9789172058972

engagerande nätverksmöten metod och praktisk tillämpning

engagerande nätverksmöten ger en pedagogisk introduktion till nätverksterapins metod och teori. Nätverksmöten är användbara i många olika situationer inom det psykosociala arbetet. Några exempel på situationer där nätverksmöten är till hjälp: • när barn och ungdomar inte kan bo kvar i sin familj • i utredningssituationer • för ökad förståelse och förbättrat samarbete • för att dela information och kunskap.

Författarna delar med sig av fallbeskrivningar ur sin egen 25-åriga praktik och guidar läsaren genom nätverksmötets olika faser, etiska frågor och nätverksterapins systemteoretiska rötter. Boken tecknar en gedigen bild av hur ett modernt nätverksarbete kan bedrivas och fungerar både som inspiration och vägledning för dagens socialarbetare.

Boken riktar sig till yrkesverksamma inom psykosocialt behandlingsarbete och kan också användas som läromedel och till fortbildning.

Karin Hedberg Eriksson, Maria Moody Källberg, Maria Ström och Barbro Tenerz är ledande inom det svenska nätverksarbetet.

De har arbetat och utvecklat nätverksmötets möjligheter sedan slutet av 1980-talet och är i dag flitigt efterfrågade som föreläsare, utbildare och handledare.

ISBN 9789172058972

9

789172 058972

karin hedberg eriksson barbro tenerz maria ström maria moody källberg

engagerande

nätverksmöten metod och praktisk tillämpning

innehåll

Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Författarpresentationer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Författarnas förord och tack. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Inledning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 1 Historien om Lotta och Jonathan.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Bakgrund. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Förmötet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förberedelser inför nätverksmötet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Det första nätverksmötet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Uppföljande nätverksmöte.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Tredje och fjärde nätverksmötet – en resumé. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 2 Ledstjärnor.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Engagemang och samarbete.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Delaktighet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Empati.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Hopp.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Acceptans.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Tempo.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Lätthet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 3 Teoretiska utgångspunkter.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Konstruktivismen och centrala begrepp utifrån Gregory Batesons idévärld. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Cybernetik.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Socialkonstruktivism och postmodern filosofi.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Bronfenbrenners utvecklingsekologi.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Det salutogena perspektivet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Det salutogena perspektivet och nätverksmöten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 4 Från Nordamerika till Västerås – metodutveckling i ett historiskt perspektiv.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Nätverksterapins pionjärer – barn av sin samtid.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Nätverksterapin kommer till Sverige. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Paraply- och nätverksprojektet i Västerås. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

5 Teoretiskt resonemang om nätverksmöten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Inledande betraktelser.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 En utvecklingsmodell. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Teoretiska konklusioner.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 6 När nätverksmöten är till hjälp.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 För ökad förståelse och förbättrat samarbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 För att dela information och kunskap.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 I utredningssituationer.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 I en allvarlig situation som kräver beslut och omedelbar förändring. . . . . . . . . . . . . . . . . 90 När barn och ungdomar inte kan bo kvar i sin familj. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 När broar byggs mellan barnets nätverk och familjehemmet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 När nätverket tar över ansvaret.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 När unga eller vuxna ” faller mellan stolarna”. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 För avgränsning och avslut.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 När man inte vet hur man ska gå vidare.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 För att skapa nya nätverk.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 7 Förberedelser och överväganden.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Vem är uppdragsgivaren?.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 De olika stegen i förberedelsearbetet.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 8 Utforskandets konst.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 Utforskandet – språkets möjligheter och begränsningar.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 9 Nätverksmötesprocessen – faserna i ett nätverksmöte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Inledande tankar kring mötesprocesser.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Nätverksmötets faser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Inlednings- och trygghetsfasen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Orienteringsfasen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 Den emotionella fasen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 Omorienteringsfasen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Den klarifierande och sammanfattande fasen.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 Den engagerande och samarbetande fasen – eller en ny funktionsnivå.. . . . . . . . . . . 157 Sammanfattande reflektioner.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 10 Nätverksmöten med olika upplägg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Nätverksmöten som en del av socialtjänstens utredning.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 Nätverksmöten med särskilt barnperspektiv.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 Nätverksmöte med en grupp ungdomar.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 Nätverksmöten runt personer med funktionsnedsättning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 Nätverksmöten i starkt konfliktfyllda nätverk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 Nätverksmöten med enbart professionella nätverk.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 En serie av nätverksmöten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

11 Nätverksmötets etik. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 På vems uppdrag?.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Nätverksledarens ansvar att övertyga lagom och ibland avråda. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Mötesmakten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Det professionella språkets makt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 När privatlivet avprivatiseras.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 Nätverksmöten som upprätthåller dysfunktionella mönster.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 Mycket process och sedan då?.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 12 Forskningsstöd, fördelar och framgångsfaktorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Forskning kring sociala nätverk och socialt stöd.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Slutsatser från vår egen praktik.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 Referenser.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 Litteraturtips.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 Ordlista.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211

förord ”Ryktet om min död är starkt överdrivet”, skrev Mark Twain i ett brev till New York Journal 1897. Samma tanke kom till mig när jag fick äran att skriva förordet till den här boken: Ryktet om att nätverksterapin är död är starkt överdrivet. Speciellt tydligt blir det när jag läser om det arbete som författarna – medlemmarna i Nätverkskompaniet – har gjort i Västerås under 25 års tid.

De senaste åren har intresset för nätverksterapi gått upp och ner. Vi som är engagerade i nätverksmetoden har på senare tid börjat misstänka att den inte har någon plats alls i dagens social- och hälsovårdssystem. Men författarna till den här boken har tvärtemot denna trend länge bedrivit nätverksterapeutiskt arbete – enligt min uppfattning är de världsledande i ämnet. Det var därför på tiden att just dessa författare ger en ordentlig beskrivning av det praktiska arbetet och teorierna kring det.

Nätverksterapin importerades till Europa från Amerika på 1970-talet. Det viktigaste arbetet i Sverige gjordes av den så kallade Botkyrka-gruppen, där bland andra Johan Klefbeck, Gunnar Forslund, Kerstin Marklund och Astrid Hultkrantz-Jeppson systematiskt började tillämpa nätverksterapin i socialvården i Botkyrka. De utgick från den traditionella nätverksspiralen, skapad av amerikanerna Ronald Speck och Carolyn Attneave. Genom att organisera utbildningar skapade Botkyrka-gruppen möjligheter för andra professionella att bekanta sig med begrepp som nätverksspiralen, nätverksmötet och med det nya tankesättet att se våra klienter i en social kontext.

Också jag introducerades till nätverksterapin genom Botkyrka-gruppen, det var när jag jobbade som psykolog i Torneå i Finland på 1980-talet. Vi blev mycket entusiastiska över de nya möjligheter och också över de oväntade erfarenheter som vi kunde uppleva i känslomässiga nätverksmöten.

Den känslomässiga aspekten hade en speciell ställning just då, eftersom vi nyligen hade blivit introducerade till den systemiska familjeterapin. I den var betoningen så gott som det motsatta: håll dig neutral, bli inte rörd och fokusera diskussionen på andra saker än känslor. I den kontexten var nätverksterapin en slags revolution.

Nu får vi komma till Västerås och möta eldsjälarna bakom Nätverkskompaniet, som har getts en plats i sin kommunala organisation för att tillämpa nätverksarbete i socialvården. Vad jag personligen gillar mest i den här boken är de många exempel som författarna ger om sina egna erfarenheter att leda

6|

nätverksprocesser och nätverksmöten. Även om de tar avstamp i den traditionella nätverksterapiutbildningen nöjer de sig inte med att upprepa färdiga strategier. På ett modigt sätt tillämpar de sina egna erfarenheter och visar hur man kan skapa kreativa lösningar på mötets utmaningar.

I kapitel 9 beskriver författarna ett exempel på detta, som handlar om en man som sitter i fängelse och har problem med sin son Dennis. Han lyckas inte förändra sonens besvärliga beteende. Nätverksledarna föreslog att alla skulle komma fram och diskutera hur det är att vara pappa, och en efter en kom deltagarna fram och ville prata om sina egna utmaningar i att vara far till en tonåring. Till slut hjälpte allt detta Dennis pappa att förstå att hans problem med Dennis var desamma som alla pappor har med sina söner. Alla deltagare fick alltså sina röster hörda och på det sättet fick familjen fler resurser till att lösa problemet.

Vi vet alla att det inte går att importera en psykoterapiform från en kultur till en annan i sin helhet, utan att man alltid måste ta hänsyn till den lokala kontexten. Kulturella aspekter påverkar både organisation i praktiken och innehållet i samtal med klienter. Vad gäller nätverksarbete är detta till och med en ännu större utmaning eftersom flera aktörer per definition alltid är inblandade i ärendet. Inte bara en psykoterapeut med sin klient, utan ett nätverk av professionella, där också familjen och andra relevanta deltagare deltar i processen. Kanske detta var en aspekt som vi inte tillräckligt tagit hänsyn till tidigare. Vi försökte tillämpa nätverksterapin i den form den hade utvecklas i USA. Författarna är också modiga nog att bidra med ett eget förslag till hur nätverksmöten borde gå till, en metod som framstår som mer realistisk jämfört med den ursprungliga idén om en nätverksspiral. På bästa sätt drar de därmed nytta av sin egen långa erfarenhet. Personligen är jag mycket stolt över att några av mina egna tankar om dialogiska processer får plats i Nätverkskompaniets arbete. På ett levande sätt knyter författarna ihop de dialogiska elementen till ett mer strukturellt arbetssätt.

Efter att ha läst den här boken litar jag mer på den interaktionella kraften och de professionellas möjlighet att utveckla sin praktik. Sist och slutligen är det på våra klienter som vi alltid ska primärt tänka när vi utvecklar våra metoder. Jag har en stor tillit till om att om professionella följer de arbetsformer som författarna beskriver i den här boken, kan våra klienter få bättre hjälp tillsammans med sina närmaste i svåra kriser, och världen kan bli lite bättre.

Jyväskylä den 30.1.2013 Jaakko Seikkula, professor i psykoterapi, Jyväskylä universitet

|7

Karin Eriksson Nätverkscentrum Telefon: 021-800 400 E-post: info@natverkscentrum.se

Inbjudan till nätverksmöte Jag heter Karin Eriksson och arbetar vid Nätverkscentrum med att förbereda och leda nätverksmöten. Jag har fått i uppdrag av Jonathan Perssons föräldrar, Lotta och Kent, att bjuda in Er till ett nätverksmöte. Bakgrunden till mötet är att Jonathan har hög skolfrånvaro och hans skola har gjort en orosanmälan till socialtjänsten. Lotta och Kent beskriver att de har svårt att nå Jonathan och att det blir mycket bråk. Socialtjänsten har bestämt att göra en utredning där nätverksmötet är en del av utredningen. Syftet med mötet är att få en tydlig bild av Jonathans situation och särskilt prata om följande frågor: • •

Vad behövs för att Jonathans skolsituation ska fungera?

Vad behövs för att det ska fungera bättre mellan Jonathan och hans föräldrar?

Ett nätverksmöte är ett möte där man bjuder in viktiga personer kring en tonåring/familj för ta del av varandras olika erfarenheter och tankar om det som är bekymmersamt. Det är framförallt ett tillfälle att gemensamt prata om hur man kan gå vidare framåt. Vid ett nätverksmöte är det viktigt att det finns tillräckligt med tid för hinna med att berätta och lyssna, vi har därför avsatt 3 timmar till mötet. Om vi inte behöver all tid så slutar vi tidigare.

Det är vanligt att de som bjuds in till ett nätverksmöte har frågor och Ni är därför välkomna att höra av Er. Det är viktigt att alla inbjudna kan vara med och om någon inte kan vill jag att Ni meddelar det till mig. Jag kommer att leda mötet med min kollega Maria Ström.

Inbjudna Jonathan Persson Lotta Andersson, mamma Kent Persson med sambo Eva Järnberg, pappa med sambo Conny Andersson, storebror Per Andersson, morfar Lena Davidsson, mormor Marja Persson, farmor Tove Häll, väninna till Lotta Micke Karlsson, Jonathans mentor vid Parkskolan Vivvi Pålsson, rektor vid Parkskolan Jenny Nilsson, fritidsledare vid Parkgården och Parkskolan Monica Gren, Lottas kontakt vid Familjecentrum Mattias Mattsson & Tina Backman, socialsekreterare, socialtjänsten Thomas Fors, familjebehandlingen Datum: tisdag den 28 november Klockan: 16:00 – 19:00 Plats: Nätverkscentrum, Stora gatan 42

Karin Eriksson Välkommen, Karin Eriksson nätverksledare

18 | historien om

lotta och jonathan

Det första nätverksmötet En trevande början Karin och Maria som ska leda mötet tar emot Jonathans nätverk. Deltagarna droppar in en efter en och söker sig till sittplatser nära någon de känner. Jonathan kommer tillsammans med Lotta och hennes vännina Tove. Jonathan söker snabbt upp sin plats lite vid sidan av ringen. Karin hälsar alla välkomna och undrar om alla sitter bra eller om någon önskar byta plats. Jonathan är lite ensam där han sitter, varför storebror Conny sätter sig bredvid honom i den andra fåtöljen.

Lotta ser sig oroligt omkring och Kent tittar i golvet. Det finns en spänd förväntan i rummet. Karin fortsätter med att presentera sig och Maria, och redogör för deras roller och arbetssätt. Frågan om tystnadsplikt klargörs.

Karin förklarar att mötet är ett tillfälle att prata med varandra och att ställa de frågor som behöver ställas, att det är deras möte utan någon bestämd talarordning.

Sedan är det dags för en presentationsrunda – är det någon som saknas?

Eva kommer inte, meddelar Kent. Efter presentationsrundan säger Maria: Innan vi går vidare med de frågor som ni samlats kring behöver vi hjälp av er som känner Jonathan på olika sätt. Fundera en kort stund kring vad ni särskilt uppskattar eller tycker om hos Jonathan?

Efter en kort och eftertänksam tystnad tar mormor till orda och sedan följer resten av nätverket efter. Karin skriver ner nätverkets beskrivningar på ett blädderblock medan Maria är nätverket behjälpligt. Jonathan tittar upp och lyssnar intensivt. Kent ser vilsen ut och säger att han inte riktigt vet vad han ska säga: Det finns ju så mycket … men jag har svårt att veta vad jag ska säga just nu. Maria hjälper varsamt Kent med att hitta ord och beskrivningar som han har svårt med att få fram: Ja, fiska var något vi ägnade oss åt tillsammans förr. Jonathan fick alltid mest napp, han var bra på att fiska.

Maria tackar nätverket för allt som de delat med sig av och Karin vänder sig till Jonathan och säger att han får med sig anteckningarna hem efter mötet. Jonathan mumlar något under huvan på sin hoodietröja, men ser nöjd ut. Morfar säger glatt: Ja, det var mycket fint som kom fram – tänk om en annan också kunde få höra något gott någon gång! Några instämmer skrattande, stämningen har lättat något.

Karin går vidare genom att lyfta fram nätverksmötets syfte och de frågor man samlats kring, varefter hon vänder sig till föräldrarna med frågan om de vill lägga till något.

historien om lotta och jonathan |

19

Han har humor.

y

or mo

nn

rm

co Jag tycker han är modig som är mat tias med i dag!

Han är så snäll!

tove

Han är värst på Minecraft!

Han vet vad som är rätt och fel och han har förmågan led. att göra något åt s d i sin situation! frit

jonathan lära

pa

ren

Språkbegåvad! mamma

rf mo

or

Han är egentligen bakom alla bråk världens finaste kille …

rm

Han kan allt om han bara vill, så djäkla envis!

fa

ar

Bra på att fiska!

pap

Första barnbarnet, min guldklimp!

Alla behöver få veta hur det ser ut kring Jonathan och hans familj Lotta säger uppgivet: Vi behöver hjälp, jag orkar inte fortsätta som det är!

Kent avvaktar. Karin ber Mattias berätta om sin roll och den utredning som han ska göra. Morfar undrar irriterat: Vad har grabben gjort som behöver utredas? Mattias fortsätter att förklara och hänvisar till skolans orosanmälan. Morfar vill veta mer och rektor Vivvi berättar om bakgrunden till att de kontaktade socialtjänsten, det vill säga att Jonathans frånvaro under terminen har närmat sig 70 procent.

Morfar är uppenbart irriterad och vänder sig till Lotta och Kent med frågan om de känt till hur illa det är. Lotta gråter och säger att hon och Jonathan varit på otaliga möten i skolan det senaste året, men att inget som bestämts har hjälpt: Allt har bara blivit värre och värre! Morfar tittar på Kent och frågar argt: Var har du hållit hus? Kent säger inget.

Farmor vänder sig till skolan och undrar varför Kent inte har blivit kontaktad. Rektorn och mentorn försöker förklara, men har svårt att få prata till punkt då de blir avbrutna gång på gång med följdfrågor. Karin bekräftar att det finns många frågor som behöver besvaras och hjälper rektorn

20 | historien om

lotta och jonathan

»Det finns mitt i skogen en oväntad glänta Som bara kan hittas av den som gått vilse.« tomas tranströmer, ur dikten "gläntan", sanningsbarriären (1978)

112 | förberedelser och överväganden

8 utforskandets konst Det här är ett kapitel som främst berör förhållningssätt och samtalskonst under själva nätverksmötet. Kapitlet inleds med det mest essentiella kring utforskandets konst – frågandet, lyssnandet och vetandet. Därefter beskrivs och exemplifieras de förhållningssätt och interventioner som är mer eller mindre tillämpliga för hela mötesprocessen.

I både detta kapitel och i kapitel 9, som mer specifikt beskriver nätverksmötets faser och möjliga interventioner, kommer den teoretiskt förtrogna läsaren att upptäcka en ogenerad blandning av förhållningssätt och interventioner, tillhörande olika riktningar inom den mångfacetterade systemteoretiska världen.

Utforskandet – språkets möjligheter och begränsningar Språket innefattar både möjligheter och utmaningar i ett nätverksmöte. Eller som språkfilosofen Ludwig Wittgenstein uttryckte det: ”Mitt språks gränser, betyder min världs gränser” (Tractatus logico-philosophicus 1921).

Det arbetssätt vi praktiserar utgår från idén om en avvägning mellan olika förhållningssätt och interventioner, som dels utgår från samspråkandet – talandet och lyssnandet – dels från interventioner som fokuserar på rörelse och kreativitet. I det senare kan olika former av aktivitetstekniker bidra till erfarenheter som nyanserar och berikar de språkliga uttrycken.

utforskandets konst |

113

Budskapets innebörd En av nätverksledarnas viktigaste uppgifter är att ställa frågor på ett sätt som underlättar för nätverkets fortsatta process. Nätverksledaren har via sin roll ett mandat och en friare position att ställa sådana frågor som kan vara svåra eller omöjliga för någon annan i nätverket att ställa.

Nätverksledarna måste förhålla sig till budskapets innebörd både på innehålls- och processnivå. Innehållsnivån omfattar främst vad som sägs, det vill säga ett mer konkret budskap med information och fakta. Processnivån å sin sida ser främst till hur innehållet och budskapet fömedlas och tillför en fördjupad dimension till mötet genom att omfatta känslor av exempelvis ilska, sorg och rädsla samt intentioner, som önskningar, behov och krav. En ytterligare aspekt av ett budskaps innebörd på processnivå är att det kan ge information om roller och relationer inom nätverket.

Det är självklart en omöjlighet att dra några skarpa gränser mellan ett budskaps olika innebörder. Innehållsnivån och processnivån är nära förbundna med varandra och behöver ses som en helhet.

Det är viktigt att påminna sig om vikten av att inte övertolka eller förlora sig i ett sökande efter en underliggande innebörd och mening i det som sägs. Ett citat från språksystemikern Harold A. Goolishian kan ge upphov till eftertanke: ”Ni bör lyssna på vad de verkligen säger, och inte på vad de verkligen menar” (Andersen 1991 s. 62). Budskapet i citatet kan tolkas på flera sätt, vår tolkning är vikten av att lyssna och respondera på det som faktiskt sägs, att utforska på vilket sätt orden används i sammanhanget.

Men precis som vi behöver påminna oss om att inte förlora oss i sökandet efter en underliggande mening, bör vi inte heller förlora oss i att endast ge akt på det talade ordet.

Utforskande och lyssnande Utifrån ett språksystemiskt perspektiv handlar utforskandet i synnerhet om att lyssna, bli hörd och få respons. En förutsättning för lyssnande är närvaro. Seikkula menar att en av de terapeutiskt största utmaningarna är att vara närvarande i ögonblicket. Följande citat av Bachtin beskriver vikten av lyssnandet i den öppna dialogen: ”For the word (and, consequently, for a human being) there is nothing more terrible than a lack of response” (1984 s. 127).

114 | utforskandets konst

Utforskande och ”vetande” Det finns en berättelse om hur Sokrates besökte oraklet i Delfi och där fick veta att han var den visaste mannen i sin samtid. Han trodde inte på påståendet och gick därför till den tidens vise män. Han förstod då att de ansåg sig ha kunskap om saker de inte visste något om. Sokrates drog därför slutsatsen att han var visast eftersom han inte trodde sig veta det han inte visste.

Precis som Sokrates inser nätverksledaren att ”klokast är den som vet vad han inte vet”. Nätverksledaren har ett förhållningssätt som utgår från att inte tro sig veta hur saker och ting ligger till eller hur andra tänker och menar. En sådan sokratisk hållning hos nätverksledaren bidrar till att skapa ett kreativt utrymme och klimat där deltagarna blir mer öppna för många möjliga svar på en fråga. Lyssnandet ökar och beredvilligheten att ompröva och kanske ändra sina åsikter växer sig starkare. Det vill säga – allt det som är kännetecknande för den öppna dialogen. Ett av Bachtins mest välciterade ord passar väl in i sammanhanget: ”Truth is not born nor is it to be found inside the head of an individual person; it is born between people collectively searching for truth, in the process of their dialogic interaction” (1984 s. 110).

Ett sokratiskt förhållningssätt kan kopplas till hur språksystemikern Harlene Anderson resonerar kring vetande. Hon utgår från det som kallas för en icke-vetande position, det vill säga att samtalsledaren intar en position eller förhållningssätt som om hon inte vet. Ett sådant förhållningssätt skapar utrymme för nyfiket utforskande. Anderson betonar att icke-vetande inte är detsamma som att man inget vet eller att terapeutens kunskap och erfarenhet är av ondo, tvärtom: ”Icke vetande har att göra med hur man tänker på vad man gör, vad man vet och vad man tror man vet” (Abrahamsson och Berglund 2007 s. 65).

En annan ingång till ”vetande” finns hos Lang och McAdams, som förordar ett aktivt vetande. De uppmanar oss att gå i skola hos klienterna: ”Att likt en ambitiös elev vara ständigt nyfiken för att förstå klientens unika ’grammatik’; deras språk och specifika kultur. Genom att få tillgång till människors språk på verbal, emotionell och handlingsnivå kan vi skapa nya frågor som utgår från deras värld och ’leder klienten in på stigen mot framtiden’ ”(Abrahamsson och Berglund 2007 s. 94).

Utforskande och nätverksledarnas position Vår erfarenhet är att utforskandet underlättas av att nätverksledarna intar en sittande position. En placering i nivå med andra deltagare skapar bättre

utforskandets konst |

115

Nätverksmötets faser Den modell vi utvecklat för att beskriva processen i nätverksmötet består av sex faser eller mer korrekt av fem, där den sjätte mer är att betrakta som en ny funktionsnivå: inlednings- och trygghetsfasen orienteringsfasen den emotionella fasen omorienteringsfasen den klarifierande och sammanfattande fasen den engagerande och samarbetande fasen

Inlednings- och trygghetsfasen Utifrån ett utvecklingsperspektiv är mötets första fas grundläggande och har en avgörande betydelse för den fortsatta processen. Det namn som vi valt – inlednings- och trygghetsfasen– talar i mångt och mycket för sig självt. Det som är kännetecknande för fasen är försiktighet och avvaktande hos nätverket i en för de flesta ny och mycket annorlunda situation. Det är vanligt med nervositet, osäkerhet och rädsla. Nätverket söker både en mening och riktning och det är därför nätverksledarnas uppgift att erbjuda en inledande struktur.

Petitt och Olsson har myntat det användbara begreppet sammanhangsmarkering som i ett nätverksmöte innefattar en tydlighet beträffande roller, tillvägagångssätt och syftet med mötet: ”Att göra sammanhangsmarkering innebär att vi för oss själva är uppmärksamma på och klargör de ord som vi, våra klienter och andra engagerade personer använder för att beskriva oss själva, varandra och vad vi gör tillsammans inom ramen för vår gemensamma relation” (Petitt och Olson 1994 s. 146).

Syftet med att sammanhangsmarkera är bland annat att tydliggöra förväntningar och avsikter. Nätverket behöver hjälp med att förstå mötets ramar och spelregler. Till synes oviktiga detaljer kan i ett större perspektiv vara nog så viktiga för att trygga nätverket och lägga grunden för den fortsatta processen.

126 | nätverksmötesprocessen – faserna i ett nätverksmöte

Huvuduppgifter under inlednings- och trygghetsfasen • att ”trygga” nätverket genom att nätverksledarna erbjuder en struktur som tydliggör mötets ramar och spelregler (sammanhangsmarkeringar) • att nätverksledarna tar ledarrollen och utan att dominera skaffar sig mandat från nätverket för sin roll och uppgift • att med uppriktighet bjuda in nätverket till delaktighet • att lägga grunden för ett mer accepterande och tillåtande samtalsklimat • att lägga grunden för en utveckling mot ett samarbetande nätverk med en gemensam uppgift.

Förhållningssätt och interventioner under inledningsoch trygghetsfasen Ett gott mottagande – praktisk information

Nätverksledarna ansvarar för ett gott mottagande; välkomnar alla deltagare, hör efter om alla inbjudna har kommit och presenterar sig själva. Det är också viktigt att undersöka om alla sitter på lämplig plats och bistå med eventuella omflyttningar. Den praktiska informationen bör innehålla uppgifter om hur mycket tid som är avsatt för mötet samt en ungefärlig tid för fikapaus. Nätverksledarna bör också understryka att deltagarna har möjlighet att be om en paus vid behov.

Efter den praktiska informationen är det dags för en av flera sammanhangsmarkeringar: var man befinner sig lokalmässigt och vilken organisatorisk tillhörighet som nätverksledaren har. Det bör också framgå vem som har gett nätverksledarna uppdraget och förtroendet att leda nätverksmötet.

Vad kan man prata om – tystnadsplikten

Det är viktigt att klargöra hur det förhåller sig med frågan om tystnadsplikt, det vill säga att uppdragsgivaren har gett sitt godkännande till att tystnadsplikten upphävs under mötet. Det bör nämnas att godkännandet endast gäller under nätverksmötet om inte andra överenskommelser görs.

Det är också respektfullt att sätta ord på det förtroende som det innebär och att deltagarna förutsätts vara varsamma med den information som de får ta del av.

Nätverksledarnas roll och arbetssätt

Nätverksledarna behöver vara tydliga med sin roll och uppgift: att leda mötet och att understödja samtalsprocessen. Ledarskapet innefattar att hjälpa

nätverksmötesprocessen – faserna i ett nätverksmöte

| 127

fram dem som vill komma till tals och att bidra till att nätverket faktiskt pratar om det som man behöver prata om utifrån mötes syfte samt att vara behjälpliga med frågor för att öka förståelsen. Ledarrollen innebär också att hålla den röda tråden i mötet och att disponera tiden på ett bra sätt.

Nätverksledarna redogör också för att det inte ingår i deras uppgift att ha åsikter om sakfrågor eller komma med egna förslag till lösningar, utan understryker att det är nätverkets samlade erfarenhet och kunskap som är avgörande i detta avseende.

Nätverksledarna bör också berätta att de under mötet kommer att stå, sitta och röra sig i lokalen, att det är en del av hur de arbetar. Vi brukar säga att vi tänker bättre när vi står eller rör på oss. Det är respektfullt att erbjuda nätverket samma möjlighet, att sitta stilla på en stol en längre stund kan vara kontraproduktivt av flera skäl. Det är även klokt att informera om arbetssättet där nätverksledarna delar med sig av sina tankar (reflekterande positioner), det vill säga att det ibland händer att nätverksledarna pratar högt med varandra under nätverksmötet. Om allt detta är känt för alla från början blir det heller inte konstigt eller något man lägger någon större vikt vid när det sker.

Att bjuda in till delaktighet

Nätverksledaren behöver ge tydliga signaler till nätverket om att nätverksmötet inte är ett formellt möte med någon bestämd talarordning, där deltagarna förväntas räcka upp handen eller be om ordet. Nätverket uppmuntras till att prata med varandra och ställa de frågor som behöver ställas.

Nätverksmötet är deras möte och ett forum där alla ska kunna göra sin röst hörd. Det är även tryggt för nätverket att känna till att nätverksledarna griper in om det uppstår en situation där deltagare avbryter varandra på ett sätt som gör det svårt att komma till tals.

Nätverket presenterar sig

När den första inledande delen är klar är det dags för nätverket att presentera sig för varandra. En presentationsrunda bör alltid göras oavsett hur väl deltagarna känner varandra. Utöver den information som en presentation ger är det också ett tillfälle för alla att pröva sin röst i ett nytt sammanhang. Placeringen i rummet och presentationen är även viktig kunskap för nätverksledarna.

Nätverkets presentation bör förutom namn och relation till huvudpersonen eller huvudpersonerna även ge svar på hur länge man känt varandra och hur kontakten ser ut för tillfället. Det är även viktigt att berätta om

128 | nätverksmötesprocessen – faserna i ett nätverksmöte

Nätverksmöte med en grupp ungdomar Den här formen av nätverksmöten kan med fördel användas när oron handlar om en grupp ungdomar som har ett riskbeteende som behöver brytas, exempelvis kriminalitet eller mobbing. Upplägget skiljer sig från ett vanligt nätverksmöte i det att gruppen och inte individen är i fokus. Man diskuterar alltså inte varje ung person för sig, utan fokuserar på händelsen som föranlett oron och på det gemensamma beteendet.

Ofta är det socialtjänsten som är initiativtagare. Man kan ha fått in flera anmälningar från polisen och vill utöver de enskilda utredningarna få ett helhetsperspektiv. Det är också vanligt att initiativet kommer från skolan.

Nätverksledaren börjar med att träffa initiativtagarna för att få information om situationen och för att besluta vilka frågeställningar som är viktigast att prata om. Vidare diskuterar man vilka ungdomar och föräldrar som ska bjudas in och om det finns andra professionella som borde bjudas med. Vid kriminalitet eller annat riskbeteende kan det till exempel vara bra att bjuda med ungdomspolisen eftersom de har god kunskap om den lokala ungdomssituationen. Initiativtagaren får vanligtvis i uppgift att kontakta ungdomarnas föräldrar för att berätta om det planerade nätverksmötet. Om föräldrarna ger sitt godkännande skickar nätverksledarna ut en inbjudan och ibland kan även telefonkontakter krävas för att motivera föräldrar och andra viktiga att delta.

I nästa avsnitt vill vi beskriva den kraft och kreativitet som kan skapas när man samlar en grupp ungdomar i riskzonen till ett gemensamt möte med föräldrar och de professionella som är involverade. Det här mötet bidrog till att ge alla en tydligare bild av ungdomarnas situation, eftersom alla fick ta del av förstahandsinformation och möjlighet att ställa frågor.

Betydelsefulla kontakter knöts, kreativiteten ökade och hopp väcktes om en annan och bättre utveckling.

Fem ungdomar på glid Socialtjänsten hade fått in flera polisanmälningar runt fem ungdomar i 13-årsåldern som gjort sig skyldiga till omfattande skadegörelse i sitt bostadsområde. Dessutom fanns det misstanke om inbrott och skadegörelse i en förskola.

Nätverksmötet planerades tillsammans med skolan och socialtjänsten.

Till mötet beslöt man att bjuda in ungdomarna med sina föräldrar, tre socialsekreterare som ansvarade för de enskilda utredningarna, personal från

174 | nätverksmöten med olika upplägg

ungdomsgården och två ungdomspoliser. Efter visst mobiliseringsarbete gick sedan mötet av stapeln en kall kväll i mars.

Efter den första inledningen fick de vuxna göra en resa tillbaka till tiden då de själva var 13 år gamla. De fick fundera kring vad som var viktigt då, vilka de lyssnade på, vad de tänkte på och vad som hade haft betydelse för dem. Ungdomarna lyssnade noga och det var mycket som de såg ut att känna igen. De verkade överraskade över att föräldrarna hade haft så snarlika tankar som de själva. Socialtjänsten fortsatte med att informera om sin roll och de utredningar som skulle göras. Polisen beskrev skadegörelsen och inbrottet i förskolan och personalen på ungdomsgården återgav sin oro för killarna och den förändring de märkt den senaste tiden. Föräldrarna fick tillgång till mycket ny information. Det blev uppenbart vilken stor förändring som skett runt pojkarna och hur stor den oro var som många bar på.

Så småningom delades deltagarna upp i en mamma- respektive pappagrupp samt en ungdomsgrupp. De professionella fördelades på de tre grupperna. Ungdomarna fick i uppgift att diskutera hur de skulle få föräldrarna att bli mindre oroliga och vad de önskade från de vuxna. Föräldragrupperna ombads dels prata om den information som de fått ta del av och dels fundera kring vad de trodde skulle behövas för att vända den negativa utvecklingen.

Vid återsamlingen hade killarna önskemål om att göra saker tillsammans med de vuxna, exempelvis spela brännboll, åka till äventyrsbadet med fritidsgården och att åka på en fiskeresa. De önskade också att fritidsgården skulle hålla öppet på helgerna.

De vuxna hade mest diskuterat det som hänt, bytt telefonnummer med varandra och kommit överens om att ta kontakt om killarna ville sova över. De var dock mycket positiva till killarnas olika förslag. Det bestämdes direkt att de skulle ha en gemensam brännbollsdag. En pappa tog initiativ till att ordna en fiskeresa och en fiskegrupp bildades. Ungdomsgården skulle undersöka möjligheten att ha öppet en kväll varje helg, dock under förutsättning att föräldrarna ställde upp och hjälpte till.

Mötet avslutades i en uppsluppen stämning. Killarna var lite fnittriga och verkade må gott när de såg sina föräldrar prata med varandra. Det var svårt att tro att det var samma möte som påbörjats fyra timmar tidigare.

nätverksmöten med olika upplägg |

175

engagerande nätverksmöten metod och praktisk tillämpning

engagerande nätverksmöten ger en pedagogisk introduktion till nätverksterapins metod och teori. Nätverksmöten är användbara i många olika situationer inom det psykosociala arbetet. Några exempel på situationer där nätverksmöten är till hjälp: • när barn och ungdomar inte kan bo kvar i sin familj • i utredningssituationer • för ökad förståelse och förbättrat samarbete • för att dela information och kunskap.

Författarna delar med sig av fallbeskrivningar ur sin egen 25-åriga praktik och guidar läsaren genom nätverksmötets olika faser, etiska frågor och nätverksterapins systemteoretiska rötter. Boken tecknar en gedigen bild av hur ett modernt nätverksarbete kan bedrivas och fungerar både som inspiration och vägledning för dagens socialarbetare.

Boken riktar sig till yrkesverksamma inom psykosocialt behandlingsarbete och kan också användas som läromedel och till fortbildning.

Karin Hedberg Eriksson, Maria Moody Källberg, Maria Ström och Barbro Tenerz är ledande inom det svenska nätverksarbetet.

De har arbetat och utvecklat nätverksmötets möjligheter sedan slutet av 1980-talet och är i dag flitigt efterfrågade som föreläsare, utbildare och handledare.

ISBN 9789172058972

9

789172 058972

karin hedberg eriksson barbro tenerz maria ström maria moody källberg

engagerande

nätverksmöten metod och praktisk tillämpning