Sommarminnen från min barndom

När sommaren närmar sig går mina tankar åter en gång tillbaka till Finland, till min barndoms hemland, därifrån jag har många kära sommarminnen.

Tämä kirjoitus julkaistaan suomeksi kotisivuillamme kesän aikana.

Somrarna var den bästa tiden i mitt liv. Jag önskar att jag kunde leva dem om och om igen. Jag tänker ofta på deras betydelse i mitt liv. Min barndoms sommar; jag saknar dig fortfarande!

När sommarpsalmens sista vers var sjungen på skolans avslutning, var sommarlovet på bara några stegs avstånd. Lovet, som vi hade väntat en evighet på! Soldränkta, varma dagar; då det ändå aldrig var för hett. Ljusa kvällar och nätter. Fåglarnas sång tidigt på morgonen. Jordgubbars söta smak och en glasstrut som smälte i handen. Nypotatisen, som pappa hämtade från åkern. Midsommarbrasan. Vågornas lågmälda skvalp från sjön och doften av nyklippt gräs. Biets dämpade surr vid blommande buskar. Somriga minnen innehåller så mycket känslor, bilder, ljud och dofter.

Vi hade alltid tid att bara vara. Det var inte bråttom någonstans. Jag minns hur spännande det var, när våra vänner kom tidigt på morgonen och frågade i dörren; ska vi fara till stranden eller på en liten cykeltur. Förstås med mellanmål packat i ryggsäcken. När vi spelade spel ute hände det att tiden rann iväg utan att vi märkte något. Hem gick vi först när vi blev kallade till kvällsmat. Jag minns hur vi delade hemligheter med våra vänner i kojan vi byggt i skogen. I lekstugan på tandläkare Miettinens gård var vi timtals tillsammans. Vi använde vår fantasi när vi skrev skådespel efter skådespel, som vi senare framförde för våra föräldrar. Av maskrosor och klöver band vi fina blomsterkransar. Vi var fria att göra vad vi ville. Det var en fridfull och glad samvaro.

Minnen från sommarstugan

I vår familj fanns ingen bil och min pappa hade inte heller något körkort. Vi fick ändå möjlighet att vara några sommarveckor på farbror Kalevis stuga i Piela- vesi. Det var mycket att ordna när en sju personers familj förberedde sig för att fara på semester. Jag har ingen minnesbild av vem som förde oss till stugan. Jag minns bara att vi körde längs en kurvig sandväg med två bilar.

Nära sommarstugan fanns en stor bondgård. I huset bodde tre barn som var jämnåriga med oss. Vi blev genast vänner första gången vi träffades. Vi var ofta tillsammans. Vi metade. Vårt fiskafänge stekte vi vid brasan. Det smakade underbart. Vi hjälpte till med arbetet på höängen. Vi deltog också i kvällsmjölkningen, och efteråt fick vi dricka nymjölkad, varm mjölk. Jag minns att den smakade himmelskt.

Min lillasyster Mari älskade djur. En sommar förälskade hon sig i en nyfödd kalv. Besvikelsen var stor, när hon inte fick ta med sig kalven hem. Många år senare hade min syster en egen ladugård full med kor. Hon blev nämligen bondmora. Maris kärlek till djur hade inte alls minskat med åren.

Mormors Finland

Jag har två döttrar. Jag frågade för någon vecka sedan av den yngre om hennes käraste sommarminnen. Svaret var ingen överraskning. Det kom som skjutet ur en kanon: ”Sommarloven i Finland: Sommarlovsdagarna hos tant Mari och farbror Jaakko . Arbetet i ladugården, rastandet av hundarna och nymjölkad komjölk.”Min fyraåriga dotterson, som var i Finland första gången förra sommaren, fortsatte i samma andedrag: ”Mormors Finland”.

Minnena är viktiga för oss alla oberoende av ålder. De är mer än bara minnen. De har en djup och berikande inverkan på våra liv och vår förmåga att förstå oss själva och varandra. Samtidigt förstärker de våra familjeband.

Minnen är att återuppleva händelser från förr. De hjälper oss att forma vår framtid.

Det är viktigt att bevara minnen: vi får en möjlighet att fundera på vår livsresa. Hur har vi vuxit och utvecklats som människor? Minnen kan ge oss perspektiv och hjälpa oss att värdesätta goda tider och övervinna svårigheter.

Vi är aldrig ensamma, för vi bär alltid våra minnen med oss. Vi minns våra minnen, men vi blir också ihågkomna. Våra nära och kära har goda minnen av oss. Gud kommer också ihåg oss. I Bibeln har vi fått ett löfte av Gud: Gud har lovat att alltid komma ihåg oss. (Jesaja 49:15-16 ): ”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer...”

God fortsättning på sommaren! Gud bryr sig!

Kaisa Sørensen major

Ledare för kåren i Sønderborg, Danmark

Foto: Tapani Hellman