damm som samlats där under årtionden. Onödiga föremål, såsom isoleringsmaterial, målfärg eller förpackningsmaterial ska inte lämnas på vinden (eller i klockstapeln) efter att reparationsarbeten slutförts. Vinden ska dammsugas emellanåt och alla onödiga föremål ska avlägsnas därifrån. • De närliggande områdena ska hållas rena. • Kyrkan eller klockstapeln får inte användas som lager.

Personalen bör, beroende på uppdrag, i tillräcklig mån känna till byggnadens elinstallationer och säkerhetsanordningarnas funktioner. Byggnadens nycklar får inte lämnas ut till utomstående användare förrän de har fått tillräcklig information om brandsäkerhet. Utomstående användare och allmänheten ska uppmuntras att rapportera om brister i brandsäkerheten eller om ovanliga observationer till personalen. Det finns även skäl att styra allmänhetens verksamhet med klara anvisningar.

4.1. Förstahandssläckning Utrustningen i kyrkor och andra kyrkliga byggnader varierar rätt mycket. Vissa byggnader är endast försedda med en brandfilt eller en hink vatten, andra kan ha automatiskt brandlarm och en släckanläggning som samverkar. All tillgänglig utrustning och alla tillbehör måste vara korrekt placerade och underhållna. En synlig eller väl märkt brandsläckare är lätt att hitta. Förstahandssläckning utförs med t.ex. handbrandsläckare, brandfiltar, brandposter, hinkar och brandsprutor. 14


Personalen och andra människor i kyrkan bör känna till var släckningsredskapen finns och veta hur man använder dem.

Utrustningen som används till förstahandssläckning ska vara antalsmässigt tillräcklig och placeras så att det är möjligt att släcka en begynnande brand. Förstahandssläckningen utförs av personalen och av en eventuell automatisk släckanläggning, medan brandkåren svarar för själva brandsläckningen. Personalen som känner kyrkan ska vara snabbt och enkelt anträffbar. Återkommande brandövningar lär församlingens personal att tänka på brandfaran och hur man ska handla i en brandsituation. En synlig förstahandssläckare uppmärksammar kyrkans besökare om förekomsten av brandrisk. UTRUSTNINGEN FÖR FÖRSTAHANDSSLÄCKNING:

• måste vara lättillgänglig för personalen • ska märkas enligt föreskrifterna • kan utökas tillfälligt under stora helgdagar • ska underhållas på rätt sätt • användningen av den ska ingå i övningar.

Handbrandsläckarna i kyrksalen och andra höga rum ska vara av typen koldioxidsläckare (CO2). Då undviker man skador på värdefulla målningar och artefakter under förstahandssläckningen. Koldioxid är emellertid giftigt och kan vid inandning orsaka medvetslöshet och död. Personalen bör vara medveten om det här och vara väl utbildad i användningen av brandsläckare. Vattensläckare lämpar sig bäst för normal rumshöjd (2–3 m). 15


De risker som är förknippade med förstahandssläckare kan ha med oerfarna användare att göra. Riskerna med automatiska system kan ha att göra med fellarm till följd av funktionsstörningar och försummat driftsunderhåll av anordningarna. ÅTGÄRDER:

• Personalen handleds i användningen av förstahandssläckare. Byggnadens inne-

havare måste också sörja för att förstahandssläckarna är i funktionsdugligt skick (besiktningar och släckarservice). • Automatiska anläggningar placeras vanligtvis i rum där man sällan vistas och som är svåra att övervaka. Fortlöpande kontroll av anläggningarnas skick är ytterst viktig p.g.a. deras avskilda läge. • De nödvändiga serviceingreppen och serviceintervallen för varje enhet finns angivna i myndigheternas säkerhetsföreskrifter och i leverantörens bruksanvisningar. I praktiken kan behovet av nödvändiga finjusteringar och extra serviceingrepp konstateras genom observationer och uppföljningar.

16


5. örutsättningar för brandskydd Alla kyrkliga byggnader har sina egna egenheter. Deras storlek, form och byggmaterial varierar. Därför varierar även behovet av brandskydd i olika byggnader. När man planerar och verkställer brandsäkerhet i kyrkor är det värt att utöver det arkitektoniska värdet ta hänsyn till kyrkans huvudsakliga byggmaterial (såsom trä, sten, betong, tegel), byggnadens placering i miljön och avståndet till brandstationen. Brandskyddet kan utvecklas betydligt med förmånliga och enkla lösningar. Mer tekniska lösningar kostar mer. Underhåll och skötsel av utrustningen måste också säkerställas, vilket förutsätter att personalen utbildas för uppgiften. Fastställandet av brandskyddet kan göras i samråd med försäkringsbolaget. En vanlig orsak till bränder i kyrkor är en brand som inträffat tidigare. Eldsvådan kan ha orsakats av ett blixtnedslag eller ett krig. Andra brandorsaker har varit anlagda bränder eller bränder i närbelägna byggnader. Skadorna har varit mindre i välvda stenkyrkor, i sådana kan det hända sig att endast takkonstruktionerna förstörs av elden. Bränder p.g.a. blixtnedslag minskade drastiskt efter att åskledaren uppfunnits. Kyrkornas uppvärmningsanordningar utgjorde en ny riskfaktor i och med att de blev vanligare i slutet av 1800-talet. Kaminerna har dock visat sig vara säkrare än de senare tillkomna ång- eller varmluftsblåsarna. Ökningen av el- och apparatinstallationer har ökat risken för brand sedan 1930-talet. Anlagda bränder och vandalism är dagens problem.

5.1. Brandens olika faser och släckning En brand kan släckas genom att man avlägsnar brännbart material, hindrar syretillförseln genom kvävning, eller genom att man tar bort värmen med vattenkylning. I en brand är det i själva verket gas som brinner, inte någon solid substans. Trä eller annat material förgasas vid hög temperatur, vilket resulterar i förbränningsbara brandgaser. Rökutveckling är det största riskfaktorn med tanke på personsäkerhet. Brandoffer dör vanligtvis av rök, som innehåller kolmonoxid (os) och andra giftiga gaser. Rök kan även bildas i stora mängder innan branden blir okontrollerbar. Den farligaste situationen uppstår när de gaser som samlats i den övre delen av rummet fattar eld på ett explosivt sätt, d.v.s. när branden övergår i flamfasen, efter att temperaturen stigit tillräckligt högt. Härefter är branden så intensiv att den kan vara omöjlig att kväva. Därför är snabb förstahandssläckning så viktig. I ett rum med en takhöjd på ca 2,5 meter kan flamfasen infalla redan 4 till 5 minuter efter antändning. 17


Kontor är oftast sådana, liksom sakristiorna i många kyrkobyggnader. I högre rum, som t.ex. kyrksalar, infaller flamfasen senare eller uteblir helt. Ju högre rum, desto senare övergår branden i flamfasen. Med hjälp av rökdetektorer kan branden upptäckas redan i ett tidigt skede. Vindsutrymmena är ofta låga och innehåller gott om brännbart material. Vindsbränder är mycket svåra att släcka och släckvattnet förstör ofta rummen under vinden. Därför lät man t.ex. vinden i Borg gamla stenkyrka brinna kontrollerat utan att släcka den. Det räddade kyrkan och dess dyrbara föremål och målningar.

5.2. Kartläggning av risker och vidtagande av åtgärder Riskanalysen redogör för byggnadens funktionella, tekniska och specifika risker. Efter kartläggningen utarbetas en räddningsplan i samråd med räddningsverket. Vid kartläggning av brandrisken analyserar man de sannolika orsakerna till att branden antänds och sprids, samt släckningsmöjligheterna. Personsäkerheten prioriteras. ÅTGÄRDER FÖR ATT KARTLÄGGA BRANDRISKEN:

• Den som utses till att göra kartläggningen kan vara en anställd, en utomstående

person eller en aktör som är insatt i brandsäkerhetsfrågor. • Det lokala räddningsverkets, andra myndigheters och försäkringsinrättningens

synpunkter beaktas. • Kartläggningen beaktar den aktuella kyrkans befintliga brandsäkerhet och utrust-

ning. Kartläggningen kan delas in i tre delar:

• riskfaktorer som utgörs av dagliga aktiviteter • den tekniska utrustningens och byggnadens skick • yttre hot, t.ex. skadegörelse och anlagd brand.

18


5.3. De vanligaste brandriskerna i kyrkorna Tabell 1. Kyrkornas vanligaste brandrisker

Risker (kartläggning):

Riskberedskap (åtgärder):

Blixtnedslag

Underhåll och granskningar av åskledar

Åldrande och fel på elektrisk utrustning

Elektriska apparater och anordningar: - iakttagande av installations- och serviceinstruktioner - underhåll och granskningar - fotografering med värmekamera (termografi)

Levande ljus Mordbrand

Arrangemang för att bränna ljus, inklusive övervakning Mordbrand: - inbrottslarmsystem - lås - nyckelhantering - renlighet och ordning - belysning av gårdsplaner - kameraövervakning - försäkring

Rökning

Rökförbud eller rökning tillåten endast på säker plats, t.ex. på gården tillräckligt långt bort från byggnaderna.

Annan registrerad risk

Beredskap för andra risker

19


5.4. Byggnadens läge Läget är mycket viktigt med tanke på både brandskydd och släckning. En kyrka som är avlägset belägen kan får vara i fred för obehöriga, men läget kan också locka till skadegörelse. Risken för att åka fast är liten om de brottsförebyggande åtgärderna inte är tillräckliga, såsom belysning och kameraövervakning. En byggnad som är avlägset belägen kan behöva bättre brandskydd än en byggnad i tätorten. De första minuterna är avgörande för brandsläckningen. Räddningsverket borde hinna fram inom femton minuter efter antändning. I byggnaden måste man under tiden reagera och agera enligt planer och övningar. Ju längre tid det tar innan släckningen börjar, desto svårare blir branden att släcka – i värsta fall omöjligt. ÅTGÄRDER OM BYGGNADEN ÄR AVLÄGSET BELÄGEN:

• Övervakning, inbrottsskydd och rökdetektorer minskar risken. • Belysning som aktiveras av rörelsedetektorer förbättrar säkerheten. • Samhället och invånarna i närområdet spelar en viktig roll i övervakningen av

byggnaden. Det är att rekommendera att Invånarna utser en kontaktperson som kan kontaktas när det finns misstankar om att något ovanligt sker i byggnaden.

Belysning av kyrkans utsida förbättrar säkerheten avsevärt. En möjlig skadegörare har mycket svårare att närma sig kyrkan och verka på den upplysta gården. 20


En centralt belägen kyrka kan skapa en falsk föreställning om säkerhet för att brandkåren finns nära till hands och p.g.a. eventuell avancerad automatik, i form av t.ex. en släckanläggning. Läget i tätorten kan också locka obehöriga till kyrkans gård. ÅTGÄRDER OM BYGGNADEN ÄR CENTRALT BELÄGEN:

• Övervakningen ska vara synlig, men oförutsägbar. • Regelbundna brandövningar ska hållas i byggnaden. • Vistelse nattetid i byggnadens närområde ska helst förbjudas.

För mycket växtlighet kan vara en riskfaktor i synnerhet för träkyrkor. Blixtar kan slå ned i höga träd och skogs- och gräsbränder sprider sig snabbt i buskar och gräsmarker. Växtlighet gör det också lättare för obehöriga att vistas i kyrkans närhet. ÅTGÄRDER:

• Kring den kyrkliga byggnaden borde materialet, vid mån av möjlighet, vara oan-

tändligt och miljön hållas fri från växtlighet. • Om detta inte är möjligt av estetiska orsaker kan gräsmattan hållas kortklippt och

vattnas under torra perioder. • Höga träd i närheten av byggnaden beaktas vid installation av åskskydd.

5.5. Tekniska risker Tekniska risker utgörs av kyrkans byggnadssätt, inredning, utrustning, elinstallationer och uppvärmningsanordningar samt ventilationsutrustning och luftfuktare. Byggnaden och byggmaterialet En kyrka eller annan kyrklig byggnad (klockstapel, kapell m.m.) innehåller ofta en hel del brännbart material, även om själva byggnaden är av sten eller tegel. Många konstruktioner är byggda i trä och träbaserade material, t.ex. yttertaket och spåntaket, orgelläktaren, läktare samt den fasta inredningen ända upp till innertaket. Inredning, kyrktextilier och konstföremål är lättantändliga. Fyllningen i nedre-, mellan- och övre bjälklaget kan vara av lättandligt material såsom mossa, torv, sågspån eller papper. Byggnaden kan också ha smala betongkonstruktioner och oskyddade stålkonstruktioner. De brinner inte, men förlorar sin hållfasthet ganska snabbt vid en brand. Luftspalten mellan ytterväggens stomme och brädfodringen är öppen nedtill. Elden kan spridas längs den direkt upp till takfoten och vidare in i takkonstruktionerna. 21


Kyrkans näromgivning ska hållas i välvårdat skick. Allmän ordning och renlighet minskar risken för annan möjlig skadegörelse.

PROBLEM: • Kyrkobyggnader består ofta av endast ett fåtal separata rum. Andra byggnader i

• •

22

motsvarande storlek delas normalt in i flera brandceller, men i gamla kyrkobyggnader är brandsektioneringen omöjlig att utföra. De olika rummen i stenkyrkor bildar automatiskt en bra brandcellsindelning och i synnerhet välvda kyrkor har en relativt bra sektionering mellan vindsutrymmet och kyrkrummet. Öppningar och dörrar mellan rummen kan emellertid försämra konstruktionernas brandbegränsande funktion. Träkyrkor har vanligtvis ingen brandsektionering. Även om en träbyggnad allmänt anses vara brandfarlig, brinner en kyrka som är byggd av massivt trä långsamt. Konstruktionerna förkolnas och håller ganska länge utan att kollapsa. En tillräckligt tät timmervägg kan begränsa branden under en lång tid. En lätt mellanvägg av brännbart material utgör en brandteknisk risk (t.ex. elskåpets vägg). Var uppmärksam på brandsäkerheten i lednings- och rörkanaler, samt i olika hålrum i konstruktionerna. Kabeldragningarna till gamla kristallkronor innebär ofta risker med både själva ledningarna och med kabelförläggningssystemet.


På grund av kyrkobyggnadernas storlek och deras allt som oftast värdefulla och dekorativa interiörer är det ingen lätt uppgift att förbättra konstruktionernas brandsäkerhet, och det kräver överväganden från fall till fall. Planeringen påverkas också av byggnadens skyddsstatus. Om byggnaden är ett skyddsobjekt, måste det beaktas redan i projektplaneringsstadiet. När det gäller skyddade byggnader ska Museiverket ge sitt utlåtande om planerna. KULTURELLT OCH BYGGNADSHISTORISKT BETYDANDE OBJEKT: • Förbättringar av den strukturella brandsäkerheten ska planeras så att byggna-

dens historiska eller estetiska värden inte tar skada. • Brandlarm och annan teknisk utrustning ska planeras så att de påverkar byggnadens helhet så lite som möjligt. • Branddetektorer kan beställas i lämplig färg för att beakta estetiken.

Kyrksal och sakristia ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS P.G.A. IDENTIFIERADE RISKER: • Kyrksalen förses med rökdetektorer. Alternativt kan dessa ersättas med värme-

• • •

• • • • •

detektorer, som lämpar sig för lokaler där t.ex. fukt och temperaturvariationer kan orsaka felaktiga larm från rökdetektorer. Utrymningsvägarnas storlek och skick utreds. Utrymningsvägarna hålls fria från lösöre. Utgångarnas dörrar bör öppnas utåt, i utrymningsvägens riktning. Om dörrarna av historiska skäl öppnar sig inåt, bör dörrarna hållas öppna under stora evenemang. Personal eller t.ex. utbildade medlemmar i brandkåren kan stå vid dörrarna bl.a. vid jul för att vägleda kyrkobesökare, sköta förstahandssläckning, ge första hjälpen m.m. Förutom de normala ytterdörrarna, kartläggs andra officiella eller i övrigt lämpliga dörrar, såsom sidodörrar, som reservutgångar. Utrymningsvägarna bör vara tydligt markerade. Ett ändamålsenligt fönster kan utgöra en reservutgång. Platserna för rörelsehindrade ska placeras så, att de har obehindrad passage till varje ytterdörr som har en rampförsedd utgång. En handlingsplan görs upp för tillfällen med exceptionellt många besökare. Även ordnande av frivilliga assistenter för rörelsehindrade rekommenderas under större evenemang.

23


KULTURELLT OCH BYGGNADSHISTORISKT BETYDANDE OBJEKT: • Byggnadstekniska ändringar bör anpassas till kyrkans värde och alternativa lös-

ningsmodeller sökas. • Utgångarnas dörrar och utrymningsvägarna bör märkas ut så diskret som möjligt. • Skyltarna kan måttbeställas så att de passar byggnaden och följer bestämmelserna.

Vind, klocktorn och klockstapel Riskerna på vinden utgörs av damm, föremål och material som förvaras där, otillräcklig belysning, gamla elledningar, snäva och branta trappor, avsaknad av gångbryggor eller smala gångbryggor, samt eventuell oreda.

24


ÅTGÄRDER: • En kombination av brandlarm och släckanläggning kan ses som en grundläg-

gande nivå på brandskydd. • Uppdelningen av vinden i brandceller kan endast utföras när den naturliga ventilationen av vinden (vädringen) inte störs. I annat fall, speciellt i korskyrkor, kan byggande av sektionerande väggar på vinden leda till att konstruktionerna med tiden får rötskador. • När man väljer isoleringsmaterial till vinden bör man beakta brandsäkerhet, ansamling av fukt, samt eventuella risker som förorsakas av varierande förhållanden, såsom fukt- och temperaturväxlingar .

5.6. Funktionella risker Funktionella risker i en byggnad är: • eventuella brister i lokalernas funktion, särskilt vid större evenemang • underlåtenhet att iaktta regelbundna drifts- och servicerutiner • personalens och brandkårens begränsade handlingsmöjligheter vid brand. Att minska de funktionella riskerna är det förmånligaste sättet att förbättra brandsäkerheten.

5.7. Användning av byggnaden I vårt land finns kyrkor och andra kyrkliga byggnader som bara används på sommaren. Även dessa har elinstallationer, åskskydd och branddetektorer, som alla måste kontrolleras regelbundet. Användning endast under vissa tider av året är en klar risk, eftersom rutiner för användningen saknas, och kyrkan kan ligga oanvänd på en avskild plats t.ex. hela vintern. ÅTGÄRDER • I byggnader som används under en viss tid av året är det viktigt att ha en ans-

varsperson, som leder all verksamhet i kyrkan. • Byggnaden och dess anordningar bör kontrolleras regelbundet, särskilt efter eve-

nemang som hållits där.

25


Om det ordnas evenemang i en kyrklig byggnad, där andra än de anställda i församlingen är huvudansvariga, måste församlingen ha en skriftlig brandsäkerhetsanvisning, skriven i samband med räddningsplanen och undertecknad av den som ansvarar för evenemanget. ÅTGÄRDER: • Utgångarnas dörrar och utrymningsvägarna måste hållas fria. Vid behov ska ex-

tra personal finnas på plats. • I kyrkor där levande ljus används bör särskild försiktighet iakttas. • I kyrkan bör skarvsladdarna ägnas särskild uppmärksamhet. Vindorna måste

öppnas helt, annars riskerar sladden att överhettas. • Jordade skarvsladdar får inte kopplas i ojordade uttag.

Särskild omsorg måste iakttas vid planering av säkerheten för evenemang där det maximala antalet besökare uppnås och kan överskridas, som vid jultiden i kyrkor. Levande ljus ökar risken för incidenter. En av de största brandsäkerhetsriskerna hör samman med rökning. Rökning bör vara förbjudet innanför kyrkans staket. Sopkärl bör inte placeras i närheten av byggnaden. Parkering är också en säkerhetsrisk och därför måste parkeringsplatsen ligga tillräckligt långt bort från kyrkan. Bilar får inte köras eller parkeras bredvid kyrkan.

5.8. Bygg- och reparationsarbeten Byggarbeten medför alltid en särskilt hög brandrisk. Hetarbeten såsom svetsning, lödning, arbeten med öppen låga, samt användning av vinkelslipmaskin och blåslampa eller varmluftspistol förekommer. När en kyrklig byggnad repareras måste försäkringsbolagets riktlinjer för hetarbeten följas. Användning av tillfälliga elapparater och skarvsladdar utgör ofta en säkerhetsrisk. ÅTGÄRDER: • Hetarbeten får inte utföras inne i kyrkorna. Vid reparationsarbeten måste hetar-

beten ersättas av icke-brandfarliga arbetsmetoder. Andra nödvändiga hetarbeten måste utföras utanför kyrkobyggnaden i en lokal som inte utgör någon fara för byggnaderna eller miljön. • Hetarbeten i kyrkans närhet utförs med särskild omsorg. • Församlingen ska försäkra sig om att den som ger tillstånd till hetarbeten och

26


• • • • • •

• • • •

den som utför hetarbeten har giltiga hetarbetskort, när arbetet utförs på en tillfällig plats för hetarbeten. Även små mängder färger, lösningsmedel och målarverktyg ska förvaras utanför kyrkan i ett låst utrymme i en metallbehållare med lock. Åskledaren ska alltid kontrolleras efter reparationsarbetet. Eventuella växelflak ska placeras minst åtta meter från reparationsobjektet. Rökning på byggarbetsplatsen är förbjuden. Även mindre byggarbeten ska rapporteras till brandkåren och eventuella försiktighetsåtgärder vidtas. Frånkoppling av brandlarm måste alltid meddelas nödcentralen och andra berörda parter. I en sådan undantagssituation ska man vidta de åtgärder som nämns i underhållsprogrammet (t.ex. anlita vaktföretag). Anordningarna måste hållas aktiverade i de rum där man inte arbetar, och därtill alltid då byggnaden är obevakad. Elledningar och skarvsladdar måste granskas. Elverktygen måste granskas. Den höga yttemperaturen på lampor som används på bygget måste tas i beaktande. Ett välstädat och organiserat bygge bidrar också till brandsäkerheten.

Vid reparations- och underhållsarbeten ska skräp och spån städas undan efter varje arbetsdag. Trassel som innehåller fernissa eller målfärg är självantändligt och måste därför förvaras i plåtkärl med lock och avlägsnas dagligen. Den som utför brandfarliga arbeten måste ha ett hetarbetskort som visar att personen är utbildad i hetarbeten. Till exempel krävs hetarbetskort vid användning av värmeskrapa. Mera anvisningar finns i Museiverkets guide “Kirkollisten rakennusten hoito ja restaurointi” (2019) (skötsel och restaurering av kyrkliga byggnader, på finska).

5.9. Brandkåren Brandkårens handlingsmöjligheter är till stor del beroende av avståndet mellan brandkåren och brandobjektet, samt av brandkårens beredskapsnivå. De första minuterna av en brand är de viktigaste vid släckning. Automatiska brandlarm som är kopplade till nödcentralen påskyndar brandkårens utryckning. Risker kan utgöras av att: • brandkåren är belägen långt borta • byggnadens utrymningsvägar är bristfälliga • brandkåren får inte brandlarmet i ett tillräckligt tidigt skede.

27


ÅTGÄRDER: • Förbättring av brandsäkerheten för historiska, kyrkliga miljöer kräver noggrann • • • • • • •

• • •

28

planering. Brandkåren måste ha fri åtkomst till kyrkobyggnaden. Åtkomsten måste alltid kontrolleras på nytt då brandkåren skaffar ny brandutrustning. Det ska finnas två, av varandra oberoende, vägar för brandkåren till kyrkan. Brandkåren måste ha tillgång till alla lokaler i kyrkan. Särskilt vägen till vinden bör kontrolleras. Det ska finnas ordentliga gångbryggor på vinden. Brandmännens säkerhet måste beaktas. Brandkåren ska ha tillgång till uppdaterade ritningar över kyrkan. Församlingen ska ordna brandövningar för sin personal i samarbete med räddningsverket. Vid övningarna testar man samtidigt hur väl räddningsplanen fungerar och identifierar eventuella brister som kräver åtgärder. Vinden måste ha tillräcklig rökventilation. Placeringen av torrsprinklersystemets matarkoppling ska bestämmas i samråd med räddningsmyndigheterna. Vattenförsörjningen säkras genom diskussion med räddningsmyndigheten.


6. Elsäkerhet och åskskydd Elanläggningen består av elapparater och elinstallationer. Det centrala för säkerheten är rätt placering, användning och underhåll av anläggningen. Elinstallationer och elapparater slits och kräver övervakning, service och underhåll. Smuts, damm eller fukt i elanläggningens komponenter ökar risken för kortslutning, ljusbåge och elbrand. Mekaniska skador, såsom dosors trasiga lock och skadade ledningar, ökar risken för elolyckor. Den främsta orsaken till elbrand är kortslutning eller jordfel. Kortslutningar orsakas vanligtvis av isoleringsfel, löskontakt, överbelastning, felaktig användning av elapparater eller felaktig installation. Ett jordfel kan också uppstå till följd av slitage, friktion eller spröda kabelmantlar. Kyrkor kan ha mycket gamla elinstallationer som inte till fullo uppfyller elsäkerhetskraven för nya installationer. Befintliga installationer behöver inte ändras om de uppfyller kraven vid tidpunkten för installationen och om monteringsförhållandena och omgivningen inte har förändrats. Vid ändringar måste de gamla installationerna mätas och dokumenteras för att säkerställa att installationen är sakenlig. Innehavaren av elanlägggningen ansvarar för att elinstallationerna och elapparaterna är säkra, också vid användning. Elapparater är säkra om de är korrekt installerade, inspekterade och underhållna, samt om de används på rätt sätt. Apparater kan dock skadas när de blir gamla eller missbrukas. Det finns i princip två typer av fara med elapparater: elstötar och brand. Elinstallationer och ändringar i dem får endast utföras av ett elinstallationsföretag som har rätt att utföra elarbeten. Säkerhets- och kemikalieverket Tukes upprätthåller ett register över dem som har rätt att utföra elarbeten i Finland. Elinstallationerna granskas vid ibruktagnings-, certifierings- och periodiska besiktningar. Elanläggningens skick bör också kontrolleras med jämna mellanrum i samband med egen granskning av fastigheten. Elanläggningarna delas in i klasser enligt kraven i certifierings- och periodbesiktningarna, samt enligt kraven som har med underhållsprogrammet att göra.

6.1. Elinstallationer • Elapparater och deras installationer ska följa elsäkerhetsföreskrifterna. • Elinstallationernas säkerhet ska enligt föreskrifterna granskas med jämna mel-

lanrum. 29


• Elinstallationer ska underhållas. Det finns en dold risk om apparaterna inte fun-

gerar korrekt, t.ex. om de ger gnistor eller om ledningarna blir varmare än vanligt.

Den ökade mängden teknik innebär att allt flera elinstallationer behövs i kyrkliga byggnader. Installationer som har gjorts vid olika tidpunkter är inte alltid tillräckligt säkra, tydliga eller estetiskt högklassiga. Många bränder som förorsakats av elfel har fått sin början från skarvningen mellan gamla och nya installationer. Risken med gamla installationer är isoleringsmaterial och kapslingar som blir gamla och sköra, sämre ledningsförmåga i skarvkopplingarna (oxidation), korrosion, obefintlig fukttätning och skadade apparater. Gamla installationer saknar också säkerhetsdetaljer som ingår i nuvarande föreskrifter och modern teknik. ÅTGÄRDER: • Elapparater och elinstallationer ska ha ett service- och underhållsprogram som

granskas i samband med den periodiska besiktningen. • Kyrkans elanläggning borde ha en ansvarsperson som ser till att myndighetsbe-

• •

30

siktningar och egna granskningar utförs, samt att underhållsprogrammet följs. Den här uppgiften kan också skötas av en utomstående person. Enligt gällande föreskrifter ska periodiska besiktningar av elanläggningar (elapparater och elinstallationer) utföras av en auktoriserad besiktningsman. Elentreprenören ska utföra ibruktagningsbesiktningen och skriva protokollet. En oberoende besiktningsman ska utföra certifieringsbesiktningen. Varje part ska behålla en egen kopia av protokollet. Entreprenören ska kräva att få se protokollet från ibruktagningsbesiktningen också vid små reparationsarbeten. Vid installationen bör särskild uppmärksamhet fästas vid brandsäkerheten. I synnerhet måste kopplingar, skarvar och avslutningar göras noggrant och olika apparaters och kablars dimensioneringar beaktas. En jordkabel ska användas anslutningskabel. Kablarna mellan olika byggnader ska också bytas till jordkablar. I synnerhet i träkyrkor borde huvudsäkringarna finnas antingen i början av anslutningskabeln eller också borde huvudcentralen (mätcentralen) placeras någon annanstans än i kyrkan. Huvudsäkringarna i början av anslutningskabeln ska vara av typen säkringslastbrytare, som också kan användas som sektionsfrånskiljare. Huvudsäkringarna ska dimensioneras proportionellt mot toppeffekten, eftersom onödigt stora säkringar minskar skyddet. Endast behöriga installatörer får utföra elinstallationer (se Tukes kontaktuppgifter i litteraturförteckningen). Tilläggs- och ändringsarbeten måste granskas och ändringarna ska markeras i ritningarna.


• Centraler som är installerade på ett brännbart underlag eller i närheten av

• •

• • • • • •

brännbart material ska vara inkapslade i metall, kapslingsklass IP 34. Dvärgbrytare bör användas som överströmsskydd i stället för säkringar (notera selektiviteten). Gruppledningarna utrustas med jordfelsbrytare, med undantag för de gruppledningar i vilka brytning av strömmen kan utgöra en risk (t.ex. matningen till brandlarmet el. dyl.). Den nominella driftströmmen för jordfelsbrytare som installerats med tanke på brandsäkerheten ska normalt inte överstiga 300 mA. Belysningens belastning ska delas upp på minst två jordfelsbrytare, så att endast en del av belysningen i de viktigaste lokalerna slocknar när jordfelsbrytaren bryter strömmen. I allmänhet bör insänkta armaturer inte användas p.g.a. att ingrepp måste göras på konstruktioner och för att de utvecklar värme. Luftfuktningssystemens tekniska skick och underhåll ska följas upp. Mantlade installationskablar är att föredra vid installation av kraftström. Installation av kablar på trä och andra brännbara ytor ska undvikas när det är möjligt. För att förhindra ansamling av kondens, särskilt mellan varma och kalla utrymmen, måste rörändarna förseglas i båda ändar med tätningsmassa. Utöver de reglementsenliga besiktningarna rekommenderas att elanläggningens innehavare granskar anordningarna tillräckligt ofta. Åtminstone följande saker borde granskas t.ex. två gånger per år: – visuell kontroll av ledningarna – övriga elapparaters skick (t.ex. att eluttag, avbrytare och armaturer är hela) – att märkningarna av centralernas säkringar, jordfelsbrytare m.m. stämmer och är hela – att propparnas säkringshuvar är åtdragna och att jordfelsbrytarna fungerar (testknapp).

Följande besiktningar måste utföras av en person med elmontörskompetens. Besiktningar som rekommenderas vart femte år: • elkopplingar, speciellt att kopplingar med skruv är åtdragna • kontroll av kablarnas belastningsnivå • fotografering med värmekamera (termografi) • centralernas och andra dylika anordningars interna skick och rengöring med dammsugare vid behov. Brister som inverkar på säkerheten måste åtgärdas omedelbart, eller också ska anordningen göras spänningsfri tills felet åtgärdats. 31


Kulturellt och byggnadshistoriskt betydande objekt: • Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt placering och fixering av ledningar och apparater. • Elplaneraren och entreprenören måste samarbeta med huvudplaneraren, arkitekten och inredningsplaneraren. • Vid planeringen av grävarbeten i kyrkans närmiljö bör Museiverket kontaktas för att utreda arkeologiska intressen. '

6.2. Termografi av elanläggningar Elanläggningen bör regelbundet fotograferas med värmekamera av en fackman. Person- och företagsbedömningsföretaget SETI tillhandahåller en särskild examen i Finland, vilken ger kompetens till termografi av elanläggningar. Den kvalificerade termografen kan hantera termografiutrustningen och behärskar elteknikens grunder. Personen känner till de elektroniska komponenterna i objekten som fotograferas och kan på basen av termografin avgöra när anordningarna har ett fel och vad som förorsakar felet. Den kvalificerade termografen är också fackman inom elbranschen i enlighet 73 § i elsäkerhetslagen (1135/2016), varvid personen också har behörighet att reparera de konstaterade felen.

6.3. Värmeanordningar Om kyrkan fortfarande har brandfarlig uppvärmning med varmluft, ånga eller gamla elelement, bör man överväga att byta ut dem till säkrare anordningar. Deras skick ska kontrolleras extra noggrant tills de byts ut. Av brandsäkerhetsskäl ska de gamla kanalerna inte lämnas kvar i konstruktionerna eller också ska de tillslutas vid byte av anordningar. Elden kan spridas obemärkt i kanalerna. ÅTGÄRDER: • Värmare med el installeras och skyddas enligt tillverkarens installationsinstruktioner. Värmaren får inte täckas eller kapslas in så att luftcirkulationen hindras. Installation av värmaren ska göras så att anslutningskabeln senare kan bytas ut. Det ska vara möjligt att enkelt rengöra golvet under bänkarna. • Temperaturregulatorer och deras sensorer ska placeras så att de ändamålsen-

32


Åskledare är en viktig del av brandsäkerheten i kyrkor.

ligt kan mäta av temperaturen. Korrekt installationsmetod är viktig i synnerhet i stenkyrkor, då sensorer installeras på kalla ytterväggar. • Som bänkvärmare får endast värmare som är tillverkande för det här syftet användas. Om värmaren placeras under bänken, ska den fästas med skruvar. Värmarens gruppledningar ska inte installeras under bänken ovanför värmaren, eftersom de då kan bli mycket heta och förorsaka brandfara. • Bänkvärmaren måste skyddas mot mekaniska skador om inte bänkarna utgör ett tillräckligt skydd. Man måste försäkra sig om att värmaren inte kan övertäckas oavsiktligt. • Vattenburen centralvärme som system är brandsäkert, men pannrummet kan vara mycket brandfarligt. Värmepannan och dess utrustning ska hållas rena och servas regelbundet. Pannrummet måste också vara brandsektionerat. 33


6.4. Planering och installation av åskskydd Kyrkor är vanligtvis höga byggnader eller har höga konstruktioner, såsom torn. Traditionellt är kyrkor oftast byggda på höga platser. Därför är det inte ovanligt att blixtar slår ner i kyrkor, och därför måste de vara utrustade med åskledare. Åskskyddet planeras av en elplanerare eller elentreprenör. Utgångspunkten för planen är ett omfattande skydd mot åska, utan att glömma kyrkans värdighet och utseende, som ställer särskilda krav på diskret montering. Åskledarna monteras på kyrkobyggnadens tak och torn. Installationen ska göras av en professionell och erfaren entreprenör. Installationen kan med fördel kombineras med takreparation eller andra underhållsarbeten. Åskledarna monteras vanligtvis på 5–10 cm:s avstånd från träytor. Åskledarna ska granskas regelbundet, i princip också alltid efter åska med blixt. Kablarna och nedledarna måste skyddas från mekaniskt slitage, t.ex. med metallrör eller skydd av annat material. Kulturellt och byggnadshistoriskt betydande objekt: • Åskskydd, liksom branddetektorer och sprinklermunstycken, är synliga säkerhetsanordningar som ändå måste installeras i byggnaden. • Åskskyddet installeras med det mest diskreta installationsalternativet.

6.5. Ventilationsanordningar Ventilationssystemen och deras bestämmelser har förnyats en hel del under de senaste decennierna. Gamla anordningar och kanaler kan vara brandfarligt installerade. Endast ett fåtal kyrkor har ventilationsanordningar. ÅTGÄRDER: • Granska att ventilationskanalerna och anordningarna är rena och funktionsdugliga. Kanalerna förses med rengöringsluckor och rengöring utförs enligt gällande bestämmelser. • Kanalsystem av endast obrännbara material (minst A2–s1, klass d0) används.

34


7. Skadegörelse och anlagda bränder Enligt en grov bedömning är upp till 30 % av bränderna i Finland anlagda. Motiven för anlagda bränder varierar. Endast en liten den utförs av egentliga pyromaner. Bränder som anläggs av impulsiva unga och barn är de lättaste att avvärja. Bränder kan inte anläggas inte om det inte ges en möjlighet till det. Enligt statistiken anläggs bränder oftast på natten, på avlägsna platser där det inte finns andra människor. Kyrkornas säkerhetsansvariga borde inse att anlagda bränder är en verklig risk och att de kan förhindras genom aktiva åtgärder. ÅTGÄRDER: • Investeringar i åtgärder som förhindrar anlagda bränder är lönsamma. Anlagda bränder är ofta också förknippade med inbrott. Effektiva säkerhetsåtgärder inkluderar förbättring av lås och inbrottsskydd samt installation av automatiska övervaknings- och larmsystem. • Kyrkans vind ska vara låsbar och klockstapeln städad från allt onödigt material. • Vistelse nattetid på kyrkans gård kan förbjudas. • Genom att installera starka nät eller galler i stenfotens ventilationsluckor kan man förhindra att brand antänds via kyrkans golv, utan att förhindra ventilationen. • Kyrkans närmiljö kan förses med nödvändig belysning, med t.ex. rörelsedetektor. • Kyrkans inbrottslarmsystem kan utrustas med en högljudd siren som kan skrämma bort potentiella inkräktare. • Aktiv kameraövervakning ansluten till ett kontrollrum är ett effektivt sätt för att upptäcka och reagera på avvikande aktiviteter. Kameraövervakningssystemet kan t.ex. ha högtalare, via vilka kontrollrummet kan tala till personen som är upptäckt i kameran.

35


8. Brandtekniska anordningar 8.1. Brandskyddsteknik Kyrkor står för det mesta tomma och är ofta avlägset belägna från närmaste bosättning. Därför är människans chans att upptäcka en brand i ett tidigt skede liten. Det är följaktligen viktigt att utrusta kyrkor med automatiska brandalarmanläggningar. Att stoppa en brand handlar alltid om att vinna tid. Det är viktigt att upptäcka och släcka branden i ett så tidigt skede som möjligt. Ju tidigare släckningen påbörjas, desto mindre är skadorna. Vid utvärdering av kyrkans helhetssäkerhet måste man därför uppskatta hur fort informationen når räddningsverket. Ingen enskild brandteknisk anordning ersätter proaktiv brandsäkerhet eller andra släckningsåtgärder. Människor måste iaktta de brister och fel som kan påverka systemets funktion och byggnadens säkerhet. Det är också människorna som ska se Det är viktigt att tillräckligt många kan använda kyrkans brandskyddsutrustning.

36


till att de serviceåtgärder som finns i underhållsprogrammet utförs. Det säkerställer att anläggningen hålls funktionsduglig under hela sin livscykel.

8.2. Planering och anskaffning av anläggningar Brandskyddsanläggningar planeras och installeras så att kraven på brandsäkerhet uppfylls och att anläggningen är ändamålsenlig. För att anläggningen ska hållas funktionsduglig under hela sin livscykel är det viktigt att den servas korrekt. För att systemet ska motsvara användningsändamålet på bästa sätt, är det viktigt att välja rätt planeringsgrunder så att anläggningen uppfyller objektets krav. Om de som deltar i beslutsprocessen inte har tillräcklig information eller kunskap om skyddsanordningar, ska utomstående hjälp anlitas. Det är viktigt att från första början anlita en kunnig förplanerare. På det sättet undviker man onödiga överraskningar. Om inte grundläggande fakta gällande objektet och anläggningen definieras i tid, måste man göra bristfälliga lösningar. Det innebär också att möjligheten att påverka kostnaderna för planering, upphandling och entreprenad försämras. De som utför planeringen och väljer anordningarna måste ha tillräcklig insikt i vilka krav byggnaden och projektet ställer. De måste också ha tillgång till kompetent personal som bidrar till att projektet framskrider. Förplaneringen ska från första början använda kundanpassat material. Förplanerarna ska ha de verktyg och den information som behövs för att planeringen uppfyller målen ända från förplanering till överlåtande. Anläggningsplanerna ska ta upp kraven på underhåll och service. De kan t.ex. handla om att utse och utbilda en underhållsorganisation, eller att fastslå nödvändiga metoder för anläggningens användning och service. Räddningsplanen och anläggningens underhålls- och serviceprogram ska komplettera varandra. För att kunna välja det lämpligaste alternativet bland olika system, ska de olika anläggningarnas möjligheter vägas mot riskerna i byggnaden och riskerna i dess verksamhet. Det som sällan utvärderas efter att anläggningen tagits i bruk är dess livscykel, dess utmaningar gällande underhåll på grund av anläggningstyp, samt förändrings- och reparationsbehov. Även olika tekniska metoder för att upptäcka bränder borde utvärderas objektspecifikt. Annan teknik kan också användas som tillägg till exempelvis de traditionella detektorlösningarna. I de nordiska länderna används t.ex. övervakning med värmekamera. Med hjälp av den tekniken har bränder kunnat upptäckas i tid. Vid val av detektorer måste man därtill beakta deras service och hur de kan servas med trygga arbetsmetoder. 37


Även släckanläggningar är olika. Dagens teknik möjliggör lösningar som beaktar objektets natur och dess riskfaktorer, så att onödiga skador kan undvikas. Planering av sprinkler- och vattendimsystem är specialplanering och kyrkornas installationsmiljö är utmanande. Planeringen kräver alltid teknisk expertis gällande anläggningen, vilket framhäver planerarens roll och den information hen får om objektet. Europeiska standarder följs vid planeringen av brandlarm och släckanläggningar. Anläggningen planeras och installeras i enlighet med föreskrifter och anvisningar. Endast kvalificerade planerare eller företag, som är godkända av Tukes, får göra installationsplanen. Dessutom behövs sakkännedom om kyrkor för att kraven ska kunna tillämpas i den utmanande miljön. I början av planeringen ska planeraren få information om alla utrymmen i kyrkan, från golv till vind. Planeraren ska ha tillgång till korrekta plan- och genomskärningsritningar för att kunna utreda rummens höjd och olika konstruktioner. Det bästa resultatet uppnås om både en arkitekt och anläggningens planerare deltar i projektet. Gamla kyrkor har inte alltid alla ritningar tillgängliga. I ett sådant fall kan en person som känner till byggnaden vara till stor hjälp. Objekt som är skyddade av kyrkolagen måste ha ett utlåtande från Museiverket innan projektet påbörjas. I planeringsstadiet utreds kabelvägarna och hur detektorerna ska installeras, för att förhindra att värdefulla och vackra konstruktioner eller rum förstörs. Planeraren måste få detaljerad information om lokalernas användningsändamål. Planerna måste utarbetas så att de blir kompletterande, slutliga dokument för slutanvändaren. De dokument som behövs för projekteringen är förplan, upphandlingsdokument, handlingar över utförande och överlåtelsedokument. Under planeringen utreds myndighetsfrågor som påverkar planen, i samråd med räddningsverket. Samtidigt utvärderas hur räddningsverkets utryckningstid påverkar valet av anläggning. Brandkåren ska ha tillträde till alla rum i byggnaden. Användaren och brandkåren kommer överens om ett nyckelarrangemang. Innehavarens representant (t.ex. planeraren) ska i början av planeringen presentera grunddefinitionerna, samt operativa och övriga krav som nämns i genomförandeprotokollet, för den lokala räddningsmyndigheten. En släckanläggning eller ett brandlarm gör inte mänskligt agerande eller andra släckningsåtgärder onödiga. Därför är det viktigt att brandsäkerheten planeras som en helhet. Man måste beakta konstruktionernas brandsäkerhet, utrymningsvägar, brandlarm, särskilda riskobjekt som kräver extra skydd, släckutrustning, säkra arbetsmetoder och säker hantering av material, arbetsledningens övervakning, städning, underhåll och service.

38


8.3. Ändamålsenlig brandskyddsteknik Utgångspunkten för planering och anskaffning av teknik är att se objektet och dess verkliga behov som en helhet. På det sättet uppfyller man de tekniska kraven och förhindrar risker och utmaningar som miljön ställer. Anskaffningarna ska motsvara objektets särdrag, samt beakta teknisk kompatibilitet och framtida behov. Om dessa faktorer inte beaktas i förplanen och upphandlingen är det sannolikt att anläggningens underhåll förorsakar utmaningar och kostnader för användaren, eftersom reparations- och förändringsarbeten kan bli nödvändiga. Det förmånligaste priset räcker inte som enskilt urvalskriterium. En väl uppgjord upphandling kräver tid och innebär kostnader. En bra kartläggning av behoven och en välgjord förplan kan ge inbesparingar. Bra planering och upphandling utgör grunden för att anläggningen ska få en lång livslängd. Alla parter som deltar i projekteringen, upphandlingen och underhållet av anordningarna borde fortlöpande utveckla sin egen kompetens för att kunna beakta teknologiutvecklingen och de krav som förändrade omständigheter medför. Man kan också be om utlåtande av en tredje part för att säkerställa att besluten är sakenliga.

8.4. Hur förhållandena påverkar brandskyddet Kyrkor är utsatta för fluktuationer i temperatur och fukt. Detektorer valda för fuktiga eller ouppvärmda lokaler ska lämpa sig för förhållandena. Detektorns funktion påverkas också av den relativa luftfuktigheten. Till exempel ska optiska rökdetektorer helst inte användas i fuktiga lokaler. I kalla och ouppvärmda lokaler måste man beakta frost som bildas av luft som träffar de kalla konstruktionerna, och därför ska detektorer t.ex. inte installeras i innertaket utan tillräcklig isolering. I höga rum kan värmelager uppstå som påverkar detektionen av branden och försämrar rökens och brandgasernas förmåga att stiga upp till detektorerna. Planeraren måste vara kompetent och sätta sig in i objektets krav för att kunna välja lämpliga detektorer. Under byggnads-, renoverings- eller servicearbeten kan det uppstå damm i lokalen. Detektorerna måste skyddas mot damm. Om damm har kommit in i detektorerna, måste de servas eller eventuellt förnyas. Vid projektering av släckanläggningar ska man beakta möjlig korrosion som kan förekomma i anläggningen, i synnerhet i rör och munstycken. Man bör också tänka på hur anläggningens skick och livscykel påverkas av förhållandena. Korrekt underhåll och fortlöpande övervakning inverkar naturligtvis också på dessa faktorer. 39


Kalla lokaler kan utgöra en utmaning för anläggningar i historiskt betydande byggnader. Olika anläggningar måste utvärderas och jämföras för att hitta den som är lämpligast. Kalla lokaler kan skyddas med automatiska, torra släcksystem utan frostskyddsmedel. Då innehåller rören luft eller gas. Ett alternativ kan vara att använda frostskyddsmedel i ledningarna. Vid användning av frostskyddsmedel bör riskerna och följderna utvärderas så som tidigare nämnts. Kemikaliernas inverkan på byggnaden och dess föremål ska beaktas. Följderna och skadorna kan vara omfattande för t.ex. trä- och målade ytor samt, för altartavlor och andra oljemålningar, som ofta finns i kyrkor. Olika alternativ att överväga: - automatiska torranläggningar - torrmunstycken (munstycken för kalla lokaler) - släckanläggningen (centralenheten eller platsen för monteringsventilen) ska skyddas mot frysning och obehöriga personer. I kulturhistoriskt värdefulla objekt medför frostskyddsmedel som t.ex. glykol sina risker och därför måste användningen övervägas objektspecifikt. Vid val av släcksystem och -metod kartläggs utgångsläget redan under förplaneringen. Man måste säkerställa att glykol inte kommer utanför systemet både vid installation och vid underhåll. Därför ska man granska ledningarnas täthet och ventiler. Den här lösningen ska också ha ett eget underhållsprogram eftersom ämnet måste bytas ut med jämna mellanrum. Det finns andra alternativ för frostskyddsmedel än glykol, men man måste utvärdera både objektet och miljön för att hitta det lämpligaste medlet. Också möjliga miljökonsekvenser eller reaktioner med andra kemikalier bör beaktas.

40


Estetiska värden bör beaktas vid installation av sprinklermunstycken (t.v.) och branddetektorer (t.h.). Ett snyggt utförande får tekniken att passa in i helheten.

8.5. Estetik vid installation Vid installation av brandlarm och släckanläggningar ska kyrkans estetik beaktas. Planeraren måste känna till den kyrkliga miljön för att kunna bedöma vilka installationsmetoder som är lämpliga. Anläggningens exteriör och lämplighet för den kyrkliga lokalen ska beaktas redan i upphandlingskriterierna. Släckanläggningens rör och brandlarmets ledningar installeras utom synhåll, t.ex. under golvet i gångarna, i läktaren mellan väggbeklädnad och timmerstomme. Släckanläggningens placering och färg kan påverka synligheten märkbart – helhetsintrycket kan förbättras om takets eller väggens utseende beaktas vid installationen. Innan installationsarbetet påbörjas finns det skäl att gå igenom arbetets särskilda karaktär med entreprenören så att kyrkans yttre kan bibehållas. Under arbetets gång måste man vid behov hitta gemensamma lösningar för t.ex. kabeldragningar och släckanläggningens rörledningar.

8.6. Brandlarm Brandalarmanläggningar ska reagera snabbt på brandutvecklingen. Om branden upptäcks för sent förlorar man tid; vid brandsläckning gäller det alltid det motsatta: att vinna tid. Ju fortare branden kan hejdas, desto mindre skador förorsakar den. I utryckningstiden som planeras för objektet ska man beakta tiden som behövs för att räddningsverket ska besvara brandlarmet. Ett fungerande brandlarm ger tid för förstahandssläckning och en säker utrymning av byggnaden. Brandlarm påskyndar också räddningsverkets ankomst. Standardiserade brandalarmanläggningar kan anslutas till nödcentralen.

41


Estetik och servicevänlighet kan inverka på valet av provtagningsdetektor. Till exempel ska servicen vara lätt att utföra i höga rum.

Det automatiska brandlarmet som är anslutet till nödcentralen förmedlar en snabb och tillförlitlig anmälan till nödcentralen, varifrån larmet vidarebefordras till räddningsverket. Ett lokalt brandlarm som inte är anslutet till nödcentralen alarmerar endast på ort och ställe till en given kontaktperson, som har som uppgift att vidarebefordra informationen till nödcentralen. Det kan innebära att en lång tid går innan räddningsverket får larmet. En brandalarmanläggning består av detektorer och en centralanläggning som ständigt observerar sig själv och de omgivande omständigheterna. Detektorerna mäter föroreningarna, brandgaserna, rökdensiteten eller temperaturen i sin omgivning. I planeringen lönar det sig att beakta möjligheterna som specialdetektorer erbjuder. Genom att välja moderna lösningar som t.ex. kombinations- och flerkriteriedetektorer får man en kostnadseffektiv och pålitlig lösning för övervakning av avvikelser i lokalen. Detektorsystemet upptäcker själv sina störningar och vid ett fel skickar det en anmälan till en förutbestämd part som ansvarar för användning och service. Det går att stänga av systemet helt eller delvis vid t.ex. service av fastigheten, för att förhindra eventuella felaktiga larm till följd av rök eller damm. Typ av detektor Utgångspunkten är att trygga säkerheten och välja detektorer som ger det snabbaste och pålitligaste brandlarmet, men som inte förorsakar felaktiga larm. Om en typ av detektor inte ger tillräcklig tillförlitlighet, ska en kombinationsdetektor användas. 42


Vid valet av detektorer beaktar man de olika förhållandena i lokalerna, användningsändamålen samt utrustningsleverantörens instruktioner. Då rätt typ av detektor väljs, kan man minska antalet felaktiga larm och tilläggskostnaderna för service av detektorer. Det finns olika typer av detektorer, som t.ex. värme-, rök-, linje-, flam-, och samplingsdetektorer. Detektortyp väljs utgående från lokalens egenskaper och användning. I krävande objekt kan man också använda trådlösa detektorer. Ingen enskild detektor lämpar sig för alla objekt eller förhållanden. Valet beror alltid på var detektorn ska placeras och på omgivningen, samt på hur personerna som vanligtvis befinner sig i lokalerna ska utbildas i anläggningens funktion. Valet påverkas också av om den övervakade lokalen har verksamhet som förorsakar rök, os eller ansenliga mängder damm. Lokaler som kan utsättas för avgaser ska också tas i beaktande. Levande ljus och rökning kan förorsaka onödiga och felaktiga larm, i synnerhet i lokaler som har lågt till tak. Följande faktorer påverkar valet av detektor: • lagstiftningen • det övervakande områdets material och hur de brinner • omfattningen av det övervakade området (särskilt takhöjd) • ventilation och uppvärmningsmetod • den övervakade lokalens miljöförhållanden och användningsändamål • sannolikheten för felaktiga brandlarm. (Sähkötieto ry:s anvisning på finska: Ohje paloilmoittimien suunnittelusta, asentamisesta ja ylläpidosta) Rökdetektorer I objekt där personsäkerheten måste beaktas är rökdetektorn det främsta alternativet. Rökdetektorer reagerar på rökpartiklar och upptäcker en pyrande brand snabbare än värmedetektorer. Om en rökdetektor inte lämpar sig för lokalen, är alternativen en kombinationsdetektor som använder sig av flerkriterieteknik, värmedetektor eller någon annan specialdetektor. De nya kombinationsdetektorerna erbjuder ett nytt alternativ till rökdetektorerna som är värt att beakta också för kyrkor. De håller hög kvalitet och är både mångsidiga och kostnadseffektiva. Flerkriterie- och kombinationsdetektorer Moderna kombinationsdetektorer är ett kostnadseffektivt alternativ för pålitlig detektorövervakning i olika verksamhetsmiljöer. En kombinationsdetektor med flerkriterieteknik innehåller flera sensorer. Kombinationsdetektorerna minskar avse43


värt antalet felmeddelanden som beror på omgivningen. Det går att definiera villkor för detektorns funktioner, enligt vilka anläggningen identifierar lägen för förhandslarm eller brandlarm. Det här gör att detektorerna lättare kan anpassas för olika förhållanden. Värmedetektorer Nuförtiden rekommenderas värmedetektorer endast för lokaler som inte lämpar sig för rökdetektorer. Sådana lokaler är kök, våtutrymmen, lokaler med mycket damm samt lokaler där rökdetektorerna sannolikt skulle ge felaktiga larm. Det finns olika typer av värmedetektorer. I första hand används en differentialdetektor. Om den inte lämpar sig för lokalen, används en maximaldetektor. I allmänhet tål värmedetektorer kyla, fukt och damm bättre än rökdetektorer. Jämfört med rökdetektorer är värmedetektorer emellertid sämre på att upptäcka brand. Värmedetektorn reagerar när temperaturen överskrider den förinställda larmgränsen eller om temperaturen stiger tillräckligt snabbt. Brandlarmet kan utlösas betydligt senare än när rökdetektor används. Andra specialdetektorer Om de ovanstående detektoralternativen inte lämpar sig för objektet, kan specialdetektorer vara ett alternativ. För att rätt specialdetektor ska kunna väljas, måste objektet utvärderas först. Vid installation av detektorn ska användning, placering och förhållanden beaktas. Specialdetektorerna placeras enligt utrustningsleverantörens instruktioner. Även när man överväger specialdetektorer måste man beakta kostnaderna för hela livscykeln, varav de största utgörs av servicen. Ingen typ av detektor är direkt förmånligare än en annan. Istället för att granska priset på en enskild detektor, ska man beakta faktorerna som påverkar anordningens hela livscykel. Dessa är t.ex. servicen och de yttre förhållandena. Linjedetektorer Linjedetektorn övervakar lokalen med en ljusstråle som t.ex. är riktad tvärs genom kyrkrummet. När rök passerar strålens väg, larmar detektorn. Den här detektorn passar i höga lokaler som tillägg till detektorer på en lägre höjd, som kan upptäcka branden i ett tidig skede. Den optiska linjedetektorns funktionsprincip baserar sig på ljusets dämpning mellan sändare och mottagare eller mellan sändare-mottagare och reflektor. Linjedetektorer kan vara bra om det t.ex. inte är möjligt att installera punktdetektorer på grund av rummets höjd eller andra faktorer. Vid placering av linjedetektorer ska man tänka på att installationen är så stabil som möjligt så att inte vibrationer utlöser felaktiga larm. För att förhindra felakti44


ga larm ska man se till att linjedetektorns stråle inte bryts eller dämpas. Strålen kan dämpas av t.ex. dimma, vattenånga, rök, avgaser eller damm. Felaktiga larm har utlösts på grund av mänsklig aktivitet, men också av fåglar och andra smådjur. Flamdetektorer Flamdetektorer lämpar sig som tillägg för lokaler där branden inte pyr utan utvecklas snabbt. Typiska dylika lokaler är rum med damm och lättantändliga vätskor. Flamdetektorer reagerar på en flammande brand snabbare än värme- eller rökdetektorer, men de kan inte upptäcka pyrande bränder. Som flamdetektorer används UV- eller IR-detektorer eller kombinationer av dessa. Detektorn måste ha direkt sikt över det övervakade objektet. Vid val av detektor ska man alltid beakta miljön och kriterierna för objektet. Detektorns pålitlighet kan förbättras med korrekt placering, dock utan att missa möjliga platser där branden kan få sin början. Modern flamdetektorteknik kan skilja mellan olika ljuskällor. Om detektorerna inte placeras korrekt eller inte installeras med rätt reaktionsvärden, kan de reagera på t.ex. ljus som blinkar eller på blixtar. Tillförlitligheten kan förbättras om detektorerna har två eller flera flamdetektorsensorer som mäter olika våglängder från två eller flera ljuskällor. Samplingsdetektorer En samplingsdetektor är en rökdetektor som genom rör samlar in luftprover från den övervakade lokalen till detektionskammaren. Detektionskammaren har en detektorenhet som konstant analyserar luftens rökhalt. Den upptäcker rökpartiklar i luften och varnar om rökhalten stiger till den förprogrammerade nivån. En modern samplingsdetektor kan anpassas till omgivningen och med korrekt inprogrammerade mätvärden och installation undviker man onödiga och felaktiga larm. Detektorn är speciellt lämpad för stora och enhetliga lokaler som har högt i tak. Den största fördelen med systemet är dess förmåga att upptäcka rök. Dessutom kan rören installeras diskret, t.ex. på vinden, och detektordelen kan placeras så att den inte syns. Sugrörets huvud är nästan omärkligt, jämfört med en vanlig detektor. Den övervakade lokalen måste ha samma lufttryck. Då samplingsröret installeras ska temperaturen i den övervakade lokalen beaktas, eftersom den kan förorsaka värmeutvidgning i rören. Om temperaturen i lokalen varierar kan det orsaka kondens, varvid man måste hindra fukt från att komma in i detektorn. I kalla lokaler säkerställer man att samplingsrörens hål hålls öppna med en termostatförsedd värmare. I dammiga lokaler installeras ett filter mellan samplingsrören och detektorn. Vid planering och installation av en samplingsdetektor ska tillverkarens planeringsinstruktioner beaktas. 45


Felaktiga felmeddelanden Målet ska vara att normal verksamhet i lokalen inte ska förorsaka onödiga felmeddelanden. Felaktiga felmeddelanden beror oftast på förändringar i omgivningen, felaktigt mänskligt agerande eller försummat underhåll. Felaktiga felmeddelanden förhindras bäst i planeringsstadiet genom att så grundligt som möjligt utreda lokalernas användningsändamål. Felaktiga felmeddelanden som beror på ovanliga förhållanden kan undvikas med rätt planering och installation samt rätt val av anläggning och detektortyp. Sådana förhållanden kan t.ex. vara dammpustar, avgaser, starka luftströmmar, matlagning och vattenånga. Orsaker till felaktiga larm: • arbete som utförs på det övervakade området utan att man känner till eller har uppmärksammat nödvändiga säkerhetsåtgärder • förhållanden i omgivningen, såsom värme från kokning eller arbete, rök, avgaser från maskiner eller starka luftströmmar • mekaniska eller elektriska fel förorsakade av vibrationer, stötar eller korrosion • utförda servicearbeten eller tester utan meddelande till nödcentralen • stora elektriska störningar, såsom blixtnedslag eller tillfälliga störningar i elapparaterna • bristfällig service • damm, smuts eller insekter i detektorerna • ändringar i byggnaden eller dess användning. Förändrade omständigheter eller arbetssätt i byggnaden eller lokalerna • avvikande funktioner i den övriga fastighetstekniken, om vilka det inte har informerats i förhand • bristfällig förplanering eller upphandling, som inte har motsvarat objektets behov • bristfällig kommunikation mellan olika leverantörer, varvid nödvändig information inte nått fram till alla centrala parter. Anledningen till att informationen som säkerställer anläggningens drift inte nått alla parter kan bero på brister i implementeringskedjan: relevant information har inte vidarebefordrats från den ena planeraren eller entreprenören till den andra. Vid felaktiga larm ska man först utreda vad som orsakat dem. Förmodligen har objektets anläggning fungerat som tänkt, men andra mycket enkla obemärkta faktorer kan ha spelat in. En vanlig orsak till ett felaktigt larm är att anläggningen reagerat rätt på avvikelser i mängden rök eller på högre temperatur, men p.g.a. mänsklig aktivitet.

46


Fellarmen kan minskas genom: • rätt data • väl gjorda behovskartläggningar • planering som baserar sig på rätt uppgifter, sakkunniga entreprenörer, god service av systemet, samt regelbundna besiktningar • modernisering av gamla anordningar som är i bruk • gynnande av ny teknik som möter utmaningarna i en modern miljö. Brandlarmens planerare, installatörer och användare måste beakta möjliga felaktiga felmeddelanden i alla funktioner och sträva till att minska dem. Kompetensutveckling och uppgradering av anordningarna till nutida förhållanden och krav kan minska felaktiga fellarm. Personalen måste förstå brandskyddsutrustningens funktionsprinciper för att arbetet i rummet inte ska påverka anläggningens tillförlitlighet. Detektorernas service Brandlarmets innehavare svarar för att brandlarmet har ett underhållsprogram och för att service och reparationer utförs i enlighet med de enhetsspecifika underhållsinstruktionerna. Möjligheten till service av anordningarna och i synnerhet detektorerna ska beaktas redan i planeringsskedet. De upphandlade anordningarnas servicekostnader borde uppskattas på möjligast lång sikt. Till exempel borde man beakta kostnaderna för normal service, enligt serviceprogrammet, de kommande tio åren. Det är

En släckanläggning kräver sakkunnighet av sin skötare.

47


kanske inte möjligt att gardera sig för alla oväntade servicebehov, men normal service går att planera i förväg. I planeringen är det viktigt att inse att det billigaste enhetspriset för ett detektoralternativ inte nödvändigtvis resulterar i de lägsta, verkliga kostnaderna under produktens livscykel, med tanke på de utmaningar som service och omgivande förhållanden kan medföra. Underhållskostnaderna kan t.ex. påverkas av säkerhetsarrangemang för montören under servicen, temperaturvariationer som är typiska för kyrkor, eventuell ansamling av fukt, samt orenheter i luften såsom damm. I kyrkor, t.ex. i utrymmen med hög takhöjd, borde detektorerna gå att sänka ner utan att de kopplas loss. I sådana fall måste tillräckligt mycket kabel lämnas ovanpå innertaket, och detektorn fästas så att den går att sänka ner. Detektorn får dock inte hänga i kabeln.

8.7. Släckanläggningar Automatiska släckanläggningar med vatten En automatisk släckanläggning med vatten är ett system som är konstruerat för att släcka branden i ett tidigt stadium, eller åtminstone för att kontrollera branden så att lokalerna kan utrymmas på ett säkert sätt – i ett sådant fall kan den slutliga släckningen utföras på annat sätt, i sista hand av räddningsverket. Släckanläggningen aktiveras i början av branden, vilket kräver mindre vatten. Släckanläggningen fungerar på ett sådant sätt att endast de munstycken som utsätts för en tillräckligt hög temperatur nära branden utlöses. När anläggningen aktiveras sprider munstyckena vatten på branden och området som hotas av den. Munstyckenas aktiveringstemperatur justeras för att passa omständigheterna. Släckanläggningen anmäler att den har aktiverats. Det automatiska brandlarmet överför anmälan till nödcentralen. Det är viktigt att kyrkans brandsäkerhet planeras som en helhet. Beakta följande: • utrustningens, personalens och räddningsverkets reaktionstid • konstruktionernas brandsäkerhet • utrymningsvägar • brandalarmanläggningar • särskilda riksobjekt som kräver extra skydd, släckutrustning, säkra arbetsmetoder och säker hantering av material, arbetsledningens övervakning, städning, underhåll och service • skadeförebyggande åtgärder: t.ex. vattenmängd, räddningsverksamhet m.m. 48


Sprinkleranläggningen är den mest använda automatiska släckanläggningen. Förutom de traditionella sprinkleranläggningarna finns det system med vattendimma. Sprinkleranläggningen sprider vatten på alla ytor i närheten av elden. Vattendimsystemet fyller i stället lokalen med små vattendroppar. Då olika alternativ jämförs, ska tillgången till vatten och vattenkällans behov beaktas. I kyrkliga byggnader måste man dessutom tänka på estetiken och installationstekniska krav, som kan inverka på rörens storlek. Släckanläggningarna måste utvärderas enskilt. Genom att testa anläggningen måste man kunna försäkra sig om att den fungerar korrekt och att den lämpar sig för objektet, t.ex. en hög kyrksal. Tekniken har utvecklats och det är numera möjligt att ha ett vattensläcksystem som fungerar självständigt och som alltså inte är anslutet till det lokala vattennätet. Anläggningar med vattendimma – både högt och lågt tryck – har installerats i kyrkor. Olika typer av anläggningar Automatiskt våtrörssystem Våtrörssystemet är den vanligaste typen av släckanläggning. I det systemet är hela rörsystemet fyllt av trycksatt vatten. När munstycket aktiveras strömmar vattnet ut. Systemet lämpar sig för lokaler där det inte finns frysrisk eller där temperaturen inte överstiger 95 grader, eller där risken för verkligt stora vattenskador inte utgör ett hinder. Automatiskt torrörssystem I torrörssystemet är ledningarna oftast fyllda med tryckluft. Systemet lämpar sig för lokaler med frysrisk eller där omgivningens temperatur överstiger 95 grader. Trycksättningen av systemet ska vara automatiskt. Rörsystemet töms på luft när munstycket aktiveras och vattnet kommer åt att strömma ut. Våt-torrörrssystem Våt-torrörrssystemet är ett våtsprinklersystem som kopplas samman med ett torrsprinklersystem. Brandlarmet utlöses via våtrörets larmventil. Systemet används när objektet som ska skyddas är litet och ligger relativt långt bort från larmventilens central. Systemets konstruktion skiljer sig inte i övrigt från torrörssystemet. Förutlösningssystem Systemet har två delområden: ett för att förhindra vattenskador och ett för att forcera torrörsystemets funktion. 49


När branddetektorn utlöses i systemet som förhindrar vattenskador fylls torrörssystemet med vatten, så det i praktiken blir ett våtrörssystem. Vattnet börjar spridas när sprinklerhuvudet utlöses. Ett skadat sprinklerhuvud leder inte till att vatten sprids, om inte branddetektorn utlösts. Det forcerade systemet är som ett torrt system, men det som släpper in vatten i rörsystemet är antingen en branddetektor som utlöses eller ett sprinklerhuvud som går sönder. Systemet kallas forcerat eftersom detektorn vanligtvis upptäcker branden före sprinklerhuvudet. Därefter fylls rörsystemet med vatten, så att inget dröjsmål uppstår efter att sprinklern utlösts. Tanken med ett grupputlösningssystem är att vatten sprids över hela det brandskyddade området på en gång, så att branden kan kontrolleras så fort som möjligt. Systemet har en gruppventil och ett rörsystem med öppna munstycken. Gruppventilen styrs av ett utlösningssystem med detektorsprinkler eller pilotledning. Torrörssystem Ett fast rörsystem (termer som används: torrör och torrörssystem) ersätter inte ett automatiskt system utan kompletterar räddningsverkets operativa verksamhet. Vid installationen måste man kontrollera att räddningsverket kan ansluta sig till systemet. Till exempel ska placeringen av kopplingarna planeras så, att en brandutveck-

50


Släckanläggningens munstycken kan även installeras annanstans än i taket.

ling inte kan hindra åtkomsten till dem. I en brandsituation kan tiden för aktivering av torrössystemet vara för lång och vattenmängden kan vara begränsad. Man kan överväga att installera ett torrörssystem i objekt där man efter utvärdering har konstaterat att brandkårens utryckningstid är tillräckligt snabb, där den lokala vattenkällan är otillräcklig eller där vatten inte alls är tillgängligt. Torrörssystem används då släckvatten inte finns tillgängligt från vattenledningsnätet. Systemet väljs inte på grund av byggnadens frysrisk. Vid användning av torrörssystem måste man beakta tiden det tar för brandkårens enhet att ansluta sig till systemet och påbörja släckning.

8.8. Släckanläggningens vattenförsörjning Automatiska släckanläggningar som använder vatten måste ha tillgång till tillräckligt mycket vatten, därför ska rätt dimensioneringar vara utgångsläget för planeringen. Planeringen ska objektspecifikt innefatta en utredning om vattenkällans til51


lräcklighet samt om hur olika anläggningslösningar påverkar helheten. Vattentillförseln under en brand kan vara utmanande i kyrkor, men den går att lösa. Släckningscentralen med trycktankar och pumpar kan installeras i en separat sidobyggnad på kyrkans gård. Rören dras under jorden från sidobyggnaden till kyrkan. Släckningscentralen måste installeras i ett varmt utrymme så att det inte förekommer frysrisk.

52


9. Anläggningens underhåll 9.1. Säkerställande av funktionsdugligheten För att anläggningens ska fungera felfritt under hela sin livscykel är korrekt service av största vikt. Anordningarnas skick ska granskas enligt objektets underhållsprogram och enligt föreskrifterna. Regelbundna besiktningar ska göras av tredje part för att säkerställa att anläggningen underhålls korrekt. Byggnadens ägare eller innehavare ansvarar för att beställa besiktningarna. De utförs av besiktningsorgan som är godkända av Tukes. De parter som planerar och installerar anläggningen utarbetar ett underhållsoch serviceprogram som anvisar hur ofta anläggningen ska testas. Anläggningen levereras med information och instruktioner om installation, användning och underhåll. Instruktionerna för användning, underhåll och installation ska ge tillräcklig information om enhetens egenskaper och användning, samt om säker hantering. Informationen ska omfatta anläggningens hela underhållsprogram. Räddningsplanen och anläggningens underhålls- och serviceprogram ska komplettera varandra. Därför ska objekten också planera sina underhållsrelaterade funktioner.

Varje anläggning ska ha ett sakenligt och uppdaterat underhållsprogram.

53


9.2. Anläggningens skötare En fungerande helhet kräver alltid en ansvarsperson: anläggningens skötare, som ser till att man följer anläggningens underhållsprogram samt skötsel- och serviceprogrammet från installationsföretaget. Anläggningens skötare ska få tillräcklig utbildning för att fungera som anläggningens expert. Förutom anläggningens underhåll, ska skötaren lära sig hur verksamhetsmiljön fungerar och vilka risker som förekommer. Personens som utses till anläggningens skötare ska känna till anläggningen som helhet, grundfunktionerna, samt ansvaret och uppgifterna som ingår i underhållet. Underhållsprogrammet ska också beakta hur man gör vid personalbyte. En ny personen ska alltid utbildas och instrueras i sin uppgift. Uppdaterad kontaktinformation ska alltid meddelas nödcentralen. Eftersom anläggningens skötare inte alltid är på plats, ska man se till att också den övriga personalen har tillräcklig kunskap. Anställda som är insatta i anläggningens grundfunktioner fungerar också som ett viktigt stöd för anläggningens skötare.

9.3. Underhållsprogrammet Underhållsprogrammet är ett dokument som innehåller anläggningens underhållsschema och anvisningar om daglig användning. Innehavaren upprätthåller underhållsprogrammet. Räddningslagen förutsätter att anläggningen är funktionsduglig hela tiden och att den servas regelbundet på behörigt sätt i enlighet med underhållsprogrammet.

9.4. Anläggningens service När servicebehovet bedöms utreder man om anläggningens delar går att serva eller om de måste bytas. Engångskostnaderna räknas ut för de nödvändiga åtgärderna. Om urvalskriteriet vid upphandlingen var det förmånligaste anskaffningspriset, kan servicen förutsätta kostsamma specialarrangemang eller till och med vara omöjlig att utföra. Det är oftast förmånligare att utföra service proaktivt än att serva vid en akut problemsituation eller vid ett plötsligt reparationsbehov. Det är också tillrådligt att förbereda sig för anläggningens, eller olika delars, uppgraderingsbehov så att det inte t.ex. uppstår driftbrott vid problem. 54


Fortlöpande kartläggning av risker, riskbedömning för läckage och konditionsbedömning av detektorer, munstycken eller rörsystem är viktiga åtgärder för att förutse servicebehov och förhindra oväntade kostnader. Anordningarna ska ses över för att granska både deras tekniska och fysiska skick. Eventuella brister ska åtgärdas omedelbart, oberoende av vilken utrustning det handlar om, eftersom det är en säkerhetsfråga. Kyrkornas utmanande förhållanden inverkar också på t.ex. livscykeln hos släckanläggningens rör och munstycken. Brandalarmanläggningarnas detektorer ska servas enligt schema, i smutsiga utrymmen oftare vid behov. Vid underhållsarbeten som ger upphov till rök och damm måste rökdetektorerna kopplas bort för att förhindra felaktiga larm. Nödcentralen ska alltid meddelas när brandlarmets anordningar kopplas bort från systemet. Vid byggarbeten måste man skydda detektorerna från damm och säkerställa brandsäkerheten med andra åtgärder.

9.5. Serviceavtal Det är tillrådligt att upprätta ett serviceavtal med ett serviceföretag. Då utför företaget regelbunden service och återkommande funktionskontroller, samt registrerar dem. Serviceavtalet ska granskas noggrant så att den överenskomna servicen täcker hela anläggningens behov i enlighet med underhållsprogrammet. Med ett bra avtal och noggrant utfört underhåll undviker man onödiga och plötsliga kostnader. Service- och underhållsavtal som uppdateras regelbundet förbättrar möjligheterna för snabb reaktion i en problemsituation. Då avtal upprättas med utomstående aktörer ska man emellertid komma ihåg att man inte kan överföra ansvaret för helhelheten och säkerheten. Det är alltid fastighetens ägare och innehavare som bär helhetsansvaret.

9.6. Servicearbetets metoder och säkerhet Detektorer på svåråtkomliga platser, högt i tak, mörker, risk för fall från stege eller på grund av avsaknad av gångbryggor, kan försvåra servicen. Anläggningen ska underhållas och utmanande förhållanden får inte vara ett hinder. Dessa faktorer måste beaktas i den tidigare nämnda objektspecifika riskbedömningen, som påverkar val av anläggning. Förutom de tekniska lösningarna ska förutsättningar för säkert arbete planeras. Den som utför underhållet måste få detaljerad information och instruktioner om objektet för att kunna sköta sin uppgift på ett säkert sätt. 55


Man måste komma ihåg att det är byggnadens ägare och innehavare som ansvarar för att åtgärderna i anläggningens service- och underhållsprogram utförs, samt för att säkra arbetsmetoder och säkerhet har beaktats i underhållsarbetet. Det här gäller inte bara brandskyddstekniken, utan också underhåll och service av andra tekniska system.

9.7. Behov av uppgradering och modernisering Modernisering av anläggningen i ett tillräckligt tidigt skede rekommenderas. De första tecknen på moderniseringsbehov är ökat service- och utredningsarbete, oväntade felaktiga larm och årliga underhållsåtgärder som måste utökas. För att undvika återkommande service- och reparationsåtgärder borde uppgraderingen planeras i förväg som en kontrollerad helhet. Vid uppgradering förorsakar gamla komponenter ibland problem som inte går att påverka, på grund av att helheten inte har beaktats tillräckligt. Också vid ett plötsligt behov av uppgradering och modernisering lönar det sig att uppdatera helheten på ett kontrollerat sätt. De tekniska anordningarnas livscykel är kortare än byggnadens och därför ska komponenterna vara lätta att förnya, vilket borde beaktas redan i planeringen. Möjligheterna till modernisering måste alltid beaktas vid anläggningens planering. Kritiska förändringar med plötslig inverkan kan komma sig av att tillverkningen av komponenter till någon viss apparatmodell upphör, att servicens livscykel kommit till sitt slut, att metoderna ändrat eller att säkerhetskriterierna skärpts. Anordningarnas uppdateringsbehov, kriterier och tillförlitlighet måste alltid ses över i samband med att något ändras i objektet, och även i samband med alla ombyggnads- och uppdateringsarbeten. Om församlingen är osäker på reparationsbehovet eller -metoden, är det bra att be om rådgivning från en utomstående expert. Nästan alla problemsituationer går att lösa med hjälp av expertis. Lämpliga experter är företag som säljer brandlarm och släckanläggningar, räddningsmyndigheten eller besiktningsorgan.

56


10. Säkerhetssystem 10.1. Områdesövervakning Avgränsning av kyrkgården Olika ytors användningsändamål och gångars sträckningar kan markeras genom planering och utformning av byggnadens miljö. Kyrkans gård bör avgränsas så, att den skiljer sig från resten av miljön. Området måste vara klart definierat och tillträde ska endast tillåtas via givna ingångar. Gångar, portar och ingångar till olika byggnader ska belysas och underhållet av belysningen säkras. Belysningen kan t.ex. styras av rörelsesensorer. Om syftet med avgränsningen är att förhindra intrång, ska konstruktionerna vara sådana att de försvårar klättring. Obehörigt tillträde ska kunna övervakas. I praktiken kan det här genomföras med staket, buskar, portar, murar, belysning eller arkitektoniska lösningar. Obehörigt tillträde kan t.ex. förhindras med portar och bommar. Samma principer ska alltså tillämpas vid planering av portar som vid planering av staket eller murar. Porten kan utrustas med ett lås. 57


Belysning Kyrkliga miljöers och begravningsplatsers säkerhet och tillgänglighet kan förbättras genom utökad belysning. Belysningen ska stödja hela området som helhet, med hänsyn till fasader och omgivande områden. Kameraövervakningens ljusbehov ska tas i beaktande vid planeringen av belysning. En del av belysningen kan utgöras av punktbelysning som styrs med rörelsedetektorer.

10.2. Kameraövervakning Det är tillrådligt att ha kameraövervakning på kyrkgården. Kameraövervakningssystemet ska omedelbart upptäcka avvikande aktivitet i kyrkans omedelbara närhet. Det här kallas aktiv kameraövervakning. Vid ett larm aktiverar kameraövervakningens system bildöverföringen, som syns i bevakningsföretagets kontrollrum. Ett traditionellt passivt kameraövervakningssystem, där bevakningsföretaget utför kontroller vid bestämda tidpunkter eller där bildmaterialet sparas på en minnesenhet, lämpar sig bäst för utredning av skadegörelse i efterskott.

10.3. Byggnadstekniskt inbrottsskydd i kyrkor Kyrkan bör skyddas mot inbrott. Byggnadstekniska säkerhetskrav anges i Finans Finlands (FA) anvisningar för inbrottsskydd (Rakenteellinen murtosuojausohje 2, på finska). Enligt anvisningarna ska bl.a. ska dörrar förses med lås och säkerhetslås, och fönster och öppningar vara inbrottsskyddade. Om det inte är möjligt att byggnadstekniskt skydda kyrkan mot inbrott, t.ex. p.g.a. att byggnaden är skyddad, bör inbrottsskyddet kompletteras med annan teknik.

10.4. Nyckelsäkerhet Församlingen ska ha en ansvarsperson för låsen. Personen upprätthåller instruktionerna för nycklar och informerar användarna om dem. Nycklarna förvaras omsorgsfullt och får inte märkas på ett sådant sätt att de klargör vilken byggnad de hör till.

58


Volymskydd kan utföras på olika sätt, t.ex. genom identifiering av rörelse, ljus eller ljud.

Om nyckeln tappas bort eller stjäls ska ansvarspersonen omedelbart informeras om det skedda. Låsen bör serieläggas på nytt om det finns risk för att nycklarna missbrukas.

10.5. Inbrottslarmsystem Inbrottslarmsystemet ska som minst konstrueras enligt Finans Finlands anvisningar för inbrottsskydd (Rakenteellinen murtosuojausohje 2, på finska). Anvisningens nivå 2 kräver övervakning av dörrar och rum. Larminformationen ska överföras till bevakningsföretagets kontrollrum. Inbrottslarmsystemet består av en centralenhet, manöverdon, olika detektorer, överföringsteknik för larmmedddelanden och kabelnät. Andra system kan också anslutas till systemet. Sådana är t.ex. kameraövervakning, passerkontroll, dörrkontroll och belysningssystem. Finans Finland har publicerat en guide för definition av olika riskklassificeringar, samt minimikrav för motsvarande brottsrapporteringssystem. Även försäkringsbolagen ställer krav på systemen. Detektorerna ska upptäcka intrång eller obehörig vistelse på det bevakade området i ett så tidigt skede som möjligt och överföra informationen till centralenheten. Centralenheten hanterar, klassificerar och lagrar meddelanden, samt larmar vid behov lokalt och vidarebefordrar meddelanden. Meddelanden förmedlas till larmcentralen eller annan överenskommen plats.   59


Centralenheterna Centralenheterna placeras på ett övervakat område. Systemets kontrollpaneler kan placeras annanstans än centralenheterna, men även de måste ligga inom det övervakade området. I ett traditionellt system är detektorerna anslutna till centralen i slingor. Flera detektorer med samma adress kan kopplas till samma slinga. Adresserade system är vanligare numera. I ett sådant har varje detektor sin egen adress, vilket gör det enkelt att lokalisera larm och fel som detektorn orsakat. Varje kyrka bör bedömas individuellt, med hänsyn till kulturhistoriska, estetiska, tekniska och ekonomiska aspekter. Detektorer Det finns många olika detektorer för olika övervakningsmetoder. När det gäller skydd av kyrkor kan tre övervakningsmetoder användas, det vill säga skalskydd, volymskydd och i särskilda fall punktskydd. Skalskydd betyder skydd av kyrkans utsida, d.v.s. övervakning av dörrar, fönster, takluckor och andra öppningar. Övervakningsutrustningen installeras alltid på den sidan som skyddas. Enbart skalskydd är inte tillräckligt för att skydda värdefulla objekt såsom kyrkor. Glaskrossdetektorer • limmas mot fönsterglaset • har ultraljudsavkänning som reagerar när glas krossas • räckvidden för en detektor är ca 2 meter. Akustiska glaskrossdetektorer • installeras i utrymmen med många eller särskilt stora fönster • detektorns mikrofon reagerar när glas krossas • räckvidden för en detektor är 3–5 meter. Magnetkontakter • monteras som infällda bakom falsen • monteras på ytan upptill på dörren, på samma sida som låset • en pardörr behöver egna kontakter för vardera dörrbladet • olika dörrar har sina egna kontakttyper • kan även användas i takluckor och andra luckor. Vanliga detektorer för volymskydd i kyrkor Volymskydd betyder skydd inne i kyrkan. Övervakningen sker med hjälp av detektorer som reagerar på mänskliga rörelser, ljud, ljus, m.m. 60


Passiva infraröda detektorer • rekommenderade detektorer för allmänt bruk • placeras på ett sådant sätt att den som gör intrång måste röra sig tvärs över avkänningsfältet. Mikrovågsdetektorer • monteras vinkelrätt mot den förmodade inkräktarens färdriktning • reagerar på rörliga objekt • räckvidden är endast ca 20 meter, lämplig för invändig övervakning av mindre utrymmen Kombinationsdetektorer • är en kombination av två ovannämnda detektortyper • är specialdetektorer • lämpar sig särskilt bra för övervakning av dragiga utrymmen. Vanliga detektor för punktskydd av kyrkor Altartavlor, skulpturer och andra värdefulla föremål kan skyddas var för sig med egna detektorer. Detektorn reagerar när någon vidrör föremålet eller när någon närmar sig föremålet eller avkänningsområdet. Seismiska detektorer • monteras direkt på materialets yta eller på ett monteringsunderlag • reagerar på vibrationer, känsligheten kan justeras. Taveldetektorer • används t.ex. till skydd av upphängda tavlor • fungerar på föremål som väger 1–100 kg • detektorerna får inte synas. Även magnetkontakter eller passiva infraröda detektorer kan användas. Kontrollpanel Ju fler användare det finns, desto viktigare är det att ta hänsyn till behoven av förbikoppling och inaktivering av systemet. Till exempel kan detektorerna vid ingångarnas passager inaktiveras via kontrollpanelen för en viss tidsperiod eller helt och hållet. Under en fördröjd förbikoppling går användaren till centralenheten och utför önskade åtgärder, t.ex. inaktiverar en del av systemet. 61


Varje användare måste ha sin egen kod, som kan programmeras med olika behörigheter.   Överföring av meddelandeApparaterna bör också fungera vid strömavbrott, vilket innebär att de måste ha ett reservbatteri. Anslutning till andra system Inbrottslarmsystem kan också ge kontrolldata till andra system. Kameraövervakningssystemet kan t.ex. styra att bilden kopplas till en viss bildskärm eller att inspelning kopplas på vid larm. Systemet kan även kontrollera kameran på övervakningsområdet genom att styra dess svänghuvud och objektiv. Belysningen kan styras så att vissa lampor tänds vid larm. Trådlösa inbrottslarmsystem Trådlösa system kan användas som komplement till traditionella system. Särskilt på platser där det är svårt att installera kablar på grund av estetiska eller andra skäl kan ett trådlöst system vara en lösning. Detektorerna i ett trådlöst system har sändare och batteri. Rökdetektorer kan också anslutas till systemet. Med trådlösa detektorer måste man observera räckvidden.

10.6. Planering av systemet Innan planeringen börjar måste man utreda användarens behov och hur lokalerna används. Då ska åtminstone följande frågor beaktas: • hot, mot vilka man behöver skydd • lokaler, lösöre, föremål som ska skyddas • objektets särdrag • underhåll av utrustningen och ansvarspersoner • miljö (landsbygd/stad) • lokalernas användning under olika tidpunkter • agerande i en larmsituation – vart och hur larmet förmedlas – behovet av lokalt larm – instruktioner vid händelse av larm Det viktigaste i planeringen är att välja rätt detektor till rätt plats. Andra faktorer att beakta är rätt installation, underhåll och eventuella skuggområden, samt faktorer 62


som kan förorsaka felaktiga larm.

10.7. Installation

Anordningens installation utförs i enlighet med myndighetsföreskrifter och Finans Finlands gällande anvisningar för inbrottslarmsystem och -tjänster (på finska) samt allmänt vedertagna installationsmetoder. Installationen får göras av en person som utför säkerhetsuppgifter och som är anställd av ett säkerhetsföretag med näringstillstånd. Innan installationen påbörjas går man igenom hela systemet och de åtgärder som installationen kräver i samråd med beställaren och andra övervakande organ, såsom Museiverket. Vid genomgången kontrollerar man åtminstone anordningarnas exakta placering och var ytmonterade ledningar ska dras. Då systemet slutgranskas görs nödvändiga mätningar och granskningar. Ur slutgranskningens protokoll framgår mätningsresultaten, tidpunkten och granskaren. De slutgiltiga ritningarna kompletteras med ändringar som gjorts under installationen. Det är viktigt att instruera alla användare i systemets funktioner. Däremot ska inbrottslarmsystems planer inte delges i onödan. Ritningarna som gjorts under installationen ska samlas in och förstöras eller sparas på ett säkert sätt.

10.8. Användning och service Systemets innehavare ansvarar för att systemet underhålls och används enligt instruktionerna. Systemet ska ha en utsedd och utbildad skötare med en ersättare. Det är installationsföretaget som ger utbildningen. Det lönar sig att upprätta ett serviceavtal, varvid serviceföretaget utför regelbunden service och kontrollerar att systemet fungerar som det ska.

63


11. Exempelfall Nedan presenteras olika fall och lösningar, som i bästa fall kan bidra till att förbättra brandsäkerheten i framtiden. Flera exempel finns i kyrkostyrelsens publikation Muuttuva kirkkorakennus tänään (på finska). (Muuttuva kirkkorakennus tänään, kirkkojen restaurointi täydennyskurssi 2012-13, Suomen ev-lut. kirkon julkaisuja 55 Kirkko ja toiminta, Kirkkohallitus, Helsinki 2017)

11.1. Borgå domkyrka Valet av släckningsutrustning är ingen lätt uppgift och kräver kännedom och expertis. Det finns många olika möjligheter och utbudet beror ofta på planerarens kunskaper. Efter branden i Borgå kyrka (29.5.2006) stod det klart att den skulle renoveras till sitt ursprungliga skick så bra som möjligt. Branden i kyrkan var mycket farlig eftersom gnistor flög till närliggande byggnader, vars tak började brinna. Brinnande takspån slungades iväg över en kilometer från branden. Tack vare det lugna vädret undvek man en storbrand i trästaden. Med en kraftig vind hade åtminstone husen nedanför vinden börjat brinna och elden skulle ha spridit sig till ett större område. Brandmyndigheterna meddelade att kyrkan inte längre får ha ett spåntak, utan av brandsäkerhetsskäl måste ett plåttak installeras. Med tanke på brandsäkerheten i en trästad var kravet på ett obrännbart tak motiverat. En motsatt synvinkel var att utan spåntak kan inte Borgå kyrka anses vara medeltida. Man gick in för spåntak, men under förutsättning att en släckanläggning monteras på taket. Förutom taket funderade man på släckningssystemet för kyrksalen och vinden. I Borgå beslutade man tillämpa samma skydd som i Pyhämaa offerkyrka, där ett bevattnande rör installerats i skydd av takåsens list, för att skydda spåntaket. Takåsens list var två tum tjock istället för det sedvanliga en tum, och på det viset kunde man gömma röret bakom listen. I Borgå domkyrka utvecklade man modellen så att särskilda tryckmunstycken installerades vid takåsens list. Hela installationen gjordes först i en modell i 1:1-skala för att se om installationen skulle uppfylla också de estetiska kraven. Inomhus drog man släcksystemets matarrör utom synhåll alltid då det var möjligt. Munstyckena installerades via vinden i kyrkvalvens befintliga hål, i skvallerhålen. Hålen har funnits till för att avslöja om kyrkans tak läcker. Eftersom skvallerhålen utnyttjades, behövde man inte borra nya hål i valven.

64


Släckanläggningens matarrör har fyra synliga stamledningar av rostfritt stål. Dessa installerades i kyrkans nordvästra hörn och den estetiska olägenheten är förvånansvärt liten. Matarrören installerades utom synhåll under golvet på läktaren. Trots att munstyckena är synliga, upptäcks de inte av en vanlig besökare. Installationen av släckanläggningen i Borgå kyrka är så välgjord att den nästan är omöjlig att upptäcka i kyrksalen. I kyrkor är takfoten en av de känsligaste ställena, eftersom kyrkan lätt kan antändas via den. Också skogs- och gräsbränder kan hota kyrkan. Därför utgör buskar och träd nära kyrkan en brandfara. I Borgå installerade man värmetråd undertill på takfoten, som ska larma om temperaturen stiger för snabbt eller om hettan är för stor. Värmetråd tillverkas för olika larmtemperaturer. På takåsen i vardera gaveln installerades dessutom flamdetektorer som larmar om brand i ett så tidigt skede som möjligt. Till en början förorsakade flamdetektorerna felaktiga larm, men det åtgärdades genom att rikta om dem. Brandsäkerhet omfattar mycket mer än installationen av ett släckningssystem. Den viktigaste åtgärden är installation av brandlarm. Utöver det ska också låsningen och nyckelkontrollen vara i skick, liksom utrustningen för förstahandssläckning. Det är också nödvändigt att ha ett inbrottsskydd. Övervakning med kameror eller rörelsedetektorer måste finnas både inomhus och utomhus. Belysningen av kyrkans gård är också en viktig säkerhetsfaktor. I Borgå kyrka installerades kameror på gården och i kyrksalen. (Utdrag - Muuttuva kirkkorakennus tänään, kirkkojen restaurointi täydennyskurssi 2012-13, Suomen ev-lut. kirkon julkaisuja 55 Kirkko ja toiminta, Kirkkohallitus, Helsinki 2017. På finska.)

65


11.2. Ylivieska Korskyrkan i Ylivieska, som brändes ner i en anlagd brand, var ett typexempel på 1600–1800-tals kyrkor i Finland. Korskyrka innebär att kyrkan är byggd som ett kors. Träkyrkan i Ylivieska från 1786 var en mycket viktig byggnad i staden. Byggnaden, som fungerat som församlingens kyrka i över 200 år, stod för ett stort andligt arv. Fallet i Ylivieska undersöktes via inspelningar som lagrats i övervakningskameran. Videomaterialet visade hela händelseförloppet från antändning till brand. Materialet analyserades av experter och dem som undersökte fallet. Också i polisens utredning var videomaterialet det mest centrala beviset. En man gick till kyrkans huvudingång, där han försökte bryta sig in. Inbrottet misslyckades och mannan försökte ta sig in i kyrkan via två andra dörrar. En knapp timme efter det första inbrottsförsöket lyckades mannen till sist ta sig in i kyrkan. När han kom in, hällde han lättantändlig vätska i kyrkan och tände sedan på. Branden spred sig snabbt till ett stort område. Efter antändning larmade gärningsmannen nödcentralen två gånger, som vidarebefordrade informationen till räddningsverket. När räddningsverket anlände till platsen var branden redan långt framskriden. Gärningsmannen kunde snabbt gripas på platsen. Brandkåren stod dock inför en omöjlig uppgift. Kyrkan, som hade brunnit kraftigt och våldsamt, brann ner till grunden. Med tanke på gärningsmannens inbrottsförsök och förberedelser innan branden antändes, kan man reflektera över på vilket sätt man kunde ha ingripit i händelseförloppet tidigare. Information och tillgång till den kan utveckla kyrkors skydd mot inbrott och skadegörelse. Övervakning och ändamålsenlig kamerabevakning, där information om avvikande situationer och beteende överförs vidare, är till betydande hjälp. Utvecklingsgruppen för brandskyddsteknik fördjupar sig i ämnet i sin handlingsmodell, som också publicerats (på finska): Kirkkojen paloturvallisuuden kehittäminen ja palontorjunnan kehämalli kirkkokohteissa. (Utveckling av brandsäkerhet i kyrkor och cirkelmodell för brandskydd i kyrkor.) Handlingsmodellen belyser en helhet inom brandbekämpning, i vilken proaktivitet och reaktionsmöjligheter har en avgörande roll. Samtidigt betraktas brandsäkerhet som en större helhet, i vilken man tar hänsyn till objektets teknik och mänskligt beteende. Anlagda bränder kan dock skilja sig mycket från andra brandsituationer. Ennennäkemätön video Ylivieskan kirkon tuhonneesta palosta julki: Näin kaikki tapahtui. På finska/Video om branden som förstörde Ylivieska kyrka: Så gick allt till. Publicerad: 24.8.2016 18:38) https://www.is.fi/kotimaa/art-2000001247082. html)

66


11.3. Nivala Nivala kyrka är en korskyrka, byggd i timmer 1803. Kyrkan konstaterades ha två avgörande problem med brandsäkerhet, vilka presenteras nedan. Nivala kyrkas vindsvåning är uppdelad i fyra symmetriska brandceller med en korsformad sektionerande vägg. Brandsektioneringen var inte byggd upp till yttertaket, varvid branden kunde spridas längs läktvirket från en cell till en annan. Det är värt att notera att uppdelning av vindsvåningar i brandceller försämrar ventilationen avsevärt, vilket med tiden förorsakar rötskador i konstruktioner och fogar. Vid brandsektioneringar bör man fästa uppmärksamhet på verkningarna, inte endast vad gäller brandsäkerhet, utan också på byggnaden som helhet. En kyrkas livscykel planeras nämligen för hundratals år. Torrörssystemets matningsrör i Nivala kyrka var placerade i kyrkans inre hörn och varje matarrör försåg varsin brandcell med vatten, d.v.s. inte hela vinden. Således var det möjligt för branden att sprida sig på vinden, vilket kunde äventyra hela kyrkan i en brandsituation. Lösningen på situationen var att vattnet i respektive matningsrör styrs till hela vinden. På så sätt är matningsrören oberoende av varandra och brandkåren kan alltid välja det säkraste matarröret för släckningsvattnet, t.ex. med vindriktningen som utgångspunkt. Brandkåren tar med sig släckningsvattnet till torrörssystemet. När vinden har en släckanläggning, behövs ingen brandsektionering.

11.4. Kiihtelysvaara Branden i Kiihtelysvaara kyrka från 1700-talet var anlagd. Branden antändes utanför kyrkan, men elden spred sig till vinden genom en luftspalt. Härefter identifierades branden av branddetektorn på vinden och anläggningen vidarebefordrade informationen till nödcentralen. Räddningsverkets första enhet anlände till platsen inom åtta minuter. Branden hade utvecklats snabbt, och det var för sent att använda torrörssystemet för brandsläckning. Personalen hade övat regelbundet på hur man ska handla i en brandsituation, vilket bidrog till att bl.a. lösöre kunde räddas. Det kan inte nog betonas hur viktiga handlingsplaner och övningar är, som en del av det tekniska underhållet och räddningsplanen. Utöver traditionell brandbekämpningsteknik är det nödvändigt att framledes kunna identifiera fördelarna med annan teknisk utveckling och automatisering, så att liknande situationer kan undvikas i fortsättningen. Proaktivitet och förebyg67


gande åtgärder ska vara utgångspunkten för brandsäkerhet. Brandsäkerhet bygger på attityder och kunskap. Kiihtelysvaara kyrka hade ingen kamerateknik som var i bruk, men händelseförloppet kunde ses från närliggande kameror. Som det beskrivs i guiden (cirkelmodell för brandskydd), måste brandsäkerheten breddas till andra säkerhetstekniker för att det snabbt ska gå att identifiera och reagera på avvikande förhållanden och aktiviteter, som väsentligt skiljer sig från det normala.

68


12. Källor och tilläggsinformation 12.1. Förordningar och tillgängliga anvisningar Anordningar inom räddningsväsendet

Kyrkors brandsäkerhet och därtill hörande anordningar förekommer i många förordningar. Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) Räddningslagen (379/2011) Lag om anordningar inom räddningsväsendet (10/2007) • De giltiga harmoniserade standarderna för anordningar inom räddningsväsendet (lag 10/2007) finns på webbplatserna www.henhelpdesk.fi (hEN Helpdesk) och www.sfs.fi (SFS). Miljöministeriets förordning om byggnaders brandsäkerhet (848/2018) samt förordningens förklarande rapport Finlands byggbestämmelsesamling, E-serien (bygglov utfärdat före år 2018) Miljöministeriets anvisning om byggnadsprojekterares behörighet MM2/601/2015 Inrikesministeriets förordning om automatiska släckningsanläggningar A:65 Förordning om anskaffning, installation, idrifttagning, underhåll och inspektion av brandlarm A:60 Kyrkolag 1054/1993 Giltiga förordningar finns på www.finlex.fi. Finlex® ägs av justitieministeriet och är en offentlig och gratis online-tjänst för juridiskt material. Lagar, förordningar och riktlinjer inom Miljöministeriets område, liksom lagstiftningsprojekt under beredning, finns på webbplatsen https://www.ym.fi/sv-FI/ Lagstiftning

69


Mer information om anordningar inom räddningsväsendet: https://tukes.fi/sv/produkter-och-tjanster/anordningar-inom-raddningsvasendet, där även kontaktuppgifterna för godkända ansvarspersoner och installationsföretag finns. Dokument för elinstallationer Elsäkerhetslag (1135/2016) SFS 6000 Lågspänningsstandard Användning och definition av brandsäkra installationer i räddningsväsendets anordningar. (Tillämpning av standard SFS 6000-5-56) EN-standarder för bevarande av kulturarv Utöver nationella lagar och förordningar följer Finland harmoniserade europeiska produktstandarder, med vilka direktivkraven uppfylls. Den europeiska standarden ställer krav på planeringen. Vid användning av standarder måste alltid den senaste versionen följas. Den europeiska standarden SFS-EN 13306 definierar allmänna termer och definitioner för teknik, administration och managementområden inom underhåll. Underhållet innebär samtliga tekniska, administrativa och företagsledningsmässiga åtgärder under en enhets livscykel som är avsedda att bibehålla den i, eller återställa den till, ett sådant tillstånd där krävd funktion kan utföras. SFS-EN 15759-1:2011 Bevarande av kulturarv. Inomhusklimat. Del 1: Riktlinjer för uppvärmning av kyrkor, kapell och andra platser av sakral betydelse (Conservation of cultural property - Indoor climate - Part 1: Guidelines for heating churches, chapels and other places of worship) EN 15759-2:2018 Conservation of cultural heritage - Indoor climate - Part 2: Ventilation management for the protection of cultural heritage buildings and collections SFS-EN 16883:2017 Bevarande av kulturarv. Riktlinjer för förbättring av energiprestandan i historiska byggnader (Conservation of cultural heritage - Guidelines for improving the energy performance of historic buildings) 70


SFS-EN 16096 Bevarande av kulturarv. Tillståndsbedömning av fast kulturarv (Conservation of cultural property - Condition survey and report of built cultural heritage) Anvisningar och rekommendationer Försäkringsbranschen – Finans Finland: vahingontorjunta.fi Paloilmoitinsuositustyöryhmä www.skt-saatio.fi/paloilmoitinsuositusryhma (på finska) Palontorjuntatekniikan kehitysryhmä www.palontorjuntatekniikka.fi (utvecklingsgruppen för brandskydd, på finska) Paloturvalaitteet ja järjestelyt – SPEK opastaa 20 (På finska, Brandsäkerhetsutrustning och -åtgärder – SPEK vägleder 20)' Handboken ger råd till ägaren, verksamhetsidkaren och innehavaren av olika typer av lokaler gällande brandskyddsutrustning och andra lagstadgade och rekommenderade åtgärder som förbättrar brandsäkerheten. https://spek.onedu.fi/koulutus/ zine/125/cover (på finska) • SPEK vägleder är en serie handböcker om brandsäkerhet i fastigheter. Serien utges av Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. www.spek.fi/ oppaat Kirkollisten rakennusten hoito ja restaurointi (Vård och restaurering av kyrkliga byggnader, på finska). Museiverket 2019.

71


Utveckling av brandsäkerhet i kyrkor – förebyggande brandskydd Arbetsgruppen för BRANDSKYDDSTEKNISK UTVECKLING

72

Arbetsgruppen för brandskyddsteknisk utveckling är en expertgrupp vars medlemmar har som gemensamt mål att främja säkerheten, samt utveckla brandskyddsteknikens upprätthållande, kvalitet och tekniska möjligheter. Gruppen består av experter i brandskyddsrelaterade tekniska föreningar och representanter för brandsäkerhetsorganisationer.

De handlingsmodeller som gruppen publicerar är allmänt rådgivande och av informativ karaktär, och riktar sig till dem som arbetar med brandskyddsteknik eller är verksamma inom branschen.


2

Innehållsförteckning

Klicka här om du vill till sidan

Utgångspunkter – Därför ska saken uppmärksammas

Kyrkorna och deras brandrisker

Planering av kyrkors brandsäkerhet

Utomhusövervakning – Förebyggande åtgärder och identifiering av risker

Övervakning inne i kyrkan – Brandskydd och förebyggande av risker

Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland har koordinerat reformarbetet för kyrkornas brandsäkerhetsanvisningar år 2007. Anvisningen är utarbetad för församlingarna av Museiverket, Kyrkostyrelsen, Finans Finland och Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. Utgångspunkten för handboken är att läsaren förstår betydelsen av planmässighet och förebyggande åtgärder. Först och främst måste man förstå kyrkornas särart och betydelse, samt brandskyddets roll vid förebyggande av skador och olyckor.

73


3

4

Utgångspunkter – Därför ska saken uppmärksammas Kyrkorna är en viktig del av Finlands historia, och de är ofta byggnadshistoriskt unika. I kyrkorna förenas både samhälleliga och kulturhistoriska värden, och därför är deras skydd och underhåll viktigt ur ett samhälleligt perspektiv. Betydande egendom kan gå förlorad i en kyrkbrand, och på känslomässig nivå kan förlusterna vara oersättliga. Varje kyrka har sin särprägel, och föremålen i dem är unika och historiskt värdefulla. Hoten som riktar sig mot kyrkor måste därför beaktas noggrant redan när man bedömer säkerhetsrisker och söker lösningar för att eliminera dem. Byggnadernas särprägel bjuder på utmaningar under de olika lösningarnas planeringsskeden och utföranden. Det finns ingen enskild, universell lösning för hur kyrkors brandsäkerhet kan utföras.

74


4

Kyrkorna och deras brandrisker En del kyrkor ligger något åtskilda från bebyggelsen eller i områden där det tar längre tid för räddningsverket att nå fram än i genomsnitt (i Finland 17–18 minuter). Möjligheterna att upptäcka riskfaktorerna eller själva branden kan därför vara sämre än normalt. Det samma gäller för räddningsverkets förmåga att inleda släckningsåtgärderna i tid. Ett antal bränder och situationer med brandrisk inträffar årligen i kyrkorna. Nästan hälften av bränderna har sin början i mänsklig verksamhet. Skador orsakade av brand kan vara oersättliga. I värsta fall förstörs kyrkan och dess lösöre helt. De största hoten mot kyrkorna utgörs av elektriska och anlagda bränder. Annan skadegörelse kan också leda till situationer, som resulterar i brand eller allvarliga skador på kyrkan, dess omgivande byggnader eller lösöret. Anlagda bränder kan skilja sig avsevärt från andra brandsituationer. Brandfarliga vätskor kan ha använts för antändning eller branden kan ha anlagts på fler än en plats. I sådana fall sprider sig branden mycket snabbt, varvid situationen snabbt blir omöjlig att kontrollera. Yrkesmässiga elinstallationer samt korrekt och regelbundet underhåll av anläggningarna är avgörande för att risken för elbränder ska kunna elimineras.

75


5

6

Planering av kyrkors brandsäkerhet Säkerhetslösningar ska alltid baseras på en bedömning av det aktuella objektet. Utförandena är mångahanda och regionala faktorer påverkar lösningarna. Varje kyrka bör bedömas som en enskild helhet, med hänsyn till estetiska, tekniska och ekonomiska aspekter. Vid planeringen ska andra risker och kyrkans särdrag beaktas, utöver de risker som är förenade med lokalernas normala användning. Dessa kan anknyta till läget, labyrintartade strukturer med eventuella dolda utrymmen, vindar med stor brandbelastning, samt till den tid som åtgår för räddningsväsendet att anlända till platsen. Brandsäkerhet handlar om att förutse risker och att förbereda sig inför dem. Målet är att identifiera faran som hotar kyrkan så tidigt som möjligt, att reagera på den och att vidarebefordra larmet. Under en inventering ska även omgivande områden beaktas utöver själva kyrkan, d.v.s. kyrkogården med andra byggnader och hot som anknyter till dessa. På så vis kan skador förhindras, eller åtminstone minimeras. En omfattande och funktionell brandsäkerhetslösning består av flera delfaktorer: olika tekniska lösningar, byggnadsteknisk brandsäkerhet, allmän ordning och förebyggande verksamhet av människor, samt samarbete med räddningsverket. Säkerhetsnivån kan höjas och helheten kompletteras med olika säkerhetssystem, såsom kameraövervakning och inbrottslarmsystem. Räddningsverkets släckningsarbete som enda släckningsåtgärd för en kyrka är otillräckligt. Det behövs olika tekniska system och lösningar. De viktigaste av dem är automatiskt brandlarm och automatisk släckanläggning. Brandlarmets uppgift är att upptäcka branden och att larma såväl lokalt som till räddningsverket. Släckanläggningen inleder släckningen omedelbart. En släckanläggning med vatten släcker branden, eller avgränsar den så att räddningsverket kan slutföra släckningen. Larmet och släckanläggningen utgör tillsammans en fungerande helhet för att skydda kulturarvet.

76


6 Förebyggande modell för brandskydd – Cirkelmodellprincipen Eftersom brandorsaken också kan vara en yttre faktor, t.ex. en mordbrännare, definierar man ett tydligt område kring kyrkan som övervakas med olika lösningar, beroende på situationen och behovet. Områdets mittpunkt är det viktigaste som ska skyddas, d.v.s. kyrkan. Ju närmare kyrkan man kommer, desto högre är säkerhetsnivån, varvid möjligheterna till skadegörelse minskar. Den strategi som beskrivs ovan, för att garantera och planera säkerheten, beskrivs med en förebyggande brandsäkerhetsmodell som gör det möjligt att reagera i tid. Detta förhindrar, eller åtminstone fördröjer avsevärt, utvecklingen av oönskade händelser. I en kyrkspecifik plan måste man identifiera hur kyrkans funktioner och risker skiljer sig från varandra vid olika tider på dygnet. Övervakningens och skyddets utformning tar alltid hänsyn till den enskilda kyrkans särdrag och funktioner. Cirkelmodellen har två områden som övervakas: de som är utomhus och de som är inomhus i själva kyrkan och i andra byggnader. Utförandet planeras fallspecifikt efter objektets karaktär och omständigheter. Meningen är att de olika cirklarnas risk- och övervakningslösningar avvägs enligt den aktuella kyrkans behov. På så sätt kan situationer som avviker från normala omständigheter och beteenden upptäckas så tidigt som möjligt, så att det är möjligt att reagera på dem och minimera skadorna.

Människans roll som en del av helheten – underhåll och service Elinstallationer, släckningsanläggningar och branddetektorer är anordningar som ska granskas regelbundet. Det är fastighetens ägare eller innehavare som ansvarar för att granskningarna utförs. Korrekt placering, användning och underhåll av anordningar och installationer är centrala säkerhetsfrågor i kyrkor. Anordningarna ska ha en kunnig och utbildad ansvarsperson och de ska hållas driftsdugliga samt servas korrekt. När underhållsarbetet utförs ska man försäkra sig om att de arbetsmetoder som används är säkra och att passagerna är ändamålsenliga. Då har objektets särskilda karaktär och exceptionella risker tagits i beaktande. Aktiv handledning och utbildning i brandsäkerhet är av största vikt för att uppnå målsättningarna med säkerhetsarrangemangen. Förutom tekniska lösningar kräver alla kyrkor en funktionell handlingsplan för brandsituationer, för hur information vidarebefordras till de nödvändiga mottagarna och vad som är säkert att göra när fara hotar. Om branden upptäcks för sent, förkortar det avsevärt den tid för åtgärder som man har till sitt förfogande. I en brandsituation kan personalens sakenliga agerande och kompetens vara en mycket avgörande faktor för att undvika skador. Av den orsaken bör man fästa särskild uppmärksamhet på upprätthållande och utvecklande av kompetensnivån. Objektens ska förses med ändamålsenlig utrustning för förstahandssläckning. Övningar för hur utrustningen används och hur man agerar i en brandsituation bör ordnas regelbundet. Regelbundna övningar och uppdaterade planer i samråd med räddningsverket bidrar märkbart till brandsäkerheten.

77


7

8

Utomhusövervakning – Förebyggande åtgärder och identifiering av risker Samhället och kyrkans närmiljö Tidpunkten för när bränder bryter ut, eller för andra händelser som hotar kyrkan, begränsar sig inte till dagtid. Kyrkorna bör utreda hurdan kompletterande övervakning och vilka andra säkerhetsarrangemang det behövs för att garantera säkerheten. Aktiva invånare i närområdet och belysning av omgivningen bidrar till att minska hotbilderna. Nyttan av gemenskap tillägnas sällan tillräcklig uppmärksamhet i säkerhetslösningar, fastän dess roll är viktig när det gäller att föregripa faror. Invånarna i näromgivningen, de som känner kyrkan och dess verksamhet, kan lägga märke till avvikande händelser i tid. Därför uppmanas invånare att underrätta rätt instanser om avvikande aktivitet, så att man kan reagera på situationen. Anlagda bränder har bakomliggande faktorer som kan signalera om mordbrännarens avsikter. Misstanke om möjlig skadegörelse kan uppstå, om avvikande aktivitet observeras i närheten av kyrkan. Kyrkor, som ligger i ett område där störande faktorer och skadegörelse är vanliga, riskerar att vara mer utsatta för vandalisering. Omskötta lokaler, gårdsbelysning, systematisk övervakning och larmsystem är olika sätt för att upptäcka, identifiera och stoppa en uppsåtlig skadegörare. Brandskyddsteknikens betydelse Kyrkor är för det mesta tomma och ligger ofta ganska långt från närmaste bosättning, varför människor bara har en liten möjlighet att upptäcka en begynnande brand. Att upptäcka branden i tid är särskilt viktigt för brandsäkerheten, och därför är det viktigt att utrusta kyrkor med automatiska brandlarmsystem och släckanläggningar. För att branden ska gå att upptäcka i tid och skadorna begränsas, kan kyrkan också övervakas på utsidan med branddetektorer. Rätt typ av detektor upptäcker branden snabbt och säkert, och ger behövlig tid för släckning. Släckanläggningar kan även installeras på kyrkans utsida som en skyddande och brandbegränsande åtgärd. Möjligheterna till dylikt skydd av fasader och tak utreds objektspecifikt.

78


na era

ap or. id. n.

lig de er, en

en ch

ndggikt

8

Fysisk avgränsning av kyrkan Sakenlig planering av kyrkomiljön, samt belysning av byggnader, gårdsplaner och fasader är av avgörande betydelse när man motverkar skadegörelse. Kyrkans gårdsområde bör avgränsas så, att den skiljer sig från resten av omgivningen. Då kan rörelse på kyrkans område lätt upptäckas. Kyrkans gård måste vara klart definierad och tillträde ska endast tillåtas via givna ingångar. Obehörigt tillträde ska kunna förhindras. Belysning Området kring kyrkan ska vara snyggt och väl upplyst. Belysningen ska underlätta identifieringen av rörelse på området. Därför bör man vid planeringen ta hänsyn till att det inte uppstår områden som saknar belysning. Gångar, portar och ingångar till olika byggnader ska belysas och underhållet av belysningen säkras. Belysningen kan också styras med t.ex. rörelsesensorer. Även kameraövervakningens ljusbehov ska tas i beaktande vid planeringen av belysning.

Övervakning och detektering av avvikande rörelse Övervakningssystemen har utvecklats avsevärt under det senaste årtiondet. Kameraövervakning är ett effektivt alternativ för övervakning och säkring av egendomen, samt för att eliminera störande faktorer ute på gården. Vid behov kan kameraövervakningen bidra vid utredningen av brott eller skadegörelse, och har dessutom en förebyggande funktion. Kameraövervakningssystemet ska vara sådant att all avvikande aktivitet i kyrkans omedelbara närhet omedelbart upptäcks och att informationen fortlöpande överförs till ett bemannat kontrollrum. Ett sådant system kallas aktiv kameraövervakning. Aktiv övervakning måste vara utgångspunkten för planeringen. Kameror med analys möjliggör skapandet av "virtuella stängsel”, d.v.s. osynliga larmlinjer. När en människa överträder kamerans larmlinje får man genast kännedom om det, då data överförs till larmcentralen eller till någon annan bemannad plats. Dessutom utlöser händelsen vidare åtgärder, till exempel intensifierad belysning eller ett högtalarmeddelande på området. Traditionell kameraövervakning kan kompletteras med värmekameror eller infraröda kameror, vilket förbättrar kameraövervakning i mörkret betydligt. Dagens teknik kan till exempel urskilja återkommande rörelser eller tider, utöver målets storlek, vilket säkerställer att det handlar om en situation som kräver åtgärder.

79


9

10 Även rörelsedetektorer kan användas till utomhusövervakning, varvid detektorerna reagerar på rörelse i området och kan aktivera kameraövervakningen. Planeringen måste alltid utgå från aktiv övervakning, som genast ger tillräcklig information om avvikande situationer, och som möjliggör att man kan ingripa i utvecklingen. Det passiva kameraövervakningssystemet lämpar sig främst för utredning av skadorna efteråt. Övervakningens behov och lösningar bör betraktas som en skräddarsydd helhet: Vad, hur och varför ska området övervakas? Ska bildmaterialet spelas in, hur kan det ses och vem kan inspelningarna överlåtas till? Hur och vart sker överföringen, så att det går att ingripa i situationen och stoppa händelseförloppet så tidigt som möjligt? Identifieringen måste ta hänsyn till integritetsskyddet, varvid olika tekniska lösningar kan övervägas.

Allmän ordning och renlighet Ordning och renlighet kring kyrkan förbättrar den allmänna säkerheten. Lokaler som är föremål för skadegörelse eller mordbrand kan skyddas genom allmän ordning och renlighet, gårdsbelysning, systematisk övervakning och lämpligt larmsystem, så att en uppsåtlig skadegörare går att upptäcka och stoppa. Området får inte ha stora planteringar som skymmer och försvårar övervakningen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kyrkans fasader som bör hållas fria. Ingenting som ökar brandbelastningen får förvaras i kyrkans omedelbara närhet. Utöver tillräcklig belysning bör man fästa uppmärksamhet på att brännbart material förvaras och behandlas på tillbörligt sätt. Soplådorna får inte vara tillverkade av brännbart material och de ska placeras i ett låst utrymme, åtskilt från kyrkan. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ordning och renlighet i lokaler och dolda utrymmen. Överflödiga föremål får inte förvaras i dem. Föremål ökar brandrisken och brandbelastningen och kan hindra räddningsverkets framfart i en utryckningssituation. Nödutgångarna ska hållas fria för att säkra räddningsverkets åtkomst så snabbt och enkelt som möjligt.

80


10

det ger siva

m möj-

eller pligt

nas

man vara

får i en som

Övervakning inne i kyrkan – brandskydd och förebyggande av risker Ett automatiskt brandlarm och en automatisk släckanläggning, som båda planerats enligt objektets byggnadsteknik och omständigheter, säkerställer kyrkans brandsäkerhet. Automatiskt brandlarm och automatisk släckanläggning Den enskilda kyrkans egenart och särprägel måste beaktas vid utformningen av dess brandsäkerhetsteknik. Några av lokalerna är höga eller labyrintartade. Dessutom kan stora lokala brandbelastningar förekomma, såsom gamla vindar. Detta bör beaktas både i planeringen av brandlarmsystemets detektorer och deras placering, och i den vattenförsedda släckanläggningens planering, dimensionering och vattenförsörjning. Räddningsutrustningen har en betydande inverkan på brandsäkerheten. Kyrkans funktioner och anläggningarnas egenskaper måste vara proportionerliga, så att tillförlitlig och oavbruten användning av anläggningarna är möjlig. Brandsäkerhetsteknisk planering är alltid specialplanering, varför planerarens kompetens och lämplighet för uppgiften måste säkras. Till först måste man försäkra sig om att information om branden överförs så tillförlitligt och snabbt som möjligt, samt att den automatiska släckanläggningen aktiveras så snart som möjligt. Ett brandlarm är en anläggning som mest tillförlitligt överför information om branden och som därmed möjliggör ett så snabbt ingripande från räddningsverkets sida som möjligt. I en brandsituationen är det personalen som reagerar och agerar först, redan innan räddningsväsendet anländer till platsen. I Finland tar det i genomsnitt mellan 17 och 18 minuter för brandkåren att anlända till platsen, från det att brandmeddelandet skickats. De regionala skillnaderna är dock stora. En automatisk släckanläggning med vatten är ett system som är konstruerat för att släcka branden i ett tidigt stadium, eller åtminstone för att kontrollera branden så att lokalerna kan utrymmas på ett säkert sätt och så att den slutliga släckningen kan utföras på annat sätt. En släckanläggning gör inte detektionstekniker eller andra släckningsmetoder, till exempel kunskaper i förstahandssläckning, onödiga. Det är viktigt att kyrkans brandsäkerhet planeras som en helhet. Fasta brandsläckningsrör för räddningsverkets bruk (så kallade torrör eller torrörssystem) ersätter inte en automatisk anläggning. Rörnätet stödjer räddningsverket i dess verksamhet; räddningsverket ansluter sig till systemet och förser systemet med det vatten som behövs till dess drift. Vid planering och installation av släckanläggningar måste man därför ta hänsyn till hur räddningsverket ansluter sig till systemet och att brandutvecklingen inte hindrar driften.

81


11 Övervakning och inbrottssäkerhet Skalskydd innebär skydd av kyrkans yttre, d.v.s. byggnadens utsidor och väggar. I ett sådant fall prioriteras övervakning av svaga punkter. Det kan handla om dörrar, fönster, tak, väggytor eller eventuella öppningar. Kyrkan bör också skyddas mot inbrott. Dessutom bör separata byggnader som klockstapeln, som kan vara långt från den faktiska kyrkobyggnaden, beaktas. Volymskydd betyder övervakning inne i kyrkan. De olika övervakningsmetoderna har olika detektorer, som reagerar på mänsklig rörelse, ljud, ljus, m.m. Altartavlor, skulpturer och andra värdefulla artefakter kan skyddas och övervakas var och en för sig med egna detektorer. Utöver inbrottsdetektorer och låsning måste man också beakta andra övervaknings- och brandsäkerhetsanordningar.

Föremålen inne i kyrkor är ofta mycket värdefulla och unika, vilket kan locka till sig inbrottstjuvar. Ibland kan spåren av inbrott döljas genom att en brand antänds i kyrkan. Kyrkan måste utrustas med automatiskt brandlarm och automatisk släckanläggning för att en brand ska kunna upptäckas och släckas. Ett eventuellt inbrott kan undvikas genom god belysning och genom att man håller utrymmena utomhus i snyggt och ordningsamt skick. Kyrkan bör förses med ett inbrottslarm för att övervaka dörrar och fönster, samt andra eventuella ingångsvägar. Dessutom kan intrång i kyrkan förhindras genom att förse fönster med t.ex. galler och ombesörja tillräcklig låsning. Tillträde till alla faciliteter och hantering av tillträdesrätterna måste skötas systematiskt. Passerkontroll möjliggör enkel hantering och ändring av tillträdesrätterna.

D h f 82


CH NINGSBRANS

GA

N

SPEK

ND

HANDBOK

I FINLA

DD

TRALOR

ION

CEN

AT

r på var

S

IS

ning das den,

EN

SPEK

Brandsäkerhetsguide för kyrkor

ar.

n av tisk

och ella örja

Brandsäkerheten i kyrkor utgör en helhet, med kartläggning av brandrisker, planering av brandskydd och räddning, samt av brandskyddsanläggningar och val som förknippas med dem. Målet är att skydda personer och egendom från brand. Kyrkornas brandsäkerhet kräver fortlöpande underhåll, uppdateringar och modernisering. Brandsäkerhetsguiden för kyrkor innehåller den senaste informationen om brandskydd av kyrkor och andra kyrkliga byggnader. Den redogör också för olika brandsläckningsalternativ som dagens teknik har att erbjuda. Anvisningen är utarbetad för församlingarna av Museiverket, Kyrkostyrelsen, Finans Finland och Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. ISBN Elektroniskt: 978-951-797-673-2

Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland Banmästargatan 11, 00520 Helsingfors tfn: 09 476 112, spekinfo@spek.fi www.spek.fi

nkel

Den här handbokens förarbete har finansierats av Brandskyddsfonden.

Profile for Suomen Pelastusalan Keskusjärjestö

Brandsäkerhetsguide för kyrkor  

Brandsäkerhetsguide för kyrkor  

Profile for spek_ry