– Vi med, sa Linus och knuffade till Gustaf som, precis som Linnéa, var tveksam. Till sist nickade han motvilligt. Mary rättade till sina runda glasögon och drog efter andan som för att ta sats. – Vi står nu mitt i denna cirkel av stenbänkar, bordet och monoliten. – Ja, vi vet det, sa Gustaf och flinade lite. – Tyst, Gustaf, fräste Julia. Fortsätt, Mary, vad är det som är så hemligt? Ja, precis, tänkte Linnéa, varför är hon så hemlighetsfull? Hon tittade skrämt på Mary, som faktiskt också såg lite nervös ut. Till sist samlade hon sig och sa med en röst som inte riktigt bar: – När jag såg korparna förstod jag direkt. Det råder inte längre något tvivel om det. Vi står just nu i en aktiv Häxring. De är tillbaka. **
◆ 34 ◆