K A P I TE L 1 Jä mstä lld h e t oc h f e minism
gärna omgivningen om att dessa inte är kopplade till någon rådande ojämställdhet i samhället utan endast ett uttryck för ett individuellt val. Att det just i vårt fall passar särskilt bra att Anna och inte Anders arbetar deltid för att få livet hemma att gå ihop. Den påverkan det valet har på Annas löneutveckling, karriärmöjligheter och pension går vi inte närmare in på. I praktiken behöver jämställdhetsideal inte göra avtryck i den egna tillvaron för den som förespråkar dem. Trots att många föräldrar säger sig vara för delad föräldraförsäkring tar exempelvis få pappor ut sin föräldraledighet. För att fånga företeelsen att teoretiskt vara för jämställdhet utan att behöva vara det i praktiken har mansforskaren Lars Jalmert4 myntat begreppet i princip-mannen. Det refererar till män som säger sig vara för jämställdhet men som motsätter sig praktiska åtgärder för att skapa faktisk jämställdhet eller att analysera sin egen situation utifrån ett jämställdhetsperspektiv.5 Ett sådant förhållningssätt gör enligt Jalmert många män till medlöpare i underordnandet av kvinnor och utgör ett stort hinder för att åstadkomma jämställdhet. ”Begreppet feminism har en så negativ klang – kan vi inte bara prata om humanism i stället?” undrar vissa. Det problematiska med detta förslag är att humanism och andra icke-kontroversiella alternativa begrepp gömmer själva kärnfrågan, den som skapar de upprörda känslorna och negativa reaktionerna – nämligen förhållandet att män har mer makt och resurser än kvinnor, att mäns och kvinnors livsvillkor systematiskt skiljer sig åt och att detta enligt feminismen bör ändras. Humanism handlar om människor i största allmänhet, feminism om maktförhållandet mellan kvinnor och män. De kan således inte användas synonymt med varandra. Oviljan mot begreppet feminism hänförs ofta till att människor utifrån det kön de tillskrivs identifieras som förtryckare respektive förtryckt – föga tilltalande positioner för någon. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att både män och kvinnor är delaktiga i att skapa och återskapa det system som vi alla är en del av och att detta system av kvinnlig underordning och manlig överordning har mångtusenåriga anor. Det fungerar som det mesta annat som är så invävt i samhället att
© F ö r fa t t a r e n oc h S t ud e n t li t t e r a t u r
15