9789197787444

ÄVEN I BACKA RÖD ÄR HIMLEN BLÅ

DIKTONIUS TEXT

Även i Backa Röd är himlen blå

Även i Backa Röd är himlen blå © Diktonius Text 2009 http://www.diktonius.se Omslagsbilder: Benny Cruz Layout: Diktonius Text Sättning: Diktonius Text Tryck: Tryckcompaniet, Hisings Backa ISBN: 9789197787444

Livet gråter i våra kvarter, i våra dimmiga och mörka gator i våra gröna och röda sagor Livet gapar på våra gator i killarnas stirrande tystnad i tjejernas skrikande rastlöshet Livet piskas i våra rum i kvinnornas brända drömmar i männens förlorade identiteter Livet blöder i våra kvarter på de smutsiga händerna i de giriga affärerna Livet begravs på våra gårdar med medias blodiga bilder med politikernas dolda sanningar

Homeira Tari,

Förord Jag gillar Göteborg. Det är en stad som jag kan tänka mig att bo i. Än så länge vistas jag i Göteborg bara när jag åker dit å tjänstens vägnar, som exempelvis när jag skall tala på bok- och biblioteksmässan. Vid sådana resor övernattar jag helst hos mina vänner, då det alltid är festligt vid sådana tillfällen. En av dessa vänner är en arkitekt med åsikter om det mesta, inte minst om Göteborg. Och han är inte alltför förtjust i hyreshusområdet Backa Röd i förorten Hisings Backa. Man skall dock inte anamma andras åsikter, inte minst när man själv har chansen att konfrontera dem på plats och ställe, och när min vän och författarkollega Ulf, som bor sagda område erbjöd mig att bo hos honom och hans familj, tackade jag ja till inviten. År 1968 flydde jag från dåvarande Tjeckoslovakien till Sverige. Mina första 17 levnadsår bodde jag i Bratislava på en gata som heter Zahradnicka, ett namn som i svensk översättning betyder Trädgårdsgatan.

När min familj flyttade till Trädgårdsgatan var vårt hus, stadens sista, bakom det fanns bara öppna fält, trädgårdar och framför allt hur mycket ogräs som helst. I dag befinner sig sagda höghus på Trädgårdsgatan mitt i Bratislavas centrum. Man kan utan överdrift hävda att Bratislava förändrades. Dock inte huset. Den dagen jag flydde år 1968, fanns utanför porten en stor grop täckt med några plankor, efter en reparation efter en vattenläcka. Samtliga brevlådor på bottenvåningen såg ut som om huset var övergivet på grund av ett pågående krig. Ett fönster i trappuppgången mellan andra och tredje våningen var utslaget, och husets hiss gav en känsla av att det rörde sig om en anordning för livets sista färd…

Efter 14 år av landsflykt hade jag möjlighet att för första gången återigen traska in i detta mitt barndomshus och vad är det jag möts av om inte den stora gropen täckt med några plankor, brevlådor som såg ut som om huset var övergivet på grund av ett pågående krig, ett utslaget fönster i trappuppgången mellan andra och tredje våningen och en hiss som jag knappast ens vågade anförtro mina resväskor till… Men allt hade sin förklaring. Ta exempelvis den stora gropen. Man menade att det vore oekonomiskt och dumt att fylla i den och sedan återigen gräva upp den vid kommande vattenläckage… Det låter logiskt, gör det inte?

Det är samma logik som även bidrog till att folk flydde från Tjeckoslovakien…

Vad har nu detta med Hisings Backa att göra?

A lot.

Hisingens forna trädgårdar är den Göteborgska motsvarigheten till Bratislavas Trädgårdsgatan och detta, samt min arkitektkompis blåbruna berättelser gjorde att jag var mentalt förberedd på en chock, en bokstavlig flytt till en missär av annan tid och annan plats.

Ulf hämtade mig på stationen, och vi tog bussen till Hisings Backa. Det gick på nolltid, inte minst med hänsyn till att bussens klientel var ungdomar med gott humör och smittsamt skratt. Från busshållsplatsen till Ulfs hus var det bara några minuters trevlig promenad och vi mötte människor som hälsade på oss och varandra. Har man hört? I Sverige?

Rena utlandet.

Området var välstädat och välordnat och ovanpå det Ulfs totalrenoverade tysta, användarvänligtdesignade lägenhet med stort, kaklat badrum och rymligt kök. En chock…

Vad är det jag säger? Varför vägrar jag att ge min arkitektvän rätt och alla de som delar hans åsikter? Varför menar jag att varje invandrare kan bli till Nyamko Sabuni, Salvatore Grimaldi, Ara Abrahamian eller Vladimir Oravsky, precis som varje stadsdel kan omskapas på liknande vis som New Yorks East Village, Londons Soho et cetera. Det är inte först och främst pengar som styr, utan det är människans vilja. Din och min. Vår.

Vladimir Oravsky, författare

Inledning Om du av en händelse råkar svänga av från E6:an mot Hisings Backa, och färdas längs Litteraturgatan, ligger ett stort område med hyresbostäder. Du ser två- och trevåningshus men även höghus. Och tittar du extra noga ser du att området bara växer ju mer du låter blicken vandra. För Backa Röd är ett stort bostadsområde. På ytan är det som hela Gamla Stan i Stockholm, eller som mellan Centralstationen och Feskekyrka i Göteborg. Här finns över 1 500 hyreslägenheter med ett försvarligt antal människor. Och visst är det lätt att bara tänka på husen som just hus, byggnader, men mer sällan tänker du nog på att det faktiskt lever och bor människor här. Individer, många som växt upp innanför miljonprogrammets betongväggar. Många som i dag kan kalla dessa anonyma fasader för sitt barndomshem. För alla bor inte, och är inte uppväxta i villor eller radhus. Och många väljer att bo här, inte bara på grund av anonymiteten som vissa människor föreställer sig finna här, utan för trivseln, gemenskapen och tryggheten.

Trygghet, frågar du dig säkert… Att bo i miljonprogramshus är väl ingen trygghet? Där våldet triumferar, där tystnaden aldrig råder, där misshandel, våldtäkt och mord, liksom bilbränder, ständigt avlöser varandra. Så enligt tidningar och TV:s bild av dessa betonggetton.

Backa Röd fyller 40 år 2009 och i och med detta ger Bostads AB Poseidon och den lokala Hyresgästföreningen, ut denna bok, som en hyllning, kärleksförklaring men ändå en sann bild av miljonprogramhusen, människorna och miljöerna. För visst händer det saker här. I Backa Röd.

Vi som har varit med i detta projekt är representanter från Bostads AB Poseidon och den lokala Hyresgästföreningen, men även boende och människor med anknytning till området.

Ett speciellt tack till alla som ställt upp med minnen i form av texter, ord och bilder. Tack till Stadsdelsförvaltningen för ert stöd, och tack till Hembygdsföreningen för ert bidrag till minnet av det som en gång var.

5

Tack Ett speciellt tack till följande företag och organisationer som ställt upp för att boken ska kunna bli till.

KF Fastigheter Svenska Kyrkan i Backa Bostads AB Poseidon Hyresgästföreningen Backa stadsdelsförvaltning Brandströmska skolan

Ulf Diktonius, projektledare Redaktionen

Redaktionen från vänster: Ulf Diktonius, Bodog Kallay, Berith Nordmark, Kerstin Nilsson, Ingelore Grolin och Monica Strömberg Foto: Joanne Cannon

6

Innehåll 3 4 6 9 10 19 20 22 26 27 31 32 36 38 39 40 44 46 50 57 58 61 62 63 64 65 66 71 90 92 94 96

Dikt av Homeira Tari Förord av Vladimir Oravsky Inledning och tack Barndomshem Historien om Backa Röd Leo i busken Kerstin Gårdar som lever Attityd av Alexandre Rodallec Att växa upp och leva i Backa Röd Dikt av Homeira Tari Husen En lunga ovanför Backa Röd En Röd Sommar Natts Dröm av Alexandre Rodallec Minnen Det gröna Backa Röd Minnen Den gröna oasen Att påverka sitt bostadsområde Minnen Lekar alla leker Minnen Statistik Vandrandes bland rötter av Alexandre Rodallec Ingelore Dikt av Homeira Tari Backabladet – Sveriges äldsta områdestidning Folklivet i Backa Röd Nyinflyttad på 70-talet Det är inte människorna som skapar ett getto Berith Minnen

8

Barndomshem

Barndomshem

9

Historien om Backa Röd Vi bor på historisk mark.

Backa Röd, som är en del av Hisings Backa, ligger på ön Hisingen och är sedan 1948 en del av Göteborgs kommun. Namnet Hisingen är av gammal börd och det går att hitta ordet Hising i isländsk litteratur ända från 1200-talets glada dagar.

Hisingen däremot, i sin nuvarande form, härrör dock från 1399 och är en avledning av His- som är mest känt från norska gårdsnamn. Även andra förklaringar till namnet finns, med kopplingar till bland annat ofruktbarhet, torka men också att våldsamt skjuta i vädret, rysa och skälva. Kanske har det med att göra med den tid då vattnet steg runt tolv meter högre än i dag.

Vad Backa betyder kanske är ju ganska lätt att räkna ut. Nämligen ”backe”.

Vad Röd kommer ifrån återkommer vi till om en stund.

Innan Backa Röd Historiker tror sig veta att det bott människor här i Backa sedan lång tid tillbaks. År 4500 före Kristus var Götaälvdalen en fjord, och Hisingen var bara små öar och skär som tittade upp ovanför vattenytan. Under sten- och bronsåldern hade landet stigit och bildat bergåsar. Gamla fornminnen från yngre järnåldern (ca 500-800 e.kr) har hittats och gravfält upptäcktes bl.a på Åsens kulle, där vi bor i dag, vid hållplatsen Backa Kyrkogata.

Under medeltiden jobbade de flesta här i Backa med åkerbruk och boskapsskötsel.

Detta kan man hitta i ortsnamn som slutar på till exempel ”ryd”, ”röd” eller ”torp”.

Här hittar du förklaringen till ”Röd” i Backa Röd. ”Röd” eller ”ryd” kommer från den perioden och betyder ”röjd”.

Backa socken omtalades redan i biskops Eysteins jordebok från 1388. Då tillhörde socknen Norge. På Hisingen var endast Lundby och Tuve svenska socknar. Resten var norskt. Namnet Bohuslän härrör från borgen Bohus, byggd 1308. Den ser vi i dag vid södra infarten till Kungälv. Gränsen mellan Backa och Lundby-Tuve gick i Kvillebäcken. Den utgjorde samtidigt riksgräns. Den östra riksgränsen gick i Göta

10

Älv. Genom freden i Roskilde 1658 blev hela Bohuslän svenskt. Där GP-huset står idag fanns tidigare en hög kulle varifrån man kunde skjuta med kanon mot Nya Lödöse. Vid fredsavtalet 1658 övergick Hisingen och Bohuslän till Sverige.

En lämning från dessa orostider, då svenskar och danskar stred mot varandra om Göta Älvs mynningsområde, finns rakt öster om Backa kyrka. Nere vid älvbrinken finns också resterna efter Fredrikshamns skans. Skansen utgjorde en halvt stjärnformad anläggning. Den anlades under svensk-danska kriget 1643-45. Ståthållaren i Norge, Hannibal Segested, skulle angripa Göteborg från norr och en dansk här skulle komma från söder och avskära stadens förbindelser österut. De norska trupperna samlades på Hisingen. En pråmbro lades över älven och Hannibal Sehested kunde utan hinder tåga med sina trupper söderut på den svenska sidan av älven.

Han slog läger vid Gullbergs äng (ungefär där nuvarande Skansen Lejonet ligger).

Pråmbron som norrmännen lagt ut vid Skårdal, halades nedför älven och lades fast mellan Hospitalet på svenska sidan och Hisingen (norskt). Den danska truppstyrkan fick Hannibal att hastigt tåga med sina trupper över pråmbron tillbaka till Hisingen, där de sedan tågade vidare genom Backa mot norr. Vid flera tillfällen har man i markerna kring Backa kyrka och Tingstad hittat kanonkulor från strider mellan danskar och svenskar.

11

I mitten av 1800-talet låg i Backa socken fyra stora gårdar. I dag kan vi se resterna av de gårdarna. Det hus som Backa IF tidigare hade och som senare tagits över av Grekiska föreningen, var från början ett boningshus till en av gårdarna. ”Gula Huset” som eldhärjades 2007, tillhörde en annan av gårdarna och där hållplatsen Backa Kyrkogata (riktning mot stan) ligger fanns en annan av gårdarna som kallades Åsen. Det är troligt att den fått namnet efter berget med ekarna som finns där. I sluttningen vid detta berg har man också funnit järnåldersgravar och innehöll ben och brända keramikskärvor, en skära av järn och en blå glaspärla. Fyndet av pärlan visar på handelsförbindelser. Man har kunnat datera fynden till ett par hundra år före Kristi födelse.

En rest av ett minne. Gula Huset

I mitten av 1800-talet kallades Backa för ”Hisingens trädgård”. Vid den tiden var Backa känt för den stora grönsaksodling som fanns där. Stora fält med morötter, palsternackor, rödbetor m.m. I äldre tid var naturligtvis älven den viktigaste transportleden.

Backa ligger ju väldigt nära älven. Bönderna rodde då med båtar över älven och in i hamnkanalerna och vallgraven. Varje gård hade sin torgplats och stadsborna hade

12

ofta ”sin bonde” som de handlade av. Så småningom byggdes en bro över älven.

Det var ungefär där frihamnen ligger. När bron var ny kostade det 1 öre att gå över, för hästskjuts betalade man 5 öre. Detta var år 1874 och år 1911 togs avgifterna bort.

1929 köptes en av gårdarna av Göteborgs trädgårdsförening. Där odlade man träd och buskar i långa banor och drev upp plantor i växthus. Om höstarna blommade stora fält med olika sorters dahlior i många färger. Vid denna tid var Backa en socken och införlivades med Göteborg 1948 och blev då stadsdel. Vissa odlingar fortsatte på en del gårdar ända in på 1960-talet. Tidigare hade Backa socken en egen "sockenstämma" eller kommunfullmäktige. Backa var en välordnad kommun vid införlivandet 1948, med fyra skolor, subventionerad barnbespisning och ålderdomshem m.m.

Backa Röd skapas Fram till 1960-talet var Backa mest jordbruksområden. Här fanns inga höghus, blott gårdar. De flesta gårdarna är i dag nedbrända eller förvandlade till annat.

Backa Västergård, som brukar kallas ”Ladan”, finns kvar och Backa Röd (som tidigare var Backa IF:s klubbstuga men som i dag tillhör Grekiska föreningen) existerar fortfarande, dock inte i sin ursprungliga glans. Där Wadköpingsgatan ligger var det tidigare plantskola för Göteborgs trädgårdsförening. Det som senare blev Backa IF:s klubbstuga och sedermera Grekiska föreningen, var då plantskolans kontor.

När industrierna började bli fler skapades också fler bostäder. Och då började exploateringen av Backa.

Under slutet av 1960-talet rådde stor brist på rymliga bostäder i Sverige. Man beslutade att ett bostadsprogram skulle inledas, och begreppet ”miljonprogrammet” skapades. Det visade sig att Hisings Backa och då Backa Röd, passade utmärkt för detta ändamål. Tillsammans med andra områden som byggdes under ungefär samma tid, försvann mycket av det gamla i form av vidsträckta åkrar och landsbygd. I stället reste sig Backa Röd upp ur lerjorden.

Backa Röds bostadsområde byggdes under åren 1969-1970. Det byggdes av dåvarande Göteborgshem AB. Gatorna Markurellgatan och Baron Rogers gata byggdes först och sedan kom Wadköpingsgatan. Totalt kom området att innehålla 1 592 hushåll.

13

I området finns 7 höghus och 48 låghus samt 6 punkthus. Ett av punkthusen är i dag ombyggt till lågenergihus. Det finns lägenheter i storleksordningarna 1-4 rum och kök. Hjalmar Bergmans gata domineras av enrums- och tvårumslägenheter. De större lägenheterna dominerar Wadköpingsgatan.

På avstånd lyser lågenergihuset som en orange lampa i det övriga grå och bruna.

14

Nya gatunamn Den 3 november 1988 kom en lapp i brevlådan från Poseidon att namnskyltarna på Wadköpingsgatan bytts. Skyltarna kom upp före informationen till hyresgästerna.

Hjalmar Bergmans böcker utspelar sig ju som bekant i Wadköping och där lever Blenda, Jacob, Julia och Katja. Dessa huvudpersoner hos Hjalmar Bergman fick ge nya namn åt gatorna i Backa röd.

Wadköpingsgatan sträcker sig ju över ett stort område. Det var därför man beslöt för att byta, då det var svårt för besökare men även taxi och utryckningsfordon att hitta rätt.

Målet blev att hitta vackra namn och dessa blev följande: Wadköpingsgatan 1-65 blev Blendas Gata 1-65 ”

67-91 blev Jacobs gata 67-91

”

93-117 blev Julias gata 93-117

”

119-149 Katjas gata 119-149

Katja är huvudperson i boken ”Flickan i frack”. Hon gick på bal iklädd sin broders frack.

Jacob och Blenda är fästerfolk i boken ”Hans nåds testamente”. Där återfinns också Julia som är änkedomsprostinna.

De nya gatuskyltarna kom upp i början av november 1988 Under tre år var det dubbelskyltat för att posten och de boende skulle ”hinna med” adressändringen. Enligt information från Poseidon skedde skyltbytet snabbare än de räknat med, därför hade de boende på Wadköpingsgatan 1-149 ej blivit informerade tidigare.

Camilla-pengarna 1973 lade den socialdemokratiska regeringen fram en proposition som bland annat innehöll ett förslag om särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö. Stadsrådet Camilla Odhnoff ansåg att det var viktigt att göra bostads- och fritidsområden mer barnvänliga och stimulerande för ungdomsaktiviteter. Därför föreslog hon åtgärder som kunde genomföras utan någon längre utrednings- och planeringstid. Riksdagen

15

beslöt att ge 30 miljoner kronor till särskilda insatser som syftade till att göra boendemiljön mer barnvänlig. Pengarna kom att kallas för Camillapengarna.

Miljöförbättringsbidrag Kort därefter ansåg man att finansiering av miljöförbättrande åtgärder skulle göras permanent och att lånefinansieringen skulle ersättas av statliga bidrag. På så sätt skulle man undvika höjda boendekostnader som av naturliga skäl inte var möjliga att ta ut i områden som redan hade många tomma lägenheter. Samma år som miljonprogrammet slutfördes, 1975, inrättades de statliga miljöförbättringsbidragen för att rusta upp dålig närmiljö. Bidragen kunde sökas under 12 år, fram till 1986.

Under den tiden genomfördes cirka 1700 upprustningsprojekt.

Syftet med bidragen var att förbättra boendemiljöer med avseende på utemiljön och andra åtgärder i närmiljön. Många av de nästan nya områdena rustades upp med hjälp av sådana miljöförbättringsbidrag. Pengarna kunde användas till planteringar, lekplatser, gemensamma lokaler för hobby och samvaro, kompletterande boendeservice som t ex upprustning av tvättstugor, åtgärder mot trafikrisker och buller samt till konstnärlig utsmyckning.

Ett av de mer långsiktiga målen med miljöförbättringsbidragen var att förbättra den sociala miljön i miljonprogrammets bostadsområden. Många såg medverkan från de boende som ett sätt att hantera och lösa olika problem som hade börjat uppmärksammas. Miller et al. beskriver ett försök med brukarinflytande i boendet som startades inom AB Göteborgshem 1975. Försöksledningen var försiktig med att formulera några konkreta mål. Genom bland annat intervjuer med initiativtagarna har Miller et al. i efterhand kunnat härleda sex mål med försöket. Man ville: • minska förvaltningskostnaderna • öka områdets attraktivitet • förbättra den fysiska miljön • öka den sociala gemenskapen och hemkänslan • skapa förståelse för kostnader och problem • skapa förutsättningar för decentraliserad förvaltning

16

Här i Backa Röd användes pengarna till att skapa de trevliga gårdar som än i dag framhäver området. Varje gård är unik, där lek- och umgängesmöjligheter samsas med storslagna planteringar. På de nyrenoverade gårdarna syns detta extra tydligt med plattläggningar och växter anpassade till väderstreck. Ljussättningen är också unik, och följer genom hela området. Här finns Azaleadalen och på en av husfasaderna mot Litteraturgatan lyser en bild av Poseidon när mörkret faller över Backa Röd. Om vintern lyser en gran upp fasaden.

Ny Markurellgatan och Baron Rogers gata I början på 2000-talet började en omfattande renovering av Markurellgatan. Tillsammans med de boende och Hyresgästföreningen diskuterade Bostads AB Poseidon fram utformningen av upprustningen av området. Och resultatet står att skåda i dag. Hösten 2009 stod både Markurellgatan och Baron Rogers gata med låghus klara. Bland annat följande gjordes: • • • • • • • • • • • •

Nya målade fasader Nya större och inglasade balkonger Nya entréer Postfack i stället för fack i dörrarna Säkerhetsdörrar Nya stammar Helkaklade badrum Möjlighet till gästtoalett Ny dragning av elektriciteten med nya eluttag Nya kök, på Baron Rogers gata med inbyggnadsugn och spishäll Nya innerdörrar 3-glasfönster i vardagsrum

Även punkthuset på Julias gata har fått motsvarande förbättringar och ett modernt område har växt fram. Vad som händer i övriga Backa Röd återstår att se.

17

18

Leo i busken Ett av Leos fans

På min gård – Hjalmar Bergmans gata 2-20 har vi tills ganska nyligen haft en gårdskatt. En tillgiven och kelig katt som kom till alla som satt ute i parken, på ljugarbänken eller inne på gården.

Hans namn var Leo och han var svart-vit med en svart prick vid nosen som gav honom ett lite ”tyket” utseende. Han jagade bort alla främmande katter från gården.

Leo gjorde inte skillnad på folk och folk – han gick till alla som var snälla mot honom, gammal som ung. När nu våren har kommit och vi åter sitter ute på gården och fikar så saknar vi Leo, som alltid kom och hälsade på oss.

Leo brukade också finnas vid ingången till gården från vändplatsen utanför. Där fanns han ofta och hälsade oss välkomna hem.

Leo – det var katten hela dagen!

19

Kerstin Av Berith Nordmark Kerstin ”bor kvar hemma”. Från sitt vardagsrum på Sagogången blickar hon ut på gräsmattor och bebyggelse som ligger på de forna potatisåkrarna där hon och hennes syskon fick hjälpa till vid sådd och skörd av rotfrukter och grönsaker och övriga sysslor på föräldrarnas jordbruk som även höll kor, hästar och grisar. Gården hette Åsen i Röd; boningshuset låg vid nuvarande Backa Kyrkogata hållplats.

Kerstin föddes på gården Åsen för snart 80 år sedan. Skolgången skedde i Backa skola (där även hennes föräldrar i sin barndom gick). Åsens marker sträckte sig fram över Götevägen och Oxögedal.

Hennes far föddes och växte upp i huset där Grekiska föreningen residerar idag, bredvid Scoutstugan på Haletorpsvägen.

Markerna såldes och då gungtunneln mellan Hjalmar Bergmans Gata och Sagogången skulle grävas ut fick de ta bort verandan på boningshuset. Efter faderns död 1968 flyttade modern till Brunnsbo. Huset brändes ner 1969 och den nya bebyggelsen i Backa Röd uppfördes.

Till granngårdarna hörde Erikslund vars arrendebostad var ”Gula huset”. Gården Röd (beläget ungefär vid Wadköpingsstugan) brann ner på grund av ett kvarglömt elektriskt strykjärn.

20

Trädgårdsmästare Sven Jansson köpte Röds tomter och byggde hus i början av 1930-talet; han odlade blommor och perenna trädgårdsväxter. Än i dag finns några silvergranar kvar utmed promenadstråket bakom Baron Rogers gata 17 mot Markurellgatan 25. Trädgårdsföreningen Röd odlade blommor på sina marker som i stort sett låg utmed hela Wadköpingsgatan bort till Rättspsykiatriska anstalten ovanför S:t Jörgens sjukhus.

Trädgårdsmästare Lundgren, en sträng man i svart satinrock, kom cyklande och inspekterade sina trädgårdsarbetare. De knotade när de fick traska ända bort till ”Sibirien” vid Sophie Elkans gata i ur och skur.

Trädgårdsföreningen Röds tidigare ägare var Bertina (Albertina) och hennes make.

21

Gårdar som lever Låghusen (de som är högst fyra våningar höga) omger gårdar, gårdar som lever och som frodas. Där människor lever och umgås med varandra och där barn leker. Och alla gårdar är olika.

Från vinter till vinter finns något att göra i Backa Röd.

Foto: Benny Cruz

22

23

Foto: Lars Mongs

24

Sommar som vinter lever människor i Backa Röd.

Om sommaren njuter de på ängarna, vid grillplatserna, på lekplatserna…

Och om vintern åker de pulka, har snöbollskrig, bygger snögubbar, tar långpromenader i skogen…

25

Attityd Förort Förorten Förorten e det tuffa, tuffaste tuffisten, det fina, fräcka, knäcker & kickar, iskallt i blickar hiphop i poesi, känslornas afasi, verbalt fattig & fysisk vandal, chorad röd bil utan bromspedal Den skriker ”din mamma!” e fula ord, säger ”sug mig”, har anabola, tar steroider, & ser ut som trasiga kanyler, där batonger som teleskop som liksom från långt kikar in i dess döda idyller sen fyller din hjärna med skitsnack Förort Förorten e fetaste bilen, tjack, invandrarpack, smack drabb & den, & den bästa biten av skiten, bästa bästa Förorten hoppar, hittar, tittar, stannar sällan, shittar sten, den ger men, stapplar & gungar i fulla ungar, fyllon & bankar skiten ur Beatsen, letar snabba pengar, nöjen, bänga, bängen, & springer & slänger Förort Förorten Förorten utanför, utan, ensam, utanförskap, landskap sterilt & stenar, gråa grenar ungdomar — alla unga liv som skenar.

Förorten utanför, utanför stan, inte en vanlig del av dan Förorten är utanför, Men, den vill gärna vara med. av Alexandre Rodallec

26

Även i Backa Röd är himlen blå. Även i ett miljonprogramområde bor människor. De ser samma himmel som alla andra.

De andas samma luft.

Det omdiskuterade och stundtals kritiserade bostadsområdet Backa Röd i stadsdelen Hisings Backa i Göteborg fyller 40 år 2009. Detta uppmärksammas bland annat genom utgivningen av denna bok.

Det är en bok om historien kring ett av Göteborgs största allmännyttiga bostadsområden. Men det är också en bok om ett levande, älskat och ständigt föränderligt område, där människor umgås och trivs.

Det är en bok som vill ge en annan bild än den som oftast pulserar i medierna. En äkta bild.

Boken ges ut av en projektgrupp i Backa Röd, tillsammans med Hyresgästföreningen och Bostads AB Poseidon.