”… som hade gått ut”, fyllde han i. ”Men vi är ett bra lag, tjejen.” ”Det bästa.” Jag låg där på bryggan då och kände hela jordklotet under mig, så stort det är, och jag ville stanna tills det blivit mörkt. Istället övergav vi roddbåten och flytvästarna för att strosa in mot city. Trädkronorna i allén svalkade oss, men fryser gör man inte när man går så nära. Ett par gånger dunsade våra händer in i varandra och jag drog åt mig fingrarna med den snabbhet man har när man stjäl. Ändå ville jag ha det glänsande håret på hans armar närmare, hans halspuls närmare, hans röda örsnibb och hans röst närmare. Men vi gick bara vidare framåt under lövverket tills vi kom till en uteservering som var för fin för de våta kroppar vi gömde under kläderna. Jag tog av mig barfota och Josef bad om ketchup till sina pommes frites. Efteråt smakade hans läppar fortfarande salt. I deras lägenhet väntade hans flickvän på honom. Hon blev tyst när han berättade vem han hade träffat. Med tiden slutade han berätta. För vem av oss? Det vet jag inte.
15
Wester_Nattsagor för sömnlösa_inlaga.indd 15
2013-08-27 11:05