Issuu on Google+

Th o m a s E k b e r g – en yrkesjägare

THOMAS EKBERG Text

Thomas B Andersson

– EN YRKESJÄGARE

THOMAS B ANDERSSON


Thomas Ekberg, 48 ür, är hemmahÜrande i Tjällmo i norra ÖstergÜtland. Han har jagat sedan barnsben och jobbat yrkesverksamt med jakt och viltvürd i 20 ür. Mest känd är han frün otaliga TV-program om jakt i olika kanaler samt som en av skaparna av den populära jaktfilmserien Dianas Stigar.

Thomas B Andersson, 58 ür, bor i Uppsala och är jakt- och naturjournalist. Han har medarbetat i en rad tidningar som Jaktmarker & Fiskevatten, tidningen Land och Svensk Jakt. Tidigare har han gett ut boken Guide till vüra vilda djur tillsammans med konstnären Rolf Svensson.

9XKMZIREZ&SOJ}VPEKIX7IXXIVRhVOIPPNYRKE 8IP *E\ MRJS$WIXXIVRWI [[[WIXXIVRWI 8V]GOXZMH&YPPW+VETLMGW%&M,EPQWXEH -7&2

Œ8LSQEW&%RHIVWWSRXI\X *SXS 8LSQEW&%RHIVWWSR RIHVI  ZmRWXIV   8LSVFN}VR%RHIVWWSR )/%ORMZEV 4IV)OFIVK 8LSQEW)OFIVK 4IXIV)OIWXV}Q }ZVI  L}KIV  1EXW+]PPWERH 1MOEIP.mKEVI SQWPEKIX

4IXIV/EVPWWSR 8IH/EVPWWSR /NIPP0IRREVXWWSR %RHIVW0MRHUZMWX 7XYVI1EVOWXV}Q &VMXXE7MPqR L}KIV 0EVWdOI7ZIRWWSR %PI\ERHIVZSR7]HS[ ZmRWXIV  1SVKER;IWXPYRH 0E]SYX0MRE;ELPqR


INNEHÃ…LL

*h()07)(%+7.%/83',%2(6%c:)28=6



78=6)07).%/8¯(d*h67:%22:-08*h6:%082-2+)2



944:c<81)(.%/8



7/c++)8-&6):0d(%2



.%/8)0):)2¯:d68-(770%:



3136%2+),%07(9/%6



6h:%6746d/-7/3+)2



:c6/%2()*h88)6



(9:36-7-/8)



c0+.%/81)((6%+



944*-22%67/%00)2



2=%74d6138*6%18-()2



36(*h6/0%6-2+



+c7874)0




7

FÖDELSEDAGSJAKT OCH ANDRA ÄVENTYR

Vilken har varit ditt livs roligaste jaktdag? När Thomas Ekberg får frågan sitter han först moltyst och stirrar framför sig. Frågan är alltså inte alldeles lätt att svara på. Förmodligen för att det finns för mycket i huvudet – mannen framför mig har ju jagat så fruktansvärt mycket, mellan 200 och 250 dagar per år de senaste decennierna. Få av oss andra jaktintresserade kommer ens i närheten av en sådan meritlista. Vi sitter i hans trånga och lätt stökiga kontor, inhyst i samma byggnad som det egna fullt utrustade viltslakteriet. Väggarna pryds av diplom från jaktprov med hundarna och en försvarlig mängd horn från rådjur, älg och hjort. Utanför fönstret är det högsommarvärme. En vind drar genom trädtopparna bort mot den närbelägna byn Tjällmo. Grannskapet är gammal kultur- och jordbruksbygd. Mindre och mellanstora åkrar och fält växlar med löv- och barrskog. Det här nordvästliga hörnet av Östergötland måste vara en idealisk miljö för klövvilt, räv och många andra viltslag, funderar jag för mig själv. Så spricker hans ansikte upp i ett leende: – Jo, nu ska du få se. Här kom jag på något. Och så får vi höra om ett tillfälle när Thomas och fotografen Mikael Jägare skulle göra ett TV-program om rävjakt med stövare och grythund. Det är tidig vintermorgon, minusgrader, ett par dagar gammal spårsnö och en ganska lugn om än något bitande vind. Jaktvärd är vännen Kjell Lennartsson i Härkila. Den rutinerade finskstövaren Ajja – med bland annat ett vunnet rävSM på meritlistan – släpps vid en långsmal sjö. Det tar inte lång stund innan hon hittar kalla slag och börjar väcka. Efter ett par timmar hör jägarna hur väckskallet blir allt mer intensivt och går över i ett


8

Thomas Ekberg – en yrkesjägare

klingande drev. Nu kan räven komma när som helst i pass – så skyttarna måste stå droppstilla och bara röra på ögonen. Men ingen räv dyker upp. En omgruppering görs och skyttarna får posta på nya ställen. När Kjell står bakom sin bil med två av sina hundar i koppel hör han hur drevet närmar sig. Han ser räven komma på vägen och passera honom på bara tio meters avstånd! Bössan finns förstås inte till hands; hundarna tjuter i och räven kastar. Kjell släpper utvilade finskstövaren Boss och kopplar Ajja som dyker upp i rävens spårlöpa efter några minuter. Räven fortsätter ner mot sjökanten där Thomas och Mikael står på pass. Men nej, det går inte att skjuta – räven är klart utanför hagelhåll där den snabbt springer över sjöisen. Efter någon timmas drev går räven i gryt. Kjell ropar på radion att räven gått in och att Thomas och Mikael ska komma till grytet. Detta är litet och trångt. Vad man kan se finns bara en enda riktig utgång. Kjell släpper ned sin foxterrier Ester och Thomas och Mikael ställer sig beredda med bössa och filmkamera ovanpå grytet med öppningen framför sig. För att få igång jakten hoppar och knackar Kjell lite på marken, något som direkt gör att det blir liv och rörelse där nere i underjorden. Ett tu tre dyker rävens skalle upp i hålet. Thomas tvekar någon sekund för länge; han vet i det läget inte var han har terriern och vågar inte skjuta. Räven tar förstås omedelbart chansen och far i väg som en projektil. Bösspipan följer med – första skottet träffar medan andrapipan sannolikt bommar. Nu är goda råd dyra! Vid rävjakt gäller att man aldrig ska vänta med eftersöket. Så stövaren Boss släpps direkt på spåret. Terriern Ester lyckas slita sig loss och följer också hon efter i full speed. Det blir bara ett kort påstick innan räven går ner i ett nytt gryt 100 meter bort – ett bergsgryt med ingång under en gran. Öppningen är så stor att både Thomas och Kjell kan krypa in efter att först ha kallat upp Ester. När de hasat sig in några meter ser de ett par rävögon lysa i lampskenet längst in. Ett prekärt läge! Att skjuta i mörker med en hagelbössa är inte det lättaste – och kan man förresten göra det utan att få hela grytet rasande över sig? Beslut tas om att försöka. Kjell hämtar bössan och Thomas kryper efter med lampan. Två skott ekar. Terriern får sen gå in och lyckas faktiskt baxa ut den döda räven. Underbart – allt gick bra!


Födelsedagsjakt och andra äventyr

9

När Mickel stannar måste jägaren vara skottklar sedan länge.

– En rolig dag som gick väldigt fort, kommenterar Thomas. Vi släppte stövaren på morgonen och när terriern kom utsläpande med räven var vinternatten redan på väg. Så är det ofta med intressanta jaktdagar – tiden går otroligt fort. Så det här är alltså den jaktdag du värderar allra högst? Innan jag hinner avsluta frågan har mitt intervjuoffer fiskat upp ett nytt minne ur bakhuvudet. På tal om eftersök och hur sådana bör läggas upp berättar han om en älgjakt på Haddebo kronopark: – När jag var liten sa jägarna att om en älg skadskjutits och man inte fått tag på den före mörkrets inbrott så ska man avbryta och fortsätta nästa dag. – En märklig inställning som jag alltid känt mig skeptisk till. En skadad älg


10

Thomas Ekberg – en yrkesjägare

lider väl lika mycket på natten som på dagen? Dessutom hinner ju köttet bli otjänligt om man väntar många timmar. Så eftersökskollegan Stefan Jansson och Thomas införde ett nytt förhållningssätt när de började gå som eftersökspatrull på större representationsjakter. Något som förvånade en del äldre jägare. Metoden går ut på att eftersök, som görs sent på dagen, påbörjas så fort som möjligt efter påskjutningen och fortsätter tills man får tag på djuret – oavsett väder och vind eller tid på dygnet. Ett rätt ovanligt tillvägagångssätt för 15–20 år sedan, i dag däremot vanligt i många jaktlag. Blir det nattligt eftersök görs detta så här: De två jägarna går med en älghund i lina tills man anser att det är läge att släppa hunden eller att älgen plötsligt brakar iväg från sin sårlega. En av jägarna är utsedd till skytt och har lampa på sitt vapen. Den andre bär inte vapen utan är utrustad med en handlampa som är stark nog att lysa upp både hund och älg. – Eftersök på natten underlättas av att skadskjutna älgar då av någon anledning ofta går ut och ställer sig på öppna ytor, förklarar Thomas. Därmed är det lättare att komma till skott på dem. På dagen vill både skadade och friska älgar gå in och ställa sig i tätningar så fort en hund kommit i fatt dem och påbörjat ståndarbetet. Kokkaffe över öppen eld – tillhör jakten.

Men vad var det som hände vid Haddebojakten? – Det var under sista drevet och som alltid är det ju så att har det inte hänt något innan så händer allting då. En tjur var påskjuten och Stefan och jag kallades till skottplatsen. Skytten förklarade vad som hände. Av samtalet fick vi en känsla av att han kanske hade doppat vapnet nedåt i skottögonblicket. Några mörka bloddroppar hittas. Och ett helt virrvarr av färska älgspår. Flera älgar hade alltså funnits i såten och gått ut. Patrullen följer de sporadiska blodfläckarna och när de hittar sista bloddroppen släpper de jämthundstiken Stoja. Det börjar skymma så grabbarna känner att de måste skynda på för att inte tappa tid. Stoja är borta en lång stund, inget upptag hörs. Jägarna passerar en kronojägare som sitter som observatör på yttersta passet vid en väg. Han berättar att han sett en tjur på ungefär tio taggar och ”en enormt stor ko, större än tjuren” passera för en stund sedan. Han visar spåren på vägen och man hittar en enda


Födelsedagsjakt och andra äventyr

11

bloddroppe. Beviset på att eftersöksjägarna följer rätt djur. De byter till en utvilad hund, Stefans jämthundshane Chico, och går en ganska lång sträcka med honom i lina. När älgspåren delar på sig släpper de Chico. Det blir upptag bara någon kilometer bort i skogen. Ett dovt ståndskall förkunnar att det med största sannolikhet är den skadade tjuren – en frisk älg som stötts i väg av en stor drevkedja skulle aldrig stanna så snabbt för en ställande hund. Det blir ett svettigt företag. Skymningen går över i mörker. Tjuren drar sig gång på gång ut på hyggen och andra öppna ytor med hunden. Men varje gång jägarna närmar sig skotthåll går den loss från ståndskallet och försvinner som ett spöke i mörkret. Faktum är att de inte hinner se djuret en enda gång. I början skenar älgen i väg för att sen stå en stund. Med tiden blir det allt kortare mellan stoppen och till slut övergår det hela i längre fasta stånd omväxlat med gångstånd. Det gör att männen äntligen kan komma närmare; de smyger när hunden skäller så att älgen inte kan höra deras steg. Så upptäcker de en stor älgtjur och hunden ute på ett hygge bara 80 meter bort. Det är bestämt att Thomas ska skjuta och Stefan lysa. Men när Ekberg lyfter vapnet och ber kompisen lysa syns bara vit dimma i kikarsiktets tub! Siktet har immat igen helt under det svettiga förföljandet. Han försöker putsa bort imman med en flik av undertröjan – inte så lätt för den är helt genomvåt av svett. Under tiden hinner älgen vända baken till och börjar i sakta gångstånd gå in mot en tät tallplantering. Jägarna känner marken väl och förstår direkt att det kommer att bli svårt att komma åt älgen där inne. När tjuren försvunnit över en kulle springer de för fullt för att genskjuta djuret. De hör att ståndskallet blir fast på andra sidan kullen. Sista chansen – den måste tas! Thomas putsar snabbt kikarsiktet ytterligare en gång, höjer vapnet och viskar till sin kamrat: ”Säg bara när det är rent för hunden.” Samma sekund som hunden lämnar skottlinjen och klartecknet kommer går skottet och tjuren rasar ihop. Hunden kopplas och får i sedvanlig ordning ymnigt med beröm av sin ägare. Ett fem timmar långt drama har fått sin positiva upplösning. Tjugo i tio på kvällen. Härligt! Tjuren har åtta taggar. Männen känner sig säkra på att det är rätt djur men letar ändå efter tecken från passkyttens avlossade skott. Till slut hittar de träffen, en ren muskelträff ungefär 15 cm ovanför ena framklöven. Det förklarar allt:

Jämthundshanen Orakuru Aku. En import från Finland som blivit en av Thomas allra bästa älghundar.


102

Thomas Ekberg – en yrkesjägare


103

GÄSTSPEL

Thomas Ekberg har fått träffa många kända och okända jägare under sin tid som yrkesjägare. Särskilt har gästspelen varit många i de TV-program om jakt som han och Mikael Jägare producerat. Inför första säsongen av Jaktlust i TV4 Sport bestämde man sig för att försöka marknadsföra jakten ännu mer i folkhemmet. För första gången fick Ekberg jobba med kändisar i sina program. – Vi lade ned ett omsorgsfullt arbete på att hitta personer som verkligen har jakten som hobby, berättar han. Magnus Samuelsson, världens starkaste man, är en sådan. En rejäl bondjägare. Stor, snäll och jättetrevlig. – På TV4 har man alltid varit väldigt kändisfixerad. Ledningen tror att ingen vill se på TV om inte kända personer är med i programmen. Själv är jag tveksam till det. Andra säsongen av Jaktlust, när vi inte hade med kändisar, fick faktiskt högre tittarsiffror än första säsongen. Oavsett hur det är med den saken så blev i alla fall ”kändisjakterna” mycket trevliga dagar i skogen.

Storklas och Lillklas. Inte lätt att gömma store Magnus Samuelsson i ett duvgömsle.


104

Finansminister Anders Borg är hängivet intresserad av jakt. Han var med en regnig dag och fick då skjuta en räv.

Tyvärr vad vädret för torrt för stövarjakt när landsbygdsminister Eskil Erlandsson kom på besök, så ingen hare blev skjuten. Men kaffet smakade förträffligt.

Thomas Ekberg – en yrkesjägare


Gästspel

105

En varm och svettig licensjakt på grågås vid Hornborgasjön. Resultatet blev som synes godkänt. Från vänster Johan Andersson, Lasse ”Kongo” Karlsson och Thomas Ekberg.

Musikern Kalle Moraeus försöker jaga minst en vecka per år, helst två. Han följde gärna med när Thomas jämthund Aku skulle testas inför björnjakten. Här poserar de vid den rörliga björnatrappen.


106

Thomas Ekberg – en yrkesjägare

Thomas berättar för skidstjärnan Thomas Wassberg hur kommande kvälls skyddsjakt på vildsvin ska gå till.

I snart 20 år har Thomas Ekberg guidat mängder av jägare till skott. Framförallt har det handlat om älgjakt med löshund, püschjakt på alla typer av klövvilt samt bäverjakt. Alltsammans började egentligen med bäverjakten. Att ta ut jägare på jakt en ljummen vårkväll är något alldeles speciellt. När rödhaken och taltrasten sjunger och kniporna viner förbi över bäversjöns svarta vatten. – Det är slitsamt att guida bäverjägare, det blir tidiga morgnar och sena kvällar med lite sömn, berättar Thomas Ekberg. Men det är samtidigt kul att se deras förväntningar, och den stora glädje de visar efter ett lyckat skott. – Många jägare har idag jakten som en viktig rekreation. Jobb och familj gör att man inte har tid att komma ut så många gånger under en jaktsäsong. Då är det viktigt att en guidad jakt blir kvalitetstid. Belöningen för mig är att få se nöjda jägare.


Gästspel

107

Programledaren och manusförfattaren Erik Haag har entusiasmen med sig när det är dags för bäverjakt. Jägareförbundets ordförande Torsten Mörner kopplar av några timmar i Svartåns bävervatten.

Glad belgisk jaktgäst efter en lyckad bäverjakt.


108

Thomas Ekberg – en yrkesjägare

Jakten är för mig ett sätt att leva. Trots min relativt unga ålder är jag något konservativ och har inte kunnat låta bli att titta lite i backspegeln. När jag var grabb fanns få moderna hjälpmedel för det jaktliga bruket. Det var hunden, bössan och en näve patroner. Man lärde sig bli jägare och skogsman. De tekniska hjälpmedlen som fanns var kompass, karta och de gamlas visdomsord. Men man lärde sig jaga. Jag vet inte hur, men tiderna förändras. Många av dagens så kallade jägare frågar mest efter hur mycket som skjuts. Man vill komma åt viltet så snabbt som möjligt. Har man inte skjutit något en jaktdag anses denna totalt misslyckad. Tyvärr kan man även se en hel del avarter växa fram hos tjänstemännen vid de stora skogsbolagen. En del av dem ägnar sig mest åt att sko sig själva och sina närstående - med hjälp av företagets resurser. Det har hänt många roliga och dråpliga episoder i mitt jägarliv som jag också vill dela med mig av. Och du kanske är nyfiken på hur jaktfilmserien Dianas Stigar kom till? Trots allt tror jag det finns hopp för jakten och jägarna. Kom bara ihåg att jakt är att överlista viltet på dess egna villkor. En lyckad jaktdag kan faktiskt även vara en dag när man går hem tomhänt. Jag önskar dig mycket nöje med boken som säkert avslöjar ett och annat som du inte hade en aning om. Med hopp om att du får en trevlig, spännande och intressant läsning. Stig H Johansson, travtränare och kusk,Bästa filmades under en rapphönsjägarhälsningar jakt en fin höstdag. Stig H är ett exempel på en genuin jägare med stor ödmjukhet inför jakten.

Thomas Ekberg

B O KFÖ RL AG E T

SETTERN


9789175866321