9789137135199

Herdens bok Berättelsen om en enkel bön och hur den förändrade världen

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 3

Av skrivaren Som den upptäcktes av JOANN DAVIS Med illustrationer av SUDI MCCOLLUM

Översättning av Eva Trägårdh

Forum

11-07-05 11.46.13

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 4

Till Kenny, Jenny och Colin

Bokförlaget Forum Box 3159 103 63 Stockholm www.forum.se Amerikanska originalets titel The Book of the Shepherd Copyright © Joann Davis 2009 Svensk utgåva enligt avtal med HarperStudio, an imprint of HarperCollins Publishers Illustrationer Sudi McCollum Omslagsdesign Mary Schunk Tryckt 2011 hos GGP Media GmbH, Pössneck, Tyskland ISBN 978-91-37-13519-9

11-07-05 11.46.13

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 5

Till de obekymrat generÜsa och de obevekligt vänliga

11-07-05 11.46.13

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 6

Innehåll redaktörens brev till läsaren 9

Lagen måste lydas 15 En lågmäld röst 23 Lätt som en fjäder 27 Skattkartan 33 Färden tar sin början 41 herdens historia 44 elizabeths historia 47

Historieberättarens historia 51 berättelsen om ormtjusaren kulfi 54

Den ovillige soldaten 59 En pärlväska av ett grisöra 67 Att se är att tro 75 den blinde mannens historia 80

Den kloka tjänarinnan 83 Belöning och straff 91 Gåvan från en obetydlig liten tagg 95

11-07-05 11.46.13

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 7

Att föda upp duvor 103 Grottan 109 Dags att skrida till handling 115 Äventyr för en liten pojke 121 Ur djupen ropar jag till dig 125 En ny lag 131 Berättelsen om en fisk 137 lagen om positiv omvandling 141

De mystiska munkarna 143 Vågskålarna väger över 151 Kunskapen om ”det enda sandkornet” 155 Flaskposten 159 Bönen 165 efterord 169 litteraturkällor 171 författarens tack 174 om författaren 176

11-07-05 11.46.13

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 8

11-07-05 11.46.13

Redaktörens brev till läsaren

O

mständigheterna i samband med Herdens bok är mycket speciella – ja, till och med mystiska.

Det började 2007, när jag köpte en gammal bondgård i Dorset i den amerikanska delstaten Vermont.

Säljaren var dödsboet efter professor Orlando Roberts, en framstående lärare i antikens litteratur, språk, filosofi och historia vid det närbelägna Bennington College. Professorn, som var ungkarl, hade bott ensam i huset i nästan femtio år. När jag skulle skriva på köpekontraktet fick jag veta att han inte hade några arvingar och hade bestämt att innehållet i hans hus skulle tillfalla den som köpte det. Ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på. I mäklartermer var det här ett renoveringsobjekt.

Sanningen att säga var huset fallfärdigt. Och det var fullt av läckande kranar och gnisslande dörrar, men

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 9

9

11-07-05 11.46.13

det innehöll också mängder av gamla pärmar, koffertar, böcker och dokumentmappar som låg utspridda i så gott som varje rum. Bara det att röja upp i den gamle professorns arbetsrum såg ut att kunna ta flera dagar.

Det var i arbetsrummet som jag hittade den. Boken var inbunden i vaxat papper och en bild av en fåraherde satt fastklistrad på framsidan. Senare fick jag veta att texten var skriven på ett ovanligt mellanting mellan medeltida engelska och holländska. Bland sidorna hittade jag en kort anteckning skriven på professor Roberts eget brevpapper med orden: ”Inköpt i Old Barn Shop, Route 7. Måste översättas.”

Anteckningen var daterad den 25 december 2007, en ovanlig juldag för alla i den historiska byn i Dorset, visade det sig, eftersom det var den dagen då deras mångårige granne ”Gamle Orly” dog vid sitt skrivbord, poetiskt lutad över en hög med julkort framför den öppna spisen. Gamle Orlys hjärta, som hade gjort honom känd som en varm och generös person, hade helt enkelt gett upp.

Det behöver knappast sägas att jag blev helt förbluffad, förbryllad – och besatt av en plikt att göra så som professor Roberts hade avsett. Med hjälp av översätt-

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 10

10

11-07-05 11.46.14

ningsexperter från de främsta universiteten ägnade jag ett år åt att göra det här verket klart för utgivning.

Var det värt min tid? Varje läsare får bedöma den saken.

Joann Davis Dorset, Vermont, 2008

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 11

11

11-07-05 11.46.14

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 12

11-07-05 11.46.14

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 13

Herdens bok

11-07-05 11.46.14

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 14

11-07-05 11.46.14

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 15

Lagen m책ste lydas

11-07-05 11.46.15

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 16

11-07-05 11.46.15

H

an var en liten pojke, lika ömtålig och oskuldsfull som ett nyfött vårlamm. Han var en snäll och duktig pojke som bad sina böner och visade respekt för sina föräldrar. Men den här dagen var han en rädd pojke som snart skulle få känna på den vitglödgade smärtan från en käpp mot baksidan av benen. ”Snälla pappa”, ropade pojken, ”har förbarmande med mig.”

Men mannen var arg. Han hade bett pojken att stiga upp i gryningen för att fylla marknadsståndet med färska frukter och grönsaker. Pojken var ivrig att uppfylla sin fars önskningar men hade försovit sig.

Nu myllrade marknaden av kunder och de hade inga varor att sälja. ”Har ni inga oliver eller fikon?” undrade en kvinna som bar en korg på ryggen. ”Inga russin och ingen

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 17

17

11-07-05 11.46.15

honung? Vad är det här för spratt ni spelar oss?”

Handlaren försökte lugna kvinnan och bad henne att komma tillbaka senare på dagen då hon skulle kunna köpa de sötaste godsakerna till de bästa priserna. Men när hon i stället tömde sin myntpung vid en av konkurrenternas stånd exploderade handlaren av ilska. ”Din lata pojke”, sa han och tog stryptag om sonens hals. ”Du tar brödet från min mun. Nu måste jag lära dig en läxa som du aldrig kommer att glömma.”

Allteftersom solens hetta tilltog vaknade marknaden till liv. Vävare köpslog med sina kunder. Krukmakare snurrade på sina drejskivor. Och vänner promenerade arm i arm genom marknadsgångarna under skratt och prat.

Men handlaren kände ingen glädje – bara blint raseri – medan han gick till sin vagn och tog fram en käpp som han vanligtvis brukade använda till en motvillig åsna. ”Din dumma pojke!” skrek han och beredde sig på att slå till honom. ”Mina lagar måste lydas.”

Likt en storm som samlar kraft ute till havs växte mannens ilska bortom all kontroll. Han knuffade omkull pojken och slog honom gul och blå. Barnet

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 18

18

11-07-05 11.46.15

rullade åt sidan för att försöka undkomma käppen, men den fortsatte att träffa honom i en obönhörlig ström av slag.

Tumultet ruskade om den fortfarande halvsovande marknaden likt en gällt galande tupp. Människorna som tidigare hade rört sig i maklig takt skyndade nu bort till matstånden där slagen föll. Somliga ropade sitt bifall: ”Slå honom! Låt honom få sitt straff!”

Bara en enda person i folkhopen tycktes ha barnet i tankarna.

En herde som hade varit vid brunnen och vattnat sina får släppte allt och skyndade sig till platsen när han fick höra något som liknade ljudet av ett gråtande barn. Han lämnade sina djur ensamma vid vattentråget för att skynda till hjälp.

Men på vägen fastnade fåraherden i folkhopen bland nyfikna spänningssökare, stökiga bråkstakar och hånfulla åskådare. När han försökte armbåga sig fram i trängseln bland svettiga kroppar hörde han en gammal man citera lagen om söners överträdelser mot sina fäder och säga: ”Ve det barn som inte lyder sin far.”

När herden till slut lyckades ta sig fram möttes han av den sortens syn som han minst av allt hade velat föreställa sig. Pojken låg på marken under köpman-

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 19

19

11-07-05 11.46.15

nen. Fortfarande uppjagad, fortfarande besatt av att straffa pojken, fortsatte köpmannen att slå honom, och den högljudda folksamlingen gav tydligt uttryck för sitt blodtörstiga bifall. ”Slå honom!” skrek någon. ”Slå honom!”

Pojken grimaserade – och försökte slingra sig bort – men det gick inte att komma undan den grymma käppen. Den ven genom luften, hudflängde pojken och sved i hans ömtåliga skinn liksom de taggiga björnbärsbuskarna ofta genomborrade lammens skinn under deras glada krumsprång i det fria.

Herdens första impuls var att sätta stopp för galenskaperna, att kasta sig framåt för att skydda pojken.

Han ville rycka käppen ur köpmannens hand och få ett tvärt slut på grymheterna. Men han tvekade och frågade sig vilken roll han hade i det som skedde. Tilllät inte lagen kroppsliga bestraffningar? Vad skulle åldermännen säga?

Tankarna for omkring i huvudet likt intensiva blixtar över en molntäckt sommarhimmel.

Plötsligt väcktes han ur sin förlamning när han hörde pojken ropa: ”Skona mig, far”, ett skrik som skar genom luften och genomborrade fåraherdens hjärta. Och då visste han.

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 20

20

11-07-05 11.46.15

Ingen hade rätt att orsaka den här pojken ett sådant lidande.

Ingen lag tillät någon att tillfoga smärta på det här sättet.

Herden samlade sig och trängde sig fram ur folkhopen för att komma till pojkens hjälp.

Men utan förvarning hade köpmannen lagt ner sin käpp. Han hade helt sonika tröttnat på att slå pojken.

Trött och svettig lade han bara ifrån sig käppen och gick för att dricka vatten.

Människohopen skingrades långsamt, besviket suckande över att bråket var slut. Fåraherden rusade fram för att hjälpa pojken, som fortfarande låg på marken. Pojken bet sig i läppen för att kämpa emot tårarna, för han ville vara stark så som hans pappa hade lärt honom. Beslutsamt morskade han upp sig, kom på fötter och tog en klunk vatten från fåraherdens vattenflaska innan han lät den vänlige mannen se om såren efter piskrappen. Ingen av dem sa särskilt mycket, men en fin kontakt hade uppstått mellan dem innan pojken gav sig av.

Den kvällen när köpmannen bröt sitt bröd frågade hans bror hur dagen hade varit. ”Precis som vanligt”, svarade mannen. ”Som vilken dag som helst.”

Davis_Herdens bok_CS3_1.indd 21

21

11-07-05 11.46.15