9789175270692

låg i andra änden av huvudgatan och var i gott skick. Hon hann inte långt innan folk strömmade ut ur husen. En äldre man, som hon antog vara byäldste, kom fram till henne och hejdade henne. ”Herre min Gud, vad har hänt, kisasszony?”, frågade han med uppspärrade ögon. Alexandra såg ner på sin trasiga och smutsiga klänning och försökte komma på ett bra svar. ”Jag minns inte – jag … jag blev bortförd från mitt hem i Hermannstadt och nu är jag på väg dit”, svarade hon och försökte anlägga ett chockat och hjälplöst ansiktsuttryck. Något som underlättades av att hon verkligen var chockad och kände sig hjälplös. Låt vara att hon egentligen inte var det. ”Men ni kan inte gå till Hermannstadt, det ligger många dagsresor bort.

Ni behöver hjälp kisasszony. Och det blir snart mörkt. Låt oss ta hand om er. Det ni behöver just nu är mat och sömn. I morgon kan vi bestämma hur vi bäst ska kunna hjälpa er.”

Alexandra log tacksamt mot den gamla mannen och lät honom leda in henne i sitt hus. Efter middagen som bestod av fisk bad hon om att få gå till sängs och blev anvisad till ett mindre rum på övervåningen. Förhållandena var betydligt enklare än hon var van vid men just nu tedde sig det spartanska möblemanget som lyx för henne. Hon somnade snabbt. Innan sömnen övermannade henne tänkte hon hoppfullt att allt kanske skulle ordna sig, trots allt.

På nedervåningen fick den gamle mannen försvara sitt beslut att ta sig an Alexandra. ”Hur kan du släppa in henne i vårt hus? Du vet inte ens vem hon är. Hon kanske är zigenerska och i så fall kan hon få för sig att mörda oss i våra sängar för att hon ska kunna stjäla allt vi äger”, sa den gamla kvinnan skarpt.

Hennes man suckade. ”Såg du inte hur förtvivlad hon var? Det skulle vara okristligt att inte hjälpa henne. Jag har hur som helst svårt att sova och hon kan inte göra något utan att väcka mig. Oroa dig inte, kvinna.

Ingenting kommer att hända.”

Trots sin oro somnade fiskarhustrun snabbt men hennes man låg vaken.

Vem är hon och vad har hon råkat ut för? Och varför ser hennes ögon så törstiga ut? Han låg vaken större delen av natten med bilden av den ömkliga, men ack så sköna kvinnan, på näthinnan.

När Alexandra vaknade nästa morgon insåg hon att hon inte kunde ta emot mer hjälp från det gamla paret. Hon var tvungen att komma iväg snabbt, då hon kände på sig att hon inte skulle kunna stå emot länge till.

I fortsättningen måste hon undvika andra människor. Annars skulle hon 50