Praktisk ridlära – ryggvänligt tillämpad
3.1 Träning utan överansträngning Att veta sina gränser ”Man ska sluta när det går som bäst.” Denna ofta citerade mening har särskilt unga ryttare (och ryttare som förblivit unga) svårt för att ta till sig, men den innehåller många korn av sanning. Som har beskrivits i kapitlet ”Perception och rörelse” (s. 35 ff.), är vi inte särskilt medvetna om våra ryggmuskler. Flera muskler i ryggen är mycket korta, somliga bara en centimeter långa. Det betyder att den enskilda muskeln inte kan skapa särskilt mycket kraft, utan styrkan ligger i helheten. Ryggen blir stark och stabil genom att den består av en hel kedja av muskler. När man gör något som kräver att alla kroppens muskler arbetar, märker man inte så mycket att musklerna blir trötta, till exempel när man cyklar och låren bränner när man trampar i uppförsbacke …
Avslappning är ansträngande arbete för muskulaturen och kan inte tvingas fram genom mer ansträngning, till skillnad från den sista kraftsamlingen före slutspurten. När muskler som länge har hållits kvar i ett läge plötsligt slappnar av – och det gäller både häst och ryttare – får man inte njuta för länge av den sköna känslan. Konsekvensen kan bli träningsvärk, som i sin tur leder till att musklerna blir spända på nytt.*
3
* Korrekt avslappning/avspändhet är grunden för ryggvänlig ridning.
Submaximalt, omväxlande arbete På träning bör man alltid arbeta strax under tröskelnivå, dvs. man bör inte överskrida sin trötthetsgräns, utan arbeta strax under den. Antingen kan man göra en lättare övning under ett längre pass eller en svårare övning under ett kortare pass. Detta blir tydligt under travarbetet: man kan kanske rida lätt ganska länge men sitta ner avspänt bara några steg.
En ryttare som håller på att bli trött blir långsammare i sin koordination och sedan uppstår det en del spänningar. Bakom varje spänning finns en svag punkt. När en ryttare (eller hennes häst) plötsligt blir lite spänd, kan det bero på att de djupa ryggmusklerna har blivit trötta. En paus eller en förändring av arbetet är absolut nödvändig, om man vill undvika att ryggen tar skada. För att rida ryggvänligt för både sin egen och hästens skull bör man tänka särskilt på att både sitsen och rörelserna ska vara i grunden avspända. Då känner man i god tid när ryggen håller på att bli trött och kan undvika överansträngning och dess konsekvenser. Här räcker krafterna inte längre till för att stabilisera muskulaturen – dags för en paus!
3.1 Träning utan överansträngning
109