Ledaren: Ta en vinterpromenad

johannacresswell-smith

Specialsakkunnig inom enheten för psykisk hälsa vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) och nyvald ordförande för Psykosociala förbundet

Ta en vinterpromenad för ökat välbefinnande

”utochtalite frisk luft i näsan”. Det sa alltid min mormor.Vi mår bra av att vistas i naturen, det visste redan tidigare generationer. Ingen stor nyhet kanske, men har vi glömt bort naturens helande kraft längs med vägen? Undersökningar visar att naturkontakt främjar både den fysiska och psykiska hälsan. Att vara ute i naturen kan till exempel minska på stress, stärka den kognitiva förmågan och förbättra den psykiska hälsan. Uteliv främjar också fysisk aktivitet och kan hjälpa oss att knyta sociala kontakter. Tillgång Ibland räcker det med till naturområden är dock inget att lite frisk luft i näsan. ta för givet, och vi måste se till att skapa förutsättningar för uteliv på olika sätt. Alla befolkningsgrupper måste få jämlika möjligheter att gynnas av naturens hälsofrämjande effekt, både i stadsmiljöer och på landsbygden. En lyckad planering beaktar social delaktighet och hälsofrämjande aktiviteter. Trots att social- och hälsovårdsreformen och de nya välfärdsområdena träder i kraft 1 januari 2023 kommer kommunerna fortsättningsvis att ha sina välfärdsberättelser och välfärdsplaner – kommunerna ansvarar för främjandet av invånarnas psykiska hälsa, och det kan göras på många sätt. Tidigare byggdes psykiatriska sjukhus, som till exempel Lappvikens sjukhus, på natursköna områden där psyket fick vila. I dag är Lappviken ett center för kultur och välbefinnande, och hittills har Helsingfors stad kommit emot genom att möjliggöra att den natursköna miljön finns till för alla. Nu finns det även studier som visar att verksamheten har en hälsofrämjande inverkan. Främjandet av psykisk hälsa sker inte av sig själv, det är något vi tillsammans behöver värdesätta och prioritera.

Det krävs politisk prioritering av såväl ekologiska, ekonomiska som sociala dimensioner för att skapa en hållbar samhällsutveckling. Som riksomfattande, svenskspråkig och allmännyttig mentalhälsoorganisation är vi på Psykosociala förbundet måna om att den psykiska hälsans betydelse inte lämnas utanför hållbarhetsdebatten. Psykisk hälsa hänvisar till människans resurser som byggs upp i vardagen. Den är livsviktig för individen och samhället, har en förebyggande effekt vad gäller psykisk ohälsa och underlättar återhämtning från olika livskriser.

På Psykosociala förbundet underlättas tillgången till natursköna miljöer bland annat via kursverksamhet. Kurserna erbjuder information, kamratstöd och en möjlighet att ladda batterierna i vacker omgivning.

Man behöver dock inte komma på kurs för att ta del av vardagsmiljön – ibland räcker det med lite frisk luft i näsan. •

Med förenade krafter

Skrämmande, men vi testar! Föga visste Fatma Wangare vad hon gav sig in på då hon för snart två årtionden sedan gick med på att stå i spetsen för en grupp föräldrar till barn med intellektuell funktiosnedsättning. I dag leder hon KAIH, en organisation som hjälper människor i Kenya att stå upp för sina rättigheter. Hjälp med sin framgångssaga har hon fått av finska FDUV, som snart tänker låta lillasystern prova sina vingar.

text: mikaelaremes ● foto:larskastilan

påbesök. Fatma Wangare var inbjuden till Finland för att berätta om sitt arbete för bekämpning av våld mot kvinnor och ickor.

ikafferummetpåfunktionshinderorganisationen FDUV:s kontor i Helsingfors sitter en kvinna med fullspäckad agenda. Kenyanska Fatma Wangare har rest till Finland på inbjudan av utrikesminister Pekka Haavisto för att tala på ett högnivåmöte. I egenskap av verksamhetsledare för organisationen KAIH (Kenya Association of the Intellectually Handicapped) har hon hela förmiddagen redogjort för hur man bekämpar våld mot kvinnor och flickor, men är redo att fortsätta filosofera kring sina hjärtefrågor.

KAIH och FDUV må verka på olika håll i världen, men nämns ofta i samma mening – inte bara för att båda jobbar för personer med intellektuell funktionsnedsättning utan också på grund av ett utvecklingssamarbete som snart hållit på i två årtionden.

Fatma kom ursprungligen i kontakt med FDUV då hennes dotter gick i en specialskola avsedd för barn med intellektuella funktionsnedsättningar i Mathare, ett slumområde i Nairobi. På sin fritid hade Fatma tillsammans med andra föräldrar tagit på sig uppdraget att försöka förbättra situationen för dottern och andra i målgruppen. På den tiden jobbade FDUV med Mathareskolan, men då organisationens vägar korsade med den engagerade föräldragruppen bestämde man sig för att inleda ett nytt samarbete. Så småningom fick engagemanget en allt proffsigare form.

Det var mötet med verksamhetsledare Lisbeth Hemgård och andra på FDUV som inspirerade föräldrarna i Nairobi att drömma större. – Det var avgörande att inse att det finns otaliga familjer i Europa som befinner sig i samma situation som vi. Vi beslöt att inget kan stoppa oss. Så bildades organisationen KAIH.

Fatma hade gjort en första karriär inom turismbranschen, men lämnat sitt jobb då hon fött sin dotter. Plötsligt hittade hon sig på posten som verksamhetsledare för KAIH. – Jag hade ingen erfarenhet av funktionshinderfrågor eller utvecklingsarbete. Jag var jätterädd, men tänkte att jag kunde testa – om saker inte ordnar sig kan jag alltid återgå till det gamla. Men här är jag, 17 år senare, säger hon och skrattar.

Lockas med matpaket

Organisationen KAIH växte för varje år som gick, och så småningom fanns behov för anställda och ett högkvarter i Nairobi. I dagsläget sysselsätter organisationen 15 personer. –Jag minns hur vi brukade träffas hemma hos mig –nu har vi en hel organisation med kontor, anställda och flera inkomstkällor. Mycket av det här är tack vare FDUV, som stöttat mig och delat med sig av lärdomar kring hur man mobiliserar människor, säger Fatma.

När KAIH grundades var rättigheterna för kenyaner med intellektuell funktionsnedsättning i barnskorna. Målgruppen levde utanför samhället och många barn gick inte i skola eftersom deras föräldrar trodde att de inte kunde lära sig nytt.

Nuförtiden sitter många barn på skolbänken och KAIH satsar stort på att utbilda människor i att utkräva sina rättigheter.

lokalakrafter. Organisationen KAIH:s personal i Kenya.

– Tidigare kände folk inte till sina rättigheter, nu kan allt fler föra sin egen talan. De säger "Jag känner till mina rättigheter, du kan inte kränka dem. Gör du det rapporterar jag till polisen." Det är en jättestor förändring. Mycket av KAIH:s arbete sker fortfarande i slummerna. Familjer lockas till organisationens träffar med hjälp av matudelning, basförnödenheter och små penningsummor. Familjerna får också hjälp med att införskaffa identifikationsdokument. I många familjer är barn med funktionsnedsättning inte registrerade hos Tidigare kände folk inte myndigheterna, och till sina rättigheter, nu har således inte rätt till stöd eller service. kan allt fler föra sin egen talan. Jobbet som verksamhetsledare har tagit Fatma till världens olika hörn. Hon föreläser flitigt och håller workshops i inkluderande utbildning både i Afrika och i andra världsdelar. Ibland kan resandet bli uttröttande, medger hon. Det händer också att hon får kämpa med att dra gränsen mellan arbete och privatliv när telefonen ringer sent på kvällen. Ofta är det oroade föräldrar som behöver råd. – Alla vet inte var de ska hitta information. Ibland tänker jag att jag inte borde ta emot samtal, men sedan slår det mig – tänk om något hemskt har hänt? Vem skulle de annars kontakta? Fatmas engagemang har också lätt till att hon främst umgås med människor inom funktionshinderrörelsen. Särskilt tacksam är hon för vänskapen mellan henne och Lisbeth Hemgård. – Vi har träffat varandras familjer och besökt den andras hem. Jag vet att jag alltid kan sms:a henne och få svar.

När KAIH utsågs till Kenyas bästa organisation att främja social inklusion på gräsrotsnivå riktade Fatma genast sitt tack till FDUV. – Vårt samarbete har verkligen gett påtagliga resultat. FDUV har lärt mig hur man bygger upp en rörelse och driver påverkansarbete.

Frukterna av KAIH:s arbete syns ute i det kenyanska samhället. – Tidigare talade inte personer med intellektuell funktionsnedsättning om sina rättigheter. Nu har vi en stor grupp engagerade som själva ställer krav på korrekt bemötande och bättre service. Vi ser hur de hittar jobb och gifter sig – så har läget inte varit tidigare.

På egna ben

Enligt plan avslutas samarbetet mellan KAIH och FDUV år 2025. Uppskattningen är att KAIH då kommer att kunna flyga med egna vingar. Fatma verkar inte oroad. – Vi besitter all den kunskap som FDUV lärt oss, och förbättringarna som vi åstadkommit i vårt samhälle kommer att finnas kvar.

En av de viktigaste lärdomarna hon tar med sig från resan är att det tar tid att bygga ett fungerande partnerskap. – Våra framgångar har inte uppstått på en gång – de är resultat av en 15 årig investering. Under den tiden har vi haft ömsesidig tilltro och respekt, och varit medvetna om att ett bättre

FDUV har lärt mig hur man bygger upp en rörelse.

viktigtarbete. Fatma Wangare hoppas att organisationen KAIH fortsätter att växa och utvecklas.

liv för marginaliserade familjer byggs upp så småningom.

I dagsläget kan Kenya beskrivas som ett av Afrikas ledande länder inom funktionsrättsarbete. Fatma säger att fältet rentav blomstrar, många intressegrupper har sina egna organisationer och myndigheterna lyssnar på dem. – Vi ordnar gemensam verksamhet och lobbar tillsammans. Alla har förstås sina egna hjärtefrågor, men inför regeringen uppträder vi enade. I framtiden måste vi bli ännu starkare.

Organisationernas situation kan emellertid ändras i takt med att makthavare byts ut. Medan tidigare presidenter fått sektorn att oroa sig för förlorat stöd ser Fatma potential i Kenyas nyvalda president Wilhelm Ruto. – Under sin kampanj bjöd han in oss funktionsrättsorganisationer för att höra om våra förväntningar. Han har också talat till underrepresenterade grupper så som dövblinda och personer med psykosociala funktionsnedsättningar. Det uppskattar jag verkligen.

Enligt Fatma måste nyinstallerade politiker ges tid att infria sina löften, samtidigt som man måste hålla ett öga på dem. – Vårt påverkansarbete är inte en 100 meters sprint, utan mer som ett maratonlopp. Vi måste ge politikerna tid, men också agera vakthund och reagera direkt om det sker snedsteg.

Gemensamma utmaningar

Tre år till. Så länge planerar Fatma leda KAIH – sedan är planen att luta sig tillbaka. Hon har inlett studier i psykologi och drömmer om att en dag kunna stödja människor med deras psykiska hälsa. Vart den banan tar henne återstår att se.

Den kenyanska funktionsrättsrörelsens framtid beskriver hon som ljus. När tiden väl

är inne tror Fatma att yngre förmågor tar över KAIH och gör det väl. – Just nu försöker vi locka syskon till personer med intellektuell funktionsnedsättning med i verksamheten. Vi har också lyckats hitta engagerade unga som vill vidareutveckla organisationen. Det är hoppingivande.

Sannolikt kommer KAIH att behövas ett bra tag till. Många familjer är tvungna att kämpa för service och personer med intellektuell funktionsnedsättning är fortfarande inte fullt accepterade i samhället. Inte i Kenya, men inte heller i Finland, poängterar Fatma Wangare. – Det finns problem, till exempel gällande sysselsättning och rätt till sexualitet och familjebildning. Dessa är uppenbart inte bara kenyanska frågor –de finns på alla håll i världen. Samtidigt betyder det att vi tillsammans kan åstadkomma förändring om vi förenar våra krafter. ∙

Förändring med små medel

text: mikaelaremes

fduvharvarit verksam i Kenya sedan år 1986. – Först stödde vi skolan Mathare Special Training Centre i Nairobi men började sedan satsa på samarbete med föräldragrupper, bland annat för att öka medvetenheten. Tillsammans med KAIH har vi också försökt påverka myndigheterna, för att få dem att bättre förstå vikten av att stödja familjerna, säger Lisbeth Hemgård, som varit engagerad i FDUV:s Kenyasamarbete under hela sin tid som verksamhetsledare.

Ursprungligen skulle FDUV hjälpa KAIH att organisera sig –sedermera har man varit med om att utforma bildningsarbete med målet att ger personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer verktyg att påverka sina levnadsförhållanden. KAIH når ut till 5 0000 kenyaner med funktionsnedsättning och deras närstående. Projektet finansieras med pengar från Utrikesministeriet som kanaliseras via utvecklingssamarbetsorganisationen Samverkan inom funktionsnedsättning.

Hittills har Hemgård besökt Kenya sju gånger. Under sina resor besöker hon inte bara KAIH:s kontor utan åker ut till verksamheterna på landsbygden. – Väl framme överraskas man av att skillnaderna mellan oss är så små. Många familjer berörs av samma typer av utmaningar som våra finländska medlemmar.

Hemgård har sett med egna ögon hur förändring kan skapas med små medel. – Resultaten har varit så betydande att det varit motiverat att fortsätta samarbetet. Ur FDUV:s perspektiv handlar det ekonomiska stödet om små summor. Tack vare projektet har många fått ett bättre liv.

Vad som sker år 2025 när projektet med KAIH avslutas finns det ännu inga beslut om. – Kanske startar vi ett nytt projekt, kanske inte. Det beror på intresset inom FDUV i det skedet, säger Hemgård. ∙

Många familjer berörs av samma typer av utmaningar som våra finländska medlemmar.

”Viktigt att vår rörelse växer globalt”

Svenska hörselförbundet har i flera år jobbat med utvecklingsarbete i Latinamerika. Tillsammans med lokala krafter har man ökat både samhällets och familjers förståelse för barn med hörselskador.

text: mikaelaremes ∙ foto: svenskahörselförbundet

attjobbamed hörselfrågor i en kultur där hörselskador i praktiken inte existerar är utmanande, det har projektkoordinator Maja Nilsson vid Svenska hörselförbundet erfarenhet av.

Förbundet har under åren 2015–2022 främjat hörselskadade barns rätt till utbildning i Bolivia tillsammans med organisationen APANH (Asociación de Padres y Amigos de Niños Hipoacúsicos). Informationsarbetet kring att hörselskador överhuvudtaget finns har varit en viktig del av jobbet. – I det bolivianska samhället delas människor in i hörande och döva, man känner inte till olika hörselskador, säger Nilsson.

Förutom kunskapsbrist handlar avsaknaden av samhälleligt stöd för personer med hörselskada om små resurser. Till exempel är det på individens ansvar att införskaffa sig en hörapparat. I vilken mån man påverkas av sin funktionsnedsättning hänger långt på ens bakgrund och hur man är som person. – Mycket beror på individens förmågor, vilken förståelse ens familj har och vilka lärare man träffat på vägen. Jag har hört om döva personer som tagit sig igenom gymnasiet utan stöd på jävlaranamma, samtidigt som mina bolivianska kollegor med lindrigare hörselskador kan vara väldigt påverkade av dem.

Ett stort problem är att bolivianska barn inte hörselscreenas – alltså är föräldrarna inte medvetna om att deras barn kan ha nedsatt hörsel. Ofta märks en hörselskada först senare i livet. – Den språkmässiga utvecklingen kan ligga efter hos ett flera år gammalt barn. Att inte kunna ta in det folk i ens omgivning säger har stora konsekvenser för den kognitiva utvecklingen. Föräldrarna kan sedan tro att deras barn har intellektuell funktionsnedsättning.

En vanligt förekommande hörselskada i Bolivia är en missbildning av ytterörat. Även om barnet ofta hör normalt med ett öra är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid det outvecklade örat – också utöver vad det innebär utseendemässigt. – Det blir lätt stort fokus på det estetiska, och vi har fått jobba mycket med att betona att det viktigaste är barnets hörsel. Det gäller att inte bara se det yttre utan koncentrera sig på barnets utvecklingsmöjligheter.

Ny digital verksamhet

Som projektkoordinator har Maija Nilsson hållit koll på projektets budget och deltagit i planeringen av APANH:s verksamhet. Planerna har sedan förverkligas av personalen på ort och ställe. Så småningom har hörselfrågor börjat få mera synlighet. – Unga personer organiserar sig och kämpar för sina rättigheter och medvetenheten har ökat på myndighetsnivå. Även om lagstiftningen släpar efter lyssnar man på hörselföreningarna på ett annat sätt än tidigare.

Det ihärdiga arbetet har burit frukt, men vissa faktorer är bortom organisationernas kontroll. – Just nu är samhället rätt polariserat och ostabilt. Det är svårt att utveckla kollektiva värderingar då man inte vet om man i morgon har en regering som ser till att saker rullar på som de ska.

Maija Nilsson har inte haft möjlighet att resa och träffa sina bolivianska kollegor på flera år. Först på grund av landets sociala oroligheter, sedan kom coronapandemin.

Pandemin har haft sin inverkan på projektet, i och med att APANH inte haft möjlighet att träffa barn och unga ute i samhället. Personalen

nöjdafamiljer. Violeta Sardán Müller och hennes barn har deltagit i APAHN:s verksamhet. jobbade ändå hårt med digitala workshoppar kring tillgänglighetsfrågor. Tidigare ordnades fysiska utbildningar på specifika orter, men i och med digitaliseringen har man haft kontakt med människor i hela Bolivia. – Vi har nått ut till organisationer, utbildningsmyndigheter, skolor och lärare i hela landet. Dessutom har lärare från Mexiko och Argentina varit med på våra workshoppar. Det har varit ett stort framsteg, säger Nilsson.

Oroad för framtiden

Året 2022 är det sista verksamhetsåret för Svenska Hörselförbundets projekt i Bolivia. Under de kommande åren har finansiären Finlands utrikesministerium valt att fokusera på Afrika och Asien – alltså beviljas inte längre pengar för projekt i Latinamerika.

Enligt Nilsson har projektet betytt mycket för den bolivianska hörselsektorn och hon är oroad över APANH:s möjligheter att fortsätta. – Bara baskostnaderna för kontorslokal och personal är sådana som föreningen inte längre har råd med. Det är verkligen synd, vårt ekonomiska stöd har varit viktigt och gjort stor skillnad. Många föräldrar har berättat om hjälpen de fått och hur de förstått sina barn på ett sätt som de tidigare inte gjort. När jag hör det vet jag att vi uppnått våra mål.

Hörselprojektet i Bolivia

• Drevs av Svenska hörselförbundet i samarbete med APANH, en föräldraorganisation för hörselskadade barn. • Fokus på hörselskadade barns rätt till utbildning. • Verksamheten har omfattat bland annat utbildning för lärare om hörselskador, stöd av familjer med hörselskadade barn, informationsspridning och nätverkande med andra intresseorganisationer.

I dagsläget har Hörselförbundet inga planer på nytt utvecklingssamarbete, men Nilsson tror man gott kunde bidra med kunskap och stärka funktionsrättsrörelsen också på andra håll i världen. – Det räcker inte med att vi har det okej här i Finland. För att rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska realiseras tycker jag det är viktigt att rörelsen växer globalt. •