9789175671765 by Smakprov Media AB

I Sverige väntar Lea på sin lillebror. Han är på flykt från Eritrea. Tänk om han var med på båten?

I samma serie ingår: Valet är ditt

Christina Wahldén MED LIVET SOM INSATS

Det är den 3 oktober 2013. En båt med 500 flyktingar börjar brinna. De är mitt ute på havet. Många kan inte simma.

SAMHÄLLE

CHRISTINA WAHLDÉN

www.viljaforlag.se

MED LIVET SOM INSATS VILJA

Titel: Med livet som insats Författare: © 2014 Christina Wahldén Omslagsfoto: Antonella Nusca/Gamma/IBL Bildbyrå Bilder inlaga: s. 15 Francesco Malavolta/IBL Bildbyrå; s. 36 Zumapress/IBL Bildbyrå; s. 47 Giulio Piscitelli/ IBL Bildbyrå Omslag och layout: Eva Andreasson Första upplagan 2014 Sidantal: 68 Lättlästnivå: 3 av 4 (Large) Lix: 19 ISBN 978-91-7567-176-5 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.

CHRISTINA WAHLDร N

Med livet som insats

Vilja fรถrlag

Kapitel 1

Det är en kväll i början av oktober. Hösten har kommit. Trädens löv är röda och luften är kall. Lea står i köket och lagar middag. Hennes två barn sitter och ritar vid köksbordet. Hon ser på sina barn och ler. Lea tänker att deras liv är så annorlunda än det liv hon själv hade när hon var liten. När hon ännu bodde med sin familj i Eritrea. 3

Lea är tacksam att hennes barn inte har behövt fly för sina liv som hon har gjort. Hennes barn är trygga. De har mat att äta. De får säga sina tankar fritt. De får gå i skolan. Så som det ska vara, tänker Lea. Hon är glad att de har det så bra. Att hon själv fick stanna i Sverige. Att hon fick utbildning. Lea är lärare och hennes man Isak är läkare. De har byggt sig ett bra liv. De har det fint nu. Då ringer telefonen. Lea tror att det är Isak som ringer. Han kanske är sen från sitt arbete på sjukhuset. 4

– Hallå? säger hon. Det knastrar och sprakar i telefonen – Hallå? – Lea? Hon håller andan. Måste ta tag om kanten på diskbänken. Det är hennes lillebror. Hon vet att han vill till Sverige. Är han på väg nu? – Gash? – Vi åker i natt. Med båt, viskar han upphetsat. – Var är du? frågar Lea och tittar samtidigt på barnen som ritar. – De säger att vi är i Misrata. Jag vet inte riktigt. 5

Hon drar efter andan. Gash är i Libyen. – Hur kom du dit? – Vi tar det när vi ses. Det är en lång historia, säger Gash. – Åk inte vidare över havet. – Jag måste! – Det är farligt! – Jag har inget val. Jag kan inte vända hem till Eritrea. Det vet du. Det är lika farligt. Och jag har inget liv där, säger Gash. – Men det är många som dör på resan. Jag ber dig, res inte! Lea höjer rösten. Hennes barn slutar rita och tittar på henne. 6

Hon går ut i hallen så att de inte ska höra. – Det är för sent nu. Jag kommer till dig och din familj så fort jag kan. Sedan börjar livet, säger Gash. – Hur ska du ta dig hit? säger Lea. – Det ordnar sig, säger han. – Hur då? – Jag har betalat för hela vägen, säger han. – Gash! – Jag måste gå nu. – Ring så fort du är i Europa! säger Lea. – Jag lovar, säger Gash. – Jag älskar dig, lillebror, säger hon. 7

Hon vill att han ska veta det. – Hej då, svarar han. Lea blir stående med telefonen i handen. – Vem var det, mamma? säger hennes dotter från köket. – Det var din morbror, säger Lea. – Vad ville han då? Lea tar ett djupt andetag. – Han ville inget särskilt. Hon vill inte oroa barnen. Senare samma kväll, när barnen sover, berättar hon för Isak om samtalet från Gash. 8

– Vi kan inte göra något för att hjälpa honom, säger Isak. – Jag är så orolig, säger Lea. Hon gråter. – Vi klarade oss ju när vi flydde, säger Isak. – Vi hade tur. Alla har inte samma tur. Och vi var två. Gash är ensam, säger Lea. Den natten sover Lea dåligt. Hon hör Isaks lugna andetag bredvid sig i mörkret. Hon tänker på sin bror. Han som är döpt efter floden Gash hemma i Eritrea. Han är mycket yngre än hon. 9

Men de har alltid stått varandra nära. Flera av deras syskon har dött av svält eller sjukdomar. I gryningen slumrar Lea till. Hon drömmer om en båt på havet. Hon drömmer om eld. Om att hon faller genom ett djupt vatten. Lea vaknar av sitt eget skrik. – Vad är det? frågar Isak sömnigt. – Ingenting. Jag hade en så otäck dröm, säger Lea.