9789176788127

Att skriva juridik Ulf Jensen • Staffan Rylander • Per Henrik Lindblom

Att skriva juridik behandlar de grundläggande reglerna för juridiskt skrivande, från disposition och språklig stil till fotnotsteknik och typografi. Allt visas och förklaras med konkreta exempel.

Boken används på juristlinjen och på andra utbildningar där juridiska ämnen ingår. Den är också en handbok för dem som yrkesmässigt använder det juridiska språket.

Ulf Jensen är professor i fastighetsinformationsteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Per Henrik Lindblom är professor emeritus i processrätt vid Uppsala universitet.

Detta är den femte upplagan av Att skriva juridik.

Bland nyheterna märks avsnitt om uppsatsseminarier och internetkällor.

IUSTUS FÖRLAG

Upplaga 5

Att skriva juridik Regler och råd

5 IUSTUS FÖRLAG 9 789176 788127 01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE8dOJA= 02 0040

ISBN 978-91-7678-812-7

Att.skriva.juridik.Uppl.5.indd 1

Ulf Jensen Staffan Rylander Per Henrik Lindblom

1/23/12 10:50 AM

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 2

2012-01-30 15.51

Att skriva juridik Regler och råd ulf jensen · staffan rylander per henrik lindblom

Femte upplagan

IUSTUS FÖRLAG

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 3

2012-01-30 15.51

© Författarna och Iustus Förlag AB, 5 uppl., Uppsala 2012 ISBN 978-91-7678-812-7 Omslag: John Persson Sättning: Harnäs Text & Grafisk Form Tryck: Edita, Västerås 2012 Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 4

2012-01-30 15.51

Förord till femte upplagan Den första upplagan av denna bok utgavs 1993 och det är med glädje och stolthet vi noterar att boken fortfarande är efterfrågad.

Språket utvecklas inte med samma hastighet som rättsordningen, men vi följer med vår tid och har ändrat många exempel för att hålla dem tidsenliga. Vi har också rättat oss efter statsförvaltningens språkbruk och exempelvis bytt ”skall” mot ”ska”. Dessa förändringar hade inte gjorts utan Markus Holms insatser och vi tackar honom varmt för detta.

Det är inte så ofta som jurister får se sina alster på andra språk än svenska. Vi vill därför särskilt tacka Silje Stenvaag, som 2008 bearbetade och översatte denna bok till norska.

Lund och Uppsala i januari 2012 Ulf Jensen

Per Henrik Lindblom

5

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 5

2012-01-30 15.51

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 6

2012-01-30 15.51

Innehåll 1

Det juridiska språket 11 1.1 Juristsvenskans särdrag 11 1.2 Allmänna råd till novisen 13 1.3 Mål i skrivarbetet 15 1.3.1 Klarhet 15 1.3.2 Enkelhet 16 1.3.3 Koncentration 18

2 Planering och disposition av texter 20 2.1 Orienteringsfasen 21 2.2 Planeringsfasen 21 2.3 Disposition 23 2.3.1 Trattmetoden 23 2.3.2 Dispositionsprinciper 24 3

Stil och språk 27 3.1 Texten som helhet 27 3.2 Avsnittet och stycket 29 3.3 Meningen och satsen 31 3.3.1 Meningarnas längd och uppbyggnad 31 3.3.2 Dålig meningsbyggnad 33 3.3.3 Klyvningar 35 3.3.4 Syftningsfel 35 3.3.5 Konsekvens och symmetri 37 3.3.6 Ett allmänt formuleringsråd 39 3.4 Ordet och frasen 39 3.4.1 Termkännedom 39 7

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 7

2012-01-30 15.51

3.4.2 Ordförlängningar och onödiga ord 40 3.4.3 Adjektiv och adverb 43 3.4.4 Nakna substantiv 44 3.4.5 Verbformer 44 3.4.6 Tempus 45 3.4.7 Utländska ord och modeord 49 3.4.8 Variation av ord och fraser 50 3.4.9 Värdeladdning och genus 50 3.5 Skiljetecken och typografiska markeringar 51 4

Vissa skrivregler 56 4.1 Stor och liten bokstav 56 4.2 Sifferuttryck 58 4.3 Streck – korta och långa 58 4.4 Avstavning 60 4.5 Sammanskrivning och särskrivning 62 4.5.1 Ordgrupper 62 4.5.2 Skiljetecken och symboler 62 4.6 Kommatering 63 4.7 Förkortningar 65 4.8 Att hänvisa till författningstext 67 4.8.1 Författningar 67 4.8.2 Paragrafer 69 4.8.3 Precisionsangivelser 71 4.8.4 Svenska författningar på engelska 72 4.9 Att citera text 72 4.10 Rättsfallsreferat 75 4.11 Genitiv 76 4.12 Vissa skillnader mellan engelskt och svenskt skrivsätt 76

8

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 8

2012-01-30 15.51

5

Noter och källförteckningar 79 5.1 Noter 79 5.1.1 Noternas innehåll 79 5.1.2 Placering 83 5.1.3 Typografiska råd 83 5.1.4 Förkortningar i noter 84 5.2 Käll- och litteraturförteckningar 85 5.2.1 Indelning 86 5.2.2 Källornas benämning 89 5.2.3 Noternas anknytning till källförteckningen 92 5.2.4 Internetkällor 94

6 Typografi 96 6.1 Prydlighet 96 6.2 Typografi, marginaler och styckeutformning m m 98 6.2.1 Typografi 98 6.2.2 Marginaler 98 6.2.3 Styckeutformning 99 6.2.4 Kursiveringar och understrykningar 99 6.2.5 Hårda mellanslag 100 6.3 Rubriker 100 6.3.1 Numrering 100 6.3.2 Rubrikernas utseende 101 6.3.3 Förhållandet till efterföljande text 102 6.3.4 Övrigt 102 6.4 Speciell typografi 103 6.4.1 Titelsidor 103 6.4.2 Paginering 104 6.4.3 Uppställningar 104 6.4.4 Tabeller 104

9

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 9

2012-01-30 15.51

7

Bedömning av skrivuppgifter 106 7.1 Allmänna bedömningsgrunder 106 7.2 Program för självständigt PM- och uppsats­skrivande 109

8 Uppsatsseminariet och opponentuppgiften 114 Bilagor 117 Bilaga 1 Fördjupningslitteratur 117 Bilaga 2 Engelska namn på svenska författningar 119 Sakregister 121

10

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 10

2012-01-30 15.51

1 Det juridiska språket 1.1 Juristsvenskans särdrag Inom alla yrkesområden uppkommer språkliga mönster som nya yrkesutövare måste tillägna sig. Det gäller särskilt för intellektuella yrken där själva yrkesutövningen sker via språket. I juristernas yrkesverksamhet är språkets betydelse större än på kanske något annat yrkesområde. Det väsentligaste särdraget för det juridiska fackspråket är att det inte bara har funktionen att kommunicera ett tankeinnehåll. Språket, och i synnerhet skriftspråket, är också ett redskap i yrkesutövningen – det enda juristen har för att nå och förmedla kunskap.

Juristspråket är inget entydigt begrepp. Det finns en hel del variationer som kan hänföras till olika funktionella sammanhang.

Juristsvenskan kan se olika ut i författningstext, avtalstexter, vetenskapliga texter (doktrin), rättegångsinlagor och domar, beslut av förvaltningsmyndigheter samt kommittébetänkanden och andra offentliga utredningar. Att närmare analysera skillnaderna mellan dessa juridiska fackspråksarter faller utanför ramen för den här handledningen. Vi kan bortse från konstruktionen av författningsoch avtalstext; här finns en rad särskilda problem och svårigheter som en studerande i början av utbildningen knappast kan ta sig an i någon högre grad. I övrigt kan man säga att juristen skriver för att utreda sakförhållanden och analysera problem samt för att redovisa och argumentera för rättsliga lösningar på dessa problem. Det rör sig här om ett skrivarbete av samma art som studentens PM- och uppsatsarbete.

Juristsvenskan har en lång tradition och förändras långsamt jämfört med allmänspråket. Som exempel på detta konservativa drag i 11

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 11

2012-01-30 15.51

juristsvenskan kan nämnas att när Högsta domstolen 1966 beslöt gå ifrån att i domarna sätta ut verbens pluralformer så skedde detta över 20 år efter det att pluralformerna avskaffades i allmänspråket.

Juristspråket präglas vidare av en omfattande och ständigt svällande terminologi.

Många termer ser ut som allmänspråkliga men har i själva verket en specifik juridisk-teknisk innebörd. Jämfört med de flesta andra fackspråk är juridiska texter mycket termtäta. Härtill kommer att texternas meningar ofta är ordrika med en komplicerad satsbyggnad. Allt detta har bidragit till att juristsvenskan anses vara svårtillgänglig.

Mycket har dock hänt under det sista decenniet. Juristernas och myndigheternas språk har under dessa år utvecklats påtagligt i riktning mot större klarhet och enkelhet. I dag är språket i domar, beslut och utredningar för det mesta bra eller i vart fall acceptabelt även om det för gemene man ibland kan vara svårtillgängligt på grund av den speciella terminologin och ämnets svårighetsgrad.

Särskilt äldre texter – fram till början av 1980-talet – har ofta stildrag som förknippas med uttrycket kanslisvenska. Som stilmönster utvecklades kanslisvenskan under decennier under tyskt inflytande, något som brutits först de sista 15–20 åren. I händerna på en förfaren stilist kunde visserligen kanslisvenskan vara både njutbar och motsvara högt ställda krav på klarhet, saklighet, logisk skärpa och koncentration. Mindre lyckat blev resultatet när sämre stilister­ försökte uttrycka sig i de kanslisvenska vändningarna. En vällustig,­ underhållande och belysande kritik av den slentrianmässiga, dåliga kanslisvenskan, krångelsvenskan, finns i Erik Wellanders bok ”Kommittésvenska” (1974). De kanslisvenskans avarter som Wellander gick till rätta med kännetecknas av: • krångliga och stela meningar med komplicerad satsbyggnad, • e n meningsuppbyggnad med s.k. vänstertyngd, vilket innebär att det tidsbestämda verbet kommer sent i satsen, • e n strävan att ersätta enkla, konkreta ord med allmänna och abstrakta begrepp, 12

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 12

2012-01-30 15.51

• m ångahanda sätt att dryga ut framställningen och göra den mera omständlig genom onödiga ord, ordförlängningar, upprepningar etc. samt • en strävan att göra språket så opersonligt som möjligt.

Den nutida juristsvenskan är mera engelskinfluerad och har under det senaste decenniet blivit avsevärt ledigare och mera lättläst. Det betyder i praktiken: • kortare meningar och enklare satsbyggnad, • e n utmönstring av ord (dock ej facktermer) som är omöjliga i vanligt vårdat talspråk, • s törre konkretion i framställningen, t.ex. genom belysande fall eller verkningsfulla bilder samt • e n förskjutning mot höger i meningsbyggnaden, dvs. bestämningar kommer liksom i talspråket i högre grad efter satsens kärnord.

Vi anser att denna utveckling av utrednings- och juristsvenskan är positiv eftersom den innebär att språket utan problem kan läsas och förstås av flera människor. De språkliga råd vi ger i de följande kapitlen är i linje med denna grundsyn.

1.2 Allmänna råd till novisen En juridikstuderande i början av utbildningen har bakom sig tolv års studier i svenska. Ofta betonas i dessa studier vikten av att skriva ledigt, personligt och fritt. Det är i och för sig bra och betyder att många, kanske flertalet studenter inte kommer att ha några nämnvärda problem att lära sig skriva juridik. Vad som krävs är främst att lära in terminologin och iaktta de regler om källhänvisningar och typografi som finns längre fram i denna handledning. För många studenter kommer det dock att krävas en hel del arbete att få språket acceptabelt. Det är definitivt ett arbete som lönar sig att lägga 13

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 13

2012-01-30 15.51

ned tid på. Det går helt enkelt inte att bli en bra jurist om man inte skriver väl. Wellanders ord från 1974 står sig gott än i dag: ”Hur skriver då juristen?

Som regel skulle man kunna säga något som låter mycket banalt, nämligen att goda jurister skriver en god svenska. Deras duglighet som jurister visar sig just i förmågan att skriva klart, redigt, kort och snabbt. …

Klenare jurister skriver en sämre svenska, merendels präglad av kanslispråkets slentrian.” 1

Att skriva en god juridisk svenska kräver inte att man har ett särskilt uttrycksfullt språk eller utvecklar någon stilistisk elegans. Sådant kan knappast läras in i egentlig mening utan förutsätter antingen en viss fallenhet som kan utvecklas eller ett målinriktat, långvarigt och hårt arbete med just språket. Även om man inte direkt snubblar över dem så går det att finna texter i den juridiska doktrinen som åtminstone­i vissa delar är även litterärt anslående och effektfulla. Har du en stilistisk talang kommer du förvisso att ha nytta av den som jurist och kan då i kraft av den sätta dig över en del av de standardråd som finns i denna handledning. Du bör dock vara mycket försiktig med att experimentera litterärt i PM och uppsatser under jurist­utbildningen. Vill du avvika från gängse stilmönster för ett tidsenligt utredningsspråk bör du nog hur som helst först dels behärska detta, dels ha någon bestämd stilistisk avsikt med avvikelsen.­ Det bör också framhållas att det är skillnad mellan att skriva en vetenskaplig artikel eller uppsats och att skriva juridik i reguljär yrkes­verksamhet t.ex. som advokat eller offentligt anställd tjänsteman. I de sistnämnda fallen bör och måste man – av tidsskäl om inte annat – begränsa sina litterära ambitioner.

Med ledning av Wellanders böcker och andra handböcker kan man för juristsvenskan ställa upp följande mål.

1

Wellander 1974 s. 17.

14

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 14

2012-01-30 15.51

– Skriv klart!

– Skriv enkelt!

– Skriv koncentrerat!

– Använd korrekt terminologi!

Några av dessa mål kan behöva en ytterligare förklaring och de ska därför kommenteras kort i följande delavsnitt.

1.3 Mål i skrivarbetet 1.3.1 Klarhet Att skriva klart innebär som Wellander uttryckte det att framställningen ”bör helst omedelbart, utan omläsning, kunna förstås av en läsare som är utrustad med vanliga fattningsgåvor och inte helt främmande för ämnet”. Kravet på klarhet är det avgjort väsentli­ gaste för en god juridisk svenska. Klarheten förutsätter att man beaktar många olika saker: • tydliga syften som styr textmassan, • en logisk och ändamålsenlig disposition, • korrekta språkliga konstruktioner och god textbindning, • konsekvens i bruket av förkortningar, skiljetecken o.d., • e n genomtänkt och konsekvent användning av typografiska och källtekniska metoder samt • e tt säkert ordval och korrekt användning av den juridiska terminologin.

Wellander har några kloka och för en jurist särskilt beaktansvärda synpunkter på klarhetskravet som förtjänar att återges: ”Om man anmärker på en oklarhet hos en författare så får man ofta till svar: ja, kanske det kunde ha uttryckts tydligare, men nog förstås det med litet god vilja hos läsaren! Sannolikt, men med vilken rätt har man att förutsätta god vilja från läsarens sida? Mången läser framställningen med allt annat än god

15

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 15

2012-01-30 15.51

vilja, kanske med livlig önskan att finna fel, kanske med bestämt uppsåt att missförstå. Detta gäller inte bara ordningsstadgar, tullbestämmelser, deklarationsföreskrifter, politiska inlägg och liknande aktstycken, det gäller allt som skrivs på områden där olika intressen och meningar bryter sig mot varandra.

Uppgiften blir därför att uttrycka vad som skall sägas inte bara så klart, att det kan förstås av en välvillig läsare, utan så klart, att det inte kan misstolkas av en illvillig.”2

1.3.2 Enkelhet Det är viktigt att undvika de klassiska kanslisvenska svagheterna: invecklade satsbyggnader, onödiga upprepningar, ordförlängningar, abstraktioner, substantiveringar och överanvändning av passiv form. Vi återkommer till allt detta längre fram i handledningen.

I alla fackspråk spelar förebilder och modeller en stor roll som stilbildare. Skrivmönstren överförs genom att de nya generationerna läser och tar intryck av vad de etablerade yrkesutövarna skrivit. Problemet för juristerna i detta avseende är att de för att kunna skriva måste läsa och referera till stora mängder litteratur där mycket är otidsenligt tungt uttryckt eller utformat på stelbent kanslisvenska­ enligt äldre mönster. Det finns en uppenbar fara att novisen imponeras av källornas språkbruk och tror att man som jurist måste uttrycka sig just så stelt, långt och invecklat. Det kan också vara bekvämlighets- och tidsskäl som gör att nybörjaren vid arbete med en refererande skrivuppgift slappt och okritiskt övertar källornas språk. Resultatet blir ofta stilbrott och språkliga fel som också gör framställningen oklar och svårbegriplig.

Ett viktigt allmänt råd måste därför vara: var kritisk mot källor­ nas skenbart imponerande formuleringar. Behöver du konkreta exempel på hur man skriver bra och utan krångel bör du vända dig till färskt material. Detta är för det mesta – men långt ifrån alltid – skrivet på ett acceptabelt utredningsspråk.

Nu kommer du ofta att vara tvungen att använda äldre käll­ material med otidsenligt språkbruk. Glöm då inte att talspråket är 2

A.a. s. 37.

16

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 16

2012-01-30 15.51

en mycket god hjälp att få fram en lämplig skrivning. Även här är det Wellander som ger den bästa tumregeln: ”Enkelhet i framställningen kan man lära av det talade språket, som i detta hänseende är avgjort överlägset skriftspråket. Vardagens okonstlade men ändå vårdade samtalsspråk använder ordalag som är allmänt gängse och utan vidare begripliga för envar. Finner man inte genast det enkla, naturliga, liksom självklara uttrycket för den tanke som man vill ha fram så gör man klokt i att tänka efter, hur man i ett otvunget samtal med några bekanta skulle lägga fram saken: i den riktningen är det rätta uttrycket att söka.”3

En kompletterande tumregel som skyddar mot förlegade ord är att om ordet förefaller helt omöjligt att använda i ett vårdat talspråk så bör det inte heller användas i skrift. Denna talspråkskontroll skyddar rätt väl mot ett uppstyltat och krångligt språk.

När detta är sagt bör emellertid betonas att enkelhet inte i största allmänhet kan förknippas med användning av talspråk i PM och uppsatser. Tvärtom måste vi varna för att ta med utpräglat talspråkliga uttryck och vändningar i texten. Det leder till stilbrott och ger ett barnsligt eller slarvigt intryck. Den irriterande pratighet som följer går också emot kraven på klarhet och koncentration.

Det gäller följaktligen för PM-författaren att akta sig både för ytlighetens och pratighetens Scylla och stelbenthetens och krånglighetens Charybdis. Jämför följande exempel på inledning av en PM om folkomröstningsinstitutet.

Exempel 1: Syftet med föreliggande PM är att genomföra en översiktlig beskriv­ ning av institutet folkomröstning. Detta institut, som existerar i dels en rådgivande, dels en (i grundlagsfrågor) beslutande form, har i vårt nuvarande statsskick funktionen av en kompletterande kanal mellan statsmakterna – regeringen och riksdagen – och folket.

3

A.a. s. 51.

17

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 17

2012-01-30 15.51

Exempel 2: I den här PM:en ska jag försöka visa lite hur man använder folk­ omröstningar i våran demokrati. Det här med folkomröstningar kan ju sägas fylla en roll som extra så att säga specialkanal mellan dom ledande statsorganen regeringen och riksdagen och oss människor. Folkomröst­ ningar har vi av två slag. Förr fanns det bara rådgivande men sen ett antal år finns det också beslutande folkomröstningar.

Här är det fullt klart att båda inledningarna (men kanske särskilt exempel 2) är misslyckade ur språklig synvinkel. Den första går i tysk stil men har en del kanslisvenska svagheter: i första meningen överflödiga eller krångliga ord (”föreliggande”, ”genomföra en beskrivning av”, ”översiktlig”) och i den andra en onödigt kompli­ cerad satsbyggnad. Det andra exemplet i engelsk stil lider svårt av talspråkliga stilbrott, vaghet, omständlighet och onödiga småord (såsom ”försöka visa lite”, ”våran”, ”ju”, ”så att säga”, ”dom”, ”oss människor”, ”sen”, ”fanns det” och ”finns det”).

1.3.3 Koncentration Man skulle kunna säga att en koncentrerad text är resultatet av ett skrivarbete som inriktas på en strävan mot klarhet och enkelhet enligt ovan. Koncentration innebär att texten genomgående håller­ sig till ämnet och undviker onödiga utvikningar och överflödiga kommentarer i marginalen. Särskilt i en renodlat vetenskaplig text som är avsedd att läsas av specialister blir meningarna laddade med information och kommer att utmärkas av en relativt hög andel preciserade substantiv, en liten andel pronomen och få reservationer.

Utåtriktade stilistiska knep och underhållande utvikningar tillåts­ inte bryta den nyktra och opersonliga sakliga framställningen. Detta betyder ofrånkomligen att det blir mera krävande att läsa en sådan vetenskaplig text än t.ex. en tidningsartikel. Å andra sidan blir informationstätheten maximal.

Koncentration kräver normalt lugn och ro och många överarbet­ ningar. Eftersom de flesta juridiska texter i yrkessammanhang tillkommer under tidspress och måste ta hänsyn till att läsarna ofta 18

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 18

2012-01-30 15.51

inte är specialister är det svårt att leva upp till idealet om koncentration. Det är dock nyttigt, ja nödvändigt, att testa sina alster ur koncentrationsaspekten. Det gäller särskilt långa texter.

Det kan tilläggas att koncentration av en text kan göras både utifrån det tyska och det engelska stilmönstret. Vill man ha en text som är lätt att förstå för icke-specialister är den engelska stilen att föredra.

19

11-84 Iustus Att skriva, 30 jan 19

2012-01-30 15.51

Att skriva juridik Ulf Jensen • Staffan Rylander • Per Henrik Lindblom

Att skriva juridik behandlar de grundläggande reglerna för juridiskt skrivande, från disposition och språklig stil till fotnotsteknik och typografi. Allt visas och förklaras med konkreta exempel.

Boken används på juristlinjen och på andra utbildningar där juridiska ämnen ingår. Den är också en handbok för dem som yrkesmässigt använder det juridiska språket.

Ulf Jensen är professor i fastighetsinformationsteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Per Henrik Lindblom är professor emeritus i processrätt vid Uppsala universitet.

Detta är den femte upplagan av Att skriva juridik.

Bland nyheterna märks avsnitt om uppsatsseminarier och internetkällor.

IUSTUS FÖRLAG

Upplaga 5

Att skriva juridik Regler och råd

5 IUSTUS FÖRLAG 9 789176 788127 01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AE8dOJA= 02 0040

ISBN 978-91-7678-812-7

Att.skriva.juridik.Uppl.5.indd 1

Ulf Jensen Staffan Rylander Per Henrik Lindblom

1/23/12 10:50 AM