9789179995799

med dokument i handen för alla som vill höra att han är där för att försöka få tillbaka den mark som han blivit bestulen på. Aj! Han far omkring som en uppjagad hare och är nära att krocka med mig.

Ett sådant kaos! Det måste vara som på Al-Qa, torget med arbetslösa i huvudstadens centrum som Aba, pappa, brukar prata om. Där är det upp till var och en att själv försöka hitta ett dagsverke när solen har gått upp, strax efter dagens första azan, böneutrop. Människorna är så hungriga att de blir hårda och hänsynslösa. De har inte tid att tycka synd om någon annan. Ändå skulle jag önska att någon ville ta min hand och kasta en medlidsam blick på mig. Att de för en gångs skull ville lyssna på mig! Istället är det som om jag vore osynlig. Ingen ser mig. Jag är för liten och når dem knappt till midjan. Jag är bara tio år, kanske yngre, vad vet jag. Jag hade föreställt mig domstolen annorlunda, som en lugn och välordnad plats. En stor byggnad där det Goda ställs mot det Onda och man löser alla problem i världen. Jag hade redan sett en rättssal med domarna i sina långa kåpor på tv hemma hos våra grannar.

Det sägs att det är domare som kan hjälpa folk som behöver det. Alltså måste jag hitta en och berätta för honom. Jag är helt slut. Jag svettas under min slöja. Jag känner mig skamsen och har ont i huvudet. Kommer jag att orka fortsätta? Nej. Ja. Kanske. För sent att ångra sig, tänker jag. Det värsta är över.

Jag måste vidare.

När jag lämnade mina föräldrars hus i morse svor jag på att inte sätta foten där igen förrän jag hade uppnått mitt mål.

Det var exakt tio timmar sedan.

12