K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder
• I kvalitativa studier märks det tydligt att det stringenta strategiska urval som måste göras i varje kvalitativ studie ersätts av olika former av bekvämlighetsurval, och detta sker ofta under täckmanteln snöbollsteknik. Ännu värre är att genomförandet av intervjuer kan utföras av vem som helst ”utan utbildning och kompetens”, menar Höijer. När det gäller analysen av insamlade intervjumaterial plockar man för det mesta upp ”illustrativa exempel” utan systematisk analys av hela intervjumaterialet. Allt detta gör att frågan om reliabilitet, att andra forskare ska kunna kontrollera slutsatserna, blir allvarligt begränsad. • Sättet att referera till forskningsmetoder är problematiskt; till exempel talar man om diskursanalys ganska vitt och brett och kallar olika typer av text- och dokumentanalyser för diskursanalys utan att närmare ange själva tillvägagångssättet. • Det blir vanligare att man talar om triangulering2 av metoder och listar några metoder utan att klargöra respektive tillvägagångssätt och avgränsningarna mellan dessa. • Allt större tidsbrist inom forskarsamhället gör att forskare inte hinner ägna sig åt eftertanke. Ökande konkurrens om medel och snabbproduktion av doktorander är också viktiga delar av denna växande försvagning av utvecklingen av forskningsmetod. Förväxlingen av metod med teknik och verktyg är för närvarande vanligt förekommande och har bland annat till följd att man ”glömmer” eller försummar värdefulla metodologiska bidrag som framhållit krav på metodmedvetenhet som avgörande för dess tillämpning. Dessa tidigare 2 Triangulering som metodologiskt begrepp härstammar från Tyskland på 1600-talet när man kom på en metod för att bestämma arealen hos stora och ojämna ytor. Idén bakom metoden var att rita olika typer av imaginära trianglar som fyllde hela arean och på så sätt kunde man först mäta varje triangel och senare beräkna varje triangels area och summera dessa för att få hela ytans areal. Man skapade på så sätt ett triangelnät, och med hjälp av en enda bassida i triangelnätet blev det i princip möjligt att bestämma längdskalan i hela triangelnätet (Bjerhammar 1967). Denna idé om att kombinera olika typer av trianglar med basen i en av huvudsidorna fungerar som metafor för dagens användning av begreppet triangulering ( Jämför Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2007; Svensson 2007 och se också Robson 2002 om Multiple Methods-perspektivet).
16