9789144115535

1

Läsning på flera nivåer

Sju berättelser om vad som kan hända en vanlig dag Emma Brandberg

sfi, sva och språkintroduktion

Studentlitteratur Box 141 221 00 Lund Besöksadress Åkergränden 1 Tel 046-31 20 00 studentlitteratur.se

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisnings­ändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Redaktör: Henric Arfwidsson Grafisk form: Lennart Persson Grafisk Formgivning Art.nr: 39380 ISBN 978-91-44-11553-5 © 2016 Författaren och Studentlitteratur AB Upplaga 1:1 Printed by Interak, Poland 2017

HUR SKA BOKEN ANVÄNDAS? Till eleven Boken innehåller sju berättelser som alla finns i två nivåer – nivå 1 som är lättare och nivå 2 som är mer avancerad. Det huvudsakliga syftet med boken är att skapa en lust och en vilja att läsa. Genom läsningen lär du dig ord och grammatik på ett enklare sätt.

För att öka förståelsen för innehållet i berättelserna finns det ordlistor med förklaringar till svårare ord och fraser som du kan ta hjälp av under läsningens gång. Efter varje novell får du först möjlighet att beskriva berättelsen med tre ord. Detta hjälper dig att sammanfatta vad novellen handlar om. Du finner också några läsfrågor efter varje text, som du kan svara på när du läst berättelsen. Frågorna är desamma oavsett om du läser nivå 1 eller 2.

Slutligen har du även tre diskussionsfrågor till varje berättelse. Dessa handlar inte enbart om det du har läst om i novellen utan frågar även efter dina tankar och åsikter kring händelserna i berättelserna. Dessa kan man diskutera i klassen eller fundera över på egen hand.

Till läraren Boken innehåller sju berättelser som alla finns i två nivåer – nivå 1 som är lättare och nivå 2 som är mer avancerad. Det huvudsakliga syftet med boken är att skapa en lust och vilja att läsa och att genom läsningen tillägna sig språket implicit i första hand och explicit i andra hand.

Berättelserna finns i två nivåer för att fler ska kunna ta del av läsningen.

Genom att ha tagit del av samma historia skapas en gemensam utgångs­ punkt för samtal och diskussioner. Eleven har också möjlighet att läsa den enklare texten först och med en förförståelse sen prova att läsa den svårare texten och på så vis ta till sig en mer avancerad text.

För att öka förståelsen för innehållet i berättelserna finns det ordlistor med förklaringar till svårare ord och fraser som eleven kan ta till hjälp för att öka förståelsen utan att behöva lämna texten. Efter varje berättelse får eleven först möjlighet att beskriva berättelsen med tre ord för att snabbt

4

sätta ord på det lästa och befästa det i minnet. Sen kan eleverna ensamma eller tillsammans med andra besvara läsfrågorna som finns till varje text.

Frågorna tvingar läsaren att återgå till texten och närläsa delar och därmed öka sin förståelse för ord och innehåll. Frågorna är desamma för de båda nivåerna, 1 och 2.

Slutligen finns även tre diskussionsfrågor till varje berättelse. Dessa handlar inte enbart om själva novellen utan frågar även efter elevernas egna tankar och åsikter kring händelserna i berättelserna. Dessa kan man diskutera i klassen eller låta eleverna fundera över på egen hand.

INNEHÅLL 1 Dagen då det vände 5 2 En dag på jobbet 29 3 Fyra föräldrabetraktelser 55 A En lång dag 56 B På väg hem 62 C Buspappa 68 D Tonårsmorsa 74 4 Tunnelbanan 83

© Författarna och Studentlitteratur

1 DAGEN DÅ DET VÄNDE

6

DAGEN DÅ DET VÄNDE

Nivå 1

Catrin korsade gatan. Klockan var strax efter ett en grå novemberdag. På trottoaren blåste torra löv omkring. Catrin huttrade. Hon var i tid precis som vanligt. Lisbeth, Catrins mamma, hade alltid haft svårt att passa tider.

Catrin gissade att hon skulle komma sent och kände sig redan irriterad.

Trottoaren glittrade av frosten och det var halt. Gamla damer med sköra ben fick se upp idag.

Hon gick sakta Kvarngatan fram och tittade ointresserat i skyltfönstren.

Trots att det inte var december än hade affärerna redan börjat julskylta.

Väl framme i korsningen såg hon att mamman inte var där. Klockan hade blivit två minuter över ett. Catrin försökte att inte bli på dåligt humör. Men det inte var första gången hon stod och huttrade, väntades på Lisbeth.

Stadens lilla centrum var egentligen trevligt. Catrin hade svårt för att njuta av sådant nu för tiden. Tiden då hon julhandlat med väninnor var förbi. Hon hade sett allt för många hemska livsöden. Framför sig såg hon barnen i Darfur som hon skrivit om för tre år sedan. Hur de sprungit omkring i jackor som folk hade skänkt bort när de köpt nytt. Hon såg bilder i huvudet av kvinnor i Bagdad. Som ville förändra men inte fick. Eller barnen som sålde sig på gatorna i Rio. Hur kunde man julhandla när man hade sett allt det där?

Hennes mamma hade aldrig förstått sin dotters val av yrke. Catrin var journalist. Lisbeth tyckte att dottern sökte sig till farorna. Hon tyckte också Catrin förstört sitt äktenskap. Och det hade hon ju rätt i. Jonas hade varit redo att gifta sig men egentligen inte Catrin. Hon trivdes inte. Familjelivet gick inte ihop med resorna och jobbet. korsade gick över huttrade frös, skakade i tid punktlig, passa tiden passa tider vara på plats utsatt tid, punktlig gissade trodde, anade irriterad uppretad, arg frosten obest form ›frost‹ frusen dagg/morgonfukt halt halka, isigt sköra ben ömtåliga ben, lätt att bryta benet se upp akta ointressant inte intressant, tråkigt

julskylta i butikernas fönster inför jul väl framme äntligen framme, framme till slut nu för tiden nu, vid den här tiden julhandlat köpa julklappar, handla inför julfirandet väninnor vänner feminin form förbi över förändra ändra på, göra om sålde sig prostituerade sig sökte sig letade upp äktenskap förhållande, giftermål

© Författarna och Studentlitteratur

Nivå 1

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Tillslut hade äktenskapet tagit slut. Kärleken räckte inte till. Jonas var mer besviken än Catrin. Catrin kände bara frihet. Hon gav sig iväg på sitt nästa uppdrag, denna gång utan det dåliga samvetet.

Tillslut ser hon äntligen sin mamma komma gående. Hon sneglar diskret på klockan. Catrin tycker att det är respektlöst att låta folk vänta. Men hon tvingar fram ett leende. Mamman korsar övergångsstället. »Det var kö vid bankomaten« flåsar Lisbeth ursäktande.

Catrin blir glad. Hennes mamma uppmärksammade att hon var sen. Det hörde inte till vanligheterna. Hon gav sin mamma en kram. »Ska vi gå in?« frågade Catrin. De skulle äta lunch på en kinarestaurang.

Lisbeth ville inte att Catrin skulle betala. Men hennes pension var liten så Catrin hade föreslagit en billig restaurang.

Innan de gick in såg sig Catrin omkring. På andra sidan gatan stod några ungdomar. De kunde inte vara gamla men flera stod och rökte. Catrin rynkade på ögonbrynen.

Väl inne på restaurangen slog de sig ner på vinröda sammetssoffor. Allt var lite slitet. Men Catrin gillade kinamat. De beställde lite olika rätter. Allt smakade bra.

Samtalet gick lite trögt. Lisbeth frågade om jobbet, men mamman lyssnade inte riktigt när hon svarade. Lisbeth var inte så intresserad. Catrins mamma hade jobbat hela sitt liv som kokerska på skolmatsbespisningar.

Yrket hade varit både slitsamt och tungt. Vid 58 års ålder hade mamman blivit sjukskriven för sin dåliga rygg och sina utslitna knän. Sen förtidspensionerad som sjukpensionär. Catrins pappa dog i en hjärtinfarkt besviken ledsen, missnöjd frihet att vara fri, obunden uppdrag uppgift, ärende dåliga samvete insikten om att ha gjort fel, ångra sig sneglar tittar från sidan respektlöshet ohövlig, hänsynslös, utan respekt tvingar fram pressar fram, förmår, eng: force övergångsställe vita streck över gatan, där man korsar gatan flåsar flämtar, andas häftigt uppmärksammade märkte, upptäckte vanligheterna förekomsterna, eng: the usual pension ekonomiskt underhåll efter avslutat arbetsliv

© Författarna och Studentlitteratur

omkring runtom rynkade på ögonbrynen såg bekymrad/orolig ut slitet nött rätter här: delar av måltider/mat kokerska kvinnlig kock, kvinna som lagar mat skolmatsbespisningar matsal i skolan sjukskriven ledig från jobbet p g a sjukdom förtidspensionär slutat arbeta innan ordinarie pensionsålder sjukpensionär slutat arbeta innan pensionsålder p g a sjukdom/skada hjärtinfarkt stroke

7

8

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

vid 65 och mammans liv hade blivit tomt. Hon verkade ofta fundera över varför Catrin gjorde si och så. Varför hon inte satsade på familjen. Varför hon inte spenderade mer tid med sin mor. Catrin tänkte på sin före detta svägerska, Ingela, som bodde i samma stad som Lisbeth. Ingela hjälpte ofta mamman med olika saker – handla, städa och vara sällskap. Ingela tyckte nog synd om den ensamma gamla kvinnan.

Men Lisbeth hade en hobby – hon målade tavlor. Ända sedan Catrin var liten hade mamman målat. Hon hade en egen stil, vacker och enkel.

Målandet var något Catrin respekterade och uppmuntrade. Men mamman hade aldrig vågat visa sin konst för någon.

De stod till slut ute på gatan igen. Catrin kände sig alldeles slut. Hon hade försökt att inte ta åt sig av de pikar hon fått av Lisbeth. Hon var så trött på att höra att hon jämt gjorde fel. Mamman var bitter för att det aldrig blev några barnbarn.

De stod en stund utanför restaurangen, Catrin med händerna i fickorna.

Vinden var isande kall. Hon såg ungdomarna på andra sidan gatan. De stod fortfarande kvar i kylan. De sneglade hela tiden åt deras håll. »Hallå, lyssnar du inte?« hörde hon plötsligt Lisbeth säga. »Va, jo?« svarade Catrin. »Jag sa att Ingela kommer på jul, det är väl ok?« Catrin tittade först förvånat på sin mamma. »Men, vill inte hon vara med sin egen familj?« »Ingela och Hans separerade ju för tre månader sen. Ja, bara på prov men de kommer att bo isär i jul. Och barnen hennes kommer att vara med Hans så hon är alldeles ensam.« »Ja, men det är klart att hon får vara med oss i jul.« si och så satsade spendera … tid före detta svägerska sällskap hobby respekterade uppmuntrade

uttryck: på ett visst sätt göra insats, chansa tillbringa tid, ägna tid åt ex, tidigare äkta mans/frus syster vän, umgänge intresse, fritidssyssla högt värderade, såg upp till hejade på, främjade

vågat ta åt sig pikar bitter barnbarn förvånat separerade

haft mod känna sig träffad av negativa kommentarer negativt lagd, destruktiv någons barns barn överraskat, häpet valt att leva isär, bryta upp äktenskap/ förhållande

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

»För du kommer väl?« frågade Lisbeth sen anklagande. »Ja, det är klart jag kommer« »Du är inte ute på jobb då, som förra julen?« Catrin hade åkt till Japan förra julen. Hon hade svårt för julen. Men i år hade hon bestämt sig för att inte smita undan. Lisbeth suckade lättat.

Det var något som hela tiden pockade på Catrins uppmärksamhet. Hon hörde inte riktigt vad Lisbeth sa. Det var ungdomarna på andra sidan gatan.

Varför tittade de åt deras håll? Precis när de kom ut från restaurangen hade Catrin sett en ung pojke stå och trycka utanför restaurangen. Men hon såg honom ingenstans nu. Hon vände sig om och tittade längs gatan Han var borta. Men så dök han plötsligt upp. Han skyndande tillbaka över gatan.

Catrin hörde jubel från gruppen. Pojkarna började småspringa därifrån. Vad var det som precis hade hänt egentligen?

Hon såg på Lisbeth som stod och grävde i sin stora handväska. »Men var i all sin dag har den tagit vägen?« muttrade mamman. »Vad saknar du?« frågade Catrin, först ointresserat. »Min plånbok«, mumlade Lisbeth, »jag hade precis tagit ut pengar … « »Hur mycket då?« frågade Catrin oroligt. Hade inte de där ungdomarna dykt upp precis när mamman kom förut? Kunde de ha förföljt henne från bankomaten? Sett den gamla kvinnan ta ut en massa pengar? »6000 kronor« svarade mamman och nu tittade hon upp. »Kan jag ha glömt den inne på restaurangen?« »Helvete!« utbrast Catrin. »Men vad är det?« frågade Lisbeth oförstående. »Det är väl bara att jag går in igen och frågar efter den?« »Ja gör det. Men jag misstänker att du har blivit ficktjuvad« sa Catrin.

Mamman såg helt nollställd ut. anklagande klandrande, eng: accusing ha svårt för inte tycka om, ogilla smita fly, rymma pockade här: försökte få lättat befriad uppmärksamhet intresse, observans trycka här: befinna sig, hänga skyndade hade bråttom jubel glada tillrop

© Författarna och Studentlitteratur

småspringa grävde handväska muttrade förföljt bankomat utbrast oförstående ficktjuvad nollställd

springa långsamt här: letade, rotade mindre väska för vardagsbruk mumlade, talade lågt följt efter, jagat uttagsautomat för pengar utropade, sa plötsligt utan att förstå/inse/begripa bestulen, rånad uttryckslös, likgiltig

9

10

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

»Vad menar du? Det är ju bara vi här?« »Jag såg precis en kille springa härifrån. Han tog säkert plånboken.« Lisbeth vände på klacken och sprang in i restaurangen. Ingen plånbok.

Mamman var helt förtvivlad. Catrin kände för första gången på mycket länge ömhet för den gnatiga kvinnan. Det var säkert nästan hela hennes pension de hade stulit. »Kom« sa hon. »Jag följer med dig till polisen. Jag tror att jag såg killen som tog den.« Mamman nickade stumt. Det var nog första gången Catrin hade sett sin mamma mållös.

Catrin hade besökt många polisstationer. Man fick först ta en lapp, sen sitta och vänta. Lisbeth skruvade på sig. När det väl var deras tur fick de först fylla i en blankett. Beskriva pojken de sett och vad han hade tagit.

Polisen tog mot blanketten och kastade en blick på beskrivningen. Polisen tittade förvånat upp på henne. »Men det här låter ju som Noah« sa hon. »Det kan inte stämma?« »Vad menar du?« »Noah skulle aldrig stjäla. Jag känner hans pappa väl. Finare pojke får man leta efter.« »Ja, jag vet bara vad jag såg« svarade Catrin irriterat. Hon blev förvånad över att polisen var så oprofessionell. »Sa du att det var en massa andra ungdomar där?« frågade polisen sen tankfullt. »Ja, de hejade på och applåderade.« »Jag vet att han har haft problem med några av killarna på skolan. De kanske fick honom att göra det.« »Ja, det spelar ingen roll« sa Catrin ilsket. »Han har slutit 6000 kronor från en försvarslös gammal dam. Han måste väl lära sig att så här gör man inte.« vände på klacken ömhet gnatiga stumt mållös polisstationer

uttryck: vände helt om

kärleksfullhet, med kärlek sura, gnälliga, tjatiga tyst, utan ord stumt, häpet, utan ord polisens arbetsplats

beskrivningen skildringen, redogörelsen stjäla ta från någon utan lov oprofessionell inte professionellt, mindre skickligt tankfullt eftertänksamt, försjunken i tankar applåderade klappade händer ilsket argt försvarslös hjälplös, utan möjlighet att försvara sig © Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

Polisen tittade på henne. Kanske kom hon på att hon varit oprofessionell. »Självklart« sa hon och tittade ner i pappren. »Vi tar så klart tag i detta«.

Catrin förstod att nu var samtalet avslutat. Hon kände irritationen sjuda i kroppen. Hon misstänkte att detta ärende aldrig skulle lämna polisens skrivbord.

Catrin hade lämnat av sin mamma hemma. Det fanns säkert någon försäkring som täckte stöld. Catrin lånade henne pengar så länge. Hon hade gärna gett mamman de pengar hon behövde men mamman var alldeles för stolt för att ta emot dem.

Catrin var på väg hem till Stockholm. Hon rullade in på en bensinmack för att köpa kaffe. Catrin stod i egna tankar och såg först inte pojken. Han stod i den andra kön. I handen höll han en stor, brun plånbok. Det var den Catrin såg först. Den bekanta plånboken. Sen kände hon igen pojken.

Hon blev chockad. Vilken slump! Hur skulle hon göra nu? Pojken hade inte upptäckt henne.

Hon gick ut ur butiken. Hon sneglade in genom glasdörrarna. Pojken köpte en korv med bröd. Han började gå mot utgången. Journalisten i henne vaknade. Hon måste få prata med pojken.

Dörrarna öppnade sig. Pojken tog precis en stor tugga av korven. »Hej« sa Catrin med sin snällaste röst. »Spring inte iväg nu, jag vill bara prata med dig«. Plånboken såg hon inte längre. »Du kanske inte känner igen mig, men jag känner igen dig. Du stod utanför restaurangen där jag och min mamma åt lunch.« Pojken såg först oförstående ut. Sen rädd. Utan sina kompisar, ertappad med plånboken på sig. Korven såg ut att växa i munnen på honom. »Jag heter Catrin och är journalist.« sa hon sen och tog ett litet steg närmare honom. Han backade långsamt. Catrin blev rädd att han skulle springa. »Snälla, spring inte.« bad hon. sjuda [i kroppen] här: bubbla/pulsera [i kroppen] ärende här: fall för polisen lämnat av avlämnat egna tankar inne i tankar, omedveten om omgivningen bekanta välkända

© Författarna och Studentlitteratur

chockad upptäckt oförstående ertappad växa i munnen

oerhört förvånad fynd, iakttagelse utan att förstå/fatta påkommen, avslöjad uttryck: svår att svälja, inte god

11

12

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

»Jag vet att du inte ville stjäla plånboken« försökte hon. Något förändrades i pojkens ansikte. »Du heter Noah, eller hur?« Pojken stod nu helt stilla. Han tuggade och svalde utan att släppa henne med blicken. Sen nickade han. Han stod kvar trots att Catrin tog några steg mot honom. »Stämmer det? Var det kompisarna som tvingade dig att göra det?« Hon ville få pojken att prata. Hon visste att det ofta var skönt att få berätta, lätta sitt hjärta. »Jag … «, började han, sen tystnade han.

Catrin stod alldeles stilla och tyst, väntade. »Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sönder. Det är en sån där dyr smartphone. Jag har inte råd att köpa en ny till honom och för att han inte skulle säga nåt till fröken så … ja, så sa han att jag kunde göra det här istället. Han fick pengarna.« Catrin såg att han verkligen skämdes. Den här pojken var inte ond. »Det är ok« sa hon mjukt. »Men du, gör aldrig något liknande igen va?« Till hennes stora förvåning började pojken gråta. Han snyftade och hulkade. »Pappa skulle bli så himla ledsen om han visste« snyftade pojken fram. »Du säger inget va?« »Ok« sa Catrin och nickade. »Om du lovar att inte göra det igen?« Hon mindes plötsligt polisanmälan. Imorgon skulle hon ringa till polisen och ta tillbaka anmälan. »Jag kanske kan köra dig hem?« frågade hon sen.

Pojken, Noah, var nog inte äldre än 12, kanske 13. Han var kanske inte förlorad. Om någon bara var snäll och visade förståelse, tänkte Catrin. De gick tillsammans bort till hennes bil.

De stannade på parkeringen utanför hans hus. »Du får gärna ringa mig någon gång om du vill« sa Catrin efter en stund.

Hon kunde kanske hjälpa Noah? Vara en vuxen som fanns till hands i hans liv. Noah tittade förvånat på henne. släppa … med blicken trots att tvingade lätta sitt hjärta

sluta titta även fast gjorde mot personens vilja prata om något jobbigt

skämdes hulkade polisanmälan fanns till hands

mådde dåligt över något man gjort skakade av gråt uppmärksamma polisen på ett brott fanns där

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 1

»Vill du det?« frågade han tveksamt. »Gärna!« sa hon och kände sig glad. Tänk om hon faktiskt kunde göra skillnad i någons liv? Hon tyckte om pojken. Han log mot henne och hon skrev ner sitt telefonnummer på en lapp. Han tog lappen och hoppade ut ur bilen. Innan han stängde dörren tittade han in och log mot henne. »Hejdå« sa han bara och stängde dörren.

Catrin satt kvar en stund på parkeringen. Hon skulle inte säga något till sin mamma, inte nu i alla fall. Lisbeth skulle nog inte förstå. Men när Catrin la sig den kvällen var det något varmt i bröstet. Hon somnade med ett leende på läpparna. Det var längesen sist. göra skillnad

här: spela roll

© Författarna och Studentlitteratur

13

14

DAGEN DÅ DET VÄNDE

Nivå 2

Catrin korsade gatan. Klockan var strax efter ett och det var grått och trist precis som det skulle vara i slutet av november. På trottoaren blåste torra löv omkring och vinden letade sig in under kläderna. Catrin huttrade. Hon tittade på klockan och konstaterade att hon var punktlig precis som vanligt.

Hon kände direkt ett stygn av irritation trots att hon ännu inte visste om hennes mamma skulle komma försent även denna gång. Lisbeth, Catrins mamma, hade alltid haft svårt att passa tider och det var tydligen omöjligt att lära gamla hundar sitta. Trottoaren glittrade av frosten som också skapade en förrädisk halka och gamla damer med sköra ben fick se upp idag.

Hon gick i makligt tempo Kvarngatan fram och tittade förstrött i skyltfönstren i butikerna hon passerade. Trots att det inte var december än hade de flesta affärerna redan börjat julskylta och tomtar trängdes med adventsljusstakar och låtsassnö. Väl framme i korsningen Kvarngatan Fruängsgatan tittade hon sig omkring bara för att konstatera att mamman inte var där. Klockan hade blivit två minuter över. Catrin försökte intala sig själv att inte bli på dåligt humör, att kräva att ens egen mamma ska vara på plats på minuten var faktiskt lite överdrivet, det förstod hon själv. Men hon kunde inte låta bli att bli irriterad, mycket för att det inte var första gången hon stod och huttrade, väntades på Lisbeth.

Den lilla stadens centrum var egentligen riktigt trevligt, men Catrin hade svårt för att njuta av sådant nu för tiden. Tiden då hon glatt julhandlat och lunchat med väninnor var sedan länge över. Allt för många tragiska livsöden dansade framför hennes ögon när hon betraktade den svulstiga konstaterade punktlig ett stygn irritation försent lära gamla hundar sitta förrädisk sköra ben makligt

avgjorde, bestämde i tid lite grann mild ilska ej i tid uttryck: lära någon äldre person något nytt

lömsk, farlig, opålitlig sjukdom: benskörhet, lätt att bryta benen

förstrött tankspritt, okoncentrerat, frånvarande intala inbilla, övertyga kräva ställa krav på, begära på minuten en precis tidpunkt tragiska hemska livsöden händelser i livet betraktade såg, tittade på svulstiga överdrivna

sakta, långsamt, bekvämt

© Författarna och Studentlitteratur

Nivå 2

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

julhandeln. Hon kunde inte låta bli att se barnen i Darfur som hon skrivit en reportageserier om för tre år sedan. Hur de sprungit omkring i jackor från HM som folk hade skänkt bort när de fått dåligt samvete över allt nytt de köpt. Bilder blixtrade förbi av kvinnor som i hemlighet samlades för politiska möten i Bagdad, som ville förändra men varken hade makten eller medlen att påverka sin egen situation. Eller barnen som sålde sig på gatorna i Rio. Hur kunde man julhandla när man hade sett allt det där?

Hennes mamma hade aldrig förstått och aldrig gett sin välsignelse till sin dotters val av yrke. Journalist med utlandsplacering. Hon tyckte att dottern sökte sig till farorna och beskyllde också Catrin för att äktenskapet mellan henne och Jonas hade kraschat.

Och det hade hon ju i och för sig rätt i. Catrin hade aldrig känt sig redo att slå sig till ro. När hon och Jonas bestämt sig för att gifta sig hade de båda haft en naiv syn på vad man kunde acceptera hos sin partner. Catrin visste mycket väl att Jonas för länge sen var redo att trappa ner på jobbet, skaffa barn, vovve och Volvo. Men hon trodde också att han förstod att hon inte var där än. Vad hon dock inte ens visste själv var att hon aldrig skulle komma dit. Trots att Jonas höll ut i flera år kände Catrin sig aldrig redo att ge upp sitt viktiga jobb för en mer rofylld hemmatillvaro men traditionellt familjeliv.

Till slut hade äktenskapet tagit slut, kärleken räckte inte till och beslutet att skiljas hade varit gemensamt men inneburit en större besvikelse för Jonas än för Catrin. Han hade förlorat fem värdefulla år av familjebildande och kände en enorm trötthet inför att börja om. Catrin kände bara frihet när hon efter uppbrottet gav sig iväg på sitt nästa uppdrag, denna gång utan det dåliga samvetet nedpackat i väskan tillsammans med datorn och kameran.

Samtidigt som hon frånvarande betraktar en kvinna som försöker ta reportageserie en serie reportage/artiklar i en tidning medlen pengarna, resurserna välsignelse här: samtycke, godkännande utlandsplacering tjänstgöring utomlands beskyllde anklagade, utpekade slå sig till ro stanna och bosätta sig för en längre tid naiv barnslig, godtrogen acceptera godta, säga ja till redo färdig att, beredd trappa ner minska på

© Författarna och Studentlitteratur

rofylld lugn, stilla, fridfull hemmatillvaro tillvaro hemma, liv i hemmet inneburit betytt, medfört besvikelse motgång, bakslag värdefulla dyrbara, viktiga familjebildande skaffa barn och ev gifta sig enorm stor, väldig trötthet känsla av att vara trött uppbrottet slutet

15

16

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

sig ut ur en butik men har svårigheter då mängden kassar hon bär gör dörröppningen för trång, ser hon äntligen sin mamma i ögonvrån. Hon sneglar lite diskret på klockan, bara för att hon måste veta, hon har bestämt sig för att inte säga något. Kvart över ett. Catrin tycker att det är respektlöst att låta folk vänta på det här viset. Men hon sväljer förtreten och tvingar fram ett leende när mamman korsar övergångsstället. »Det var kö vid bankomaten« flåsar Lisbeth ursäktande och Catrin känner hur lite av spänningen i henne släpper. Hennes mamma uppmärksammade i alla fall själv att hon låtit Catrin vänta. Det hörde inte till vanligheterna.

Hon gav sin mamma en kram och skakade bara lite lätt på huvudet. Lisbeth fick tolka det som hon ville. »Ska vi gå in?« frågade Catrin och nickade mot restaurangen de hade bestämt i förväg. Det var en kinarestaurang och kanske inte det Catrin hade valt i första hand, men hon visste att mamman blev obekväm på dyra ställen även om Catrin erbjöd sig att betala. Det var som att hon trodde att man skulle bete sig på ett speciellt sätt bara för att det fanns lunchrätter som kostade över tvåhundra kronor. Så Catrin hade föreslagit kinamat och mamman hade lättat godkänt valet.

Hon följde sin mamma mot entrén till restaurangen och slängde en sista blick bakom sig innan hon gick in. På andra sidan övergångsstället hade det samlats några ungdomar. De kunde inte vara gamla men trots det stod flera och rökte. Mamman vände sig om och manade på Catrin att komma in och stänga dörren efter sig.

De slog sig ner i ett bås på vinröda sammetssoffor som såg ut att ha sett sina bästa dagar. Men menyn var diger och Catrin erkände för sig själv att hon faktiskt gillade den försvenskade versionen av de asiatiska rätterna.

Mamman beställde ›tre små rätter‹ och själv tog hon in en soppa med svamp och nudlar först och sen friterad kyckling med ris och sötsur sås. mängden antalet diskret försiktigt sväljer förtreten uttryck: accepterar och ger inte uttryck för ilskan tolka tyda obekväm obehaglig erbjöd gav, visade manade sa till, uppmanade

vinröda mörkröda sett sina bästa dagar uttryck: blivit slitna, nötta, varit fina en gång i tiden diger stor, omfångsrik försvenskade gjort »svensk« variant av (här: kinesiskt mat) versionen tolkningen, varianten

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

Konversationen gick lite trögt. Lisbeth frågade i vanlig ordning vad hon jobbade med för tillfället, men hon såg att mamman inte riktigt lyssnade på hennes utläggning om reportageserien om revisionsbyråerna hon hade påbörjat. Det var heller inte riktigt i linje med Lisbeths intressen eller kunskaper. Catrins mamma hade jobbat hela sitt yrkesverksamma liv som kokerska på skolmatsbespisningar. Dessvärre hade yrket varit både slitsamt och krävande och vid 58 års ålder hade mamman blivit sjukskriven för sin dåliga rygg och sina utslitna knän och sjukskrivningen hade övergått i förtidspension som sjukpensionär.

När sen Catrins pappa dog i en hjärtinfarkt vid 65 hade mammans liv blivit tomt och gett henne alldeles för mycket tid att tänka. Tid som ofta verkade spenderas funderandes över varför Catrin gjorde si och så, varför hon inte satsade på familjen, varför hon flängde över jordklotet och letade faror, varför hon inte spenderade mer tid med sin mor. Catrin skänkte en tacksam tanke till sin före detta svägerska, Ingela, som bodde i samma stad som Lisbeth och ofta ställde upp och hjälpte mamman med allt från praktiska saker som att storhandla till att vara sällskap över en kopp kaffe.

Catrin hade ofta undrat varför svägerskan ställde upp trots att hon och Jonas varit skilda i över tre år, men hon hade aldrig hittat någon dold agenda i hennes beteende. Hon kanske bara tyckte synd om den ensamma gamla kvinnan.

En av de få saker Catrin faktiskt respekterade hos sin mamma var hennes hobby. Lisbeth målade tavlor. Ända sedan Catrin var liten hade mamman målat och hade över åren utvecklat en egen stil som var en slags blandning mellan Van Goghs lite naivistiska stil och en impressionistisk känsla. Men konversationen samtalet trögt långsamt, inte enkelt för tillfället just nu utläggningen redogörelsen, förklaringen revisionsbyråerna revision – granskning, kontroll, -byråerna – avledningarna, kontoren i linje med i riktning med yrkesverksamma arbetande, under arbetslivet skolmatsbespisning skolmatsal, skolkök, kök och matservering i skolan dessvärre tyvärr, tråkigt nog krävande svår, ansträngande

© Författarna och Studentlitteratur

sjukskriven

befriad från arbete på grund av sjukdom eller skada utslitna utnötta, uttröttade förtidspensionär slutat arbeta före normal pensionsålder sjukpensionär slutat arbeta före normal pensionsålder p g a skada eller sjukdom spenderas här: tillbringa tid si och så uttryck: på ett visst sätt flängande rusa runt, resa hit och dit svägerska äkta mans eller frus syster dold agenda hemlig/dold avsikt/plan naivistiska konstnärsstil: barnslig impressionistisk konstnärsstil: i stunden, påverkad av olika intryck t ex Monet

17

18

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

trots upprepade påhejningar från Catrin vågade mamman aldrig ta sin konst utanför hemmets fyra väggar.

De tog sig igenom lunchen och Catrin kände sig alldeles slut när de stod ute på gatan igen. Hon hade kämpat för att hålla samtalet på en trevlig nivå och medvetet duckat för alla underförstådda pikar mamman hade skickat åt hennes håll. Hon var så evinnerligt trött på att höra att hon gjorde fel som jagade iväg Jonas, att det snart var försent att ge mamman barnbarn, som att det var därför man skaffade ungar, och att hon borde överge sitt journalistkall och skaffa sig ett vettigt jobb. Ja, Lisbeth använde förstås aldrig de orden, men det var ändå vad Catrin hörde.

De stod en stund i korsningen utanför restaurangen, Catrin med händerna djupt nedkörda i fickorna och kragen uppfälld som skydd mot den isande vinden. Hon betraktade ointresserat ungdomarna hon hade observerat innan de gick in i, de stod fortfarande kvar i kylan. De hade samlats en bit in på Fruängsgatan och verkade hela tiden snegla åt deras håll. »Hallå, lyssnar du inte ens på mig?« hörde hon plötsligt Lisbeth säga uppfordrande. »Va, jo?« svarade Catrin och kände sig skyldig. Här spenderade hon ett par timmar med sin mamma för första gången på två månader men kunde inte ens hålla koncentrationen tills de sa hejdå. »Jag sa att Ingela kommer på jul, det är väl ok?« Catrin tittade först förvånat på sin mamma. »Men, vill inte hon vara med sin egen familj?« »Du visar då inte mycket intresse för dem omkring dig«, suckade mamman uppgivet. »Ingela och Hans separerade ju för tre månader sen. Ja, bara på prov men de kommer att bo isär i jul. Och barnen hennes kommer att vara med Hans så hon är alldeles ensam.« påhejningar hemmets fyra väggar

att uppmuntra någon uttryck: hemma, i hemmet, dolt för dem

utanför hemmet underförstådda outtalade, implicita pikar negativa/retsamma kommentarer evinnerligt evigt, ständigt, långdraget

vettigt observant uppfordrande uppgivet separerade bo isär

klokt, förnuftigt uppmärksamt, iakttagande befallande, uppmanande förtvivlat, utmattat här: valde att bo isär inte bo tillsammans

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

»Ja, men det är klart att hon får vara med oss i jul.« »För du kommer väl?« frågade Lisbeth med en anklagande ton som Catrin kände igen så väl. »Ja, det är klart jag kommer« »Du är inte ute på jobb då, som förra julen?« Catrin hade tackat ja till att åka till Japan tillsammans med ett team som skulle rapportera från en konferens. Det hade inte varit alldeles nödvändigt att hon åkte, men det hade hon sagt till mamman att det var. Catrin hade svårt för julen, precis som hon hade svårt för alla glättiga familjetraditioner.

Men i år hade hon bestämt sig för att inte smita undan utan åka hem till mamma och äta sill och köttbullar. Lisbeth suckade lättat och började genast prata om julbak och hur alla skulle bidra med sitt.

Men det var något som hela tiden pockade på Catrins uppmärksamhet och gjorde det svårt för henne att lyssna. Det var det där gänget på andra sidan gatan, varför tittade de hela tiden åt deras håll? Precis när de kom ut från restaurangen hade Catrin sett en ung pojke i ungefär samma ålder som barnen på andra sidan gatan, stå och trycka mot husväggen precis utanför restaurangen, men honom såg hon ingenstans nu. Hon vände sig om och lät blicken svepa längs gatan men ingenstans syntes den brunhåriga pojken till.

Han som hade gett henne en sådan skyldig blick när deras ögon möttes.

Precis när hon vände sig mot mamman igen såg hon honom plötsligt snett bakom Lisbeth, snabbt skyndande tillbaka över vägen bort mot gänget. Hon hörde spridda jubel från gruppen, några visslade och klappade i händerna och så fort pojken hade anslutit till gruppen började de röra sig i snabbt tempo därifrån. Några småsprang gatan upp, andra försvann in i gallerian.

Vad var det som precis hade hänt egentligen? När Catrin åter vände blicken mot Lisbeth såg hon hur mamman stod och grävde i sin stora otympliga handväska. anklagande konferens glättiga sill och köttbullar lättat julbak

beskyllande, förebrående sammankomst, rådslag glada, muntra traditionell svenska julmat ej orolig baka bröd och kakor tull julfirandet

© Författarna och Studentlitteratur

bidra hjälpa, göra sitt till, medverka pockande här: försökte få, uppmärksammande trycka här: befinna sig, hänga svepa dra över med, fara fram spridda utbredda anslutit anknutit, sammankopplat otympliga klumpiga, ej smidiga, för stora

19

20

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

»Men var i all sin dag har den tagit vägen?« mumlade hon och rotade runt bland grejerna. »Vad saknar du?« frågade Catrin, först ointresserat. »Min plånbok«, mumlade Lisbeth, »jag hade precis tagit ut pengar … « »Hur mycket då?« frågade Catrin och en ond aning slog plötsligt rot i henne. Hade inte de där ungdomarna dykt upp precis när mamman kom förut? Kunde de ha förföljt henne från bankomaten? Sett den gamla kvinnan ta ut en massa pengar? »6000 kronor« svarade mamman och nu tittade hon äntligen upp och mötte Catrins blick. »Kan jag ha glömt den inne på restaurangen?« »Helvete!« utbrast Catrin och tog några steg i riktning mot där ungdomarna hade stått. »Men vad är det?« frågade Lisbeth oförstående. »Det är väl bara att jag går in igen och frågar efter den?« »Ja gör det. Men jag misstänker att du har blivit ficktjuvad« sa Catrin med bävan i rösten.

Mamman såg helt nollställd ut. »Vad menar du? Det är ju bara vi här?« »Jag har stått och tittat på en gäng unga tonåringar på andra sidan gatan och undrat varför de har stirrat på oss. Sen såg jag en kille springa mot dem, han kom härifrån. Han tog säkert plånboken och resten av gänget stod och såg på«.

Lisbeth sa inte ett ord men vände på klacken och sprang in i restaurangen.

Catrin gick efter och hann precis höra servitören svara att »de hade inte hittat någon plånbok?«.

När Catrin såg förtvivlan i sin mammas ögon kände hon för första gången på mycket länge ömhet för den envisa, gnatande kvinnan. Det var säkert nästan hela hennes pension de hade stulit. i all sin dar

uttryck: förstärker en fråga, »något man inte

blir klok på« mumlade talade otydligt, lågt rotade letade, grävde efter ond aning obehaglig känsla, föraning slog … rot fastnade förföljt följt efter, jagat

ficktjuvad bävan nollställd vände på klacken ömhet gnatande

bestulen, rånad fruktan, fasa uttryckslös, likgiltig uttryck: vände helt om

kärleksfullhet, med kärlek sura, gnälliga, tjatiga

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

»Kom« sa hon och tog mamman under armen. »Jag följer med dig till polisen. Jag tror att jag såg killen som tog den. Han kanske är känd av dem sen tidigare och de kan åka och plocka upp honom!« Mamman nickade stumt och det var nog första gången Catrin hade sett sin mamma mållös. De gick raskt under tystnad den korta promenaden ner mot hamnen och polisstationen.

Catrin hade besökt många polisstationer i sitt yrke men det syntes att Lisbeth var både obekväm och förvirrad i den stökiga miljön i receptionen.

Ett lappsystem höll ordning i kön och efter att de suttit och svettats en stund i sina tjocka jackor var det deras tur. När Catrin framfört deras ärende till den unga polisen i luckan fick de en blankett där de skulle fylla i alla uppgifter samt signalement på den misstänkte.

Catrin skrev och polisen tog mot blanketten och kastade en blick på signalementet. Polisen tittade förvånat upp på henne. »Men det här låter ju som Noah« sa hon. »Det kan inte stämma?« »Vad menar du?« »Noah skulle aldrig stjäla. Jag känner hans pappa väl och de har det visserligen knapert hemma men finare pojke får man leta efter.« »Ja, jag vet bara vad jag såg« svarade Catrin irriterat och undrade hur polisen kunde agera så naivt, oprofessionellt. »Sa du att det var en massa andra ungdomar där?« frågade polisen sen tankfullt. »Ja, de hejade på och applåderade när han kom springande över gatan så de var helt klart kompisar.« »Jag undrar det« sa polisen och en mörkare ton hade smugit sin in i hennes röst. »Noah berättade för mig att han har haft problem med några av mållös tyst, stum, utan ord raskt snabbt stökiga bråkiga, röriga, oordnade framfört uttalat, offentliggjort signalement beskrivning, kännetecken, utseende misstänkte antog, anade knapert dåligt ekonomiskt ställt, litet utbud, fattigt, knappt

© Författarna och Studentlitteratur

naivt oprofessionellt tankfullt mörkare ton

godtroget, aningslöst, lättlurat mindre skickligt, ej yrkesmannamässigt eftertänksamt, inåtvänt argare röst

21

22

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

killarna på skolan. Det var säkert de som fick honom att göra det.« »Ja, för mig spelar det ingen roll vad anledningen var« sa Catrin ilsket. »Han har slutit 6000 kronor från en försvarslös gammal dam. Grupptryck eller inte, han måste väl lära sig att så här gör man inte.« Polisen tittade upp på henne och såg ut att vakna upp ur sina tankar.

Kanske kom hon på att hon varit oprofessionell för hon harklade sig och satte sig rakare upp i stolen. »Självklart« sa hon med myndig röst och tittade ner i pappren. »Vi tar så klart tag i detta«. Hon log på ett sätt som gjorde att Catrin förstod att nu var samtalet avslutat. Catrin kände irritationen sjuda i kroppen och känslan av att detta ärende aldrig skulle lämna polisens skrivbord ville inte lämna henne ifred. …

Catrin hade lämnat av sin mamma utanför porten och försökt försäkra henne om att allt skulle gå bra. Det fanns säkert någon försäkring som täckte stöld och under tiden kunde Catrin låna ut pengar till henne. Catrin hade gärna gett mamman de pengar hon behövde, men hon visste att det inte var någon idé att fråga. Mamman var alldeles för stolt för att ta emot något av henne. Catrin hade alltid haft känslan av att mamman var extra motvillig att ta emot pengar när hon var så negativ till Catrins jobb. Som om pengarna var smutsiga eller nåt. Catrin å sin sida tyckte att det var vansinnigt att mamman prompt skulle överleva på den lilla pension hon fick ut, som knappt räckte till det allra nödvändigaste.

Det var dags att åka tillbaka upp mot Stockholm. Men eftersom mamman inte hade velat lägga pengar på kaffe på restaurangen kände Catrin att det skulle sitta fint med en take-awaykopp på vägen. Hon rullade in på Statoilmacken på Norrköpingsvägen och parkerade i en ledig ruta. ilsket argt försvarslös hjälplös harklade hostade till myndig bestämd sjuda [i kroppen] här: bubbla/pulsera [i kroppen] försäkra intyga, lova [försäkring]

täckte här: fyllde, betalade stolt självsäker motvillig ovillig å sin sida däremot prompt absolut, omedelbart

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

Det hade blivit en händelserik dag och Catrin kände att hon var långt inne i tankarna när hon ställde sig i kön till kassan. Därför la hon först inte märke till pojken som stod i kön till kassan bredvid. Han stod och fingrade på en stor brun plånbok i läder som såg väldigt malplacerad ut i den unga pojkens händer. Det var den Catrin såg först. Den bekanta plånboken.

Och när det gick upp för henne vad det var hon såg kände hon hur hjärtat började banka hårt i bröstet. Vilken slump! Att hon skulle råka på sin mammas rånare bara ett par timmar efter brottet.

Men hon kunde inte bestämma sig för hur hon skulle agera. Pojken hade inte upptäckt henne utan verkade också förlorad i tankar. Catrin gick ur kön och vände ryggen mot pojken. Hon gick ut ur butiken och ställde sig bredvid stället med tomteluvor och ljusslingor till lågpris som vällde över i backen utanför entrén till butiken. Försiktigt sneglade hon in genom glasdörrarna och såg hur pojken köpte en kokt korv med bröd och började röra sig mot utgången. Hon tänkte använda all sin journalistiska kompetens för att få prata med pojken. Hon visste att man inte kunde hålla kvar en person mot dennes vilja, så det hade inte varit någon idé att be någon om hjälp i butiken.

De automatiska dörrarna öppnade sig och pojken tog precis en stor tugga av korven när han klev ut. »Hej« sa Catrin med sin snällaste röst. »Spring inte iväg nu, jag vill bara prata med dig«. Plånboken verkade pojken ha stoppat i jackan för hon såg den inte längre. »Du kanske inte känner igen mig, men jag känner igen dig, du stod utanför restaurangen där jag och min mamma åt lunch.« Pojken såg först oförstående ut, men när det gick upp för honom vem hon var såg hon skräcken i hans ögon och hon förstod honom. Utan sina kompisar, ertappad med plånboken på sig. Korven såg ut att växa i munnen på honom. händelserik spännande, dramatisk läder behandlat skinn, behandlad djurhud malplacerad opassande bekanta välkända förlorad i tankar tankfull, inåtvänd backen, en back behållare, kärl för förvaring röra sig här: gå mot kompetens skicklighet, förmåga

© Författarna och Studentlitteratur

gick upp för ertappad

insåg, förstod avslöjad, tagen på bar gärning

23

24

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

»Jag heter Catrin och är journalist.« sa hon sen och tog ett litet steg närmare honom. Han backade långsamt och Catrin blev rädd att han skulle springa. »Snälla, spring inte.« vädjade hon. Polisens ord om hur kompisarna antagligen på något sätt tvingat den här pojken att stjäla plånboken gjorde att Catrin hoppades på att han skulle lyssna på henne. »Jag vet att du inte ville stjäla plånboken« sa hon snabbt och såg direkt något förändras i pojkens ansikte. »Du heter Noah, eller hur?« Pojken hade slutat backa och stod nu helt stilla. Han tuggade och svalde utan att släppa henne med blicken. Efter en stund nickade han försiktigt och stod kvar trots att Catrin tog några steg mot honom. »Stämmer det? Var det kompisarna som tvingade dig att göra det?« Hon ville få pojken att prata, öppna upp. Det var hennes erfarenhet att så fort människor började berätta sin historia slappnade de av. Det var de som inte började prata alls som man inte kom åt. De som slöt sig, stängde dörren i ansiktet på en eller la på luren i örat. »Jag … «, började han, sen tystnade hans snabbt.

Catrin stod alldeles stilla och tyst och väntade. »Jag tappade Viktors mobil i golvet. Den gick sönder. Det är en sån där skitdyr smartphone. Jag har inte råd att köpa en ny till honom och för att han inte skulle säga nåt till fröken så … ja, så sa han att jag kunde göra det här istället. Liksom för att kompensera honom. Han fick pengarna.« Trots att det var mörkt kunde Catrin se pojkens kinder färgas röda och blicken grumlas. Å vad han skämdes. Hela hennes väsen sa henne att den här grabben faktiskt var god. Om man nu kunde kalla människor onda och goda. Hon sökte hans blick som hade försvunnit ner i asfalten. »Det är ok« sa hon mjukt. »Men du, gör aldrig något liknande igen va?« Till hennes stora förvåning började pojken gråta. Han snyftade och hulkade och gned sig med händerna i ögonen. »Pappa skulle bli så himla ledsen om han visste« snyftade pojken fram. »Du säger inget va?« »Ok« sa Catrin och nickade. »Om du lovar att inte göra det igen? Men vädjande bönfallande erfarenheter kunskaper, lärdomar slöt sig höll tyst, valde att inte prata

skitdyr slang: väldigt dyr kompensera ersätta ekonomiskt, gottgöra [blicken] grumlas oklar, oren här: fylls med tårar

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

förresten … « hon mindes plötsligt polisanmälan. »Äh det var inget« sa hon sen och tänkte att imorgon skulle hon ringa till polisen och ta tillbaka anmälan. Det skulle säkert ha tagit flera veckor för dem att göra något åt den i alla fall. »Jag kanske kan köra dig hem?« frågade hon istället.

Pojken, Noah, såg så mycket yngre ut nu när han stod framför henne och grät än han gjort tillsammans med kompisarna vid restaurangen. Han var nog inte äldre än 12, kanske 13. Än så länge kunde han nog räddas från att halka in på fel bana i livet. Om bara någon visade honom lite medmänsklighet och förståelse, tänkte Catrin och kände sig själv som en god människa för en stund. Hon la en försiktig hand på Noahs rygg och de gick tillsammans bort till hennes bil. Han gav henne adressen och under tystnad körde de sträckan hem till trevåningshusen i Isaksdal. Han dirigerade henne den sista biten till parkeringen och hon rullade in i en ruta och stängde av motorn. »Du får gärna ringa mig någon gång om du vill« sa Catrin efter en stunds övervägande. Hon hade läst om ett mentorsprogram där vuxna fick kontakt med ungdomar som behövde det som extra stöd i livet. Hon kunde kanske vara mentor åt Noah? Eller bara någon slags extra vuxen som inte var mamma eller pappa, som det var lite lättare att prata med om saker man inte ville att ens föräldrar skulle veta. Noah tittade förvånat på henne. »Vill du det?« frågade han tveksamt. »Gärna!« sa hon och kände sig fånigt glad. Tänk om hon faktiskt kunde göra skillnad i någons liv på det här sättet? Hon tyckte spontant om pojken.

Hans stora ärliga ögon och öppna sårbarhet. Han var oförstörd på något sätt.

Han log mot henne och hon rafsade i handskfacket efter en lapp att skriva ner sitt telefonnummer på. Han tog lappen och hoppade ut ur bilen. Innan han stängde dörren tittade han in och log mot henne. ta tillbaka återta halka in på fel bana uttryck: ta fel väg i livet, leva ett liv i kriminalitet medmänsklighet humanitet, medkänsla dirigerade styrde, beskrev övervägande här: funderande, begrundande mentorsprogram organiserad mentorsverksamhet

© Författarna och Studentlitteratur

mentor fånigt göra skillnad spontant sårbarhet oförstörd rafsade

handledare, rådgivare löjligt, larvigt hjälpa till, förändra frivilligt, opåkallat känslighet, ömtålighet oskadd, ej förstörd rev, krafsade, letade

25

26

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

Nivå 2

»Hejdå« sa han bara, stängde dörren och började småspringa mot porten.

Catrin satt kvar en stund på parkeringen innan hon körde mot Stockholm.

Hon skulle inte säga något till sin mamma, inte nu i alla fall. Lisbeth skulle nog inte förstå. Men när Catrin la sig den kvällen var det något varmt i bröstet som gjorde att hon somnade med ett leende på läpparna och det var längesen sist.

© Författarna och Studentlitteratur

DAG E N DÅ D E T VÄ N D E

LÄSFRÅGOR 1. Varför blev Catrin irriterad när hennes mamma kom försent?

2. Varför kom Lisbeth, mamman, försent till deras möte?

3. Vilken restaurang skulle de äta på?

4. Varför hade Catrin valt den restaurangen?

5. Vad var det Catrin först observerade hos ungdomarna på andra sidan gatan?

6. Hur mycket pengar fanns det i Lisbeths plånbok?

7. Vad hade hänt med plånboken?

8. Varför trodde inte polisen att Noah hade stulit plånboken?

9. Vad hände på bensinmacken?

10. Hur reagerade Noah när han förstod vem Catrin var?

11. Vad gjorde Catrin när hon såg Noah?

12. Varför blev Catrin inte arg på Noah?

13. Vad tror du hände sen?

BESKRIV BERÄTTELSEN Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berättelsen

DISKUTERA Teman – familjerelationer, mor/dotter, orättvisor i världen, förändring 1. Relationen mor/dotter (förälder/barn): På vilket sätt kan relationen mellan mor och dotter förändras över åren?

2. Varför tar materiella ting ofta upp så mycket av vår tid? Vilken roll spelar presenter t ex julklappar och födelsedagspresenter tycker du?

3. Skulle du kunna förlåta någon som begått ett brott mot dig så som Catrin förlät Noah i berättelsen?

© Författarna och Studentlitteratur

27

Läsning på flera nivåer 1 Sju berättelser om vad som kan hända en vanlig dag Texter och läsförståelse på två nivåer för språkintroduktion och sfi Läsning på flera nivåer innehåller noveller skrivna i två olika svårighetsgrader, men med bibehållen titel, handling och innehåll.

Detta underlättar arbetet i heterogena grupper och möjliggör gemensamma diskussioner även när eleverna kommit olika långt i svenskkunskaperna.

Till varje berättelse finns ordlistor och läsförståelsefrågor att jobba med enskilt eller i grupp.

Novellerna utspelar sig i vardagliga och igenkännbara miljöer vilket underlättar elevernas textförståelse. Detta ger dessutom en gemensam grund för diskussioner kring likheter och skillnader mellan olika kulturer och kulturella företeelser. Texternas tydligt skönlitterära karaktär kan även verka läsfrämjande och locka eleverna till fortsatt läsning även utanför klassrummet.

Art.nr 39380

studentlitteratur.se