heligt krig i amsterdam
såg Ellian islamismens våld med egna ögon. Sedan dess har det här format – eller enligt vissa snedvridit – hans bild av islamismen. När Ellian ser Mohammed B. ser han en historia av tortyr, fängelser, avrättningar och masslakt i heliga krig. Men naturligtvis är en Amsterdamförort inte Teheran, hur mottagliga för upprop till mord och martyrskap en del av dess invånare än må vara. Saker och ting är annorlunda i det platta landet av gröna poldrar och diken, där man löser konflikter genom att kompromissa och förhandla. I det ljuset kan Ellian ses som en lättretad utlänning som far ut i en ton som ”inte återfinns bland nederländska skribenter”. Fast det var ju också vad folk i de trygga, liberala demokratierna sa om flyktingar från Tredje riket och avhoppare under kommunisttiden. Amsterdam är väldigt olikt Teheran, men Ellian är varken politiker eller diplomat, utan en livslång dissident som anser att det är svagt att kompromissa. Det som retar upp Ellian är inte bara oförmågan hos andra icke-västerländska invandrare att förstå och hålla sig till de lagar som borgar för deras frihet, utan också västerlänningarnas oförmåga att uppskatta vad de har, vilket är ännu värre i hans ögon. Ellian och hans likasinnade, däribland Ayaan Hirsi Ali, kallas ibland för ”upplysningsfundamentalister”. Det här kan låta motsägelsefullt. Upplysningstänkarna förkastade ju faktiskt alla dogmer. Men Ellians böjelse för fördömande i frihetens och demokratins namn är märkt av tidigare, brutalare erfarenheter. När jag frågade Ellian hur han stod ut med att leva under hot sa han att han söker tröst i böcker av Friedrich 33
Mordet i Amster-dam_POCKET.indd 33
09-03-26 05.39.50