9789147111725 by Smakprov Media AB

Universitetslektor Gunilla Lindqvist, Pedagogiska Magasinet, Stockholm, nr 1/00

Gunilla Dahlberg Peter Moss

Alan Pence

är professor i pedagogik vid Stockholms Universitet.

är professor vid the School of Child and Youth Care, University of Victoria, Kanada.

är professor i Early Childhood Provision vid Institute of Education, University of London.

Från kvalitet till meningsskapande

”...författarna för viktiga och mycket intressanta resonemang om dagens barndom och barnomsorg, då de ifrågasätter givna sanningar och synsätt.”

Pence

Dessutom innehåller boken litteratur från hela världen, vilket innebär att den utgör en utförlig presentation av denna just nu pågående kunskapsteoretiska och sociohistoriska "synvända".

Författarnas alternativa perspektiv är genomgående socialkonstruktionistiskt och postmodernistiskt, vilket innebär att framställningen i boken har giltighet långt utanför förskolan. Faktiskt kan alla som arbetar i och med såväl skola som förskola – eller arbetar med forskning, administration eller politiska uppdrag inom motsvarande områden – ha glädje och nytta av bokens analyser.

Dahlberg Moss

Denna bok problematiserar försöken att definiera och mäta "kvalitet" inom förskolan och därmed reducera närmast filosofiska värdefrågor till rent tekniska och administrativa problem. Författarna hävdar att det finns andra sätt att förstå och utvärdera förskolans pedagogiska arbete – liksom att förstå såväl barndomen som innehållet i förskolans verksamhet. Bokens praktikexempel är hämtade från bl.a. Reggio Emilia och Stockholmsprojektets förskolor.

Från kvalitet till meningsskapande POSTMODERNA PERSPEKTIV  EXEMPLET FÖRSKOLAN

Gunilla Dahlberg

Peter Moss

Alan Pence

Best.nr 47-11172-5 Tryck.nr 47-11172-5

9789147111725c1c.indd 1

6/23/14 8:30 PM

ISBN 978-91-47-11172-5 © 1999 Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence © svenska utgåvan: första upplagan 2001 HLS förlag andra upplagan 2013 Liber AB tredje upplagan 2014 Liber AB All rights reserved. Authorised translation from English language edition published by Falmer Press, a member of the Taylor & Francis Group. originalets titel: Beyond Quality In Early Childhood Education And Care: Postmodern Perspectives översättning: S. 36–328 Gerd B Arfwedson, Gerhard Arfwedson och Ros Mari Hartman S. 4–35 Christian Thurban förläggare: Anna Maria Thunman projektledare: Maria Emtell ombrytning: Integra Software Services omslag: Patrik Andrén tredje upplagan 1 tryck: Kina 2014 kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt bonus-avtal, är förbjuden. bonus-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straﬀ (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i bonus-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 kundservice.liber@liber.se

9789147111725b1-328c.indd 2

6/23/14 8:27 PM

INNEHÅLL

F Ö R FAT TA R N A S F Ö R O R D T I L L D E N N A U P P L A G A

F Ö R FAT TA R N A S F Ö R O R D T I L L D E N ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

INLEDNING

KAPITEL 1

Vad denna bok handlar om 37 KAPITEL 2

Teoretiska perspektiv: Modernitet och postmodernitet, makt och etik 65 KAPITEL 3

Att konstruera den tidiga barndomen: Vad tror vi att den är? 103 KAPITEL 4

Att konstruera förskoleinstitutioner: Vad anser vi att de är till för? 131 KAPITEL 5

Från diskursen om kvalitet till diskursen om meningsskapande 167 KAPITEL 6

Stockholmsprojektet: Att konstruera en pedagogik som talar med barnets, pedagogens och förälderns röst 217 KAPITEL 7

Pedagogisk dokumentation: en praktik för reﬂektion och demokrati 249 KAPITEL 8

Minoritetsmålsättningar i majoritetsvärlden: hot och möjligheter 271 REFERENSER

9789147111725b1-328c.indd 3

313

6/23/14 8:27 PM

F Ö R FAT TA R N A S F Ö R O R D TILL DENNA UPPLAGA

När vi skrev Från kvalitet till meningsskapande på 1990-talet förväntade vi oss inte att den skulle bli en av de under senare år mest citerade böckerna om den tidiga barndomen, översättas till tio språk och få status som en klassiker. När boken nu ska utges på nytt i Routledge Education Classic Edition Series har vi återigen frågat oss själva varför den har fått så pass stor genomslagskraft. Vi tror knappast att det beror på att författarna är osedvanligt begåvade! En troligare anledning är, som vi menade i vårt förord till bokens andra engelska upplaga 2007, att Från kvalitet till meningsskapande har ridit på en våg av besvikelse över, och motstånd mot, en dominerande berättelse om den tidiga barndomens utbildning, en berättelse som eftersträvar global hegemoni. Det är en berättelse som är enkel men övertygande: att föreskrivna ”mänskliga tekniker” (Rose, 1999) preskriptivt tillämpade på barn i tidig ålder ger föreskrivna resultat på en mängd olika områden senare i livet. Det är en berättelse om ”investeringar” i ”humankapital” för att förbättra ”måttstockar” och ”prestationer” och få en ”ekonomisk utdelning” som ger hög ”avkastning på investeringar”. Och hemligheten bakom en sådan hög avkastning är enligt denna berättelse ”kvalitet”, den kombination av förhållanden och processer som krävs för att till fullo utnyttja ”humankapitalet”. I denna berättelse behöver ”kvalitet” varken kontext eller komplexitet, mångfald eller demokrati. För ”kvalitet” är ett av experter identiﬁerat och renodlat universalmedel som kan tillämpas varsomhelst och närsomhelst för att uppnå standardiserade resultat. ”Kvalitet” är yttringen av en förskolepedagogik där teknisk praktik, inte politik eller etik, är ledande praktik; en pedagogik där politiska frågor – ”inte bara tekniska spörsmål som ska lösas av experter … [utan frågor som] alltid medför beslut som tvingar oss att välja mellan motstridiga alternativ” (Mouﬀe, 2007, i.s.) – ignoreras till förmån för det administrativa kravet att veta vad som fungerar. Kort sagt innebär en sådan ”kvalitet” slutet på mångfald, rörelse och experimenterande i förskolan

9789147111725b1-328c.indd 4

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DENNA UPPLAGA

och fixerar den för alltid till en väl beprövad och oföränderlig modell. Så brukar det låta i alla fall. Berättelsen är övertygande och har många anhängare. Pådriven av reduktionistiskt tänkande, dekontextualiserad forskning och universella anspråk, spridd med hjälp av inflytelserika internationella organisationer vägledda av ett kotteri av experter och okritiskt godtagen av statsmakter som låter sig påverkas av sådana organisationer hörs berättelsen i världens alla hörn i dag. Den ger enkla och till synes lönsamma svar, koncist sammanfattade i titeln på en engelsk regeringsrapport från 2011, ”Early Intervention: Smart Investment, Massive Savings” (Allen, 2011). Kvalitet är som vi har visat centralt för det här budskapet, eftersom kvalitet är en förkortning för den preskriptiva teknik som förment är hemligheten bakom ”smarta investeringar” och ”enorma besparingar”. Dragningskraften är inte svår att förstå. När ojämlikheten och konkurrensen ökar, när vinnarna tar allt och förlorarna blir lottlösa, när miljön och naturtillgångarna utsätts för allt större påfrestningar utmålar den dominerande berättelsen en förskola med ”kvalitet” som en teknisk lösning som tryggar det individuella och nationella överlevandet på en globaliserad marknad med stenhård konkurrens och lindrar sociala missförhållanden. Den lockar med effektiva prestationer garanterade av experter och tekniker och kombinerar kontrollen i kvalitetssäkring med vissheten om förutbestämda resultat – och samtidigt undviks det komplicerade och röriga med politik och etik. Men att förstå är en sak, att hålla med är något helt annat. Från kvalitet till meningsskapande utmanar berättelsen och erbjuder en annan berättelse – inte, som vi alltid poängterar, den andra. Det är detta som ligger bakom bokens framgångar har vi kommit fram till. För boken genljuder av en längtan som många känner efter andra sätt att tänka på, prata om och arbeta med barnomsorg och förskola, sätt som leder oss bort från den dominerande berättelsens linjära, reduktionistiska och mekanistiska paradigm med dess motvilja mot mångfald, komplexitet och kontext. Det är många – lärare, studerande, akademiker, föräldrar – i många länder som har denna längtan. Dessutom får allt fler av dessa individer kontakt med andra likasinnade och bildar något som kan kallas en motståndsrörelse, eller motståndsrörelser. Här finns bara utrymme för några få exempel.

9789147111725b1-328c.indd 5

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

I den engelsktalande världen var 1991 ett betydande årtal. Då hölls den första RECE-konferensen (Reconceptualizing Early Childhood Education Research and Practice) i Madison i USA, och i samband med den publicerades ett viktigt specialnummer av en tidskrift (Swadener & Kessler, 1991). RECE-konferensen, som tar upp utvecklingspsykologins dominerande ställning och behovet av att ifrågasätta den ledande synen på den tidiga barndomen, är numera ett årligt internationellt evenemang som binder samman ett globalt nätverk av forskare och pedagoger. Tidskriftsnumret var förelöparen till en livaktig och växande litteratur som kritiserar den dominerande berättelsen och utforskar möjligheten till andra alternativ inom förskola och barnomsorg. I denna litteratur ingår Valuing Quality in Early Childhood Services, en antologi utgiven 1994 med bidrag från oss alla tre (Moss & Pence, 1994), och serien Contesting Early Childhood, som två av oss är redaktörer för och som inte bara ”ifrågasätter dagens dominerande diskurser om tidig barndom” utan också erbjuder ”alternativa berättelser om ett område som nu består av en mängd perspektiv och debatter”. Samtidigt växer intresset sig allt starkare runt om i världen för förskolepedagogiken i den italienska staden Reggio Emilia, en förskolepedagogik som beskrivs ingående i Från kvalitet till meningsskapande. Pedagogisk dokumentation, som har sitt ursprung i Reggio men som i dag inspirerar människor på många ställen i världen, har visat sig vara mycket givande för att undersöka barns läroprocesser och för att utmana den dominerande berättelsens antaganden som tas för givna. Det stora antal människor och inrättningar som arbetar med Reggio som inspirationskälla utgör en av de största och mest utbredda delarna i det som vi kallar motståndsrörelsen. Sverige har varit en annan betydande del i rörelsen med ett starkt intresse för Reggio Emilia ända sedan 1980-talet och för andra synsätt som bekämpar den dominerande berättelsen. Som bara en indikation på detta intresse kan nämnas att ett återkommande, veckolångt sommarsymposium som premiäråret 1996 hade cirka 60 deltagare i dag samlar 350 personer. Det ger forskare och förskollärare möjlighet att diskutera och berätta om arbeten med alternativa teoretiska perspektiv, som de av Michel Foucault och Gilles Deleuze, och är ett exempel på det ökande intresset för att arbeta med poststrukturalistiska teorier inom förskolan i Sverige och andra länder (se bland annat böckerna

9789147111725b1-328c.indd 6

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DENNA UPPLAGA

av Dahlberg & Moss, 2005; MacNaughton, 2005; Lenz Taguchi, 2010; Olsson, 2009, samt Sellers, 2013, i serien Contesting Early Childhood). Som ett sista exempel har arbetet med en generativ läroplan, vilket tas upp i den här boken, utökats och vunnit erkännande från UNESCO och andra internationella organisationer som en effektiv praktik till stöd för lokala röster, värderingar och kunskaper. Metoden har sitt ursprung från arbete med urbefolkningssamhällen i Kanada och praktiseras nu i Afrika och andra delar av majoritetsvärlden. Den främjar utvecklingen av litteraturer och perspektiv som vittnar om vikten av kontext och mångfald framför genomförandet av en enda, hegemonisk tolkning (Pence, 2013). Som de här exemplen visar tar motståndet sig olika former. Men det har en del gemensamma grundvalar: ett tvivel på den dominerande berättelsens anspråk och en fruktan för dess konsekvenser; en uppfattning om förhållandet mellan makt och kunskap vilken bidrar till en misstro mot universella, dekontextualiserade och förment objektiva sanningsanspråk, en förståelse av det modernistiska paradigm som den dominerande berättelsen och begreppet kvalitet har sitt ursprung i (men även en djup besvikelse över detta paradigm), en önskan att utforska potentialen i andra paradigmatiska positioner och nya teoretiska perspektiv samt en positiv syn på komplexitet, mångfald och ovisshet. Motståndsrörelsen ser den barnomsorg och förskola som förespråkas av den dominerande berättelsen, inklusive dess fixering vid ”kvalitet”, som ett farligt medel att tygla och styra barn (och vuxna), och att fånga in den Andre och göra den Andre till den Samme, att undanröja olikheter med hjälp av standardiserade kategorier och resultat. I stället vill den se en förskola och barnomsorg som respekterar annorlundaskap (”otherness”) och välkomnar ovisshet, komplexitet och förundran. Från kvalitet till meningsskapande hävdar att ”kvalitet” är ett begrepp som varken är neutralt eller naturligt. Tvärtom är det ett konstruerat begrepp fullt av antaganden och värderingar som gör det till ett kraftfullt verktyg för normalisering och kontroll, för att styra på avstånd och administrera prestationer. ”Kvalitet” skyddar oss från oordningen och oenigheten som uppstår när vi måste stanna upp, tänka efter, formulera oss och argumentera för vad vi verkligen vill, värdesätter och hoppas på – när vi måste förflytta oss ur den tekniska komfortzonen till den osäkra politiska arenan och ställa

9789147111725b1-328c.indd 7

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

och diskutera politiska frågor med deras motstridiga alternativ: Vad har vi för bild av barnet? Vad menar vi med ”utbildning” och ”omsorg”? Vad önskar vi för våra barn? Och så vidare. ”Kvalitet” är kort sagt ett substitut för eget tänkande och ansvar som vi i stället delegerar till experter som talar om för oss vart vi måste gå och hur vi ska ta oss dit – ett partiskt perspektiv förklätt till objektiv och självklar sanning. Centralt för boken är en enkel grundtanke: ”kvalitet” är ett val, inte en nödvändighet. Man måste inte arbeta med begreppet, men man kan välja att göra det. Ett modest syfte med den här boken var att få personer och organisationer att tänka sig för innan de använder ordet ”kvalitet”, att få den dominerande berättelsen att staka sig (för att använda Nikolas Roses metafor). Vi krävde inte att begreppet skulle överges, men däremot att användningen av det skulle vara ett medvetet val, ett politiskt val, som gjorts med insikten att det finns andra sätt att tala om det som är viktigt för oss, sätt som är mer demokratiska och dialogiska i fråga om antaganden, värderingar och praktik. Vi kan ha misslyckats med att uppnå detta syfte. ”Kvalitet” fortsätter att tanklöst yttras från både enskilt och kollektivt håll, en ständig refräng från den positivistiska forskning som dominerar på förskoleområdet och genomsyrar nationella och internationella policydokument. Några referenser till Från kvalitet till meningsskapande finns inte i sådana policydokument – och inte heller referenser till några andra delar av den rikliga mängd arbeten som skapats av motståndsrörelsen. Men denna osynlighet ska inte misstas för samförstånd. Den här bokens oväntade succé är ett tydligt tecken på en livskraftig rörelse som växer år för år närd av en längtan efter nya och varierande synsätt som speglar en värld av mångfald och komplexitet, välkomnar överraskningar och förundran och värdesätter demokrati och experimenterande. Vi har inte bara dragit nytta av denna livskraft utan hoppas att vi har bidragit till den och till det tuffa arbetet att utmana den dominerande berättelsen och begreppsliggöra den tidiga barndomens utbildning på andra sätt. Genom att vilja vara den enda rösten som hörs och försöka framtvinga en omotiverad konsensus överröstar den dominerande berättelsen alla andra röster och slår dövörat till för dem. Vi tycker att detta är farligt och symtomatiskt för en demokratisk utbildningspolitik i kris. För att avhjälpa krisen krävs en polyfoni av röster och en förmåga att lyssna. Vi är mer än nöjda

9789147111725b1-328c.indd 8

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DENNA UPPLAGA

med att Från kvalitet till meningsskapande är en del av denna mångstämmiga kör i en förnyad demokratisk utbildningspolitik. Gunilla Dahlberg, Peter Moss, Alan Pence 13 augusti 2012 REFERENSER

ALLEN, G. (2011). Early Intervention: Smart Investment, Massive Savings (the Second Independent Report to Her Majesty’s Government). http://www.cabinetoffice.gov. uk/sites/default/files/resources/earlyintervention-smartinvestment.pdf (hämtad 2012-07-23). DAHLBERG, G. & MOSS, P. (2005). Ethics and Politics in Early Childhood Education. London: Routledge. LENZ TAGUCHI, H. (2010). Going Beyond the Theory/Practice Divide in Early Childhood Education: Introducing an Intra-active Pedagogy. London: Routledge. MACNAUGHTON, G. (2005). Doing Foucault in Early Childhood Studies: Applying Poststructural Ideas. London: Routledge. MOSS, P. & PENCE, A. (red.) (1994). Valuing Quality in Early Childhood Services. London: Paul Chapman Publishing. MOUFFE, C. (2007). Artistic activism and agonistic spaces. Art and Research, 1 (2). http://www.artandresearch.org.uk/v1n2/mouffe.html (hämtad 2012-07-23). OLSSON, L.M. (2009). Movement and Experimentation in Young Children’s Learning: Deleuze and Guattari in Early Childhood Education. London: Routledge. PENCE, A. (2013). Voices less heard: The Importance of critical and ”other” perspectives. I Handbook of Early Child Development, Research and its Impact on Global Policy, Britto, P., Super, C. & Engle, P. (red.). Oxford: Oxford University Press. ROSE, N. (1999). Powers of Freedom: Reframing Political Thought. Cambridge: Cambridge University Press. SELLERS, M. (2013). Young Children Becoming the Curriculum: Deleuze, Te Whariki and Currucular Understandings. London: Routledge. SWADENER, B.B. & KESSLER, S. (1991). Reconceptualizing early childhood education. Specialnummer av Early Education and Development, (2) 2.

9789147111725b1-328c.indd 9

6/23/14 8:27 PM

F Ö R FAT TA R N A S F Ö R O R D T I L L D E N ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

Den första upplagan av denna bok gavs ut för sju år sedan. Den växte fram ur vår gemensamma oro över den tilltagande spridningen av begreppet kvalitet i förskolan. Det tycktes oss att den här spridningen inte åtföljdes av vare sig kritisk reﬂektion eller några svar på vad som kan kallas problemet med kvalitet: kunde begreppet och praktiserandet av kvalitet välkomna och inkludera kontext och värderingar, subjektivitet och mångfaldiga perspektiv, komplexitet och ovisshet, deltagande och argumentation? Och i så fall hur? Utan övertygande svar verkade kvalitet leda in på en farlig väg genom att medverka till två oroväckande processer: den ökande standardiseringen och regleringen av det moderna livet (förenat med en retorik om individualism, mångfald och val) och utbytet av demokratisk politik mot administrativ praktik (förenat med en retorik om deltagande, lyssnande och myndiggörande). Kort sagt verkade kvalitetens tidevarv vara det perfekta komplementet till kontrollsamhället – kvalitetskontroll som ger kontroll genom kvalitet. Till vår förvåning och glädje tycks boken ha slagit an en global ton. Den engelska originalversionen av Från kvalitet till meningsskapande har tryckts om sex gånger och citeras ofta av författare från många länder. Den har förekommit i diskussioner på nätet och är obligatorisk kurslitteratur i allt ﬂer förskoleutbildningar. Den har också översatts till sex språk: katalanska, italienska, norska, portugisiska, spanska och svenska. En anledning till detta genomslag kan vara att boken ingår i en växande rörelse som ifrågasätter och söker efter alternativ till en alltmer dominerande anglo-amerikansk diskurs om den tidiga barndomens utbildning och omvårdnad. Den här diskursen är instrumentell i sin rationalitet, nyliberal i sina värderingar, teknisk i sin praktik och administrativ i sin disciplin. Den berättar en positivistisk historia om den tidiga barndomens utbildning och omvårdnad som en teknik som kan rätta till många brister i det postindustriella samhället utan att samhället behöver ta itu med de bakomliggande

9789147111725b1-328c.indd 10

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

strukturella defekterna i form av ojämlikhet, orättvisa och exploatering. I denna historia spelar kvalitet en nyckelroll som garant för en teknik vars uppgift är att överlämna individer som alla har gjorts lika förberedda för grundskolesystemet genom att ha uppnått en rad på förhand bestämda resultat eller mål som visar att de är redo. Trots den uppmuntrande responsen på den första upplagan finns det många delar av förskolevärlden som Från kvalitet till meningsskapande inte har nått ut till. Vi noterar att det hänvisas till boken i OECD:s rapport om organisationens egen tematiska granskning av förskole- och barnomsorgspolitiken i medlemsländerna, en banbrytande insats i jämförande studier (OECD, 2001). Men i allmänhet hittar vi få referenser till boken och dess perspektiv i policydokument från internationella organisationer och statsförvaltningar. Boken har ännu inte gjort något större avtryck i Nordamerika, även om den har fått en del anhängare. Det bekymrar oss eftersom Nordamerika och i synnerhet USA – trots att förskolepolitiken och förskoletjänsterna där långt ifrån är smickrande för så rika samhällen – spelar en betydande roll i att forma den globala agendan för den tidiga barndomen genom sin dominans inom forskning och vetenskaplig publicering och genom det stora inflytande som amerikanska (nyliberala och positivistiska) tänkesätt har på internationella organisationer (Penn, 2005). På det hela taget ser vi få tecken på en mer skeptisk syn på kvalitetsbegreppet – kvalitet dyker fortfarande upp överallt och fortsätter att tas lika mycket för given som när vi skrev den första upplagan. Så när vi föreslog förlaget en andra upplaga av Från kvalitet till meningsskapande hade vi i åtanke att försöka nå dessa och andra delar av förskolevärlden som ännu inte ägnar sig åt kritisk reflektion utan i stället fokuserar på att utveckla tekniker. För enligt oss står vi i dag inför ett oroväckande framtidsperspektiv med en växande förskoleforskning dominerad av ett tekniskt sökande efter en allomfattande och undergrävande ”bästa praktik” som ska utvärderas med begreppet kvalitet. Det är därför vår förhoppning att denna upplaga ska väcka ytterligare debatt och öka medvetenheten om att vi står inför val som främst inte är tekniska utan politiska, filosofiska och etiska.

9789147111725b1-328c.indd 11

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

N Y S Y N PÅ F R Å N K VA L I T E T T I L L M E N I N G S S K A PA N D E

År 2002 publicerades en italiensk översättning av Från kvalitet till meningsskapande i Italien av Reggio Children, en organisation som har inrättats av staden Reggio Emilia för att underlätta och hantera kontakterna mellan de kommunala förskolorna och alla som hör av sig på grund av det ökande internationella intresset för deras pedagogiska teorier och praktiker. Inledningen till den italienska översättningen utgör grunden för Carlina Rinaldis förord till denna upplaga. Vi blev glada över att Reggio Children tyckte att vår tolkning av Reggio Emilia var tillräckligt intressant för att ges ut, samtidigt som vi förstod att det inte innebar att Reggio Children helt höll med om denna tolkning och i synnerhet inte med vårt argument att Reggios pedagogiska praktik kan betraktas som postmodern. Rinaldi (2006) har senare sagt: ”Reggio är måhända postmodernt i sitt perspektiv, [men] vi är inte för postmodernism, för ’ismer’ är riskabla” (s. 182). Men vi blev också förbryllade över att de hade ändrat bokens undertitel: ”postmodern perspectives” som i den engelska upplagan hade blivit ”I linguaggi dell valutazione” – ”språk för utvärdering”. Vid närmare eftertanke tyckte vi att det var en utmärkt ändring, eftersom det ger konkret uttryck åt bokens centrala argument: att begreppet kvalitet är en särskild diskurs – eller ett särskilt språk – för utvärdering skapad inifrån ett särskilt paradigm (modernitet) och genomsyrad av detta paradigms värderingar och antaganden, inklusive vikten av universalitet, objektivitet, visshet, stabilitet och avslutning. Kvalitetens språk talar om universella normer fastställda av experter och om kriterier för att mäta verkställandet av dessa normer, med kvalitet som ett mått (ofta uttryckt som ett tal) på hur mycket tjänster och praktiker överensstämmer med dessa normer. Det kräver en fristående observatör som gör ett dekontextualiserat och objektivt faktapåstående. Kvalitetens språk är inte bara en normaliseringsteknik som ställer upp normer som prestationer ska bedömas utifrån för att på så sätt skapa policy och praktik. Det är också en distansteknik som hävdar att den kan jämföra prestationer varsomhelst i världen oavsett kontext. Och det är en regleringsteknik som ger ett kraftfullt administrationsverktyg för att styra på distans genom att ställa upp och mäta prestationsnormer.

9789147111725b1-328c.indd 12

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

Som vi ska återkomma till för att diskutera vill vi inte förbjuda kvalitetens språk. Det kan ha sin plats – faktum är att vårt postmoderna perspektiv varnar oss för ovanan att falla in i ett dualistiskt antingen/eller-tänkande. I stället gör Från kvalitet till meningsskapande gällande att det finns andra språk att använda för att tala om och praktisera utvärdering. I boken lägger vi fram ett annat språk (inte ”det” andra språket), väl medvetna om att det finns ytterligare alternativ: det är en flerspråkig och inte en tvåspråkig värld. Vi kallar språket ”meningsskapande”, en lingvistisk formulering som framhävs i den svenska titeln på boken. Men det kan ha andra namn, till exempel deltagar- eller dialogutvärderingens språk. Meningsskapandets språk, hävdar vi, skapas inifrån ett annat paradigm: det vi kallar postmodernt, även om vi i dag antagligen hade valt en annan term som till exempel poststrukturellt eller till och med ”post-foundational”. I likhet med kvalitet innehåller meningsskapande vissa värderingar och antaganden hämtade från ett särskilt paradigm, men de skiljer sig mycket från kvalitetens: meningsskapande välkomnar kontextualitet, värderingar, subjektivitet, ovisshet och provisorium. Meningsskapandets språk öppnar dörren för utvärdering som en demokratisk tolkningsprocess, en process som handlar om att göra praktiken synlig och därmed till föremål för reflektion, dialog och argumentation. Detta leder till en värdebedömning som är kontextualiserad och provisorisk eftersom den alltid blir omtvistad. De två språken arbetar med väldigt olika metoder och verktyg. Kvalitet bygger på att tillämpa mallar på situationer, där mallarna innehåller fördefinierade normer och ställer upp kriterier för mätningen av dem. Skattningsskalor, checklistor, standardiserade protokoll och procedurer, detaljerade inspektionssystem – det är kvalitetens metoder och verktyg. Meningsskapande har ett helt annat förhållningssätt: Det arbetar med pedagogisk dokumentation och reflektion och genom att lyssna. Detta redskap kräver först och främst att man synliggör praktiken genom många olika former av dokumentation: nedskrivna eller intalade anteckningar, arbetet som barn har gjort, fotografier, videoinspelningar … möjligheterna är många. Därefter krävs en kollektiv process med tolkning, kritik och utvärdering där dialog, reflektion och argumentation är betydelsefullt och där mångfald och ovisshet behandlas som viktiga värden och inte som svagheter

9789147111725b1-328c.indd 13

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

som ska kontrolleras eller undanröjas. Om kvalitetens verktyg omfattar en mätningsprocess för att fastställa överensstämmelse med uppställda specifikationer är pedagogisk dokumentation en utforskningsprocess som leder till och värdesätter slutsatser som är provisoriska och går att ifrågasätta. Pedagogisk dokumentation sammanför en verkningsfull kombination: faktisk praktik, demokratisk diskussion och reflektion. Den kan möjliggöra ”en kritisk inställning till de ting som ges åt vår nuvarande upplevelse som om de vore tidlösa, naturliga, obestridliga” (Rose, 1999, s. 20). Den kan bidra till att utmana dominerande diskurser, de sätt att namnge och tala om saker som gör att antaganden och värderingar blir osynliga, som förvandlar subjektiva perspektiv och förståelser till skenbart objektiva sanningar och som bestämmer att vissa saker är självklara och realistiska medan andra är tvivelaktiga och opraktiska, ibland till och med obegripliga. På så vis kan pedagogisk dokumentation hjälpa oss att identifiera såväl praktikerna genom vilka vi har konstruerat bilden av barnet, kunskap, lärande och miljön som hur vi har konstruerat oss själva som lärare, föräldrar, studerande, forskare … och på detta sätt göra oss öppna för andra möjligheter. Denna blandning – att kombinera praktik, demokrati och reflektion – hade stark dragningskraft på Loris Malaguzzi, den första pedagogiska chefen för förskoleverksamheten i Reggio Emilia, och en av upphovsmännen till pedagogisk dokumentation som utvärderingsverktyg. Hans levnadstecknare beskriver hur dokumentation är en av nycklarna till Malaguzzis filosofi: Jag tror att bakom denna praktik finns den ideologiska och etiska principen om en transparent skola och transparent utbildning … Dokumentation i alla dess olika former utgör också ett extraordinärt verktyg för dialog, för utbyte, för delaktighet. För Malaguzzi innebär det möjlighet att diskutera och samtala om ”allt med alla”… Att utbyta åsikter med hjälp av dokumentation förutsätter att man kan diskutera verkliga, konkreta saker, inte bara teorier och ord. Hoyuelos, 2004, s. 7 Malaguzzis efterträdare, Carlina Rinaldi, betonar ytterligare den pedagogiska dokumentationens inkluderande och demokratiska natur: ”De som läser

9789147111725b1-328c.indd 14

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

[dokumentationen] kan vara barn, föräldrar, alla som har deltagit eller vill delta i denna process. Dokumentationsmaterialet är öppet, tillgängligt, användbart.” På annat håll jämför hon dokumentation med utvärderingsverktyg som har mer gemensamt med dem som används för kvalitet: ”Genom att erkänna dokumentation som ett möjligt verktyg för bedömning/utvärdering får vi en extremt stark ’antikropp’ mot en spridning av bedömnings- och utvärderingsverktyg som är alltmer anonyma, dekontextualiserade och bara skenbart objektiva och demokratiska” (2006, s. 62). Olika språk för utvärdering existerar inte i ett vakuum. Vart och ett har sin motsvarighet i ett språk för att tala om barnet, dem som arbetar inom förskolan och själva tjänsterna som erbjuds. I Från kvalitet till meningsskapande föregås diskussionen om kvalitet, meningsskapande och pedagogisk dokumentation (kapitel 5, 6 och 7) av en diskussion om olika sociala konstruktioner eller förståelser av den tidiga barndomen och förskoleinstitutioner (kapitel 3 och 4). Vi hävdar att dessa olika konstruktioner, precis som de olika språken för utvärdering, har skapats från olika paradigmatiska positioner. Ta exemplet med hur förskoleinstitutioner kan förstås på olika sätt och hur dessa skillnader påverkar förhållningssätten till utvärdering. De här institutionerna (vi inbegriper tjänster under många olika namn som nursery, day care centre, nursery class eller school, preschool, daghem och kindergarten) kan förstås som inhägnader där tekniker tillämpas på barn för att producera förutbestämda resultat; denna förståelse är vanlig i den anglo-amerikanska diskurs som nämndes tidigare. Utvärdering förstås då som en teknisk och administrativ metod som tjänar flera syften: för att bedöma olika teknikers effektivitet i att uppnå föreskrivna resultat, för att mäta om institutioner tillämpar tekniker effektivt och ändamålsenligt samt för att ge något mått på ansvarighet i fråga om huruvida tjänsterna uppfyller målen, ger valuta för pengarna och passar för syftet. Tjänsten fungerar som en maskin, och kvalitet talar om ifall maskinen fungerar bra och ger bevis som gör anspråk på att vara objektiva och säkra: till exempel så producerar daghem som utvärderats att vara av god kvalitet bättre utvecklingsresultat – ett förhållande som vi varken ifrågasätter eller tycker är överraskande, eftersom moderna pedagogiska metoder är både kraftfulla och specifikt utformade för att ge bestämda resultat.

9789147111725b1-328c.indd 15

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

Men anta att du har en annan förståelse av förskoleinstitutioner. Anta att du förstår dem, till exempel som vi diskuterar i Från kvalitet till meningsskapande, som ”offentliga forum i det civila samhället, i vilka barn och vuxna deltar tillsammans i projekt av samhällelig, kulturell, politisk och ekonomisk betydelse” (s. 147). Dessa offentliga forum med deras stora antal projekt har potential till många och varierade resultat, möjligheterna är faktiskt obegränsade. Några av de här möjligheterna kan vara förutbestämda, men många är det inte. För vi kan inte föreställa oss allt som kan bli följden av mötena som äger rum på de här institutionerna, och vi vill vara öppna för det överraskande och oväntade – om man alltid bara spanar efter det som man förväntar sig, om man bara värdesätter förinställda mål, går man miste om mycket! Meningsskapande ger en metod för utvärdering som både gör oss mottagliga för nya kunskaper och insikter och gör det möjligt för oss att utforska och lära oss om barns läroprocesser och perspektiv och på så sätt förbättra det pedagogiska arbetet. Precis som kvalitet ger det bevis, men i form av dokumentation som sedan behöver tolkas med insikten att bevisen är öppna för olika läsningar och slutsatser. Kvalitet talar följaktligen om huruvida institutionen-som-maskin fungerar enligt specifikationen: producerar den målen a, b och c? Meningsskapande hjälper oss att förstå och bedöma vilka möjligheter institutionen-som-komplex-organism kan realisera: vad producerar den? Kvalitet innebär att arbeta med någon annans perspektiv, presenterat som objektiv sanning. Meningsskapande kräver att man utvecklar ett eget perspektiv, presenterat som rigorös subjektivitet men alltid konstruerat i relation till andra. De här olika utvärderingsspråken sätter utvärderaren i ett mycket annorlunda förhållande till praktiken: ”Värdet av subjektivitet innebär att subjektet måste ta ansvar för sin ståndpunkt; det går inte att gömma sig bakom en föregiven vetenskaplig objektivitet eller kriterier som lagts fram av experter” (Dahlberg & Moss, 2005, s. 16). I N N E BÄ R ” B O RTO M K VA L I T E T ” E TT FA RVÄ L T I L L K VA L I T E T ?

En av svårigheterna med att försöka detronisera kvalitetens språk – så att ”kvalitet” inte längre kan tas för givet som ett neutralt begrepp utan värde-

9789147111725b1-328c.indd 16

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

ringar eller antaganden – och att särskilja det från andra språk som till exempel meningsskapande är att processen kan ge upphov till motsatspar. Det kan ge intryck av att man antingen måste välja kvalitet eller meningsskapande, att det finns en god sida och en ond sida. Vår bok kan ha bidragit till detta, men om så är fallet var det oavsiktligt. Vi avslutar kapitel 5 med att erkänna att det finns plats för båda utvärderingsspråken och, mer allmänt, för förskolearbetet att ta till sig olika perspektiv som utgår från olika paradigmatiska positioner. Det är fortfarande vår uppfattning i dag. Vi försvarar rätten att acceptera olika perspektiv och språk – men med det viktiga förbehållet att ”alla som är engagerade i tidig barndom och förskola inser att det finns olika perspektiv, att det arbete som vi utför (om det nu är som praktiker eller föräldrar eller policymakare eller forskare) alltid görs utifrån ett visst perspektiv, och att därför val – eller värdebedömningar – alltid görs och att detta faktum får enorma konsekvenser för teori och praktik” (s. 215). Andra kan inta en annan ståndpunkt än vi och rentav aktivt kritisera vår uppfattning, men det ser vi inte som något problem: vi kan debattera men ändå respektera, vi kan sträcka oss över den paradigmatiska klyftan. Vad vi däremot ser som ett problem, och som vi tycker är helt oacceptabelt, är när andra intar en ståndpunkt som om inte finns några val att göra, som om deras synsätt är det enda. Tyvärr är det alltför vanligt bland både forskare och policymakare. Tidskriftsartiklar inom förskolefältet saknar ofta uppgifter om författarnas ståndpunkter och dess betydelse för hur frågor har definierats inom forskning och utvärdering, vilka metoder som har valts och hur data har tolkats. Samtidigt finns det i dag en sorts standardpolicy, utarbetad av statsförvaltningar och internationella organisationer, med en förutsägbar logisk grund och föreskrift för den tidiga barndomens utbildning och omvårdnad, vilken bygger på samma ofta citerade forskning utan att ställa så mycket som en enda kritisk fråga eller erkänna att det kan finnas olika perspektiv och förståelser. De här dokumenten är inte bara tråkig och enformig läsning. De kväver demokratin. Politiska och etiska val ersätts av tekniska specifikationer, ofta legitimerade av positivistiska forskningsstudier som vid närmare granskning inte lyckas övertyga när hänsyn har tagits till kontext och komplexitet (se, till exempel, Penn et al. (2006) för en kritik av relevansen i flera USA-baserade

9789147111725b1-328c.indd 17

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

studier som ofta åberopas av en mängd organisationer och länder för att rättfärdiga statlig finansiering av förskoleverksamhet på lönsamhetsgrunder). Men vi är också mer medvetna i dag än när vi skrev Från kvalitet till meningsskapande om att valen vi gör kräver betydligt mer än att bara uppge en preferens. Det är svårt att arbeta med meningsskapandets språk. Det kräver, eller underlättas åtminstone betydligt av, vissa förhållanden: engagemang i speciella värderingar, till exempel ovisshet, subjektivitet, demokrati; kreativitet, nyfikenhet och en önskan att experimentera och korsa gränser, en reflektiv, utforskande och socialt uppskattad personalstyrka samt oavbrutet stöd från kritiska vänner (till exempel de pedagogiska samordnarna, pedagogistas, i Reggio Emilia, vilka arbetar i nära kontakt med ett litet antal förskolor), servicenätverk, policymakare och politiker. Vi kan hålla med om att sådana förhållanden inte är allmänt förekommande, och där de saknas kan det vara nödvändigt att använda kvalitetens språk, som är mycket lättare att lära och tala och bara kräver förmåga att följa anvisningar och att använda tekniker på rätt sätt. Beslutet att arbeta med kvalitet bör dock betraktas som ett politiskt val som gjorts i en särskild tidsmässig och rumslig kontext. Valet bör åtföljas av ett erkännande att det finns alternativ och av en uppfattning om framtida riktningar. Kvalitet kan vara det rätta valet att göra här och nu, men är det språket som föredras om 10 eller 15 år? Om svaret är ja, vilken är då den logiska grunden för denna stagnation? Och vilka är farorna med att hålla fast vid ett språk som är så starkt förknippat med kriterier och standarder, som är så kraftfullt normaliserande och reglerande och som leder till uteslutning och brist på mångfald? Om svaret är nej, om intentionen är att lära sig att tala ett annat språk över tid eller att bli flerspråkig, vilka förhållanden måste då sättas på plats och hur ska övergången åstadkommas? Ska det bli en allmän förändring uppifrån och ner, eller ska den ledas av enskilda förskolor eller nätverk av förskolor som väljer att börja använda meningsskapande (eller något annat utvärderingsspråk)? Vilka normer och kriterier kommer att finnas kvar även efter de här förändringarna, eftersom vi tror att det även i det mest decentraliserade och experimentella system kommer att finnas kvar någon sorts normativt ramverk som ställer upp några gemensamma värderingar, principer, mål och berättiganden?

9789147111725b1-328c.indd 18

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

Sju år efter den första upplagan av Från kvalitet till meningsskapande försöker vi fortfarande hitta ett samband mellan olika språk, ett som bygger på respekt, erkännande att det behövs kontextuell bedömning och sambandets dynamiska natur. Vi vill dock klargöra att erkännandet av olika perspektiv och en ovilja att stänga dörren för möjligheter genom att ställa upp antingen/ eller-val inte innebär att vi inte tar ställning, att vi accepterar en okritisk relativism. Att ha ett perspektiv innebär att ta ställning, och vi har valt vår. Vi anser, som ett politiskt och etiskt val, att förskoleinstitutionen ska förstås och utvecklas som en offentlig institution, ett forum och en plats för barn. Ett ställe för att träffas och relatera till andra, där barn och vuxna möts och engagerar sig i något tillsammans, och där de kan samtala, lyssna och diskutera för att uttrycka sina åsikter. Vi tror att den som sådan har potential för en oändlig mängd möjligheter – kulturella, lingvistiska, sociala, estetiska, etiska, politiska och ekonomiska – en del som är förväntade och förutbestämda, men många som inte är det. Och att den kan spela en viktig roll i demokratins förnyelse genom att ställa demokratisk praktik i förgrunden i alla aspekter av livet och arbetet. Vidare anser vi att meningsskapandets språk – eller demokratisk utvärdering – är den form av utvärdering som speglar de demokratiska och delaktiga värderingarna i en sådan institution och som bäst kan fördjupa förståelsen och konstruera komplexa värdebedömningar. Kvalitetens språk kan ha sin plats, men ur vårt perspektiv ska den platsen vara noggrant definierad och regelbundet omprövas. Det ska behandlas som en tillfällig åtgärd för tillfälliga förhållanden. E TT S N YG G T O M S LAG M E N E N S VÅ R B O K ?

Somliga har sagt att Från kvalitet till meningsskapande är en svår bok, andra att den inte är svår men väl utmanande. Som författare är vi kanske inte de mest lämpade att uttala oss om hur läsarna uppfattar boken. Vi hoppas att den inte är onödigt oklar eller dunkel på grund av att den är dåligt skriven. Vi har försökt att förklara begrepp och idéer som kanske är obekanta i stället för att anta att läsaren redan känner till dem. Vi hoppas därför att boken inte är svår, men accepterar att den kan vara utmanande. Man kan faktiskt hävda att den bör vara utmanande med tanke på att läsaren ombeds att ifrågasätta etablerade idéer och att tänka annorlunda.

9789147111725b1-328c.indd 19

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

Paradigmbegreppet är centralt för boken och för utmaningen den kan utgöra för läsaren. För dem som inte känner till begreppet kan det vara spännande, men också förvirrande, att bli uppmärksammad på att det kan finnas olika sätt att se på och förstå världen. Det kan vara frigörande, men även omskakande, att tänka på att det som har tagits för givet kanske bara är en av flera möjligheter – att det till exempel kanske inte finns något essentiellt barn utan många bilder av barnet konstruerade i olika kontexter, att förutbestämda resultat inte behöver vara det enda eller ens det huvudsakliga syftet med förskoleinstitutioner och att ”kvalitet” kan vara ett problem och ett val i stället för en odiskutabel nödvändighet. Boken kan också vara utmanande av den snarlika anledningen att den arbetar med teorier och begrepp som inte tidigare har använts på förskolefältet, som förut (i alla fall i den anglo-amerikanska världen) har varit hänvisat till ett ganska begränsat urval främst hämtat från barnutvecklingens område. Från kvalitet till meningsskapande kritiserar inte bara några inflytelserika delar inom forskningsområdet om barns utveckling (vilket vi villigt erkänner är långt ifrån originellt), utan hämtar också många idéer från ett antal poststrukturella tänkare, främst franska, som aldrig (så vitt vi vet) ägnade den tidiga barndomen någon uppmärksamhet i sina egna arbeten – Levinas, Derrida, Deleuze och, mest betydande för den här boken, Foucault. Under de senaste 15 åren, och särskilt det senaste decenniet, har deras arbeten rönt ett allt större intresse på förskolefältet i både forskning och praktik (men även denna utveckling tycks policymakarna inte ägna någon uppmärksamhet). För de öppnar för ett nytt tänkande om etik, lärande, kunskap, makt och relationer. Men den här typen av teoretiker är trots detta ökande intresse knappast breda, och vi vågar oss på att gissa att deras verk sällan finns med som kurslitteratur på utbildningar. En del av dem är svåra att läsa, delvis för att språket kan vara tungt. De är också utmanande för att de konfronterar läsaren med nya perspektiv på världen och på relationer vilka ofta är mycket provokativa, förvirrande och oroande. Är det verkligen så att jag inte kan stå utanför maktrelationer? Bidrar verkligen min dagliga praktik till att forma barnet till en särskild sorts subjekt? Styr jag mig själv genom att internalisera dominanta diskurser i mitt tänkande och min praktik? Gör mina försök att arbeta holistiskt med hela barnet mig delaktig i en mer effektiv kontroll av

9789147111725b1-328c.indd 20

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

barnet genom att ”styra själen”? Har min pedagogiska praktik, med dess system av begrepp och klassificeringar, som effekt att fånga in barnet och göra den Andre till den Samme? Och vilka möjligheter till motstånd finns det om så är fallet? Vad skulle ingå i en etisk relation präglad av öppenhet till den Andre, att föreställa sig en Annan som jag inte får fånga in? Så visst är boken utmanande, åtminstone på sina ställen. Men vi hoppas att den stundtals mödosamma läsningen ska visa sig vara värd besväret för en del eller rentav många läsare genom att visa på nya möjligheter och perspektiv. Vi hoppas också att Från kvalitet till meningsskapande i vissa fall ger tröst och kraft. För en anledning till intresset som boken har väckt över hela världen kan vara att den ger uttryck för en del av den oro och olust som många känner inför den riktning som barnomsorgen och förskolan i många länder har tagit under påverkan av det som vi kallar den dominerande anglo-amerikanska diskursen. Det ligger i dominerande diskursers natur att de gör anspråk på att stå för sanningen och försöker sätta upp gränser för vad människor kan tycka, ifrågasätta och praktisera. Allt inom dessa gränser blir naturligt, självklart och givet, medan allt utanför ignoreras eller avfärdas som oriktigt, orealistiskt eller otänkbart. Men Från kvalitet till meningsskapande med sitt postmoderna perspektiv betraktar den dominerande diskursen om den tidiga barndomen som konstruerad och perspektivisk, en lokal diskurs som har skapats och är hemtam i en liten del av världen, men som gör anspråk på global hegemoni. Boken lägger fram en annan diskurs – inte det enda alternativet, men ett alternativ som visar att vi står inför val, inte en nödvändighet. Detta känns förhoppningsvis befriande och gör det mödan värt att ta sig igenom de tyngre partierna i boken. B O RTO M ” F R Å N K VA L I T E T T I L L M E N I N G S S K A PA N D E ”

Sedan Från kvalitet till meningsskapande gavs ut 1999 har vi tre fortsatt att utveckla bokens idéer och perspektiv. Gunilla Dahlberg har arbetat med olika forskningsprojekt i Sverige. I ett av dem, ”Barns dialog med naturen”, utforskar hon ett etik och estetik-paradigm, i ett annat, ”Mångkulturalitet och kommunikation”, undersöker hon en välkomnande och gästfri pedagogik som bygger på lyssnande.

9789147111725b1-328c.indd 21

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

Peter Moss har skrivit om olika förståelser av institutioner för barn, även efter den tidiga barndomen, och i synnerhet utforskat begreppet ”barns platser” (Moss & Petrie, 2002). Gunilla och Peter har tillsammans varit redaktörer för en bokserie, Contesting Early Childhood, som innehåller böcker om att arbeta med Foucaults teorier i barnomsorg och förskola (MacNaughton, 2005), det pedagogiska arbetets teori och praktik i Reggio Emilia (Rinaldi, 2006), ojämlikhet i små barns liv, framför allt i fattiga länder (Penn, 2005) och etik och politik i den tidiga barndomens utbildning (Dahlberg & Moss, 2005). Den sistnämnda boken spinner vidare på Från kvalitet till meningsskapande, som tog upp etikens betydelse och introducerade Emmanuel Levinas tankegångar, vilka utgör en stor del av denna senare bok. Alan Pence blev medförfattare till Från kvalitet till meningsskapande främst på grund av sitt arbete med urbefolkningssamhällen i Kanada och aktiviteter inom barnomsorg och förskola i majoritetsvärlden. Mycket av hans arbete har inriktats på att skapa synsätt på en tertiär utbildning som motarbetar koloniala mentaliteter och öppnar för olikartade och lokala förståelser som är viktiga för att kunna upprätta samhällsanpassade, hållbara program för barn. Sexton års arbete med First Nations Partnerships Program (http:// www.fnpp.org/) beskrivs i en nyutgiven bok (Ball & Pence, 2006). Han har även arbetat mycket i Afrika och Mellanöstern med kapacitetsuppbyggnad, ledarskapsutbildning och nätverksstärkande tillsammans med ledare för barnomsorg och förskola från olika länder i programmet Early Childhood Development Virtual University (ECDVU – http://www.ecdvu.org/). Han förbereder för närvarande tillsammans med kolleger en bok om barnomsorg och förskola i Afrika. Våra arbeten och förändringarna vi har sett sedan 1999 har fördjupat våra känslor för Från kvalitet till meningsskapande och gjort oss ännu säkrare på att det boken har att säga är viktigt och relevant. Det är en bok som uppmanar till engagemang och försiktighet. Vi välkomnar att intresset för och satsningen på förskola och barnomsorg ökar. Men vi håller med Foucault (1974) när han säger att allting är farligt och att ”den sanna politiska uppgiften i ett samhälle som vårt är att kritisera verksamheten hos de institutioner, som förefaller vara både neutrala och oberoende” (s. 171).

9789147111725b1-328c.indd 22

6/23/14 8:27 PM

FÖRFATTARNAS FÖRORD TILL DEN ANDRA ENGELSKA UPPLAGAN

Begreppet kvalitet kan tyckas vara både neutralt och välment, en självklart god sak. Men vårt argument är att det är värdeladdat och farligt, särskilt när det utnyttjas som en del av ett inskränkt men kraftfullt implementerat synsätt på den tidiga barndomen, vilket försöker styra barnet genom normalisering, teknisk praktik och instrumentell rationalitet. Vi hoppas att denna nya upplaga av Från kvalitet till meningsskapande ska ge ﬂer möjlighet att se kritiskt på kvalitet, samtidigt som den öppnar för nya förståelser inte bara av utvärdering utan även av barn och de institutioner som samhället tillhandahåller för dem. REFERENSER

BALL, J. & PENCE, A.R. (2006). Supporting Indigenous Children’s Development: Community-University Partnerships. Vancouver: UBC Press. DAHLBERG, G. & MOSS, P. (2005). Ethics and Politics in Early Childhood Education. London: RoutledgeFalmer. FOUCAULT, M. (1974). Human nature: Justice versus power. I Reﬂexive Water: The Basic Concerns of Mankind, Elders, F. (red.). London: Souvenir Press. HOYUELOS, A. (2004). A pedagogy of transgression. Children in Europe, 6, 6–7. MACNAUGHTON, G. (2005). Doing Foucault in Early Childhood Studies: Applying Poststructural Ideas. London: RoutledgeFalmer. MOSS, P. & PETRIE, P. (2002). From Children’s Services to Children’s Spaces. London: RoutledgeFalmer. OECD (2001). Starting Strong. Paris: OECD. PENN, H. (2005). Unequal Childhoods: Young Children’s Lives in Poor Countries. London: RoutledgeFalmer. PENN, H., BURTON, V., LLOYD, E., POTTER, S., SAYEED, Z. & MUG FORD, M. (2006). Early Years: What is known about the long-term economic impact of centre-based early childhood interventions? Technical Report. I Research Evidence in Education Library. London: EPPI-Centre, Social Science Research Unit, Institute of Education, University of London. RINALDI, C. (2006). In Dialogue with Reggio Emilia: Listening, Researching and Learning. London: RoutledgeFalmer. ROSE, N. (1999). Powers of Freedom. Cambridge: Cambridge University Press.

9789147111725b1-328c.indd 23

6/23/14 8:27 PM

9789147111725b1-328c.indd 24

6/23/14 8:27 PM

INLEDNING CARLINA RINALDI

A N L E D N I N GA R NA T I L L E TT VA L

Det här förordet grundar sig på den inledning som Carlina Rinaldi skrev till Reggio Childrens översättning och utgivning av Från kvalitet till meningsskapande 2004. Det har omarbetats och redigerats till den här boken. Genomgående använder Carlina termen ”skola” om både förskolor för barn under 6 år och om skolor för äldre barn. Faktum är att man i Reggio Emilia kallar sina barnomsorgs- och förskoleinstitutioner, för barn under och över 3 års ålder, för ”kommunala skolor”. Detta kan ses som ett försök att hålla betydelsen av ordet ”skola” öppen för tolkning och diskussion. Carlinas tankar om vad skolan kunde vara, i motsats till hur den ofta ser ut i praktiken i dag, diskuteras ytterligare i Rinaldi (2006). Det finns många anledningar till varför Reggio Children, som vanligtvis bara publicerar forskningsarbeten och erfarenheter från Reggio Emilias egna förskolor, har översatt och gett ut den här boken av Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence. Inte minst det mångåriga utbytet av tankar och åsikter mellan oss själva och författarna, vilket beskrivs så väl i denna underbart rika text. Vi känner att boken är ett uttryck även för vår egen identitet. Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence har varit våra reskamrater längs olika forskningsvägar sedan 1980-talet. Vid många tillfällen har vi fört en dialog som kan kallas ”omskapande”. Omskapande såtillvida att det har modifierat och berikat inte bara våra respektive ståndpunkter, utan själva våra identiteter. Det finns dock även andra skäl till vårt beslut. Det första av dessa är den breda, kulturella synen som genomsyrar hela texten och som är resultatet av en noggrann analys av besluten som tagits i flera länder och konsekvenserna av dessa beslut, inte bara när det gäller barnomsorgs- och förskolepolitiken utan mer allmänt för skolpolitiken i sin

9789147111725b1-328c.indd 25

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

helhet. Boken är dessutom av extra intresse och skapar debatt i Italien, där vi håller på att genomföra en viktig skolreform. Denna italienska skolreform är den andra anledningen till att betrakta texten som ett relevant och berikande bidrag till den inhemska debatten. Det råder inget tvivel om att det finns risker inte bara med den planerade skolreformen utan även med den syn på skola och utbildning som har gett upphov till reformen. För den italienska skolreformen sätter tillägnandet av förmågor som är funktionella för ekonomin och på arbetsplatserna före konstruktionen av individer som kan föreställa sig och skapa framtider och dela gemensamma förhoppningar och värderingar. Reformen reformerar inte, den bekräftar skolornas roll som instrument och förvägrar dem möjligheten att bli ”förändringsmotorer”. Edgar Morin, den franske filosofen, har på annat håll konstaterat att bara paradigmatiska förändringar kan hjälpa oss att skapa den ”nödvändiga förnyelse” som behövs för skolor. Av detta skäl anser jag att den äkta reformen, eller reformens kritiska skede, finns i implementeringsfasen när förändringarna börjar ta form med lagstiftning, riktlinjer, lokal och nationell debatt, och när redan befintliga begrepp organiseras om till en ny form. Dessutom kan inte våra tankar och yttringar, platserna och rytmerna i vårt dagliga liv, reformeras utifrån. De kan bara formas genom daglig dialog med vår egen verklighet, vilket kräver att vi känner ett genuint, djupt ansvar som genererar fortlöpande och modiga diskussioner. Reformens kärnpunkt finns i denna dagliga diskurs, i kampen att erkänna vår egen subjektivitet, i förmågan att tänka på ett annorlunda, avvikande sätt. När vi talar om barns utvecklingsstadier, eller ett enskilt barns utveckling och kvaliteten på detta barns läroprocesser, eller om barn lever upp till förväntningar, måste vi tänka på följande ord i Från kvalitet till meningsskapande: Dessa abstrakta kartor, gjorda med utgångspunkt från teorier om barns utveckling, får oss att förlora ur sikte det som verkligen äger rum i barns och pedagogers vardagsliv, eftersom verkligheten är mer komplex, kontextualiserad och perspektivisk än de kartor vi ritar, än de beskrivningar vi gör och de kategorier vi använder (därav ”representationskrisen”). De kan dessutom lätt objektivera barnen och oss själva som pedagoger och forskare. Barnet blir ett objekt för

9789147111725b1-328c.indd 26

6/23/14 8:27 PM

INLEDNING

normalisering via den barncentrerade pedagogik, som har vuxit fram ur utvecklingspsykologin med dess utvärderingar av utveckling. Och detta fungerar som en normaliseringsteknologi, som bestämmer hur barn bör vara. I dessa processer inträder makten genom att skapa en typ av hierarki bland barn, som bygger på om barnet nått eller inte nått ett specifikt stadium. Att försöka uppnå normen och förebygga eller korrigera avvikelser från den blir viktigare än den pedagogiska praktiken. Sådana klassificerande praktiker kan ses som en form av manipulation, genom vilken barnet ges såväl en social som en personlig identitet. (s. 93-94) Det här är värdefulla idéer för dem av oss som i reformerna uppmanas att fatta beslut, tillsammans med familjer, om flexibla scheman, att tidigarelägga skolstarten eller att hjälpa barn att välja vid tolv års ålder mellan vanlig skola eller yrkesförberedande skola. Riktigt värdefulla idéer för dem som vill hitta ett sätt att hejda utvecklingen mot hierarkier och diskriminering som verkar tränga igenom i skolan och samhället. Från kvalitet till meningsskapande hjälper oss också att reflektera över en av de mest diskuterade delarna av den italienska skolreformen: individualiseringen av utbildningsval, och tonvikten som detta kan lägga på individen och på individuella utbildningsåtgärder. Det finns de som i likhet med mig känner att det är stora risker förknippade med den här sortens val. Orsakerna till den här oron belyses av författarna när de avvisar tanken på ett ”grundläggande, autonomt, enhetligt, stabilt subjekt eller en ’egentlig’ mänsklig natur, som är oberoende av kontexten och som kämpar för att förverkligas och bli beskriven” (s. 72). Det här är en oerhört viktig fråga. Skapandet av identitet är beroende av relationen mellan själva skapandet och läro- och kommunikationsprocesserna. Det är en punkt som mycket annat utvecklas från; idén om subjektivitet och intersubjektivitet, inte bara individuellt lärande i gruppen utan även gruppens lärande, processerna som gruppen genomgår för att bli en lärande grupp. Allt detta får oss att fundera på och utvärdera begreppet grupper, att utvärdera innebörden av vänskap och de gemensamma vägarna som ingår i att forma en individ. Vi måste därför främja en singularitet som inte bara

9789147111725b1-328c.indd 27

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

öppnar för utbyten under jag-utvecklingen, utan också ”förhandlar” om sin struktur och identitet i en permanent process som äger rum i kontexter. Författarna ger oss anledning att inte bara beakta det enskilda barnets och den enskilda familjens behov, utan även tänka på singularitet som ett element som bara kan uppstå ur mångfalden i en gemenskap, ur forumet som skapas i varje grupp. Det finns en annan fråga som den italienska skolreformen, men inte bara den, har fört upp på dagordningen för den allmänna opinionen. Det är en fråga med enorm social och kulturell betydelse, vilken kan ha undgått många men som den här boken eftertryckligt gör oss uppmärksamma på. Det är barndomens kulturella och sociala identitet, definierad och beskriven vid planeringen av såväl förskolor som skolor som helhet. Reformen, i likhet med debatten om tjänster för den tidiga barndomen, genomsyras av en kulturhistorisk definition av barndomen som ser: den tidiga barndomen [som] grundvalen för en framgångsrik utveckling senare i livet. Det är början på en resa av förverkligande, från barndomens ofullständighet till vuxenlivets mognad och fulla mänskliga status, från en ouppfylld potential till en ekonomiskt produktiv mänsklig resurs. Barnet … representerar ett potentiellt humankapital, som väntar på att realiseras genom investeringar. … [M]etaforen är att klättra uppför stegen. (s. 105-106) Ur detta perspektiv är varje utvecklingsstadium i barndomen en sorts lärlingstid inför efterföljande, viktigare stadier. Spädbarnsåldern är den första pinnen på stegen och ses som en förberedelse för skolan och lärandet som förutsätts ha sin början där. Denna konstruktion – spädbarnsåldern betraktad som en framtidsinvestering – har fått politiker och företagsledare att få upp ögonen för den tidiga barndomen som de tidigare var tämligen ointresserade av. Identitet, behov och rättigheter i nuet är inte så viktigt: Hos dessa inflytelserika människor börjar tidig barndom nu att betraktas som det första stadiet i processen att producera en ”stabil och välförberedd” arbetskraft för framtiden, och sålunda som en grundval

9789147111725b1-328c.indd 28

6/23/14 8:27 PM

INLEDNING

för långsiktig nationell framgång på en alltmer konkurrensbetonad global marknad. (ibid.) Det här är ord som hjälper oss alla, vare sig vi är involverade i skolans värld eller inte, att mer noggrant undersöka uttalanden till stöd för mer barnomsorg och förskola. Det är min åsikt att vi har en skyldighet att fundera över den här definitionen av spädbarnsåldern som ”för” (som i förberedande, förskola …), inte bara för de utbildningsmässiga utan även för de kulturella, politiska och ekonomiska implikationerna. Barndomen blir en investering, skolan en specialisttjänst att sträva efter för familjer och barn. I själva verket har det redan inletts en omdefiniering av förskoleinstitutioner (och andra institutioner), där barn allt mindre betraktas och betraktar sig själva som medlemmar i en gemenskap och alltmer som konsumenter av en tjänst, på samma sätt som deras föräldrar allt oftare betraktas som ”användare och konsumenter”. Ett nytt samhälle planeras på ekonomisk grund, men gamla risker dyker upp på nytt för vår barndom och dess institutioner. Författarna lägger fram många argument för dem som tvivlar på att de är starka nog att motarbeta denna alltmer dominerande syn på skolan och förskolan: som en tjänst att konsumera i stället för en plats för social och kulturell konstruktion och utveckling, grundvalen för ett samhälles kulturella identitet. De påminner oss om att vi inte får glömma bort det faktum att: ”Institutioner för förskola kan uppfattas som offentliga forum i det civila samhället, i vilka barn och vuxna deltar tillsammans i projekt av samhällelig, kulturell, politisk och ekonomisk betydelse.” (s. 147) (kursiv i original). Och de tillägger att dessa forum ”utgörs av platser för aktivt medborgarskap, där människor deltar i kollektiv handling och praktiserar demokrati” (ibid.). Den här definitionen av förskoleinstitutioner är fjärran från dem som kan läsas mellan raderna i många dokument från senare år, och den är ett värdefullt hjälpmedel för oss för att behålla känslan av rättigheter som både vi och barn har. I grund och botten är det här en bok om rättigheter. Rättigheter som dock inte är fristående från de processer som stimulerar och formar dem. För ”rättigheter” och ”skyldigheter” kan bara slå rot och växa genom skapandet

9789147111725b1-328c.indd 29

6/23/14 8:27 PM

FRÅN KVALITET TILL MENINGSSKAPANDE

av ”platser” eller forum som inte bara tillåter utan även stöder medborgerliga aktiviteter för alla på sådana platser. Men det är på sidorna som tar upp idén om kvalitet och bedömning som bokens betydelse blir tydlig inte bara för dem som arbetar med utbildning utan även för alla som vill delta i den aktuella politiska och kulturella debatten. Det är på de sidorna som vi hittar den mest påtagliga intensiteten i dialogen mellan de tre författarna, och de största fördelarna med en postmodern infallsvinkel som kan dekonstruera idéer på sätt som samtidigt är modiga, utmanande och vassa. Idén om kvalitet i oﬀentliga tjänster för den tidiga barndomen analyseras utifrån dess historiska och existentiella ursprung och förs framåt i en helt innovativ riktning, som samtidigt ser till att fullständigt exponera stereotyperna som används för att bilda grunden för en alltmer kortsynt diskussion om kvalitet. För dem som är inblandade i att söka efter metoder och verktyg för objektiv mätning av skolresultat kan det vara nyttigt att fundera över följande ord: Kvalitet och kvalitetsutvärdering kan på så sätt bli en integrerad del av ett nytt kontrollsystem och få en politisk funktion så att den makt som decentraliseringen ger med ena handen, kan utvärderingen ta tillbaka med den andra. … Vi är överhopade av information och valmöjligheter; vi arbetar under tidspress och utan tillgång till expertis; vi kan inte lita på traditionella auktoritetskällor och inte heller på producenternas egennyttiga påståenden. Det är i det läget inte förvånande att vi för att få hjälp att förstå världen och fatta beslut i allt högre grad förlitar oss på ”expertsystem … som tillhandahåller tekniska prestationer eller professionell expertis som kan organisera stora delar av vår materiella och sociala miljö” … Kvantiﬁeringsmetoder, inklusive kvalitetsmätning, är ett drag i dessa expertsystem. Som vi redan noterat minimerar de behovet av kunskap och personlig tillit. (s. 173-174) Det här är ett extremt allvarligt påstående som kan skapa ett samförstånd eller ge upphov till meningsskiljaktigheter. Många kan faktiskt undra hur vi undviker att glida in i en sorts ytlig allmänhet, ett resignerat accepterande,

9789147111725b1-328c.indd 30

6/23/14 8:27 PM

INLEDNING

om vi inte har någon objektivt garanterad kvalitet. Eller ännu värre – hur undviker vi att tro att allt vi gör på något sätt är ”bra”? Gunilla Dahlberg, Peter Moss och Alan Pence har ett förslag och de styrker det med all den välunderbyggda argumentering som de har vant oss vid. Förslaget är inte enkelt, vilket de är fullt medvetna om. Vi måste arbeta med ovisshet, komplexitet och tvivel, menar de. Det innebär att inte falla tillbaka på fördeﬁnierade kvalitetskriterier och den ”objektiva” bedömningen av dem, vilket påstås garantera den neutralitet som vi ibland eftersträvar, att ställa oss själva åt sidan så att vi känner oss mer opartiska och distanserade, men som samtidigt fullständigt negerar idén om utbildning som en process av deltagande och känsla, i grunden levande. När möjligheten till standardisering bleknar inför mötet med mångfald och komplexitet – varför inte i det läget försöka förstå hur institutionen verkar, i stället för att utvärdera dess konformitet med en alltmer problematisk norm? (s. 193) Bokens underliggande tanke är att vi måste ändra vårt språk för utvärdering och anamma idén om ”meningsskapande” som en permanent förändringsprocess. Om vi kan göra det här perspektivet till vårt eget blir skolorna centrum inte bara för att skapa mening, utan även förändring. Förändring blir då skolornas viktigaste beståndsdel. Den omskapande förändring som kommer från djupgående läroprocesser och kunskapsbyggande. En ”skola som förändras” betyder inte en skola som förändras på grund av en skolreform (även om detta förvisso kan ha en stark inverkan). Det betyder i stället att förändringens omskapande natur och förmågan till, lusten i, ansträngningen vid och glädjen över förändring är ett med skolans identitet som en plats för ”dialog”. Till dess att skolor politiskt ses som ”motorer för förändring och social kreativitet” och vi kan tolka detta som en skolas sätt att vara ”produktiv” kommer förändringskulturen som ”framtidsstrategi” eller som strategi för att skapa framtiden att få kämpa för att bli accepterad. Vi måste också förstå de etiska värderingarna i bokens argument:

9789147111725b1-328c.indd 31

6/23/14 8:27 PM

Universitetslektor Gunilla Lindqvist, Pedagogiska Magasinet, Stockholm, nr 1/00

Gunilla Dahlberg Peter Moss

Alan Pence

är professor i pedagogik vid Stockholms Universitet.

är professor vid the School of Child and Youth Care, University of Victoria, Kanada.

är professor i Early Childhood Provision vid Institute of Education, University of London.

Från kvalitet till meningsskapande

”...författarna för viktiga och mycket intressanta resonemang om dagens barndom och barnomsorg, då de ifrågasätter givna sanningar och synsätt.”

Pence

Dessutom innehåller boken litteratur från hela världen, vilket innebär att den utgör en utförlig presentation av denna just nu pågående kunskapsteoretiska och sociohistoriska "synvända".

Dahlberg Moss

Från kvalitet till meningsskapande POSTMODERNA PERSPEKTIV  EXEMPLET FÖRSKOLAN

Gunilla Dahlberg

Peter Moss

Alan Pence

Best.nr 47-11172-5 Tryck.nr 47-11172-5

9789147111725c1c.indd 1

6/23/14 8:30 PM