9789174638097

www.bod.se

Mona D. Nilsson Bråkstakarna

Bråkstakarna, första sommaren, är den första boken i serien om två flickor i tio års åldern som är mycket för att hitta på bus och andra upptåg. Nu är sommaren på väg och de planerar vad de ska hitta på. Kanske ska de bli detektiver? En sak är i alla fall klart och det är att grannarna aldrig förr har sett två mer hopplösa flickor.

Mona D. Nilsson Bråkstakarna Första sommaren

Brรฅkstakarna Fรถrsta Sommaren

FĂśrsta boken i serien om BrĂĽkstakarna

Bråkstakarna Första Sommaren

Barnberättelse av Mona D. Nilsson

Ett stort tack till Ida Åström som ritat alla illustrationer till boken.

© 2015 Mona D. Nilsson © Illustrationer och omslag: Ida Åström Förlag och Tryck: BoD ISBN: 9789174638097

Kapitel 1  Tina, du måste komma ner nu annars kommer du för sent till skolan.

Elsa Lundström tittade förargat på sin dotter när hon kom ner till köket.  Måste du alltid vara tillsammans med flickorna Maria och Rosita? Jag tycker inte om deras inflytande över dig. För att inte tala om allt rackartyg och elände de hittar på. Det är tur att vi ska åka upp till morfar i Kiruna snart.  Men mamma, svarade den nioåriga dottern. Du lovade att jag skulle slippa följa med i sommar. Du vet att det inte finns något för mig att göra där.  Huvudsaken är att du inte stannar hos dessa bråkstakare till grannar. Ät nu upp din frukost och se till att du kommer iväg till skolan.

5

Tina satte sig vid bordet med sorgsna ögon. När hennes mamma gick förbi räckte hon ut tungan mot henne. Utan att mamman märkte det förstås.

Hon tittade tankspritt på sin filtallrik medan hennes tankar flöt iväg till kompisarna Maria Stenlund och Rosita Carlsson. Tina hade lärt känna kusinerna för drygt ett år sedan. Det var då som hon och hennes mamma hade flyttat upp till Skellefteå. De hade tidigare bott i Göteborg, men när föräldrarna skilde sig ville mamman flytta norrut.

Kusinerna Maria och Rosita var lite speciella, det visste Tina. Ett ord som tråkigt existerade inte för dem. Omgivningen vid deras bostadsområde fick aldrig en lugn stund. Alltid var det något rackartyg de gjorde. Värre blev det när de bestämde sig för att öppna en detektivbyrå. De spionerade på tanterna när de tvättade kläder, kollade alltid karlarna när de tvättade bilarna, kikade in genom fönstren hos grannarna, för vem visste? Hos någon fanns det kanske en mördare, tjuv eller annan brottsling som behövde ett rum i stadens fängelse.

6

När Tina flyttade in till deras kvarter dröjde det inte länge innan kusinerna började gilla henne.

Först var det nog nyfikenheten som gjorde att de närmade sig henne, men så småningom insåg de att Tina var villig att göra som de sa. Att de tänkt utnyttja henne berättade de givetvis inte och tur var väl det.

Tina hade alltid varit blyg, tillbakadragen och lydig. Andra barn kallade henne feg, eftersom hon alltid var rädd för att göra något nytt och spännande. Förutom hennes blyga beteende så hade hon dessutom sitt utseende emot sig. Inte för att hon var ful eller så, men de andra barnen brukade reta henne eftersom hon använde glasögon och var väldigt fräknig.

Första dagen i skolan hade en pojke gapskrattat när han fick syn på henne och sedan skrikit:  Nej men titta killar. En vandrande prickikorv med glasögon.

Orden sårade Tina så mycket att hon stannade hemma från skolan ett par dagar och bara grät.

Hennes mamma pratade med läraren och för ett 7

8

tag så var allt lugnt och fridfullt. Barnen glömde snart tillrättavisningen och glåporden började åter igen hagla över Tina.

Det var i den stunden som Maria och Rosita beslöt att rädda henne. Inte för Tinas egen skull, utan för att de förstod att de i henne hade hittat ett lättlurat offer, men de var ändå alltid snälla mot henne.  TINA! Moderns röst fick henne att rycka till och tankarna på kusinerna försvann.  Sitter du och dagdrömmer nu igen? Om du inte skyndar dig så missar du skolan.  Ja, jag ska skynda mig, svarade Tina.

Snabbt kastade hon i sig filmjölken som var kvar i tallriken och torkade sig om munnen med bordsduken. När hon upptäckte vad hon gjort försökte hon i all hast att släta till duken så bra som möjligt för att inte hennes mamma skulle lägga märke till vad hon gjort.

9

 Var är min mattebok? frågade hon när hon märkte att den inte låg i skolväskan.  Hur ska jag veta det? Du måste lära dig att hålla reda på dina saker.  Javisst ja. Jag lät ju Rosita låna den. Det var visst ett tal hon behövde hjälp med.

Så fort hon uttalat orden önskade hon att hon inget sagt. Hon tittade ängsligt på sin mamma, men det verkade inte som om hon hade hört något. Snabbt slängde hon ryggsäcken över ryggen, gick fram till sin mamma och gav henne en lätt puss på kinden.  Vi ses, sa hon och rusade ut genom dörren.

10

www.bod.se

Mona D. Nilsson Bråkstakarna

Bråkstakarna, första sommaren, är den första boken i serien om två flickor i tio års åldern som är mycket för att hitta på bus och andra upptåg. Nu är sommaren på väg och de planerar vad de ska hitta på. Kanske ska de bli detektiver? En sak är i alla fall klart och det är att grannarna aldrig förr har sett två mer hopplösa flickor.

Mona D. Nilsson Bråkstakarna Första sommaren