9789152364871

maria heimer

carl-johan markstedt cecilia peña

carl-johan markstedt cecilia peña

sanoma utbildning

maria heimer

Sanoma Utbildning

Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm

Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm www.sanomautbildning.se info@sanomautbildning.se

Order/Läromedelsinformation

Telefon 08-587 642 10

Projektledare: Helén Park

Redaktion: Helén Park, Sandra Fetouni

Grafisk form: Lena Eklund/Kolofon

Illustrationer: Feri Fazeli/Studio Fazeli

Svenska impulser 9 Antologi isbn 978-91-523-6487-1

© 2024 Maria Heimer, Carl-Johan Markstedt, Cecilia Peña och Sanoma Utbildning AB, Stockholm

Första upplagan

Första tryckningen

Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryck: Interak, Polen 2024

Välkommen till Svenska impulser 9 antologi – en textsamling fylld av läsupplevelser! I den här antologin får du läsa texter som handlar om vitt skilda ämnen och möta karaktärer som upplever både fantastiska och smärtsamma saker. Du får läsa om stark vänskap, omtumlande skräckupplevelser, märkliga förvandlingar, stillsamma naturupplevelser och mycket, mycket annat.

Bokens texter är indelade i fem olika teman. Varje tema består av sju texter, både skönlitterära och sakprosa. Du kommer att få läsa artiklar, noveller och dikter, men också en epistel, en intervju och ett utdrag ur en bilderbok.

Vi som arbetat med Svenska impulser 9 antologi har valt texter som vi hoppas och tror ska engagera dig och dina klasskompisar och ge upphov till meningsfulla diskussioner.

Vi hoppas också att de får dig att tänka nya tankar och att de ibland ruskar om dig ordentligt – precis som riktigt bra texter ska göra.

Vilken blir just din favorit?

Många inspirerande lässtunder önskar Maria, Carl-Johan och Cecilia

Innehåll

Kalla kårar 7

1. ur Därför älskar vi att bli skrämda av Tobias Holmgren 9

2. Det skvallrande hjärtat av Edgar Allan Poe 14

3. ur Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson 22

4. ur Creepypasta av Jack Werner 29

5. ur Höstgärning av Stephen King 37

6. ur Skräxikon – din guide till avgrunden av Emma Frey-Skøtt & Madeleine Bäck 47

7. ur I dina händer av Malin Persson Giolito 56

Deckaren – typiska kännetecken 66

Lika olika 69

1. ur I huvudet på en normalstörd av Pär Johansson och Petter Karlsson, och Sluta aldrig kramas av Åsa Elmroth 71, 77

2. ur Tala är guld – de sa allt till varann utom det allra viktigaste av Cammie McGovern 79

3. En dikt av Theodor Hildeman Togner 88

4. Lägret där synskadan inte är något hinder för att segla av William Holmberg 91

5. ur En oväntad vänskap av Abdel Sellou 97

6. ur Tom av André Neves 104

7. ADHD är inte min superkraft av Felicia Stadling 115

Var går gränsen? 121

1. Att bränna böcker – två texter om bokbål och censur av Maria Lundin Osvalds och Markus Zusak 126

Yttrande- och åsiktsfrihet 134

2. Att ändra eller inte – två artiklar om ordval i äldre litteratur 136

3. Bannlysta böcker skapar stor strid i USA av Karin Eriksson 141

4. ur Djurens gård av George Orwell 148

5. Klimatet behöver inte urspårad aktivism på E4:an av Sakine Madon 159

6. ur Där barnen är kungar av Delphine de Vigan 163

7. Så säger en expert om digital integritet av Maria Heimer 172

Dialekter, sociolekter och de nordiska språken 179

1. Därför slipar somliga bort dialekten snabbare av Lena Lind Palicki 181

2. Träna inte bort din dialekt – var stolt istället! av Terese Bengard 186

3. En stark nolla är ingen spåsig sjana av Sara Lövestam 190

4. Nora Khalil – två texter om slang 194

5. ur Njáls saga 202

6. ur Stargate av Ingvild H. Rishøi 214

7. På alle sprog och Vejviser av Pia Tafdrup 222

Betydelsefulla författare 227

1. Ack vad för en usel koja (epistel 34) av Carl Michael Bellman 231

2. ur Alice i Underlandet av Lewis Carroll 237

3. ur Kristin Lavransdotter: Kransen av Sigrid Undset 250

4. ur Förvandlingen av Franz Kafka 259

5. ur Mor gifter sig av Moa Martinson 270

6. ur Klara och solen av Kazuo Ishiguro 279

7. ur Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson 292

Text- och bildkällor 302

Kalla kårar

Det finns mycket i litteraturens och filmens värld som kan ge oss kalla kårar längs med ryggraden – alltifrån blodtörstiga vampyrer och svävande spöken till kallblodiga mördare och hotande faror. I det här kapitlet får du lära dig varför vi människor älskar att bli skrämda och vad creepypasta är. Du får också läsa om galna mördare, karaktärer som är vanliga i skräckfilmsgenren och om skräcken som griper tag när man befinner sig i en farlig situation som man inte kan ta sig ur. Läs om du törs!

1. ur Därför älskar vi att bli skrämda av Tobias Holmgren 9

2. Det skvallrande hjärtat av Edgar Allan Poe 14

3. ur Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson 22

4. ur Creepypasta av Jack Werner 29

5. ur Höstgärning av Stephen King 36

6. ur Skräxikon – Din guide till avgrunden av Emma Frey-Skøtt & Madeleine Bäck 47

7. ur I dina händer av Malin Persson Giolito 56

Deckare – typiska kännetecken 66

Skräxikon –din guide till avgrunden

emma frey-skøtt & madeleine bäck

I Skräxikon – din guide till avgrunden har Emma Frey-Skøtt och

Madeleine Bäck samlat det som är mest värt att veta om skräckgenren, både vad gäller skräcklitteratur och skräckfilmer. Du ska nu få läsa ett utdrag där de beskriver skräckfilmens stereotyper, det vill säga karaktärer som förekommer i nästan varje film. Vad kännetecknar dem, vad gör de och vad råkar de ut för?

Före läsningen

Vilka karaktärer känner ni till från skräckgenren? Hur skulle ni beskriva dem?

Överlevare och dökött

Även om du älskar skräckfilm är det bra att ha koll på de stereotyper (förenklade personporträtt) som förekommer i skräckfilmens universum. Skräckfilmer är till stor del fyllda av dessa karaktärer; ofta vet vi redan från början vilka som ska vara med, hur de ska vara och bete sig, och vad de ska råka ut för. Det är väldigt sällan som vi till exempel ser en färgad huvudperson eller en manlig final girl i en skräckfilm. Det borde verkligen bli ändring på det, tycker vi!

Här följer några stereotyper som du har nytta av att ha kritisk koll på.

The final girl

Har du tänkt på att det ofta är en tjej som är den enda överlevaren i skräckfilmer? Tjejer måste ha ett ordentligt läkkött och tåla smärta eftersom hon utsätts för extremt våld, slås ner eller faller utför trappor och stup. Det är hon som går från att vara offer till att bli en hämnare.

Vi känner oss lite kluvna inför final girl­karaktären. Å ena sidan styr gamla stereotyper hur en final girl ska vara, vilket är väldigt tråkigt eftersom det är roligare med olika typer av hjältinnor. Å andra sidan är det positivt att kvinnor faktiskt får spela huvudroller i skräckfilmer och bli just hjältinnor.

Så här har utvecklingen av the final girl sett ut från 1970­talet och fram till nu. Du får även en framtidsspaning på hur vi hoppas att the final girl kommer att utvecklas.

1970-och 1980-talen – traditionellt som tusan

Det går inte att blunda för det faktum att skräckfilmerna under 1970­ och 1980­talen var rätt kvinnofientliga, rasistiska och traditionella. Därför var det heller inte vilken tjej som helst som fick bli en final girl. Det fanns vissa kriterier som man var tvungen att uppfylla för att undvika en fasansfull död.

Då skulle the final girl

• vara en vit medelklassflicka, helst inte blondin

• inte vara utmanade utan snarare blyg

• varken vara maskulin eller feminin

• vara nörden i kompisgänget

• vara mer av en barnvakt än en festprisse

• vara den i kompisgänget som undvek pojkar och sex (eftersom de kompisar som hade sex garanterat gick en gruvlig död till mötes i skräckfilmerna)

• vara den som undvek alkohol och droger

• vara allvarlig (och garanterat utan humor) och rättrådig.

final girl – en kvinna som den sista överlevande gruvlig – hemsk rättrådig – hederlig, ärlig

48 kalla kårar

Författarnas 70-talsfavorit!

Laurie Strode i skräckfilmen ”Alla helgons blodiga natt” från 1978 är en ikonisk final girl. Här har vi tonårstjejen som förföljs av den psykopatiska mördaren Mike Myers, som likt en dålig repris (i de följande filmerna) dyker upp under Halloween. Laurie är ett praktexempel på en final girl. Hon är den som sticker ut i kompisgänget genom att hon är så präktig. Hon prioriterar sina studier framför att festa. Hon skulle aldrig få för sig att ha sex före äktenskapet, och hon är rättrådig och handlingskraftig.

1990-talet och framåt förändringens vindar blåser, om än svagt

Under 1990­talet och framåt utvecklades the final girl­karaktären något, även om det gick långsamt. Alla kriterier behövde inte längre uppfyllas till punkt och pricka.

The final girl kunde nu dessutom

• eventuellt ha sex (med sin pojkvän sedan många år tillbaka)

• eventuellt gilla att festa

• eventuellt bete sig lite hur hon ville

• eventuellt ha humor.

Författarnas 90-talsfavorit!

Sidney Prescott i skräckfilmen ”Scream” från 1996 är tonårstjejen som förföljs av en maskerad hämnare som tar livet av alla runt omkring henne. Men Sidney kämpar emot och överlever mot alla odds. Sidney Prescott skiljer sig från tidigare final girls genom att hon faktiskt har sex med sin pojkvän, vilket alltid var en dödsdom i tidigare skräckfilmer. Hurra för Sidney, säger vi!

Vem blir framtidens final girl?

Vi tycker att det är dags att utveckla och fördjupa final girl­karaktären och har därför satt ihop en lista på vad som bör göras.

ikonisk – symbolisk praktexempel – mycket tydligt exempel präktig – ordentlig

Det ofrivilliga monstret

Ibland är huvudpersonen i skräckfilmer själv ett monster. Personen blir antingen besatt av en demon, eller bär på krafter som hen upptäcker av en slump. Ofta dyker krafterna upp när huvudpersonen blir tonåring, eller råkar ut för en olycka eller någon annan

traumatisk händelse. Krafterna i sig kan användas till gott, men även till ont, vilket leder till att personen slits mellan de båda ytterligheterna.

Författarnas ofrivilliga monsterfavorit!

Tonårstjejen Carrie i skräckfilmen med samma namn från 1978 och 2013 är en riktig favorit. Mobbad i skolan och med den obehagligaste mamman i världen har Carrie en god grund att stå på när hon så småningom passerar gränsen och ställer till blodbad på skolbalen.

Zombiekillen R i skräckfilmen ”Warm Bodies” från 2013 blir kär och galen i Julie. Han äter upp hjärnan på hennes pojkvän och blir på detta sätt mer mänsklig.

Pistolmannen Ethan Chandler i HBO­serien ”Penny Dreadful” från 2014 är inte bara bra på att skjuta, han är även bra på att ställa till blodbad och allmän röra när hans inre varulv motvilligt vaknar till liv.

54 kalla kårar

Samtala om texten

1. Vad tycker författarna om final girl-karaktären? Nämn en negativ och en positiv sak.

2. Varför hurrar författarna för karaktären Sidney Prescott i filmen Scream?

3. Vad ska en final-girl kunna göra, om författarna fick önska? Nämn tre exempel från texten.

4. En annan vanlig karaktär i skräckfilmsgenren är protagonisten. Vad kännetecknar den personen?

5. Vad menar författarna med dökött?

6. Varför är karaktären som sitter inne med svaren ofta en gammal gumma, en präst eller universitetsprofessor, tror du?

7. Huvudpersonen i en skräckfilm kan använda sina krafter till något ont. Ge exempel på två huvudpersoner som nämns i texten och ange vad de gör för något ont.

Diskutera

Författarna till Skräxikon menar att skräckfilmer innehåller många stereotyper.

1. Vilka stereotyper i filmer och serier reagerar ni mest på?

2. Varför tror ni att det är så vanligt med stereotyper i filmer och serier? Kommer ni på några stereotyper i andra genrer än skräck?

Skriv

Arbeta i par. Skapa en modern final-girl till en skräckfilm. Skriv i punktform. Berätta sedan om er karaktär för ett annat par. Här är förslag på frågor som ni kan utgå från:

• Vilket kön, vilken etnicitet och vilken sexuell läggning ska personen ha?

• Vilket misstag ska hen göra?

• Vad ska personen göra utan att råka illa ut?

• På vilket sätt ska hen vara rolig?

• På vilket sätt ska personen vara en hårding?

Var går gränsen?

Att få uttrycka sina åsikter och tankar utan att bli trakasserad, fängslad eller granskad är en mänsklig rättighet. Det är också avgörande för demokratin. Runt om i världen hotas samtidigt människors yttrande- och åsiktsfrihet på olika sätt. I det här kapitlet får du läsa om hur böcker censurerats i historien och hur de censureras idag, både i Sverige och i andra länder.

Du får även läsa om några utmaningar med yttrande- och åsiktsfriheten. Var går egentligen gränsen för vad man får göra och uttrycka?

1. Att bränna böcker – två texter om bokbål och censur av Maria Lundin Osvalds och Markus Zusak 123, 126

Yttrande- och åsiktsfrihet 134

2. Att ändra eller inte – två artiklar om ordval i litteratur 136

3. Bannlysta böcker skapar stor strid i USA av Karin Eriksson 141

4. ur Djurens gård av George Orwell 148

5. Klimatet behöver inte urspårad aktivism på E4:an av Sakine Madon 159

6. ur Där barnen är kungar av Delphine de Vigan 163

7. Så säger en expert om digital integritet av Maria Heimer 172

122 var går gränsen?

Att bränna böcker

– två texter om bokbål och censur

Att bränna böcker som av någon anledning inte gillas av de som bestämmer har genom historien både varit ett sätt att censurera litteratur och att visa makt. På de kommande sidorna får du läsa två texter som handlar om bokbål och censur. Den första är en sakprosatext av Maria Lundin Osvalds från bokförlaget

Historiska medias webbplats, som ger olika exempel på hur bokbål har använts av makthavare i historien. Den andra är ett utdrag ur romanen Boktjuven av Markus Zusak. Den utspelar sig under andra världskriget. I den tyska staden Molching ska Hitlers födelsedag firas stort med bland annat bokbål. På plats är Liesel och hennes vän Rudy. Det är Liesel som är boktjuven. Hon stjäl bland annat böcker från nazisternas bokbål.

Före läsningen

Av vilka anledningar tror ni att makthavare genom tiderna har velat förstöra och censurera litteratur?

TEXT 2

Boktjuven av Markus Zusak

Molching var liksom Tyskland i övrigt i färd med att förbereda sig inför Hitlers födelsedag. Just detta år, med den utveckling kriget tagit och Hitlers dåvarande segrar, ville nazianhängarna i Molching att firandet skulle ske på ett särskilt passande sätt. Det skulle bli en parad. Marscherande. Musik. Sång. Det skulle eldas.

Medan Liesel traskade genom Molchings gator och hämtade och lämnade tvätt och stryktvätt samlade nazistpartiets medlemmar bränsle. Ett par gånger blev Liesel vittne till hur män och kvinnor knackade på dörrar och frågade människor om de hade något de kände borde slängas eller förstöras. I pappas exemplar av Molching Express annonserades att det skulle bli en festbrasa på stadens torg och att alla lokala divisioner av Hitler­Jugend skulle närvara. Man skulle fira inte bara Führerns födelsedag utan också segern över hans fiender och över de restriktioner som hade hållit Tyskland tillbaka sedan första världskrigets slut. ”Allt material från den tiden’’, stod det, ”såsom tidningar, affischer, böcker, fanor – och all upphittad propaganda från våra fiender – ska överlämnas till nazistpartiets kontor på München Straße.” Till och med Schiller

Straße – de gula stjärnornas gata – som fortfarande väntade på att återuppbyggas, genomsöktes en sista gång, ifall man skulle kunna hitta något, vad som helst, att bränna upp till Führerns ära. Det skulle inte ha förvånat om somliga medlemmar av partiet hade gått så långt som att publicera något tusental böcker eller affischer av moraliskt förkastlig natur bara för att få bränna upp dem.

Allt var på plats för att göra den 20 april till en storslagen dag. Det skulle bli en dag fylld av eld och jubel.

Och bokstöld. […]

Boktjuven gick och bytte om till sin Hitler­Jugend­uniform, och en halvtimme senare gav de sig av och traskade till BDM:s lokal.

parad – högtidlig marsch divisioner – avdelningar Hitler-Jugend – nazistisk ungdomsorganisation Führerns – ledarens (Hitlers) restriktioner – begränsningar

126 var går gränsen?

fanor – flaggor propaganda – desinformation BDM – nazistisk ungdomsorganisation för flickor, 13–17 år

Därifrån skulle barnen avtåga till torget indelade i sina grupper. Det skulle hållas tal.

Ett bål skulle tändas.

En bok skulle stjälas.

HUNDRA PROCENT ÄKTTYSK SVETT

Folk kantade gatorna när Tysklands ungdom marscherade mot rådhuset och torget. Det var inte vid särskilt många tillfällen som Liesel upphörde att tänka på sin mor och alla andra problem hon för tillfället hade. Det svällde i hennes bröst när människorna klappade händer åt dem. Några barn vinkade till sina föräldrar, men bara mycket hastigt – det var en uttrycklig order att de skulle marschera rakt fram och inte titta eller vinka mot folk omkring.

När Rudys grupp kom in på torget och beordrades att göra halt uppstod en avvikelse från ordningen. Tommy Müller. Resten av truppen slutade marschera och Tommy plöjde rakt in i pojken framför.

”Dummkopf!” fräste pojken och vände sig om.

”Förlåt”, sa Tommy med armarna utsträckta till ursäkt. Hans ansikte snubblade över sig självt. ”Jag hörde inte.” Det var bara en obetydlig liten händelse, men det var samtidigt en föraning om problem som väntade. För Tommy. För Rudy.

Vid marschens slut tilläts de olika Hitler­Jugend­divisionerna att skingras. Det skulle ha varit näst intill omöjligt att hålla ihop barnen när brasan gnistrade i ögonen på dem och hetsade upp dem. Tillsammans skrek de ut ett samfällt ”heil Hitler” och var sedan fria att röra sig på egen hand. Liesel letade efter Rudy, men så snart gruppen med barn spred ut sig blev hon snärjd i en villervalla av uniformer och gälla röster. Barn ropade till andra barn.

Vid halv fem hade det blivit märkbart kallare ute.

Folk skämtade om att de behövde värmas upp. ”Det är i alla fall det enda som det här skräpet duger till.”

Man använde kärror för att frakta dit alltihop. Bråten dumpades i mitten av torget och dränktes in med något sötaktigt. Böcker och

göra halt – stanna Dummkopf! – Idiot (ty) villervalla – kaos

att bränna böcker

De kretsade, på något sätt dragna till glöden – tills de kom för nära hettan. Eller var det människorna? Förvisso var hettan ingenting i sammanhanget.

Medan hon försökte undkomma var det en röst som fann henne. ”Liesel!”

Den banade sig fram och hon kände igen den. Det var inte Rudys, men hon kände igen den rösten.

Hon vred sig fri och lyckades hitta ansiktet som hörde till den.

Åh,nej. Ludwig Schmeikl. Han pikade henne inte, som hon hade väntat sig, eller skämtade eller sa något över huvud taget. Allt han förmådde göra var att dra henne till sig och peka mot sin fotled.

Den hade blivit sönderklämd i uppståndelsen och blödde mörkt och illavarslande genom strumpan. Hans ansikte hade ett hjälplöst uttryck under det trassliga blonda håret. Ett djur. Inte ett rådjur paralyserat i strålkastarljuset. Inget så typiskt eller specifikt. Han var bara ett djur, sårat mitt i den egna flockens tumult, för att snart bli nertrampat av de sina.

På något satt lyckades hon hjälpa honom på fötter och släpa honom mot de bakre leden. Frisk luft.

De stapplade fram till trappan på kyrkgaveln. Det fanns lite plats där och de kunde vila, lättade båda två.

Andan pös ut ur Schmeikls mun. Den fann sin väg genom strupen. Han lyckades tala.

Nersjunken på trappan höll han sig om fotleden och hittade

Liesel Memingers ansikte. ”Tack’’, sa han, mer till hennes mun än hennes ögon. Fler sjok av luft ur hans strupe. ”Och … ” De satt båda och såg bilder av skolgårdslöje, följt av skolgårdsslagsmål. ”Jag är ledsen för … ja, du vet.”

Liesel hörde det igen. Kommunisterna.

Men hon valde att rikta uppmärksamheten mot Ludwig Schmeikl. ”Jag också.”

Sedan koncentrerade sig båda två på att andas, för det fanns inte

tumult – upplopp skolgårdslöje – hån på skolgården

132 var går gränsen?

något mer att göra eller säga. Deras förehavanden med varandra hade avslutats.

Blodet bredde ut sig på Ludwig Schmeikls vrist. Ett enda ord tyngde sig mot flickan.

Till vänster om dem blev eldsflammor och brinnande böcker bejublade som hjältar.

Samtala om texten

1. Hitlers födelsedag firas med musik, sång och bokbål. Vad bränner nazisterna förutom böcker? Varför gör de det?

2. Hur beskrivs stämningen vid bokbålet?

3. I beskrivningen av bokbålet står det bland annat: ”Man såg inte människor. Bara uniformer och symboler.” Hur tolkar du den meningen?

4. Hur reagerar Liesel på det som sker?

5. I Boktjuven är Liesel huvudkaraktär, men det är inte hon som är berättaren. Berättaren är ingen mindre än Döden själv. Vid ett tillfälle i utdraget kommenterar Döden det som sker. Kan du hitta det stället? Vad är Döden kommenterar?

6. I utdraget finns det exempel på besjälning. Ge två exempel.

Diskutera

Båda texterna handlar om bokbål.

1. I Boktjuven står det: ”Sandslott, korthus, det är med sådant de börjar. Människornas stora talang är deras förmåga till upptrappning”. Hur tolkar ni det? Håller ni med?

2. Vilka fördelar och nackdelar kan det finnas med att införa ett förbud mot att bränna böcker på gator och torg?

Skriv

Arbeta i par. Skapa en baksidestext samt en titel till en kommande bok om bokbål. Det kan antingen vara en roman eller sakprosa. Illustrera gärna även ett omslag till boken. Berätta om er bok för ett annat par.

att bränna böcker 133

Dialekter, sociolekter och de nordiska språken

Vår värld är full av olika språk. I våra nordiska grannländer talas till exempel danska, norska och isländska. Inom de olika språken finns dessutom ofta stor variation. Hur vi använder vårt språk beror bland annat på var i landet vi bor, vår ålder och vad vi arbetar med. I det här kapitlet får du läsa texter som handlar om dialekter och slang. Du får även ta del av texter från våra nordiska grannländer. Du får läsa ett utdrag ur en isländsk saga, ett romanutdrag på norska och två dikter på danska.

1. Därför slipar somliga bort dialekten snabbare av Lena Lind Palicki 181

2. Träna inte bort din dialekt – var stolt istället! av Terese Bengard 186

3. En stark nolla är ingen spåsig sjana av Sara Lövestam 190

4. Nora Khalil – två texter om slang 194

5. ur Njáls saga 202

6. ur Stargate av Ingvild H. Rishøi 214

7. På alle sprog och Vejviser av Pia Tafdrup 222

Två texter om slang

nora khalil

I Sommar i P1 berättar Nora Khalil om när hon deltog i en skrivarkurs för att försöka nå sin dröm om att bli författare. På väg hem från kursen tjuvlyssnade hon på några ungdomar på tunnelbanan. Då väcktes idén att skriva om dem, och hon gav dem namnen Rayan, Caspian och Amir. De är också huvudpersonerna i Nora Khalils debutbok Yani. Du ska nu få läsa både ett utdrag ur hennes sommarprat och ett avsnitt ur ungdomsboken Yani. I boken är det Rayan som berättar.

Före läsningen

Vad har ni för drömmar? Vad gör ni eller vad skulle ni kunna göra för att försöka nå dem?

TEXT 1

Sommar i P1

Jag tog tunnelbanan från Alby till T ­centralen, där bytte jag till pendeln och åkte mot Jakobsberg. Det var sensommar och cok varmt. Jag gick upp för den långa backen mot folkhögskolan. Vi samlades ute på herrgården, vid ett stort vitt hus. Jag försökte ta in allt, jag hälsade på några som stod utanför, jag var osäker på om jag kommit rätt, eller snarare om det här var rätt.

Ganska snabbt insåg jag att jag var den enda blatten i klassen och att jag skulle få hedersuppdraget att ”reppa orten”. För att inte sticka ut mer än vad jag redan gjorde, bestämde jag mig där och

194 dialekter, sociolekter och de nordiska språken

Vi fick vår första övning: ”Gå ut på gården, ta något objekt som du hittar och skriv en dikt om det.” Alla reste sig upp som att det var en normal uppgift. Jag gjorde samma sak. Jag tog upp ett löv och bestämde mig för att skriva om det: ”Vad hade folk i orten sagt om det här?” tänkte jag. ”Yani, skippade jag ett lärarjobb på en lön på typ fyrtio lax i månaden för det här?”

Vi skrev och lämnade in en ny text varje vecka. Sedan läste vi varandras texter och pratade om dem under så kallade ”textsamtal.” Den första stora uppgiften var att skriva en dialog. Vi hade bara en vecka på oss och jag hade svårt att komma igång. Var skrivkrampen ett tecken på att det här inte var för mig?

På vägen hem, på T ­centralen, bytte jag till tunnelbanan mot Norsborg. Bredvid mig i vagnen satt tre killar i högstadieåldern. Det var tydligt att de var vänner, de skrattade och jiddrade med varandra. Jag började tjuvlyssna på dem: De klagade på skolan och diskuterade hur töntigt det var när deras lärare försökte härma deras sätt att prata. ”Det värsta är när ’han’ (alltså, läraren) säger ’bror’ till oss”, sa en av killarna. Jag förstod exakt vad han menade.

Ska jag kanske skriva om dem?

Jag fick upp en tanke i huvudet: Hur hade det sett ut om de här killarna var tvungna att fira midsommar för första gången?

Killarna klev av tunnelbanan.

När jag kom hem la jag mig på sängen och blundade. Jag såg killarna från tunnelbanan framför mig och gav dem varsitt namn. Rayan, Caspian och Amir. Sen började en scen växa fram i huvudet:

Rayan har fått en inbjudan till ett midsommarfirande och tvingar med sig Caspian. Caspian ringer på dörren hemma hos Rayan. När Rayan öppnar dörren står han utanför med maskrosor i handen. Han har hittat dem på gården utanför. De googlar: Hur binder man en midsommarkrans? och får upp ord som myrtentråd, sekatör, vad är det för något? Vilka blommor använder man? Måste man dansa till små grodorna? De sätter sig på golvet i Rayans pojkrum och försöker få ihop kransarna.

skrivkrampen – när det går trögt att skriva sekatör – trädgårdssax

två texter om slang 195 då för att inte skriva några texter om orten eller använda slang från ”orten”.

Rayans novell gjorde succé. Alla älskade Rayan. Eller nästan alla. Förutom en person. Highfive Rayan. Vi lyckades.

Rayan, Caspian och Amir ville mer. Jag hann inte lägga ifrån mig pennan innan de ville ut på fler äventyr. ”Nu ska vi åka skidor i Flottsbro med klassen”, sa Rayan. ”Jalla, låt oss”, sa jag. De drog till skidbacken och jag följde med. Det blev kaos, den som sett en blatte åka skidor vet vad jag menar, någon ramlade, någon skadade sig, de skrattade och helt plötsligt hade jag ännu en scen i berättelsen om Rayan, Caspian och Amir. Mina kurskamrater tyckte också om gänget. Men llham jag var orolig över att de skrattade åt mina karaktärer istället för med dem: ”Tänk om jag förlöjligar orten?”

”Ditt projekt för vårterminen kanske ska vara en ungdomsbok?” föreslog kursläraren. ”Skriver jag en ungdomsbok?” tänkte jag.

Jag nickade.

Samtala om texten

1. När Nora Khalil kom till skrivarkursen, bestämde hon sig för att varken skriva om orten eller använda slang. Varför?

2. ”Yani, skippade jag ett lärarjobb på en lön på typ fyrtio lax i månaden för det här?”, säger Nora Khalil i sitt sommarprat. Vad får henne att tänka så?

3. Vad händer med Nora Khalils skrivande när hon börjar skriva om ungdomar från Alby, där hon själv bor?

TEXT 2

Yani

Vikarier måste vara personer som har riktig paraknas. Yani, varför skulle man annars vikariera när man visste att klassen skulle vara extra jobbig mot en. Så fort det var en vikarie skulle alla jiddra. Folk bytte platser. Khaled blev Zlatan och Caspian blev Sven­

paraknas – ont om pengar yani – alltså

två texter om slang 197

Göran. Vikarien behövde alltid hota med att man inte skulle få närvaro om man inte sa sitt riktiga namn.

Den här vikarien var ganska ung (yani, om man jämförde med Eva). Han var blond och hade blå ögon som Caspian. Alla tjejer blev kära i honom direkt.

Redan efter de första minuterna började de snacka om att han luktade fett gott. När hann de känna doften?

Christian och Caspian jiddrade med honom i början. Tjejerna attackerade dem direkt. Dom bad dem att sluta vara så omogna. Det gjorde bara så grabbarna började tjafsa emot ännu mer. Vikarien tittade på dem och sa: ”Gult kort.” Christian skrattade och sa: ”Tror du vi är fem och går på dagis?”

”Vet inte. Du kanske ska berätta för mig, genom att bete dig som en femtonåring”, sa vikarien.

”Abow, han döda dig!” ropade Khaled från andra sidan rummet.

Vikarien gick runt i klassrummet och sa: ni är trötta, jag är trött. Sedan ställde han sig framför tavlan och började skriva ”analys av valfri låt”.

Vikarien höll upp en stencil med frågor. Han sa att man fick gå hem när man svarat på alla. Riktig broder. Från ingenstans blev alla värsta plugghästarna. För oss grabbar var det cok enkelt att välja låtar, men för tjejerna tog det hundra år. De betedde sig som om låtvalet skulle avgöra deras framtid.

Caspian tog en låt utan text. Det var bara instrument. Enligt honom var budskapet att man inte ska ta livet för seriöst. Vikarien garvade och berömde Caspian för hans kreativitet, men sa att man skulle ta en låt med en text på svenska.

”Jag lyssnar aldrig på svenska låtar”, sa Wahida som trodde hon var cok speciell.

Vikarien langade en lista full med låttitlar och sa att Wahida kunde välja en därifrån.

Det var tio minuter kvar av lektionen och ingen hade blivit klar.

Vikarien var smart. Han lurade oss fint. Yani, han sa att vi fick sluta när vi var klara med uppgiften för att han visste att det skulle ta hela lektionen.

abow – shit, oj

198 dialekter, sociolekter och de nordiska språken

inte förändra något. Jag kände hur min kropp bara ville spy upp kebabpizzan, trots att den var dunder.

”Vad ska vi göra? När … Yani, vilket datum?” frågade jag.

”Jag vet inte, minns inte men snart Yani, det är bara att brösta”, sa Amir.

”Bror …”, sa jag och försökte komma på något att säga.

”Bror …”, fortsatte Caspian som också försökte komma på något att säga.

”Bror …”, härmade Amir oss.

Han fick oss alla att garva.

Förlåt, bror.

Samtala om texten

1. Vikarien säger ”Gult kort” till grabbarna. Vad menar han med det?

2. Hur får vikarien eleverna att börja jobba?

3. Varför säger Caspian att han inte gjort något, när Helena kommer till lektionen för att hämta Rayan, Amir och Caspian?

4. Hur reagerar Rayan och Caspian när Amir berättar att han ska utvisas?

Diskutera

En av Nora Khalils kurskamrater menade att hennes text kunde uppfattas som exkluderande eftersom den enligt honom var skriven på ”Rinkebysvenska” eller ”Förortssvenska”.

1. Är det viktigt att man som läsare känner sig inkluderad i texten?

Varför? Varför inte?

2. Hade det spelat någon roll om texten var skriven på dialekt istället för slang? Motivera.

Undersök

Jämför Nora Khalils och Sara Lövestams inställning till slang utifrån deras texter. Hur skiljer sig deras inställning åt?

två texter om slang 201 brösta – acceptera

Förälskelse, tillhörighet, fattigdom, skräck, fantasivärldar, digital integritet, utmaningar, artificiell intelligens, förvandlingar och yttrandefrihet. Om detta – och mycket annat – handlar texterna i Svenska impulser 9 antologi.

Svenska impulser 9 antologi är en tematisk antologi som innehåller både skönlitteratur och sakprosa. Här får du läsa noveller, romanutdrag, dikter och grafiska berättelser, men också artiklar, självbiografiska berättelser och sommarprat. Bokens fem teman är:

• Kalla kårar

• Lika olika

• Var går gränsen?

• Dialekter, sociolekter och de nordiska språken

• Betydelsefulla författare från Sverige, Norden och övriga världen.

Svenska impulser 9 antologi är ett komplement till Svenska impulser 9 grundbok, men kan också användas fristående.

ISBN 978-91-523-6487-1