9789174636260 by Smakprov Media AB

Ostindiska kompaniet

Ostindiska kompaniet N책gra studier

Per Forsberg

Omslagsbild: Världskarta 1752 av Robert de Vaugondy, upprättad innan James Cooks kartläggningar omkring Australien och Nya Zeeland. Kartan finns även kolorerad.

Innehåll Förord Kompaniet och ekonomin Skeppen Sysselsättningen Vinsterna Mellanhandeln Köparna Vart tog kapitalet vägen? Avgifterna Sammanfattningsvis Lön för risken? Månadshyran Provisionen Pacotillen Privilegiepengarna Lönevariationen Andra yrkesgruppers löner Några grunddata Ålder Civilstånd Hemort Antal resor Dödligheten ombord Kalkyl över en resa Skeppet Provianten Utförda varor I Cádiz i Spanien I Kanton Tillbaka i Göteborg Sammanfattningsvis

2 3 5 6 11 16 18 20 24 27 29 30 33 34 40 47 53 60 61 65 67 71 75 80 81 83 84 87 90 94 99

Förord Som en följd av arbetet med boken ”Ostindiefararen Götheborg 1738-45” – utgiven 2014 av Landsarkivet i Göteborg – uppkom en del ytterligare frågor kring Ostindiska kompaniet. Denna skrift är ett försök att i någon mån besvara dessa frågor. Frågorna handlar om den ekonomiska betydelsen av kompaniet, om lönerna och andra ersättningar ombord på skeppen, om vissa grunddata om de ostindiska sjömännen samt om intäkterna och utgifterna under en ostindisk resa. Jag vill tacka Lars Melchior, tidigare arkivarie på Landsarkivet i Göteborg och allmänt sjöfartsintresserad, för lämnade synpunkter på manus. Ansvaret för de framförda slutsatserna är dock helt och hållet mitt eget.

Göteborg i april 2015 Per Forsberg

Kompaniet och ekonomin

Den kinesiske tullmandarinens sampan med besättning. Han kallades ”Hoppo” av svenskarna. Ur Carl Fredrik von Schantz dagbok från resan med skeppet Götha Leijon 1746-49. Bild från Kungliga Biblioteket.

ormuleringarna kring den ekonomiska betydelsen av Ostindiska kompaniet har genom åren varierat en del. Eli F. Heckscher satte rubriken ”Sveriges framgångsrikaste handelsföretag”1 på sin uppsats från 1944. Han skrev dock också att ”Det måste därför från början varnas för uppfattningen att Ostindiska kompaniet skulle ha utgjort någon huvud-

Heckscher, Eli F.: Sveriges framgångsrikaste handelsföretag. Ingår i: Historieuppfattning : materialistisk och annan : uppsatser, Stockholm 1944, s. 199. 1

ingrediens i Sveriges ekonomiska eller ens dess kommersiella historia; men oviktigt har det långt ifrån varit.”2 Christian Koninckx skrev i sin avhandling från 1980 bland annat följande om kompaniets betydelse: ”A relatively insignificant shipowner on the world level, from its first charter it proved to be not only a stimulus to the nationell economy but also an enterprise of vital importance.”3 Jörgen Weibull skrev 1992 följande om utbytet av kompaniets verksamhet: ”Despite the lack of detailed sources, there can be no doubt that the Swedish East India Company, thanks to its financial success, generated venture capital in the eighteenth century on a scale that had no counterpart in Sweden until the industrial revolution of the late nineteenth century.”4 Bertil Andersson formulerade sig 1996 på följande sätt om kompaniets betydelse för Göteborg: ”Av det ovan sagda framgår, att den ostindiska verksamheten spelade en tämligen underordnad roll i Göteborgs ekonomiska liv och utveckling under 1700-talet. Det gäller vad beträffar antalet fartyg, utklarerat tonnage och införda varor, sett över kompaniets hela verksamhetsperiod.”5 Tanken med denna artikel är att titta lite närmare på de olika variabler som beskriver kompaniets ekonomiska betydelse. Förhoppningsvis finns idag en del ytterligare information att hämta i denna fråga.

Heckscher, Eli F.: Sveriges framgångsrikaste handelsföretag. Ingår i: Historieuppfattning : materialistisk och annan : uppsatser, Stockholm 1944, s. 201. 3 Koninckx, Christian: The first and second charters of the Swedish East India Company (1731-1766), Kortrijk 1980, s. 406. 4 Weibull, Jörgen: The Swedish East India Company and the East Indiaman Götheborg. Ingår i: The golden age of China trade, ed. Bengt Johansson, Hong Kong 1992, s. 13. 5 Andersson, Bertil: Göteborgs historia : näringsliv och samhällsutveckling, D. 1, Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820, Stockholm 1996, s. 212. 2

Skeppen Kompaniet utnyttjade sammantaget 37 skepp under de 132 expeditionerna till Kina och Indien åren 1732-1806. Av dessa skepp byggdes 33 på inhemska varv. Stockholm dominerade som varvsort med 26 av skeppsbyggena, medan tre av skeppen kom till i Göteborg, två i Karlskrona och ett vardera i Kalmar och Norrköping. Ostindiefararna hörde till sin tids största handelsskepp, där storleken varierade mellan 200 läster (490 ton) för kompaniets första skepp Fredericus Rex Sueciae och upp till 542 läster (1 327 ton) för Drottningen, som byggdes på varvet Viken i Göteborg. Under tidsperioden 1732-1806 tillkom totalt 78 handelsskepp på 100 läster (245 ton) eller mer vid de stora Stockholmsvarven (Clasons varv, Djurgårdsvarvet, Stora Stadsvarvet och Terra Nova).6 Av dessa var 25 eller knappt en tredjedel ostindiefarare. Totalt sett uppgick lästertalet för de 78 skeppen till 19 697, varav ostindiefararna svarade för 9 652 läster eller närmare hälften. Det byggdes naturligtvis även fartyg under 100 läster på Stockholmsvarven, men slutsatsen är entydig att kompaniet utgjorde en viktig stimulans för skeppsbyggeriet i landet och särskilt i Stockholm. För Göteborgs del byggdes alltså endast tre ostindiefarare vid stadens varv. Dock sköttes här underhållet av skeppen, vilket kan ha varit nog så viktigt. Ett exempel ges av skeppet Riddarhusets andra resa till Kina 1743-45, där utgifter på 14 392 daler silvermynt för reparationer och 34 258 daler för riggning av henne finns noterade.7 Vid hemkomsten uppkom sedan kostnader för avriggning av skeppet. Ett vanligt år kunde tre till fem ostindiefarare vara aktuella för iordningställande på Göteborgsvarven. Som en jämförelse till de angivna beloppen kan nämnas att Riddarhuset ursprungligen kostade närmare 146 000 daler silvermynt i segelfärdigt skick på plats i GöteZethelius, Gustaf A.: Stockholms-varven under 1700-talet. Ingår i: Sjöhistorisk årsbok 1955/56, Stockholm 1956, Bilaga 4, s. 96f. Bearbetning av där angivna uppgifter. 7 Landsarkivet i Göteborg: Östadsarkivet. Privatarkiv A 152, vol. 55, s. 185. 6

borg.8 Betydelsen av varven som arbetsplatser kan belysas genom uppgiften att arbetsmanskapet på Stora Stadsvarvet i Stockholm i november 1799 uppgick till 78 man.9 Arbetsstyrkan under sommaren bör ha varit större än denna siffra från november visar.10 Diagram 1: Lästertalet för ostindiefarare och andra handelsskepp på 100 läster eller mer byggda på Stockholmsvarven 1732-1806

Ostindiefarare Andra skepp

Sysselsättningen Ostindiefararna var inte särskilt många i förhållande till antalet fartyg som trafikerade landets hamnar. Bertil Andersson anger att de 45 ostindieresorna under tredje oktrojen 1766-86 motsvarade 20 919 utklarerade läster. Landsarkivet i Göteborg: Östadsarkivet. Privatarkiv A 152, vol. 55, s. 1, 5-7, 10, 12-13. 9 Zethelius, Gustaf A.: Stockholms-varven under 1700-talet. Ingår i: Sjöhistorisk årsbok 1955/56, Stockholm 1956, Bilaga 2, s. 92f. 10 Se Hallén, Per, Olsson, Kent, Rosengren, Lage & Sandberg, Peter: Majornas historia : krig och oxar, sill och socker : nedslag i uthamnen Majornas historia fram till 1920, Göteborg 2007, diagram s. 145.

Under samma tid lämnade 10 875 andra skepp Göteborgs hamn, uppgående till 420 381 läster.11 Räknat på detta sätt utgjorde de ostindiska expeditionerna endast cirka fem procent av handeln på Göteborg. En annan jämförelse som kan göras är med totala antalet läster för fartygen hemmahörande i Göteborg. En tillgänglig siffra finns här för januari 1782.12 Stadens skeppslista omfattade då 141 fartyg mellan 11 1/4 och 353 läster. En summering av antalet läster för dessa fartyg ger resultatet 8 510. I listan finns ingen ostindiefarare upptagen. I januari 1782 var dock tre skepp ute på resa för kompaniets räkning: Drottningen Sophia Magdalena (500 läster), Gustaf III (512 läster) och Lovisa Ulrica (361 läster). I januari/februari 1782 lämnade två ytterligare skepp Göteborg med Ostindien som mål: Terra Nova (503 läster) och Cron Prins Gustaf (488 läster) Totalt uppgick antalet läster för dessa fem skepp till 2 319. Summerar man denna siffra med totala antalet läster enligt skeppslistan för Göteborg blir resultatet 10 829. De fem ostindiefararna skulle då ha utgjort cirka 21 % av denna total. Denna senare jämförelse belyser på ett bättre sätt sysselsättningseffekten av handeln på Ostindien i förhållande till övrig handel utgående från Göteborg. Det finns emellertid även andra sätt att räkna på dessa effekter. Totalt sett gjordes alltså 132 ostindiska expeditioner. Besättningarna på de 37 ostindiefararna uppgick i medeltal till cirka 143 personer (medräknat kompaniets tjänstemän ombord). Utifrån dessa siffror skulle totalt 18 876 resor till Ostindien ha gjorts. Om man räknar med att en resa i genomsnitt tog 20 månader skulle antalet utförda årsarbeten bli 31 460. Om man sedan dividerar denna siffra med 75 som är antalet år som kompaniet sände ut expeditioner till Ostindien, blir resultatet cirka 419 årsarbeten per år. Med tanke på dödligheten ombord kan denna siffra sedan lämpligen justeras ned till cirka 400. Andersson, Bertil: Göteborgs historia : näringsliv och samhällsutveckling, D. 1, Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820, Stockholm 1996, s. 208. 12 Götheborgs Allehanda, 1782 nr 6, Bihang: Förteckning på alla skepp och fartyg, som tillhöra staden Götheborg, inrättad den 15 januari 1782. 11

Kompaniet hade också anställda i land, där personalstaten förutom direktörerna 1777 uppgick till 17 personer.13 Sekreteraren var den högsta i rang av dessa och sedan fanns kanslister, bokhållare, uppsyningsmän, vaktmästare med flera. Antalet uppsyningsmän och packhuskarlar kunde dock utökas väsentligt när ett sådant behov uppstod, som framgår av ett dokument i Göteborgs rådhusrätt.14 Åtta ytterligare uppsyningsmän och 42 packhuskarlar finns här uppräknade. Dessa anställdes troligen mer tillfälligt när de ostindiska varorna skulle hanteras. Om man schablonmässigt antar att dessa 50 extra personer var anställda endast ett kvartal per år, får man en siffra på totalt cirka 30 årsarbeten i land för kompaniets räkning. Om denna siffra läggs till de 400 anställda till sjöss blir alltså resultatet 430 årsarbeten, vilket är en genomsnittssiffra som skulle gälla för åren 17321806 då kompaniet utsände expeditioner till Ostindien. Vad betydde då en sysselsättning på 430 årsarbeten i den aktuella tiden? För att se till Göteborg så visar en bearbetning av siffror från Landsarkivets i Göteborg databas över ostindiska sjömän och andra anställda att 37,1 % av dessa kom från dåvarande Göteborg med omgivningar (se tabell på sidan 54). Andelen för Stockholm är något lägre eller 31,1 %.15 Göteborgare skulle enligt detta ha svarat för 160 av de 430 årsarbetena för kompaniets räkning, medan motsvarande för Stockholm uppgår till 134. I tabell 1 nedan återfinns siffror för antalet arbetare i Göteborgs livsmedelsindustri, textilindustri och totalt för stadens industri under perioden 1750-80. Även industrier i stadens omgivningar har här inräknats. För denna tidsperiod bör en jämförelse med genomsnittssiffran 160 årsarbeten Göteborgs universitetsbibliotek: Svenska ostindiska kompaniets arkiv (arkivnr H 22:15), Lönestater samt diverse minnesanteckningar. Ingår i Ostindiska kompaniets digitala arkiv (www.ub.gu.se/samlingar/handskrift/ostindie) (2014-08-15) (se s. 1 i den digitala handlingen). 14 Ostindiska Compagniet : affärer och föremål, Göteborg 2000, Bilaga 2, s. 260. 15 Det finns en viss risk att siffran för Stockholm något överskattas i Landsarkivets i Göteborg databas genom att ett flertal besättningslistor upprättade i Stockholm när där byggda skepp skulle seglas ned till Göteborg och vidare till Ostindien ingår i basen.

för kompaniet vara relevant. Industrin i Göteborg var naturligtvis ännu i sin linda på 1700-talet, men att jämföra med dess sysselsättning kan ändå vara intressant i förhållande till den likaså nyskapande verksamheten i kompaniet. Tabell 1: Sysselsättning inom Göteborgs industri 1750-8016 År

1750 1755 1760 1765 1770 1775 1780

Antal arbetare i Göteborgs livsmedelsindustri 24 31 26 27 49 82 86

Antal arbetare i Göteborgs textil- och beklädnadsindustri 388 845 619 531 475 897 738

Antal arbetare totalt i Göteborgs industri 430 920 697 631 570 1 038 884

Som framgår av tabellen var den ostindiska handeln under hela perioden större räknat i sysselsättning än livsmedelsindustrin i Göteborg. Antalet arbetare i textilindustrin – den dominerande branschen under perioden – var dock betydligt högre än antalet årsarbeten som kompaniet svarade för. I genomsnitt för perioden skulle sysselsättningen för Göteborgare i kompaniet ha uppgått till cirka 25 % av den i textilindustrin. Det kan också ha ett intresse att jämföra sysselsättningen i kompaniet med nutida förhållanden. I diagram 2 nedan finns procentsiffror för sysselsättningen i kompaniet 1750 jämfört med några olika branscher i Göteborg 2010.17 Procenttalen har här beräknats på den totala befolkningen och någon uppdelning på förvärvsarbetande och övriga har alltså inte gjorts. BeBodman, Gösta: Göteborgs industrihistoria i siffror 1747-1920, Göteborg 1926, s. 92, 219f, 229ff. I siffrorna för Göteborgs industri är även inräknat industrier i stadens omgivningar. 17 Statistisk årsbok Göteborg 2014, Göteborg 2014, Tabell 8.06, s. 100.

träffande procenttalet för kompaniet 1750, gäller detta enbart det dåvarande Göteborgs stad (siffrorna är då cirka 30 % eller 129 årsarbeten). Den befolkningssiffra som har använts för 1750 är 10 437,18 medan motsvarande för 2010 är 513 751.19 Diagram 2: Sysselsättning i olika branscher i Göteborg i procent av befolkningen

Kompaniet 1750 Finans- och försäkringsverksamhet 2010 Byggverksamhet 2010 Vård och omsorg med boende 2010 Tillverkning motorfordon m.m. 2010 0

0,5

1,5

2,5

Procent

För kompaniet 1750 är den exakta procentsiffran 1,2, medan motsvarande för tillverkning av motorfordon 2010 är 2,3. Man skulle kunna säga att sysselsättningseffekten i Göteborg av kompaniet 1750 var ungefär ett halvt Volvo av idag. Nutidens sysselsättning är naturligtvis mer differentierad och fördelad på flera branscher än den i mitten av 1700-talet. Det brukar också framhållas att ett nytt arbete på Volvo leder till ett antal arbeten hos underleverantörer och i andra samhällssektorer. Motsvarande effekter för kompaniet på 1700-talet var sannolikt av mindre betydelse.

Andersson, Bertil: Göteborgs historia : näringsliv och samhällsutveckling, D. 1, Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820, Stockholm 1996, tabell s. 126. 19 Statistisk årsbok Göteborg 2014, Göteborg 2014, Tabell 4.01, s. 35.

Vinsterna Det framförs ofta att kompaniet skulle ha utfört svenskt järn och trä och bytt dessa varor mot spanska silvermynt i Cádiz. En närmare undersökning av kompaniets utförsel visar dock att denna omfattade en större mängd svenska varor endast vid de fåtaliga resorna med Indien som mål eller delmål.20 Intresset för europeiska varor var litet i Kina, medan möjligheterna var bättre i Indien. Ett undantag utgjordes av bly och tyger som kompaniet importerade från Storbritannien och som kunde avsättas med vinst i Kanton. I allt väsentligt härrörde dock kompaniets vinster från handeln med de Ostindiska varorna. Vid skeppet Riddarhusets andra resa 1743-45 svarade försäljningen i Kanton av engelskt bly samt engelska och vissa svenska tyger för 5,6 % av den totala intäkten (se sammanställning på sidan 77-78). Fram till 1753 finansierades varje expedition till Ostindien för sig och efter auktionen på de hemförda varorna återbetalades det satsade beloppet tillsammans med vinsten. Därefter tillskapades den så kallade fasta fonden, som innebar att kompaniet fick ett fast aktiekapital. Utdelningar på detta aktiekapital skedde sedan fortlöpande under oktrojen, medan själva kapitalet inlöstes först när oktrojen gick ut. För perioden fram till den fasta fonden inrättades är utdelningarna på det satsade kapitalet för de enskilda resorna kända. Dessa siffror för framgångsrikt genomförda expeditioner har sammanställts i diagram 3 nedan.21 I de fall flera resor slutfördes samma år har ett genomsnitt av utdelningarna utnyttjats i diagrammet. Ser man till enskilda resor varierade utdelningen från 10 % för Fredericus Rex Sueciae 1742 till 105 % för Drottningen af Se Forsberg, Per, Melchior, Lars & Andersson, Ulf: Ostindiefararen Götheborg 1738-45 : resorna för Ostindiska kompaniet, besättningarna, haveriet, Göteborg 2014, s. 30f och Bilaga 4, s. 234ff. 21 Helt förlista skepp har här inte medräknats, men däremot Götheborgs sista resa 1743-45 där delar av returlasten kunde bärgas efter haveriet i inloppet till hemmahamnen. 20

Swerige 1744. Den förstnämnda av dessa resor hade Indien som mål, medan den senare liksom det stora flertalet expeditioner gick till Kina. I genomsnitt uppgick utdelningen under perioden till 41,1 % (om alla resor ges samma vikt). Som framgår av diagrammet finns en nedåtgående trend för utdelningarna under perioden. Sett till trendlinjen sjunker denna över tidsperioden med cirka 20 procentenheter. Variationen från resa till resa är dock ganska stor med två väl synliga högsta värden. Diagram 3: Utdelning per resa i procent av satsat belopp 1733-5622 120 100 80 60 40 20 0

1753 inrättades alltså den fasta fonden och uppgifter om utdelningarna för resterande delar av den andra oktrojen fram till 1766 saknas. För den tredje oktrojen 1766-86 anger J.F. Nyström i sin avhandling från 1883 att den sammanlagda utdelningen på det fasta kapitalet uppgick till 298 5/8

Koninckx, Christian: The first and second charters of the Swedish East India Company (1731-1766), Kortrijk 1980, sammanställning s. 199. Trendlinjen i diagrammet har ekvationen: y = -0,8963x + 1610,7.

procent (utbetalat under åren 1771-92),23 vilket skulle ge en årlig utdelning på 14,2 % eller 7,7 % per resa. Den senare siffran kan jämföras med 18,9 % som är den teoretiska siffran man får genom att skriva fram trendlinjen i diagram 3 till mittpunkten av tredje oktrojen 1776. En möjlig tolkning av detta är att den nedåtgående trenden från perioden 1733-56 ännu mer uttalat fortsatte genom den tredje oktrojen. När det gäller den fjärde oktrojen kunde under hela perioden inga utdelningar till aktieägarna göras.24 Denna oktroj gick också i konkurs 1809. Svårigheterna berodde bland annat på förändringar i villkoren för export av te till Holland och Storbritannien liksom en ökad konkurrens från amerikanska handelsskepp. Under kompaniets femte och sista oktroj sändes inga skepp till Ostindien och bolaget upplöstes formellt 1813. Som en jämförelse till de redovisade siffrorna kan nämnas att det engelska ostindiska kompaniet, East India Company, under större delen av 1700-talet lämnade en årlig utdelning på 8 % till sina aktieägare.25 Några år sjönk dock denna siffra till 6 %. Hur stora belopp hade då satsats i de ostindiska expeditionerna? En översiktlig kalkyl över skeppet Riddarhusets andra resa 1743-45 ger vid handen att det satsade beloppet skulle ha uppgått till cirka 770 000 daler silvermynt (se sidan 78). En sammanräkning av subskriptionsbeloppen till den sammanslagna expeditionen med skeppen Götheborg 1741-42 och Calmar 1741-43 ger resultatet att denna summa skulle ha uppgått till cirka 1,9 miljoner daler silvermynt.26 Båda kalkylerna har sina brister och de angivna summorna bör endast betraktas som ungefärliga riktvärden. Ett Nyström, Johan Fredrik.: De svenska Ostindiska kompanierna : historiskstatistisk framställning, Göteborg 1883, s. 46. 24 Kjellberg, Sven T.: Svenska Ostindiska compagnierna 1731-1813, Malmö 1974, s. 151. 25 Erikson, Emily: Between monopoly and free trade : The English East India Company, 1600-1757, Princeton 2014, s. 4. 26 Forsberg, Per, Melchior, Lars & Andersson, Ulf: Ostindiefararen Götheborg 1738-45 : resorna för Ostindiska kompaniet, besättningarna, haveriet, Göteborg 2014, Bilaga 6, s. 243ff. Bearbetning av där angivna uppgifter. 23

medelvärde per skepp skulle enligt detta vara 890 000 daler silvermynt (om man för enkelhetens skull bortser från skeppens olika storlek). Som ett rent räkneexempel kan denna summa multipliceras med det tidigare angivna genomsnittliga värdet 41,1 % i utdelning för de 35 första fullgjorda expeditionerna 1733-56. Resultatet skulle då bli cirka 12,8 miljoner daler silvermynt i utdelning. Under den andra oktrojen genomfördes ytterligare 21 expeditioner under perioden 1754-67. Om man drar ut trendlinjen i diagram 3 till mittpunkten av denna period 1760 ges en siffra på cirka 33 % i utdelning. Den totala utdelningen under dessa år kan då beräknas till cirka 6,2 miljoner daler silvermynt. För tredje oktrojen 176686 finns sedan uppgiften att aktiekapitalet i början av perioden uppgick till 2 835 000 daler silvermynt27 och där utdelningen alltså skulle ha uppgått till 298 5/8 %, vilket ger cirka 8,5 miljoner daler silvermynt i utdelning. Totalt sett skulle enligt detta utdelningen under kompaniets tre första oktrojer 1731-1786 ha uppgått till 27,5 miljoner daler silvermynt. Under fjärde oktrojen gick som sagt kompaniet i konkurs och under femte oktrojen sändes inga skepp till Ostindien. Kompaniets direktörer och superkargörerna ombord hade inte fasta löner utan fick sin ersättning i form av en procentandel av nettovinsten av expeditionen. Direktörerna fick dela på 6 % av nettovinsten och superkargörerna 5 %, där den senare andelen från andra oktrojen förefaller ha höjts till 6 %. Enligt den ovan nämnda kalkylen över Riddarhusets andra resa 1743-45 skulle denna ersättning till direktörerna ha uppgått till cirka 43 000 och till superkargörerna cirka 36 000 daler silvermynt (se sammanställning på sidan 79). Multiplicerar man dessa siffror med antalet fullföljda resor under de tre första oktrojerna får man resultatet cirka 7,6 miljoner daler silvermynt Ytterligare en faktor som bör inräknas är den fria förningen eller pacotillen, som innebar att de ombordvarande hade rätt att för egen vinning Åberg, Martin: Svensk handelskapitalism – ett dynamiskt element i frihetstidens samhälle? : en fallstudie av delägarna i Ostindiska kompaniets 3:e oktroj 17661786, Göteborg 1988, Tabell 1, s. 33. 27