1 . I n t rod u k t ion
Givna resurser – bästa möjliga prestation Vissa verksamheter (ofta de som inte har intäkter) bedöms i stället utifrån hur väl de planerar sin förbrukning av resurser. I praktiken betyder det ofta att en enhet får en given ram med resurser (ofta en kostnadsbudget) som ska användas för att utföra bästa möjliga prestation. Framgång blir då att få ut maximalt värde för de resurser som enheten har att förfoga över. Våra politiker återkommer ofta till att framgångsidealet för den offentliga sektorn är just precis att få ut maximalt värde för insatserna. Och det är (väl) rimligt att en organisation där det finns en begränsad tillväxtmöjlighet (läs: skatterna kan inte bli högre än 100 procent) bör sträva efter att se till att – givet resurserna – ge bästa möjliga service till medborgarna. Frågan är dock vad det är som prioriteras i jakten på framgång. Är det viktigare att se till att resurstaket hålls eller att relationen mellan värde och resursinsatser är så hög som möjligt? Ett sådant ställningstagande kan illustreras av diskussionen mellan rektorn och utbildningsnämndens ordförande: ”Det är upprörande att ni har spräckt budgeten med 300 000 kronor när vi var så tydliga med att detta inte fick ske.” Utbildningsnämndens ordförande tittar bistert på Margaretaskolans rektor. ”Men ni var också oroliga för att endast 76 procent av alla elever blev godkända på nationella provet, och i år har vi fått upp den siffran till 90 procent. Vi har till och med räknat ut att kostnaden per godkänd elev har sjunkit med 10 procent.”
Även om denna typ av styrning är mer typisk i den offentliga sektorn finns den även i den privata sektorn. Anledningen är ofta att det är alldeles för dyrt att mäta intäkter i vissa verksamheter. Hur ska vi mäta intäkter för en utvecklingsavdelning? Eller för vaktmästeriet? Eller för lönehandläggarna? Eller för stabspersonalen? Den grundläggande idén är här, precis som i den offentliga sektorn, att ”göra det bästa möjliga med resurserna”. Ett typiskt exempel är marknadsavdelningen, som ofta får en budget (som paradoxalt nog ofta endast indirekt har med marknaden att göra) med uppdraget är att ”göra bästa möjliga marknadsföring för de pengarna”. Ett andra exempel är att en personalavdelning får kosta högst X miljoner kronor och utifrån det ska man göra ”bästa möjliga personalarbete”.
15