Issuu on Google+

Morganite

Chalcanthite

ammonite

Crocoite

Sulphur

onyx

Lace coral

variscite

Chalcanthite

Morganite

Chalcanthite

ammonite

Crocoite

Sulphur

onyx

Lace coral

variscite

Carolina hemlock

Peruvian lily

traveller’s tree

Prickly pear

Purple coneflower

Lorentz’s bromeliad

Flame lily

Common fringe lily

Flame lily

Carolina hemlock

Peruvian lily

traveller’s tree

Prickly pear

Purple coneflower

Lorentz’s bromeliad

Flame lily

Common fringe lily

Scarlet elfcup

Sulphur tuft

rosy brittlegill

red cage fungus

Lumpy bracket

Penny bun

Barometer earthstar

violet coral

Sulphur tuft

Scarlet elfcup

Sulphur tuft

rosy brittlegill

red cage fungus

Lumpy bracket

Penny bun

Barometer earthstar

violet coral

stora

Featuring over 5,000 illustrations of everything on Earth – from granites to grapevines, microbes to mammals –  The Natural History Book is a spectacular survey of our planet’s treasures. Compiled by a team of wildlife experts and authenticated by the world-renowned Smithsonian Institution in Washington, D.C., this is the ultimate celebration of the world’s extraordinary diversity of life.

Discover more at

www.dk.com We’re trying to be cleaner and greener: • we recycle waste and switch things off • we use paper from responsibly managed forests whenever possible • we ask our printers to actively reduce water and energy consumption • we check out our suppliers’ working conditions – they never use child labour Find out more about our values and best practices at www.dk.com

I S B N 978-1-4053-3699-4

9

NATUR bok e n

E v E ry t h I n g o n E a rt h

781405 336994

orange-barred sulphur

Common green shield bug

Wart-headed bug

Flame skimmer

gold beetle

Queen alexandra’s birdwing

Fire bug

adonis blue

Common kestrel

rockhopper penguin

Purple gallinule

Plumed whistling duck

Scarlet ibis

Common kingfisher

Barn owl

yellow-collared lovebird

Frilled lizard

Striped hyena

Porcupinefish

aardvark

Crested porcupine

Common squirrel monkey

tinker reed frog

tiger

Queen alexandra’s birdwing

Common squirrel monkey

stora naturboken en

guide

till

jordens

fan tast isk a

m ångfa ld

orange-barred sulphur

Common green shield bug

Wart-headed bug

Flame skimmer

gold beetle

Queen alexandra’s birdwing

Fire bug

adonis blue

Common kestrel

rockhopper penguin

Purple gallinule

Plumed whistling duck

Scarlet ibis

Common kingfisher

Barn owl

yellow-collared lovebird

Frilled lizard

Striped hyena

Porcupinefish

aardvark

Crested porcupine

Common squirrel monkey

tinker reed frog

tiger


stora naturboken en

guide

till

jordens

fan tast isk a

Översättare: Alf Agdler Håkan Elmquist Kicki Elmquist Erik Jonsson Malin Karlsson Roland Staav Åke Strid Peter Öhman

m ångfa ld


A Dorling Kindersley Book www.dk.com

förord 7 Hur boken är disponerad 8

den levande jorden En levande planet Den aktiva jorden Klimatet förändras Livsmiljöer Mänsklig påverkan Livets ursprung Evolution och mångfald Så fungerar evolutionen Klassificering Djurens släktskap Livets träd

12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32

mineral, bergarter, och fossil MINERAL bergarter FOSSIL

MIkROSkOPIskt LIv 38 62 74

PROKARYOTER PROTOCTISTER Amöbor och släktingar Flagellater Rhizaria Alveolater Heterokonter Röd- och grönalger

innehåll Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 10312 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, Grundad 1823 Originalets titel: The Natural History Book The Ultimate Visual Guide To Everything On Earth Copyright © Dorling Kindersley Limited, 2010 och Norstedts, Stockholm, 2011 Originalförlag: Dorling Kindersley Limited 80 Strand, London WC2R ORL Penguin Group (UK) Översättning: Alf Agdler (Den levande jorden, Däggdjur), Erik Jonsson (Mineral, Bergarter, Fossil), Malin Karlsson (Mikroskopiskt liv, Fiskar), Peter Öhman (Växter), Åke Strid (Svampar), Håkan & Kicki Elmquist (Ryggradslösa djur, Groddjur, Kräldjur) och Roland Staav (Fåglar). Tryckt i Kina ISBN: 978-91-1-303718-9

smithsonian institution

Huvudredaktör

Smithsonian Institution, grundad 1846, är världens största museum och forsknings­ anläggning och innefattar 19 museer och gallerier samt National Zoological Park i Washington. Antalet artefakter, konstverk och specimina i Smithsonians samlingar uppgår till 137 miljoner, varav 126 miljoner finns på National Museum of Natural History. Smithsonian är ett ryktbart forskningscentrum, inriktat på utbildning och forskning inom humaniora och naturvetenskap.

David Burnie har tidigare belönats med Aventis Prize for Science Books och varit huvudredaktör för den internationella succén Animal. Han har skrivit och bidragit till mer än hundra böcker och är medlem av Zoological Society of London.

medarbetare Richard Beatty, Dr Amy-Jane Beer, Dr Charles Deeming, Dr Kim Dennis-Bryan, Dr Frances Dipper, Dr Chris Gibson, Derek Harvey, Professor Tim Halliday, Geoffrey Kibby, Joel Levy, Felicity Maxwell, Dr George C. McGavin, Dr Pat Morris, Dr Douglas Palmer, Dr Katie Parsons, Chris Pellant, Helen Pellant, Michael Scott, Carol Usher

90 94 96 97 98 100 101 103


växter Levermossor MOSSOR ORMBUNKAR OCH SLÄKTINGAR KOTTEPALMER, ginkgoER, OCH gnetoFyteR BARRVÄXTER BLOMVÄXTER Basala angiospermer Magnoliacéer Monokotyledoner Eudikotyledoner

svampar 108 110 112 116 118 122 124 128 130 150

storsvampar sporsäckssvampar Lavar

djur 210 236 242

ryggradslösa djur Svampdjur Nässeldjur Plattmaskar Rundmaskar Ringmaskar Klomaskar Björndjur Leddjur Spindeldjur Havsspindlar Dolksvansar Kräftdjur Insekter Slemmaskar Mossdjur Armfotingar Blötdjur Musslor Snäckor och sniglar Bläckfiskar Ledsnäckor Tandsnäckor Tagghudingar ryggsträngsdjur FISkar Käklösa fiskar Broskfiskar Strålfeniga fiskar Lobfeniga fiskar groddjur Stjärtlösa groddjur Maskgroddjur Stjärtgroddjur kräldjur Sköldpaddor Tuataror Ödlor Masködlor Ormar Krokodiler fåglar Tinamoer Ratiter Hönsfåglar och släktingar Andfåglar Pingviner Lommar

248 250 252 256 257 258 258 259 260 262 268 268 269 274 300 300 301 301 302 304 309 313 313 314 318 320 322 323 330 349 350 352 365 366 370 372 379 380 389 390 400 404 406 406 408 412 416 420

Albatrosser, petreller och liror Doppingar Flamingor Storkar, ibisar och hägrar Pelikaner och släktingar Rovfåglar Tranor och rallar Vadare, måsar och alkor Flyghöns Duvor Papegojor Gökar, hoatzin och turakoer Ugglor Nattskärror och grodmunnar Kolibrier och seglare Trogoner Musfåglar Kungsfiskare och släktingar Hackspettar och tukaner Tättingar däggdjur Kloakdjur Pungdjur Springnäbbmöss Tenrekar och guldmullvadar Jordsvin Sirendjur Klippgrävlingar Elefanter Bältdjur Sengångare och myrslokar Kaniner, harar och pipharar Gnagare Spetsekorrar Pälsfladdrare Primater Fladdermöss Igelkottar Mullvadar och släktingar Myrkottar Rovdjur Uddatåiga hovdjur Partåiga hovdjur Valar, tumlare och delfiner ordlista register tack

421 423 424 425 428 430 438 444 452 453 456 460 463 467 469 472 472 473 477 482 500 502 503 512 513 514 515 515 516 517 520 521 523 533 533 534 550 558 559 561 562 588 594 612 618 622 644


F ö ro r d Vi delar vår planet med miljoner växter, djur, svampar och mikroorganismer, och våra liv är intimt förbundna med dem. Se dig omkring en stund och du kommer att märka hur vi hela tiden samspelar med dem, från maten vi äter och kläderna vi bär till mikroberna som bor i våra kroppar, luften vi andas och vattnet vi dricker. Vi är en liten gren på det stora komplexa livsträdet, ett träd som under årmiljonerna har förlorat de flesta av sina grenar. Denna bok öppnar ett fönster mot den fantastiska mångfalden av arter i världen omkring oss och deras historia. Det har varit en lång resa som går 4,6 miljarder år tillbaka då jorden en gång bildades. Trots att astronomerna har upptäckt flera hundra planeter i andra solsystem bara under det senaste årtiondet, förblir vår planet unik genom sin plats i solsystemet, sin geologiska historia och förekomsten av liv. Om bara en enda av dessa förutsättningar ändrats kunde vi inte ha funnits här idag. Studien av det levande och samspelet mellan djur, växter och miljö utgör vår egen naturhistoria. Tills idag har över 1,9 miljoner levande arter beskrivits, och varje år upptäcks och beskrivs över 20 000 nya arter. Var och en av dem har en unik historia och är resultatet av miljoner års evolution genom naturligt urval och anpassning till omgivningen. Alla dessa livsformer är en del av livets gigantiska väv, med otaliga trådar och inslag i ständig förändring. Vi är en enda art, men vi sätter allt större avtryck både på vår planet och utanför den. Fossil öppnar ett fantastiskt fönster mot det förgångna. Vi vet att de flesta arter som levt under de senaste 530 miljoner åren försvunnit och att det också inträffat händelser som i ett slag utplånat ända upp till 90 procent av alla arter. Så visar t.ex. fossil av blad från Wyoming i USA att det skett mycket snabba miljöförändringar – från tempererade grässlätter till tropiska skogar – på en och samma plats. En del av dessa fossilblad visar till och med bitmärken av insekter som levde för 50 miljoner år sedan. Genom att jämföra sådana fyndplatser i tid och rum kan vi se hur arterna fortlöpande utsatts för förändringar i livsmiljön och hur de försökt att möta dem. En del av dem överlevde, de flesta gjorde det inte. Studiet av sådana förändringar kan ge oss insikter i det förgångna, nuet och framtiden för livet på jorden. Utgivningen av denna bok sammanfaller med hundraårsfirandet av Smithsonians National Museum of Natural History. Våra samlingar är sidor i en gigantisk encyklopedi över livet som nu finns i bokform, och för artiklarna svarar våra forskare och föreläsare. Jag är övertygad om att läsarna kommer att ha glädje av denna volym, som är en inbjudan inte bara till Smithsonian utan också till naturhistorien i världen runt omkring oss.

Cristián Samper Direktör, National Museum of Natural History, Smithsonian Institution


d e n l e va n d e j o r d e n • livets ursprung

22

l i v e t s u r s p ru n g Fossilfynd visar att livet uppstod på jorden för minst 3,8 miljarder år sedan och att allt komplext liv har utvecklats ur enkla organismer. Idag rymmer naturen allt från encelliga organismer till däggdjur med högt utvecklad anatomi som jättevalarna.

vad är livet?

Liv kan definieras efter en rad kriterier som skiljer en aktiv organisk organism från död oorganisk materia. Bland dessa kriterier märks förmågan att uppta och förbruka energi, att växa och förändras, att reproducera sig, att anpassa sig till miljön och – när det gäller mer komplexa organismer – att kommunicera. Cellen är själva grundstenen för allt liv, kapabel till replikation och till att utföra alla levande processer. Till och med de allra minsta självständiga organismerna består av åtminstone en cell, och nästan varje cell i varje levande organism har sin egen uppsättning molekylära instruktioner. I varje cell finns trådlika kromosomer som innehåller

energi För att livet ska kunna bestå krävs att det får energi från sin omgivning. Energi flödar i näringskedjan från växternas fotosyntes till de djur som lever på dem och som i sin tur äts av andra djur.

vetenskap virus

Virus är de biologiska enheter som det finns mest av på jorden. De brukar betecknas som ett mellanting mellan levande och död materia. De har egenskaper som är gemensamma med levande organismer – de är skapade av genetiskt material och skyddas av ett proteinskal – men de är också parasitiska och kan bara reproducera sig inom levande celler hos andra organismer. De kan liknas vid kemiska paket som kopierar sig själva.

hiv-1 virus

fotosyntes Växterna utnyttjar sig av pigmentet klorofyll för att fånga ljusenergi och omvandla vatten och koldioxid till socker­arter och syre. Andra livsformer drar nytta av detta när de äter av växterna och andas in syre.

arvsmassa i form av gener, vilka bär på de speciella egenskaperna hos en organism. Uppsättningen av instruktioner i en gen finns i huvudsak i en molekyl som kallas deoxiribonukleinsyra (DNA). DNA i en organism är bärare av information från en generation till nästa och gör att vissa karakteristiska egenskaper kan föras vidare från förälder till avkomma. livets uppdelning

Allt liv på jorden delas upp i tre domäner – arkéer, bakterier och eukaryoter – som omfattar alla livsformer, från växter och svampar till djur. De båda första domänerna utgörs av prokaryoter – primitiva organismer som troligen var de första livsformerna på jorden. De mer avancerade eukaryoterna skiljer sig från prokaryoterna genom sin cellkärna, som innehåller cellens genetiska material, DNA. Eukaryoter varierar enormt till form och storlek, från encelliga organismer till komplexa mångcelliga växter och djur. tillväxt Förmågan att växa och repa­rera skador är ett kriterium på liv. Alla organismer, från enkla svampdjur till däggdjur, växer genom att öka cellstorleken och genom celldelning.

tidigt liv

Livet utvecklades i haven. Bevis för detta har vi från två håll: dels levande primitiva organismer och dels fossil. De mest primitiva livsformerna idag är encelliga prokaryoter, som kan överleva också i de mest extrema temperaturer och de suraste miljöer. Sådana mikroorganismer liknar troligen dem som först utvecklades i den tidiga jordens extrema miljöer. Fossila lämningar av tidigt liv på jorden består av rester av organismer som levde för omkring 3,8 miljarder år sedan. Kanske handlar det om mikroskopiska prokaryoter med hemvist i haven. Några av de äldsta spåren av liv är de matt- och tuvbildande stromatoliterna (se bild). Det skulle ta ytterligare 2,5 miljarder år innan komplexa livsformer föddes. Fossil av

liv i överflöd Ända sedan livet på jorden kom till har det frodats i havet och utvecklats till den mångfald vi finner idag kring de solbelysta korallreven, som i fråga om artrikedom bara övertrumfas av regnskogarnas fauna och flora.


Stromatoliter Under miljarder år har dessa strukturer byggts upp i de grunda tropiska haven genom att bilda lager av om­ växlande sediment och mattor av mikroorganismer, bland dem cyanobakterier (blågröna alger).

mikroskopiska och flercelliga rödalger kallade Bangiomorpha utgör de första bevisen på specialiserade celler. Dessa celler utvecklades för sexuell reproduktion och för att skaffa algerna fotfäste på havsbottnen. För cirka 750–550 miljoner år sedan utvecklades de första svampdjuren med cellkolonier. De växte till någon decimeters

höjd och hade hårda skelett som bar upp och skyddade dem. I början av den kambriska perioden för 545 miljoner år sedan finner vi spår av ett stort antal flercelliga marina organismer, bland dem sandmaskar och små skalförsedda blötdjur, med muskelvävnad och andningsorgan av gältyp. För omkring 510 miljoner år sedan uppenbarade sig de första ryggradsdjuren med ett inre skelett som gav kroppen stadga. Sent under devonperioden för 380 miljoner år sedan hade dessa ryggradsdjur börjat vandringen upp ur haven.

23

burgess-skiffern Fossilen i Burgess-skiffern i Kanada visar att det marina livet antog olika former under kambrisk tid, från svampdjur och antropoder till ryggradsdjur. wiwaxia I Burgess-skiffern har denna Wiwaxia påträffats. Det var ett 5 cm långt molluskliknande kräldjur med taggar och fjäll på ryggen och en mjuk undersida.


v ä x t e r • blomv ä x t e r

122

blomvä x t e r Med över 250 000 arter är blomväxterna – eller angiospermerna – den överlägset största och mest mångformiga växtgruppen. De spelar en vital roll i de flesta landlevande ekosystemen genom att producera föda och skydd för djur och övriga levande organismer. division klader ORDningar familjer arter

angiospermae 3 40 603 cirka 255 000

Vindpollinerade blommor, som hasselhängena, sprider skurar av pollen med vinden. Blommorna är för det mesta oansenliga.

Djurpollinerade blommor är ofta färg­granna och har klibbiga pollenkorn. Kolibrierna överför pollenet när de suger nektar.

De första blomväxterna (angiospermerna) utvecklades för 140 miljoner år sedan, vilket gör dem till relativa nykomlingar i livet på jorden. Sedan dess har de vuxit ut och blivit den mest dominerande av alla växtformer. De minsta blomväxterna är inte större än ett knappnålshuvud, men gruppen innehåller också alla lövträd och en mängd andra arter, från kaktusar och gräs till orkidéer och palmer. Blomväxterna har flera huvudegenskaper som gör dem framgångsrika. Den mest uppmärksammade egenskapen är själva blomman – i verkligheten en samling omvandlade blad. Hos de flesta blommor utgörs det yttersta lagret av foderbladen (sepalerna), och innan­för dem sitter kronbladen (petalerna). Dessa omger de hanliga ståndarna, som bildar pollen, samt de honliga pistillerna, som samlar upp pollenkornen från andra blommor av samma art, så att de honliga äggcellerna i pistillerna kan bli befruktade och utvecklas till nya frön. En del blommor sprider sitt pollen med vinden, men många fler använder djur för att överföra pollen. Hos sådana, för det mesta praktfulla blommor, lockas djuren att suga nektar i blommans innersta del och stryker då av sig pollen i förbifarten. Sådana blommor lockar för det mesta till sig insekter, men det finns arter som även använder sig av fåglar eller fladdermöss som pollinatörer. s p r i dn i n g s m e t o d e r

Saftiga frukter har utvecklats för att locka djur. Vilda gurkor äts av antiloper, som sprider fröna med sin spillning.

Torra frukter spricker upp och sprider fröna när de är mogna. Denna dunört sprider sina fjuniga frön med vinden.

Blomväxterna är inte de enda växter som utvecklar frön, men de är ensamma om att bilda dem i en frukt. En frukt bildas av pistillens fruktämne, blommans äggstock, dvs. det slutna rum intill blommans centrala axel som innehåller fröna. Frukten har dubbel funktion: dels att skydda fröet, och dels att hjälpa till med fröspridningen. Saftiga frukter gör detta genom att locka till sig djur, som äter frukten och sedan sprider fröna med sin spillning. Torra frukter använder olika strategier. En del spricker upp när fröna är mogna. Andra är försedda med hakar som fastnar i kläder, hud eller päls. Åter andra flyter iväg i vatten eller singlar bort med vinden. drar till sig blicken Till skillnad från de flesta blommor är det foderbladen hos den här julrosen som är färggranna, medan de små gröna kronbladen sitter innanför. Arten pollineras av bin.


blomväxtgrupper

Klassifikationen av angiospermerna har fått fart genom DNA-analyser som revolutionerat vår förståelse av släktskapen mellan arterna. Sammanställningen nedan avspeglar de senaste rönen. ba sa l a a n g i o s pe r m e r

124 m ag n o l i ac é e r

128 m on o ko t y l e d on e r

130 e u d i ko t y l e d on e r

150


d j u r • r y gg r a d s l ö s a d j u r

248

ryg g r a d s l ö s a d j u r Djurriket, med nästan två miljoner kända arter, är störst av levande organismer på jorden. Den stora majoriteten av dem är ryggradslösa djur eller evertebrater. De är otroligt varierande; många är mikroskopiska, medan de största är upp emot 50 meter långa. De ryggradslösa djuren utvecklades först. Ursprungligen var de små, vattenlevande och med mjuka kroppar – karaktärer som många av nutidens evertebrater fortfarande har. Under kambrium, som slutade för ungefär 540 miljoner år sedan, genomgick de en explosionsartad evolution och utvecklade en enorm variationsbredd av livsformer och levnadssätt. Denna enorma utveckling formade nästan alla huvudgrupper av ryggradslösa djur, som existerar än idag.

framgångsrik och möjliggjort leddjurens spridning till alla naturliga miljöer i vatten, på land och i luften. Till evertebraterna hör också skalförsedda djur, en del förstärkta av mineralkristaller eller hårda plåtar. Till skillnad från rygg­radsdjuren har de dock aldrig förbenat innerskelett. u t v e c k l i n g s s ta d i e r

De flesta ryggradslösa djuren börjar sitt liv som ägg. Efter kläckningen liknar några miniatyrversioner av sina föräldrar, men många startar med en helt annan kroppsform. Dessa larver s t o r m å n g fa l d ändrar form, näringskällor och födobeDet finns ingen typisk evertebrat och många av huvudgrupperna har mycket teende när de tillväxer. Sjöborrarna lite gemensamt. De enklaste formerna har t.ex. pelagiska larver, som filtrerar näringspartiklar från vattnet, medan har varken huvud eller hjärna och kroppsformen bibehålls genom trycket de vuxna betar alger från klippor. Kroppsförändringen – metamorfosen från kroppsvätskorna. Å andra sidan har de mest avancerade evertebraterna – kan ske antingen gradvis eller plötsvälutvecklade nervsystem och inveck- ligt då larvstadiet bryts ner och kroppen till den fullbildade utvecklas. lade sinnesorgan som t.ex. komplexa ögon. Till yttermera visso förekommer Evertebraternas olika utvecklingsstadier möjliggör att de kan utnyttja flera också hudskelett och ledade extremi­ teter. Denna speciella kroppsstruktur födokällor och underlätta deras spridningsförmåga, ofta över stora avstånd. har visat sig vara anmärkningsvärt

evertebraternas utvecklingssnörmaskar träd

blötdjur

plattmaskar armfotingar nässeldjur svampdjur evertebrata

mossdjur

leddjur ringmaskar björndjur

klomaskar

taggrundmaskar hudingar Evertebraterna utgör inte en äkta taxonomisk grupp. De sträcker sig från enkla svampdjur till insekter – de mest framgångs­ rika djuren på jorden vad antalet beträffar. fortsätter till chordata

svampdjur Svampdjuren är bland de enklast byggda djuren och har kroppar, som liknar ett såll, samt ett inre skelett av mineralkristaller. De klassificeras som stammen Porifera med cirka 15 000 arter. leddjur Stammen Arthropoda är den största i djurriket med över en miljon kända arter. Hit hör insekter, kräftdjur, spindeldjur och mångfotingar.


nässeldjur Arter tillhörande stammen Cnidaria är evertebrater med mjuka kroppar och de dödar sina byten med nässelceller. Av de 11 000 kända arterna är de flesta marina.

plattmaskar Stammen Platyhelminthes, med ungefär 20 000 arter, består av djur med platta, lövtunna kroppar med tydligt avsatt huvud och svans.

ringmaskar Stammen Annelida, med ungefär 15 000 arter, består av maskar med slingrande kroppar, som är indelade i ring­formiga segment. Hit hör bl.a. daggmaskar och iglar.

kräftdjur De huvudsakligen vattenlevande kräftdjuren är leddjur, som andas med gälar och klassificeras som överklassen Crustacea. Det finns över 50 000 arter, t.ex. krabbor och humrar.

blötdjur En av de mest olikformiga evertebratgrupperna. Stammen Mollusca rymmer cirka 110 000 arter. Här återfinns snäckor, musslor och bläckfiskar.

tagghudingar Känns igen på sin femtaliga symmetri. De tillhör stammen Echinodermata och har ett skelett, som är uppbyggt av små kalkplattor i huden. Det finns cirka 7 000 arter.


d j u r • fi s ka r

320

fiskar Fiskar är de mest mångfaldiga av kordaterna och kan återfinnas i alla typer av akvatiska miljöer – från små sötvattenssamlingar till djuphavet. Nästan utan undantag andas de med gälar som tar upp syre från det omgivande vattnet och simmar med hjälp av fenor. stam

Chordata

klasser petromyzontida chondrichthyes actinopterygii sarcopterygii ORDningar familjer arter

63 538 31 254

Överlappande fjäll täcker kroppen på en flerfärgad papegojfisk och det flexibla lagret skyddar mot skador.

Fiskar är inte en enhetlig taxonomisk grupp utan består av fyra klasser vertebrater av vilka den välbekanta strålfeniga klassen är den mest talrika. De flesta fiskar är växelvarma och deras kroppstemperatur överrensstämmer med den i det omgivande vattnet. Ett fåtal toppredatorer, t.ex. vithajen, kan upprätthålla ett flöde av varmt blod till hjärnan, ögonen och de viktigaste musklerna, vilket gör att den kan jaga effektivt även i mycket kallt vatten. Fiskar skyddas oftast av fjäll eller benplattor som är inbäddade i huden. Hos snabbt simmande arter är dessa mycket lätta, och ger strömlinjeform såväl som skydd mot irritation och sjukdom. Även om några fiskar hasar och kryper fram över havsbottnen, simmar de flesta med hjälp av fenor. Med undantag av rockor, har stjärtfenan en framdrivande roll hos många fiskar. Parade bröst- och bukfenor ger stabilitet och manövrerbarhet, med assistans av upp till tre ryggfenor och en till två analfenor. Fiskar undviker kollision – framför allt i stora stim – med hjälp av speciella sensoriska organ som känner av vibrationer från andra individer som rör sig i vattenmassan. De flesta fiskar har en rad av dessa organ utmed sidolinjen på var sida om kroppen. De använder också sinnena hörsel, känsel, syn, smak och lukt som återfinns hos andra kordater, men det är endast fiskar som har en sidolinje. r e p ro d u k t i va s t r at e g i e r

Jagande hajar attackerar ett stort stim sardiner, vilka simmar allt tätare för att få skydd.

Käkfiskhanen ruvar de befruktade äggen i sin stora mun. Först när äggen kläckts kommer han att äta.

De fyra klasserna av fisk har mycket olika sätt att reproducera sig. De flesta strålfeniga fiskar och några lobfeniga fiskar har utvändig befruktning och släpper stora mängder ägg och spermier direkt i vattnet. Mängden könsprodukter kompenserar för det stora antalet som blir uppätna eller dör innan de kan utvecklas till yngel. Broskfiskar (hajar, rockor och havsmusfiskar) har däremot invändig befruktning och producerar stora ägg eller välutvecklade ungar. Detta kräver mycket energi – och endast ett fåtal ungar föds per gång, men de har stor chans att överleva. Äggen från nejonögon (käklösa fiskar) kläcks till larver som lever i många månader innan de metamorfoserar till vuxna individer. färgglatt Kardinalfisken (Pterapogon kauderni) är med sina fantastiska färger populär bland akvarister. Fisken ses här söka skydd bland havsanemoner.


f i s kg ru p p e r

De fyra fiskklasserna uppvisar fundamentala olikheter, främst vad gäller skelett och gälar, men också många likheter till följd av de begränsningar som den akvatiska miljön sätter. ¨ k lo ka ¨ sa f i s k a r

322 b ro s k f i s k a r

323 º

st r a l f e niga fisk a r

330 lobf e niga fisk a r

349


däg g d j u r • däg g d j u r

500

däg g dj u r Däggdjuren är en mycket framgångsrik grupp i djurvärlden. De har anpassat sig till i stort sett alla miljöer, och en del av dem kan till och med dyka djupt ner i haven. Dägg­djurens historia går endast 200 milj. år tillbaka i tiden och därför räknas de till nykomlingarna på vår planet. stam

chordata

klass mammalia ORDningar

29

familjer arter

153 cirka 5 500

Ett enda käkben direkt ledat vid kraniet ger däggdjuren stor kraft i bettet. Denna pungdjävul är ett bra exempel på detta.

Barderna består av ett protein som kallas keratin, och bardvalarna använder dem för att sila vattnet och på så sätt separera sin föda.

Genom att dia modern får vårtsvins­ ungarna i sig all den näring de behöver under de första levnadsveckorna.

diskussion ingen skillnad

Vissa egenheter hos pungdjuren – som den något lägre kroppstemperaturen – beskrivs ibland som primitiva. Det antyder att pungdjuren, vilkas ungar föds som embryon och utvecklas i en pung, är mindre avancerade än ungar som utvecklas i en moderkaka. Faktum är emellertid att båda släktena utvecklats parallellt.

Däggdjurens framgång beror på en unik anpassning, som gjorde det möjligt för dem att konkurrera ut reptilerna som den dominerande livsformen på jorden. I likhet med reptilerna andas däggdjuren luft, men i motsats till sina fjälliga förfäder är de varmblo­ diga. Det betyder att de kan förbränna födan för att hålla en jämn, varm kroppstemperatur. Detta innebär i sin tur att förutsättningar skapas för invärtes livs­ uppehållande kemiska processer, som kan pågå utan att vara direkt beroende av solvärmen. Dess­utom har de flesta däggdjur päls, vilket minskar värmeförlus­ terna och tillåter dem att vara aktiva både i kalla klimat och nattetid. Eftersom pälsen fälls och ny växer ut igen, anpassas den också till årstiderna. va r i at i o n e r på e t t t e m a

Skelettet hos däggdjuren är starkt, med upprätta extremiteter som bär upp kroppen. Därmed kan landlevande däggdjur gå, springa och hoppa. Samti­ digt tillåter grundstrukturen stora variationer och har modifierats för simmare som sälar och andra marina däggdjur, för flygare som fladdermössen och för ett liv i träden som en del primater föredrar. Däggdjuren har starka käkar, med underkäken direkt ledad vid kraniet, och tanduppsättningar som anpassats till olika slags föda. Vissa andra ben, som hos reptilerna utgör underkäken, har fått en helt annan användning hos däggdjuren – de bildar innerörats tre små ben och förbättrar därmed i hög grad hörseln. Däggdjurens kranium har också till uppgift att skydda hjärnan, som är större hos dem än hos andra djurgrupper. Med en stor hjärna följer intelligens, förmåga att lära, att minnas och att utveckla komplexa beteenden. Sådana färdigheter tar tid att finslipa, och det gör däggdjurens ungar under sin långa uppväxt i föräld­ rarnas beskydd, en period som börjar med diandet av den mjölk som produceras i moderns mjölkkörtlar. Dessa unika organ har utvecklats ur fettkörtlar, som ursprungligen avsöndrade ett sekret avsett att hålla huden fuktig och kanske hindra ägg från att torka ut. Det är just dessa körtlar som gett hela gruppen dess namn.

päls som kamouflage Fläckarna på jaguarens päls förvirrar bytesdjuren och gör det svårare för dem att uppfatta jägarens konturer.


däggdjursgrupper

Det finns tre grupper bland däggdjuren – de äggläggande kloakdjuren, pungdjuren och placentadäggdjuren. Den sistnämnda är den största och delas här upp i undergrupper. k l oa k dj u r

502 pu n g dj u r

s pe t s e ko r r a r

533 pä l s f l a d d r a r e

503

533

spr i n g nä b b m ö s s

pr i m at e r

512 ta n r e k a r oc h gu l dm u l lva da r

513 jordsvi n

514 si r e n dj u r

515 k l i pp g r äv l i n g a r

515 e l e fa n t e r

534 fl a dder möss

550 i g e l ko t ta r

558 m u l lva da r o c h sl ä kti nga r

559 m y r ko t ta r

561 rov dj u r

516

562

bä lt dj u r

u d datå i g a h ov dj u r

517

588

se ngånga r e och my rslok a r

520 kaniner, harar och pi ph a r a r

521 g nag a r e

523

pa rtå i g a h ov dj u r

594 va l a r , t u m l a r e och delfi ner

612


9789113037189