Prolog Karoslzy, den adliga ättens Erdélyis säte. Transsylvanien. 6 oktober 1811.
A
lexandra Erdélyi hade alltid älskat att se solen gå ner bakom Karpaterna. Den unga kvinnan var romantiskt lagd och var helt övertygad om att hennes hembygd var den vackraste platsen på Jorden. En besökare kunde lätt instämma i det och då inte bara av artighetsskäl. Det kuperade landskapet var vackert som en tavla. De skogsklädda sluttningarna färgades brandgula av höstlöven och i fjärran avtecknade sig bergskedjans högre toppar mot den klarblå himlen. Hon höll in tömmarna och lät det vackra arabstoet hon red på stå stilla medan hon beundrade det himmelska skådespelet. Hon hade bestämt sig för att ta en ridtur för det var ett bra sätt att koppla av på och då kunde hon tänka klarare. Det hon tänkte på var framtiden. Den unga adelsdamen stod inför en stor förändring i sitt 21-åriga liv. Tiden hade kommit för henne att gifta sig och den stora dagen låg bara en månad fram i tiden. Giftermålet var hennes eget val och det var anledningen till att det dröjt så länge. Att en 21-årig kvinna var ogift hörde förvisso till ovanligheterna, de flesta av hennes jämnåriga väninnor hade fött barn vid det här laget. Men som hennes far sade, hon var inte som andra unga kvinnor och det tyckte han bara var positivt. Samtidigt kunde han inte låta bli att oroa sig för att dotterns märkliga egensinnighet skulle avskräcka en man från att gifta sig med henne. Denna egensinnighet var dock inte uppenbar förrän man blivit närmare bekant med den unga damen, mycket tack vare att hennes styrmor med bistånd av den anställda guvernanten lagt stor möda vid att få henne att tillägna sig ett behagfullt, kvinnligt sätt så att hon hade bästa tänkbara förutsättningar att lyckas i livet, vilket betydde att bli en god hustru och mor. Guvernanten ansåg i hemlighet att det varit ett mycket svårt företag att vägleda Alexandra och hon trodde att det berodde på hennes målsmans, det vill säga faderns eftergivenhet mot sin förstfödda avkomma. Inte för att det rått någon brist på friare. Den första kandidaten hade bett om hennes hand när hon var 16 år men såväl hon som fadern hade ansett att hon var alldeles för ung. Han hade varit den första i en lång rad och det var ingenting att förundra sig över. Alexandra var bedårande vacker. Hennes lätt ovala ansikte var perfekt skulpterat – med höga kindben, smal, rak