SILVERMYNTEN TVILLINGSPANARNA
illustrerad av Anette Bengtsson Vargas
När föräldrarna ger sig ut på världsturné med sin magiska trollerishow flyttar Tim och Tina tillbaka till Gotland. Här bor de på sin morbror
Hampus segelbåt, bara ett stenkast från mormor och alla hennes katter. Knappt har Tim och Tina stigit i land förrän äventyret börjar. Med hjälp av
Hampus knasiga uppfinningar löser tvillingarna kluriga fall på ön!
KAPITEL 1
Vad gör du? frågade Tim sin morbror Hampus, som hade suttit i laboratoriet på båten hela förmiddagen.
Hampus var klädd i vit rock, skyddsglasögon och handskar och det långa mörka håret var uppsatt i en knut för att det inte skulle råka fatta eld. Bredvid honom på arbetsbänken låg en död sill, en trasig spegel och en bit grillfolie, en halväten macka och en tjock bok med kemiska formler.
−
Hallå? sa Tim, som började bli hungrig.
− Hmmm, sa Hampus.
Tina kom också ner i kajutan.
Dina skeppsråttor har knaprat i sig de sista kexen, sa hon. Det finns ingenting att äta.
− Hmmm, sa Hampus igen.
Något kokade och bubblade i en e-kolv på en trefot av järn, och under den fanns en brännare.
Det som kokade såg inte ut som något som gick att äta, utan mer som ett experiment. Hampus böjde sig fram och droppade tre droppar av en silverfärgad vätska med en pipett.
Jag skapar, sa han drömmande.
Vad skapar du? frågade Tim.
Det ska bli en osynlighetssprej. Jag har jobbat med det här receptet i månader, men nu tror jag att det närmar sig en lösning. Jag har använt kvicksilver och fiskfjäll, aluminium och den sortens färg som finns på baksidan av spegelglas.
Hampus såg på klockan innan han fortsatte: − Er mormor skulle fixa lunch idag. Kan ni gå dit? Jag hinner inte äta. Det här måste bli klart. Visst, sa Tina. Men vad ska du ha en osynlighetssprej till?
− Det är en senare fråga. Frågan jag har just nu är om det ens går att göra en sprej av det som kokar här. Det är ganska knepigt, men om jag lyckas är jag först i världen med min uppfinning.
Hampus såg ut som en trollkarl som just gjort ett trick och väntade på applåder. Tvillingarnas mamma, som också var Hampus storasyster, hade lärt honom mycket av det han kunde när de växte upp. Nu gjorde han experiment på sin båt, medan tvillingarnas föräldrar reste jorden runt med sin magiska trollerishow.
− Gå till mormor nu, sa han och tvillingarna lämnade båten.
De promenerade längs hamnen till ringmuren, där de gick in genom Fiskarporten och snart var de framme hos mormor.
Hon kallades ibland för Kattdrottningen, eftersom hon hade hela huset fullt av katter. Det var den stora röda katten Zeke, den kloka siames-
katten Elvira och så Gräddnos, som slickade sina tassar. Och två randiga tvillingkatter som just nu hängde i en gardin. De andra sov i stora högar i soffan, på golvet och i mormors fåtölj.
− Så bra att ni kom. Maten är precis klar. Idag blir det all slags lax i en laxask, sa mormor och ställde en form med laxbitar på bordet. Och så blir det färskpotatis. Hugg in nu så ska jag berätta något roligt sen.
− Jättegott, sa Tina när hon ätit upp. Kan jag få mer lax?
− Var så god! Det är så här fisk ska smaka, sa mormor och nickade så att den stora grå hårknuten vippade. Färsk och nyfångad ska den vara. Det är Hampus som har fiskat upp den i natt.
Katterna hade samlats i en ring runt dem och väntade på sin mat. De gillade också nyfångad fisk.
Vad var det du skulle berätta? frågade Tim.
− Att ni är bjudna på maskerad till Hedvig som bor granne med mig. Ni lekte med henne när ni var små och hon skulle tycka att det var kul om ni ville komma i eftermiddag. Ni behöver
fixa en present och hitta på hur ni ska klä ut er. Det ska vara en bra förklädnad så att ingen kan gissa vem som är vem.
Fyller hon tio år precis som vi? frågade Tina.
Då kanske vi kommer gå i samma klass när vi börjar i fyran i höst. För vi ska väl stanna kvar här på ön?
Mormor såg allvarligt på dem.
Ja, era föräldrar kommer nog inte hem från turnén på ett bra tag. Och när de väl gör det hoppas jag att de hittar en fin lägenhet här på ön.
− Det hoppas jag med, sa Tina. För jag tänker bo här resten av mitt liv.
Tim instämde.
Jag också. Gotland är världens centrum.
Allt annat finns ju runt omkring om man ser sig om, sa han och skrattade när Tina också såg sig omkring.
När Tim och Tina hade ätit färdigt klättrade de uppför stegen till vinden för att hitta utklädningskläder. Där uppe var det så fullt med lådor och saker att man knappt kunde komma fram. En spinnrock, en vävstol, en tjockteve, en massa gamla spel och trasiga möbler. Kläderna fanns i en stor kista och i en brun garderob med dubbeldörrar.
− Jag tänker klä ut mig till trollkarl, sa Tina.
Det fanns en dräkt där som mormor hade
fixat när Hampus var liten.
Om jag gör en mask att ha för ögonen kommer ingen att känna igen mig, fortsatte hon.
− Jag tänker klä ut mig till häxa, skrattade
Tim. Då kommer alla tro att jag är du, och att du är jag.
− Det brukar de tro ändå. Den bästa förklädnaden skulle förstås vara att inte synas alls.
Tänker du på osynlighetssprejen? frågade Tim. Jag vet inte om Hampus har tänkt igenom det där ordentligt. Det finns förstås stunder när det är bra att vara osynlig, men för det mesta är det bra att synas. Om vi ska prova sprejen vill jag först veta hur man blir synlig igen. Och han kommer att fråga oss om vi vill testa. Garanterat!
En sen sommarkväll försvinner Hedvig från kollot i Gnisvärd, och det enda som finns kvar på platsen är hennes jacka med ett gammalt silvermynt i. Tim och Tina misstänker att myntet är en viktig ledtråd och gräver vidare i fallet. Sökandet tar tvillingarna till ett ödsligt museum och ut i skogen, dit någon från kollot verkar göra nattliga utflykter.
Silvermynten är andra delen i Anna Janssons nya pusseldeckarserie om Tvillingspanarna som löser kluriga fall på idylliska Gotland. Färgstarka karaktärer, kreativa spaningsmetoder och en gnutta magi utlovas!