Soc&komposten 03/2019

Page 1

K O M P O S T E N 3/2019

Komposten 3/2019

1


Vad ska vi göra med chefredaktören? Under den hetsiga chefredaktörsdebatten förra höstmötet meddelade jag att jag hade tänkt ställa upp som chefredaktör men (typ) inte ville sitta i styrelsen. Lite blyg och bakfull som jag var sa jag inte så mycket mer. Så här tänkte jag: Jag ville skapa en tidning. Lära mig någonting om layout. Få skriva lite friare. Återuppliva vår halvdöda föreningstidning. Göra det jag tycker om: planera och visualisera. Senare började jag ändå fundera om jag hade tänkt med min hjärna. Kanske chefredaktören borde sitta i styrelsen? Efter det tänkte jag att det kanske jag kommer fram till under året. Men det har jag inte. Det är så individuellt. Själv har jag trivts bra med att sitta utanför styrelsen fast det stundvis har känts ensamt och tungt. Andra kanske skulle vilja ha den gemenskap och status som en styrelsepost oftast ger en. Nog har jag emellanåt också tänkt på det. Oftast är det då deadline närmar sig. Fastställandet av extraordinär funktionär tycker jag var en vettig mellanväg. Chefredaktörsposten är för tung för att bara klassas som en funktionärspost. Det är ett faktum. Arbetsmängden kan säkert liknas vid styrelsemedlemmars. Men jag är inte så säker på att de vore bra för tidningen. Med styrelsejobb, som vi alla vet, kommer det en massa extra. Sådant som kan vara helt kul men också väldigt tidskrävande. Gå på sits, hjälp till här och där, möte efter möte, knarr och marr, en pantburk efter en annan. Utanför styrelsen har chefredaktören tid med att helhjärtat fokusera på tidningen utan att gå sönder av alla andra plikter en styrelsepost en ger, och typ ha ett liv. Ifall chefredaktören satt i styrelsen kanske hen ändå skulle känna att hen vill satsa ännu mer. Trycka tidningen på tryckeri? Söka spons? Återuppliva webbsidan (ja, Soc&komposten har en webbsida. Ja, jag var lika förundrad själv)? Det kunde bli en tidning som faktiskt är mer än bara en liten “hejmlaga” föreningstidning. Men nu kanske jag fantiserar lite för mycket. Med chefredaktören i styrelsen skulle hen ha insyn i vad som händer inom föreningen. Jag hade någon galen idé om att gå på vartannat styrelsemöte då jag blev chefredaktör men kom ganska snabbt fram till att det nog är

2

Komposten 3/2019

semionödigt. “Chefredaktören ska kritiskt granska styrelsens verksamhet” verkar vara ett av de argument som 2015 nedklassade chefredaktören från att ha varit en styrelsepost till en funktionärspost. Men som en utomstående är det inte så lätt att veta vad styrelsen håller på med. Vad händer i chattar och under styrelsens interna program? Varför ska ens en föreningstidning granska en förening? Grävande journalistik på StudOrg? Sätt nu det på en till tre personer. Vem vill ha en sådan post? Och är en föreningstidning, som utkommer fyra gånger i året, verkligen rätt forum för diskussion om vad som gått fel? Kommunikationen går ju lite snabbare på till exempel Facebook. Föreningsaktivitet är inte något man får så mycket tack för. Vare sig man sitter i styrelsen eller inte. Man får en klapp på axeln då och då men i slutändan sitter man ändå ensam i redaktionen och stirrar på en datorskärm klockan 21. Eller städande Nyppes dansgolv klockan 5 på morgonen. Eller så sätter man ihop en hel musikal på under två månader. Så extraordinär funktionär, styrelsemedlem eller varför inte en roterande chefredaktörspost så som det var 1997 då tidningen stiftades. Det är en fråga som möjligtvis igen väcker känslor och diskussion på höstmötet. Hur som haver hoppas jag, vad än chefred blir, att vi i fortsättningen har en föreningstidning. Det har varit lärorikt att skapa tidningen och den har hoppeligen också varit trevlig att läsa.


K O M P O S T E N Chefredaktör Moa Ketonen Redaktionssekreterare Sofia Grünwald Layout Moa Ketonen Roni Kuronen Pärmbild Moa Ketonen På bild: Milena Hackman, Clemence Habiyakare, Alexander Beijar, Julia Lindroos Utgivare Studentorganisation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f. Utgiven i Helsingfors i oktober 2019. Soc&komposten är StudOrgs medieprodukt, producerad av studenter på Soc&kom. StudOrg får tidningstöd av Studentkåren vid Helsingfors universitet. Kontakt Sockomposten@gmail.com Sockompostentidning.wordpress. com Facebook.com/sockomposten Instagram.com/sockomposten Tack till alla medverkare!

In nehå l l 4 Redaktionssekreterarens hälsning 5 Höstmötesbingo 6 Nya Såssåsång 8 The curious incident of the tölkki in the nighttime 10 The Dogshit Boys 14 Årsfestbilder 16 Gulismoj 18 StudOrgs tatueringar 20 En reflektion 22 Prokrastinering 24 Skräckhistoria 25 Sillishaiku 26 Mimas hemliga låda 27 Iras pysselsida

Komposten 3/2019

3


Hej på er kära Studorgare och Kompostens läsare! Äntligen är det höst hörni! Alla hösthatare där ute tänker säkert “vad fan?” när jag skriver så. Och som en föredetta hösthatare själv förstår jag det bra. Höst är mörkare dagar, regn och stress. Alltså ganska omysigt i allmänhet. Men sedan jag började studera måste jag säga att hösten har blivit en tid jag gillar allt mer för varje år. Jaa, visst innebär hösten en hel del stress, speciellt nu då jag på något sätt försöker få ihop en kandidatavhandling på en månad. (Inte jättehållbart och inget jag rekommenderar). Men för att vara ärlig, jag stressar ju året runt. På vinter är det julstress och januaridepression. På våren borde man get in summer shape och allt det där. På sommaren är det jobbjobbjobb. Så egentligen är hösten inte värst. Långt ifrån egentligen. För sedan jag börjat studera har hösten, förutom mycket studier, också inneburit massor med härliga fester och mysiga kompishäng och den lättande känslan av rutin och så vidare. Dessutom går hösten så otroligt fort nu för tiden. Gulishösten var så full med evenemang att jag knappt minns att den hände. Andra årets höst försvann i en dimma den med. Och nu har redan hälften av denna tredje årets höst gått upp i ett rökmoln av kandistress och föreningsaktivitet. Snart är julen här! Och efter det väntar år 2020, AKA framtiden. Så istället för att säga att vi går mot mörkare tider skulle jag säga att vi går mot ljusare (för framtiden är ljus för oss studenter right?). Men det bästa med just denna höst är ju såklart att det innebär ett nytt nummer av denna fantastiska tidning! Hoppas just detta nummer kommer förljusa era dagar i denna annars så mörka tid. P.S. Ta min skräckhistoria med en nypa salt. Sofia Grünwald Redaktionssekreterare

4

Komposten 3/2019

SAGT PÅ HÖSTMÖTE På höstmötet då verksamhetsplanen gåtts igenom Cami: … då har vi gått… Nige: ...över tiden? jo! SAGT OM HÖSTMÖTE Sara: de ska grillas så saaaaaaatan Annica: De ska lukta bränt


HÖSTMÖTESBINGO Sara Haapalahti

Understödes!

Någon påpekar om stavfe

Val om styrelsepost

soc&kom memes

En gulis ställer upp i styrelsen.

Kuratorn har åsikter.

StudOrg har gått på minus.

En styrelsemedlem ställer upp för ett år till.

Chefredaktören diskuteras.

Vinet tar slut.

Sekreteraren: så vad ska jag nu då skriva?

Du ställer en fråga till en kandidat.

Du ställer upp till ett förtroendeuppdrag.

Vallängden fastställs.

Du får din vän övertalad att ställa upp.

Myntet avgör.

Förstärka samarbetet med TF.

StudOrgs projekt 2020: utveckla utskottsverksamheten.

Mötet toppar rekordet 5h00min.

Sluten omröstning.

En gamyl ställer upp för ett förtroendeuppdrag.

Extra föreningsmöte fastställs.

Extraordinärwhatsoever

Herr- och dammiddagar diskuteras.

Vi väljer kabinetten.

Komposten 3/2019

5


Nya Såssåsång Lucas Hasselblatt & Selja Taipale

I höst har StudOrg fått ta emot en hel del nytt; de nya gulisarna, de rekordlånga matköerna och sist men inte minst den nya sångboken. Nya Såssåsång har varit ett långvarigt projekt som nu äntligen har slutförts. Men hurdan är den? Är den lyckad? Och framför allt, fungerar den i praktiken?

6

Komposten 3/2019


N

ya Såssåsång är inlindad i pärmar med en iögonenfallande, limegrönaktig färg. Ja, pärmar! Nya Såssåsång är faktiskt en bok, inte ett konstigt litet häfte. Över är alltså de tider, då ens sångbok kunde gå i tusen bitar vilken sekund som helst och tillbaka är en Såssåsång som faktiskt kan kallas för en sångbok. Denna förändring skedde inte utan problem; många böcker kom med tryckfel, exempelvis med utstickande extra sidor. Nya Såssåsångs sidopapper känns som att det är av hög kvalitet, inte som att det snyltats från Soc&koms printrar, och är lätt att bläddra i. Det nya materialet är även mycket tåligt för fälld punsch och blir inte brunfläckigt på momangen.

Innehållet då? Jo, de gamla klassikerna är alla med.

Därpå har det lagts till en variation av snapssånger från olika håll. Detta syns i att nya Såssåsång innehåller flera nya kategorier. Kategorierna omfattar allt från de traditionella till “Nära & kära”, “Gott & blandat” och den hemliga kategorin “Presidenter”. Trots att vissa av kategorierna delvis överlappar varann är de i sin helhet en bra ny egenskap, inte minst för internationella sammanhang då nya kategorin International Songs kommer till nytta.

"Det har även

hörts rykten om censurering."

boken skulle få och hur den skulle fungera för en användarbas som har vant sig vid den gamla upplagan. Återigen visade sig all oro vara ytterst onödigt. Sångbokskommittén drog flera fina åsnebryggor som visade vad den nya sångboken går för. Nya Såssåsång klarade alltså av utmaningen med strålande resultat. Inga större problem uppkom. Alla lyckades hitta sångerna och bingon skreks ut som normalt.

Så, kan man säga att nya Såssåsång är lyckad? Vi frågade

några föreningsmedlemmars åsikter om ris och ros för den nya versionen. I svaren syns en tydlig konsensus i att bokform är överlägsen det gamla häftet. En riktig bok med pärmar ska det vara. Storleken sägs också vara riktigt passlig eftersom boken fortfarande ryms väl i fickan. Den nya, tjockare formen får även den beröm - många av de nya sångerna har varit väldigt efterlängtade. Äntligen har man orden till visor som “Ken on fuksi!” Speciella tack ges till Måsens nya verser som gör att man nu har tredubbelt mer av det roliga. Sångsbokskommittén tycks även ha lyckats med illustrationerna som får mycket beröm, ett stort tack till de föreningsmedlemmarna som bidrog med deras artistiska talanger! Allt som allt anser alla att den nya sångboken sist och slutligen värt den långa väntan. Pärmarnas nya, icke-traditionella färg har väckt mycket känslor. Vissa har visat skarpt missnöje av den nya limegröna karaktären och längtar tillbaka till de påskgula dagarna. Samtidigt finns det en grupp som har anammat den nya gröna stilen och nämner den som en av de bästa sidorna med den nya sångboken. Visserligen var det inte meningen att framtiden skulle bli limegrön, men ändringen har så småningom börjat accepteras av de flesta. Det är ju trots allt fräscht med lite nya vindar ibland.

Det har hörts vissa oroliga röster som grubblat över några sångers framtid. Det har även hörts rykten om censurering. Som tur har vi kunnat intervjua en av medlemmarna från sångbokskommittén, Niklas Backlund, som kan svara på dessa utmanande frågor. –Ungefär 10 sånger har faktiskt blivit redigerade i deras innehåll. Redigeringen beror på att kommittén ville redigera sådant som vi inte ansedde att hör till dagens samhälle, berättar Backlund.

Sångbokskommittén vill uppmuntra föreningsmedlemmar att ta i bruk nya sånger som är introducerade i nya Såssåsång. Det finns fler finskspråkiga visor och till och med bidrag från snapsvisetävlingen 2018. Med finns också visor som sjungs av andra än StudOrg vilket förhoppningsvis hjälper medlemmar på andra föreningars tillställningar. Ifall man har frågor gällande hur en viss visa ska sjungas så är det bara att kontakta sångbokskommittén som gärna hjälper till.

Som en del av processen tog kommittén emot feedback om vilka sånger som föreningsmedlemmarna ansåg osmakliga.

ännu en sista gång. Den må inte ha varit den vackraste eller den mest tåliga, men de praktiska tiderna då man kunde ha sångboken uppslagen framför sig utan att hålla i den börjar vara förbi. Ännu ett par gånger kommer den gamla sångboken att användas men vi vill ändå ta detta tillfälle i akt och säga ett farväl för gamla Såssåsång och önska den nya hjärtligt välkommen!

Nya Såssåsång har i skrivande stund testats på allvar tre gånger; under gulissitsen, inledande sitsen och gulismoj. Inför hårdast prövning hamnade nya sångboken ändå under inledande sitsen. Då fick vi på allvar se hurdant mottagande

Till slut vill vi lyfta fram den gamla sångboken

Komposten 3/2019

7


The curious incident of the tölkki in the nighttime StudOrgs styrelse 2019 genom Alma Lüttge.

Som ni kanske hört viskas om i korridorerna på Soc&kom har StudOrg haft lite Nypolen-relaterade problem den senaste tiden. För transparens och som katharsis för styrelsen kommer jag nu, i egenskap av StudOrgs sekreterare och informatör, att kort (läs: långt) redogöra för vad som egentligen skedde på Nypolen i början av hösten 2019. Låt oss beskriva stämningen. Föreställ dig denna kombination: en gulishöst, en studerandekår vid Helsingfors universitet, ett – av den tidigare nämnda – ägt Nytt studenthus, en StudOrg och två (2) pantburkar. Det är kväll, nay, natt på Mannerheimvägen 5A. Klockan är cirkagurka 00.30 lördagen den 31 augusti. På fjärde våningen av Nya studenthuset, i lokalen känd som Nypolen, pågår som bäst den ökända svettfestens efterfest. Arrangörerna är StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Det är kvavt, det är varmt, luftcirkulationen är dålig. Gulisarna är nyfikna och taggade, gubbarna gubbiga och en majoritet av deltagarna är i Berusalem. Som en följd av den dåliga luften är fönstren i lokalen öppna och som en följd av alkoholintaget står tomburkar radade längs fönsterbräden.

8

Komposten 3/2019

Två väktare, anställd av en ärofylld och respektabel säkerhetstjänst, kommer in till festen. Föga förvånande vill väktarna inte festa utan kommer med bud som en stor sorg. Två (2) pantburkar har uppdagats på marken nedanför Nypolens fönster. Efter närmare inspektion av lokalen konstateras det att pantburkarna, med största sannolikhet, fallit från fönstret i den så kallade lilla salen. Styrelsen för föreningen samt väktarna gör bedömningen att burkarna fallit då deltagare suttit vid fönsterbrädet i ett försök att få frisk luft i förfriskat tillstånd. Det oavsiktligt oaktsamma beteendet kan ha lett till att burkarna fallit ut från fönstret, rakt ner på Helsingfors livade gator. Som en följd av detta, enligt regelverk, utfärdade HUS en utredningsförfrågan till föreningen. StudOrg redogjorde i detalj för händelseförloppet under festen, tog självmant på sig skulden för det skedda och framförda förslag på framtida handlingssätt för att undvika liknande incidenter. Efter ett gediget arbete och en öppen kommunikation med studentkåren infördes följande sanktioner på StudOrg: ett två veckors nattanvändingsförbud för Nypolen samt ett villkorligt portförbud fram tills 31.12.19. Med tanke på omständigheterna kunde föreningen dra en lättnadens suck och inledande sitsen flyttades fram ett par veckor.


Sequel: the curious incident of the thing we didn’t do, in the nighttime Redan helgen efter, natten mellan den 6 och 7 september, innan den nämnda utredningsförfrågan lämnats in till HUS, stötte föreningen på nästa hinder. Vi befinner oss i samma lokal, blott sju dygn och ett fåtal minuter har förflutit sedan den senaste incidenten. I lokalen pågår nu gulissitsens efterfest. StudOrg har igen äran att få besök av en väktare, men detta besök är snäppet mer diffust än det veckan innan. Väktaren meddelar vid dörren att en (1) plastflaska uttryckligen fallit ner från Nypolens balkong. Som följd av detta stängdes balkongen omedelbart. De hederliga tutorerna som varit ansvariga för balkongen vid denna tidpunkt tar emot nyheten om det skedda med stor förskräckelse. Dessa tutorer redogjorde att det omöjligen kan ha fallit ett föremål från balkongen då de, mer eller mindre, kroppsvisiterat varje individ som trätt ut på balkongen. Efter att ha hört detta beger sig föreningens ordförande samt en av tutorerna upp till våningen ovanför, eftersom man noterat att en tillställning även hölls där under samma kväll. I lokalen ovan fördes sedan en diskussion med en av ansvarspersonerna för evenemanget som hölls. I dialogen och efter inspektion framkom att föreningarna ovan, enligt egen utsago, slarvat med balkongsäkerheten och att plastflaskan antagligen fallit från deras balkong. Med lov av ansvarspersonen kontaktade StudOrgs ordförande både HUS och säkerhetstjänsten för att klargöra vad som skett.

Handen i handsken, tänkte styrelsen och tutorerna, men sanningen var en annan. En tid efter gulissitsen mottog styrelsen ett e-postmeddelande som fick håret att resa sig i nacken. HUS hade varit i kontakt med föreningarna som hållit tillställning ovanför Nypolen och de hade hävdat att de inte alls bär skuld för det skedda, och slutsatsen att StudOrg medvetet vilselett HUS hade dragits. Detta satt inte väl med styrelsen då föreningen värderar ärlighet och hederlighet mycket högt, och aldrig skulle ha för avsikt att vilseleda. Styrelsen kallade till ett extrainsatt möte för att klargöra detaljerna under kvällen och skrev sedan, enligt HUS instruktioner, en utförlig rapport över det skedda. Efter ett utförligt arbete med rapporten och efter ett möte med alla de inblandade parterna kom HUS till beslutet att eftersom ingendera parten tar på sig skulden skulle sanktioner införas på bägge parter. Som resultat har StudOrg för tillfället ett balkonganvändningsförbud fram tills 31 januari 2020 samt ett förlängt villkorligt portförbud till samma datum. Dessa omständigheter är självklart inte önskvärda för någon. Tyvärr kan inget göras och det är lätt att vara efterklok. Som en följd av detta önskar vi självklart att det uppvisas klanderfritt beteende i enlighet med Nypolens användingsregler under alla kommande evenemang och att föreningsmedlemmarna har förståelse och överseende under omständigheterna. Piss on earth.

Komposten 3/2019

9


DOGSHIT’S BACK! Text av Roni Kuronen

Millennieskiftet var en alldeles särskild tid i Soc&koms historia, då fyra journaliststuderande startade bandet The Dogshit Boys. Ett band som senare skulle bli spjutspetsen för en hel våg av Soc&kom metal. mars 2019 återvände bandets före detta gitarrist/basist Petter “Pepe” Gröning till Soc&kom som skolans nya kommunikatör. Då jag träffar honom uppe på skolans fjärde våning, finns det inga synliga tecken på att han en gång levt ett annat liv som en av flash rockens främsta frontfigurer. Det här kan till en stor del bero på att han numera klippt håret och har ett riktigt jobb. När började du spela gitarr? Vilka var dina tidiga musikinfluenser? Jag började spela gitarr som tonåring. Till mina tidiga influenser hörde Metallica, Sepultura och andra metalband som var populära under tidig 90-tal. Med åldern började punk och blues komma med i bilden och en hel del annat. 10 Komposten 3/2019

Hur startade The Dogshit Boys? Jag var god vän med Anders “AG” Karlsson. Nuförtiden jobbar han på Yle, men då var han min tutor på Soc&kom och vi hade ett gemensamt tango projekt. Vi gjorde enbart ett uppträdande i vardagsrummet av ett stort egnahemshus i Hertonäs. Vi hade hyrt huset tillsammans med ett antal soc&kommare och då vårt hyresavtal gick ut firade vi det genom att ordna en tango spelning i vardagsrummet. Året måste ha varit 1999. AG hade redan haft ett

sidoprojekt med Lasse Grönroos, The Dogshit Boys blivande vokalist. Efter att vi lagt ner tango projektet startade vi ett band tillsammans. AG och jag var båda gitarrister så vi delade på spelandet av bas. Tommy Pohjola, som nuförtiden jobbar på HBL, hoppade in som perkussionist och fullbordade den ursprungliga uppställningen. Tommy var inte så bra på trummor och han tappade snabbt intresset då vi skulle ut och spela i Karis eller Åbo. Då Tommy lämnade, tog Leo Gammals över. Lasse och Leo, som också nuförtiden jobbar på Yle, är fortfarande kvar i bandet. Vem var det som hittade på bandnamnet? Det var AG i en taxi på väg från Tommy till Bar Mary i Borgå. Namnet var en variant på Pet Shop


The Dogshit Boys. Från vänster: Petter Gröning, Leo Gammals, Lasse Grönroos och Anders Karlsson.

Till vänster. Petter Gröning under bandets historiska spelning på Bokmässan 27.10.2002. Till höger. The Dogshit Boys live i Karis Rock City år 2006.

Boys och Backstreet Boys. Tommy föreslog ”kakkakorven”. När lämnade du själv bandet? Jag var med i bandet i elva år. Jag blev på alterneringsledighet från FNB år 2011 och reste omkring i ett år. Då gav jag samtidigt tillstånd till bandet att börja söka efter en ny medlem. Jag är ändå fortfarande i kontakt med de övriga bandmedlemmarna. Vi har alltid varit kompisar utanför bandet. Har du haft några andra musikprojekt sedan du lämnade

The Dogshit Boys? Jag har inte haft några andra projekt efter The Dogshit Boys. Jag har inte heller gjort något gästframträdande med bandet efter att jag lämnade.

Bandet fyller ändå snart 20 år så kanske det blir aktuellt. För tillfället står ändå gitarren enbart och

samlar damm. Ibland får jag dåligt samvete, stämmer gitarren och spelar lite. En hel del sitter fortfarande kvar, men spelandet har nog blivit styvare. Hur skulle du själv beskriva The Dogshit Boys? Jag upplever att vi hade en ganska splittrad image. Det fanns mycket punk grejer i musikstilen och lyrikerna, men samtidigt ville vi inte vara punkare eftersom det ofta är väldigt formbundet. Rent utseendemässigt såg vi ju ut som helvetet själv och vi hade ofta ganska fåniKomposten 3/2019

11


ga grejer på oss. Vår musik kunde i sin tur gå in på såväl heavy metal som traditionell hårdrock och så hade vi våra 50 sekunder långa punklåtar. Vi hade sånger på både finska och engelska vilket också var på något vis förvirrande. I retrospektiv godkände vi vissa saker lite för lätt och vissa sånger kunde vi nog ha slopat. Även om vi inte tog oss själva på för stort allvar var vi ändå ett seriöst band. Vi spenderade mycket tid i bandlokalen i Yles katakomber och slipade våra sånger. Vi ville vara bra live och vi spelade också in musik i studion. The Dogshit Boys klassificerar sig själva som ett flash rock band. Varifrån härstammar begreppet? Vi var uppe i Provinssirock någon gång i slutet av 90-talet och där delade någon ut flyers med ett religiöst budskap om satansdyrkan i heavy metal, punk rock och flash rock. Vi tyckte det var jätteroligt och började undra vad i helvete flash rock är för något. Då vi senare grundade Dogshit Boys bestämde vi att vi är flash rock. Det passade också bra då vi inte ville klassa oss som punkare eller något annat. Om någon senare undrade över varför någon hade så tajta byxor kunde vi bara svara att det hör till flash rock. Jag hade också en röd gitarr som var värd omkring 20 euro, som vi konstaterade vara väldigt flash rock. Vi kunde själv definiera hela genren. Hurdana minnen har du från studietiden på Soc&kom? Vi spelade mycket under kupolen längst uppe vid nya studenthuset. Då fanns Öffen och Åbo Nation ännu där. Dit rymdes lätt över hundra människor, det brukade vara helt fullpackat och jag vill minnas att festerna var rätt vilda. The Dogshit Boys ledde 12 Komposten 3/2019

också till att allt fler människor började grunda band på Soc&kom. Förmodligen började folk tänka att de där idioterna har ett band, det verkar gå bra för dem och de har en massa spelningar. De flesta av banden blev rätt kortlivade, men vi hade en klar effekt på att fler band började formas på Soc&kom. Har du några fina minnen eller höjdpunkter från din tid i bandet? Ett klassiskt Dogshit Boys minne är att vi spelade på bokmässan en gång. Det var ursprungligen

meningen att det skulle vara någon form av diskussion på scenen, men för någon orsak hade de anställt ett rockband istället. Det slutade med att arrangörerna kom och drog ut sladdarna mitt i spelningen. Vi hade också oförglömliga spelningar på flera riktigt vidriga klubbar, på Söurock i Molpe och med Bob Malmström i Pargas. Bandets höjdpunkter var antagligen då vi spelade som headliners på Törttöily Rock. Det var en endagsfestival som vi själv ordnade på en danslave vi hyrde i Sjundeå. Där brukade också flera


Flash rock star. I mars 2019 återvände Petter Gröning till Soc&kom som skolans nya kommunikatör. andra band från Soc&kom uppträda. Vissa satte ihop ett band enbart för att få uppträda där. Eftersom det var vi som ordnade evenemanget fick vi alltid spela sist. Det var rätt stämningsfullt att spela kring midnatt på en utomhusscen i juni. Hur har det varit att återvända till Soc&kom? Även om Soc&kom idag är i en ny byggnad har det varit trevligt att märka att samma anda fortfarande verkar finnas kvar bland studeranden. Flera traditionella evenemang verkar också fortfarande leva vidare. Vi hittade ett av era album på redaktionen i våras. Hur tror du att den hamnat där? Jag tror att någon måste ha köpt den från en av våra spelningar år 2002 då skivan släpptes. Den har säkert blivit kvar på Topeliusgatan

bland alla sladdar och mikrofoner och flyttats hit tillsammans med dem. Det är nog den enda logiska förklaringen. Till vår stora besvikelse fanns inte låten “Erectionation” på skivan, även om albumet bär på samma namn och lyrikerna finns med i sångbladet. Varför? Jag tror att vi ursprungligen tyckte att det var en jättefin låttitel, men att vi till slut konstaterade att sången inte var så bra och bestämde oss för att inte ha den med på skivan. Senare har jag insett att det också finns andra låtar som vi inte nödvändigtvis hade behövt spela in. Jag har ändå sången kvar på kassettband. Avslutningsvis. Har du ett meddelande du vill skicka till Soc&kompostens läsare? Keep the flash rock real!

PEPES TOPP 5 DOGSHIT LÅTAR 1. FLASH ROCK STAR

The Dogshit Boys ikoniska hyllningssång för flash rocken.

2. G-JUNA

En Dogshit Boys-klassiker vars gitarriff Gröning är särskilt stolt över.

3. HUORIA

The Dogshit Boys första låt. Har en särskild status bland alla som älskar hundskit.

4. REMMILLÄ

En till av bandets tidiga skapelser. Grunden för varje setlist tillsammans med sång nr 3.

5. IKÄVÄ MIES

En annan sång som innehåller ett skärande gitarriff av Gröning. Komposten 3/2019 13


Foto: Matilda Saarinen 14

Komposten 3/2019


Komposten 3/2019

15


glada galna

GULISAR och tröt ta tutorer

D

Moa Aulanko

e flesta av dem som inte tog del av gulismoj eller de som var närvarande men inte minns något undrar säkert vad som egentligen hände under veckoslutet i Borgå. Nu ska jag försöka sammanfatta allt ur ett gulisperspektiv.

svårt att förstå reglerna av sten-saxpåse i lag så tycktes alla ha det roligt. Solen tittade till och med fram och kylan gjorde inget eftersom vi alla ändå fick springa runt. Till näst serverades pizza och frukt för att hålla alla “hangry-people” i schack.

sägs det. Efter en jämn kamp och mycket skrik var stämningen ännu bättre och alla var taggade på en rundvandring med olika tävlingar. Vi fick aldrig veta vem som vann, men roligt hade vi i alla fall.

Den efterlängtade första helgen i oktober är äntligen kommen och Soc&koms aula är fylld av förväntansfulla gulisar och stressade tutorer och styrelsemedlemmar. Snart sitter alla i bussen och så rullar vi mot Borgås mörka skogar och seminarieveckoslutet som går under namnet gulismoj. Genast efter ankomsten drar lekarna igång. Trots att vissa tycks ha

Under mellanmålet fick vi bland annat se fina öltorn prydda med banan och servetter, innan det återigen var dags för mer lekar. Leken “keppikänni” ledde till några få smärre olyckor då några gulisar råkade rämma med huvudet före i backen, men också in i varandra. Sedan fick vi gulisar uppleva ölkubb eller flunkeballe; ett kärt barn har ju många namn

längtade sitsen. Den rymde mycket skrik och stoj, spring utan skor ute i skogen och populärt program av såväl tutorer som styrelsemedlemmar. Inte för att glömma det viktigaste av allt: sång, god mat och en massa gulisfiilis. Trots det somnade några redan under sitsen, andra lyckades falla från bordet under “Looking for freedom”. Kvällen fortgick i dansens tecken.

16

Komposten 3/2019

Så var det dags för den efter-


Under natten somnade en efter en av gulisarna i en hög på övervåningen, medan andra tycktes ha energi att dansa och diskutera hela natten. Några anekdoter som inte rymts med i texten hittills finns att återberätta. En gulis letade efter sin sprit i flera timmar, för att återfinna den hos en tutor. En annan gulis lyckades tappa bort såväl sin sovsäck som sina byxor. Konstigt nog tycktes de flesta ändå få med sina ägodelar i bussen.

Innan sillisen när alla små-

ningom vaknade hade fake news om spya på övervåningens golv spridits bland gulisarna. Det

visade sig slutligen vara falafel från nattmaten som en gulis först råkat tappa och som andra sedan snällt trampat på. Ögonvittnen kan styrka om att nyheternas spridning inte var helt ogrundad, inte minst med tanke på att vissa tog festandet på största allvar. Många gulisar fick under gulismoj även uppleva sin första, men hoppeligen inte sista sillis. Det var intressant att se hur vissa med största inlevelse tog sig an snapsen. Dock var det betydligt fler som valde det alkoholfria alternativet än kvällen innan, jag undrar nog varför. Summa summarum var sil-

lisen kul och såväl “måsen” som “vårt land, vårt land” sjöngs. Under morgonen hann någon även konstatera att: “igår dracks det, idag MÅS det”.

Sammanfattningsvis var gulis-

moj väldigt lyckat ända tills det var dags att städa. Vissa blev så trötta av städandet (absolut inte på grund av möjlig sömnbrist) att många tog sig tiden att sova i bussen på väg hem, medan andra fortfarande, till andras förtvivlan, hade en hel massa sånger kvar att sjunga om diverse fåglar. Veckoslutet i Borgå rymde nya och fördjupade bekantskaper, lekar, mat, dans, sång, skratt, härjande och många glada miner. Komposten 3/2019

17


Akademisk tatuerad eller akademiskt tatuerad? Belén Weckström

Kontroversiella. Skrämmande. Komplicerade. Så kanske man tänkte om tatueringar när Soc&kom ännu låg i Tölö. Men lika snabbt som ketchupflaskorna dyker upp i StudOrg-rummets kylskåp har tatueringar blivit mer populära. Komposten har hittat sex stycken studerande med tatueringar – och en ljus framtid.

SARA HAAPALAHTI

Har två tatueringar, ett citat från Vem ska trösta knyttet på bröstkorgen och ett ankare från Muminpappans memoarer på vristen. Hon tog sin första tatuering sensommaren 2018 tillsammans med sin mamma efter att deras familj hade gått igenom en svår period. – Att tatuera bröstkorgen var förvånansvärt smärtfritt jämfört med vristen. Båda tatueringarna ligger mellan 5–7 på smärtskalan. Vad skulle du aldrig tatuera? – Alltför religiösa symboler.

18

Komposten 3/2019


ELLICA MILDH

Har en tatuering av en tusenfoting på sidan av höften som hon tog när hon var 19 år gammal. – Jag hade tänkt på att tatuera mig länge men jag hade inget motiv. En dag såg jag en sketch av tatueringen och bestämde mig genast att jag ville tatuera den. Tusenfotingen symboliserar en viss tid i mitt liv och speciella tankemönster jag hade då. Hur ont tog den på skala 1–10? – 4,5. Vad skulle du aldrig tatuera? – En partners namn eller något realistiskt med starka skuggningar, som ett ansikte.

ALEXANDRA ALASARA

KIA AHLFORS

Har sju tatueringar på vristen, armarna, ryggen, revbenen och på låret. De föreställer en blomma, ett ankare, en världskarta, en häst, en kompass, hundtassar och texter. Hennes favorit är hundtassarna. – De är min egna hunds avtryck. Min mamma och min syster har likadana tatueringar. Då vår hund dog för en månad sedan fick tatueringarna en helt ny betydelse. Kia tog sin första tatuering en månad efter att hon fyllt 18 år. Revbenen var värst att tatuera, tio på smärtskalan. Vad skulle du aldrig tatuera? – Namnet på en kille.

LAURA TÖRNROOS Har två tatueringar, en ros på vristen och en krona på vänstra sidan av bröstkorgen. Hennes favorittatuering är rosen. – Jag tog krontatueringen med min dåvarande bästis när vi var 17 år. Vi kallade oss själva “queens” och därför valde vi en krona. Idag är vi inte så bra vänner längre. Kronan tog mera ont än favorittatueringen av rosen. – Kronan var en sjua på smärtskalan. Rosen tog inte ont alls. Vad skulle du aldrig tatuera? – En krona. Eller någonting i stilen “carpe diem”.

INA MICKOS

Har en tatuering på bröstkorgen som hon tog i augusti i år. Där står AIVA, det latinska ordet för farmor. – Jag och min farmor är väldigt nära. Hon är absolut en av mina närmaste vänner och jag ville att min tatuering skulle ha något med henne att göra. Ina tycker inte att det tog så hemskt ont, kanske en femma på smärtskalan. Vad skulle du aldrig tatuera? – Namn på en pojkvän eller kompisar. Eller ett riktigt klyschigt citat.

Har tre tatueringar; staden Prags siluett på bröstkorgen, en cirkel på sidan av hälen och en björn med texten “What she tackles she conquers” på ryggen. Björnen är hennes favorittatuering. – Den representerar “bear mama” och starka kvinnor överlag. Texten är ett citat från min favoritserie Gilmore Girls – jag har alltid tyck om det citatet och det passar bra med björnen. Var på smärtskalan låg tatueringarna? – Foten var den värsta: sju. Bröstkorgen en femma. Björnen var en trea, men skuggningen tog väldigt ont – mellan åtta och nio. Vad skulle du aldrig tatuera? – Namn på en partner eller något väldigt klyschigt som “carpe diem” eller “hakuna matata”. Jag försöker att inte ta likadana tatueringar som alla andra – jag vill att de ska ha en personlig betydelse.

Komposten 3/2019

19


En reflektion efter tre år av studier på sås och kom Leo Larjanko

U

nder det första året av studierna är allting

spännande och nytt och häftigt. Nya människor häftigt. Ny skola - häftigt. Att städa Nypolens golv fyra på morgonen - fan vad häftigt! Man är fylld av energi, men också osäkerhet. Att träffa nya människor är roligt men tar också tid och mentala resurser. Som “gulis” accepteras man in i Soc&koms sociala ekosystem, men vissa upplever att äldre studerande ser ner på gulisar. Livet är inte heller alltid en dans på rosor för en gulis. För de som kommer direkt från gymnasiet kan det vara en förändring, från att ha varit abin, högst i rang på sitt respektive gymnasium, går man till att vara “lägst” i rang igen, även om skillnaden förhoppningsvis är lägre än mellan högstadiet och gymnasiet, på uni är alla ändå vuxna och den sociala rangen behöver inte bli lika starkt negativt betonad som den kan vara under tonåren. Också de som inte kommer direkt från gymnasiet, utan har haft mellanår, ett par eller ett dussin, kan uppleva det som osäkert och nytt att vara tillbaka i “skolbänken”. Och det verkar ofta som att majoriteten kommer direkt från gymnasiet, så man känner sig per definition lite utanför

20

Komposten 3/2019

om man inte gör det. Nya studeranden har en tendens att festa hårdast av alla årskurser, om mina tre år som nykter säger mig något. Det är anekdotisk bevisföring, javisst, men samtidigt är det logiskt att människor vill släppa loss - på uni förväntas det att människor kan ta hand om sig själva “vara vuxna”, och vuxenlivet ställer ganska många krav. En del kanske söker befrielse från ansvaret över att vara sig själv, för en stund, genom att festa. Andra söker det genom att plugga, vissa gör både och.

Andra året är inte nödvändigtvis det bästa - men

det är det mesta året. Människor kan vara som mest involverade i ansvarsuppgifter inom studielivet, det finns styrelseposter som skall fyllas och tutorskap som ska utföras. Andra årets studerande har det egentligen ganska


bra, de behöver inte fundera på vad de skall göra med sina liv riktigt än, de har ett tryggt bufferår framför sig. De känner sig också mera hemma i det sociala ekosystemet i Soc&kom, de har förhoppningsvis träffat många nya vänner under det första året och har människor att umgås med under lunchen, prokrastineringen och fritiden. Alla behöver inte vara så involverade i studielivet, förstås. Kanske man testade på det som gulis, och sedan märkte att det inte passade för en. Alla ä vi olika, lev det liv som du tycker är passligt för just dig. Men för de flesta andra års studerandena har gulisosäkerheten skalats bort, och universitetsvärlden, både studiesidan och studieliv- sidan har öppnats på allvar. På det andra året har man också chansen att fara på utbyte, och man har ett huvudämne att studera. Det andra året kan bli ganska definierande för ens tid på Soc&kom. Man kanske inte hinner tänka så mycket på att njuta av sitt andra år, om stressen tar över. Så kom ihåg att har roligt, men än viktigare, kom ihåg dig själv! Studier, ansvar, fester kan ställa ganska mycket krav. Kom ihåg att sätta lite tid på att göra något för dig själv emellanåt. Det kan vara en extra gymtid, se en film, hälsa på föräldrarna, vad som helst. Bara inte året försvinner i ett träsk av stress.

Det tredje året, eller i alla fall de första månaderna

av det, är annorlunda. Borta är den optimism, den entusiasm för att testa på allt som gulisåret bestod av. Ens egna årskull är inte heller längre den klart mest synliga. Det finns nya tutorer, nya grupper av människor som har skapat sina egna subgrupper och kompisgäng, och som tar över i styrelsekretsar. Det kanske inte känns lika roligt på sitser och fester, när de “gamla” som var andra och tredje årets studeranden när man själv var gulis, långsamt försvinner. Att socialisera med nya människor har blivit tröttsamt, det är lättare att hålla fast vid de band man redan knutit, för det känns tryggare så. Inte ser man ner på gulisar, förstås, men de är de nyaste i en lång kedja av bekantskaper man knyter vid uni - och när kättingarna i kedjan är längre bort från ens närmaste krets kanske bekantskapen blir mer ytlig. För vissa kommer kandistressen, och för andra ångesten över vad man skall göra efter uni. De värst drabbade får båda. De tre år man fått av staten, via FPA, för att utbilda sig till kandidat börjar dessutom lida mot sitt slut. Man måste göra vad som känns som stora livsval. Än är studietiden inte förbi, men man har inte lika många kurser i Soc&kom-huset, så man ser färre från sin egna årskull. Mest är det nya studeranden och de aktiva andra års studerandena som hänger i skolan, eller de är i alla fall de mest synliga. Det ligger någonting lite sorgligt i det tredje året. Det är som när alverna far bort från Middle-earth i Sagan om ringen- filmerna, vackert men sorgligt, en känsla av att en viktig tid i ens liv börjar lida mot sitt slut.

På det sättet fortsätter influxen och outputen av människor på Soc&kom år för år. FPA är okej med att man studerar nästan ett fjärde år, om man så vill eller behöver, efter det kan det bli skralt i kassan. För vissa är valet efter kandidatskedet ett självklart fortsättande till magisterstudier, för andra är valet svårare. Vad du gör efter ditt tredje år är helt upp till dig.

Så till första årets studeranden, välkomna och jag

rekommenderar att testa lite på allting. Första året är det år man har som mest energi och tid för att hinna med alla crazyiga vändningar i studielivet. Men om du vill ta det lugnt istället - kör på det! Vad just du anser vara roligt, trevligt och bekvämt kan bara du själv bestämma. Följ inte blint vad alla andra gör, utan fundera på vad just du vill göra. Med lite planering kan du designa din studietid för att passa just dig. Eller så kan du slänga planeringen ut genom fönstret och testa på allt nytt. Till andra årets studeranden, grattis, du är kung i skolan fastän det kanske inte känns så. Du har ett huvudämne att förkovra dig i, men studierna kan bli ganska så stressiga - särskilt om du gått och blivit tutor eller tänker ställa upp i någon av styrelserna. För de styrelseosäkra rekommenderar jag varmt ämnesföreningarna, de är trevliga mindre föreningar som inte har möte varje måndag, det är mindre jobb men mycket givande. Till tredje årets studeranden, vi sitter i samma båt. Förhoppningsvis har studierna gått bra, och om det är mycket kvar, oroa dig inte. Det betyder bara att du får uppleva allt det roliga i studietiden en längre tid. Om du som jag oroar dig för framtiden, så hej, vad är det värsta som kan hända? Livet har fungerat, på något sätt, fram till nu och kommer antagligen att fortsätta fungera, på något sätt, i framtiden. Till n’te årets studeranden. Jag vet inte vad för tips jag kan ge till dig som du inte redan vet.

Och slutligen, till alla som går på Soc&kom. Jag har

själv trivts hyfsat bra med min studietid. Det ger definitivt minnen för livet, förhoppningsvis också vänner för livet. Jag anser att den anda av kamratlighet som råder på Soc&kom är lite speciell och behöver värnas om. Inte för att den är hotad, men det lönar sig att tänka på den alltid nu och då. Bry er om varandra, ta hand om varandra, och visa uppskattning gentemot varandra. Det har jag försökt göra, under min tid på Soc&kom, och jag tror på att världen blir en bättre plats om man kommer ihåg att tänka på varandra. Ha det bra! Leo Larjanko P.S. och diska gärna efter dig i studde.

Komposten 3/2019

21


PROKRASTINERING Ariel Roos

”Jag har märkt att inne i mig bor en typ som bara vill ligga i sängen, röka gräs och se på tecknade- och gamla filmer hela dagen. Hela mitt liv är en serie av strategier för att undvika och överlista denna typ.”- Anthony Bourdain

V

i känner antagligen inte alla helt igen oss i exakt denna typ som Bourdain (frid vare med hans själ) talar om, men hens kusin är dig säkert bekant. Myten om en människa som aldrig vill skjuta upp uppgifter eller lata sig är en jävla hemsk lögn som bara får folk att känna sig skit. Det är helt enkelt bäst att finna sig i detta. Då jag skrev kandin satt jag och jobbade långt in i jullovet, månader efter DL. Även denna text är skriven då klockan sakta närmar sig midnatt och jag tror tidningen var menad att komma ut i övermorgon (ledsen Moa!). Jag säger inte att det lönar sig att prokrastinera helt lika mycket som till exempel jag, poängen är bara att det händer oss alla och är helt okej i små mängder. Men, till saken. Vad är prokrastinering egentligen? Jag tänker inte gräva upp en jäkla definition från Svenska

22

Komposten 3/2019

Språknämndens Huvudkontor™️, i stället lånar jag mig av en underbar bloggs1 sätt att se på saken. Bloggen säger ungefär såhär: i allas våra huvud bor omedelbar-tillfredsställelse-apan. Då vår (semi)rationella väljare försöker göra fiffiga beslut hoppar apan upp och ner och skriker till oss att du hellre borde se på ”Best vines from 2015”, kolla igenom allt som någonsin satts upp på Youtube, öppna Instagram tio gånger fast du sett allt från senaste veckan och gå för fjärde gången och kolla om något uppenbarat sig i kylskåpet. Apan vill ha kul NU och är otroligt duktig på att tränga undan allt du lärt dig av dina tidigare misstag, tankar om ansvar och framtidsdrömmar. Visst kan apan vara kul att lyssna på, men för det mesta drar den dig in i svarta nöjesfältet. Här är allt det roliga genomsyrat av stress, ånger och desperata försök att inte tänka på allt du måste göra. Om du har tur glömmer du bort dig för en liten stund, men direkt då du slutar är ångesten tillbaka dubbelt värre än förut. För vanemässiga prokrastinerare är panik det enda som får dig ut från det svarta nöjesfältet. Paniken byggs sakta upp över dagarna tills den blir så överväldigande att du äntligen tar dig i kragen och börjar, eller faller ner i total desperation och vägrar stiga upp från sängen på ett par dygn (mer normalt än du tror, jag lovar). Så, finns det något du kan göra för att undvika prokrastinering? Jag är medveten att jag är totalt fel person för att svara på denna fråga, men här är mina svar:


1) Arbeta på synliga platser med rätt atmosfär, skam är otroligt effektivt för att se till att du ens gör något. Omgivningen, mer exakt visuella vinklarna i den, inverkar i hur lätt vi börjar prokrastinera2. 2) Bestäm tydliga arbetstider. Under dessa arbetstider skall du minimera utsättning av alla onödiga distraktioner (Tanki online, Minecraft, Instagram, Snapchat, Alkohol etc.) Speciellt effektivt då kombinerat med punkt nummer ett. 3) Bygg upp en plan, en konkret plan, en vacker plan! Jag garanterar att inget kommer någonsin komma från att du skriver ”Lär dig koda” på en lapp och lägger den på skrivbordet. Dela i stället upp uppgiften i steg. Mindre uppgifter har även lägre tröskel att börja arbeta på. (Psst, om det svåraste är att börja så är ett bra litet trick att få dig att jobba med inställningen ”Ja kan skriva i typ 10 minuter o sen går jag hem/på kaffe/o sova”.) 4) Sist men definitivt inte minst, den enligt forskning bäst fungerande tekniken för att få något gjort; Implementeringsintention3!!! Alltså, bestäm i förväg exakt när, var och hur du tänker göra något. Speciellt effektivt då kombinerad med punkt nummer 3, men kom ihåg att vara realistisk. Implementeringsintentioner fungerar även otroligt bra med När-Då formatet, vilken kräver mindre planering. Tänk fram en specifik situation och bestäm vad du alltid skall göra då den inträffar. Denna teknik har hittats hjälpa människor i att sluta med tidskrävande/osunda vanor. Till exempel ”När jag sätter på min dator, då skriver jag i 15 minuter.” eller ”När kossor faller från himlen, då börjar jag på kandin.” Hoppas detta hjälper. Jag rekommenderar varmt att även läsa den länkade blogposten och dess uppföljare ”How to beat procrastination” av Wait but why. Den motiverade mig alldeles enormt till skrivningarna och är än idag basen till min motivation för att göra otrevligt arbete.

KOMPOSTENS KONTAKTANNONSER Är det något som du riktigt mycket vill ha? En femma i nästa tent, hitta din borttappade studentmössa eller kanske en käraste vid din sida? Skriv in till Komposten och låt dina innersta begär bli uppfyllda!

Sökes: recept på mexikansk ugnskorv Korvaholic

Gubbe söker gubbe för mysiga hemmakvällar, långa promenader på stranden och diskussioner över ett glas vin. Gayubben

jag söker mina Jag söker mina könsorgan. Helprättigheter desk kunde int hjälpa mig och det Kvinnan kunde inte Bärre heller :( Varrärvulva Kulliniko

en liten gulis här :) jag vill gå på dejt med en av spexansvariga men vet inte om jag vågar så jag söker någon som kan hjälpa mig. gullis

Sökes en som behandlar mig som hen behandlar Iltalehti: oimponerad av innehållet men återvänder gång på gång. SötSur

Källor: 1. https://waitbutwhy.com/2013/10/why-procrastinators-procrastinate.html 2. Rozental, A., & Carlbring, P. (2014). Understanding and treating procrastination: a review of a common self-regulatory failure. 3. Sheeran, P., and Webb, T. L. ( 2016) The Intention–Behavior Gap

Komposten 3/2019

23


en skräckhistoria

MORDEN Sofia Grünwald

En eftermiddag i StudOrg- rummet i början på oktober

PÅ SVEABORG

på bänken. – Nå Nelly ska föreställa “Den galna frun” och jag och Nicole är hennes två offer. Du vet från – Hej, Bill snart e de ju horrojakt, vi borde hitta den där StudOrg legenden som handlar om en på nå tema som vi ska klä ut oss enligt, sa Nicole. studerandetjej som egentligen visade sig vara – Jo och hitta en tredje typ till vårt lag. Det måste en vampyr och som sen kallblodigt mördat två vara minst tre i laget. andra studerande en mulen höstnatt när dom – Hmm, nå vi känner ju inte ännu så många...vi satt och studerade i Soc&kom som då ännu var i ha ju just börja här. Men hej, kanske jag kan fråga Tölö, svarade Bill. med en random tjejen jag tala med när jag var Han hoppades på att han hade berättat legenden helt kännis på gulissitsens efterfest. Jag ha aldrig rätt. Han ville inte bli hånad för hans bristfälliga sett henne i skolan men hon verka inte som att kunskaper om StudOrgs historia av den äldre hon hör till nå gäng. Så hon vill säkert vara med i studerande som säkert visste exakt allt. vårt lag. – Ahh, just de jaa. Där leker ni nog lite med ödet. –Okej låter nice, fråga henne! “Den galna frun” sägs ännu vandra omkring i jakt på sina nästa offer och hon blir lätt upprörd Två veckor senare på färjan till Sveaborg om man skymfar henne på nåt sätt. Jag tror nog inte hon gillar att ni ha klätt ut er till henne. – Jättekiva påriktigt att du kunde komma med Speciellt som ni är iklädda soppåsar och annat oss, Nelly! sa Bill. skräp, tror inte hon uppskattar att ni tror att hon – No problem de här blir kul, mumlade Nelly såg ut som en påse skit, sa den äldre studerande, tillbaka utan att se Bill i ansiktet. skrockade och gick. – Hyi, så creepy! Det här var nog ingen jävla bra Bill gav Nicole en blick som sa “herregud hon ide!, sa Bill och såg skrämt på Nicole. är såå udda! Varför tog vid med henne?”. Nicole – Vah, är du seriöst!? Tror du påriktigt på vad han himlade med ögonen som för att säga “vadå, där gubben sa? Han försöker ju ba skrämma oss hade nu nått bättre förslag? Nä, exakt så var tyst!” och det var inte ens på ett bra sätt, sa Nicole och himlade med ögonen igen. – Nice outfits hörrni, men vad fan ska de förestäl- Nelly satt tyst hela tiden och stirrade ut över la? frågade en äldre studerande ingen av dem havet med avlägsen blick, ända tills färjan tog i visste namnet på, som just satt sig bredvid dem land. Då hoppade hon plötsligt upp och sa: 24

Komposten 3/2019


– Äntligen!

Och så skrattade hon ett skratt som fick håren att resa sig på Bill. Han var av den lättskrämda sorten och Nelly verkade allt mer konstig ju längre tid han spenderade med henne. – Äntligen vad då? frågade han. Nelly svarade inte utan gick bara i land före de andra. Några timmar senare i en mörk tunnel på Sveaborg – Alltså

nu ha vi sökt efter J-komms punkt i tre timmar. Ska vi int ba ge upp redan? Sista färjan far ju snart, sa Nicole och suckade. – Det är mörkt, skitkallt och jag har iallafall ingen aning om var vi är, fortsatte hon. – Jaa, nå jag har inte heller nån aning. Jag börjar bli lite full tror jag, haha, sa Bill som hade hällt i sig lite väl mycket starkt för att bli av med mörkrädslan. – Var är vi Nelly? frågade Nicole. Det var Nelly som var utsedd kartläsare. Hon svarade inte på Nicoles fråga utan vände sig bara långsamt om mot de två andra som traskade på bakom henne. Hon lös med ficklampan mot sitt ansikte sådär som man gör när man försöker se skrämmande ut och sa…

SILLISHAIKU Kossufontänen Fara eller möjlighet Minns inte mera

Sjunga och härja Dricka jeggu ur ett stop Slockna på golvet

Långt senare Bill och Nicoles kroppar, eller vad som var kvar av dem, hittades en solig junidag över ett halvt år senare. Nelly, som ingen på Soc&kom hade hört talas om och som senare visade sig aldrig ens ha varit inskriven på Soc&kom, hittades aldrig. Hennes spårlösa försvinnande ledde till allehanda spekulationer och ännu långt senare skulle skräckhistorien om morden på Sveaborg berättas i Studorg-rummet. Historien handlade om de två gulisarna som blivit lurade in i en mörk tunnel av vampyren “Den galna frun” som tagit en studerandes utseende. Där hade hon kallblodigt huggit tänderna i deras halsar och sugit deras alkoholfyllda blod. Hon var en nextlevel suput. Kossu dög inte, nej det skulle vara blod.

Vaknar på söndag Mitt huvud exploderar Beställer pizza

Kalle Grönroos

Komposten 3/2019

25


MIMAS HEMLIGA LÅDA KT

Tycker du det borde spridas mer kärlek i StudOrg? Vill du dela med dig av dina bästa raggningsrepliker eller favoritskämt? Är du sugen på skvaller eller behöver du ge utlopp för djup tonårsangst? Här är lösningen: MIMAS HEMLIGA LÅDA! Lådan bor på fönsterbrädet i StudOrg-rummet och det finns papper och penna bredvid. Skriv ner vad du känner för och så publiceras de bästa lapparna i nästa Soc&komposten! UTISAR: Put messages in the box!

E ot R g t t sve Stat

ar ygga gulis Fan så sn

Gulisarna m yste med vara ndra kors och tvä rs och vissa g u lisar med tutorer under Gulism oj

En tutor skrek utanför fönstret hela natten under Gulismoj

t, ersees p r ä slivet Arbet ata tulla n ei kan

Det ryk ta blond g s om att en v iss ubbe h ar kärleke n... Oc hittat h inte i Studde !?!

26

Komposten 3/2019

// gubbe

Gamyl er köket u spydde i nder in ledand e

En tutor var i en egn psykos på söndagen efter gulismoj

Missä mä oon? Mä oon Sipoossa, Missä sä oot?

s .11 bana Gub lsfest 28 u lillaj

Kärleke n mellan blomstra tutor o ch gulis p åO kräftis< ctavias 3


Complete the crossword puzzle below 1

IRAS PYSSELSIDA

2

3

4

5

7

6

8

9

10

11 Created using the Crossword Maker on TheTeachersCorner.net

Across

2. Mardrömmen på gulishösten 4. Jomar, tror sig veta allt och befinner sig ofta i StudOrg-rummet 5. Har största delen av föreningens pengar 7. Vår vänförening i Esbo 10. Årets föreläsare 2019 11. Färgen på nya sångboken

Down

1. Ser till att Studde är trivsamt 3. Tre soc&kommare o leka brännboll 6. En arm i Studde och huvudet i kylskåpet 7. 'Äcklas utav blotta tanken, på ... som gräver i lik' 8. StudOrgs ... årsfest 9. Seminarieveckoslut i Borgå skogar

HJÄLP! Viola har tappat sin ordförandeklubba och behöver din hjälp för att hitta den!

https://worksheets.theteacherscorner.net/make-your-own/crossword/crossword.php

1/1

Komposten 3/2019

27


28

Komposten 3/2019