2
dyker upp ur dimman utanför den magiska trädkojan. Viktor och Hanna har hamnat i riddartiden! De följer efter riddaren in i en gammal borg där det hålls en stor fest. Men Viktor och Hanna är inte välkomna och snart befinner de sig i borgens fängelsehåla. Hur ska de nu kunna ta sig hem igen?
ISBN 978-91-32-16067-7
www.wahlstroms.se
Den svarte
riddaren
Mary Pope Osborne
Den magiska trädkojan är en lättläst serie om syskonen Viktor och Hanna som hittat en mystisk trädkoja. Kojan är magisk och tar dem med på en rad resor genom tid och rum där de får träffa både riddare, mumier och pirater och råkar ut för många spännande äventyr.
Den svarte riddaren
En riddare på en svart häst
Mary Pope Osborne
Den svarte
riddaren
Mary Pope Osborne
Översättning Manieri Communications Illustrationer Sal Murdocca
1 .. Den morka skogen Viktor kunde inte sova. Han satte på sig glasögonen och tittade på klockan. Halv sex. Det var alldeles för tidigt att stiga upp. I stället låg han och funderade på allt konstigt som hänt dagen innan. Viktor tände lampan och plockade fram sitt anteckningsblock. Han tittade på listan han hade gjort innan han gick och lade sig.
1
en trädkoja funnen i skogen
massor av böcker upphittade i kojan
pekade på en bild av en Pteranodon i en av böckerna
gjorde en önskan
förflyttades till urtiden då dinosaurierna levde
pekade på en bild av skogen i Frogs Creek kom tillbaka hem till Frog Creek.
Han rättade till glasögonen. Vem skulle tro på att något av detta hade hänt? Inte hans mamma eller pappa. Inte Cecilia heller, hans lärare i tredje klass. Bara hans sjuåriga syster Hanna. Hon hade följt med honom till urtiden när dinosaurierna levde. ”Kan du inte sova?” undrade Hanna som stod i dörröppningen. ”Nej”, svarade Viktor.
2
”Inte jag heller”, sa Hanna. ”Vad gör du för något?” Hanna gick fram till honom och tittade i hans anteckningsblock. Hon läste vad som stod på listan. ”Ska du inte skriva något om guldmedaljen?” frågade hon. ”Menar du guldmedaljongen?” sa Viktor. Han tog upp pennan och skrev:
hittade denna i urtiden
”Ska du inte skriva bokstaven M på medaljen?” sa Hanna. ”Medaljong”, sa Viktor. ”Inte medalj.” Han lade till ett M:
M
3
”Tänker du inte skriva om den magiska personen?” sa Hanna. ”Vi vet ju inte om det finns en magisk person på riktigt”, sa Viktor. ”Men det vi vet är att någon byggde träd kojan i skogen. Någon lade också dit alla böcker och tappade en guldmedalj som nu är kvar i ur- tiden.” ”Medaljong!” sa Viktor för tredje gången. ”Och dessutom antecknar jag bara fakta. Sådant vi vet säkert.” ”Vi sticker tillbaka till trädkojan med en gång”, sa Hanna. ”Då kanske vi kan få reda på om den magiska personen finns på riktigt.” ”Är du helt tokig?” sa Viktor. ”Solen har ju inte gått upp än.” ”Kom igen, han ligger kanske fortfarande och sover.” ”Det tycker jag inte vi ska göra”, sa Viktor.
4
Han var orolig. Tänk om den ”magiska personen” var ond? Tänk om han eller hon inte ville att några barn skulle känna till att trädkojan fanns? ”Nåja, jag tänker sticka dit i alla fall”, sa Hanna. Viktor tittade ut på den mörkgrå himlen genom fönstret. Nu var det nästan gryning. Han suckade. ”Okej. Vi klär på oss. Jag möter dig vid dörren på baksidan. Men var tyst.” ”Hurra!” viskade Hanna medan hon tyst som en mus tassade ut ur rummet. Viktor tog på sig jeans, en varm tröja och gymnastikskor. Han slängde ner anteckningsblocket och en penna i ryggsäcken. Sen smög han ner för trappan. Hanna väntade vid bakdörren. Hon lyste med en ficklampa rakt i ansiktet på Viktor. ”Ta-daa! Ett magiskt trollspö!” utbrast hon. ”Schhh! Väck inte mamma och pappa”, viska-
5
de Viktor. ”Och släck genast ficklampan. Vi vill inte bli upptäckta.” Hanna nickade och släckte ficklampan innan hon fäste den i sitt bälte. De smet ut genom dörren. Ute i den svala gryningen hördes syrsor spela. De hörde hur grannhunden skällde. ”Tyst, Henry!” viskade Hanna. Henry slutade skälla. Konstigt nog gjorde djur ofta som Hanna ville. ”Spring!” sa Viktor. De rusade fram över den mörka och fuktiga gräsmattan och stannade inte förrän de nådde skogen. ”Nu behöver vi ficklampan”, sa Viktor. Hanna tog loss lampan från bältet och tände den. Steg för steg tog de sig fram mellan träden. Viktor höll andan. Den mörka skogen var läskig. ”Nu har jag dig!” sa Hanna och lyste med ficklampan rakt i Viktors ansikte.
6
Viktor hoppade bakåt och såg vettkrämd ut. ”Lägg av!” sa han. ”Skrämde jag dig?” sa Hanna. Viktor stirrade på henne. ”Sluta larva dig!” viskade han. ”Det här är allvar.” ”Okej, okej.” Hanna svepte med ficklampans ljus över trädtopparna. ”Och vad håller du på med nu?” undrade Viktor. ”Jag letar efter trädkojan!” Plötsligt slutade ljuset röra sig. Där var den. Den mystiska trädkojan. Allra längst upp i skogens högsta träd. Hanna riktade ficklampan mot kojan och sedan nedåt längs den långa stegen. Ljuset rörde sig hela vägen ända ner till marken. ”Jag klättrar upp”, sa hon och grep hårt om ficklampan när hon började klättringen uppför.
7
8
”Vänta!” ropade Viktor. Tänk om det fanns någon i trädkojan? ”Hanna! Kom tillbaka!” Men hon hade redan försvunnit. Ljuset var borta och Viktor var helt ensam i mörkret.
9
2 Dags att ge sig av igen ”Det är ingen här!” ropade Hanna uppifrån. Viktor funderade på att gå hem men sedan tänkte han på alla böcker som fanns där uppe i kojan. Han började klättra uppför stegen. När han var nästan uppe i trädkojan såg han hur himlen blev ljusare långt borta. Det var nästan morgon nu. Viktor kravlade sig upp genom ett hål i golvet och drog av sig ryggsäcken. Det var mörkt inne i trädkojan. Hanna svepte med ljuset från ficklampan över böckerna som låg utspridda överallt.
10
”De är fortfarande kvar”, sa hon. Hon lät ljuset stanna kvar på en dinosauriebok. Det var den som hade fört dem tillbaka till urtiden och dinosauriernas tid. ”Kommer du ihåg Tyrannosaurusen?” frågade Hanna. Viktor rös till. Det var klart att han mindes! Hur skulle man kunna glömma synen av en livs levande Tyrannosaurus Rex? Ljuset låg nu över en bok om Skåne. Det stack fram ett rött bokmärke av silke. ”Minns du bilden på Grodviken?” sa Hanna. ”Javisst”, sa Viktor. Det var bilden som hade fört dem tillbaka hem igen. ”Där är min favorit”, sa Hanna och lyste med ficklampan på en bok med riddare och slott. I boken fanns ett blått bokmärke i läder in stucket. Hanna bläddrade fram till sidan med bokmärket.
11
Där fanns en bild med en riddare på en svart häst. Han red mot ett slott. ”Hanna, slå igen boken”, sa Viktor. ”Jag vet precis vad du tänker.” Hanna pekade på riddaren. ”Låt bli, Hanna!” ”Ska vi önska att vi får träffa den här killen på riktigt?” sa Hanna. ”Nej, det ska vi inte!” ropade Viktor. Då hördes ett märkligt ljud. ”Iiiiii-hhhh!” Det var ljudet av en gnäggande häst. De gick fram till fönstret och Hanna lyste med ficklampan ner mot marken. ”Åh, nej”, viskade Viktor. ”En riddare!” sa Hanna. Där, mitt i Grodvikens skog, kom en riddare galopperande på en svart häst! Han var klädd i en skinande blank rustning!
12
Plötsligt ökade vinden och löven började dallra på träden. Det var på väg att hända igen. ”Vi är på väg!” tjöt Hanna. ”Huka dig!” Vinden tog i allt kraftigare och nu ven det högt bland träden. Med ens började hela trädkojan att snurra. Det gick snabbare och snabbare! Viktor knep ihop ögonen så hårt han kunde. Plötsligt blev allt helt tyst och stilla. Det var alldeles lugnt. Sakta öppnade Viktor ögonen. Han rös till. Luften kändes fuktig och sval. Plötsligt hördes ljudet av en gnäggande häst nerifrån marken igen. ”Iiiii-hhhh!” ”Jag tror vi är framme”, sa Hanna och höll hårt i boken med slott och riddare. Viktor kikade försiktigt ut genom fönstret.
13
Ett enormt slott tornade upp sig ur dimman. Han såg sig omkring och upptäckte att trädkojan nu fanns i ett helt annat ekträd. Och alldeles nedanför såg han riddaren rida förbi på sin svarta häst. ”Här kan vi inte stanna”, sa Viktor. ”Vi måste hem och göra upp en plan först.” Han plockade upp boken om Skåne och öppnade sidan med det röda bokmärket av silke. Han pekade mot bilden av skogen i Grodviken. ”Jag önskar …” ”Nej!” sa Hanna och ryckte boken ifrån honom. ”Vi kan väl stanna! Jag vill hälsa på i slottet!” ”Du är knäpp. Först måste vi ta reda på mer om stället hemifrån”, sa Viktor. ”Vi kan ta reda på det här!” sa Hanna. ”Kom igen och ge mig boken nu”, sa Viktor och höll fram handen. Hanna gav boken till Viktor.
14
15
”Okej. Du sticker hem. Jag stannar här”, sa hon och satte fast ficklampan i sitt bälte. ”Vänta!” sa Viktor. ”Jag ska bara kika lite. En väldigt liten kik”, sa hon och kilade ner för stegen. Viktor suckade. Okej. Hon hade vunnit. Det gick inte lämna henne ensam och dessutom ville han också ta en pytteliten koll på vad det var för ställe. Han lade Skåneboken åt sidan. Han stoppade ner boken med slott och riddare i ryggsäcken innan han klev ut på stegen och klättrade ner genom den svala och dimmiga luften.
16
2
dyker upp ur dimman utanför den magiska trädkojan. Viktor och Hanna har hamnat i riddartiden! De följer efter riddaren in i en gammal borg där det hålls en stor fest. Men Viktor och Hanna är inte välkomna och snart befinner de sig i borgens fängelsehåla. Hur ska de nu kunna ta sig hem igen?
ISBN 978-91-32-16067-7
www.wahlstroms.se
Den svarte
riddaren
Mary Pope Osborne
Den magiska trädkojan är en lättläst serie om syskonen Viktor och Hanna som hittat en mystisk trädkoja. Kojan är magisk och tar dem med på en rad resor genom tid och rum där de får träffa både riddare, mumier och pirater och råkar ut för många spännande äventyr.
Den svarte riddaren
En riddare på en svart häst
Mary Pope Osborne