att Anders kan ha tagit intryck av det som blivit den etablerade bilden eller om det är polisen som skrivit ner hans berättelse på ett förenklat och oriktigt sätt. Här står i alla fall att Anders uppmärksammar ”tre personer i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan”, att han uppfattar hur personen som befinner sig längst till vänster lyfter upp och sträcker upp sin högerarm och hur det smäller ögonblicket efteråt. Här är hela den gemensamma promenaden på ”minst fem meter” borta. Allt sker i ett och samma ögonblick.19 När Anders B hörs som vittne i Petterssonrättegången är det inte polisen som sammanfattar vad han säger. Rätten och allmänheten får ta del av hans egna ord. Och då är promenaden tillbaka – om än kortad. I hovrätten får Anders en fråga om saken av Lars Ekman, en av Petterssons advokater. Och då svarar han att de tre personerna går i bredd en sträcka som är ”max två meter”.20 Vi har ätit upp våra musslor. Jag frågar Anders om vad han tror i dag om de skillnaderna, var det minst fem meter eller högst två meter? Han vill inte så här långt i efterhand dra några slutsatser om vilken sträcka som kan vara den riktiga. Däremot är han ganska säker på en detalj: att det var alldeles före mordet som gärningsmannen sträckte ut armen mot Palme, precis som om han skulle lägga den på Palmes axel. Och Anders föreställer sig att det var i det ögonblicket han drog slutsatsen att personen i mitten måste vara en kvinna. Den rörelse som egentligen var ett led i förberedelsen för mordet hade han tolkat som ett förtroligt fysiskt närmande, just eftersom han redan innan hade föreställningen att de tre var ett sällskap. Och just att Anders hunnit uppfatta de tre som ett sällskap kontrasterar mot det åklagarna hävdade under Palmerättegången – alltså att mördaren stått dold bakom det avfasade hörnet på Skandiahuset, precis framme vid Tunnelgatan. I den versionen kliver gärningsmannen fram bakom makarna Palme precis när de passerat – och så skjuter han innan de hunnit upptäcka honom. Åklagarnas problem är att det inte finns ett enda vittne som säger att mördaren stod gömd på det sättet, det är bara ett antagande från deras sida. Men om åklagarna har fel: var befann sig då mördaren ögonblicken innan han sköt? Och exakt vad gjorde han? Frågan är svår att besvara eftersom det finns så lite information. I själva verket finns det bara några få vittnen som sett mördaren innan han skjuter. Men de som har sett honom – det gäller inte bara Anders – beskriver inte alls saken så som åklagarna tänkt sig det hela. Senare kommer vi till vad dessa andra vittnen berättat. Jag tar upp åklagarnas version med Anders. Han säger: ”Jag har visserlien trevlig kväll med arbetskompisarna
Palme_inlaga_tryck.indd 35
35
2010-08-16 10.28