9789144089775

12 mm

Språk och diskriminering

Men vad utmärker ett diskriminerande språk? Hur avgör man när det är fråga om diskriminering? Och hur kommer det sig att diskriminerande uttryck och situationer uppstår gång på gång och på så många olika sätt? Författarna till den här boken diskuterar hur ett språkbruk kan bidra till diskriminering, liksom hur språket speglar föreställningar som kan vara diskriminerande. ­Utgångspunkten är att språk är och innebär en social handling, ett v­ erktyg vi använder för att skapa relationer till andra.

Språk och diskriminering är avsedd för utbildningar inom språk, samhällsvetenskap, juridik och pedagogik, liksom för kurser som rör genus och kritiska rasstudier. Boken vänder sig även till dem som arbetar med antidiskrimineringsfrågor av något slag.

| Språk och diskriminering

Våra erfarenheter, idéer och föreställningar om andra människor styr hur vi bemöter varandra. En grupp kan exempelvis uppfattas som främmande och avvikande av andra grupper och därför behandlas med misstänksamhet eller avoghet. Uppfattningar om vem som ses som normal och vem som ses som avvikande konstrueras ofta med hjälp av språket. Sättet att uttrycka sig på kan därmed visa vilka diskriminerande strukturer vi lever inom.

Lann Hornscheidt Mats Landqvist

Lann Hornscheidt är professor i genusvetenskap och språkanalys vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Mats Landqvist är docent i svenska vid Södertörns högskola. De har i sin forskning bland annat intresserat sig för frågor som rör språk och diskriminering, konstruktivistisk ­pragmatik och intersektionalitet.

Språk och diskriminering

Lann Hornscheidt Mats Landqvist

Art.nr 37398

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08977-5_01_cover.indd 1

2014-07-02 09:33

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37398 ISBN 978-91-44-08977-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: © re_bekka/Shutterstock.com Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-08977-5_01_book.indd 2

2014-06-27 13.41

Innehåll

Introduktion 7 Språk och diskriminering 8 Offentligt språk och diskriminering 11 Bokens disposition 18 Kapitel 1 Socialkonstruktivism 23 En konstruktivistisk syn på verkligheten 23 Språk och konstruktivism 25 Kön som konstruktion 29 Sammanfattning 32 Kapitel 2 Språkhandlingar 35 Pragmatik som språkteori 36 Situationer och kontexter 42 Teorier om språk och tänkande 47 Teorier om språkhandlingars betydelse 49 Sammanfattning 56

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 3

3

2014-06-27 13.24

Innehåll

Kapitel 3 Diskriminering 59 Diskriminering som social struktur 60 Makt och diskriminering 68 Språkets roll för diskriminering 75 Internaliserad diskriminering 81 Sammanfattning 85 Kapitel 4 Diskursanalys av språk och diskriminering 87 Olika typer av diskursanalys 89 Dispositivanalys 99 Sammanfattning 108 Kapitel 5 Interdependens 111 Ett samspel mellan kategorier 112 Sammanfattning 117 Kapitel 6 Kontextualisering 119 Kontextualisering i medierapportering 121 Sammanfattning 132 Kapitel 7 Positionering 135 Olika typer av positionering 136 Språkets roll i positionering 143 Samhällsdebatten som arena för social positionering 145 Positioneringens språkliga bas 148 Sammanfattning 157

4

978-91-44-08977-5_01_book.indd 4

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Innehåll

Kapitel 8 Språk och diskriminering i yrkeslivet 159 Uppfattningar om diskriminering som handling och rollmönster 160 Diskrimineringsdiskurser 168 Konstruktion av roller 173 Vem blir diskriminerad? 177 Pejorisering – fult eller nedsättande språk 180 Sammanfattning 184 Kapitel 9 Mediedebatter om diskriminering 185 Debatt om barnkultur 186 Andra pågående diskussioner 195 Sammanfattning 201 Litteraturförteckning 203 Sakregister 215

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 5

5

2014-06-27 13.24

978-91-44-08977-5_01_book.indd 6

2014-06-27 13.24

Introduk tion

Vad kan man behöva veta om diskriminering i Sverige idag? Vem som blir diskriminerad? Hur det brukar gå till? Vem som orsakar, står bakom, uppmuntrar eller på annat sätt är ansvarig för att människor diskrimineras?

Den här boken diskuterar hur språket används och hur språkanvändningen kan bidra till diskriminering, eller hur språket speglar föreställningar som kan fungera diskriminerande. Idéer om vem som ses som normal, välartad, vanlig eller typisk, eller motsatsen – onormal, ohyfsad, avvikande, marginell – konstrueras ofta med hjälp av språket, dvs. människor talar med varandra och om varandra på ett sätt som framkallar bilder som bygger på deras olika uppfattningar.

Våra erfarenheter, idéer och föreställningar om andra människor eller grupper styr hur vi bemöter varandra i vardagen. En grupp kan t.ex. uppfattas som främmande och avvikande av andra grupper och därför behandlas med misstänksamhet, avoghet eller undvikande. Sättet att uttrycka sig på om den gruppen kan visa vilka diskriminerande strukturer som vi lever inom.

Men ibland kan det vara svårt att sätta fingret på om eller hur en situation är diskriminerande. Vad som egentligen utmärker en diskriminerande handling och hur nedvärderande attityder till människor och grupper kommer till uttryck är frågor som är angelägna men ibland svåra att besvara.

Den semantiska bakgrunden till ordet diskriminera är ’att urskilja’, med den innebörden att urskiljningen görs på ett negativt sätt, så att en person eller grupp ses som avvikande, speciell, besvärlig, svårhanterlig eller liknande. Det leder i sin tur till att dessa människor blir behandlade eller bemötta på ett annat (sämre) sätt än de annars skulle bli. Diskriminering kan handla om konkreta missgynnande handlingar som drabbar kvinnor, unga, medlemmar av någon etnisk grupp eller andra människor och grupper, © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 7

7

2014-06-27 13.24

Introduktion

t.ex. olika typer av social, ekonomisk och politisk underordning. Det kan också röra sig om en persons upplevelse av att vara kränkt, utesluten eller missgynnad på mer eller mindre konkreta sätt.

En viktig fråga är hur vi i samhället talar om diskriminering. Man kan ju använda språk som ett verktyg både för att bidra till diskriminering och för att motarbeta diskriminering. I den här boken diskuteras därför olika sätt att se på diskriminering, med ett särskilt fokus på språk. Språket är grundläggande för flera olika typer och nivåer av handling och tänkande, inte minst i relation till upplevelser av och åsikter kring diskriminering.

Språk behövs bland annat för att vi ska kunna beskriva och kategorisera vår omvärld, hantera livet och världen, förstå världen och oss själva som en del av den. Språket spelar också en roll för hur vi uppfattar vår identitet, våra föreställningar om oss själva och andra. Dessutom ger språket oss ett verktyg för att skapa relationer till andra, och se relationen mellan olika företeelser.

Det kan analyseras på flera sätt, med allt från ordval och grammatiska konstruktioner till informationsstrukturer. Här är utgångspunkten att språk är och innebär en social handling och därför analyseras språklig betydelse från den situation där språket används.

Språk och diskriminering Språkbruk som uttrycker rasistiska och sexistiska uppfattningar förekommer t.ex. på extrempolitiska hemsidor och i kommentarfält som följer på debattartiklar. Det har på senare tid uppstått en slags offentlig diskussion kring bland annat migration och integration där uttrycken är hårda och hatiska – men där deltagarnas identitet inte alltid är synlig. Den här typen av diskursiv nedvärdering bygger ibland på rasism och tar sig oftast två typer av uttryck, den diskriminerade gruppens rättigheter förnekas eller ifrågasätts och dess medlemmar benämns på ett nedsättande sätt. Hur det går till finns väl beskrivet i olika undersökningar av rasistiska diskurser (se t.ex. Riesigl & Wodak 2005, Boreus 2005).

Det är emellertid inte enbart anonymiserade kommentarfält som kan innehålla sexistiska eller rasistiska betydelser. Det förekommer även t.ex. i skämt och vitsar, i barnböcker, radioprogram och i inredningsmagasin, för att bara nämna några exempel. Den så kallade vardagsrasismen möter man lite överallt, och många gånger är den rasistiska innebörden så normaliserad, 8

978-91-44-08977-5_01_book.indd 8

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

att man inte ens skulle uppfatta det som uttrycks som rasistiskt, i synnerhet inte som skribenten är ute efter något helt annat än att propagera för en rasistisk inställning. De flesta anser väl t.ex. att det är helt okej att tala om heminredning i ”kolonialstil”, även om det uttrycker en positiv association till kolonialism och där man ser kolonialismen från ett förgivettaget europeiskt håll.

När är språket diskriminerande?

Det som kan avgöra om språk är diskriminerande är hur en person tilltalas och hur personer omtalas som representanter för sin grupp på ett negativt sätt. När vi använder språk kan vi alltså utesluta människor eller peka ut människor på ett sätt som kanske inte är helt adekvat, där exempelvis våra fördomar kan spela in. Språk kan också användas aktivt, som ett verktyg för att diskriminera andra, t.ex. förolämpa, förtrycka eller kränka någon.

Men nedsättande språkbruk kan också vara av mer allmän art så att det som kränker inte är så synligt. Ibland blir människor osäkra på om en benämning av en grupp, t.ex. romer, är rasistisk, allmänt nedvärderande eller neutral.

En annan aspekt av denna identitetstillskrivning gäller också hur olika grupper använder språket olika. En lång rad gamla lagrade föreställningar aktualiseras när vi pratar om andra. Det kan handla om hur vi tänker oss att kvinnor och män samtalar, hur ”svarta”, ”vita”, homosexuella, gamla eller migratiserade personer uttrycker sig.

Redan här kan man slå fast att det knappast är vissa prepositioner, pronomen eller verb som skapar eller förhindrar diskriminering. Inte heller behöver enstaka nedsättande benämningsord vara diskriminerande i sig – det är snarare så att de kan få en diskriminerande innebörd i en särskild situation.

Det kanske inte heller är talarens eller skribentens avsikt att diskriminera som avgör om situationen är diskriminerande. Diskriminerande betydelser skapas många gånger på ett mer mångsidigt sätt. Man behöver därför utgå från en relativt komplex analys av språk och diskriminering, särskilt om man vill förstå varför diskriminering är ett så långvarigt och mångsidigt fenomen.

Så hur ska man bedöma alla mer eller mindre subtila uttryck för personer och grupper ur ett diskrimineringsperspektiv? Följande förklaringar kan spela in som komponenter:

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 9

9

2014-06-27 13.24

Introduktion

• Situationen skapar betydelsen, dvs. att det beror på vem som säger

något till vem i en viss situation för att ett yttrande ska anses diskriminerande.

• Sociala processer kan bidra till nya betydelser, t.ex. att ord som bög och nörd omförhandlas och neutraliseras av de grupper som börjar benämna sig själva med ordet. Det gäller även i viss mån kvinnliga tonåringar som neutraliserar och använder benämningen hora inom gruppen. Och hur ska man då se på dessa ords diskriminerande betydelse?

• Politiska processer kan omförhandla vilka ord som lämpligen bör användas, så att t.ex. zigenare ersätts med rom och lapp med same. Här hittar vi många gånger offentlighetens officiella norm, som ibland blir angripen som ”politiskt korrekt” (och därmed onödig).

• Övergripande sociala strukturer ger upphov till språklig betydelse, så att förekomsten av exempelvis rasism i ett samhälle ger upphov och anledning till att man behöver tillskriva personer en ”ras” och därmed använda ord som benämner raser.

• Vår kognition, dvs. tänkande, minne och uppfattning om världen, skapar olika skikt av betydelser. Ett ord blir nedsättande om något av betydelseskikten bidrar till att ordet kan användas kränkande.

Uttrycket intellektuellt funktionshindrad betyder inte riktigt samma sak som utvecklingsstörd eller miffo. Det finns alltid betydelseskillnader mellan två ord, även om de är relativt synonyma, eftersom olika (positiva eller negativa) egenskaper är inbakade i ordets betydelse.

De här förklaringsmodellerna både kompletterar varandra och kan kollidera med varandra. Längre fram i den här boken återkommer flera av dem och diskuteras mer i detalj.

Diskrimineringen utgår inte enbart från hur olika personer och grupper refereras. Den finns också i själva kategoriseringen. Det kan vara olika sätt att anta sin egen och andras identitet, olika sätt att tala på (vetenskapligt, mycket snabbt, på dialekt) som utesluter andra, rasistiska metaforer, att man utgår från att den egna normen även gäller alla andra, och så vidare.

Föreställningar kring ”den andre” skapas och bekräftas med språk och konstrueras ständigt i vardagen, t.ex. i yrkessammanhang. Det är en grundläggande fråga för hur språk och diskriminering samverkar, och därför 10

978-91-44-08977-5_01_book.indd 10

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

handlar flera kapitel i den här boken om det. På ett mer specifikt plan vill vi som skrivit den också ta upp frågor som man som läsare kan ha om språk och diskriminering, som följande: • Vad utmärker ett diskriminerande språk?

• Vilken relation finns mellan språk och överordnade strukturer, som

traditioner och kulturella vanor?

• Vilken roll spelar tidsandan för vad vi uppfattar som diskriminerande?

Ändrar språket sin innebörd över tid?

• Vem använder ett diskriminerande språkbruk?

• Hur avgör man när det är fråga om diskriminering: en talares avsikter

kring vad den säger eller skriver, en persons uppfattning om eller upplevelse av att känna sig diskriminerad eller något annat?

• Kan språket vara helt neutralt och fritt från diskriminerande betydelser och innebörder? Går det att uttrycka sig helt icke-diskriminerande? Finns det några språkregler som man kan använda för att undvika ett diskriminerande språk?

• Vilken skillnad gör språk som skrift eller tal? Offentligt eller privat?

I mötet mellan offentlighet och allmänhet?

• Varför blir debatten om symboler, språk och diskriminering så laddad? Vilken roll spelar emotioner och språkkänslan för att värdera relationen mellan språk och diskriminering?

• Hur kommer det sig att diskriminerande uttryck och situationer uppstår gång på gång och på så många sätt?

Dessa frågor är inte enkla att besvara, och för de flesta av dem finns inget entydigt svar. I bokens olika kapitel kommer de att aktualiseras flera gånger, och det är en ambition att du som läsare ska kunna diskutera dem och föreslå kvalificerade svar på dem.

Offentligt språk och diskriminering Språket spelar en roll för hur vi diskuterar och hanterar den diskriminering som vi ser omkring oss. Hösten 2012, exempelvis, var intensiv när det gällde debatten kring rasism, med flera olika incidenter som togs upp i media och som engagerade såväl offentliga debattörer som allmänheten. Flera gånger © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 11

11

2014-06-27 13.24

Introduktion

rörde det sig om s.k. symbolfrågor, t.ex. att barnlitteratur av visst datum ansågs innehålla rasistiska inslag eller att en viss typ av bilder av svarta människor frammanar rasistiska föreställningar. Denna inriktning av debatten blev kommenterad, och man menade att symbolfrågorna stal utrymme från verkligt missgynnande av vissa grupper. Sherlot Jonsson skriver att sådana konkreta diskrimineringssituationer förblir okommenterade (DN 2012-11-12), som att det inte skapas någon debatt när ett icke-vitt barn far illa, medan Tintin i Kongo och Liten skär skapar stor upprördhet. Man frågar om det t.ex. är mer diskriminerande att en icke-vit person nekas arbete eller att barn tillåts läsa Tintin-album.

De som har följt med i den här typen av debatt har kanske noterat att det finns olika åsikter om vad rasism är, vem som är rasist, hur man ska förstå rasistiska uttryck och hur man kan diskutera rasism som samhällsfråga: som en moralisk fråga, som en fråga om lagbrott, som en arbetslivsfråga, som ett kollektivt fenomen, som individens ansvar m.m.

Man måste nog hålla med om att symbolfrågorna kan leda till laddade situationer, som när Kulturhusets ungdomskulturchef en morgon den 25 september 2012 beslutade att ta bort alla Tintin-böcker från barnavdelningen och flytta dem till Serieteket, eftersom de innehöll rasistiskt stoff. På Aftonbladets löpsedel kunde man den dagen läsa att seriealbumen tagits bort på grund av ”afrofobi”. Händelsen utlöste en arg debatt under förmiddagen.

Flera politiker protesterade, t.ex. kulturministern, som undrade vad som ”blir nästa steg”, och Stockholms kulturborgarråd beordrade Kulturhuset att ”inleda ett värdegrundsarbete” om ”hur man stärker yttrandefriheten”.

Hon kallade händelsen ”magplask” och såg på den som ”oerhört allvarlig” och syftade då på att man ”börjar politisera kultur”. Då jämförde hon med Ungern, där hon menade att politiker bestämmer vad som får visas i kultursammanhang.

I detta snabbt uppblossande raseri hävdades bestämt att man inte får bannlysa böcker och att Tintin tillhör vår kultur och kulturhistoria, men det fanns också en tydlig underton av att händelsen var baserad på klåfingrighet och överkänslighet när det gäller rasism. Termen ”afrofobi” kan också föra tankarna till en teoretisk och akademisk inställning till människors reaktion.

Termvalet kan bero på mediernas behov av att kommentera händelserna något polariserat för att kunna spegla den starka och omedelbara känsla av protest som många kände.

12

978-91-44-08977-5_01_book.indd 12

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

Raseriet varade i ett par timmar. Klockan 10.47 meddelades det att Tintinböckerna tagits tillbaks till sin ursprungliga plats. Därmed upphörde också all diskussion om det väsentliga i fallet, dvs. inte att man flyttade böcker utan om varför minsta lilla påpekande om och antydan om rasistiska uttryck väcker sådan vrede – och hur man skulle kunna föra en diskussion om detta i bland annat barnkultursammanhang. Flera debattörer påpekade att man nyligen tagit bort rosa och blå barnböcker efter påtryckningar från genus­ vetare. Detta skedde utan någon kommentar alls från allmänheten. Det finns alltså en annan inställning till rasism, men de som påpekar något i den vägen blir genast omkonstruerade som överkänsliga eller rabiata. Begreppet ”politisk korrekt” dyker också upp i sin mest negativa betydelse, och ställs mot begreppet ”yttrandefrihet”. Det är ett klassiskt argumentationsmönster, vilket ibland har använts mot feminister som kämpat för jämställdhet men som beskyllts för en världsfrånvänd och orealistisk idealism.

Efter händelsen fortsatte diskussionen där även den normkritiska rösten fick utrymme, men inte längre enbart som språngbräda för den initiala ilskan.

Exempelvis kommenterade organisationen för afrosvenskar händelsen i svt:s Kulturnyheterna utifrån begreppet ”white rage”, dvs. den vita privilegierade gruppens ilska över att bli kritiserad för att skratta åt icke-vita personer, vilket de menade skulle innebära att vita privilegier kringskärs. Därmed skiftade man fokus från själva händelsen till den rasande reaktionen. Man menade att en del av kulturen innehåller rasistiska drag som inte bara går att klippa bort. Det kan förklara raseriet. Att böcker tas ur ett sortiment eller bibliotek är i sig inte särskilt uppseendeväckande. Det sker hela tiden, men när det inte beror på att böckerna anses ha spelat ut sin roll eller vara av dålig kvalitet utan på att frågan om rasism dyker upp blir det mer känsloladdat. Den här typen av argumentationsmönster är en bra startpunkt för att analysera och försöka förstå diskrimineringen och dess språkliga uttryck.

Social k ategorisering

Diskriminering består i att personer värderas olika på grund av ett drag som egentligen inte har med det som värderas att göra, t.ex. genom konstruktioner utifrån hud- eller hårfärg. Ibland är värderingen inte medveten och ibland inte heller uppfattad som orättvis eller absurd. Det är denna mentala nivå som aktivister, forskare och debattörer fokuserar när de vill visa hur © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 13

13

2014-06-27 13.24

Introduktion

rasistiska tankesätt kommer till uttryck, kanske utan att den som tänker så vet om det. Detta sätt att värdera andra måste ses i ljuset av hegemoni, och utifrån att det innebär privilegier att behålla en hög värdering av den egna identiteten, kanske på bekostnad av andra.

Den arga majoriteten kan mycket väl uppleva ett hot mot sin egen värdering när någon t.ex. vill rensa ut barnlitteratur som reproducerar rasism.

När företrädare för majoriteten hävdar att böckerna är del av ”vår kultur” visar det en kulturföreställning som bygger på traditioner där rasismen ingår helt normalt, även om den aspekten sällan kommer upp i debatten. Med ”kultur” menar man ju vanligen något positivt som står fritt från rasism, sexism och liknande. När någon emellertid ifrågasätter kulturella uttryck, som ett seriealbum, med hänvisning till rasism, hotas samtidigt den egna positiva och normala kulturbilden. Mot bakgrund av det kan man möjligen förstå att hotet mot det normala och invanda, det som kan tas för självklart, väcker starka känslor.

Detta hot mot den egna identiteten är också något helt annat än när t.ex. icke-vita barn mobbas. Sådana fall kan väl de allra flesta känna ilska och sorg inför. Men den upplevelsen utmanar inte någon privilegierad och internaliserad självbild. Det kan alltså finnas anledning att undersöka just självbilder och deras sociala positionering.

En händelse kan tolkas som en bekräftelse på rasistiska ”fakta” av en individ, medan en annan inte skulle tolka den så. I ett samhälle som baseras på att det är skillnad mellan människor, t.ex. för att de hör till olika raser, antar man också att de kategoriseringar som skapar skillnader är självklara och att kategorier som bygger på ras antas vara naturliga, biologiska och definierade av vissa egenskaper. Idag vet vi att mänskligheten inte består av olika raser. Ungefär detsamma gäller för kön som kategori. När man ser det som självklart att människor antingen är kvinnor eller män, tänker man kanske inte att rollerna för hur dessa två kön uppfattas och realiseras är mycket varierade och dessutom konstruerade. Många människor är också medvetna om att gränsen är flytande mellan könen och att det kan finnas något i övergången mellan kvinna och man, transpersoner, eller när ett nyfött barns könstillhörighet är oklar. Men själva indelningen i två kön ifrågasätts ändå inte i de flesta fall.

14

978-91-44-08977-5_01_book.indd 14

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

Språkets roll i k ategoriseringen

Språk används för att skapa de grundläggande sociala kategorier som vi använder, t.ex. ras och kön. Det är svårt att värja sig mot att det sker, och man måste ju använda språk. Men vilka kategorier som är relevanta i en situation beror på vilka behov och normer som styr. Därför kan det uppfattas som aktuellt och korrekt att ibland kategorisera enligt ras och ibland enligt kön, även om vi inte tänker på att vi växlar – snarare uppfattar vi det som vi gör i varje stund som det ”normala”. En svart kvinnas sätt att kommunicera skulle alltså ibland kunna uppfattas som uttryck för ras och ibland som uttryck för kön, kanske mer sällan som en egen kategori bestående av båda.

En betydelsefull aspekt är att det inte skulle uppstå någon tolerans för sexism eller rasism utan den här typen av grundläggande skillnader och kategoriseringar. Och med det i åtanke kunde man överväga andra åtgärder för att motarbeta sexism och rasism än de man använder idag. Kanske skulle man inte bara skylla rasism på illasinnade, obildade eller själviska personer och grupper. Om man vill komma åt själva grunden till diskriminering kan man istället vända blicken mot mycket invanda tankesätt – och de här tankesätten kan bli synliga när man analyserar språk, t.ex. vad som uttalas eller som förutsätts med ett visst språkligt uttryck.

En poäng är förstås att språket till allra största delen är kollektivt, alltid gemensamt, för att kunna fungera som verktyg för kommunikation – men även för tänkande och som social markör. Man kan säga att språket bär på våra gemensamma erfarenheter. Men de gemensamma erfarenheterna är samtidigt präglade av samhällets privilegierade grupper. Språket är därför inte alls fritt från värderingar, även om vi ofta kanske tänker på språk på det sättet. Det blir tydligt när någon föreslår en språkförändring, som i hendebatten som utmanar hur vi brukar prata om och se på språkliga mänskliga referenter i termer av kön.

När det gäller språk som vi använder när strukturella skillnader debatteras skriver Sherlot Jonsson (2012) följande: Benämningen icke-vit är dessutom problematisk eftersom den kommer ur ett extremt rasistiskt sammanhang som apartheidsystemets Sydafrika. Den enda mänsklighet som accepterades var vit och alla andra blev en negation, de så kallade icke-vita. Och det som befästs i språket kommer också att befästas i vårt medvetande.

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 15

15

2014-06-27 13.24

Introduktion

Att benämna någon ”icke-vit” handlar om att konstruera personer som inte ingår i den ”normala” kategorin eller den privilegierade gruppen när det gäller hudfärg. Men den här typen av konstruktion är också ett sätt att essentialisera den andre, dvs. att konstruera någon på ett befäst sätt som inte lämnar någon öppning för andra benämningar.

Valet av ord, benämningar och termer skapar en grund för hur vi tänker på den som blir benämnd. Använder man icke-vit kommer den som benämns att uppfattas just så, kanske till skillnad från en upplevelse som inte har med hudfärg att göra. Det intressanta är att Jonsson själv refereras till och benämns som ”icke-vit” av andra debattörer, utan att ha blivit tillfrågad om det: Utan ont uppsåt refererar exempelvis DN:s Sverker Lenas till Makode Linde och mig som välargumenterande ”icke-vita” skribenter. Men frågan är om han refererar till mig för att min artikel i SvD (25/9) var välargumenterad? Eller för att jag är mörkhyad? Eller både och? Och väger verkligen min argumentation på grund av mängden pigment i min hud tyngre än Sverker Lenas? Jag kan absolut tillföra nya berättelser ur mitt perspektiv. Men Sverker Lenas är, trots avsaknaden av pigment, en utmärkt antirasistisk skribent som ger berättelser ur sitt perspektiv. Låt oss därför inte gå i fällan och rasifiera argumenten!

Här skiljer Jonsson mellan språk och tanke och att argumentationen är lika mycket värd oavsett vilken föreställning om hudfärg som debattören har.

Poängen verkar vara att olika erfarenheter och samhälleliga positioner kan vara giltiga som tolkningar av en diskrimineringssituation, dvs. både den diskriminerades och den privilegierades perspektiv kan vara värdefullt för en antirasistisk argumentation. Så vem kategoriserar vem här? Det framgår implicit att det är en vit person som kategoriserar en annan person som icke-vit. För kanske skulle en svart person använda en mer positiv kategorisering i detta fall. Dessutom skapas här en dikotomi mellan en vit person, som ses som allmängiltig, och en icke-vit person med ett specifikt budskap och perspektiv.

Men när frågor om jämställdhet, integration och liknande diskuteras kommer ibland ändå olika synsätt i kollision med varandra. Olika förklaringsmodeller, erfarenheter och åsikter blandas i debatten och resultatet kan bli en känsla av att alla pratar om olika saker. För att komma närmare en förståelse av attityder, handlingsbenägenhet, systematisk särbehandling och 16

978-91-44-08977-5_01_book.indd 16

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

annat som kan förknippas med diskriminering behövs både teorier som hanterar den typen av aspekter och en adekvat analys av argumentation om sexism eller integreringspolitik.

Sociala k ategorier och hen-debat ten

En grundläggande tanke är att situationen och det språk som används samspelar för att skapa betydelse. Den tanken leder till att en del av de offentliga diskussionerna om så kallat inkluderande språk kan ses i ett nytt ljus. Ta t.ex. debatten om det könsneutrala pronomenet hen. Poängen är knappast att just detta pronomen är könsneutralt på något unikt sätt – de flesta personliga pronomen i svenska språket är det, t.ex. jag, du och de. Det som upprör är nog istället rädslan för möjligheten att benämna en omtalad person i singularis på ett okönat sätt, även om det finns tusentals möjliga språkhandlingar där man alltid skulle göra det. Det visar att den allmänna upplevelsen av språket är att det verkar utgöra och förändra verkligheten, och inte bara skapa en bild av den. Antagligen är det en ganska omedveten tanke, vilket kan bidra till att den här typen av språkförändringsförslag tas emot med irritation och motstånd av vissa människor, medan andra välkomnar den.

Motståndare till hen är kanske rädda för att ett könsneutralt språk ska leda till ett könlöst samhälle eller liknande – eller också känner de sig anklagade för att använda en språknorm som är icke-neutral eller orättvis. Det kan också vara på det motsatta sättet: hen-kritiker kan mena att ett könsneutralt pronomen är onödigt om det inte leder till ökad jämställdhet, utan kanske till och med leder till att osynliggöra kvinnor.

Exemplet hen visar att diskriminering och språk inte bara är en fråga om ordets betydelse i en viss situation, utan att det handlar om hur sociala normer förmedlas och reproduceras språkligt. Det visar också att det inte bara är fula ord och t.ex. skällsord som kan fungera så, utan även formord eller i princip vilket ord som helst.

Detta gäller som sagt pronomenet hen, men man kan ju föreställa sig vilka andra språkdrag det kan finnas, som kategoriserar människor utifrån andra kategorier än kön, ord som har med ras att göra – eller funktionshinder. Finns det benämningsord som vi kanske använder dagligen och som vi tänker på som neutrala, men som faktiskt kan ha en värderande betydelse?

Det kunde t.ex. vara indirekta och metaforiska ordval, som att använda svart © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 17

17

2014-06-27 13.24

Introduktion

eller vit som personbenämningar, eller att använda funktionshinder för att nedvärdera en person.

Det finns oräkneliga sätt att uttrycka sig på, som kan ha en relation till hur diskriminering uppstår, eller till hur den kan förstås i vardagslivet, i juridiska diskurser eller i vetenskapliga sammanhang. Det gör att t.ex. kommunikationsmönster som består av språkliga uttryck, konventionaliserade sätt att prata på och samtalsnormer kan medföra att diskriminerande strukturer vidmakthålls och förstärks. Det här är en betydelsefull aspekt som förtjänar mer uppmärksamhet och analys.

Bokens disposition Vi har skrivit den här boken för dig som studerar diskriminering och språk från ett språk- och samhällsvetenskapligt, juridiskt, humanistiskt eller pedagogiskt perspektiv – och även för dig som kommer i kontakt med diskriminering inom genusvetenskap, studier av kritisk vithet och liknande och vill lära dig mer om vilken roll som språket spelar. Boken är därför även relevant för dig som är lärare, arbetar med rådgivning, administration och antidiskriminering. En utgångspunkt är att försöka att föra samman teorier från genusvetenskap med språklig pragmatik. Dessa två traditioner har sällan kombinerats på ett grundläggande sätt tidigare, och trots att genusvetenskapliga studier ibland diskuterar språkhandlingar tas det sällan upp i pragmatisk och språkfilosofisk forskning.

Kapitel 1 handlar om socialkonstruktivism. Där ges en översikt över språkets performativa roll och kategoriseringens grundläggande mekanismer.

I kapitlet diskuteras hur och varför språket är en så betydelsefull del i hur vi uppfattar, förstår och orienterar oss i en social verklighet – inte enbart hur vi kommunicerar med varandra.

Kapitel 2 tar upp språkhandlingar. Där ges en introduktion till pragmatik och till olika modeller för språklig betydelse. Språkets relation till människors sociala liv och till tänkandet diskuteras också, och några tänkare som har analyserat språk i feministiska kritiska studier presenteras.

Kapitel 3 handlar om diskrimineringens teorier. Där ges en introduktion till strukturell diskriminering och olika diskrimineringsgrunder och samhällets synsätt på dem, t.ex. i lagstiftningen. Dessutom diskuteras privilegiering och internaliserade former av diskriminering.

18

978-91-44-08977-5_01_book.indd 18

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

Kapitel 4 handlar om diskursanalys. Där presenteras främst feministisk och postkolonial teoriutveckling, vilket följs upp med en så kallad dispositivanalys. Den innebär att man försöker fånga inte bara de idéer som tas för givna i en situation, utan även det som man inte ens kan formulera eftersom det inte blir format som en tanke eller idé. Vartefter historien framskrider erövras nya kunskaper och därmed nya tankegångar om hur den sociala verkligheten ser ut. De alternativ som igår var otänkbara är idag något som man kan diskutera och göra synligt, dvs. att man kan analysera diskurser som kommer till uttryck i texter och samtal.

Kapitel 5 presenterar begreppet interdependens, vilket bidrar till en helhetssyn på en del av de perspektiv som förekommer i debatten om diskriminering. Interdependens fokuserar sambandet mellan olika diskrimineringsformer och mellan sociala kategoriseringar. Utgångspunkten är att inga tillskrivna egenskaper eller sociala strukturer kan studeras isolerade från varandra. Att vara kvinna kan betyda något annat för en funktionshindrad person ur arbetarklassen än för en vit överklassperson utan funktionshinder.

Och i vissa fall är kanske ”att vara kvinna” inte ens den viktigaste aspekten av en persons självuppfattning – utom i vissa situationer. Omvänt finns det kanske situationer där en funktionshindrad person inte främst ses som en kvinna utan som patient, handikappad eller liknande. Men bortom de individuella föreställningarna finns det en normerad och normaliserad bild i ett samhälle av vad det betyder att vara ”kvinna”. Den normen kommer till uttryck i olika sammanhang där människor måste förhålla sig till den. Men normen förändras ständigt, och det finns inte någon autentisk identitet.

Kapitel 6 handlar om kontextualisering. Diskriminering är vanligen kontextbaserad och inte allmängiltig och universell, och diskriminering skapar också kontexter och tolkas därför på olika sätt. Vilka föreställningar om vilka kontexter som förekommer i en situation eller text, vilka kontextfaktorer som är relevanta och vilka som faller bort är därmed relevanta frågor. Ett yttrande är inte enbart något som en person säger till en annan, utan det finns även olika möjligheter att tolka yttrandet i enlighet med de ledtrådar som antingen explicitgörs i situationen eller helt enkelt tas för givna. För en analys av språk och diskriminering är det en nödvändig del av analysen att synliggöra vilka tolkningserbjudanden som förekommer och är tänkbara.

Kapitel 7 handlar om positionering. Där ges en introduktion till begreppen social och institutionell positionering, som båda handlar om att över© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 19

19

2014-06-27 13.24

Introduktion

eller underordnas i något sammanhang. I en kommunikationssituation blir deltagarna positionerade på olika sätt och bidrar även till att andra blir positionerade. Även s.k. strategisk positionering diskuteras, dvs. att sträva efter en fördelaktig position, en anti- eller kontradiskriminerande hållning eller att försöka ta kontroll över en situation på andra sätt.

I kapitel 8 diskuteras olika uppfattningar kring vardagslivets diskriminering, eller närmare bestämt yrkeslivets. I några undersökningar om bemötande, interkulturella möten och uppfattningar om språk och diskriminering på jobbet kommenteras några typiska självbilder, typiska roller i diskriminerande situationer och några uppfattningar om språkliga benämningars lämplighet. Exemplen som diskuteras här är hämtade bland annat från en enkät med polisanställda. Inte bara personer blir kategoriserade och utpekade på ett visst sätt när människor pratar om knepiga bemötandesituationer i sitt arbete, utan det gäller också benämningar av handlingar och omständigheter kring den situation som tas upp.

I kapitel 9 återkommer den samhällsdebatt som berörts i det här introducerande kapitlet med analyser och kommentarer. Det handlar då om vilka argument som används. I den allmänna debatten tas ofta diskriminering upp, särskilt rasism och sexism. Här fyller språket en särskild funktion, att vara medium för de åsikter och ståndpunkter som förekommer. De grundas i sin tur på föreställningar om både tankar och idéer om vad diskriminering är och på olika ideologiska ställningstaganden. I det kapitlet diskuteras olika argumentationsmönster som förekommer och som tenderar att återkomma.

Denna analys är på inget sätt fullständig, och här behövs stora insatser av den som känner sig intresserad av att fördjupa sig i debattens olika vinklar och vändningar.

Termer och begrepp

För att komma närmare samspelet mellan språk och diskriminering används begrepp som hämtats från olika analytiska traditioner. Ord som kontext, kategori och social position är exempel på sådana begrepp. En konstruktivistisk pragmatisk grundsyn, dvs. en syn på språk och verklighet i samspel och som ett resultat av handlingar, gör att även en handlingssyn på diskriminering verkar rimlig. Det betyder att diskriminering inte bara tänks som konkreta handlingar som en person gör mot någon annan, utan att även 20

978-91-44-08977-5_01_book.indd 20

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

Introduktion

diskrimineringens ursprung och bas ses som något som görs. Det innebär att termer i verbform används i hög utsträckning. Därför beskrivs oftast kontext i termer av att kontextualisera, eller med substantiveringen kontextualisering. På samma sätt används termen kategorisering hellre än kategori, och social positionering hellre än social position. Vi är medvetna om att detta gör termerna längre och mer otympliga, men vinsten är ett sammanhållande genomgående pragmatiskt synsätt på olika fenomen, analysmetoder, diskrimineringsuttryck och teoretiska begrepp.

Ibland förekommer termer i olika varianter, som bort-kontextualisering (av kontextualisering), något som beskriver ett socialt strukturellt fenomen där en tänkbar tolkningsmöjlighet försvinner, dvs. har tagits bort ur resonemanget – och ur medvetandet. Skillnaden mellan att något ”inte finns (kvar)” i en text, dvs. ett slags tillstånd, och att uttrycka det som att det har tagits bort, dvs. med ett verb som betecknar handling, är att man i sistnämnda fall inte pekar ut ett subjekt till handlingen utan istället pekar på att alla kontexter är ett resultat av en process. Termen avdependera uttrycker ungefär detsamma, att något görs mindre beroende (dependent) av andra faktorer, inte att det bara ”är” mindre beroende. Handlingar används alltså genomgående och ses här som väsentliga för en bättre förståelse av de abstrakta sociala fenomen som ofta ligger bakom diskriminerande situationer.

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 21

21

2014-06-27 13.24

978-91-44-08977-5_01_book.indd 22

2014-06-27 13.24

K A P I TEL 3

Diskriminering

Idag är det nog otänkbart att ange ”Svarta är inte välkomna” vid ingången till en nattklubb, eller att som rekryterande företag meddela att kvinnor i chefsposition får 80 % av lönen jämfört med män i samma position. Sociala normer gör det mer eller mindre omöjligt att yttra eller skriva sådana direkt diskriminerande texter. En anledning är att det idag finns lagar och andra uttalade regler som syftar till att förebygga den här typen av diskriminering. Ändå förekommer det regelbundet att svarta människor inte får tillträde till svenska danslokaler – och att kvinnor i chefspositioner tjänar 80 % jämfört med män. Diskriminering existerar alltså likafullt, men det sker mer indirekt och dolt. Det händer t.ex. att direkt diskriminerande handlingar blir bortförklarade, som att det var så många människor i lokalen att inga fler fick komma in eller att kvinnan i fråga inte hade exakt samma kompetens som mannen.

Läsaren av denna bok inser nog att diskriminering kan förstås på olika sätt, och att man kan granska samhällets problem med diskriminering från olika perspektiv. Diskriminering kan ju komma till uttryck på konkreta och till och med våldsamma sätt, liksom på subtila och nästan omärkliga sätt.

Att missgynna en person på arbetsmarknaden eller att misshandla någon på grund av ras är konkreta, klart diskriminerande handlingar, medan det är mer otydligt när samhällsstrukturer automatiskt och självklart gynnar vissa människor samtidigt som andra förblir fattiga, utanförstående, kränkta eller bortglömda.

Den övergripande frågan i det här kapitlet är hur man med en konstruktivistisk och språkfokuserad utgångspunkt kan se på och förstå diskriminering. Här diskuteras språkhandlingsteorier från genusvetenskap, queer-studier, språkvetenskap och språkfilosofi. Det övergripandet temat © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 59

59

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

är vilket samband och samspel som kan finnas mellan diskriminering och språkanvändning. Här diskuteras på vilka sätt språk kan ligga till grund för och vidmakthålla diskriminering, och hur det kan analyseras inom ramen för en konstruktivistisk pragmatik.

Diskriminering som social struktur En analytisk definition av diskriminering är att det rör sig om ett strukturellt fenomen. Den sociala strukturella nivån i ett samhälle kommer till uttryck och blir förverkligad på andra nivåer, dvs. i de konkreta handlingar som utförs av personer i olika situationer. Strukturer kan också uttryckas i lagar, regler, föreskrifter, policyer etc. och i typiska sätt att agera och interagera inom en viss verksamhet, t.ex. inom högskolevärlden eller i vården. Den strukturella diskrimineringen är inbyggd i samhällets sociala och kulturella tradition och arv, och är därmed en naturaliserad del. Det innebär att sociala strukturer även kan vara en del av samhällets normaliserade självuppfattning, så att man som individ vanligen inte noterar att diskriminering försiggår. En effekt av naturaliseringen är att man begränsar sin syn på diskriminering till konkreta avgränsade situationer, som när man bara uppfattar någon som dum och klumpig och det i själva verket handlar om mycket mer långtgående strukturer som kommer till uttryck. Den ”klumpiga” personen kanske inte ens är medveten om att beteendet kan uppfattas så.

Den analytiska definition av diskriminering skiljer sig från det sätt som lagstiftningen ser på diskriminering, som ju ser på konkreta gärningar som brottliga eller inte, men alltså även från hur diskriminering kan te sig i vardagslivet. Ofta uppfattar man till vardags att en förolämpning, ett nedsättande tilltal eller användningen av skällsord är just en individuell enskild handling – och inte mer än det. Kanske tänker man sig också att diskriminering är just detta: en individs konkreta uttryck för ett tillfälligt infall. Att inte notera de underliggande strukturerna kan vara helt accepterat och normaliserat. Konsekvensen av att begränsa sig till att se diskriminering som enstaka handlingar är att en allmän bild av ”onda” individer som diskriminerar andra skapas. Då ”ser” vi diskrimineringen och värderar den som elak, felaktig, dålig etc. Samtidigt begränsas förståelsen för diskriminering till olika personers vilja eller avsikt att skada andra människor.

I den här boken utgår vi som sagt istället från att det finns en strukturell 60

978-91-44-08977-5_01_book.indd 60

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

del i varje handling. Det gör att konkreta handlingar kan tolkas på ett nytt sätt. Detta strukturella synsätt innebär att diskriminering inte är i grunden konkret, utan snarare något abstrakt och latent, som då och då får konkreta uttryck. Dessa konkreta situationer kan då vara det som människor uppfattar och kan rapportera om. Det är emellertid betydligt svårare att direkt observera den abstrakta dimensionen. Även om man ser diskriminering ur ett individuellt perspektiv kan den upplevas som abstrakt, t.ex. när det finns negativa attityder inom en viss grupp, t.ex. på en arbetsplats eller en skola.

Föreställningen om diskriminering som ett strukturellt fenomen har en lång tradition, framförallt i kritiska ras- och genusstudier (se t.ex. Collins 1990, Lorde 1984, Kilomba 2008, El-Tayeb 2011, Spade 2011). Shohat & Stam (1994) tar rasism som exempel på ett komplext hierarkiskt system, som består av en rad olika sociala och institutionella praktiker, diskurser, synsätt, vanor och traditioner. Konsekvensen av det är att de som ingår i detta system inte behöver uppträda på ett särskilt ”rasistiskt” sätt för att omfattas av ett rasistiskt agerande. Ingen kan stå utanför den hegemoniska rasistiska diskursen.

Det gäller även dem som är offer för rasism i ett samhälle.

De sociala strukturer som diskrimineringen är en del av utgår från konstruerade skillnader, som rastillhörighet, kön och nation, som bygger på den typen av kategoriseringar. Det innebär att diskriminering alltid ingår som en del av en gemensam verklighetsuppfattning på flera nivåer. Den kollektiva tillskrivningen av egenskaper och värderingar drabbar eller konstituerar en individ eller en individs självföreställning. Det leder i sin tur till att individer identifierar sig som representanter för sin grupp, t.ex. som kvinna, kommunist, migrant. Diskriminering förekommer i alla möjliga situationer och drabbar enskilda individer, men de blir diskriminerade genom att de tillskrivs en identitet som baseras på kollektiva föreställningar. En effekt av denna strukturella diskriminering är alltså att kollektiva föreställningar och kategoriseringar skapas – och att dessa kategorier tas som självklara och som en del av en persons uppfattning om sig själv och andra.

Eftersom strukturell diskriminering är ett flexibelt system som kontinuerligt förändras och anpassar sig till rådande diskursnormer, kan man behöva reflektera över detta mer än en gång. Men även om diskriminering har en övergripande strukturell bakgrund kan man naturligtvis reagera mot de konkreta uttryck för diskriminering som man uppfattar. Att motverka diskriminering innebär inte bara att man hittar och avslöjar personer som © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 61

61

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

är rasister eller sexister. Det kan också vara bra om man försöker förstå och motverka den diskriminerande strukturen. Det kan man göra genom att orientera sig i antidiskriminerande språkpraktiker, eller reagera mot förenklande diskriminerande kategoriseringar, stereotypa föreställningar, universaliserande tankesätt och liknande. Idén om att skapa listor över ord som är olämpliga och som inte bör användas eller att formulera tydliga ickediskriminerande förhållningsregler utgår däremot från att diskriminering är en enkel dimension av livet som man kan stoppa med enkla medel. Diskriminering kan ta sig oändligt många andra uttryck. En enkel ordlista kan förstås vara en bra början om man anpassar den till tiden, den aktuella situationen och de sociala positioneringar som ingår där och inte använder den som en universell och ständig norm.

Diskrimineringsgrunder

I den svenska diskrimineringslagen räknas ett antal diskrimineringsgrunder upp. De är kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund, religion, funktionshinder och ålder. Det går dock att tänka sig betydligt fler – eller färre – grunder. Det som framför allt skiljer lagens formulering från en konstruktivistisk syn på diskriminering är att den strukturella basen för diskriminering öppnar för ett mer komplext och omfattande synsätt, där man endast i teorin kan skilja mellan olika grunder. En svart kvinna kan uppleva diskriminering som på samma gång är grundad i rasism och sexism och dessutom i ett komplext samspel. Det gör att sexism kan vara en sak för en svart kvinna och något annat för en vit kvinna, ytterligare något annat för en migratiserad kvinna eller för en funktionshindrad kvinna. Sexism är således knappast någon enhetlig, universell form av diskriminering utan består av många olika varianter – som kanske delvis är motstridiga.

Det urval av de diskrimineringsgrunder som tas upp i det här kapitlet är sexism, rasism, klassism, ableism (funktionshinder) och migratism, men det kan finnas betydligt fler än dessa, beroende på vilken teoretisk och politisk analysram som man utgår från.

Ur ett konstruktivistiskt perspektiv är diskriminerande strukturer det primära, dvs. det som ger upphov till sociala positioner, situationer och kategorier. Det innebär att det inte skulle finnas någon kategori ”ras” som delar in människor och människogrupper, utan att rasismen istället skapar 62

978-91-44-08977-5_01_book.indd 62

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

relevans för en sådan kategori. Det är alltså genom strukturell rasism som ras-kategoriseringarna uppstår, realiseras, materialiseras och metaforiseras.

Motsvarande gäller för kön, migration och funktionshinder. Om inte samhället favoriserade och därmed privilegierade vissa positioneringar och motsvarande möjligheter, så skulle människor inte uppfattas som t.ex. funktionshindrade. Man kan säga att det skapas funktionshinder i ett samhälle, hellre än att vissa människor ”har” funktionshinder. Denna distinktion diskuteras inom anti-ableistiska rörelser och då används ibland uttrycket ”person first”, som betyder att man inte tillskriver en person ett funktionshinder som en primär egenskap (t.ex. ”den blinde”). Istället skiljer man mellan personen och den sociala funktionsinskränkningen som den personen är tvungen att uppleva, t.ex. ”en person som inte kan se/som är blind”. Så skiljer man mellan ett invidualiserande sätt att se på funktionshinder och ett socialt (Waldschmidt 2005).

Sexism

Sexism kan beskrivas som den diskrimineringsstruktur som skapar en manlig norm(al)föreställning och som diskriminerar alla som inte passar in i den kategorin. Kännetecknande för den manliga normen är att den vanligtvis inte nämns. Sexism realiseras genom s.k. andro-könande (eng. andro gendering, som innebär att den manliga normen ses som urmänsklig och universell, medan kvinnlighet ses som en extra-position, som genus), tvåkönande (att de enda tänkbara sociala könsgrupperna är kvinnor och män), hetero-könande (att ett heterosexuellt parförhållande är den underförstådda sociala livsstilsnormen), repro-könande (att ha barn och att vara barn till någon är den normativa narrationen, särskilt för kvinnor) och cis-könandet (normen att man bör tillhöra en och samma könsgrupp genom hela livet) (AG Feministische Sprachkritik 2011, Hornscheidt 2012a). Detta multidimensionella sätt att beskriva sexism kallas ibland för genderism (Hornscheidt 2012a) och betonar att kön är konstruerat och omfattar mer än bara t.ex. en föreställning om sexualitet. På liknande sätt kan även de övriga diskrimineringsgrunderna delas in i olika delperspektiv.

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 63

63

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

Rasism

Rasism är den diskrimineringsstruktur som skapar en vit privilegierad normalposition, som ofta är bortnämnd och universaliserad. Rasismen diskriminerar alla människor och människogrupper som inte tillhör denna vita norm, något som ibland kallas för ”white supremacism”. Rasismen kommer till uttryck i att människor stigmatiseras för att rättfärdiga orättvisa ekonomiska, politiska, kulturella eller psykologiska fördelar eller maktmissbruk (Shohat & Stam 1994:22). I en vidare mening omfattar rasismen all diskriminering som skapar rasifierade ”andra” och som därmed upprätthåller en privilegierad norm. De ”andra” kan beroende på sammanhang, situation och tid vara t.ex. svarta personer (kolonial-rasism), judar (antisemitism), romer (anti-romaism), poc (s.k. people of color, t.ex. asiatiserade personer) eller muslimer (anti-islamism).

Ableism

Ableism är den diskrimineringsgrund som privilegierar människor som fungerar psykiskt, fysiskt och intellektuellt på eller över en viss bestämd nivå. Om samhället inte skulle favorisera och privilegiera vissa normer för beteende, utseende, kommunikation och social förmåga skulle det inte finnas någon kategori eller term för att benämna funktionshindrade personer.

Funktionshindrade personer diskrimineras genom en mängd olika sociala normer, t.ex. kommunikationsmedel som bygger på skrift, som prioriterar syn som sinnesfunktion och kompetens, och som skapar annorlundahet genom att patologisera den som inte kan använda synen, och som på så sätt bidrar till att avgöra vad en frisk kropp är och vad den kan göra.

Klassism

Klassism är den diskrimineringsgrund som skapar en privilegierad medelklass, men utan att det nödvändigtvis uttrycks, med avseende på finansiella möjligheter, utbildning, habitus (dvs. självklar förtrogenhet med vanor och beteenden som är klassrelaterade), tradition m.m. Personer utan akademisk bakgrund kan exempelvis möta svårigheter i att nå en hög statusposition i samhället – inte bara därför att de inte haft samma utbildningschanser utan

64

978-91-44-08977-5_01_book.indd 64

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

även för att de har lärt sig andra sätt att kommunicera och har andra normaliserade referensramar än de som värderas som de ”rätta” och önskvärda.

Migratism

Migratism är den diskrimineringsgrund som skapar en privilegierad svensk medborgarskaps-normalföreställning, och som därmed skapar den ”vanliga” svenska medborgaren. Migratism innebär en icke-tillhörighet för personer som har flyttat till Sverige – eller för personer vars föräldrar/familj har flyttat till Sverige, och för dem som talar en annan svenskspråkig varietet än den standardiserade formen av svenska. Migratism kan även vara en realisering av rasism, när den används t.ex. mot svarta människor som positioneras som icke-svenska medborgare genom frågor som ”Varifrån kommer du?”(Kilomba 2008, Tudor 2010).

Diskrimineringens ut tryck

Alla de diskrimineringsgrunder som beskrivs här kan som tidigare nämnts ses i samspel med varandra, dvs. de samverkar med och är beroende av varandra. Chansen att en svart kvinna i rullstol är professor i filosofi är betydligt mindre än att en vit man utan funktionshinder är det. Det existerar knappast bara en enda orsak till varför det är så, utan förmodligen samverkar och förstärker de olika diskrimineringsgrunderna varandra.

Trots att diskriminering kan göra det svårt för många att nå höga positioner finns det många enstaka undantag, t.ex. Barack Obama som svart president i USA. Det är emellertid inte ett bevis på att ”allt är möjligt”. Att enskilda människor blir framgångsrika förändrar inte den strukturella dimensionen av diskriminering – det kan till och med vara så att enstaka strukturellt diskriminerade individers framgång skapar politiska argument för att bortse från reella effekter av diskriminering. Kanske sker det i USA att man på grund av presidenten kan tillåta sig att bortse från den strukturella rasism som är en fundamental del av det amerikanska samhället. Shohat och Stam järmför detta fenomen med s.k. dubbelbindning: Finally, racism has its double binds and Catch 22s: if you are too unlike us, you are inferior; if you are too like us, you are no longer a “real” Black or

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 65

65

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

Indian or Asian. Racism thus juggles two complementary procedures: the denial of difference and the denial of sameness. While obfuscating differences in historical experience, it denies the sameness of human aspiration.

(Shohat & Stam 1998: 24)

Grunden för diskriminering är alltså knappast universell så att alla människor inom en grupp alltid behandlas på samma sätt. Ett rimligare synsätt är således att samspelande, interdependenta, faktorer skapar olika villkor för olika personer.

Privilegiering

Ordet privilegiering har nämnts här ett par gånger. Det är ungefär motsatsen till diskriminering, dvs. en positiv social position i relation till diskriminerande sociala strukturer. Att man är privilegierad innebär t.ex. att någon uppfattas som ”vit” i relation till samhällets rasistiska strukturer, eller som ”man” i relation till sexism. Privilegieringen utgår även från en normalposition, dvs. att den privilegierades sätt att tänka och uppleva världen ses som universellt snarare än specifikt för den som upplever, alltså som just ”normalt”.

Den norm som ligger bakom privilegieringen blir ofta inte uttalad eller omnämnd utan tas som självklar och många gånger som universell. Det är istället avvikelsen från normen som tenderar att bli benämnd, tydliggjord och värderad på ett direkt eller indirekt negativt sätt, och kategoriserad, stigmatiserad och utesluten ur den allmänna uppfattningen om vad som är normalfallet. Men att förstå varje yttrandeposition som specifik och att undvika allmänna och generaliserande utsagor kan kännas obekvämt, komplicerat och onödigt. Att uppfatta, notera och kunna benämna den egna privilegieringen är vanligtvis svårt och brukar föregås av en lång och ansträngande medvetandeprocess. Men för dem som är diskriminerade kan det vara viktigt att den förgivettagna (och onämnda) normalitet blir formulerad och så småningom upplöst. Känslan att det är onödigt eller jobbigt är förmodligen ett tecken på en rådande diskrimineringsstruktur.

Den feministiska rörelsen har sedan lång tid tillbaka hänvisat till den icke-neutrala manliga positionen i arbetslivet, forskningen, familjelivet – och i språket – och fortfarande finns det en andro-könad normering av det allmänmänskliga (Hornscheidt 2006, 2008 för svenska exempel, 2012b för 66

978-91-44-08977-5_01_book.indd 66

© F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

2014-06-27 13.24

3 Diskriminering

tyska exempel). En aktivist och forskare som skrivit om den hegemoni som råder i relation till sociala strukturer är Sara Ahmed (2011). Hon diskuterar de diskurser, strategier och modeller som används för att förklara vithetens hegemoni, dvs. de privilegier som uppstår på grund av rasistiska strukturer.

De flesta människor skriver förmodligen under på att det finns en sådan hegemoni, och de anser för det mesta också att den är förkastlig och kräver sin förklaring. Ahmed menar dock att ingen blir antirasist bara för att hen säger sig vara det, och att ett antirasistiskt uttalande inte skulle kunna skapa ett antirastiskt samhälle. Tvärtom menar hon att olika ståndpunkter mot rasism som människor uttrycker tenderar att upprätthålla denna vithetens hegemoni, t.ex. genom att vidmakthålla normativa skillnader. Hon anser att språkets performativitet, i den mening som Judith Butler (1997) har förklarat den, egentligen inte har särskilt mycket med motstånd mot rasism att göra.

Språkets performativitet innebär att sociala strukturer och givna diskurser införlivas i språket så att det knappast går att vara helt medveten om dem, och det är därför de är svåra att undvika att reproducera. Det betyder att det inte räcker att anse och uppleva att rasism är orättvist, man måste också inse att det språk som man använder för att t.ex. tala om rasism har utvecklats ur bland annat just rasistiska diskurser. Rasism utgör därför en självklar normalitet i allas våra liv och det är svårt att undersöka hur djupt den går och hur fast den sitter i ord och tankar.

Rasism är inte en åsikt, livsstil eller liknande, menar Ahmed. Det handlar snarare om att rasistiska strukturer är så djupt integrerade i vårt samhällsliv och tänkande att det skulle krävas en omfattande medvetandeutvidgning och aktiv livsförändring för att man skulle kunna närma sig en antirasistisk hållning. Framförallt gäller det när man som vit person har privilegier genom rasism. Antirasism skulle bland annat innebära att lyssna till och respektera svarta teoretiker och att inte som vit ta över den forskningspositionen. Men föreställningen att man inte kan eller får vara diskriminerad för att kunna ha en neutral, objektiv och reflekterad position i frågan om diskriminering är något som konstrueras, vilket Ahmed kritiserar.

En person som blir kallad för rasist tillskrivs en konventionaliserat negativ egenskap. Så gott som alla människor skulle känna sig kränkta av ett sådant tilltal – eftersom den vanliga utgångspunkten är att man med benämningen ”rasist” uttrycker att någon medvetet utövar rasism, dvs. en ond handling. Den tolkningen går tillbaka på en subjektsföreställning som © F ö r fa t t a r na och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-08977-5_01_book.indd 67

67

2014-06-27 13.24

12 mm

Språk och diskriminering

Men vad utmärker ett diskriminerande språk? Hur avgör man när det är fråga om diskriminering? Och hur kommer det sig att diskriminerande uttryck och situationer uppstår gång på gång och på så många olika sätt? Författarna till den här boken diskuterar hur ett språkbruk kan bidra till diskriminering, liksom hur språket speglar föreställningar som kan vara diskriminerande. ­Utgångspunkten är att språk är och innebär en social handling, ett v­ erktyg vi använder för att skapa relationer till andra.

Språk och diskriminering är avsedd för utbildningar inom språk, samhällsvetenskap, juridik och pedagogik, liksom för kurser som rör genus och kritiska rasstudier. Boken vänder sig även till dem som arbetar med antidiskrimineringsfrågor av något slag.

| Språk och diskriminering

Våra erfarenheter, idéer och föreställningar om andra människor styr hur vi bemöter varandra. En grupp kan exempelvis uppfattas som främmande och avvikande av andra grupper och därför behandlas med misstänksamhet eller avoghet. Uppfattningar om vem som ses som normal och vem som ses som avvikande konstrueras ofta med hjälp av språket. Sättet att uttrycka sig på kan därmed visa vilka diskriminerande strukturer vi lever inom.

Lann Hornscheidt Mats Landqvist

Lann Hornscheidt är professor i genusvetenskap och språkanalys vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Mats Landqvist är docent i svenska vid Södertörns högskola. De har i sin forskning bland annat intresserat sig för frågor som rör språk och diskriminering, konstruktivistisk ­pragmatik och intersektionalitet.

Språk och diskriminering

Lann Hornscheidt Mats Landqvist

Art.nr 37398

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08977-5_01_cover.indd 1

2014-07-02 09:33