9789186133139

passion skönhet bokstavskropp gränserfarenhet ångest Jelinek Lacan hövisk det omöjliga representation

Duras

oidipuskomplexet Gud Carin Franzén är docent i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Har tidigare givit ut bland annat Att översätta känslan och För en litteraturens etik.

789186 133139

glänta PRODUkTION isbn:9789186133139

9

789186 133139

glänta hardcore 02

9

Carin Franzén Till det omöjligas konst

begär

Carin Franzén Till det omöjligas konst: Essäer om litteratur och psykoanalys

re 02 o c d r a h a t n ä l g

Glänta Hardcore: 01 David Karlsson En kulturutredning: Pengar, konst och politik 02 Carin Franzén Till det omöjligas konst: Essäer om litteratur och psykoanalys

©Carin Franzén & Glänta Produktion Alla rättigheter förbehålles.

Grafisk form: www.bokochform.se Tryck: Carlshamn Tryck & Media, Karlshamn 2010 isbn: 978-91-86133-13-9 www.glanta.org

Innehåll

Inledning – 5 Om hänförelse – 8.

Om kärlek – 13 Om det sköna – 21 Om det omöjliga: Tre reflektioner – 31 Joyce: Litteraturens pris – 49 Sachs: Skrivandets gränserfarenhet – 62 Duras: Begärets politik – 73 Jelinek: Sexualitetens sanning – 81

Inledning

Essäerna i den här boken kretsar på olika vis kring litteraturens och konstens relation till det som inte låter sig fångas i en språk­ lig eller konstnärlig framställning, men som får den att leva.1 Det handlar likväl inte om en romantisk uppfattning om det sublima eller det osägbara utan snarare om den erfarenhet som den tyske konstnären Anselm Kiefer ringat in: Den tidigare subversiva formuleringen ”konsten är livet” har för­ vanskats till ren mimetism. Kriget i huvudet – den första idéns, ­konceptets långa väg till resultatet har reducerats till en punkt. Allt är möjligt, trots att konsten i själva verket utgörs av det faktum att nästan inget är möjligt.2

Kiefer beskriver en företeelse i den samtida konstvärlden som kan kopplas till ett mer generellt estetiskt och medialt fenomen, vilket ibland går under namnet reality trend. Det vill säga en mini­mering av konstens och litteraturens symboliska och språk­ liga dimension till förmån för något man uppfattar som en äkta eller sann verklighet. Hans formulering, ”nästan inget är möj­ ligt”, innebär inte bara en positionering mot dessa nya ”form­ lösa” former. Den är rotad i en erfarenhet av materialets mot­ stånd, vilket gör arbetet med den sinnliga formen nödvändigt.

Just det som tenderar att försvinna i en hypermedialiserad och genomkommersialiserad värld, där estetikens subversiva och kritiska potential ofta förvandlas till en tom reflex, en ren mark­ nadsanpassning.

En med Kiefer besläktad erfarenhet av det möjligas gränser finner jag hos den franske psykoanalytikern Jacques Lacan, och det är den som utgör den röda tråden i den här boken. Lacan menar att subjektet konstitueras av sin relation till det omöjliga eller det reella, som han uttrycker det: ”det omöjliga är inte nöd­ vändigtvis det möjligas motsats, eller snarare, eftersom det möj­ ligas motsats med all säkerhet är det reella, följer att vi defi­nierar det reella som det omöjliga.”3 Varför är det reella omöjligt – var­ för är nästan inget möjligt?

Lacan talar om det reella som en gräns för människans språk­ liga – symboliska och imaginära – relation till verklig­heten. Det är en beskrivning som i grunden inte skiljer sig från Freuds teori om det omedvetna, den som säger att människan inte är herre i sitt hus. Den implicerar också att subjektiviteten inte är rotad i någon förborgad mening som skulle kunna avtäckas om man exempelvis skalade bort allt retoriskt utanverk och bekände sitt liv rakt av, utan i ”det obekanta”, som Freud menade att dröm­ marna var förbundna med ”liksom en navelsträng”.4 Den rena mimetism Kiefer talar om kan ur det perspektivet uppfattas som ett ifrågasättande av denna gränsdragnings giltig­ het – som om den yttre och inre verkligheten kunde gripas helt och fullt i ett genomskinligt språk som reducerats till ett medel.

I Lacans teori är språket konstituerande för subjektets för­ hållande till verkligheten men det sammanfaller inte med den.

Det som utmärker den språkliga varelsen är så att säga skill­ naden mellan förhållandet till verkligheten och själva verklig­ heten. Det absoluta greppet om verkligheten förblir en dröm.

Men om man före Freud byggde förnuftets eller medvetandets suveränitet på en sådan dröm vittnar dagens efterfrågan på ”re­ ality” snarare om ett behov av igenkännande och identifikation.

Descartes jag tänker alltså är jag har ersatts med jag ser mig alltså är jag. Ur ett psykoanalytiskt perspektiv vittnar detta om en för­ stärkning av det imaginäras grepp om verkligheten, vilket per definition är det som skapar illusionen om subjektets obegrän­ sade möjligheter.

Att bekänna sig, som Gunnar Ekelöf en gång gjorde, till ”det omöjligas konst” är istället att träda ut ur det imaginäras omni­ potens och acceptera språkets, det vill säga det symboliskas nöd­ vändighet. Det innebär att erkänna det möjligas begränsning men också att ge skapandet och orden en drivkraft, och tänkan­ det ett utrymme för kritisk reflektion. Den här bokens essäer, som spänner över ett vitt fält av estetiska, filosofiska frågor och rör sig i tiden från Dante till Jelinek, handlar på olika vis om en tilltro till den symboliska förmågan att ge mening och form åt det som språket inte är, men också om att allt sant skapande och tänkande därför har en förbindelse med det omöjliga.

Om hänförelse Dantes Inferno är en sinnebild för helvetet på jorden. Lyfter man bort berättelsens kristna logik av straff och ånger fram­ träder själstillstånd som är helvetiska inte därför att de är eviga, utan därför att de är fjättrade vid sina böjelser. Infernos män­ niskor tigger, skriver Dante, ”om den andra döden”.5 De är ­levande döda, vars enda begär är att få dö bort från det kvalfyllda liv de lever som döda. Det hoppet heter Skärselden, som kan sägas vara just en förberedelse för den andra död de förtappade för­ gäves väntar på. Hos Dante är den andra döden också villkoret för det andra livet: ”Ack, genom sorgens trakter kom jag i ­morse hit, och dväljes i mitt första liv än, men söker med min färd det andra.” (Skärselden VIII) Det andra livet är inget annat än be­ gärets förverkligande, som har den andra döden som sin förut­ sättning.

I en reflektion kring ”kravet på lycka och analysens löfte” frågar Lacan om livet har något med döden att göra, och hän­ visar till just ”den andra döden, den man ännu kan sträva efter när döden fullbordats”: När allt kommer omkring har den humanistiska traditionen aldrig upphört att hålla denna andra död aktuell genom att i den se slutet på våra lidanden, på samma sätt som människan aldrig upphört att

passion skönhet bokstavskropp gränserfarenhet ångest Jelinek Lacan hövisk det omöjliga representation

Duras

oidipuskomplexet Gud Carin Franzén är docent i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Har tidigare givit ut bland annat Att översätta känslan och För en litteraturens etik.

789186 133139

glänta PRODUkTION isbn:9789186133139

9

789186 133139

glänta hardcore 02

9

Carin Franzén Till det omöjligas konst

begär

Carin Franzén Till det omöjligas konst: Essäer om litteratur och psykoanalys

re 02 o c d r a h a t n ä l g