Issuu on Google+

Sergio Cuadra B

Forskningsmetodik – idÊhistoriska utblickar och teoretiska perspektiv


Innehåll Förord............................................................................ 8 Inledning..................................................................... 10 Kapitel 1: Allmän introduktion till forskningsmetoder – centrala frågor........... 13 Inledning..............................................................................................................13 Undervisning i forskningsmetodik.................................................................13 Antaganden om verkligheten – den nödvändiga utgångspunkten................................................................................................. 17 Determinism, kausalitet och sannolikhet – tre strukturella komponenter hos forskningsmetodik........................................................... 19 Det idéhistoriska perspektivet ....................................................................... 23 Analysens tyngdpunkt.....................................................................................24 Avslutande reflektioner....................................................................................26

Kapitel 2: Bortom kvalitativ och kvantitativ metod ..................................................... 28 Inledning............................................................................................................. 28 Verklighetens egenskaper ................................................................................30 Teknik...................................................................................................................33 Metod, metodologi och metodik. En nödvändig precisering av begrepp......................................................................................35 Avslutande reflektioner....................................................................................43

Kapitel 3: Determinism............................................... 45 Inledning.............................................................................................................45 Olika typer av determinism .......................................................................... 46 Determinismens kris i samhällsvetenskaperna och dess metodologiska konsekvenser ................................................................69 Avslutande reflektioner.................................................................................... 73

Kapitel 4: Kausalitet................................................. 74 Inledning.............................................................................................................74

3


Innehåll

Olika typer av kausalitet ................................................................................. 75 Kausalitet och förklaringsformer................................................................. 102 Avslutande reflektioner..................................................................................107

Kapitel 5: Sannolikhetsteori.................................. 109 Inledning...........................................................................................................109 Olika perspektiv på sannolikhet....................................................................110 Från profetior till prognos..............................................................................121 Prognoser och projekt....................................................................................124 Indicier och sannolikhet: ett misslyckat projekt inom juridiken................................................................................................. 128 Nutidens sannolikhet...................................................................................... 131 Avslutande reflektioner...................................................................................133

Kapitel 6: Statistikens uppkomst och de nya samhällsvetenskaperna.................................... 138 Inledning............................................................................................................138 Den engelska insatsen: John Graunt...........................................................140 Politisk aritmetik............................................................................................. 143 Den tyska universitetsstatistiken..................................................................147 Staten och statistiken – den slutliga alliansen............................................ 153 Quetelets bidrag till samhällsvetenskapernas forskningsmetodik...........................................................................................156 Avslutande reflektioner..................................................................................166

Kapitel 7: Att definiera samhällsvetenskapernas studieobjekt................................. 168 Inledning........................................................................................................... 168 Empirismen och den tyska moralstatistiken .............................................169 Metoder inom samhällsvetenskaperna kring slutet av 1800-talet ......................................................................................... 179 Avslutande reflektioner...................................................................................195

Kapitel 8: Sannolikhet, ledtrådar och latenta egenskaper.................................................. 197 Inledning........................................................................................................... 197 Ett försök till klassificering av sociologiska forskningsmetoder ....................................................................................... 197

4


Innehåll

Tillbaka till verklighetens egenskaper.........................................................202 Sannolikhet och latenta egenskaper ..........................................................205 Latenta egenskaper och ledtrådar som metodologiskt paradigm: från konst till vetenskap..............................................................212 Nyare sociologiska beskrivningar av latenta egenskaper.........................220 Avslutande reflektioner..................................................................................222

Kapitel 9: Kausalanalytiska matriser och intersektionalitet: det rumsliga perspektivet.............................................................. 223 Inledning........................................................................................................... 223 Det rumsliga perspektivet och latenta egenskaper................................... 223 Den intersektionella modellen.....................................................................229 Intersektionella analyser ................................................................................230 Avslutande reflektioner..................................................................................241

Kapitel 10: Forskningsmetodik i det mänskliga landskapet – att återta det komplexa............................................................. 243 Inledning...........................................................................................................243 Några begreppsliga ledtrådar ......................................................................244 Att återta det komplexa inom forskningsmetodiken...............................250 ”Vems objektivitet?”........................................................................................253 Sociala handlingar och eudaimonia – Aristoteles aktualitet?.................255 Avslutande reflektioner................................................................................. 260

Referenser................................................................. 262 Index........................................................................... 275

5


Till minne av min son Sergio Armando som påminde mig om att livets utflöde inte alltid följer en förväntad ordning.


Förord Denna bok är ett resultat av flera processer i min akademiska karriär, särskilt den som lärare i forskningsmetodik, som tog sin början under 1990-talet första hälft. Jag tror att jag hade stor tur när jag fick börja undervisa tillsammans med flera erfarna lärare vid sociologiska institutionen i Lund. Där fick jag mycket inspiration, och jag känner mig på ett eller annat sätt som bärare av den tradition av metodmedvetenhet som fanns där, något jag förväntar mig ska återspeglas i denna bok. Parallellt med detta fick jag under 1990-talet delta i olika internationella forskningsprojekt, vilket gav mig en empirisk förankring i min utveckling som lärare i metodfrågor. Flera centrala idéer som tas upp i föreliggande bok har mognat fram sedan jag 2005 fick ta ansvar för, vidareutveckla, undervisa och examinera Malmö högskolas gemensamma doktorandkurs i forskningsmetoder. I detta sammanhang kunde jag för första gången under min akademiska karriär diskutera metodfrågor med representanter från olika vetenskapsområden. Flera av mina fördomar och misstolkningar kring påstådda metodologiska gränser och hierarkier mellan discipliner bröts ner. Den här boken är i första hand ämnad för doktorander och lärare som vill få en djupare men samtidigt bredare förståelse av dagens forskningsmetoder. Jag förväntar mig också att boken ska ge studenter på grundutbildningsnivå en starkare referensbas för att förstå metodfrågans roll och betydelse i kunskapsbildningen. Jag vill här tacka dem som har stöttat mig i detta arbete: Först ett stort tack till min fru och kollega Carin Björngren, och till Per-Axel Hallstedt, som tålmodigt granskat stora delar av min text och lyckats försvenska den. Ett särskilt tack också till fakulteten Hälsa och samhälles litteraturseminarium, som leds av Ove Mallander, vid vilket några av tankarna i denna bok diskuterades och fick relevant kritik. Malmö, mars 2012

8


Tvetydigheten kring begreppen vetenskap och vetenskaplig kommer sig av att de har fått sin betydelse från en avgränsad del av mänsklighetens samlade kunskap, nämligen från naturvetenskaperna. Benämningen ”vetenskaplig” användes för alla metoder som efterliknade forsknings- och analysmetoderna inom naturvetenskaperna, som hade blivit vetenskaperna par excellens, framför alla andra. Men det finns ingen vetenskap par excellens, och inte heller någon metod par excellens, en ”metod i sig”. Varje typ av vetenskaplig forskning skapar en metod som passar den, skapar sin egen logik, som är allmän och universell bara i den mån den är ”anpassad till syftet”. (Gramsci, 1929–1931, ur Antonio Gramsci Prison Notebooks, Vol. III, s. 131, [2011], vår översättning )

Och mina tvivel ökar när jag påminner mig om att vad som ska kal­ las vetenskap och vem som ska kallas vetenskapsman alltid är en fråga om konventioner eller beslut. (K R Popper i The Logic of Scientific Discovery [1934]1968, s. 52, vår översättning)


Inledning Dagens samhällsutveckling, med sin ökade komplexitet vad gäller flöden av kommunikation, varor, kapital, människor och tjänster, skapar nya sociala scenarier. Denna utveckling ställer nya krav på forskning om det sociala livet och samhällsförståelse. Den väcker även frågor som rör dels förfining av metodologiska tekniker och deras tillämpning och dels fördjupning av en existerande splittring kring val av metodologiska tillvägagångssätt. Detta är en problematik som i första hand handlar om begreppsbildning och problematisering av en vedertagen förståelse och definition, särskilt av sociala aktörer och sociala och kulturella miljöer. Denna problematik är direkt kopplad till begreppsoperationalisering och berör ytterst metodfrågor. Den nya sociala verkligheten och den fördjupade aktuella metodologiska splittringen ställer ett centralt klassiskt antagande i samhällsvetenskapernas praxis på sin spets, nämligen att det finns gemensamma bindande metodologiska fundament som innebär att man kan begreppsliggöra olika fenomen som om det fanns en väl avgränsad verklighet vars koder och strukturer är färdiga att ”avläsa”. Idag är det inte längre självklart att det finns ett motsvarande gemensamt fundament inom forskningsmetodiken. Huruvida det finns det eller inte har diskuterats djupgående och har varit en återkommande dispyt, särskilt inom vetenskapsteori. Konsekvenserna av dispyten berör olika aspekter av såväl forskningsprocess som undervisning. De olika aspekterna är egentligen fält inom vilka skilda syner på metodfrågan konkurrerar med varandra. Det är just denna konkurrens som drar splittringen inom forskningsmetodiken till sin spets. Denna bok utgör ett försök att dels förklara splittringen i de metodologiska fundamenten och dels bemöta de huvudfrågor som splittringen drar med sig. I boken antas att det trots all dispyt och konkurrens finns vad sociologen Sigmund Grønmo kallar ”vissa drag som är gemensamma för alla vetenskapliga metoder” (Grønmo [2004]2006:35). Vidare antas

10


I n l ed n i n g

att det i forskningsmetodiken finns en bestämd struktur och att det är denna struktur som är under omvandling. Slutligen antas att en analys av huvudkomponenterna i denna struktur kan hjälpa oss att förstå den pågående omvandlingen bättre. Ambitionen med boken är att kunna göra en analys som syftar till att belysa centrala vetenskapliga förfaranden och genom detta bidra till självinsikt och ett kritiskt ställningstagande i vårt förhållande till forskningsmetodik. Det återstår att se om detta lyckas. Boken består av tio kapitel. I det första kapitlet ges en allmän introduktion till nuläget inom forskningsmetodiken och till de frågeställningar som kommer att behandlas i resten av boken. I denna kontext lyfts tre av huvudkomponenterna som ligger till grund för forskningsmetodikens struktur upp, nämligen determinism, kausalitet och sannolikhet. Dessa tre komponenter har diskuterats länge och livligt i flera sammanhang och är därför centrala för att förstå och få grepp om forskningsmetodikens struktur. I det andra kapitlet presenterar jag de problem och svårigheter som finns idag kring distinktionen mellan metod, teknik, metodik och metodologi. Min utgångspunkt är att det råder total förvirring kring dessa begrepp. Den lösning jag föreslår är att fokusera på begreppet metodik som, vilket jag kommer att visa, är ett unikt ”germanskt-skandinaviskt” sätt att göra en distinktion gentemot de andra begreppen. Med hjälp av denna distinktion kan man tydligare placera de olika elementen i forskningsprocessen i en hierarkisk struktur, vilken presenteras i boken. I bokens tredje, fjärde och femte kapitel försöker jag koppla de tre huvudkomponenterna determinism, kausalitet och sannolikhet till forskningsprocessen på ett mer direkt sätt. Filosofen Karl R Popper berörde dessa tre komponenter redan år 1934 i sitt försök att beskriva logiken i den vetenskapliga forskningsupptäckten, men det framstår för mig som om han tog både beskrivningen av hur detta gick till och förståelsen om varför just på detta sätt för givet. Han gjorde en mycket sparsam analys av determinism och kausalitet och prioriterade istället en djupare beskrivning av de andra komponenterna i forskningsprocessen (Popper [1934]1968). Efter vad jag förstår finns det inga andra bidrag efter honom som försöker

11


I n l ed n i n g

fylla behovet av att se kontexten för kopplingen mellan dessa tre huvudkomponenter och forskningsmetoderna. Här försöker jag tillgodose åtminstone en liten del av detta behov. I det sjätte och sjunde kapitlet går jag mer direkt in på en beskrivning av konsekvenserna som olika ställningstaganden kring determinism, kausalitet och sannolikhet har fått i utvecklingen av vetenskaperna. Jag försöker illustrera hur kopplingen mellan dessa tre komponenter starkt påverkat utvecklingen av statistik, och med detta även utvecklingen av bland annat samhällsvetenskaperna. I den idéhistoriska analys som presenteras är det överraskande att konstatera att samma typ av argument som används idag för att skilja mellan så kallad kvantitativ och kvalitativ metod användes för 200–300 år sedan. I det sjunde kapitlet görs också en mer direkt koppling till samhällsvetenskapernas centrala metodologiska frågor, med sociologi som exempel. Kapitel åtta utgör en fördjupning i frågan om de latenta egenskaperna och lyfter fram den betydelsen som dessa har inom samhällsvetenskaplig forskning. Kapitel nio tar upp ett av de mest aktuella metodologiska perspektiven, nämligen det rumsliga perspektivet. I detta sammanhang diskuteras vad som här kallas för kausalanalytiska matriser och dessas koppling till intersektionalitet. I kapitel tio vidareutvecklas denna diskussion, som också är en del av vad jag uppfattar som ett behov av att återta ett komplexitetens perspektiv. Vad detta innebär specificerar jag genom att betona de etiska frågeställningar som jag betraktar som något av det mest centrala för dagens metodologiska debatt.

12


Kapitel 1:

Allmän introduktion till forskningsmetoder – centrala frågor

Inledning Vi börjar med att presentera några av de mest akuta frågorna kring dagens forskningsmetoder. Var och en av dessa frågor kommer att utvecklas vidare i boken. De flesta relevanta problem som finns i dagens forskningsmetodik återspeglas ganska väl i undervisningen i ämnet. Därför ska vi börja med att diskutera hur undervisning i forskningsmetodik ser ut idag. Jag kommer också att formulera frågan om antagandena kring verklighetens egenskaper och på så sätt problematisera sättet att indela olika typer av forskning. Tre av de viktigaste strukturella elementen som utformar vår forskningsmetodik introduceras också här för att senare behandlas separat i varsitt kapitel. Jag argumenterar också här för mitt val av ett idéhistoriskt perspektiv och preciserar var jag anser att analysens tyngdpunkt ska läggas.

Undervisning i forskningsmetodik I undervisningssammanhang har metodfrågan hanterats med varierande prioritering och ambition, trots att det finns massor med bra kurslitteratur i ämnet både nationellt och internationellt. Inom samhällsvetenskaperna publiceras kontinuerligt nya titlar som försöker presentera det senaste i utvecklingen av forskningsmetoder inom specifika områden. Detta styrs bland annat av vetenskapernas utveckling och uppkomsten

13


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

av nya ämnesområden. Men större delen av dessa publikationer utgörs av elementär metodlitteratur som inte fördjupar sig tillräckligt för att ge en nödvändig helhetsbild av metod som vägen till vetenskaplig kunskap. Orsaker till detta kan vara ämnenas specifika utveckling, brist på helhetssyn, vetenskapernas omvandling och förändring i paradigmen. Detta menar psykologen Birgitta Höijer försvagar utvecklingen av en gemensam forskningsmetodik (Höijer 2004). Det som bäst visar den generella splittringen som pågår inom forskningsmetodiken är den allmänna tendensen (särskilt i undervisningssammanhang) att förväxla metod med teknik och att alltmer tala om kvantitativ kontra kvalitativ ”metod” som om det skulle finnas en motsättning mellan dessa två typer av ansatser. Det är kanske just bristen på en gemensam helhetssyn på metodik som gör att man blir fast i ämnesspecifika metodologiska frågor. Bristen på helhetssyn leder också till att olika tekniker och verktyg lyfts till analytiska kategorier, vilket i och för sig kan vara mycket fruktbart på operationaliseringsnivå men inte när det gäller begreppsdefinition och begreppsanalys. Man delar vidare in dessa tekniker i kategorier utifrån deras speciella förmågor att operationalisera kvalitativa alternativt kvantitativa egenskaper hos studieobjekten. Det är denna typ av indelning som står bakom distinktionen ”kvantitativ eller kvalitativ metod”. Det finns annars inget teoretiskt argument för detta särskiljande. Grønmo uttrycker det så här: Det talas ofta om kvalitativa och kvantitativa metoder i samhällsforskningen. Enligt min uppfattning är det emellertid viktigt att göra klart att begreppsparet kvalitativ/kvantitativ i första hand syftar på en egenskap hos de data som samlas in och analyseras. (Grønmo 1996:73, vår översättning)

Att det är själva materialets egenskaper (datanivåer) som avgör vilka metoder vi ska använda i undersökningen är något så självklart att man ofta glömmer bort det och blir fascinerad av den snabba utvecklingen av tekniker och verktyg för operationalisering. Detta kompliceras ytterligare då man också glömmer bort att samma studieobjekt innehar olika typer av

14


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

datanivåer, olika graderingar av manifesta och latenta egenskaper. Detta tvingar oss att angripa undersökningen av studieobjektet med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Enligt statistikern Olle Sjöström (1983; 2002) har det pågått en tydlig instrumentell användning av metodbegreppet inom de så kallade metodvetenskaperna. Metodens logik har, som redan sagts, ersatts av teknik-, verktygs- eller instrumentlogiken, och detta har i sin tur bidragit till att skapa en förvrängd bild av till exempel statistik som metod både i undervisning och i praktik. Denna kritik gäller alla ämnen. Dagens instrumentella och reduktionistiska synsätt på metod, med fokus på metod som teknik eller verktyg snarare än som kunskapsbildande källa eller process, återspeglas både i forskning och i undervisning, inte bara inom samhällsvetenskapliga ämnen utan också inom andra angränsande discipliner. Dagens läge påminner mycket om 1700- och 1800-talet, då man talade om tabellknektar, det vill säga personer som har en övertro på tabelltekniker.1 En sådan reduktionism bringar inte bara oreda i den kunskapsteoretiskt förankrade metodsynen utan förringar även vikten av medvetenhet om hela metodprocessen. Det är i detta sammanhang som Höijers kritik mot den ökande bristen på stringens i tillämpning och undervisning av forskningsmetod passar in (Höijer 2004). Hon talar om ”den glada metodamatörismen” och frågar sig om det inte är så att metodkvaliteten håller på att utarmas (ibid.). I en artikel sammanfattar hon minst sju allvarliga brister i metodundervisning och tillämpning. Några av dessa är följande: • I kvantitativa surveyundersökningar accepteras allt större bortfall och man rapporterar material med sådana brister utan djupare diskussion. Urvalsregler och kriterier följs inte som de ska. Man nöjer sig mer än ofta med enkla statistiska analyser och frågornas validitet diskuteras sällan. 1  Som vi ska se längre fram användes begreppen tabellknektar och tabellfabrikanter som hånfulla tillmälen för att diskvalificera alla som ägnade sig åt utveckling av tabellanalyser under 1700-talet. Tabellknektar anklagades för att ”… representera ett vulgärt hantverk i motsats till den högre och ädlare statistiken … De var ytliga, grova och reducerade skön konst till själlös teknik … de fångade bara det materiella i staten och bortsåg från de ideala faktorerna i staten som väsen” ( Johannisson 1988:74).

15


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

• I kvalitativa studier märks det tydligt att det stringenta strategiska urval som måste göras i varje kvalitativ studie ersätts av olika former av bekvämlighetsurval, och detta sker ofta under täckmanteln snöbollsteknik. Ännu värre är att genomförandet av intervjuer kan utföras av vem som helst ”utan utbildning och kompetens”, menar Höijer. När det gäller analysen av insamlade intervjumaterial plockar man för det mesta upp ”illustrativa exempel” utan systematisk analys av hela intervjumaterialet. Allt detta gör att frågan om reliabilitet, att andra forskare ska kunna kontrollera slutsatserna, blir allvarligt begränsad. • Sättet att referera till forskningsmetoder är problematiskt; till exempel talar man om diskursanalys ganska vitt och brett och kallar olika typer av text- och dokumentanalyser för diskursanalys utan att närmare ange själva tillvägagångssättet. • Det blir vanligare att man talar om triangulering2 av metoder och listar några metoder utan att klargöra respektive tillvägagångssätt och avgränsningarna mellan dessa. • Allt större tidsbrist inom forskarsamhället gör att forskare inte hinner ägna sig åt eftertanke. Ökande konkurrens om medel och snabbproduktion av doktorander är också viktiga delar av denna växande försvagning av utvecklingen av forskningsmetod. Förväxlingen av metod med teknik och verktyg är för närvarande vanligt förekommande och har bland annat till följd att man ”glömmer” eller försummar värdefulla metodologiska bidrag som framhållit krav på metodmedvetenhet som avgörande för dess tillämpning. Dessa tidigare 2  Triangulering som metodologiskt begrepp härstammar från Tyskland på 1600-talet när man kom på en metod för att bestämma arealen hos stora och ojämna ytor. Idén bakom metoden var att rita olika typer av imaginära trianglar som fyllde hela arean och på så sätt kunde man först mäta varje triangel och senare beräkna varje triangels area och summera dessa för att få hela ytans areal. Man skapade på så sätt ett triangelnät, och med hjälp av en enda bassida i triangelnätet blev det i princip möjligt att bestämma längdskalan i hela triangelnätet (Bjerhammar 1967). Denna idé om att kombinera olika typer av trianglar med basen i en av huvudsidorna fungerar som metafor för dagens användning av begreppet triangulering ( Jämför Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2007; Svensson 2007 och se också Robson 2002 om Multiple Methods-perspektivet).

16


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

bidrag var starkt präglade av ett analytiskt tillvägagångssätt och var inte mekaniska på det sätt som de flesta nya tekniker och verktyg är. Ett exempel på dessa tidigare bidrag är socialpsykologen Johan Asplunds analys av ”sociala egenskapsrymder” från 1968 som är en vidareutveckling av 1940- och 1950-talets diskussioner om begreppsegenskaper i rymdtermer (Asplund 1968). Dessa begrepp är idag helt borta från undervisningslitteraturen. Ett senare bidrag som också har rönt samma öde är ett nytt index för jämförelse av varje kategorivärde i en kontingenstabell (också kallad för korstabell) som skapades av sociologen Philip Cibois under 1980-talet (Cibois 1993).3 Även en stor del av de skaltekniker som utvecklades mellan 1930 och 1960 håller på att ”försvinna”, särskilt från metodböcker, trots att de skulle kunna ha stor betydelse idag. Att bara ”glömma” de olika tidigare bidragen när det gäller operationaliseringstekniker och instrument inom vissa ämnesområden är negativt för utvecklingen inom forskningsmetodik.

Antaganden om verkligheten – den nödvändiga utgångspunkten Att skilja mellan olika typer av forskningsintressen (exempelvis mellan utforskande, beskrivande och förklarande intressen) eller mellan kvalitativa och kvantitativa ansatser är inte tillräckligt för att lyfta fram de grundläggande epistemologiska och ontologiska antagandena som säger oss hur den studerade verkligheten är beskaffad (Rosengren & Arvidson [1983]2002). Om vi inte skaffar oss en idé om hur vår verklighet konstitueras kan vi inte välja rätt tillvägagångssätt för att utforska, beskriva och förklara dess struktur, funktion och mekanismer. Problemet förvärras ytterligare när man i pluralismens och tvärvetenskapens namn försöker 3  Flera andra exempel på metoder, tekniker och verktyg som idag nästan är totalt bortglömda, åtminstone i undervisningen, finns i Le vocabulaire des sciences sociales (Boudon & Lazarsfeld 1965) och Lanalyse empirique de la causalité (Boudon & Lazarsfeld 1966) samt i Lanalyse des processus sociaux (Chazel, Boudon & Lazarsfeld 1970). Dessa tre franska antologier inspirerades av Lazarsfelds och Rosengrens tidigare antologi The Language of Social Research (1955).

17


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

blanda ihop metoder utan djupare diskussion för att avgöra om dessa kan förenas utifrån epistemologiska och ontologiska grunder (Höijer 2004). Triangulering eller den tredje vågen är det magiska begrepp som öppnar dörren för det mesta av den okritiska blandningen av metoder, och allt detta med negativa konsekvenser för metodutvecklingen.4 Att til�lämpa ”Mixed Methods”-teknik (Teddlie & Tashakkori 2009) eller ”Multiple Methods” (Robson 2002) kan bli fruktbart endast om man inte glömmer bort att definiera underliggande antaganden om verkligheten. Att kombinera olika typer av ”trianglar” (läs metoder) kräver tydliga överväganden (antaganden, hypoteser) om vilka som passar bäst i ”terrängen” så att ingen area hamnar utanför vår mätning eller att vi går utanför gränserna för den ”terräng” som vi skulle mäta. Höijer frågar sig hur vi exempelvis ska kombinera en statistisk surveyundersökning med en etnografiskt inspirerad kvalitativ studie (Höijer 2004). En surveyundersökning är främst en fråga om hur en viss egenskap i en vald grupp människor fördelas och jämförs med dess normalfördelning (hypotetisk fördelning) medan den etnografiska studien baseras på vad en informant (som antas vara representant för gruppen) kan säga om hela gruppens egenskaper (ibid.). Är dessa metoder tillräckliga för att överbrygga de två dimensioner som man försöker fånga med respektive teknik? Vad är det som säger att dessa två dimensioner är riktiga beståndsdelar av den studerade verkligheten? Hur hänger de ihop? Dessa och liknande frågor lyser med sin frånvaro i de flesta studier där man försöker genomföra ”trianguleringar”. Denna stora brist leder till ett mekaniskt förhållningssätt gentemot metodfrågan med negativa konsekvenser som följd. Det räcker inte med att mekaniskt välja teknik eller verktyg och inte heller med att profilera sig i en viss typ av forskningsintresse. Man måste göra antaganden om verkligheten för att kunna välja vilka tillvägagångssätt som kan användas för att studera denna verklighet. Detta måste framkomma klart och tydligt i studien. Antaganden om verkligheten är ett måste i varje undersökning och måste göras enligt alla konstens regler, det vill säga med hänsyn till 4  Se också fotnot 2 ovan.

18


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

begreppsdefinitionsregler. Vi kommer aldrig att rita den perfekta kartan över terrängen. Den perfekta kartan är själva terrängen, menar Tor Nørretranders (1996). Att vara medveten om detta implicerar att vi måste vänja oss vid att alltid arbeta med antaganden om verkligheten. Trots de senaste årens uppluckring av skiljelinjen mellan kvantitativa och kvalitativa ansatser (Delgado 1998), lever uppdelningen vidare i både forskning och undervisning. Särskiljandet mellan dessa typer av ansatser döljer det faktum att en gemensam aspekt för båda är hanteringen av till exempel relationen mellan manifesta och latenta egenskaper. Andra viktiga aspekter som döljs handlar om den eventuella existensen av determinism, kausalitet och sannolikhet. Alla dessa aspekter kommer att behandlas i den här boken med syftet att beskriva strukturen i de gemensamma grunder som utformar våra metoder, vår forskningsmetodik.

Determinism, kausalitet och sannolikhet – tre strukturella komponenter hos forskningsmetodik Forskningsmetodiken bestäms, enligt min tolkning, huvudsakligen av tre centrala epistemologiska frågor. Annorlunda uttryckt: det finns tre centrala strukturella komponenter som inramar forskningsmetodiken. Dessa tre är determinism, kausalitet och sannolikhet. En klassisk text som berör dessa tre strukturella komponenter är Karl R Poppers bok The Logic of Scientific Discovery (Popper [1934]1968). Poppers utgångspunkt är hans demarkationsprincip, som blir en avgörande epistemologisk och metodologisk fråga (ibid.). Utan denna princip, menar han, kan man inte utföra vetenskap över huvud taget. Enligt hans epistemologiska syn följer man demarkationsprincipen genom att verifiera eller falsifiera varje antagande i teorin. Enligt denna syn är kontrastering (att verifiera och falsifiera antaganden) huvudmetoden i all forskningspraxis. Kontrastering följer en mängd kriterier, principer och regler som Popper kallar för strukturella komponenter och som ger en viss struktur åt det som vi här kallar forskningsmetodik. Popper talar också om två olika system av forskningsregler. För honom är det en markant skillnad mellan logiska regler och rent metodologiska

19


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

sådana, mellan en metodologisk studie och en rent logisk sådan (ibid.:61–65). Popper ser dessa metodologiska regler som nödvändiga för god forskning, men samtidigt menar han att de är ”konventioner” som tillämpas tills vi hittar några bättre (ibid.:49f.). Jag tolkar detta som att de logiska reglerna tillhör det som idag kallas för metodologi och som är nödvändigt för analysen och definitionen av metoder inom respektive fält. Till skillnad från dessa skulle de metodologiska reglerna syfta till det som idag kallas för metodik och som hjälper oss att jämföra och värdera all typ av forskning, eftersom de metodologiska reglerna uppfattats som universella. Mina antaganden här är: a) att det finns grundläggande principer, normer och regler som trots att de är ”konventioner” antar en universell karaktär. Till dessa hör frågor om validitet, reliabilitet, etik och flera motsvarande principer som styr den goda forskningen5; b) att bland dessa komponenter som Popper lyfter fram och som påverkar konventioner kring metodfrågan är determinism, kausalitet och sannolikhet de styrande. De är centrala strukturella komponenter för forskningsmetodik eftersom de styr hur kontrastering ska uppfattas och utformas. Dessa tre centrala strukturella komponenter hänger ihop, och det är mycket svårt att särskilja dem ifrån varandra trots att de befinner sig på olika analytiska nivåer. Enligt Carl Hoefer är determinism och kausalitet starkt kopplade till varandra inom den filosofiska traditionen (Hoefer 2004). Man antar, menar han, att i en världsuppfattning där determinismen accepteras som lag, dominerar kausalitet. Vidare menar han också att i en världsuppfattning där kausaliteten är tillräckligt stark måste determinismen gälla lika starkt (ibid.). Det finns en symmetrisk relation mellan dessa inom den filosofiska traditionen, och detta menar Hoefer är fel. Vi ska återkomma till denna och liknande diskussioner som i dagens läge har blivit alltmer nödvändiga att ta ställning till för att kunna förhålla sig till vetenskaperna. 5  Bland de viktigaste reglerna är frågan om validitet (tolkas också som trovärdighet, autenticitet, värdighet eller ibland förståelse i vissa forskningstraditioner och ansatser), reliabilitet (eller tillförlitlighet), kumulativitet, värderingsfrihet (neutralitet), representativitet, etik och andra till dessa relaterade frågor.

20


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

När det gäller den tredje strukturella komponenten, sannolikhet, är de flesta forskare idag överens om att den moderna forskningsmetodiken har mycket att tacka sannolikhetsteorin för. Men det som man inte är överens om är om sannolikhet räcker för att styra forskningsprocessen. Kritisk realism och senare kausal realism har varit mycket tydliga med att peka på begränsningar i sannolikhetsinriktad forskning (Sayer 1994; Ekström 1993). Mer specifikt hittar vi samma kritik i Benzécri-skolan (med sin korrespondensanalysmetod) och inom den moderna kvinnoforskningen (med sin intersektionella analysmetod). Vi ska ta upp denna typ av kritik i kapitel 8, 9 och 10. Trots kritiken kan man inte förneka att det var sannolikhetsteorins utveckling som möjliggjorde tillkomsten av nya vetenskaper och forskningsframgångar. Tack vare sannolikhetsteorin kunde det rationella tänkandet och forskningsmetoderna konsolideras. Utan denna teori skulle det ha varit omöjligt att strukturera tillämpningen av de olika metoder, verktyg och instrument som har gett form åt forskningsmetodiken och i och med detta också bidragit till utvecklingen av andra teorier. Ett klassiskt exempel är Darwins utvecklingsteori, som helt grundar sig på sannolikhetsteorin (Monroy 1997). Även så kallad kvalitativ forskning kräver ett sannolikhetstänkande för att kunna härleda vetenskapliga argument. Detta är ännu mer relevant om vi noterar att sannolikhet som sätt att tänka och resonera uppkom först som ”kvalitativa” analyser (icke-numeriska och särskilt inom rättsvetenskaperna med sin koppling mellan evidens och sannolikhetsbegrepp). Dessa typer av analyser grundades i logiska argument som senare kom att bli formaliserade och gavs numeriska representationer. I denna bok argumenterar jag för att forskningsmetodik till stor del stödjer sig på sannolikhetsteorin. En historisk tillbakablick visar att för att dagens forskningsmetodik skulle konsolideras och utvecklas har det varit nödvändigt att först ta ställning till och definiera gemensamma tillvägagångssätt för att förhålla sig till och förstå fenomenen determinism och kausalitet. Trots långa och omfattande diskussioner återstår en del problem, till exempel inom själva idén om sannolikhet. Detta är fallet med frågan om subjektivitet och

21


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

objektivitet samt ”benägenhetsdilemmat”, i vilket det finns många oklarheter.6 Min utgångspunkt är att för att förstå sannolikhetsfenomen måste man först förstå determinismens paradox och kausalitetens relativitet. Med hjälp av den typen av diskussion förväntas vi här kunna ge svar på den styrande frågan i denna analys: Har vi inom forskningsmetodiken gemensamma och bindande metodologiska fundament? Det är i denna typ av analys som frågan uppkommer om slumpen regerar helt över naturen och samhällslivet. Parallellt med detta försöker man avgöra om vi lever i en deterministisk värld där allt kan förutsägas och har en bestämd orsak eller ett yttersta skäl (orsak). Valet av tillvägagångssätt i forskningen styrs ofta av huruvida man tror att man kan eller inte kan beräkna händelsernas sannolikhet. På samma sätt finns frågan om att kunna fastslå slumpen som den rådande eller icke-rådande dynamiken hos fenomen. Man uppfattar dessa som fundamentala dilemman som styr forskningen. Om vi exempelvis utgår ifrån att vi lever i en slumpmässig värld, då är det meningslöst att söka den objektiva grundorsaken, det yttersta skälet till ett visst fenomen. Detta visar att hur vi förhåller oss till dessa epistemologiska frågor avgör om vi accepterar att det finns gemensamma och bindande metodologiska fundament eller inte. Trots denna typ av berättigade tveksamhet säger dagens forskning att man i en slumpmässig värld ändå kan beräkna olika fenomens subjektiva sannolikheter och särskilt deras benägenhet. Det bör tilläggas att denna diskussion även är idéhistoriskt intressant, eftersom dessa epistemologiska frågor ständigt har gett upphov till kontroverser och gör så än idag.

6  Se särskilt Popper [1934]1968. Popper skiljer mellan den subjektiva och den objektiva sannolikheten. Exempelvis menar han att det vetenskapliga uttrycket ”matematiska förväntningar” eller ”normala lagen om felet” insinuerar en subjektiv tolkning av sannolikhet. Dessa behandlar sannolikhetsgrader som om de vore ett mått på säkerhets/osäkerhetskänslor av troende eller tveksamhet vilka dyker upp hos oss inför vissa påståenden eller utsagor (Popper [1934]1968:170f.). Popper återkom till denna diskussion under hela sitt liv, han ägnade sig till och med helt åt denna fråga under sina sista år, och försökte på ett formellt sätt formulera sin teori om ”benägenhetsfenomen” (se hans bidrag till Filosofins världskongress 24 augusti 1988, Brighton, UK). Vi återkommer till denna diskussion.

22


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

Det idéhistoriska perspektivet Framsteg med olika tekniker och verktyg inom forskningen ger sken av att de gamla dispyterna om val av metod redan är lösta. Denna uppfattning är lika stark idag som den var under 1700- och 1800-talen. Jag menar att detta – då som nu – är ett uttryck för en reduktionistisk tendens när det gäller synen på metod och dess hantering: metod reduceras till teknik och verktyg. Frågan om metodens centrala funktion i kunskapsbildning är emellertid fortfarande lika aktuell. Trots tekniska framgångar och århundraden av forskning är exempelvis svårigheten att hantera samband mellan latenta och manifesta egenskaper fortfarande lika stor. Om man gör en idéhistorisk analys av metodfrågans utveckling upptäcker man överraskande likheter i de centrala diskussionerna. En pågående dispyt som man kan härleda till 1700-talet är den välkända dikotomin mellan empirisk/kvantitativ begreppsbildning och operationalisering å den ena sidan och filosofisk/kvalitativ å den andra. I många studier idag framstår denna uppdelning som en konflikt mellan olika traditioner, det vill säga mellan en amerikansk och en europeisk tradition, den förra med en empirisk/kvantitativ begreppsbildning i fokus, den senare med en filosofisk/kvalitativ (Larsson 2001). Denna debatt och problematisering liknar mycket det som diskuterades under 1700- och 1800-talen under benämningarna politisk aritmetik (kvantitativ ansats, särskilt framträdande i England) och tysk universitetsstatistik (kvalitativ ansats) (Höjer 2001; Johannisson 1988; Lazarsfeld 1961, 1972). Trots stor medvetenhet om behovet av att studera idéhistorisk forskning som berör de idéströmningar som legat till grund för samhällsvetenskaplig metodutveckling har det gjorts sparsamma försök att lösa detta problem. Detta är särskilt allvarligt inom samhällsvetenskaperna fram till 1990-talet. Enligt Strauss och Wauchope (1992) hade den berömda American Sociological Association ända fram till början av 1990-talet inte lanserat någon form av hantering av mätningsstandardisering, och ett organisatoriskt engagemang i frågan saknades helt. Detta avspeglar bristen på systematisk diskussion om de allvarliga samhällsvetenskapliga

23


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

metodproblemen. Däremot har det inte funnits någon brist i fråga om spontana diskussioner eller enskilda, konkreta insatser. Fram till 1960-talet publicerades en hel del intressanta bidrag om nya tekniker och verktyg som befrämjade olika forskningsmetoder inom samhällsvetenskaperna. Denna rika produktion av nya tekniker och verktyg bromsades markant från och med 1970-talet. Då pågick ett paradigmskifte, och den kvantitativa ansatsen förlorade sin dominanta position gentemot den kvalitativa. Sakta men säkert började man under slutet av 1970-talet publicera metodologiska artiklar och material inom den kvalitativa ansatsen. Den materiella utvecklingen av redskap och instrument påskyndade kraftigt denna utveckling (exempelvis genom uppkomsten och massproduktionen av inspelningstekniker för både ljud och bilder). I viss mån underlättades både insamling och bearbetning av data inom den kvalitativa ansatsen. Samtidigt ökade möjligheterna till högre tillförlitlighet, och detsamma gällde för validitet och reliabilitet. Under 1990-talet florerade det inom metodlitteraturen artiklar som starkt förespråkade nya tekniker och metoder med kvalitativ ansats. Allt detta blev starkare i och med utvecklingen av it-tekniker. Diskursanalys, grundad teori, deltagande observation, bland andra, blev mycket populära tillvägagångssätt i den samhällsvetenskapliga forskningen. Att kunna spåra de olika idéhistoriska processerna som återfinns inom forskningsmetodikens utveckling kan bidra till att förstärka utvecklingen av nya metoder. Samtidigt kan det bredda vår egen syn på metodfrågan så att vi blir mer medvetna om behovet av att hela tiden kritiskt granska och förnya våra tillvägagångsätt i forskningen. En berättigad fråga är vilka aspekter i den historiska utvecklingen som ska prioriteras.

Analysens tyngdpunkt Samhällsvetenskaplig metod följer inte någon linjär utveckling, utan är en del av en större och komplex process med rötter framför allt i 1600-talets vetenskapsutveckling. Traditionellt har idéer presenterade av Montesquieu, Comte, Durkheim och Weber använts som metodologiska utgångspunkter i samhälls-

24


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

vetenskaplig forskning. I och med att fokus varit på 1800-talsföreträdare har man gett förhållandevis litet utrymme åt tidigare källor. Denna syn på samhällsvetenskaperna i allmänhet och deras metodutveckling i synnerhet har gett upphov till en bristfällig helhetssyn. Till exempel bortser detta synsätt från de likheter som redan nämnts mellan dagens debatt om kvalitativ kontra kvantitativ ansats med den debatt som pågick under 1700- och början av 1800-talet om politisk aritmetik kontra tysk statistik. Ett sätt att komplettera bilden är att lyfta fram uppkomsten av praktiker och tekniker som utvecklades redan under 1300-talets och särskilt kring 1600- och 1700-talens befolkningsstatistik inom medicinsk praktik (Beronius 1994). En del forskare brukar ange år 1543 som huvudreferens. Då inleddes den stora vetenskapliga revolutionen i och med publiceringen av Kopernikus teori, där planeten jorden förlorade sin centrala ställning i vår världsbild. Detta var starten på ett erkännande av universum som obegränsat, öppet. Från och med Kopernikus gäller samma naturlagar i alla delar av universum. Detta hade i sin tur direkta konsekvenser för äldre uppfattningar om naturlagar, eftersom man inte längre kunde fortsätta att tillämpa mystiska eller andliga förklaringar. Naturfenomen reducerades till materia i rörelse, och detta var det nya fokus i försöken att förklara naturens uppbyggnad. Världsalltet bestod från och med då av en oändlig mängd små partiklar som krockade med varandra enligt mekanikens rörelselagar (Ericsson et al. 1993). Samma idé återfinns hos Demokritos och atomisterna redan 400–300 före Kristus. Den återvunna mekaniska synen begränsade den kristne gudens ansvar för att ha inrättat vissa rörelselagar och ha satt igång själva rörelsen i materien. Vetenskapernas syfte blev då att ta reda på dessa rörelselagar och avslöja den mekaniska automatiken som dessa skapade. Universum uppfattades då som ett gigantiskt urverk (ibid.). I och med Kopernikus öppnande av universum, vår himmel ovanför, väcks också undran om det endast är rummet som är öppet, eller om också tiden är något öppet. Frågan om tidens öppenhet kulminerade 1749, när det på olika håll i Europa talades om historien i termer av stadier, i den så kallade fyrstadieteorin. Denna teori säger att tiden (historien) har en

25


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

utveckling, att den rör sig i en viss riktning (Eriksson 1988). Detta synsätt öppnade möjligheter att slutleda riktningen och förutsäga framtiden bättre än tidigare. Det förflutna kunde hjälpa oss att ”se” framtiden. På detta sätt ökade behoven av att mäta och dimensionera, inte bara rummet utan också tiden, i dess olika riktningar. Andra forskare vill hellre hänvisa till år 1662, då boken Logiken (La logique, ou lart de penser), med bidrag från bland andra matematikern och filosofen Blaise Pascal, kom ut (Hacking 1975). Logiken betraktas som ett avgörande element för uppkomsten av sannolikhetsteorier och därmed för utvecklingen av statistik och forskningsmetoder. Detta bidrog i sin tur starkt till en konsolidering och särskilt till en formalisering av allt det som vi idag kallar vetenskap. Det finns en del andra antaganden om vilka referenser eller tyngdpunkter man ska välja för att försöka utföra en idéhistorisk analys av forskningsmetodik, men vi kommer att fokusera på de tre strukturella komponenternas uppkomst och funktion i utvecklingen av forskningsmetodikens struktur. Antagandet om att det finns gemensamma fundament inom forskningsmetodiken kommer att undersökas med hjälp av begreppsutredning. I detta sammanhang blir utredning av begreppen determinism, kausalitet, sannolikhet och motsvarande termer en fråga om olika sätt att utföra beräkningar och slutledningar, inklusive kvalitativa sådana. Allt detta kan uppfattas som ett spänningsfält som har fascinerat människor under århundraden. Samband mellan kausalitet och effekt, mellan sannolikhet och förvissning och mellan determinism och indeterminism, är alla olika nivåer av samma spänningsfält, nämligen vetande kontra icke-vetande.

Avslutande reflektioner Det finns säkert socioekonomiska och flera andra typer av faktorer utöver dem som vi tar upp här som ligger bakom dagens metodologiska splittring. Men det faktum att den ökande förväxlingen mellan metod och teknik eller verktyg är en av de mest konkreta konsekvenserna av

26


K apite l 1 : A l l m ä n i n troduktio n ti l l forsk n i n gsmetoder

denna splittring gör att det känns viktigt att fokusera på problemet inifrån själva forskningsmetodiken. Fokus på forskningsmetodikens historiska utveckling blir central i denna analys. Att i en analys eller diskurs kunna återge alla historiska processer som relateras till forskningsmetoder är ett gigantiskt projekt som kräver flera olika insatser som det inte finns utrymme för här. Dessa svårigheter gör det omöjligt att göra en fullständig analys av forskningsmetodikens struktur. Jag väljer istället att använda mig av en blandning av klassiska deskriptiva analyser och ”berättelser” som mina främsta analytiska verktyg, alltså en form av deskriptiv narrativ metod. Det är inte sällan som en objektiv analys mer liknar en berättelse än en klassisk vetenskaplig rapport. Berättelserna svagaste sida är deras oklara avgränsningar av de fält som analyseras, men detta är samtidigt en styrka eftersom just dessa otydliga gränser kan göra att vi förnimmer andra aspekter än de som inramas i en klassisk forskningsrapport. På så vis hjälper berättelserna oss att se bortom våra dogmer och konventioner. Det är i denna kontext som frågan om antaganden om verkligheten ska belysas i nästa kapitel. Jag kommer först att närmare granska begreppet metod och alla dess komponenter och på så sätt förbereda läsaren för den idéhistoriska analys som karakteriserar vart och ett av de tre centrala begreppen kausalitet, sannolikhet och determinism, vilka kommer att granskas separat i efterföljande kapitel.

27


Kapitel 2:

Bortom kvalitativ och kvantitativ metod

Inledning Det har alltid funnits ett stort intresse av att försöka ge ordning och struktur till det stora antal forskningsmetoder som finns. Men att klassificera och strukturera de olika typerna av forskningsmetoder är ett ambitiöst projekt som inte har kunnat förverkligas i sin helhet, då det inte finns konsensus kring kriterier eller principer som skulle kunna användas för detta ändamål. Ett av de kriterier som livligt diskuteras idag bygger på de kvalitativa och kvantitativa egenskaperna i undersökningsmaterialet. Dagens omfattande försök att göra en distinktion mellan kvalitativ och kvantitativ metod skapar förvirring, eftersom man uppfattar dem som två separata regelböcker som man måste välja mellan utan att riktigt veta spelreglerna (Allwood 1999). Psykologen Carl M Allwood menar att distinktionen mellan kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod är felaktig, framför allt för att distinktionen är mycket oklar och kan göras på många olika sätt. Allwood menar att distinktionen mellan forskningsmetoder för det mesta görs på tre olika sätt: • Det första sättet är att förlägga fokus på innehållet i en viss del av forskningsprocessen, som klassificeras som antingen kvalitativ eller kvantitativ. Detta medför att andra delar av forskningsprocessen försummas, och därför uppmärksammas inte de skiftande egenskaper som finns i undersökningsmaterialet och i själva forskningsprocessen. • Det andra sättet är att slaviskt skilja mellan olika forskningsmetoder, det vill säga att se varje forskningsmetod som antingen kvalitativ eller kvantitativ.

28


K A P I T E l 2 : B O R T O M K VA l I TAT I V O C h K VA n T I TAT I V M E T O D

• Det tredje sättet är att betona skillnader i vetenskapsfilosofiska eller paradigmatiska utgångspunkter. här antas att respektive metod kan kopplas till en någorlunda enhetlig vetenskapsfilosofi, som skiljer ut den ena metoden från den andra. Utöver detta antas, i allmänhet oftast underförstått, att det endast finns två metoder som är relevanta i sammanhanget: den kvalitativa och den kvantitativa. Det är utifrån dessa typer av distinktioner som vi alltför ofta läser eller hör talas om kvantitativ eller kvalitativ ”metod”. En närmare granskning av premisserna för att tala om, eller göra en distinktion mellan, olika typer av metoder, visar oss att det egentligen inte finns några forskningsmetodologiska grunder för att tala om kvalitativ respektive kvantitativ metod. Ett mera fruktbart sätt att utföra distinktioner på är att skilja ut metod från andra element i forskningsprocessen, från andra element som ger form och innehåll till själva begreppet metod. Endast därefter kan man göra distinktioner mellan olika typer av metoder. Det finns många viktiga element kring begreppet metod, och om vi analyserar dessa från ett hierarkiskt perspektiv händer något intressant. I följande figur (Figur 1) presenteras vad som kan kallas forskningsprocessens epistemologiska hierarki.

6) Definition av verklighetens egenskaper 5) Metodologi 4) Metodik 3) Metod 2) Teknik 1) Antaganden om verklighetens egenskaper

Figur 1

29


K apite l 2 : B ortom kva l itativ oc h kva n titativ metod

I denna figur urskiljs olika kunskaps- och abstraktionsnivåer, men också olika nivåer av förhållningssätt. I figuren återges sex nivåer som strukturerar olika analytiska angreppssätt. Dessa ska ses som en tankekedja i forskningsprocessen som inte kan avbrytas. Alla nivåer är lika viktiga och måste koordineras på lämpligt sätt för att kunna garantera vad som här uppfattas som god forskning. Att verklighetens egenskaper7 ligger på både nivå 1 och 6 betyder att dessa utgör början och slutet i forskningsprocessen. Att anta att verklighetens egenskaper (nivå 1) är det primära i en forskningsprocess implicerar att man först måste försöka lösa problemet med begreppsdefinition. Detta är ofta inte möjligt. Det är inte alltid som forskning kan börja med en definition av respektive begrepp. Tvärtom handlar forskning ofta om okända fenomen eller fenomen om vilka det finns bristfälliga kunskaper. Men vi kan alltid starta undersökningen med någon typ av antagande om verkligheten. Nivå 6, definition av verklighetens egenskaper, uppfattas här som resultatet av en kontrastering (testning, jämförelse) mellan antaganden om och observationer av verkligheten, det vill säga som ett resultat av hela forskningsprocessen.8 Genom att analysera nivåerna i figuren kan vi få en bättre uppfattning om de betingelser som alltid följer av en fruktbar definition av begreppet metod. En beskrivning av var och en av dessa nivåer följer här.

Verklighetens egenskaper Vi börjar med verklighetens egenskaper. Med verklighetens egenskaper syftas här på det som en forskare fokuserar på när hon eller han undersöker verkligheten. Det inkluderar handlingsmässiga, materiella, fysikaliska och emotionella aspekter av verkligheten, vilka kan betraktas som egenskaper. Utgångspunkten är att individen eller tinget tillsammans med respektive egenskap utgör en enhet som trots förändringar bevaras som enhet och som bildar grunden för våra definitioner. 7  Detta definieras och diskuteras i mer detalj i kapitel 8. 8  Här använder jag mig av Poppers definition av kontrastering av en teori. Se Popper [1934]1968, s. 32–34.

30


Forskningsmetodik: idéhistoriska utblickar och teoretiska perspektiv ISBN: 978-91-47-09808-8 © 2012 Författaren och Liber AB Förläggare: Emma Engdahl Redaktör: Emily Wigelius Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Illustrationer: Jonny Hallberg Upplaga 1:1 Sättning: OKS, Indien Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01


Forskningsmetodik – idéhistoriska utblickar och teoretiska perspektiv Dagens komplexa samhälle ställer helt nya krav på forskningen om det sociala livet. Därför finns det ett stort behov av omstrukturering av dagens forskningsmetoder. Samtidigt råder begreppslig förvirring och splittring vad gäller metodologiska frågor. Den här boken försöker både ringa in vad splittringen handlar om och ge förslag till en ny riktning för forskningsmetodiken. Här betonas vikten av att ständigt upprätthålla en distinktion mellan teknik, metod, metodik och metodologi. Därigenom kan man få grepp om det i forskningsmetodikens struktur som är gemensamt för alla vetenskaper och definiera dess huvudkomponenter: determinism, kausalitet och sannolikhet. Förutom att analyseras var för sig, placeras dessa komponenter in i ett idéhistoriskt sammanhang, där deras betydelse för vetenskapernas utveckling lyfts fram. Dessutom innehåller boken en diskussion om det rumsliga perspektivet, intersektionalitet, komplexitet och ledtrådsparadigmet. Särskilt betonas den etiska dimensionen som en viktig del av den moderna forskningsmetodiken. Boken vänder sig i första hand till dem som forskar inom samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen, men kan med fördel läsas även av andra intresserade av vetenskaplig metodik. Om författaren Sergio Cuadra B är filosofie doktor i sociologi och arbetar vid Malmö högskola. Han har de senaste tjugo åren, parallellt med sin forskning, undervisat om forskningsmetoder på såväl grund- och avancerad nivå som på forskarutbildningsnivå.

Best.nr 47-09808-8

Tryck.nr 47-09808-8-00


9789147098088